Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Deuteronomy

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Dessa �ro de ord som Mose talade till hela Israel p� andra sidan Jordan, i �knen, p� Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
1	2	-- elva dagsresor fr�n Horeb, �t Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea.
1	3	I det fyrtionde �ret, i elfte m�naden. p� f�rsta dagen i m�naden, talade Mose till Israels barn, alldeles s�som Herren hade bjudit honom tala till dem.
1	4	Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amor�ernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei.
1	5	P� andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutl�ggning och sade:
1	6	HERREN, v�r Gud, talade till oss p� Horeb och sade: �L�nge nog haven I uppeh�llit eder vid detta berg.
1	7	V�nden eder nu �t annat h�ll och bryten upp, och begiven eder till amor�ernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p� Hedmarken, i Bergsbygden, i L�glandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kanan�ernas land och upp p� Libanon, �nda till den stora floden, floden Frat.
1	8	Se, jag har givit landet i edert v�ld. G�n nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra f�der, Abraham, Isak och Jakob, att giva �t dem och �t deras s�d efter dem.�
1	9	Och jag talade till eder p� den tiden och sade: �Jag f�rm�r icke ensam b�ra eder.
1	10	HERREN, eder Gud, har f�r�kat eder, och se, I �ren nu talrika s�som stj�rnorna p� himmelen.
1	11	M� Herren, edra f�ders Gud, �n vidare f�r�ka eder tusenfalt och v�lsigna eder, s�som han har lovat eder.
1	12	Men huru skall jag ensam kunna b�ra tyngden och b�rdan av eder och edert tvistande?
1	13	Utsen �t eder visa, f�rst�ndiga och v�lk�nda m�n inom edra s�rskilda stammar, s� skall jag s�tta dem till huvudm�n �ver eder.�
1	14	I svaraden mig och saden: �Ditt f�rslag �r gott.�
1	15	D� tog jag huvudm�nnen i edra stammar, visa och v�lk�nda m�n, och satte dem till huvudm�n �ver eder, till f�rest�ndare, somliga �ver tusen, andra �ver hundra, andra �ver femtio och somliga �ver tio, och till tillsyningsm�n i edra s�rskilda stammar.
1	16	Och jag bj�d d� ocks� edra domare och sade: �H�ren efter, vad edra br�der hava sig emellan; och om n�gon har en sak med sin broder eller med en fr�mling som bor hos honom, s� d�men r�ttvist mellan dem.
1	17	I skolen icke hava anseende till personen, n�r I d�men, utan h�ra den ringe likav�l dom den h�gre; I skolen icke frukta f�r n�gon m�nniska, ty domen h�r Gud till. Men om n�got �rende bliven eder f�r sv�rt, skolen I h�nskjuta det till mig, s� att jag f�r h�ra det.�
1	18	S� bj�d jag eder p� den tiden allt vad I skullen g�ra.
1	19	Och vi br�to upp fr�n Horeb, och genom hela den stora och fruktansv�rda �ken som I haven sett vandrande vi �stad till amor�ernas bergsbygd, s�som HERREN, v�r Gud, hade bjudit oss; och vi kommo s� till Kades-Barnea.
1	20	Och jag sade till eder: �I haven nu kommit till amor�ernas bergsbygd, som HERREN v�r Gud, vill giva oss.
1	21	Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt v�ld. Drag ditupp och intag det, s�som HERREN, dina f�ders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke f�rf�rad.�
1	22	D� tr�dden I fram till mig allasammans och saden: �L�t oss s�nda �stad n�gra m�n framf�r oss, f�r att de m� utforska landet �t oss och sedan avgiva sin ber�ttelse inf�r oss, ang�ende v�gen p� vilken vi skola draga ditupp, och ang�ende de st�der som vi skola komma till.�
1	23	Detta f�rslag behagade mig, och jag tog tolv m�n bland eder, en f�r var stam.
1	24	Dessa beg�vo sig �stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet.
1	25	Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avg�vo sin ber�ttelse inf�r oss och sade: �Det land som Herren, v�r Gud, vill giva oss �r gott.�
1	26	Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstr�viga mot HERRENS, eder Guds, befallning.
1	27	Och I knorraden i edra t�lt och saden: �Herren hatar oss, d�rf�r har han f�rt oss ut ur Egyptens land f�r att giva oss i amor�ernas hand och s� f�rg�ra oss.
1	28	Varth�n skola vi d� draga? V�ra br�der hava f�rf�rat v�ra hj�rtan, ty de s�ga: 'D�r �r ett folk, st�rre och resligare �n vi, d�r �ro st�der, stora och bef�sta upp mot himmelen; ja, vi s�go d�r ocks� anakiter.'�
1	29	D� svarade jag eder: �I skolen icke f�rskr�ckas och icke frukta f�r dem.
1	30	HERREN, eder Gud, som g�r framf�r eder, skall sj�lv strida f�r eder, alldeles s�som han handlade mot eder i Egypten inf�r edra �gon,
1	31	och alldeles s�som i �knen som du har sett, d�r HERREN, din Gud, bar dig, s�som en man b�r sin son, hela den v�g I haven vandrat, �nda till dess att I nu haven kommit hit.�
1	32	Men detta oaktat trodden I icke p� HERREN, eder Gud,
1	33	som gick framf�r eder p� v�gen, f�r att utse l�gerplatser �t eder: om natten i eld, f�r att lysa eder p� den v�g I skullen g�, och om dagen i molnskyn.
1	34	D� nu HERREN h�rde edra ord, blev han f�rt�rnad och svor och sade:
1	35	�Sannerligen, ingen av dessa m�n, i detta onda sl�kte, skall f� se det goda land som jag med ed har lovat giva �t edra f�der,
1	36	ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f� se det, och �t honom och �t hans barn skall jag giva det land han har betr�tt, d�rf�r att han i allt har efterf�ljt Herren.�
1	37	Ocks� p� mig vredgades HERREN, f�r eder skull, och sade: �Icke heller du skall komma ditin.
1	38	Josua, Nuns son, han som �r din tj�nare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet �t Israel s�som arv.
1	39	Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, �t dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning.
1	40	Men I sj�lva m�n v�nda eder �t annat h�ll; bryten nu upp och tagen v�gen mot �knen, �t R�da havet till.�
1	41	D� svaraden I och saden till mig: �Vi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles s�som HERREN, v�r Gud, har bjudit oss.� Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med l�tt mod drogen I upp mot bergsbygden.
1	42	Men HERREN sade till mig: �S�g till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag �r icke med bland eder; g�ren icke s�, p� det att I icke m�n bliva slagna av edra fiender.�
1	43	Och jag talade till eder, men I h�rden icke d�rp�, utan voren genstr�viga mot HERRENS befallning och drogen i edert �vermod upp mot bergsbygden.
1	44	Och amor�erna som bodde d�r i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, s�som bin g�ra, och slogo och f�rskingrade eder i Seir och drevo eder �nda till Horma.
1	45	D� v�nden I tillbaka och gr�ten inf�r HERRENS ansikte. Men HERREN h�rde icke eder r�st och lyssnade icke till eder.
1	46	Och I stannaden l�nge i Kades, s� l�nge det nu var.
2	1	Sedan v�nde vi oss �t annat h�ll, vi br�to upp och togo v�gen mot �knen, �t R�da havet till, s�som Herren hade tillsagt mig, och vi h�llo en l�ng tid p� med att t�ga omkring Seirs bergsbygd.
2	2	Och HERREN talade till mig och sade:
2	3	�L�nge nog haven I h�llit p� med att t�ga omkring denna bergsbygd; v�nden eder nu mot norr.
2	4	Och bjud folket och s�g: I kommen nu att draga fram genom det omr�de som tillh�r edra br�der, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fast�n de skola frukta f�r eder, m�n I taga eder v�l till vara.
2	5	I skolen icke inl�ta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens s� mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning �t Esau.
2	6	Mat att �ta skolen I k�pa av dem f�r penningar; vatten att dricka skolen I ock k�pa av dem f�r penningar.
2	7	HERREN, din Gud, har ju v�lsignat dig i alla dina h�nders verk; han har l�tit sig v�rda om din vandring i denna stora �ken; nu i fyrtio �r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig.
2	8	S� drog vi d� �stad bort ifr�n v�ra br�der, Esaus barn, som bodde i Seir, och l�mnade Hedmarksv�gen och Elat och Esjon-Geber. Vi v�nde oss nu �t annat h�ll och drogo fram p� v�gen till Moabs �ken.
2	9	Och Herren sade till mig: �Du skall icke angripa Moab eller inl�ta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig n�got till besittning, eftersom jag redan har givit Ar �t Lots barn till besittning.
2	10	(Em�erna bodde d�r fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, s�dant som anakiterna.
2	11	Och likasom anakiterna r�knas ocks� de f�r rafa�er; men moabiterna kalla dem em�er.
