Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Joshua

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Efter HERRENS tj�nare Moses d�d sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tj�nare:
1	2	�Min tj�nare Mose �r d�d; s� st� nu upp och g� �ver denna Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva dem, giva �t Israels barn.
1	3	Var ort som eder fot betr�der har jag givit eder, s�som jag lovade Mose.
1	4	Fr�n �knen till Libanon d�ruppe och �nda till den stora floden, floden Frat, �ver hetiternas land och �nda till Stora havet v�sterut skall edert omr�de str�cka sig.
1	5	Ingen skall kunna st� dig emot i alla dina livsdagar; s�som jag har varit med Mose, s� skall jag ock vara med dig; jag skall icke l�mna dig eller �vergiva dig.
1	6	Var frimodig och of�rf�rad; ty du skall utskifta �t detta folk s�som arv det land som jag med ed har lovat deras f�der att giva dem.
1	7	Allenast m� du vara helt frimodig och of�rf�rad till att i alla stycken h�lla den lag som min tj�nare Mose har givit dig och g�ra efter den; vik icke av d�rifr�n vare sig till h�ger eller till v�nster; p� det att du m� hava framg�ng i allt vad du f�retager dig.
1	8	L�t icke denna lagbok vara skild fr�n din mun; t�nk p� den b�de dag och natt, s� att du i alla stycken h�ller det som �r skrivet i den och g�r d�refter; ty d� skola dina v�gar vara lyckosamma, och d� skall du hava framg�ng.
1	9	Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och of�rf�rad; s� var nu icke f�rskr�ckt eller f�rsagd. Ty HERREN, din Gud, �r med dig i allt vad du f�retager dig.�
1	10	D� bj�d Josua folkets tillsyningsm�n och sade:
1	11	�G�n igenom l�gret och bjuden folket och s�gen: 'Reden till reskost �t eder; ty om tre dagar skolen I g� �ver denna Jordan, f�r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till besittning.'�
1	12	Men till rubeniterna och gaditerna och ena h�lften av Manasse stam sade Josua:
1	13	�T�nken p� det som HERRENS tj�nare Mose bj�d eder, n�r han sade: 'HERREN, eder Gud, vill l�ta eder komma till ro och giva eder detta land.'
1	14	Edra hustrur, edra barn och eder boskap m� nu stanna kvar i det land som Mose har givit eder h�r p� andra sidan Jordan; men I sj�lva, s� m�nga av eder som �ro tappra stridsm�n, skolen draga v�pnade �stad i spetsen f�r edra br�der och hj�lpa dem,
1	15	till dess att HERREN har l�tit edra br�der komma till ro s�v�l som eder, n�r ocks� de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan m�n I v�nda tillbaka till det land som skall vara eder besittning; det m�n I d� taga i besittning, det land som HERRENS tj�nare Mose har givit eder h�r p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan.�
1	16	D� svarade de Josua och sade: �Allt vad du har bjudit oss vilja vi g�ra, och varthelst du s�nder oss, dit vilja vi g�.
1	17	S�som vi i allt hava lytt Mose, s� vilja vi ock lyda dig; allenast m� HERREN, din Gud, vara med dig, s�som han var med Mose.
1	18	Var och en som �r genstr�vig mot dina befallningar och icke lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva d�dad. Allenast m� du vara frimodig och of�rf�rad.�
2	1	Josua, Nuns son, s�nde hemligen ut tv� spejare fr�n Sittim och sade: �G�n och besen landet och Jeriko.� De gingo �stad och kommo in i ett hus d�r en sk�ka bodde, vid namn Rahab, och d�r lade de sig till vila.
2	2	Men f�r konungen i Jeriko blev inber�ttat: �I natt hava n�gra m�n kommit hit fr�n Israels barn f�r att utforska landet.�
2	3	D� s�nde konungen i Jeriko till Rahab och l�t s�ga: �L�mna ut de m�n som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit f�r att utforska hela landet.�
2	4	Men kvinnan tog de b�da m�nnen och dolde dem; sedan svarade hon: �Ja, m�nnen kommo till mig, men jag visste icke varifr�n de voro;
2	5	och n�r porten skulle st�ngas, sedan det hade blivit m�rkt, gingo m�nnen ut, och jag vet icke vart de togo v�gen; skynden eder att s�tta efter dem, s� f�n I nog fatt i dem.�
2	6	Men hon hade f�rt dem upp p� taket och g�mt dem under linstj�lkar, som hon hade d�r, utbredda p� taket.
2	7	S� satte nu m�nnen efter dem �t Jordan till, bort emot vadst�llena; och man st�ngde stadsporten s� snart f�rf�ljarna hade begivit sig �stad.
2	8	Men innan de fr�mmande m�nnen hade lagt sig, steg hon upp till dem p� taket
2	9	och sade till dem: �Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att f�rskr�ckelse f�r eder har fallit �ver oss, ja, att alla landets inbyggare �ro i �ngest f�r eder.
2	10	Ty vi hava h�rt huru HERREN l�t vattnet i R�da havet torka ut framf�r eder, n�r I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amor�ernas konungar, de tv� p� andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I g�ven dem till spillo.
2	11	D� vi h�rde detta, blevo v�ra hj�rtan f�rf�rade, och numera har ingen mod att st� eder emot; ty HERREN, eder Gud, �r Gud, uppe i himmelen och nere p� jorden.
2	12	S� loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmh�rtighet med min faders hus och giva mig ett s�kert tecken d�rp�,
2	13	och l�ta min fader och min moder, mina br�der och mina systrar leva, s� ock alla som tillh�ra dem, och r�dda oss fr�n d�den.�
2	14	M�nnen sade till henne: �Med v�rt eget liv svara vi f�r edert, s�framt I icke f�rr�den v�rt f�rehavande; n�r HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmh�rtighet och trofasthet.�
2	15	D� sl�ppte hon ned dem genom f�nstret med ett t�g; ty hennes hus l�g invid stadsmuren, s� att hon bodde invid sj�lva muren.
2	16	Och hon sade till dem: �G�n upp i bergsbygden, s� att edra f�rf�ljare icke tr�ffa p� eder; och h�llen eder g�mda d�r i tre dagar, till dess edra f�rf�ljare hava kommit tillbaka, s� kunnen I sedan forts�tta eder f�rd.�
2	17	Och m�nnen sade till henne: �Vi vilja likv�l vara fria ifr�n den ed som du nu har tagit av oss,
2	18	om du, n�r vi komma in i landet, underl�ter att binda detta r�da sn�re i det f�nster genom vilket du har sl�ppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina br�der, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.
2	19	Dock, om n�gon g�r �stad, utom d�rrarna till ditt hus, s� komme hans blod �ver hans huvud, och vi �ro utan skuld; om d�remot n�gons hand kommer vid en av dem som �ro inne i ditt hus, s� m� dennes blod komma �ver v�rt huvud.
2	20	Och om du f�rr�der v�rt f�rehavande, s� �ro vi likaledes fria ifr�n den ed som du har tagit av oss.�
2	21	Hon svarade: �Vare det s�som I haven sagt.� Och s� l�t hon dem g�, och de drogo �stad. Men hon band det r�da sn�ret i f�nstret.
2	22	S� drogo de nu �stad och kommo upp i bergsbygden och stannade d�r i tre dagar, till dess att deras f�rf�ljare hade v�nt tillbaka; ty dessa hade s�kt efter dem �verallt p� v�garna, men hade icke funnit dem.
2	23	Sedan v�nde de b�da m�nnen tillbaka och kommo ned fr�n bergsbygden och gingo �ver floden och kommo s� till Josua, Nuns son; och de f�rt�ljde f�r honom allt vad som hade vederfarits dem.
2	24	Och de sade till Josua: �HERREN har givit hela landet i v�r hand; alla landets inbyggare �ro i �ngest f�r oss.�
3	1	Bittida f�ljande morgon br�t Josua med alla Israels barn upp fr�n Sittim och kom till Jordan; d�r stannade de om natten, innan de gingo �ver.
3	2	Men efter tre dagar gingo tillsyningsm�nnen genom l�gret
3	3	och bj�do folket och sade: �S� snart I f�n se HERRENS, eder Guds, f�rbundsark, och att de levitiska pr�sterna b�ra den, skolen ock I bryta upp fr�n eder plats och f�lja efter den
3	4	-- l�ten dock mellan den och eder vara ett avst�nd av vid pass tv� tusen alnar; n�rmare m�n I icke komma den -- p� det att I m�n kunna veta vilken v�g I skolen g�, ty I haven icke f�rut dragit den v�gen fram.�
3	5	Och Josua sade till folket: �Helgen eder, ty i morgon skall HERREN g�ra under bland eder.�
3	6	D�refter sade Josua till pr�sterna: �Tagen f�rbundsarken och dragen �stad framf�r folket.� D� togo de f�rbundsarken och gingo framf�r folket.
3	7	Och HERREN sade till Josua: �I dag skall jag begynna att g�ra dig stor i hela Israels �gon, p� det att de m� f�rnimma, att s�som jag har varit med Mose, s� vill jag ock vara med dig.
3	8	Bjud du nu pr�sterna som b�ra f�rbundsarken och s�g: 'S� snart I kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I stanna d�r, vid Jordan.'�
3	9	D� sade Josua till Israels barn: �Tr�den fram hit och h�ren HERRENS, eder Guds, ord.�
3	10	Och Josua sade: �H�rav skolen I f�rnimma att en levande Gud �r mitt ibland eder, och att han f�rvisso vill f�rdriva f�r eder kanan�erna, hetiterna, hiv�erna, periss�erna, girgas�erna, amor�erna och jebus�erna:
3	11	f�rbundsarken, hela jordens Herres f�rbundsark, drager nu framf�r eder �ver Jordan.
3	12	V�ljen allts� ut tolv m�n ur Israels stammar, en man f�r var stam.
3	13	S� snart d� pr�sterna som b�ra HERRENS, hela jordens Herres, ark st� stilla med sina f�tter i Jordans vatten, det vatten som kommer uppifr�n, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st� s�som en samlad h�g.�
3	14	Folket br�t d� upp fr�n sina t�lt f�r att g� �ver Jordan, och pr�sterna som buro f�rbundsarken gingo framf�r folket.
3	15	N�r nu de som buro arken kommo till Jordan, s� att pr�sterna, som buro arken, med sina f�tter vidr�rde yttersta randen av vattnet i Jordan, vilken under hela sk�rdetiden �r full �ver alla sina br�ddar,
3	16	d� stannade det vatten som kom uppifr�n, och blev st�ende s�som en samlad h�g l�ngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan; och det vatten som fl�t ned mot Hedmarkshavet, Salthavet, blev s�lunda helt och h�llet avskuret. Och folket gick �ver mitt emot Jeriko.
3	17	Men pr�sterna som buro HERRENS f�rbundsark stodo or�rliga p� torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick �ver p� torr mark, till dess att allt folket helt och h�llet hade kommit �ver Jordan.
4	1	D� nu allt folket helt och h�llet hade kommit �ver Jordan, sade HERREN till Josua:
4	2	�V�ljen ut bland folket tolv m�n, en man ur var stam,
4	3	och bjuden dem och s�gen: 'Tagen h�r ur Jordan, fr�n den plats d�r pr�sterna stodo med sina f�tter, tolv stenar, och lyften upp dem och f�ren dem �ver med eder, och l�ggen ned dem p� det st�lle, d�r I skolen l�gra eder i natt.'�
4	4	D� kallade Josua till sig de tolv m�n som han hade utsett bland Israels barn, en man ur var stam.
4	5	Och Josua sade till dem: �Dragen �stad framf�r HERRENS, eder Guds, ark, och g�n ut mitt i Jordan; och var och en av eder m� d�r lyfta upp en sten p� axeln, efter antalet av Israels barns stammar.
4	6	Detta skall n�mligen bliva ett minnesm�rke bland eder. N�r d� edra barn i framtiden fr�ga: 'Vad betyda dessa stenar?',
4	7	skolen I svara dem s�: 'De betyda att Jordans vatten h�r blev avskuret i sitt lopp, framf�r HERRENS f�rbundsark; ja, n�r den gick �ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp. D�rf�r skola dessa stenar vara ett �minnelsem�rke f�r Israels barn till ev�rdlig tid.'�
4	8	D� gjorde Israels barn s�som Josua bj�d dem; de togo upp tolv stenar ur Jordan, s�som HERREN hade tillsagt Josua, efter antalet av Israels barns stammar; och de f�rde dem �ver med sig till l�gerst�llet och lade ned dem d�r.