2	12	I Seir bodde d�remot fordom hor�erna, men Esaus barn f�rdrevo dem f�r sig och f�rgjorde dem och bosatte sig p� det land som Herren hade givit dem till besittning.)
2	13	St�n nu upp och g�n �ver b�cken Sered.� S� gingo vi d� �ver b�cken Sered.
2	14	Och den tid som �tgick f�r v�r vandring fr�n Kades-Barnea, till dess vi gingo �ver b�cken Sered. var trettio�tta �r, och under denna tid f�rgicks hela den sl�ktet, alla stridbara m�n i l�gret, s�som Herren hade svurit att det skulle g� dem.
2	15	Ja, Herrens hand drabbade dem, och han s�nde f�r�delse i l�gret bland dem och ryckte dem bort d�rur, s� att de f�rgingos.
2	16	D� nu alla stridbara m�n i folket hade d�tt ut,
2	17	talade HERREN till mig och sade:
2	18	�Du drager nu �ver Moabs gr�ns, genom Ar,
2	19	och skall s� komma i n�rheten av Ammons barn; men du m� icke angripa dessa, ej heller inl�ta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig n�got till besittning, eftersom jag redan har givit det �t Lots barn till besittning.
2	20	(S�som ett rafa�ernas land r�knas ocks� detta; rafa�er bodde fordom d�r; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
2	21	De voro ett stort och talrikt och resligt folk, s�dant som anakiterna. Men Herren f�rgjorde dessa f�r dem; de f�rdrevo dem och bosatte sig i deras land.
2	22	P� samma s�tt hade han gjort f�r Esaus barn, som bo i Seir, i det han f�r dem f�rgjorde hor�erna; de f�rdrevo dem och bosatte sig i deras land, d�r de bo �nnu i dag.
2	23	Likas� blevo av�erna, som bodde i byar �nda fram till Gasa, f�rgjorda av kaftor�erna, som drogo ut fr�n Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)
2	24	St�n nu upp, bryten upp och g�n �ver b�cken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amor�en, och hans land i ditt v�ld. S� begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
2	25	Redan i dag vill jag begynna att l�ta f�rskr�ckelse och fruktan f�r dig komma �ver alla folk under himmelen, s� att de skola darra och b�va f�r dig, n�r de h�ra ber�ttas om dig.�
2	26	Och jag skickade s�ndebud fr�n Kedemots �ken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam h�lsning och l�t s�ga:
2	27	�L�t mig t�ga genom ditt land. Raka v�gen skall g�, utan att vika av vare sig till h�ger eller till v�nster.
2	28	Mat att �ta m� du l�ta mig k�pa f�r penningar; jag beg�r allenast att f� t�ga v�gen fram h�rigenom
2	29	-- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- s� att jag kan g� �ver Jordan in i det land som HERREN, v�r Gud, vill giva oss.�
2	30	Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke l�ta oss t�ga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, f�rh�rdade hans sinne och f�rstockade hans hj�rta, f�r att han skulle giva honom i din hand, s�som ock nu har skett.
2	31	Och Herren sade till mig: �Se, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt v�ld. Begynn allts� du nu att intaga det, s� att du f�r hans land till besittning.�
2	32	Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas.
2	33	Men HERREN, v�r Gud, gav honom i v�rt v�ld, och vi slogo honom j�mte hans s�ner och allt hans folk.
2	34	Och vi intogo d� alla hans st�der och g�vo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, s� ock kvinnor och barn; vi l�to ingen slippa undan.
2	35	Allenast boskapen togo vi s�som byte, j�mte rovet fr�n de st�der vi intogo.
2	36	Fr�n Aroer, vid b�cken Arnons strand, och fr�n staden i dalen �nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro f�r h�ga f�r oss; allasammans gav HERREN, v�r Gud, i v�rt v�ld.
2	37	Men Ammons barns land l�t du vara, hela landstr�ckan utefter b�cken Jabbok, och st�derna i bergsbygden, och allt �vrigt varom HERREN, v�r Gud, hade s� bjudit.
3	1	Sedan v�nde vi oss �t annat h�ll och drogo upp �t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot oss, till Edrei.
3	2	Men HERREN sade till mig: �Frukta icke f�r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och honom p� samma s�tt som du gjorde med Sihon, amor�ernas konung, som bodde i Hesbon.�
3	3	S� gav HERREN, v�r GUD, i v�r hand ocks� Og, konungen i Basan, och allt hans folk, och vi slogo honom och l�to ingen av dem slippa undan.
3	4	Och vi intogo d� alla hans st�der, ingen stad fanns, som vi icke togo ifr�n dem: sextio st�der, hela landstr�ckan Argob, Ogs rike i Basan.
3	5	Alla dessa st�der voro bef�sta med h�ga murar, med portar och bommar. D�rtill kom en stor m�ngd sm�st�der.
3	6	Och vi g�vo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon, konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen g�vo vi till spillo, s� ock kvinnor och barn.
3	7	Men all boskapen och rovet fr�n st�derna togo vi s�som byte.
3	8	Fr�n amor�ernas tv� konungar, som h�rskade p� andra sidan Jordan, togo vi allts� d� deras land, fr�n b�cken Arnon �nda till berget Hermon
3	9	-- vilket av sidonierna kallas f�r Sirjon, men av amor�erna kallas f�r Senir --
3	10	alla st�derna p� sl�tten och hela Gilead och hela Basan, �nda till Salka och Edrei, st�derna i Ogs rike, i Basan.
3	11	Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista rafa�erna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, s�som k�nt �r, i Rabba i Ammons barns land; den �r nio alnar l�ng och fyra alnar bred, alnen ber�knad efter l�ngden av en mans underarm.
3	12	N�r vi d� hade intagit detta land, gav jag den del d�rav, som str�cker sig fr�n Aroer vid b�cken Arnon, samt h�lften av Gileads bergsbygd med dess st�der �t rubeniterna och gaditerna.
3	13	�terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag �t ena h�lften av Manasse stam, hela landstr�ckan Argob, hela Basan; detta kallas rafa�ernas land.
3	14	Jair, Manasses son, fick hela landstr�ckan Argob, �nda till gesur�ernas och maakat�ernas omr�de, och efter sitt eget namn kallade han landet -- n�mligen Basan -- f�r Jairs byar, s�som det heter �nnu i dag.
3	15	Och �t Makir gav jag Gilead.
3	16	Och �t rubeniterna och gaditerna gav jag landet fr�n Gilead �nda till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde gr�nsen -- och till b�cken Jabbok, som �r Ammons barns gr�ns,
3	17	vidare Hedmarken med Jordan, som utg�r gr�nsen, fr�n Kinneret �nda till Pisgas sluttningar, p� �stra sidan.
3	18	Och jag bj�d eder p� den tiden och sade: �HERREN, eder Gud, har givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som �ren stridbara m�n draga v�pnade �stad i spetsen f�r edra br�der, Israels barn.
3	19	Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att I haven mycken boskap -- m� stanna kvar i de st�der som jag har givit eder,
3	20	till dess att HERREN har l�tit edra br�der komma till ro, s�v�l som eder, n�r ocks� de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem p� andra sidan Jordan; sedan m�n I v�nda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var och en till sin besittning.�
3	21	Och jag bj�d Josua p� den tiden och sade: �Du har med egna �gon sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv� konungar. P� samma s�tt skall HERREN g�ra med alla riken d�r du drager fram.
3	22	Frukten icke f�r dem, ty HERREN, eder Gud, skall sj�lv strida f�r eder.�
3	23	Och p� den tiden bad jag till HERREN och sade:
3	24	�Herre, HERRE, du har begynt att l�ta sin tj�nare se din storhet och din starka hand; ty vilken �r den gud i himmelen eller p� jorden, som kan g�ra s�dana verk och s�dana v�ldiga g�rningar som du?
3	25	S� l�t mig nu f� g� dit�ver och se det goda landet p� andra sidan Jordan, det goda berglandet d�r och Libanon.�
3	26	Men HERREN hade blivit f�rgrymmad p� mig f�r eder skull och ville icke h�ra mig, utan sade till mig: �L�t det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak.
3	27	Stig nu upp p� toppen av Pisga, och lyft upp dina �gon mot v�ster och norr och s�der och �ster, och se med dina �gon; ty �ver denna Jordan skall du icke komma.
3	28	Och ins�tt Josua i hans �mbete, och styrk honom att vara frimodig och of�rf�rad; ty det �r han som skall g� dit�ver i spetsen f�r detta folk, och det �r han som skall utskifta �t dem s�som arv det land du ser.�
3	29	Och s� stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.
4	1	Och nu, Israel, h�r de stadgar och r�tter som jag vill l�ra eder, f�r att I m�n g�ra efter dem, p� det att I m�n leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra f�ders Gud, vill giva eder.
4	2	I skolen icke l�gga n�got till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga n�got d�rifr�n; I skolen h�lla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder.
4	3	I haven med egna �gon sett vad HERREN har gjort i fr�ga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som f�ljde efter Baal-Peor.
4	4	Men I som h�llen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla �nnu i dag.
4	5	Se, jag har l�rt eder stadgar och r�tter s�som HERREN, min Gud, har bjudit mig, p� det att I m�n g�ra efter dem i det land dit I nu kommen, f�r att taga det i besittning.
4	6	I skolen h�lla dem och g�ra efter dem, ty det skall tillr�knas eder s�som vishet och f�rst�nd av andra folk. N�r de f� h�ra alla dessa stadgar, skola s�ga: �I sanning, ett vist och f�rst�ndigt folk �r detta stora folk.�
4	7	Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar �ro det s� n�ra som HERREN, v�r Gud, �r oss, s� ofta vi �kalla honom?
4	8	Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och r�tter s� r�ttf�rdiga som hela denna lag, vilken jag i dag f�rel�gger eder?
4	9	Allenast tag dig till vara och akta dig v�l, s� att du icke f�rg�ter vad dina �gon s�go, och icke l�ter vika ifr�n ditt hj�rta i all dina livsdagar, utan kung�r det f�r dina barn och dina barnbarn:
4	10	vad som skedde den dag d� du stod inf�r HERREN, din Gud, vid Horeb, d� HERREN sade till mig: �F�rsamla folket till mig, f�r att jag m� l�ta dem h�ra mina ord; m� de s� l�ra sig att frukta mig, s� l�nge de leva p� jorden, och de l�ra sina barn detsamma.�
4	11	Och I tr�dden fram och blevo st�ende nedanf�r berget; och berget brann i eld �nda upp till himmelen, och d�r var m�rker, moln och t�cken.
4	12	Och HERREN talade till eder ur elden orden h�rden I, men I s�gen ingen gestalt, I h�rden allenast en r�st.
4	13	Och han f�rkunnade eder sitt f�rbund, som han bj�d eder att h�lla n�mligen de tio orden; och han skrev dem p� tv� stentavlor.
4	14	Och mig bj�d HERREN d� att jag skulle l�ra eder stadgar och r�tter, f�r att I skullen g�ra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning.
4	15	Och eftersom I icke s�gen n�gon gestalt den dag d� HERREN talade till eder p� Horeb ur elden, d�rf�r m�n I nu noga hava akt p� eder sj�lva.
4	16	s� att I icke tagen eder till, vad f�rd�rvligt �r, genom att g�ra eder n�gon bel�te, n�got slags avgudabild, n�got bild av man eller av kvinna.
4	17	eller n�gon bild av n�got fyrfotadjur eller av n�gon bevingad f�gel som flyger under himmelen,
4	18	eller av n�got kr�ldjur p� marken eller av n�gon fisk i vattnet under jorden.
4	19	Och n�r du lyfter dina �gon upp till himmelen och ser solen, m�nen och stj�rnorna, himmelens hela h�rskara, d� m� du icke heller l�ta f�rf�ra dig att tillbedja dem och tj�na dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem �t alla folk under hela himmelen till deras del.
4	20	Men eder har HERREN tagit, och han har f�rt eder ut ur sm�ltugnen, ur Egypten, f�r att I skullen bliva hans arvfolk, s�som nu har skett.
4	21	Och HERREN vredgades p� mig f�r eder skull, och svor att jag icke skulle f� g� �ver Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
4	22	Ty jag skall d� i detta land och icke g� �ver Jordan, men I skolen g� �ver den och taga detta goda land i besittning.
4	23	Tagen eder d� till vara f�r att f�rg�ta det f�rbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, d�rigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, g�ren eder n�got bel�te, n�got slags bild.
4	24	Ty, HERREN, din Gud, �r en f�rt�rande eld, en nit�lskande Gud.
4	25	Om nu s� sker, n�r du har f�tt barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad f�rd�rvligt �r, genom att g�ra eder n�got bel�te, n�got slags bild, s� att I g�ren vad som �r ont i HERRENS, din Guds, �gon och d�rmed f�rt�rnen honom,
4	26	d� tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen f�rg�s och utrotas ur det land dit I nu g�n �ver Jordan, f�r att taga det i besittning; I skolen d� icke l�ngre leva d�r, utan skolen f�rvisso f�rg�ras.
4	27	Och HERREN skall f�rstr� eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall f�ra eder.
4	28	Och d�r skolen I tj�na gudar, gjorda av m�nniskoh�nder, gudar av tr� och sten, som varken se eller h�ra eller �ta eller lukta.
4	29	Men n�r I d�r s�ken HERREN, din Gud, d� skall du finna honom, om du fr�gar efter honom av allt ditt hj�rta och av all din sj�l.
4	30	N�r du �r i n�d och allt detta vederfares dig, i kommande dagar, d� skall du v�nda �ter till HERREN, din Gud, och h�ra hans r�st.
4	31	Ty HERREN, din Gud, �r en barmh�rtig Gud. Han skall icke f�rg�ta eller f�rd�rva dig; han skall icke f�rg�ta det f�rbund han har ing�tt med dina f�der och med ed bekr�ftat.
4	32	Ty fr�ga framfarna tider, dem som hava varit f�re dig, fr�n den dag d� Gud skapade m�nniskor p� jorden, fr�ga ifr�n himmelens ena �nda till den andra om n�gonsin n�got s� stort som detta har skett, eller om man har h�rt talas om n�got som �r detta likt,
4	33	om n�got folk har h�rt Guds r�st tala ur elden, s�som du har h�rt, och dock har blivit vid liv,
4	34	eller om n�gon gud har f�rs�kt att komma och h�mta ett folk �t sig ut fr�n ett annat folk, genom hems�kelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och utr�ckt arm, och genom stora, fruktansv�rda g�rningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, inf�r dina �gon.
4	35	Du har sj�lv f�tt se det, f�r att du skulle veta att HERREN �r Gud, och ingen annan �n han.
4	36	Fr�n himmelen har han l�tit dig h�ra sin r�st f�r att undervisa dig, och p� jorden har han l�tit dig se sin stora eld, och du har h�rt hans ord ur elden.
4	37	Eftersom han nu �lskade dina f�der och utvalde deras avkomlingar efter dem, och sj�lv med sin stora kraft f�rde dig ut ur Egypten,
4	38	och f�rdrev f�r dig folk som voro st�rre och m�ktigare �n du, och l�t dig komma in i deras land och gav det �t dig till arvedel, s�som nu har skett,
4	39	d�rf�r skall du i dag veta och l�gga p� hj�rtat att HERREN �r Gud, uppe i himmelen och nere p� jorden, han och ingen annan;
4	40	och du skall h�lla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, p� det att det m� g� dig v�l och dina barn efter dig, och p� det att du m� l�nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig f�r all tid.
4	41	Vid denna tid avskilde Mose tre st�der p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan,
4	42	till vilka en dr�pare skulle kunna fly, om han hade dr�pt n�gon utan vett och vilja, och utan att f�rut hava burit hat till honom; om han flydde till n�gon av dessa st�der, skulle han f� bliva vid liv.
4	43	De voro: Beser i �knen p� sl�ttlandet f�r Rubens stam, Ramot i Gilead f�r Gads stam och Golan i Basan f�r Manasse stam.
4	44	Och detta �r den lag som Mose f�relade Israels barn,
4	45	dessa �ro de vittnesb�rd och stadgar och r�tter som Mose f�redrog f�r Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
4	46	p� andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amor�ernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, n�r de hade dragit ut ur Egypten.
4	47	Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amor�ernas tv� konungars l�nder, p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan,
4	48	fr�n Aroer vid b�cken Arnons strand �nda till berget Sion, det �r Hermon,
4	49	och hela Hedmarken p� andra sidan Jordan p� �stra sidan, �nda till Hedmarkshavet, nedanf�r Pisgas sluttningar.
5	1	Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: H�r, Israel, de stadgar och r�tter som jag i dag framst�ller f�r eder, och l�ren eder dem och h�llen dem och g�ren efter dem.
5	2	HERREN, v�r Gud, sl�t ett f�rbund med oss p� Horeb.
5	3	Icke med v�ra f�der sl�t HERREN detta f�rbund, utan med oss sj�lva som st� h�r i dag, oss alla som nu leva.
5	4	Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p� berget ur elden.
5	5	Jag stod d� mellan HERREN och eder, f�r att f�rkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden f�r elden och stegen icke upp p� berget. Han sade:
5	6	Jag �r HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset.
5	7	Du skall inga andra gudar hava j�mte mig.
5	8	Du skall icke g�ra dig n�got bel�te, som �r en bild vare sig av det som �r uppe i himmelen, eller av det som �r i vattnet under jorden.
5	9	Du skall icke tillbedja s�dana, ej heller tj�na dem; ty jag, HERREN, sin Gud, �r en nit�lskande Gud, som hems�ker f�dernas missg�rning p� barn och efterkommande i tredje och fj�rde led, n�r man hatar mig,
5	10	men som g�r n�d med tusenden, n�r man �lskar mig och h�ller mina bud.