4	9	Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p� samma plats d�r pr�sterna som buro f�rbundsarken hade st�tt med sina f�tter; och de finnas kvar d�r �nnu i dag.
4	10	Och pr�sterna som buro arken blevo st�ende mitt i Jordan, till dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua att tills�ga folket, alldeles i enlighet med vad Mose f�rut hade bjudit Josua; och folket gick �ver med hast.
4	11	Men n�r allt folket helt och h�llet hade kommit �ver, gick ock HERRENS ark �ver, j�mte pr�sterna, och tog plats framf�r folket.
4	12	Och Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam drogo v�pnade �stad i spetsen f�r Israels barn, s�som Mose hade tillsagt dem.
4	13	Det var vid pass fyrtio tusen m�n som s� drogo �stad, v�pnade till strid, f�r att k�mpa inf�r HERREN p� Jerikos hedmarker.
4	14	P� den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels �gon, och de fruktade honom, s�som de fruktat Mose, s� l�nge denne levde.
4	15	Och HERREN sade till Josua:
4	16	�Bjud pr�sterna som b�ra vittnesb�rdets ark att stiga upp ur Jordan.�
4	17	Och Josua bj�d pr�sterna och sade: �Stigen upp ur Jordan.�
4	18	N�r d� pr�sterna som buro HERRENS f�rbundsark stego upp ur Jordan, hade deras f�tter knappt hunnit upp p� torra landet, f�rr�n Jordans vatten v�nde tillbaka till sin plats och n�dde, s�som f�rut, upp �ver alla sina br�ddar.
4	19	Det var p� tionde dagen i f�rsta m�naden som folket steg upp ur Jordan; och de l�grade sig i Gilgal, p� gr�nsen av �stra Jerikoomr�det.
4	20	Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal.
4	21	Och han sade till Israels barn: �N�r nu edra barn i framtiden fr�ga sina f�der: 'Vad betyda dessa stenar?',
4	22	d� skolen I g�ra det kunnigt f�r edra barn och s�ga: 'Israel gick p� torr mark �ver denna Jordan,
4	23	i det att HERREN, eder Gud, l�t vattnet i Jordan torka ut framf�r eder, till dess I haden g�tt �ver den, likasom HERREN, eder Gud, gjorde med R�da havet, som han l�t torka ut framf�r oss, till dess vi hade g�tt �ver det;
4	24	p� det att alla folk p� jorden m� f�rnimma huru stark HERRENS hand �r, s� att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'�
5	1	D� nu alla amor�ernas konungar p� andra sidan Jordan, p� v�stra sidan, och alla kanan�ernas konungar vid havet h�rde huru HERREN hade l�tit vattnet i Jordan torka ut framf�r Israels barn, medan vi gingo �ver den, blevo deras hj�rtan f�rf�rade, och de hade icke l�ngre mod att st� emot Israels barn.
5	2	Vid den tiden sade HERREN till Josua: �G�r dig stenknivar och omsk�r �ter Israels barn, f�r andra g�ngen.�
5	3	D� gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid F�rhudsh�jden.
5	4	Och orsaken varf�r Josua omskar dem var denna: allt det folk av mank�n, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara m�n, hade d�tt i �knen under v�gen, efter utt�get ur Egypten.
5	5	Ty v�l hade bland folket alla de som voro med under utt�get blivit omskurna, men de bland folket, som voro f�dda i �knen under v�gen, efter utt�get ur Egypten, de voro alla oomskurna.
5	6	Ty Israels barn vandrade i �knen i fyrtio �r, under vilken tid alla stridbara m�n i folket, som hade dragit ut ur Egypten, f�rgingos, eftersom de icke h�rde HERRENS r�st, varf�r ock HERREN svor att han icke skulle l�ta dem se det land som han med ed hade lovat deras f�der att giva oss, ett land som flyter av mj�lk och honung.
5	7	Men deras barn, som han hade l�tit uppst� i deras st�lle, dem omskar nu Josua, ty de hade f�rhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under v�gen.
5	8	Och n�r allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar d�r de voro i l�gret, till dess de hade blivit l�kta.
5	9	Och HERREN sade till Josua: �I dag har jag avv�ltrat fr�n eder Egyptens sm�lek.� Och detta st�lle fick namnet Gilgal, s�som det heter �nnu i dag.
5	10	Medan nu Israels barn voro l�grade i Gilgal, h�llo de p�skh�gtid den fjortonde dagen i m�naden, om aftonen, p� Jerikos hedmarker.
5	11	Och dagen efter p�skh�gtiden �to de osyrat br�d och rostade ax av landets s�d, just p� den dagen.
5	12	Och mannat upph�rde dagen d�refter, d� de nu �to av landets s�d, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de �to det �ret av landet Kanaans avkastning.
5	13	Och medan Josua var vid Jeriko, h�nde sig att han, i det han lyfte upp sina �gon, fick se en man st� d�r framf�r sig med ett draget sv�rd i sin hand. D� gick Josua fram till honom och fr�gade honom: �Tillh�r du oss eller v�ra ov�nner?�
5	14	Han svarade: �Nej, jag �r h�vitsman �ver HERRENS h�r, och jag har just nu kommit hit.� D� f�ll Josua ned till jorden p� sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: �Vad har min herre att s�ga till sin tj�nare?�
5	15	H�vitsmannen �ver HERRENS h�r sade d� till Josua: �Drag dina skor av dina f�tter, ty platsen d�r du st�r �r helig.� Och Josua gjorde s�.
6	1	Och Jeriko hade sina portar st�ngda, det h�ll sig tillst�ngt f�r Israels barn; ingen gick ut eller in.
6	2	Men HERREN sade till Josua: �Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsm�n, i din hand.
6	3	T�gen nu omkring staden, s� m�nga stridbara m�n I �ren, runt omkring staden en g�ng; s� skall du g�ra i sex dagar.
6	4	Och sju pr�ster skola b�ra de sju jubelbasunerna framf�r arken; men p� sjunde dagen skolen I t�ga omkring staden sju g�nger; och pr�sterna skola st�ta i basunerna.
6	5	Och n�r det bl�ses i jubelhornet med utdragen ton, och I h�ren basunljudet, skall allt folket upph�va ett stort h�rskri; d� skola stadsmurarna falla p� st�llet, och folket skall draga in �ver dem, var och en r�tt fram.�
6	6	D� kallade Josua, Nuns son, till sig pr�sterna och sade till dem: �Tagen f�rbundsarken, och sju pr�ster skola b�ra sju jubelbasuner framf�r HERRENS ark.�
6	7	Och till folket blev sagt: �Dragen ut och t�gen omkring staden; och den v�pnade skaran skall draga framf�r HERRENS ark.�
6	8	D� nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju pr�ster som buro jubelbasunerna framf�r HERREN �stad och st�tte i basunerna; och HERRENS f�rbundsark f�ljde efter dem.
6	9	Och den v�pnade skaran gick framf�r pr�sterna som st�tte i basunerna, och den �vriga hopen slutade t�get och f�ljde efter arken, under det att man alltj�mt st�tte i basunerna.
6	10	Men Josua hade bjudit folket och sagt: �I skolen icke upph�va n�got h�rskri eller l�ta h�ra eder r�st eller ens l�ta n�got ord utg� av eder mun, f�rr�n den dag d� jag s�ger till eder: 'H�ven upp ett h�rskri'; d� skolen I upph�va ett h�rskri.�
6	11	Och n�r han s� hade l�tit b�ra HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en g�ng, gingo de in i l�gret och stannade i l�gret �ver natten.
6	12	Och f�ljande morgon stod Josua bittida upp, och pr�sterna togo HERRENS ark.
6	13	Och de sju pr�ster som buro de sju jubelbasunerna framf�r HERRENS ark gingo alltj�mt och st�tte i basunerna; och den v�pnade skaran gick framf�r dem, och den �vriga hopen slutade t�get och f�ljde efter HERRENS ark, under det att man alltj�mt st�tte i basunerna.
6	14	De t�gade ocks� nu p� andra dagen en g�ng omkring staden och �terv�nde sedan till l�gret; s� gjorde de i sex dagar.
6	15	Men p� sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppg�ng och t�gade d� sju g�nger omkring staden p� samma s�tt; endast denna dag t�gade de sju g�nger omkring staden.
6	16	Och n�r pr�sterna sjunde g�ngen st�tte i basunerna, sade Josua till folket: �H�ven upp ett h�rskri, ty HERREN har givit eder staden.
6	17	Men staden med allt vad d�ri �r skall givas till spillo �t HERREN; allenast sk�kan Rahab skall f� leva, j�mte alla som �ro inne i hennes hus, d�rf�r att hon g�mde de utskickade som vi hade s�nt �stad.
6	18	Men tagen eder v�l till vara f�r det tillspillogivna, s� att I icke, sedan I haven givit det till spillo, �nd� tagen n�got av det tillspillogivna och d�rigenom kommen Israels l�ger att hemfalla �t tillspillogivning, och s� dragen olycka �ver det.
6	19	Allt silver och guld och allt som �r av koppar eller j�rn skall vara helgat �t HERREN och ing� till HERRENS skatt.�
6	20	D� hov folket upp ett h�rskri, och man st�tte i basunerna. Ja, n�r folket h�rde basunljudet, hov det upp ett stort h�rskri; d� f�llo murarna p� st�llet, och folket drog �ver dem in i staden, var och en r�tt fram; s� intogo de staden.
6	21	Och de g�vo till spillo allt vad som fanns i staden, b�de m�n och kvinnor, b�de unga och gamla, s� ock oxar, f�r och �snor, och slogo dem med sv�rdsegg.
6	22	Men till de b�da m�n som hade bespejat landet sade Josua: �G�n in i sk�kans hus och f�ren kvinnan, j�mte alla som tillh�ra henne, ut d�rifr�n, s�som I med ed haven lovat henne.�
6	23	D� gingo de unga m�n som hade varit d�r s�som spejare ditin och f�rde ut Rahab, j�mte hennes fader och moder och hennes br�der och alla som tillh�rde henne; hela hennes sl�kt f�rde de ut. Och de sl�ppte dem utanf�r Israels l�ger.
6	24	Men staden med allt vad som fanns d�ri br�nde de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller j�rn lade de till skatten i HERRENS hus.
6	25	Men sk�kan Rahab och hennes faders hus och alla som tillh�rde henne l�t Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta d�rf�r att hon g�mde de utskickade som Josua hade s�nt �stad f�r att bespeja Jeriko.
6	26	P� den tiden l�t Josua folket sv�rja denna ed: �F�rbannad vare inf�r HERREN den man som tager sig f�re att �ter bygga upp denna stad, Jeriko. N�r han l�gger dess grund, m� detta kosta honom hans �ldste son, och n�r han s�tter upp dess portar, m� detta kosta honom hans yngste son.�
6	27	Och HERREN var med Josua, s� att ryktet om honom gick ut �ver hela landet.
7	1	Men Israels barn f�rgrepo sig trol�st p� det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog n�got av det tillspillogivna. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israels barn.
7	2	Och Josua s�nde fr�n Jeriko n�gra m�n �stad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, �ster om Betel, och sade till dem: �Dragen ditupp och bespejen landet.� S� drogo d� m�nnen upp och bespejade Ai.
7	3	Och n�r de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: �Allt folket beh�ver icke draga ditupp; om vid pass tv� eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du beh�ver icke l�ta allt folket g�ra sig m�dan att t�ga dit, ty dess inv�nare �ro f�.�
7	4	Allts� fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa m�ste fly f�r ajiterna.
7	5	Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, f�rf�ljde de de �vriga utanf�r stadsporten �nda till Sebarim och slogo dem p� sluttningen d�r. D� blev folkets hj�rta f�rf�rat, det blev s�som vatten.
7	6	Och Josua med de �ldste i Israel rev s�nder sina kl�der, och f�ll ned p� sitt ansikte till jorden framf�r HERRENS ark och l�g d�r �nda till aftonen, och de str�dde stoft p� sina huvuden.