5	11	Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke l�ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
5	12	H�ll sabbatsdagen, s� att du helgar den, s�som HERREN, din Gud, har bjudit dig.
5	13	Sex dagar skall du arbeta och f�rr�tta alla dina sysslor;
5	14	men den sjunde dagen �r HERRENS, din Guds, sabbat; d� skall du ingen syssla f�rr�tta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tj�nare eller din tj�narinna, eller din oxe eller din �sna eller n�gon av dina dragare, ej heller fr�mlingen som �r hos dig inom dina portar; p� det att din tj�nare och din tj�narinna m� hava ro s�v�l som du.
5	15	Du skall komma ih�g att du sj�lv har varit tr�l i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har f�rt dig ut d�rifr�n med stark hand och utr�ckt arm; d�rf�r har HERREN, din Gud bjudit dig att h�lla sabbatsdagen.
5	16	Hedra din fader och din moder, s�som HERREN, din Gud har bjudit dig, p� det att du m� l�nge leva och det m� g� dig v�l i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
5	17	Du skall icke dr�pa.
5	18	Du skall icke heller beg� �ktenskapsbrott.
5	19	Du skall icke heller stj�la.
5	20	Du skall icke heller b�ra falsk vittnesb�rd mot din n�sta.
5	21	Du skall icke heller hava beg�relse till din n�stas hustru. Du skall icke heller hava lust till din n�stas hus, ej heller till hans �ker eller hans tj�nare eller hans tj�narinna, ej heller till hans oxe eller hans �sna, ej heller till n�got som tillh�r din n�sta.
5	22	Dessa ord talade HERREN till hela eder f�rsamling p� berget, ur elden, molnskyn och t�cknet, med h�g r�st, och han talade s� intet mer. Och han skrev dem p� tv� stentavlor, som han gav �t mig.
5	23	N�r I h�rden r�sten ur m�rkret, medan berget brann i eld, tr�dden I fram till mig, alla I som voren huvudm�n f�r edra stammar, s� ock edra �ldste.
5	24	Och I saden: �Se, HERREN, v�r Gud, har l�tit oss se sin h�rlighet och sin storhet, och vi hava h�rt hans r�st ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en m�nniska och dock l�ta henne bliva vid liv.
5	25	Varf�r skola vi d� likv�l d�? Denna stora eld kommer ju att f�rt�ra oss. Om vi �n vidare f� h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st, s� m�ste vi d�.
5	26	Ty vem finnes v�l bland allt k�tt som kan, s�som vi hava gjort, h�ra den levande Gudens r�st tala ur elden och dock bliva vid liv?
5	27	Tr�d du fram och h�r allt vad HERREN, v�r Gud, s�ger, och tala du till oss allt vad HERREN, v�r Gud, talar till dig, s� vilja vi h�ra det och g�ra d�refter.�
5	28	Och HERREN h�rde edra ord, n�r I s� taladen till mig; och HERREN sade till mig: �Jag har h�rt de ord som detta folk har talat till dig. De hava r�tt i allt vad de hava talat.
5	29	Ack att de hade s�dana hj�rtan, att de fruktade mig och h�lle alla mina bud alltid! Det skulle ju d� g� dem och deras barn v�l evinnerligen.
5	30	G� nu och s�g till dem: 'V�nden tillbaka till edra t�lt.'
5	31	Men du sj�lv m� stanna kvar h�r hos mig, s� skall f�rkunna f�r dig alla de bud och stadgar och r�tter som du skall l�ra dem, f�r att de m� g�ra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.�
5	32	S� h�llen nu och g�ren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till h�ger eller till v�nster.
5	33	P� de v�gar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g� skolen I alltid vandra, f�r att I m�n bliva vid liv och det m� g� eder v�l, och f�r att I m�n l�nge leva i det land som I skolen taga i besittning.
6	1	Och dessa �ro de bud, stadgar och r�tter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att l�ra eder, f�r att I skolen g�ra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --
6	2	detta p� det att du m� frukta HERREN, din Gud, s� att du h�ller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och din sonson, i all dina livsdagar, och p� det att du m� l�nge leva.
6	3	S� skall du nu h�ra, Israel, och h�lla dem och g�ra efter dem, f�r att det m� g� dig v�l, och f�r att I m�n f�r�ka eder mycket, s�som HERREN, dina f�ders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mj�lk och honung.
6	4	H�r, Israel! HERREN, v�r gud, HERREN �r en.
6	5	Och du skall �lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l och av all din kraft.
6	6	Dessa ord som jag i dag giver dig skall du l�gga p� ditt hj�rta.
6	7	Och du skall insk�rpa dem hos dina barn och tala om f�r dem, n�r du sitter i ditt hus och n�r du g�r p� v�gen, n�r du l�gger dig och n�r du st�r upp.
6	8	Och du skall binda dem s�som ett tecken p� din hand, och de skola vara s�som ett m�rke p� din panna.
6	9	Och du skall skriva dem p� d�rrposterna i ditt hus och p� dina portar.
6	10	N�r nu HERREN, din Gud, l�ter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig -- stora och vackra st�der, som du icke har byggt,
6	11	och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, ving�rdar och olivplanteringar, som du icke har planterat -- och n�r du d� �ter och bliver m�tt,
6	12	s� tag dig till vara f�r att f�rg�ta HERREN, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset.
6	13	HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tj�na, och vid hans namn skall du sv�rja.
6	14	I skolen icke f�lja efter andra gudar, n�gon av de folks gudar, som bo runt omkring eder,
6	15	ty en nit�lskande Gud �r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och du m� taga dig till vara, s� att icke HERRENS, din Guds, vrede uppt�ndes mot dig, och han utrotar dig fr�n jorden.
6	16	I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, s�som I frestaden honom i Massa.
6	17	I skolen troget h�lla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesb�rd och stadgar som han hat givit dig.
6	18	Och du skall g�ra vad r�tt och gott �r i HERRENS �gon, f�r att det m� g� dig v�l, och f�r att du m� komma in i det goda land som HERREN med ed har lovat �t dina f�der, och taga det i besittning,
6	19	d�rigenom att han driver undan f�r dig all dina fiender, s�som HERREN har lovat.
6	20	N�r din son i framtiden fr�gar dig: �Vad betyda de vittnesb�rd och stadgar och r�tter som HERREN, v�r Gud, har givit eder?�
6	21	d� skall du svara din son: �Vi voro Faraos tr�lar i Egypten, men med stark hand f�rde HERREN oss ut ur Egypten.
6	22	Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten p� Farao och hela hans hus inf�r v�ra �gon.
6	23	Men oss f�rde han ut d�rifr�n, f�r att l�ta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat �t v�ra f�der.
6	24	Och HERREN bj�d oss att g�ra efter all dessa stadgar och att frukta HERREN, v�r Gud, f�r att det alltid skulle g� oss v�l, i det att han beh�lle oss vid liv, s�som ock hittills har skett.
6	25	Och det skall l�nda oss till r�ttf�rdighet, n�r vi h�lla och g�ra efter alla dessa bud, inf�r HERREN, v�r Guds, ansikte, s�som han har bjudit oss.�
7	1	N�r HERREN, din Gud l�ter dig komma in i det land di du nu g�r, f�r att taga i besittning, och n�r han f�r dig f�rjagar stora folk -- hetiterna, girgas�erna, amor�erna, kanan�erna, periss�erna, hiv�erna och jebus�erna, sju folk, st�rre och m�ktigare �n du --
7	2	n�r HERREN, din Gud, giver dessa i ditt v�ld och du sl�r dem, d� skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta f�rbund med dem eller visa dem n�d.
7	3	Du skall icke befrynda dig med dem; dina d�ttrar skall du icke giva �t deras s�ner, och deras d�ttrar skall du icke taga till hustrur �t dina s�ner.
7	4	Ty de skola d� f�rleda dina s�ner att vika av ifr�n mig och tj�na andra gudar, och HERRENS vrede skall d� uppt�ndas mot eder och han skall med hast f�rg�ra dig.
7	5	Utan s� skolen I g�ra med dem I skolen bryta ned deras altaren och sl� s�nder deras stoder och hugga ned deras Aseror och br�nna upp deras bel�ten i eld.
7	6	Ty du �r ett folk som �r helgat �t HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framf�r alla andra folk p� jorden.
7	7	Icke d�rf�r att I voren st�rre �n alla andra folk var det som HERREN f�ste sig vid eder och utvalde eder, ty I �ren ju mindre �n alla andra folk;
7	8	utan d�rf�r att HERREN �lskade eder och ville h�lla den ed som han hade svurit f�der, d�rf�r f�rde HERREN eder ut med stark hand och f�rlossade dig ur tr�ldomshuset, ur Faraos, den egyptiske konungens, hand.
7	9	S� skall du nu veta att HERREN, din Gud, �r den r�tte Guden, den trofaste Guden, som h�ller f�rbund och bevarar n�d intill tusende led, n�r man �lskar honom och h�ller hans bud,
7	10	men som utan f�rskoning vederg�ller och f�rg�r dem som hata honom. Han dr�jer icke, n�r det g�ller dem som hata honom; utan f�rskoning vederg�ller han dem.
7	11	S� h�ll nu de bud och stadgar och r�tter som jag i dag giver dig, och g�r efter dem.
7	12	Om I nu h�ren dessa r�tter och h�llen dem och g�ren efter dem, s� skall HERREN, din Gud, till l�n d�rf�r l�ta sitt f�rbund och sin n�d best�, vad han med ed lovade dina f�der.
7	13	Han skall d� �lska dig och v�lsigna sitt livs frukt och din marks frukt, din s�d, ditt vin och din olja, dina f�kreaturs avf�da och din sm�boskaps avel, i det land som han med ed har lovat dina f�der att giva dig.
7	14	V�lsignad skall du bliva framf�r alla andra folk; bland dina m�n och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap.
7	15	Och HERREN skall avv�nda fr�n dig all krankhet; ingen av Egyptens alla sv�ra sjukdomar, som du v�l k�nner, skall han l�gga p� dig; han skall i st�llet l�ta dem komma �ver alla dem som hata dig.
7	16	Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem n�gon skonsamhet. Du skall icke heller tj�na deras gudar, ty detta kunde bliva en snara f�r dig.
7	17	Om du ock s�ger vid dig sj�lv: �Dessa folk �ro st�rre �n jag; huru skall jag kunna f�rdriva dem?�,
7	18	s� m� du dock icke frukta f�r dem; du skall t�nka p� vad HERREN, din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
7	19	p� de stora hems�kelser som du med egna �gon s�g, och p� de tecken och under och p� den starka hand och utr�ckta arm varmed HERREN, din Gud, f�rde dig ut. P� samma s�tt skall HERREN, din Gud, nu g�ra med alla de folk som du fruktar f�r.
7	20	D�rtill skall HERREN, din Gud, s�nda getingar �ver dem, till dess att de som �ro kvar och h�lla sig g�mda f�r dig hava blivit utrotade.
7	21	Du m� icke f�rskr�ckas f�r dem, ty HERREN, din Gud, �r mitt ibland dig, en stod och fruktansv�rd Gud.
7	22	Och HERREN, din Gud, skall f�rjaga dessa hedningar f�r dig, men blott sm�ningom. Du skall icke med hast f� f�rg�ra dem, p� det att vilddjuren icke m� f�r�ka sig till din skada.
7	23	HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt v�ld och s�nda stor f�rvirring bland dem, till dess att de f�rg�ras.
7	24	Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, s� att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna st� dig emot, till dess du har f�rgjort dem.
7	25	Deras gudabel�ten skola I br�nna upp i eld. Du skall icke hava beg�relse till det silver och det guld som finnes p� dem, och icke taga n�got av detta f�r din r�kning, p� det att du icke m� sn�rjas d�rav; ty en styggelse �r det f�r HERREN, din Gud.
7	26	Och du skall icke l�ta n�gon styggelse komma in i ditt hus, p� det att du icke ocks� sj�lv m� bliva given till spillo. Du skall r�kna det s�som en sk�ndlighet och en styggelse, ty det �r givet till spillo.
8	1	Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I h�llen, och efter dem skolen I g�ra, f�r att I m�n komma in i och taga i besittning det land som HERREN med ed har lovat �t edra f�der.
8	2	Och du skall komma ih�g allt vad som har skett p� den v�g HERREN, din Gud, nu i fyrtio �t har l�tit dig vandra i �knen, f�r att tukta dig och pr�va dig, s� att han kunde f�rnimma vad som var i ditt hj�rta: om du ville h�lla hans bud eller icke.
8	3	Ja, han tuktade dig och l�t dig hungra, och han gav dig manna att �ta, en mat som du f�rut icke visste av, och som icke heller dina f�der visste av; p� det att han skulle l�ra dig f�rst� att m�nniskan lever icke allenast av br�d, utan att hon lever av allt det som utg�r av HERRENS mun.
8	4	Dina kl�der blevo icke utslitna p� dig, och din fot svullnade icke under dessa fyrtio �r.
8	5	S� skall du d� f�rst� i ditt hj�rta att HERREN, din Gud, fostrar dig, s�som en man fostrar sin son;
8	6	och du skall h�lla HERRENS, din Guds, bud, s� att du vandrar p� hans v�gar och fruktar honom.
8	7	Ty HERREN, din Gud, l�ter dig nu komma in i ett gott land, ett land d�r vattenb�ckar, k�llor och djupa vatten fl�da fram i dalar och p� berg,
8	8	ett land med vete och korn, med vintr�d, fikontr�d och granattr�d, ett land med �dla olivtr�d och med honung,
8	9	ett land d�r du icke skall �ta ditt br�d i torftighet, d�r intet skall fattas dig, ett land vars stenar inneh�lla j�rn, och ur vars berg du skall bryta koppar.
8	10	D�r skall du �ta och bliva m�tt, och du skall s� lova HERREN, din Gud, f�r det goda land som han har givit dig.
8	11	Tag dig d� till vara f�r att f�rg�ta HERREN, din Gud, s� att du icke h�ller hans bud och r�tter och stadgar, som jag i dag giver dig.
8	12	Ja, n�r du �ter och bliver m�tt, och bygger vackra hus och bor i dem,
8	13	n�r dina f�kreatur och din sm�boskap f�r�kas, och ditt silver och guld f�r�kas, och allt annat du har f�r�kas,
8	14	d� m� ditt hj�rta icke bliva h�gmodigt, s� att du f�rg�ter HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset.
8	15	och som har lett dig genom den stora och fruktansv�rda �knen, bland giftiga ormar och skorpioner, �ver f�rtorkad mark, d�r intet vatten �t dig komma ut ur den h�rda klippan,
8	16	och som gav dig manna att �ta i �knen, en mat som dina f�der icke visste av -- detta p� det att han skulle tukta dig och pr�va dig, f�r att sedan kunna g�ra dig gott.
8	17	Du m� icke s�ga vid dig sj�lv: �Min egen kraft och min hands styrka har f�rskaffat mig denna rikedom�,
8	18	utan du m� komma ih�g att det �r HERREN, din Gud, som giver dig kraft att f�rv�rva rikedom, d�rf�r att han vill uppr�tta det f�rbund som han med ed har ing�tt med dina f�der -- s�som och hittills har skett.
8	19	Men om du f�rg�ter HERREN, din Gud, och f�ljer efter andra gudar och tj�nar dem och tillbeder dem, s� betygar jag i dag inf�r eder att I f�rvisso skolen f�rg�s.
8	20	P� samma s�tt som hedningarna som HERREN f�rg�r f�r eder skolen ocks� I d� f�rg�s, d�rf�r att I icke h�rden HERRENS, eder Guds r�st.
9	1	H�r, Israel! Du g�r nu �ver Jordan, f�r att komma ditin och underl�gga dig folk, st�rre och m�ktigare �n du, st�der, stora och bef�sta upp mot himmelen,
9	2	anakiternas stora och resliga folkstam, som du sj�lv k�nner, och om vilken du har h�rt att man s�ger: �Vem kan st� emot Anaks barn!�
9	3	S� skall du nu veta att HERREN, din Gud, �r den som g�r framf�r dig, s�som en f�rt�rande eld; han skall f�rg�ra dem, och han skall f�rg�ra dem, och han skall �dmjuka dem f�r dig, och du skall f�rdriva dem och utrota dem med hast, s�som HERREN har lovat dig.
9	4	D� nu HERREN, din Gud, driver dem undan f�r dig, m� du icke s�ga vid dig sj�lv: �F�r min r�ttf�rdighets skull har HERREN l�tit mig komma in i detta land och taga det i besittning.� Ty dessa hedningars ogudaktighet �r det som g�r att HERREN f�rdriver dem f�r dig.
9	5	Icke din r�ttf�rdighet och din r�ttsinnighet �r det som g�r att du f�r komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet �r det som g�r att HERREN, din Gud, f�rdriver dem f�r dig. S� vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob.
9	6	D�rf�r m� du nu veta att det icke �r din r�ttf�rdighet som g�r att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du �r ett h�rdnackat folk.
9	7	Kom ih�g, f�rg�t icke, huru du i �knen f�rt�rnade HERREN, din Gud. Allt ifr�n den dag d� du drog ut ur Egyptens land, �nda till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstr�viga mot HERREN.
9	8	Vid Horeb f�rt�rnaden I HERREN, och HERREN vredgades p� eder, s� att han ville f�rg�ra eder.
9	9	N�r jag hade stigit upp p� berget f�r att taga emot stentavlorna, det f�rbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag p� berget i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, utan att �ta och utan att dricka.