7	7	Och Josua sade: �Ack, Herre, HERRE, varf�r har du d� f�rt detta folk �ver Jordan, om du vill giva i amor�ernas hand och s� f�rg�ra oss? O att vi hade beslutit oss f�r att stanna p� andra sidan Jordan!
7	8	Ack Herre, vad skall jag nu s�ga, sedan Israel har tagit till flykten f�r sina fiender?
7	9	N�r kanan�erna och landets alla �vriga inbyggare f� h�ra detta, skola de omringa oss och utrota till och med v�rt namn fr�n jorden. Vad vill du d� g�ra f�r ditt stora namns �ra?�
7	10	Men HERREN svarade Josua: �St� upp. Varf�r ligger du s� p� ditt ansikte?
7	11	Israel har syndat, de hava �vertr�tt det f�rbund som jag stadgade f�r dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava g�mt det bland sitt eget gods.
7	12	D�rf�r kunna Israels barn icke st� emot sina fiender, utan de m�ste taga till flykten f�r sina fiender, ty de �ro nu sj�lva hemfallna �t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifr�n eder det tillspillogivna.
7	13	St� nu upp och helga folket och s�g: Helgen eder till i morgon. Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud: N�got tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna st� emot dina fiender, f�rr�n I skiljen det tillspillogivna fr�n eder.
7	14	I morgon skolen I tr�da fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN d� l�ter tr�ffas av lotten skall den ena sl�kten efter den andra tr�da fram; och i den sl�kt som HERREN l�ter tr�ffas av lotten skall den ena familjen efter den andra tr�da fram; och i den familj som HERREN l�ter tr�ffas av lotten skall den ena mannen efter den andra tr�da fram.
7	15	Och den som d� tr�ffas av lotten s�som skyldig till f�rgripelse p� det tillspillogivna, han skall br�nnas upp i eld med allt vad han har, d�rf�r att han �vertr�dde HERRENS f�rbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.�
7	16	S� l�t nu Josua bittida f�ljande morgon Israel tr�da fram, den ena stammen efter den andra; d� tr�ffades Juda stam av lotten.
7	17	N�r han d� l�t Juda sl�kter tr�da fram, tr�ffade lotten seraiternas sl�kt; och n�r han l�t seraiternas sl�kt tr�da fram, den ena mannen efter den andra, tr�ffades Sabdi av lotten.
7	18	N�r han d� l�t hans familj tr�da fram, den ena mannen efter den andra, tr�ffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.
7	19	D� sade Josua till Akan: �Min son, giv �ra �t HERREN, Israels Gud, och bek�nn, honom till pris: s�g mig vad du gjort och d�lj intet f�r mig.�
7	20	Akan svarade Josua och sade: �Det �r sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty s� har jag gjort:
7	21	jag s�g ibland bytet en dyrbar mantel fr�n Sinear och tv� hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick beg�relse och tog det; se, det �r g�mt i jorden, i mitten av mitt t�lt, och silvret underst.�
7	22	D� s�nde Josua n�gra m�n dit f�r att se efter, och de skyndade till t�ltet; och de funno det g�mt d�r i hans t�lt, och silvret underst.
7	23	Och de togo det ur t�ltet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inf�r HERREN.
7	24	D� tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans s�ner och d�ttrar, hans oxar, �snor och f�r, och hans t�lt, och allt �vrigt som han hade, och f�rde alltsammans upp till Akors dal.
7	25	Och Josua sade: �Varf�r drog du olycka �ver oss? Nu skall ock HERREN i dag l�ta olycka komma �ver dig.� Och Israels menighet stenade honom; de br�nde upp dem i eld och kastade stenar p� dem.
7	26	Och de uppkastade �ver honom ett stort stenr�se, som finnes kvar �nnu i dag; och s� v�nde sig HERREN ifr�n sin vredes gl�d. D�rav fick det st�llet namnet Akors dal, s�som det heter �nnu i dag.
8	1	Och HERREN sade till Josua: �Frukta icke och var icke f�rf�rad; tag med dig allt krigsfolket och st� upp och drag �stad mot Ai. Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land.
8	2	Och du skall g�ra med Ai och dess konung p� samma s�tt som du gjorde med Jeriko och dess konung; dock m�n I beh�lla rovet d�rifr�n och boskapen, s�som edert byte. L�gg nu ett bakh�ll mot staden, p� andra sidan d�rom.�
8	3	D� br�t Josua upp med allt krigsfolket f�r att draga �stad mot Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste stridsm�nnen, och s�nde dem ut om natten.
8	4	Och han bj�d dem och sade: �Given akt: I skolen l�gga eder i bakh�ll mot staden, p� andra sidan d�rom, men l�ggen eder icke alltf�r l�ngt ifr�n staden; och h�llen eder alla redo.
8	5	Sj�lv skall jag, med allt det folk som �r kvar hos mig, rycka fram mot staden. N�r de d� draga ut mot oss s�som f�rra g�ngen, vilja vi fly f�r dem.
8	6	D� skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem l�ngt bort ifr�n staden; ty de skola t�nka: 'De flyr f�r oss, nu s�som f�rra g�ngen.'
8	7	Men under det att vi fly f�r dem, skolen I bryta fram ifr�n bakh�llet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den i eder hand.
8	8	Och s� snart I haven f�tt staden i edert v�ld, skolen I t�nda eld p� den; efter HERRENS ord skolen I s� g�ra. Given akt p� vad jag nu har bjudit eder.�
8	9	S� s�nde Josua dem �stad, och de gingo och lade sig i bakh�ll mellan Betel och Ai, v�ster om Ai. Men Josua stannade �ver natten bland folket.
8	10	Och bittida f�ljande morgon m�nstrade Josua folket och drog s�, med de �ldste i Israel i spetsen f�r folket, upp till Ai.
8	11	Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp och ryckte allt n�rmare, till dess de kommo mitt emot staden; d�r l�grade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.
8	12	Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakh�ll mellan Betel och Ai, v�ster om staden.
8	13	Och sedan folket hade blivit uppst�llt, s�v�l hela l�gret, norr om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.
8	14	N�r konungen i Ai s�g detta, skyndade sig m�nnen i staden, han sj�lv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framf�r hedmarken; han sj�lv visste n�mligen icke att ett bakh�ll var lagt mot honom p� andra sidan om staden.
8	15	Och Josua och hela Israel l�to sl� sig av dem och flydde �t �knen till.
8	16	D� uppb�dades allt folket i staden till att f�rf�lja dem; och under det att de f�rf�ljde Josua, blevo de lockade l�ngt bort ifr�n staden.
8	17	Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo ut efter Israel och l�mnade staden �ppen, i det att de f�rf�ljde Israel.
8	18	Och HERREN sade till Josua: �R�ck ut lansen, som du har i din hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.� D� r�ckte Josua ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.
8	19	Och de som l�go i bakh�ll br�to med hast upp fr�n sin plats och skyndade �stad, s� snart han r�ckte ut sin hand, och kommo in i staden och intogo den; och de t�nde strax eld p� staden.
8	20	N�r d� m�nnen fr�n Ai v�nde sig om, fingo de se r�ken fr�n staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utv�g att fly, vare sig hit eller dit, d� nu det folk som flydde �t �knen v�nde sig mot sina f�rf�ljare.
8	21	Ty n�r Josua och hela Israel s�go att de som l�go i bakh�ll hade intagit staden, och att r�ken steg upp fr�n staden, v�nde de om och angrepo ajiterna.
8	22	De andra drogo nu ocks� ut fr�n staden emot dem, s� att de kommo mitt emellan israeliterna och fingo dem p� b�da sidor om sig, och dessa nedgjorde dem d� och l�to ingen av dem slippa undan och r�dda sig.
8	23	Men konungen i Ai blev levande tagen till f�nga och f�rd till Josua.
8	24	Och n�r Israel hade dr�pt alla Ais inv�nare ute p� f�ltet, i �knen, dit de hade f�rf�ljt dem, och dessa allasammans s� hade fallit f�r sv�rdsegg och blivit nedgjorda, d� v�nde hela Israel tillbaka till Ai och slog med sv�rdsegg ocks� dem som voro d�r.
8	25	Och de som f�llo p� den dagen, m�n och kvinnor, utgjorde tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.
8	26	Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade r�ckt ut lansen, f�rr�n alla Ais inv�nare hade blivit givna till spillo.
8	27	Allenast boskapen och rovet fr�n denna stad togo israeliterna s�som sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit Josua.
8	28	Och Josua br�nde upp Ai och gjorde det till en grush�g f�r ev�rdlig tid, till en �demark, s�som det �r �nnu i dag.
8	29	Och konungen i Ai l�t han h�nga upp p� en p�le, d�r han fick h�nga �nda till aftonen. Men n�r solen gick ned, tog man p� Josuas befallning hans d�da kropp ned fr�n p�len och kastade den vid ing�ngen till stadsporten; och man uppkastade �ver den ett stort stenr�se, som finnes kvar �nnu i dag.
8	30	D� byggde Josua �t HERREN, Israels Gud, ett altare p� berget Ebal,
8	31	s�som HERRENS tj�nare Mose hade bjudit Israels barn, och s�som det var f�reskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, vid vilka man icke hade kommit med n�got j�rn; och p� det offrade de br�nnoffer �t HERREN och slaktade tackoffer.
8	32	Och han l�t d�r p� stenarna s�tta en avskrift av Moses lag, den lag som Mose hade skrivit och f�relagt Israels barn.
8	33	Och Israels menighet, med dess �ldste och tillsyningsm�n och domare, stod p� b�da sidor om arken, s� att de hade framf�r sig de levitiska pr�sterna som buro HERRENS f�rbundsark, menigheten, fr�mlingar s�v�l som inf�dingar, den ena h�lften v�nd mot berget Gerissim och den andra h�lften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tj�nare Mose hade bjudit, n�mligen att man f�rst skulle v�lsigna Israels folk.
8	34	D�refter l�ste han upp alla lagens ord, v�lsignelsen och f�rbannelsen, alldeles s�som det var skrivet i lagboken.
8	35	Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underl�t Josua att uppl�sa inf�r Israels hela f�rsamling, med kvinnor och barn, och inf�r de fr�mlingar som f�ljde med dem.
9	1	D� nu alla de konungar som bodde p� andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i L�glandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, h�rde vad som hade skett -- hetiterna, amor�erna, kanan�erna, periss�erna, hiv�erna och jebus�erna --
9	2	sl�to de sig endr�ktigt tillhopa f�r att strida mot Josua och Israel.
9	3	Men n�r inv�narna i Gibeon h�rde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,
9	4	togo ocks� de sin tillflykt till list: de gingo �stad och f�reg�vo sig vara s�ndebud; de lade utslitna packs�ckar p� sina �snor, s� ock utslitna, s�nderspruckna och hopflickade vinl�glar av skinn,
9	5	och togo utslitna, lappade skor p� sina f�tter och kl�dde sig i utslitna kl�der, varj�mte allt det br�d de togo med sig till reskost var torrt och s�ndersmulat.
9	6	S� gingo de till Josua i l�gret vid Gilgal och sade till honom och Israels m�n: �Vi hava kommit hit fr�n ett avl�gset land; sluten nu f�rbund med oss.�
9	7	Men Israels m�n svarade hiv�erna: �Kanh�nda bon I h�r mitt ibland oss; huru skulle vi d� kunna sluta f�rbund med eder?�
9	8	D� sade de till Josua: �Vi vilja bliva dig underd�niga.� Josua fr�gade dem: �Vilka �ren I d�, och varifr�n kommen I?�
9	9	De svarade honom: �Dina tj�nare hava kommit fr�n ett mycket avl�gset land f�r HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava h�rt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten
9	10	och allt vad han har gjort med amor�ernas konungar, de tv� p� andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot.
9	11	D�rf�r sade v�ra �ldste och alla v�rt lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och g�n dem till m�tes och s�gen till dem: Vi vilja bliva eder underd�niga, sluten nu f�rbund med oss.'
9	12	Detta v�rt br�d var nybakat, n�r vi togo det med oss till reskost hemifr�n, den dag vi g�vo oss i v�g f�r att g� till eder; men se, nu �r det torrt och s�ndersmulat.