9	10	Och HERREN gav mig de tv� stentavlorna, p� vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad d�r stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder p� berget ur elden, den dag d� I voren f�rsamlade d�r.
9	11	Och n�r de fyrtio dagarna och de fyrtio n�tterna voro f�rlidna, gav HERREN mig de tv� stentavlorna, f�rbundets tavlor.
9	12	Och HERREN sade till mig: �St� upp och g� med hast ned h�rifr�n, ty ditt folk, som du har f�rt ut ur Egypten, har tagit sig till, vad f�rd�rvligt �r. De hava redan vikit av ifr�n den v�g som jag bj�d dem g�; de hava gjort sig ett gjutet bel�te.�
9	13	Och HERREN talade till mig och sade: �jag har sett att detta folk �r ett h�rdnackat folk.
9	14	L�mna mig i fred, ty jag vill f�rg�ra dem och utpl�na deras namn, s� att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan g�ra till ett folk som �r m�ktigare och st�rre �n detta.�
9	15	D� v�nde jag mig om och steg ned fr�n berget, som brann i eld; och jag hade i mina b�da h�nder f�rbundets tv� tavlor.
9	16	Och jag fick d� se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; s� haden I redan vikit av ifr�n den v�g som HERREN hade bjudit eder g�.
9	17	D� fattade jag i de b�da tavlorna och kastade dem ifr�n mig med b�da h�nderna och slog s�nder dem inf�r edra �gon.
9	18	Och jag f�ll ned inf�r HERRENS ansikte och l�g s�, likasom f�rra g�ngen i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, utan att �ta och utan att dricka, f�r all den synds skulle som I haden beg�tt genom att g�ra vad ont var i HERRENS �gon, till att f�rt�rna honom.
9	19	Ty jag fruktade f�r den vrede och f�rbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit s� uppfylld att han ville f�rg�ra eder. Och HERREN h�rde mig �ven denna g�ng.
9	20	Ocks� p� Aron blev HERREN mycket vred, s� att han ville f�rg�ra honom, och jag bad d� j�mv�l f�r Aron.
9	21	Sedan tog jag kalven, syndabel�tet som I haden gjort, och br�nde den i eld och krossade s�nder den v�l, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i b�cken som fl�t ned fr�n berget.
9	22	I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava f�rt�rnaden I ock HERREN.
9	23	Och n�r HERREN ville s�nda eder �stad fr�n Kades-Barnea och sade: �Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder�, d� voren I genstr�viga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och h�rden icke hans r�st.
9	24	Ja, genstr�viga haven I varit mot HERREN allt ifr�n den dag d� jag l�rde k�nna eder.
9	25	S� f�ll jag d� ned inf�r HERRENS ansikte och l�g s� i de fyrtio dagarna och de fyrtio n�tterna; ty HERREN hade sagt att han ville f�rg�ra eder.
9	26	Och jag bad till HERREN och sade: �Herre, HERRE, f�rd�rva icke ditt folk och din arvedel, som du har f�rlossat med din stora makt, och som du med stark hand har f�rt ut ur Egypten.
9	27	T�nk p� dina tj�nare Abraham, Isak och Jakob, se icke p� detta folks h�rdhet, ogudaktighet och synd;
9	28	p� det att man icke m� s�ga i det land varur du har f�rt oss ut: 'D�rf�r att HERREN, icke f�rm�dde f�ra dem in i det land som han hade lovat �t dem, och d�rf�r att han hatade dem, f�rde han dem ut och l�t dem d� i �knen.'
9	29	De �ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f�rt ut med din stora kraft och din utr�ckta arm.�
10	1	P� den tiden sade HERREN till mig: �Hugg ut �t dig tv� stentavlor, likadana som de f�rra voro, och stig upp till mig p� berget; g�r dig och en ark av tr�.
10	2	Och sedan jag har skrivit p� tavlorna samma ord som stodo p� de f�rra tavlorna, vilka du slog s�nder, skall du l�gga dem i arken.�
10	3	S� gjorde jag d� en ark av akacietr� och h�gg ut tv� stentavlor, likadana som de f�rra voro. Och jag steg upp p� berget och hade med mig de tv� tavlorna.
10	4	Och han skrev p� tavlorna detsamma som var skrivet f�rra g�ngen, de tio ord som HERREN hade talat till eder p� berget ur elden, den dag d� I voren f�rsamlade d�r. Och HERREN gav dem �t mig.
10	5	Sedan v�nda jag mig om och steg ned fr�n berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och d�r fingo de ligga, s�som HERREN hade bjudit mig.
10	6	Och Israels barn br�to upp fr�n Beerot-Bene-Jaakan och t�gade till Mosera. D�r dog Aron och blev d�r ocks� begraven; och hans som Eleasar blev pr�st i hans st�lle.
10	7	D�rifr�n br�to de upp och t�gade till Gudgoda, och fr�n Gudgoda, och fr�n Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p� vattenb�ckar.
10	8	P� den tiden avskilde HERREN Levi stam till att b�ra HERRENS f�rbundsark, till att st� inf�r HERRENS ansikte och g�ra tj�nst inf�r honom, och till att v�lsigna i hans namn, s�som den har att g�ra �nnu i dag.
10	9	D�rf�r fick Levi ingen lott eller arvedel j�mte sina br�der. HERREN �r hans arvedel, s�som HERREN, din Gud, har sagt honom.
10	10	Och jag stannade p� berget lika l�nge som f�rra g�ngen, fyrtio dagar och fyrtio n�tter; och HERREN h�rde mig ocks� denna g�ng: HERREN ville icke f�rd�rva mig.
10	11	Och HERREN sade till mig: �St� upp och g� �stad framf�r folket, och l�t dem bryta upp, f�r att de m� komma in i och taga i besittning det land som jag med ed har lovat deras f�der att giva dem.�
10	12	Och nu Israel, var �r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig annat �n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar p� hans v�gar och �lskar honom, och att du tj�nar HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l,
10	13	s� att du h�ller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, p� det att det m� g� dig v�l?
10	14	Se, HERREN, din Gud, tillh�r himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad d�rp� �r;
10	15	men allenast vid dina f�der f�ste sig HERREN och �lskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, s�som I nu sj�lva sen.
10	16	Omsk�ren d�rf�r edert hj�rtas f�rhud, och varen icke l�nge h�rdnackade.
10	17	Ty HERREN, eder Gud, �r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den v�ldige och fruktansv�rde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor;
10	18	som skaffar den faderl�se och �nkan r�tt, och som �lskar fr�mlingen och giver honom mat och kl�der.
10	19	D�rf�r skolen ocks� I �lska fr�mlingen; I haven ju sj�lva varit fr�mlingar i Egyptens land.
10	20	HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tj�na, och till honom skall du h�lla dig, och vid hans namn skall du sv�rja.
10	21	Han �r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara g�rningar som du med egna �gon har sett.
10	22	Sjuttio personer voro dina f�der, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik s�som himmelens stj�rnor.
11	1	S� skall du nu �lska HERREN, din Gud, och h�lla vad han bjuder dig h�lla, hans stadgar och r�tter och bud, alltid.
11	2	Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke hava f�rnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans utr�ckta arm,
11	3	de tecken och g�rningar som han gjorde i Egypten, med Farao, konungen i Egypten, och med hela hans land,
11	4	och vad han gjorde med egyptiernas h�r, med deras h�star och vagnar, huru han l�t R�da havets vatten str�mma �ver dem, n�r de f�rf�ljde eder, och huru HERREN d� f�rgjorde dem, s� att de nu icke mer �ro till;
11	5	och vad han gjorde med eder i �knen, �nda till dess I kommen hit,
11	6	och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons, s�ner, huru jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem med deras hus och deras t�lt och allt levande som f�ljde dem, och detta mitt i hela Israel.
11	7	Ty I haven ju med egna �gon sett alla de stora g�rningar som HERREN har gjort.
11	8	S� h�llen d� alla de bud som jag i dag giver dig, p� det att I med frimodighet m�n kunna g� in i och intaga det land dit I nu dragen, f�r att taga det i besittning,
11	9	och p� det att I m�n l�nge leva i det land som HERREN med ed har lovat edra f�der att giva �t dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mj�lk och honung.
11	10	Ty det land dit du nu kommer, f�r att taga det i besittning, �r icke s�som Egyptens land, varifr�n I haven dragit ut, d�r du m�ste trampa upp vatten till den s�d du s�dde, s�som man g�r i en k�kstr�dg�rd;
11	11	nej, det land dit I nu dragen, f�r att taga det i besittning, �r ett land med berg och dalar, som f�r vatten att dricka genom himmelens regn,
11	12	ett land som HERREN, din Gud, l�ter sig v�rda om, och p� vilket HERRENS, din Guds, �gon best�ndigt vila, fr�n �rets begynnelse till �rets slut.
11	13	Om i nu h�ren de bud som jag i dag giver eder, s� att I �lsken HERREN, eder Gud, och tj�nen honom av allt edert hj�rta och av all eder sj�l,
11	14	s� skall jag giva �t edert land regn i r�tt tid, h�stregn och v�rregn, och du skall f� inb�rga din s�d och ditt vin och din olja.
11	15	Och jag skall giva din boskap gr�s p� din mark; och du skall �ta och bliva m�tt.
11	16	Men tagen eder till vara, l�ten icke edra hj�rtan bliva f�rf�rda, s� att I viken av och tj�nen andra gudar och tillbedjen dem;
11	17	ty d� skall HERRENS vrede uppt�ndas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, s� att regn icke faller och marken icke giver sin gr�da; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som HERREN vill giva eder.
11	18	S� skolen I nu l�gga dessa mina ord p� edert hj�rta och edert sinne, och I skolen binda dem s�som ett tecken p� eder hand, och de skola vara s�som ett m�rke p� eder panna;
11	19	och I skolen l�ra edra barn dem, i det att du talar om dem, n�r du sitter i ditt hus och n�r du st�r upp.
11	20	och du skall skriva dem p� d�rrposterna i ditt hus och p� dina portar;
11	21	p� det att I och edra barn m�n l�nge f� bo i det land som HERREN med ed har lovat edra f�der att giva dem, lika l�nge som himmelen v�lver sig �ver jorden.
11	22	Ty om I h�llen alla dessa bud som jag giver eder och g�ren efter dem, s� att I �lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p� hans v�gar och h�llen eder till honom,
11	23	d� skall HERREN f�rdriva alla dessa folk f�r eder, och I skolen underl�gga eder folk som �ro st�rre och m�ktigare �n I.
11	24	Var ort eder fot betr�der skall bliva eder. Fr�n �knen till Libanon, ifr�n floden -- floden Frat -- �nda till V�stra havet skall edert omr�de str�cka sig.
11	25	Ingen skall kunna st� eder emot. Fruktan och f�rskr�ckelse f�r eder skall HERREN, eder Gud, l�ta komma �ver hela det land I betr�den, s�som han har lovat eder.
11	26	Se, jag f�rel�gger eder i dag v�lsignelse och f�rbannelse:
11	27	v�lsignelse, om I h�ren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag giver eder,
11	28	och f�rbannelse, om I icke h�ren HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifr�n den v�g jag i dag bjuder eder g� och f�ljen efter andra gudar, som I icke k�nnen.
11	29	Och n�r HERREN, din Gud, har l�tit dig komma in i det land dit du nu g�r, f�r att taga det i besittning, skall du l�ta berget Gerissim bliva platsen f�r v�lsignelsen och berget Ebal platsen f�r f�rbannelsen.
11	30	(Dessa berg ligga, s�som k�nt �r, p� andra sidan Jordan, bortom V�stra v�gen, i hedmarkskanan�ernas land, mitt emot Gilgal, bredvid Mores terebintlund.)
11	31	Ty I g�n nu �ver Jordan, f�r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I skolen taga det i besittning och bo d�r.
11	32	H�llen d� alla de stadgar och r�tter som jag i dag f�rel�gger eder, och g�ren efter dem.
12	1	Dessa �ro de stadgar och r�tter som I skolen h�lla och iakttaga i det land som HERREN, dina f�ders Gud, har givit dig till besittning; s� l�nge I leven p� jorden skolen I h�lla dem.
12	2	I skolen i grund f�r�da alla platser d�r de folk som I f�rdriven hava h�llit sin gudstj�nst, vare sig detta har skett p� h�ga berg och h�jder eller n�gonst�des under gr�na tr�d.
12	3	I skolen bryta ned deras altaren och sl� s�nder deras stoder och br�nna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabel�ten, och I skolen utrota deras namn fr�n s�dana platser.
12	4	N�r I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke g�ra s�som de,
12	5	utan den plats som HERREN, eder Gud, utv�ljer inom n�gon av edra stammar till att d�r f�sta sitt namn, denna boning skolen I s�ka och dit skall du g�.
12	6	Och dit skolen I f�ra edra br�nnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra h�nder b�ra fram s�som offerg�rd, edra l�ftesoffer och frivilliga offer och det f�rstf�dda av edra f�kreatur och eder sm�boskap.
12	7	Och d�r skolen I �ta inf�r HERRENS, eder Guds, ansikte, och gl�dja eder med edert husfolk �ver allt vad I haven f�rv�rvat, allt varmed HERREN, din Gud, vara r�ttast;
12	8	I skolen d� icke g�ra s�som vi nu g�ra h�r, var och en vad honom tyckes vara r�ttast.
12	9	I haven ju �nnu icke kommit till ro och till den arvedel som HERREN, din Gud, vill giva dig.
12	10	Men n�r I haven g�tt �ver Jordan och bon i det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till arvedel, och n�r han har l�tit eder f� ro f�r alla edra fiender runt omkring, d� att I bon i trygghet,
12	11	d� skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utv�ljer till boning �t sitt namn f�ra allt vad jag nu bjuder eder: edra br�nnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra h�nder b�ra fram s�som offerg�rd, s� ock alla de utvalda l�ftesoffer som I loven HERREN.
12	12	Och s� skolen I gl�dja eder inf�r HERREN, eder Guds, ansikte, med edra s�ner och d�ttrar, edra tj�nare och tj�narinnor, och med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott eller arvedel med eder.
12	13	Tag dig till vara f�r att offra dina br�nnoffer p� n�gon annan plats som kan falla din in;
12	14	nej, p� den plats HERREN utv�ljer inom en av dina stammar, d�r skall du offra dina br�nnoffer, och d�r skall du g�ra allt vad jag eljest bjuder dig.
12	15	Dock f�r du, s� mycket dig lyster, slakta och �ta k�tt inom vilken som helst av dina st�der, i m�n av den v�lsignelse som HERREN, din Gud, giver dig. B�de den som �r oren och den som �r ren m� �ta d�rav, s�som vore det gasell- eller hjortk�tt.
12	16	Men blodet skolen I icke f�rt�ra I skolen gjuta ut det p� jorden s�som vatten.
12	17	Du f�r allts� icke hemma inom dina portar �ta tionde av din s�d, ditt vin och din olja, ej heller det f�rstf�dda av dina f�kreatur och din sm�boskap, ej heller n�got av de l�ftesoffer som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din hand b�r fram s�som offerg�rd;
12	18	utan inf�r HERREN, din Guds, ansikte, p� den plats som HERREN, din Gud, utv�ljer skall du �ta s�dant, med din son och din dotter, din tj�nare och din tj�narinna, och med leviten som bor inom dina portar; och s� skall du gl�dja dig inf�r HERRENS, din Guds, ansikte �ver allt vad du har f�rv�rvat.
12	19	Tag dig till vara f�r att gl�mma bort leviten, s� l�nge du lever i ditt land.
12	20	Om du allts�, n�r HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omr�de, s�som han har lovat dig, t�nker s�: �Jag vill �ta k�tt� -- ifall det nu lyster f�r dig att �ta k�tt -- s� m� du d� �ta k�tt, s� mycket dig lyster.
12	21	Om den plats som HERREN, din Gud, utv�ljer till att d�r f�sta sitt namn ligger f�r avl�gset f�r dig, s� m� du, i enlighet med vad jag har bjudit dig, slakta av de f�kreatur och av den sm�boskap som HERREN har givit dig, och �ta d�rav hemma inom dina portar, s� mycket av din lyster.
12	22	Men du skall �ta p� samma s�tt som man �ter gasell- eller hjortk�tt; b�de den som �r oren och den som �r ren m� �ta d�rav.
12	23	Allenast skall du vara st�ndaktig i att icke f�rt�ra blodet; ty blodet �r sj�len, och sj�len skall du icke f�rt�ra med k�ttet.
12	24	Du skall icke f�rt�ra det; du skall gjuta ut det p� jorden s�som vatten.
12	25	Du skall icke f�rt�ra det, p� det att det m� g� dig v�l och dina barn efter dig, n�r du g�ra vad r�tt �r i HERRENS �gon.
12	26	Men de heliga g�vor som du vill b�ra fram, och dina l�ftesoffer, dem skall du f�ra med dig till den plats som HERREN utv�ljer.
12	27	Och av dina br�nnoffer skall du offra b�de k�ttet och blodet p� HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer d�remot skall v�l blodet gjutas ut p� HERRENS, din Guds, altare, men k�ttet m� du �ta.
12	28	Alla dessa bud som jag giver dig skall du h�lla och h�ra, f�r att det m� g� dig v�l och dina barn efter dig, till evig tid, n�r du g�r var gott och r�tt �r i HERRENS, din Guds, �gon.