9	13	Dessa vinl�glar, som voro nya, n�r vi fyllde dem, se, de �ro nu s�nderspruckna. Och dessa kl�der och skor som vi hava p� oss hava blivit utslitna under v�r mycket l�nga resa.�
9	14	D� togo m�nnen av deras reskost, men r�dfr�gade icke HERRENS mun.
9	15	Och Josua tillf�rs�krade dem fred och sl�t ett f�rbund med dem, att de skulle f� leva; och menighetens h�vdingar g�vo dem sin ed.
9	16	Men n�r tre dagar voro f�rlidna, sedan de hade slutit f�rbund med dem, fingo de h�ra att de voro fr�n grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem.
9	17	D� br�to Israels barn upp och kommo p� tredje dagen till deras st�der; och deras st�der voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.
9	18	Likv�l angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens h�vdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot h�vdingarna.
9	19	D� sade alla h�vdingarna till menigheten: �Vi hava givit dem v�r ed vid HERREN, Israels Gud; d�rf�r kunna vi nu icke komma vid dem.
9	20	Detta �r vad vi vilja g�ra med dem, i det att vi l�ta dem leva, p� det att icke f�rt�rnelse m� komma �ver oss, f�r edens skull som vi hava svurit dem.�
9	21	Och h�vdingarna sade till dem att de skulle f� leva; men de m�ste bliva vedhuggare och vattenb�rare �t hela menigheten, s�som h�vdingarna hade sagt till dem.
9	22	Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: �Varf�r haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket l�ngt borta fr�n eder', fast�n I bon mitt ibland oss?
9	23	S� varen I d�rf�r nu f�rbannade; I skolen aldrig upph�ra att vara tr�lar, vedhuggare och vattenb�rare vid min Guds hus.�
9	24	De svarade Josua och sade: �Det hade blivit ber�ttat f�r dina tj�nare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tj�nare Mose att han ville giva eder hela detta land och f�rg�ra alla landets inbyggare f�r eder; d�rf�r fruktade vi storligen f�r v�ra liv, n�r I kommen, och s� gjorde vi detta.
9	25	Och se, nu �ro vi i din hand. Vad dig synes gott och r�tt att g�ra med oss, det m� du g�ra.�
9	26	Och han gjorde s� med dem; han friade dem fr�n Israels barns hand, s� att de icke dr�pte dem;
9	27	men tillika best�mde Josua p� den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenb�rare och vid HERRENS altare -- s�som de �ro �nnu i dag -- p� den plats som han skulle utv�lja.
10	1	D� nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, h�rde att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess konung p� samma s�tt som han hade gjort med Jeriko och dess konung, och att inv�narna i Gibeon hade ing�tt fred med Israel och fingo bo mitt ibland dem,
10	2	fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor stad, s�som en av konungast�derna, ja, det var st�rre �n Ai, och dess m�n voro alla tappra.
10	3	Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, s�nde till Hoham, konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia, konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och l�t s�ga:
10	4	�Kommen hitupp till mig och hj�lpen mig, s� att vi kunna sl� gibeoniterna, ty de hava ing�tt fred med Josua och Israels barn.�
10	5	S� f�rsamlade sig d� de fem amoreiska konungarna, konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina h�rar; och de bel�grade Gibeon och angrepo det.
10	6	Men gibeoniterna s�nde till Josua i l�gret vid Gilgal och l�to s�ga: �Drag icke din hand fr�n dina tj�nare, utan kom hitupp till oss med hast och unds�tt oss och hj�lp oss, ty konungarna �ver amor�erna, som bo i bergsbygden, hava f�rsamlat sig mot oss.�
10	7	D� drog Josua ditupp fr�n Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste stridsm�n.
10	8	Och HERREN sade till Josua: �Frukta icke f�r dem, ty jag har givit dem i dina h�nder; ingen av dem skall kunna st� dig emot.�
10	9	Och Josua kom pl�tsligt �ver dem, ty han t�gade hela natten, sedan han hade brutit upp fr�n Gilgal.
10	10	Och HERREN s�nde en s�dan f�rvirring bland dem, n�r de fingo se israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon; d�refter f�rf�ljde de dem p� v�gen upp till Bet-Horon och nedgjorde dem, och drevo dem �nda till Aseka och Mackeda.
10	11	Och n�r de s�, under sin flykt f�r Israel, hade kommit till den sluttning som g�r ned fr�n Bet-Horon, l�t HERREN stora stenar falla �ver dem fr�n himmelen, hela v�gen �nda till Aseka, s� att de blevo d�dade; de som d�dades genom hagelstenarna voro till och med flera �n de som Israels barn dr�pte med sv�rd.
10	12	Och Josua talade till HERREN p� den dag d� HERREN gav amor�erna i Israels barns v�ld; han sade inf�r Israel: �Du sol, st� stilla i Gibeon, du m�ne, i Ajalons dal!�
10	13	D� stod solen stilla, och m�nen blev st�ende, till dess folket hade tagit h�mnd p� sina fiender. Detta finnes ju upptecknat i �Den redliges bok�. Solen blev st�ende mitt p� himmelen n�stan en hel dag och hastade icke att g� ned.
10	14	Aldrig har n�gon dag, varken f�rr eller senare, varit lik denna, i det att HERREN d� lydde en mans ord; ty HERREN stridde f�r Israel.
10	15	Och Josua med hela Israel v�nde tillbaka till l�gret vid Gilgal.
10	16	Men de fem konungarna flydde och g�mde sig i grottan vid Mackeda.
10	17	D� blev det inber�ttat f�r Josua: �Man har funnit de fem konungarna g�mda i grottan till Mackeda.�
10	18	Josua sade: �V�ltren stora stenar framf�r ing�ngen till grottan, och s�tten dit folk f�r att bevaka den.
10	19	Men I andra, stannen icke, utan f�rf�ljen edra fiender, och nedg�ren dem som bliva efter; l�ten dem icke komma in i sina st�der, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.�
10	20	D� nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och nedgjort dem -- varvid dock n�gra av dem lyckades r�dda sig och komma in i de bef�sta st�derna --
10	21	v�nde allt folket v�lbeh�llet tillbaka till Josua i l�gret vid Mackeda, ty ingen v�gade mer ens r�ra sin tunga mot n�gon av Israels barn.
10	22	D� sade Josua: ��ppnen grottan och f�ren de fem konungarna till mig, ut ur grottan.�
10	23	De gjorde s� och f�rde de fem konungarna ut till honom ur grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.
10	24	N�r dessa konungar hade blivit f�rda ut till Josua, kallade Josua till sig alla Israels m�n och sade till anf�rarna f�r krigsfolket som hade dragit med honom: �Tr�den fram och s�tt edra f�tter p� dessa konungars halsar.� Och de tr�dde fram och satte sina f�tter p� deras halsar.
10	25	Sedan sade Josua till dem: �Frukten icke och varen icke f�rsagda, utan varen frimodiga och of�rf�rade, ty s� skall HERREN g�ra med alla sina fiender som I kommen i strid med.�
10	26	D�refter l�t Josua sl� dem till d�ds och h�nga upp dem p� fem p�lar; och de fingo p� p�larna �nda till aftonen.
10	27	Men vid solnedg�ngen togos de p� Josuas befallning ned fr�n p�larna och kastades in i grottan d�r de hade varit g�mda; och framf�r ing�ngen till grottan lade man stora stenar, som ligga kvar d�r �nnu i denna dag.
10	28	Och Josua intog Mackeda p� den dagen och slog dess inv�nare och dess konung med sv�rdsegg; han gav det till spillo med alla dem som voro d�rinne och l�t ingen slippa undan. Och han gjorde med konungen i Mackeda p� samma s�tt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
10	29	D�refter drog Josua med hela Israel fr�n Mackeda till Libna och bel�grade Libna.
10	30	Och HERREN gav ocks� det och dess konung i Israels hand; och de slogo dess inv�nare med sv�rdsegg, alla dem som voro d�rinne, och l�to ingen d�rinne slippa undan. Och han gjorde med dess konung p� samma s�tt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
10	31	Sedan drog Josua med hela Israel fr�n Libna till Lakis och bel�grade och angrep det.
10	32	Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s� att de intogo det p� andra dagen; och de slogo dess inv�nare med sv�rdsegg, alla dem som voro d�rinne -- alldeles s�som de hade gjort med Libna.
10	33	D� drog Horam, konungen i Geser, upp f�r att hj�lpa Lakis; men Josua slog honom och hans folk och l�t ingen av dem slippa undan.
10	34	Och fr�n Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de bel�grade och angrepo det.
10	35	Och de intogo det samma dag och slogo dess inv�nare med sv�rdsegg, och han gav p� den dagen till spillo alla dem som voro d�rinne -- alldeles s�som han hade gjort med Lakis.
10	36	Sedan drog Josua med hela Israel fr�n Eglon upp till Hebron och bel�grade det.
10	37	Och de intogo det och slogo dess inv�nare och dess konung med sv�rdsegg, s� ock alla dess lydst�der och alla dem som voro d�rinne, och han l�t ingen slippa undan -- alldeles s�som han hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som voro d�rinne.
10	38	D�refter v�nde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och bel�grade det.
10	39	Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydst�der, och de slogo deras inv�nare med sv�rdsegg; de g�vo till spillo alla dem som voro d�rinne, och han l�t ingen slippa undan. Han gjorde med Debir och dess konung p� samma s�tt som han hade gjort med Hebron, och s�som han hade gjort med Libna och dess konung.
10	40	S� intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, L�glandet och Bergssluttningarna, och slog alla konungar d�r och l�t ingen slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, s�som HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
10	41	Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s� ock hela landet Gosen �nda till Gibeon.
10	42	Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p� en g�ng, ty HERREN, Israels Gud, stridde f�r Israel.
10	43	D�refter v�nde Josua med hela Israel tillbaka till l�gret vid Gilgal.
11	1	D� nu Jabin, konungen i Hasor, h�rde detta, s�nde han bud till Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen i Aksaf
11	2	och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p� Hedmarken, s�der om Kinarot, och i L�glandet, s� ock i Nafot-Dor, v�sterut,
11	3	vidare till kanan�erna �sterut och v�sterut och till amor�erna, hetiterna, periss�erna och jebus�erna i Bergsbygden, s� och till hiv�erna nedanf�r Hermon, i Mispalandet.
11	4	Dessa drogo nu ut med alla sina h�rar, en folkskara s� talrik som sanden p� havets strand, j�mte h�star och vagnar i stor myckenhet.
11	5	Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och l�grade sig tillhopa vid Meroms vatten, f�r att strida mot Israel.
11	6	Men HERREN sade till Josua: �Frukta icke f�r dem, ty i morgon vid denna tid vill jag sj�lv giva dem allasammans slagna i Israels v�ld. P� deras h�star skall du avsk�ra fotsenorna, och deras vagnar skall du br�nna upp i eld.�
11	7	Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pl�tsligt �ver dem vid Meroms vatten och anf�ll dem.
11	8	Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och f�rf�ljde dem �nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till Mispedalen, �sterut; de slogo dem och l�to ingen slippa undan.
11	9	Och Josua gjorde med dem s�som HERREN hade befallt honom: p� deras h�star l�t han avsk�ra fotsenorna, och deras vagnar l�t han br�nna upp i eld.
11	10	D�refter, vid samma tid, v�nde Josua tillbaka och intog Hasor och slog dess konung med sv�rd; ty Hasor var fordom huvudstaden f�r alla dessa riken.
11	11	Alla de som voro d�rinne blevo slagna med sv�rdsegg och givna till spillo, s� att intet som anda hade l�mnades kvar; och sj�lva Hasor br�nde han upp i eld.
11	12	Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungast�derna med alla deras konungar, och han slog deras inv�nare med sv�rdsegg och gav dem till spillo, s�som HERRENS tj�nare Mose hade bjudit.
11	13	Dock br�nde Israel icke upp n�gon av de st�der som l�go p� h�jder, utom Hasor allena, ty det uppbr�ndes av Josua.
11	14	Och allt rovet fr�n dessa st�der, s� ock boskapen, togo Israels barn s�som sitt byte; men alla m�nniskor i dem slogo de med sv�rdsegg, till dess att de hade f�rgjort dem; de l�to intet som anda hade bliva kvar.
11	15	S�som HERREN hade bjudit sin tj�nare Mose, s� hade Mose bjudit Josua, och s� gjorde Josua; han underl�t icke n�got av allt det som HERREN hade bjudit Mose.