12	29	N�r HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu kommer, f�r att f�rdriva dem f�r dig, n�r du allts� har f�rdrivit dessa och bosatt dig i deras land,
12	30	tag dig d� till vara f�r att bliva sn�rjd, s� att du efterf�ljer dem, sedan de hava blivit f�rgjorda f�r dig; fr�ga icke efter deras gudar, s� att du s�ger: �P� vad s�tt h�llo dessa folk sin gudstj�nst? S� vill ocks� jag g�ra.�
12	31	Nej, p� det s�ttet skall icke du g�ra, n�r du tillbeder HERREN, din Gud, ty allt som �r en styggelse f�r HERREN, och som han hatar, det hava de gjort till sina gudars �ra; ja, de g� s� l�ngt att de br�nna upp sina s�ner och d�ttrar i eld �t sina gudar.
12	32	Allt vad jag bjuder eder, det skolen I h�lla och g�ra. Du skall icke l�gga n�got d�rtill och icke taga n�got d�rifr�n.
13	1	Om en profet eller en som har dr�mmar uppst�r bland dig, och han utlovar �t dig n�got tecken eller under,
13	2	och sedan det tecken eller under, verkligen intr�ffar, varom han talade med dig, i det att han sade: �L�t oss efterf�lja och tj�na andra gudar, som I icke k�nnen�,
13	3	s� skall du �nd� icke h�ra p� den profetens ord eller p� den dr�mmaren, ty HERREN, eder Gud, s�tter eder d�rmed allenast p� prov, f�r att f�rnimma om I �lsken HERREN, eder Gud, av allt edert hj�rta och av all eder sj�l.
13	4	HERREN, eder Gud, skolen I efterf�lja, honom skolen I frukta, hans bud skolen I h�lla, hans r�st skolen I h�ra, honom skolen I tj�na, och till honom skolen I h�lla eder.
13	5	Men den profeten eller dr�mmaren skall d�das, ty han predikade avfall fr�n HERREN, eder Gud, som har f�rt eder ut ur Egyptens land och f�rlossat dig ur tr�ldomshuset; och han ville f�rf�ra dig till att �vergiva den v�g som HERREN, din Gud, har bjudit dig att vandra. Du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
13	6	Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter, eller hustrun i din famn, eller din v�n som �r f�r dig s�som ditt eget liv, om n�gon av dessa i hemlighet vill f�rleda dig, i det han s�ger: �L�t oss g� �stad och tj�na andra gudar, som varken du eller dina f�der hava k�nt�
13	7	-- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, n�ra dig eller fj�rran ifr�n dig, fr�n jordens ena �nda till den andra --
13	8	s� skall du icke g�ra honom till viljes eller h�ra p� honom. Du skall icke visa honom n�gon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom,
13	9	utan du skall dr�pa honom: f�rst skall din egen hand lyftas mot honom f�r att d�da honom, och sedan hela folkets hand.
13	10	Och du skall stena honom till d�ds, d�rf�r att han s�kte f�rf�ra dig till att �vergiva HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset.
13	11	Och hela Israel skall h�ra detta och frukta, och man skall sedan icke mer g�ra n�got s�dant ont bland dig.
13	12	Om du f�r h�ra att man i n�gon av de st�der, som HERREN vill giva dig till att bo i, ber�ttar
13	13	att m�n hava uppst�tt bland dig, onda m�n som f�rf�ra inv�narna i sin stad, i det att de s�ga: �L�t oss g� �stad och tj�na andra gudar, som I icke k�nnen�,
13	14	s� skall du noga unders�ka och rannsaka och efterforska; om det d� befinnes vara sant och visst att en s�dan styggelse har blivit f�r�vad bland dig,
13	15	s� skall du sl� den stadens inv�nare med sv�rdsegg; du skall giva den och allt vad d�ri �r till spillo; ocks� boskapen d�r skall du sl� med sv�rdsegg.
13	16	Och allt byte du f�r d�r skall du samla ihop mitt p� torget, och d�refter skall du br�nna upp staden i eld, med allt byte du f�r d�r, s�som ett heloffer �t HERREN, din Gud; den skall bliva en grush�g f�r ev�rdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
13	17	L�t intet av det tillspillogivna l�da vi din hand, p� det att HERREN m� v�nda sig ifr�n sin vredes gl�d och l�ta barmh�rtighet vederfaras dig och f�rbarma sig �ver dig och f�r�ka dig, s�som han med ed har lovat dina f�der att g�ra,
13	18	om du n�mligen h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och g�r vad r�tt �r i HERRENS, din Guds, �gon.
14	1	I �ren Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista n�gra m�rken p� eder eller g�ra eder skalliga ovanf�r pannan f�r n�gon d�d;
14	2	ty du �r ett folk som �r helgat �t Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framf�r alla andra folk p� jorden.
14	3	Du skall icke �ta n�got som �r en styggelse.
14	4	Dessa �ro de fyrfotadjur som I f�n �ta: f�kreatur, f�r och getter, hjort,
14	5	gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer,
14	6	alla de fyrfotadjur som hava kl�var och hava dem helkluvna i tv� h�lfter, och som idissla; s�dana fyrfotadjur f�n I �ta.
14	7	Men dessa skolen I icke �ta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna kl�var: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla v�l, men de hava icke kl�var, de skola g�lla f�r eder som orena;
14	8	svinet, ty det har v�l kl�var, men det idisslar icke, det skall g�lla f�r eder s�som orent. Av dessa djurs k�tt skolen I icke �ta, ej heller skolen I komma vid deras d�da kroppar.
14	9	Detta �r vad I f�n �ta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fj�ll f�n I �ta.
14	10	Men intet som icke har fenor och fj�ll skolen I �ta; det skall g�lla f�r eder s� som orent.
14	11	Alla rena f�glar f�n I �ta.
14	12	Men dessa f�glar skolen I icke �ta: �rnen, lammgamen, havs�rnen,
14	13	raaf�geln, falken, gladan med dess arter,
14	14	alla slags korpar efter deras arter,
14	15	strutsen tahemasf�geln, fiskm�sen, h�ken med dess arter,
14	16	ugglan, uven tinsemetf�geln,
14	17	pelikanen, asgamen, dykf�geln,
14	18	h�gern, regnpiparen med dess arter, h�rf�geln och fl�dermusen.
14	19	Alla flygande sm�djur skola ock g�lla f�r eder s�som orena, de skola icke �tas.
14	20	Men alla rena flygande djur f�n I �ta.
14	21	I skolen icke �ta n�got sj�lvd�tt; �t fr�mlingen som bo inom dina portar m� du giva s�dant, och han m� �ta det; eller ock m� du s�lja det �t en utl�nning. Ty du �r ett folk som �r helgat HERREN, din Gud. Du skall icke koka en killing i dess moders mj�lk.
14	22	Tionde skall du giva av all s�desgr�da som f�r vart �r v�xer p� din �ker,
14	23	och du skall �ta den inf�r Herrens, din Guds, ansikte, p� den plats som han utv�ljer till boning �t sitt namn: tionden av din s�d, ditt vin och din olja, s� ock din f�rstf�dda av dina f�kreatur och din sm�boskap; ty du skall l�ra att frukta Herren, din Gud, alltid.
14	24	Men om v�gen �r dig f�r l�ng, s� att du icke f�rm�r f�ra det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utv�ljer till att d�r f�sta sitt namn ligger f�r avl�gset f�r dig -- d� nu Herren, din Gud, v�lsigna dig --
14	25	s� m� du s�lja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och g� till den plats som Herren, din Gud, utv�ljer.
14	26	Och du m� k�pa f�r penningarna vadhelst dig lyster f�kreatur eller sm�boskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan �stunda; och s� skall du h�lla m�ltid d�r inf�r HERRENS, din Guds, ansikte och gl�dja dig med ditt husfolk.
14	27	Och leviten som bor inom dina portar skall du d� icke gl�mma bort, ty han har ingen lott eller arvedel j�mte dig.
14	28	Vid slutet av vart tredje �r skall du avskilja all tionde av vad du har f�tt i avkastning under det �ret och l�gga upp det inom dina st�der.
14	29	Och sedan skall leviten f� komma, han som ingen lott eller arvedel har j�mte dig, s� ock fr�mlingen och den faderl�se och �nkan som bo inom dina portar; och d� skola �ta och bliva m�tta. S� skall du g�ra, f�r att Herren din Gud, m� v�lsigna dig i alla dina h�nders verk, i allt vad du g�r.
15	1	Vart sjunde �r skall du l�ta vara ett fri�r.
15	2	Och s� skall f�rh�lla sig med det fri�ret: Var l�ngivare som har l�nat n�got �t sin n�sta skall d� eftersk�nka sin fordran. Han f�r d� icke kr�va sin n�sta och broder, ty ett HERRENS fri�r har d� blivit utlyst.
15	3	En utl�nning m� du kr�va, men om du har n�got att fordra av din broder, skall du eftersk�nka det.
15	4	Dock borde r�tteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren skall rikligen v�lsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning, s�som din arvedel,
15	5	allenast du h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller alla dessa bud som jag i