11	16	S� intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och hela landet Gosen, L�glandet och Hedmarken, s� ock Israels bergsbygd och dess l�gland,
11	17	landet fr�n Halakberget, som h�jer sig mot Seir, �nda till Baal-Gad i Libanonsdalen nedanf�r berget Hermon; och alla konungar d�r tog han till f�nga och slog dem till d�ds.
11	18	I l�ng tid f�rde Josua krig mot alla dessa konungar.
11	19	Om man undantager de hiv�er som bodde i Gibeon, fanns ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med strid.
11	20	Ty fr�n HERREN kom det att de f�rstockade sina hj�rtan och m�tte Israel med krig, f�r att de skulle givas till spillo, och f�r att n�d icke skulle vederfaras dem; i st�llet skulle de f�rg�ras, s�som HERREN hade bjudit Mose.
11	21	Under denna tid drog Josua �stad och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras st�der till spillo.
11	22	I Israels barns land l�mnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo n�gra kvar.
11	23	S� intog Josua hela landet, alldeles s�som HERREN hade lovat Mose; och Josua gav det till arvedel �t Israel, efter deras avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro fr�n krig.
12	1	Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan, landet fr�n b�cken Arnon �nda till berget Hermon, s� ock hela Hedmarken p� �stra sidan:
12	2	Sihon, amor�ernas konung, som bodde i Hesbon och r�dde �ver landet Aroer vid b�cken Arnons strand och fr�n dalens mitt, samt �ver ena h�lften av Gilead �nda till b�cken Jabbok, som �r Ammons barns gr�ns,
12	3	�vensom �ver Hedmarken �nda upp till Kinarotsj�n, p� �stra sidan, och �nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p� �stra sidan, �t Bet-Hajesimot till, och l�ngre s�derut till trakten nedanf�r Pisgas sluttningar.
12	4	Vidare intogo de Ogs omr�de, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafa�erna och bodde i Astarot och Edrei.
12	5	Han r�dde �ver Hermons bergsbygd och �ver Salka och hela Basan �nda till gesur�ernas och maakat�ernas omr�de, s� ock �ver andra h�lften av Gilead, till Sihons omr�de, konungens i Hesbon.
12	6	HERRENS tj�nare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tj�nare Mose hade givit landet till besittning �t rubeniterna, gaditerna och ena h�lften av Manasse stam.
12	7	Och f�ljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo p� andra sidan Jordan, p� v�stra sidan, fr�n Baal-Gad i Libanonsdalen �nda till Halakberget, som h�jer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning �t Israels stammar, efter deras avdelningar,
12	8	s�v�l Bergsbygden, L�glandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock �knen och Sydlandet, hetiternas, amor�ernas, kanan�ernas, periss�ernas, hiv�ernas och jebus�ernas land.)
12	9	De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en,
12	10	konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,
12	11	konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,
12	12	konungen i Eglon en, konungen i Geser en,
12	13	konungen i Debir en, konungen i Geder en,
12	14	konungen i Horma en, konungen i Arad en,
12	15	konungen i Libna en, konungen i Adullam en,
12	16	konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,
12	17	konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,
12	18	konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,
12	19	konungen i Madon en, konungen i Hasor en,
12	20	konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,
12	21	konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,
12	22	konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,
12	23	konungen �ver Dor i Nafat-Dor en, konungen �ver Goim vid Gilgal en,
12	24	konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.
13	1	D� nu Josua var gammal och kommen till h�g �lder, sade HERREN till honom: �Du �r gammal och kommen till h�g �lder, men �nnu �terst�r av landet en mycket stor del som skall intagas.
13	2	Detta �r n�mligen vad som �terst�r av landet: alla filist�ernas kretsar och hela gesur�ernas land.
13	3	Ty allt som finnes mellan Sihor, �ster om Egypten, och Ekrons omr�de norrut r�knas till Kanan�ernas land, n�mligen vad filist�ernas fem h�vdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s� ock av�ernas omr�de,
13	4	hela kanan�ernas land s�derut, vidare Meara, som tillh�r sidonierna, �nda till Afek, �nda till amor�ernas omr�de.
13	5	och gebal�ernas land samt hela Libanonstrakten �sterut, fr�n Baal-Gad, nedanf�r berget Hermon, �nda dit d�r v�gen g�r till Hamat --
13	6	alla inbyggarna i bergsbygden, fr�n Libanon �nda till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sj�lv f�rdriva f�r Israels barn. Men f�rdela du genom lottkastning landet �t Israel till arvedel, s�som jag har bjudit dig.
13	7	Ja, redan nu m� du utskifta detta land till arvedel �t de nio stammarna och �t ena h�lften av Manasse stam.�
13	8	J�mte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna f�tt sin arvedel, den som Mose gav dem p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan, just s�som HERRENS tj�nare Mose gav den �t dem:
13	9	landet fr�n Aroer, vid b�cken Arnons strand, och fr�n staden i dalens mitt, s� ock hela Medebasl�tten �nda till Dibon,
13	10	j�mte alla �vriga st�der som hade tillh�rt Sihon, amor�ernas konung, vilken regerade i Hesbon, �nda till Ammons barns omr�de,
13	11	vidare Gilead och gesur�ernas och maakat�ernas omr�de och hela Hermons bergsbygd och hela Basan �nda till Salka,
13	12	hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar s�som en av de sista rafa�erna, sedan Mose hade slagit och f�rdrivit dem.
13	13	Dock f�rdrevo Israels barn icke gesur�erna och maakat�erna; d�rf�r bodde ock gesur�er och maakat�er kvar bland Israels folk, s�som de g�ra �nnu i dag.
13	14	(Men �t Levi stam gav han icke n�gon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer �ro hans arvedel, s�som han har sagt honom.)
13	15	Mose gav allts� land �t Rubens barns stam, efter deras sl�kter.
13	16	De fingo omr�det fr�n Aroer, vid b�cken Arnons strand, och fr�n staden i dalens mitt, s� ock hela sl�tten vid Medeba,
13	17	Hesbon med alla dess lydst�der p� sl�tten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,
13	18	Jahas, Kedemot, Mefaat,
13	19	Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p� Dalberget,
13	20	Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
13	21	alla st�derna p� sl�tten, hela Sihons rike, amor�ernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose j�mte de midjanitiska h�vdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde d�r i landet.
13	22	Bileam, Beors son, sp�mannen, dr�ptes ock av Israels barn med sv�rd, j�mte andra som d� blevo slagna av dem.
13	23	Och gr�nsen f�r Rubens barn var Jordan; den utgjorde gr�nsen. Detta �r Rubens barns arvedel, efter deras sl�kter, st�derna med sina byar.
13	24	Likaledes gav Mose land �t Gads stam, �t Gads barn, efter deras sl�kter.
13	25	De fingo till sitt omr�de Jaeser och alla st�der i Gilead och h�lften av Ammons barns land, �nda till det Aroer som ligger gent emot Rabba,
13	26	vidare landet fr�n Hesbon �nda till Ramat-Hammispe och Betonim, och fr�n Mahanaim �nda till Lidebirs omr�de,
13	27	samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det �vriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gr�nsen, upp till �ndan av Kinneretsj�n, landet p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan.
13	28	Detta �r Gads barns arvedel, efter deras sl�kter, st�derna med sina byar.
13	29	Och Mose gav ocks� land �t ena h�lften av Manasse stam, s� att denna h�lft av Manasse barns stam fick land, efter sina sl�kter.
13	30	Deras omr�de utgjordes av landet fr�n Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio st�der,
13	31	allts� ock av halva Gilead j�mte Astarot och Edrei, Ogs huvudst�der i Basan; detta gavs �t Makirs, Manasses sons, barn, n�mligen �t ena h�lften av Makirs barn, efter deras sl�kter.
13	32	Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p� Moabs hedar, p� andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p� �stra sidan.
13	33	Men �t Levi stam gav Mose icke n�gon arvedel. HERREN, Israels Gud, �r deras arvedel, s�som han har sagt dem.
14	1	Och dessa �ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade �t dem,
14	2	n�mligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, s�som HERREN hade bjudit genom Mose ang�ende de nio stammarna och den ena halva stammen.
14	3	Ty de tv� �vriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose f�tt sin arvedel p� andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit n�gon arvedel bland dem.
14	4	Ty Josefs barn utgjorde tv� stammar, Manasse och Efraim; och �t leviterna gav man icke n�gon s�rskild del av landet, utan allenast n�gra st�der att bo i, med tillh�rande utmarker f�r deras boskap och deras �vriga egendom.
14	5	S�som HERREN hade bjudit Mose, s� gjorde Israels barn, n�r de utskiftade landet
14	6	Men Juda barn tr�dde fram inf�r Josua i Gilgal, och kenas�en Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: �Du vet sj�lv vad HERREN sade till gudsmannen Mose ang�ende mig och dig i Kades-Barnea.
14	7	Jag var fyrtio �r gammal, n�r HERRENS tj�nare Mose s�nde mig �stad fr�n Kades-Barnea f�r att bespeja landet, och jag avgav sedan min ber�ttelse d�rom inf�r honom efter b�sta f�rst�nd.
14	8	Mina br�der, som hade varit d�ruppe med mig, gjorde folkets hj�rtan f�rsagda, men jag efterf�ljde i allt HERREN, min Gud.
14	9	D� betygade Mose p� den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har betr�tt skall vara din och dina barns arvedel f�r ev�rdlig tid, d�rf�r att du i allt har efterf�ljt HERREN, min Gud.'
14	10	Och se, nu har HERREN l�tit mig leva, s�som han lovade, i ytterligare fyrtiofem �r, sedan HERREN talade s� till Mose -- de �r Israel vandrade i �knen; se, jag �r nu �ttiofem �r gammal.
14	11	�nnu i dag �r jag lika stark som jag var den dag d� Mose s�nde mig �stad, ja, s�dan min kraft d� var, s�dan �r den �nnu, vare sig det g�ller att strida eller att vara ledare och anf�rare.
14	12	S� giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p� den dagen. Du h�rde ju sj�lv d� att anakiterna bo d�r, och att d�r finnas stora bef�sta st�der; m�h�nda �r HERREN med mig, s� att jag kan f�rdriva dem, s�som HERREN har lovat.�
14	13	D� v�lsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.
14	14	Allts� fick d� kenas�en Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, s�som det �r �nnu i dag, d�rf�r att han i allt hade efterf�ljt HERREN, Israels Gud.
14	15	Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den st�rste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro fr�n krig.
15	1	Juda barns stam fick, efter sina sl�kter, sin lott s�derut intill Edoms gr�ns, intill �knen Sin, l�ngst ned i s�der.
15	2	Och deras s�dra gr�ns begynte vid �ndan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,
15	3	gick vidare s�der om Skorpionh�jden och fram till Sin, drog sig s� upp s�der om Kades-Barnea, gick d�refter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt b�jde sig sedan mot Karka.
15	4	Vidare gick den fram till Asmon och d�rifr�n ut till Egyptens b�ck; sedan gick gr�nsen ut vid havet. �Detta�, sade han, �skall vara eder gr�ns i s�der.�
15	5	Gr�nsen i �ster var Salthavet �nda till Jordans utlopp. Och gr�nsen p� norra sidan begynte vid den vik av detta hav, d�r Jordan har sitt utlopp.
15	6	D�rifr�n drog sig gr�nsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gr�nsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.
15	7	D�refter drog sig gr�nsen upp till Debir fr�n Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimsh�jden, s�der om b�cken; sedan gick gr�nsen fram till Semesk�llans vatten och s� ut till Rogelsk�llan.
15	8	Vidare drog sig gr�nsen upp�t Hinnoms sons dal, s�der om Jebus' h�jd, det �r Jerusalem; d�refter drog sig gr�nsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, v�sterut, i norra �ndan av Refaimsdalen.
15	9	Och fr�n toppen av detta berg drog sig gr�nsen fram till Neftoavattnets k�lla och vidare till st�derna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gr�nsen till Baala, det �r Kirjat-Jearim.
15	10	Och fr�n Baala b�jde sig gr�nsen �t v�ster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergsh�jd, det �r Kesalon, norr om denna, och gick s� ned till Bet-Semes och framom Timna.
15	11	Vidare gick gr�nsen till Ekrons h�jd, norrut; d�refter drog sig gr�nsen till Sickeron, gick s� framom berget Baala och d�rifr�n ut till Jabneel; sedan gick gr�nsen ut vid havet.
15	12	Och gr�nsen i v�ster f�ljde Stora havet; det utgjorde gr�nsen. Dessa voro Juda barns gr�nser runt omkring, efter deras sl�kter.
15	13	Men �t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en s�rskild del bland Juda barn, n�mligen Arbas, Anaks faders, stad, det �r Hebron.
15	14	Och Kaleb f�rdrev d�rifr�n Anaks tre s�ner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.
15	15	D�rifr�n drog han upp mot Debirs inv�nare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.
15	16	Och Kaleb sade: ��t den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.�
15	17	N�r d� Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
15	18	Och n�r hon kom till honom, intalade hon honom att beg�ra ett stycke �kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr�n �snan. D� sade Kaleb till henne: �Vad �nskar du?�
15	19	Hon sade: �Giv mig en avskedssk�nk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m� du giva mig vattenk�llor.� D� gav han henne Illiotk�llorna och Tatiotk�llorna.
15	20	Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras sl�kter.
15	21	Och de st�der som l�go ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gr�ns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
15	22	Kina, Dimona, Adada,
15	23	Kedes, Hasor och Jitnan,
15	24	Sif, Telem, Bealot,
15	25	Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det �r Hasor,
15	26	Amam, Sema, Molada,
15	27	Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
15	28	Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
15	29	Baala, Ijim, Esem,
15	30	Eltolad, Kesil, Horma,
15	31	Siklag, Madmanna, Sansanna,
15	32	Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio st�der med sina byar.
15	33	I L�glandet: Estaol, Sorga, Asna,
15	34	Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
15	35	Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
15	36	Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton st�der med sina byar;
15	37	Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
15	38	Dilean, Mispe, Jokteel,
15	39	Lakis, Boskat, Eglon,
15	40	Kabbon, Lamas, Kitlis,
15	41	Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton st�der med sina byar;
15	42	Libna, Eter, Asan,
15	43	Jifta, Asna, Nesib,
15	44	Kegila, Aksib och Maresa -- nio st�der med sina byar;
15	45	Ekron med underlydande st�der och byar;
15	46	fr�n Ekron till havet allt vad som ligger p� sidan om Asdod samt dith�rande byar;
15	47	vidare Asdod med underlydande st�der och byar, Gasa med underlydande st�der och byar �nda till Egyptens b�ck och fram till Stora havet, som utgjorde gr�nsen.
15	48	Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
15	49	Danna, Kirjat-Sanna, det �r Debir,
15	50	Anab, Estemo, Anim,
15	51	Gosen, Holon och Gilo -- elva st�der med sina byar;
15	52	Arab, Ruma, Esean,
15	53	Janum, Bet-Tappua, Afeka,
15	54	Humta, Kirjat-Arba, det �r Hebron, och Sior -- nio st�der med sina byar;
15	55	Maon, Karmel, Sif, Juta,
15	56	Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
15	57	Kain, Gibea och Timna -- tio st�der med sina byar;
15	58	Halhul, Bet-Sur, Gedor,
15	59	Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex st�der med sina byar;
15	60	Kirjat-Baal, det �r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv� st�der med sina byar;
15	61	I �knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
15	62	Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex st�der med sina byar.
15	63	Men jebus�erna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke f�rdriva; d�rf�r bodde ock jebus�erna kvar bland Juda barn i Jerusalem, s�som de g�ra �nnu i dag.
16	1	Och lotten f�ll ut f�r Josefs barn s�lunda: Landet fr�n Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten �sterut, �knen, som fr�n Jeriko h�jer sig upp�t Bergsbygden mot Betel.
16	2	Och gr�nsen gick vidare fr�n Betel till Lus och s� fram till arkiternas omr�de, mot Atarot.
16	3	D�refter gick den v�sterut ned till jafletiternas omr�de, �nda till Nedre Bet-Horons omr�de och till Geser; sedan gick den ut vid havet.
16	4	Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
16	5	Efraims barn fingo, efter sina sl�kter, sina gr�nser s�lunda: Gr�nsen f�r deras arvedel i �ster gick fr�n Atrot-Addar �nda till �vre Bet-Horon.
16	6	Sedan gick gr�nsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gr�ns. D�rifr�n b�jde sig gr�nsen �sterut till Taanat-Silo. D�refter gick den fram d�r i �ster till Janoa.
16	7	Fr�n Janoa gick den ned till Atarot och Naara, tr�ffade s� Jeriko och gick ut vid Jordan.
16	8	Fr�n Tappua gick gr�nsen v�sterut till Kanab�cken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras sl�kter.
16	9	Dit h�rde ock de st�der som avs�ndrades �t Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa st�der med sina byar.
16	10	Men de f�rdrevo icke kanan�erna som bodde i Geser; d�rf�r bodde ock kanan�erna kvar bland Efraims barn, s�som de g�ra �nnu i dag, men de blevo arbetspliktiga tj�nare under dem.
17	1	Och Manasse stam fick sin lott s�lunda, ty han var Josefs f�rstf�dde: Makir, Manasses f�rstf�dde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
17	2	Manasses �vriga barn fingo ock land, efter sina sl�kter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras sl�kter.
17	3	Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga s�ner, utan allenast d�ttrar; och hans d�ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
17	4	Dessa tr�dde fram inf�r pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och stamh�vdingarna och sade: �HERREN bj�d Mose att giva oss en arvedel bland v�ra br�der.� D� gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders br�der.
17	5	Allts� blevo de lotter som tillf�llo Manasse tio -- f�rutom Gileads land och Basan p� andra sidan Jordan --
17	6	eftersom Manasses d�ttrar fingo en arvedel bland hans s�ner. Men Gileads land hade Manasses �vriga barn f�tt.
17	7	Och Manasse fick sin gr�ns best�md s�lunda: Den gick fr�n Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; d�refter gick gr�nsen �t h�ger, till En-Tappuas inbyggare.
17	8	(Tappuas land tillf�ll n�mligen Manasse, men sj�lva Tappua, inemot Manasse gr�ns, tillf�ll Efraims barn.)
17	9	Och gr�nsen gick vidare ned till Kanab�cken, s�der om b�cken; men st�derna d�r tillf�llo Efraim, fast�n de l�go bland Manasse st�der. Manasse gr�ns gick vidare norr om b�cken och gick sedan ut vid havet.
17	10	Det som l�g s�der om den tillf�ll Efraim, men det som l�g norr om den tillf�ll Manasse, och deras gr�ns var havet; och i norr n�dde de till Aser och i �ster till Isaskar.
17	11	Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, inv�narna i Dor och underlydande orter, inv�narna i En-Dor och underlydande orter, inv�narna i Taanak och underlydande orter, inv�narna i Megiddo och underlydande orter, de tre h�jdernas land.
17	12	Men Manasse barn kunde icke intaga dessa st�der, utan kanan�erna f�rm�dde h�lla sig kvar d�r i landet.
17	13	N�r sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kanan�erna arbetspliktiga under sig; de f�rdrevo dem icke heller d�.
17	14	Och Josefs barn talade till Josua och sade: �Varf�r har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fast�n vi �ro ett talrikt folk, d� ju HERREN hitintills har v�lsignat oss?�
17	15	D� svarade Josua dem: �Om du �r ett f�r talrikt folk, s� drag upp till skogsbygden och r�j dig d�r mark i periss�ernas och rafa�ernas land, eftersom Efraims bergsbygd �r dig f�r tr�ng.�
17	16	Men Josefs barn sade: �I bergsbygden finnes icke rum nog f�r oss; och de kanan�er som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av j�rn, b�de de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.�
17	17	Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: �Du �r ett talrikt folk och har stor kraft, d�rf�r skall du icke hava allenast en lott;
17	18	utan du skall f� en bergsbygd, som ju ock �r en skogsbygd, men som du skall r�ja upp, s� att till och med utkanterna d�rav skola tillh�ra dig. Ty du m�ste f�rdriva kanan�erna, eftersom de hava stridsvagnar av j�rn och �ro s� starka.�
18	1	Och Israels barns hela menighet f�rsamlade sig i Silo och uppsatte d�r uppenbarelset�ltet, d� nu landet var dem underd�nigt.
18	2	Men �nnu �terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade f�tt sin arvedel sig tillskiftad.
18	3	D�rf�r sade Josua till Israels barn: �Huru l�nge viljen I f�rsumma att g� �stad och taga i besittning det land som HERREN, edra f�ders Gud, har givit eder?
18	4	Utsen �t eder tre m�n f�r var stam, s� skall jag s�nda dem �stad, f�r att de m� st� upp och draga omkring i landet och s�tta upp en beskrivning d�r�ver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och s� komma tillbaka till mig.
18	5	De skola n�mligen uppdela det �t sig i sju delar, varvid Juda skall f�rbliva vid sitt omr�de i s�der och Josefs hus f�rbliva vid sitt omr�de i norr.
18	6	Och sedan skolen I s�tta upp beskrivningen �ver landet, efter dessa sju delar, och b�ra den hit till mig, s� vill jag kasta lott f�r eder h�r inf�r HERREN, v�r Gud.
18	7	Ty leviterna f� ingen s�rskild del bland eder, utan HERRENS pr�stad�me �r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena h�lften av Manasse stam hava redan f�tt sin arvedel p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan, den arvedel som HERRENS tj�nare Mose gav dem.�
18	8	Och m�nnen stodo upp och gingo �stad; och n�r de gingo �stad bj�d Josua dem att de skulle s�tta upp en beskrivning �ver landet, i det han sade: �G�n �stad och dragen omkring i landet och s�tten upp en beskrivning d�r�ver, och v�nden sedan tillbaka till mig, s� vill jag kasta lott f�r eder h�r inf�r HERREN i Silo.�
18	9	S� gingo d� m�nnen �stad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning �ver det, efter dess sju delar, med dess st�der, och kommo s� tillbaka till Josua i l�gret vid Silo.
18	10	Sedan kastade Josua lott f�r dem i Silo inf�r HERREN, och Josua utskiftade d�r landet �t Israels barn, efter deras avdelningar.
18	11	D� nu lotten drogs f�r Benjamins barns stam, efter deras sl�kter, f�ll den ut s�, att det omr�de som lotten gav dem l�g mellan Juda barns och Josefs barns omr�den.
18	12	Deras gr�ns p� norra sidan begynte vid Jordan, och gr�nsen drog sig s� upp mot Jerikos h�jd i norr och upp�t bergsbygden v�sterut och gick s� ut i �knen vid Bet-Aven.
18	13	D�rifr�n gick gr�nsen fram till Lus, till h�jden s�der om Lus, det �r Betel; sedan gick gr�nsen ned till Atrot-Addar �ver berget s�der om Nedre Bet-Horon.
18	14	Och gr�nsen drog sig vidare fram�t och b�jde sig p� v�stra sidan s�derut fr�n berget som ligger gent emot Bet-Horon, s�der d�rom, och gick s� ut till Kirjat-Baal, det �r staden Kirjat-Jearim inom Juda barns omr�de. Detta var v�stra sidan.
18	15	Och s�dra sidan begynte vid �ndan av Kirjat-Jearims omr�de, och gr�nsen gick s� �t v�ster fram till Neftoavattnets k�lla.
18	16	Sedan gick gr�nsen ned till �ndan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och d�refter ned i Hinnomsdalen, p� s�dra sidan om Jebus' h�jd, och gick s� ned till Rogelsk�llan.
18	17	D�refter drog den sig norrut och gick fram till Semesk�llan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimsh�jden, och gick s� ned till Bohans, Rubens sons, sten.
18	18	Vidare gick den fram till den h�jd som ligger framf�r Hedmarken, norrut, och s� ned till Hedmarken.
18	19	Sedan gick gr�nsen fram till Bet-Hoglas h�jd, norrut, och s� gick gr�nsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans s�dra �nda. Detta var s�dra gr�nsen.
18	20	Men p� �stra sidan var Jordan gr�nsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess gr�nser runt omkring, efter deras sl�kter.
18	21	Och de st�der som tillf�llo Benjamins barns stam, efter deras sl�kter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
18	22	Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
18	23	Avim, Para, Ofra,
18	24	Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv st�der med sina byar;
18	25	Gibeon, Rama, Beerot,
18	26	Mispe, Kefira, Mosa,
18	27	Rekem, Jirpeel, Tarala,
18	28	Sela, Elef, Jebus, det �r Jerusalem, Gibeat och Kirjat -- fjorton st�der med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras sl�kter.
19	1	Och den andra lotten f�ll ut f�r Simeon, f�r Simeons barns stam, efter deras sl�kter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel.
19	2	De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
19	3	Hasar-Sual, Bala, Esem,
19	4	Eltolad, Betul, Horma,
19	5	Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
19	6	Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton st�der med deras byar;
19	7	Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra st�der med deras byar;
19	8	d�rtill alla de byar som l�go runt omkring dessa st�der, �nda till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras sl�kter.
19	9	Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var f�r stor f�r dem; d�rf�r fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
19	10	Den tredje lotten drogs ut f�r Sebulons barn, efter deras sl�kter; och gr�nsen f�r deras arvedel gick �nda till Sarid.
19	11	D�rifr�n drog sig deras gr�ns v�sterut upp�t till Mareala och tr�ffade Dabbeset och tr�ffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam.
19	12	P� andra sidan fr�n Sarid, �sterut mot solens uppg�ng, v�nde den sig �t Kislot-Tabors omr�de och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia.
19	13	D�rifr�n gick den fram �sterut mot solens uppg�ng till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som str�cker sig till Nea.
19	14	H�rf�rbi b�jde sig gr�nsen i norr till Hannaton och gick s� ut vid Jifta-Els dal.
19	15	Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem -- tolv st�der med deras byar.
19	16	Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras sl�kter, de n�mnda st�derna med sina byar.
19	17	F�r Isaskar f�ll den fj�rde lotten ut, f�r Isaskars barn, efter deras sl�kter.
19	18	Och deras gr�ns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
19	19	Hafaraim, Sion, Anaharat,
19	20	Rabbit, Kisjon, Ebes,
19	21	Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
19	22	och gr�nsen tr�ffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras gr�ns gick ut vid Jordan -- sexton st�der med deras byar.
19	23	Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras sl�kter, st�derna med sina byar.
19	24	Den femte lotten f�ll ut f�r Asers barns stam, efter deras sl�kter.
19	25	Och deras gr�ns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
19	26	Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet tr�ffade den Karmel och Sihor-Libnat.
19	27	D�refter v�nde den sig �t �ster till Bet-Dagon och tr�ffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick s� ut till Kabul i norr.
19	28	Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, �nda upp till Stora Sidon.
19	29	Och gr�nsen v�nde sig till Rama och gick fram till den bef�sta staden Tyrus; sedan v�nde sig gr�nsen till Hosa och gick s� ut vid havet d�r landstr�ckan vid Aksib begynner.
19	30	Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutv� st�der med deras byar.
19	31	Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras sl�kter, de n�mnda st�derna med sina byar.
19	32	F�r Naftali barn f�ll den sj�tte lotten ut, f�r Naftali barn, efter deras sl�kter.
19	33	Och deras gr�ns gick fr�n Helef, fr�n terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, �nda till Lackum, och gick s� ut vid Jordan.
19	34	Och gr�nsen v�nde sig v�sterut till Asnot-Tabor och gick vidare d�rifr�n till Huckok; den tr�ffade Sebulon i s�der, och Aser tr�ffade den i v�ster och Juda med Jordan i �ster.
19	35	Och den omfattade de bef�sta st�derna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret,
19	36	Adama, Rama, Hasor,
19	37	Kedes, Edrei, En-Hasor,
19	38	Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton st�der med deras byar.
19	39	Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras sl�kter, st�derna med sina byar.
19	40	F�r Dans barns stam, efter deras sl�kter, f�ll den sjunde lotten ut.
19	41	Och gr�nsen f�r deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
19	42	Saalabbin, Ajalon, Jitla,
19	43	Elon, Timna, Ekron,
19	44	Elteke, Gibbeton, Baalat,
19	45	Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
19	46	Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omr�det framf�r Jafo.
19	47	(Men n�r sedan Dans barns omr�de gick f�rlorat f�r dem, drogo Dans barn upp och bel�grade Lesem och intogo det och slogo dess inv�nare med sv�rdsegg; och sedan de s� hade tagit det i besittning, bosatte de sig d�r och kallade Lesem f�r Dan, efter Dans, sin faders, namn.)
19	48	Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras sl�kter, de n�mnda st�derna med sina byar.
19	49	N�r Israels barn s� hade utskiftat landet efter dess gr�nser, g�vo de �t Josua, Nuns son, en s�rskild arvedel ibland sig.
19	50	Efter HERRENS befallning g�vo de honom n�mligen den stad som han beg�rde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig d�r.
19	51	Dessa voro de arvslotter som pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inf�r HERRENS ansikte, vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet. S� avslutade de nu f�rdelningen av landet.
20	1	Och HERREN talade till Josua och sade:
20	2	�Tala till Israels barn och s�g: Utsen �t eder de frist�der om vilka jag har talat till eder genom Mose,
20	3	de st�der till vilka en dr�pare som oupps�tligen, utan vett och vilja, har d�dat n�gon m� kunna fly; och I skolen hava dem s�som tillflyktsorter undan blodsh�mnaren.
20	4	Och n�r n�gon flyr till en av dessa st�der, skall han stanna vid ing�ngen till stadsporten och omtala sin sak f�r de �ldste i den staden; d�refter m� de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats d�r han f�r bo ibland dem.
20	5	Och om blodsh�mnaren f�rf�ljer honom, skola de icke �verl�mna dr�paren i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har d�dat sin n�sta, och utan att f�rut hava burit hat till honom.
20	6	Och han skall stanna kvar d�r i staden, till dess han har st�tt till r�tta inf�r menigheten, och till dess den d�varande �verstepr�sten har d�tt; sedan m� dr�paren v�nda tillbaka och komma till sin stad fr�n vilken han har flytt.�
20	7	S� helgade de d� d�rtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det �r Hebron, i Juda bergsbygd.
20	8	Och p� andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p� �stra sidan, uts�go de d�rtill inom Rubens stam Beser i �knen p� sl�tten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan.
20	9	Dessa voro de st�der som f�r alla Israels barn, och f�r de fr�mlingar som bodde ibland dem, best�mdes att vara orter till vilka var och en som oupps�tligen hade d�dat n�gon finge fly, s� att han skulle slippa d� f�r blodsh�mnarens hand, innan han hade st�tt till r�tta inf�r menigheten.
21	1	Och huvudm�nnen f�r leviternas familjer tr�dde fram inf�r pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns stammar
21	2	och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: �HERREN bj�d genom Mose att man skulle giva oss st�der att bo i, med tillh�rande utmarker f�r v�r boskap.�
21	3	S� g�vo d� Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter �t leviterna f�ljande st�der med tillh�rande utmarker.
21	4	F�r kehatiternas sl�kter f�ll lotten ut s�, att bland dessa leviter pr�sten Arons s�ner genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton st�der.
21	5	Och Kehats �vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams sl�kter, ur Dans stam och ur ena h�lften av Manasse stam tio st�der.
21	6	Gersons barn �ter fingo genom lotten ur Isaskars stams sl�kter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra h�lften av Manasse stam, i Basan, tretton st�der.
21	7	Meraris barn fingo, efter sina sl�kter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv st�der.
21	8	Israels barn g�vo nu �t leviterna dessa st�der med tillh�rande utmarker, genom lottkastning, s�som HERREN hade bjudit genom Mose.
21	9	Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man f�ljande h�r namngivna st�der:
21	10	Bland kehatiternas sl�kter bland Levi barn fingo Arons s�ner f�ljande, ty dem tr�ffade lotten f�rst:
21	11	Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det �r Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
21	12	Men �kerjorden och byarna som h�rde till staden gav man till besittning �t Kaleb, Jefunnes son.
21	13	�t pr�sten Arons s�ner gav man allts� dr�parfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
21	14	Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
21	15	Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
21	16	Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker -- nio st�der ur dessa tv� stammar;
21	17	och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker,
21	18	Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra st�der.
21	19	De st�der som Arons s�ner, pr�sterna, fingo utgjorde allts� tillsammans tretton st�der, med tillh�rande utmarker.
21	20	Och Kehats barns sl�kter av leviterna, n�mligen de �vriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam f�ljande st�der, som lotten best�mde �t dem:
21	21	Man gav dem dr�parfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker,
21	22	Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker -- fyra st�der;
21	23	och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker,
21	24	Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- fyra st�der;
21	25	och ur ena h�lften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv� st�der.
21	26	De st�der som de �vriga Kehats barns sl�kter fingo utgjorde allts� tillsammans tio, med tillh�rande utmarker.
21	27	Bland leviternas sl�kter fingo vidare Gersons barn ur ena h�lften av Manasse stam dr�parfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv� st�der;
21	28	och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,
21	29	Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra st�der;
21	30	och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,
21	31	Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra st�der;
21	32	och ur Naftali stam dr�parfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker -- tre st�der.
21	33	Gersoniternas st�der, efter deras sl�kter, utgjorde allts� tillsammans tretton st�der, med tillh�rande utmarker.
21	34	Och de �vriga leviterna, Meraris barns sl�kter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker,
21	35	Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra st�der.
21	36
21	37
21	38	och ur Gads stam dr�parfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
21	39	Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker -- tillsammans fyra st�der.
21	40	De st�der som dessa de �vriga leviternas sl�kter, Meraris barn, fingo p� sin lott, efter sina sl�kter, utgjorde allts� tillsammans tolv st�der.
21	41	Tillsammans utgjorde levitst�derna inom Israels barns besittningsomr�de fyrtio�tta st�der med tillh�rande utmarker.
21	42	Var och en av dessa st�der skulle best� av sj�lva staden och tillh�rande utmarker runt omkring. S� var det med alla dessa st�der.
21	43	S� gav d� HERREN �t Israel hela det land som han med ed hade lovat giva �t deras f�der; och de togo det i besittning och bosatte sig d�r.
21	44	Och HERREN l�t dem hava ro p� alla sidor, alldeles s�som han med ed hade lovat deras f�der; och ingen av deras fiender kunde st� dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.
21	45	Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.
22	1	D� kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena h�lften av Manasse stam
22	2	och sade till dem: �I haven h�llit allt vad HERRENS tj�nare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.
22	3	I haven under denna l�nga tid, �nda till denna dag, icke �vergivit edra br�der, och I haven h�llit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder h�lla.
22	4	Och nu har HERREN, eder Gud, l�tit edra br�der komma till ro, s�som han lovade dem; s� v�nden nu om och g�n hem till edra hyddor i det land I haven f�tt till besittning, det som HERRENS tj�nare Mose har givit eder p� andra sidan Jordan.
22	5	Allenast m�n I noga h�lla och g�ra efter de bud och den lag som HERRENS tj�nare Mose har givit eder, s� att I �lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p� hans v�gar och iakttagen hans bud och h�llen eder till honom och tj�nen honom av allt edert hj�rta och av all eder sj�l.�
22	6	Och Josua v�lsignade dem och l�t dem g�, och s� gingo de hem till sina hyddor.
22	7	Ty �t ena h�lften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och �t andra h�lften hade Josua givit land j�mte deras br�der p� andra sidan Jordan, p� v�stra sidan. D� nu Josua l�t dem g� hem till sina hyddor, v�lsignade han dem
22	8	och sade till dem: �V�nden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven f�tt, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och j�rn och kl�der i stor myckenhet; skiften s� med edra br�der bytet fr�n edra fiender.�
22	9	S� v�nde d� Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifr�n de �vriga israeliterna, bort ifr�n Silo i Kanaans land, f�r att begiva sig till Gileads land, det land de hade f�tt till besittning, och d�r de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.
22	10	N�r s� Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de d�r ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
22	11	Och de �vriga israeliterna fingo h�ra s�gas: �Se, Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p� andra sidan om de �vriga israeliternas omr�de.�
22	12	N�r Israels barn h�rde detta, f�rsamlade sig deras hela menighet i Silo f�r att draga upp till strid mot dem.
22	13	D�refter s�nde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, pr�sten Eleasars son,
22	14	och med honom tio h�vdingar, en h�vding f�r var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman f�r sin familj inom Israels �tter.
22	15	Och n�r dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:
22	16	�S� s�ger hela HERRENS menighet: Vad �r detta f�r en otrohet som I haven beg�tt mot Israels Gud, d� I haven v�nt eder bort ifr�n HERREN, d�rigenom att I haven byggt eder ett altare och s�lunda nu satt eder upp mot HERREN?
22	17	�r det icke nog att vi hava beg�tt missg�rningen med Peor, fr�n vilken vi �nnu i dag icke hava blivit renade, och f�r vilken en hems�kelse drabbade HERRENS menighet?
22	18	Viljen I nu ytterligare v�nda eder bort ifr�n HERREN? Om I i dag s�tten eder upp mot HERREN, s� skall f�rvisso i morgon hans f�rt�rnelse drabba Israels hela menighet.
22	19	Men om det land I haven f�tt till besittning tyckes eder vara orent, s� dragen �ver till det land HERREN har tagit till besittning, d�r HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar d�r bland oss. S�tten eder icke upp mot HERREN och s�tten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat �n HERRENS, v�r Guds, altare.
22	20	N�r Akan, Seras son, hade trol�st f�rgripit sig p� det tillspillogivna, kom icke d� f�rt�rnelse �ver Israels hela menighet, s� att han sj�lv icke blev den ende som f�rgicks genom den missg�rningen?
22	21	D� svarade Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam och talade till huvudm�nnen f�r Israels �tter:
22	22	�Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel m� ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du m� d� i dag undandraga oss din hj�lp! --
22	23	om vi hava byggt altaret �t oss, d�rf�r att vi vilja v�nda oss bort ifr�n HERREN, och om vi vilja offra d�rp� br�nnoffer eller spisoffer eller framb�ra tackoffer d�rp�, d� m� HERREN sj�lv utkr�va vad vi hava f�rskyllt.
22	24	Nej, vi hava sannerligen gjort s� av fruktan f�r vad som kunde h�nda, i det att vi t�nkte att edra barn i framtiden skulle kunna s�ga till v�ra barn: 'Vad haven I att g�ra med HERREN, Israels Gud?
22	25	HERREN har ju satt Jordan till gr�ns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; allts� haven I ingen del i HERREN.' Och s� skulle edra barn kunna hindra v�ra barn fr�n att frukta HERREN.
22	26	D�rf�r sade vi: M� vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till br�nnoffer eller till slaktoffer,
22	27	utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan b�das efterkommande efter oss, att vi vilja f�rr�tta HERRENS tj�nst inf�r hans ansikte med v�ra br�nnoffer och slaktoffer och tackoffer, s� att edra barn i framtiden icke kunna s�ga till v�ra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'
22	28	Och vi t�nkte: Om det i framtiden h�nder att de s� s�ga till oss och v�ra efterkommande, d� kunna vi svara: 'Sen p� den bild av HERRENS altare, som v�ra f�der hava gjort, men icke till br�nnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'
22	29	Bort det, att vi skulle s�tta oss upp mot HERREN och nu v�nda oss bort ifr�n HERREN genom att bygga ett altare till br�nnoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat �n HERRENS, v�r Guds, altare, som st�r framf�r hans tabernakel.�
22	30	D� nu pr�sten Pinehas och menighetens h�vdingar, n�mligen huvudm�nnen f�r Israels �tter, som voro med honom, h�rde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.
22	31	Och Pinehas, pr�sten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: �Nu hava vi f�rnummit att HERREN �r mitt ibland oss, d�rav n�mligen, att I icke haven velat beg� en s�dan otrohet mot HERREN. D�rmed haven I ock r�ddat Israels barn undan HERRENS hand.�
22	32	D�refter v�nde Pinehas, pr�sten Eleasars son, j�mte h�vdingarna tillbaka fr�n Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de �vriga israeliterna och avg�vo sin ber�ttelse h�rom inf�r dem.
22	33	Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de t�nkte icke mer p� att draga upp till strid mot dem, f�r att f�rd�rva det land d�r Rubens barn och Gads barn bodde.
22	34	Och Rubens barn och Gads barn g�vo namn �t altaret; de sade: �Ett vittne �r det mellan oss, att HERREN �r Gud.�
23	1	En l�ng tid h�refter, n�r HERREN hade l�tit Israel f� ro f�r alla dess fiender runt omkring, och d� Josua var gammal och kommen till h�g �lder,
23	2	kallade han till sig hela Israel, dess �ldste, dess huvudm�n, dess domare och tillsyningsm�n och sade till dem: �Jag �r nu gammal och kommen till h�g �lder.
23	3	Och I haven sj�lva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med alla dessa folk, n�r I drogen h�rin, ty HERREN eder Gud, stridde sj�lv f�r eder.
23	4	Se, dessa folk som �nnu �ro kvar har jag genom lottkastning f�rdelat �t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifr�n Jordan intill Stora havet v�sterut, f�r att icke n�mna alla de folk jag har utrotat.
23	5	Och HERREN, eder Gud, skall sj�lv driva dem undan f�r eder och f�rjaga dem f�r eder, s� att I skolen taga deras land i besittning, s�som HERREN, eder Gud, har lovat eder.
23	6	Men varen I nu st�ndaktiga i att h�lla och g�ra allt vad som �r f�reskrivet i Moses lagbok, s� att I icke viken av d�rifr�n vare sig till h�ger eller till v�nster,
23	7	och icke tr�den i gemenskap med dessa folk som �nnu �ro kvar h�r j�mte eder, ej heller n�mnen deras gudars namn eller sv�rjen vid dem eller tj�nen och tillbedjen dem.
23	8	Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I h�lla eder, s�som I haven gjort �nda till denna dag,
23	9	varf�r ock HERREN har f�rdrivit f�r eder stora och m�ktiga folk, s� att ingen har kunnat st� eder emot �nda till denna dag.
23	10	En enda man bland eder jagade tusen framf�r sig, ty HERREN, eder Gud, stridde sj�lv f�r eder, s�som han hade lovat eder.
23	11	S� haven nu noga akt p� eder sj�lva, s� att I �lsken HERREN, eder Gud.
23	12	Ty om I v�nden eder bort ifr�n honom, och h�llen eder till �terstoden av dessa folk som �nnu �ro kvar h�r j�mte eder, och befrynden eder med dem, s� att I tr�den i gemenskap med dem och de med eder,
23	13	d� m�n I f�rvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall f�rdriva dessa folk undan f�r eder, utan de skola bliva eder till en snara och ett giller och bliva ett gissel f�r edra sidor och taggar i edra �gon, till dess I bliven utrotade ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
23	14	Se, jag g�r nu all v�rldens v�g. S� besinnen d� av allt edert hj�rta och av all eder sj�l att intet har uteblivit av allt det goda som HERREN, eder Gud, har lovat ang�ende eder; det har allt g�tt i fullbordan f�r eder, intet d�rav har uteblivit.
23	15	Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har kommit �ver eder, s� skall ock HERREN l�ta allt det onda komma �ver eder, till dess han har f�rgjort eder ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
23	16	Om I n�mligen �vertr�den HERRENS, eder Guds, f�rbund, det som han har stadgat f�r eder, och g�n �stad och tj�nen andra gudar och tillbedjen dem, s� skall HERRENS vrede uppt�ndas mot eder, och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han har givit eder.�
24	1	Och Josua f�rsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de �ldste i Israel, dess huvudm�n, dess domare och dess tillsyningsm�n, och de tr�dde fram inf�r Gud.
24	2	Och Josua sade till allt folket: �S� s�ger HERREN, Israels Gud: P� andra sidan floden bodde edra f�der i forna tider; s� gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tj�nade d�r andra gudar.
24	3	Men jag h�mtade eder fader Abraham fr�n andra sidan floden och l�t honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans s�d talrik; jag gav honom Isak,
24	4	och �t Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning �t Esau; men Jakob och hans s�ner drogo ned till Egypten.
24	5	Sedan s�nde jag Mose och Aron och hems�kte Egypten med de g�rningar jag d�r gjorde, och d�refter f�rde jag eder ut.
24	6	Och n�r jag f�rde edra f�der ut ur Egypten och I haden kommit till havet, f�rf�ljde egyptierna edra f�der med vagnar och ryttare ned i R�da havet.
24	7	D� ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt m�rker mellan eder och egyptierna och l�t havet komma �ver dem, s� att det �vert�ckte dem; ja, I s�gen med egna �gon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i �knen en l�ng tid.
24	8	D�refter f�rde jag eder in i amor�ernas land, vilka bodde p� andra sidan Jordan, och de inl�to sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, s� att I intogen deras land, och jag f�rgjorde dem f�r eder.
24	9	D� uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han s�nde och l�t kalla till sig Bileam, Beors son, f�r att denne skulle f�rbanna eder.
24	10	Men jag ville icke h�ra p� Bileam, utan han m�ste v�lsigna eder, och jag r�ddade eder ur hans hand.
24	11	Och n�r I haden g�tt �ver Jordan och kommit till Jeriko, g�vo sig Jerikos borgare i strid med eder, s� och amor�erna, periss�erna, kanan�erna, hetiterna och girgas�erna, hiv�erna och jebus�erna; men jag gav dem i eder hand.
24	12	Och jag s�nde getingar framf�r eder, och genom dessa f�rjagades amor�ernas tv� konungar f�r eder, icke genom ditt sv�rd eller din b�ge.
24	13	Och jag gav eder ett land varp� du icke hade nedlagt n�got arbete, s� ock st�der som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av ving�rdar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I �ta.
24	14	S� frukten nu HERREN och tj�nen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra f�der tj�nade p� andra sidan floden och i Egypten, och tj�nen HERREN.
24	15	Men om det misshagar eder att tj�na HERREN, s� utv�ljen �t eder i dag vem I viljen tj�na, antingen de gudar som edra f�der tj�nade, n�r de bodde p� andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amor�erna, i vilkas land I sj�lva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tj�na HERREN.�
24	16	D� svarade folket och sade: �Bort det, att vi skulle �vergiva HERREN och tj�na andra gudar!
24	17	Nej, HERREN �r v�r Gud, han �r den som har f�rt oss och v�ra f�der upp ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset, och som inf�r v�ra �gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p� hela den v�g vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram.
24	18	HERREN har f�rjagat f�r oss alla dessa folk, s� ock amor�erna som bodde i landet. D�rf�r vilja vi ock tj�na HERREN; ty an �r v�r Gud.�
24	19	Josua sade till folket: �I kunnen icke tj�na HERREN, ty han �r en helig Gud; han �r en nit�lskande Gud, han skall icke hava f�rdrag med edra �vertr�delser och synder.
24	20	Om I �vergiven HERREN och tj�nen fr�mmande gudar, s� skall han v�nda sig bort och l�ta det g� eder illa och f�rg�ra eder, i st�llet f�r att han hittills har l�tit det g� eder v�l.�
24	21	Men folket sade till Josua: �Icke s�, utan vi vilja tj�na HERREN.�
24	22	D� sade Josua till folket: �I �ren nu sj�lva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN �t eder, f�r att tj�na honom.� De svarade: �Ja.�
24	23	Han sade: �S� skaffen nu bort de fr�mmande gudar som I haven bland eder, och b�jen edra hj�rtan till HERREN, Israels Gud.�
24	24	Folket svarade Josua: �HERREN, v�r Gud, vilja vi tj�na, och hans r�st vilja vi h�ra.�
24	25	S� sl�t d� Josua p� den dagen ett f�rbund med folket och f�relade dem lag och r�tt i Sikem.
24	26	Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den d�r, under eken som stod vid HERRENS helgedom.
24	27	Och Josua sade till allt folket: �Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har h�rt alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, s� att I icke f�rneken eder Gud.�
24	28	Sedan l�t Josua folket g�, var och en till sin arvedel.
24	29	En tid h�refter dog HERRENS tj�nare Josua, Nuns son, ett hundra tio �r gammal.
24	30	Och man begrov honom p� hans arvedels omr�de, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
24	31	Och Israel tj�nade HERREN, s� l�nge Josua levde, och s� l�nge de �ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de g�rningar HERREN hade gjort f�r Israel.
24	32	Och Josefs ben, som Israels barn hade f�rt upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, p� det jordstycke som Jakob hade k�pt av Hamors, Sikems faders, barn f�r hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel.
24	33	Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd.

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: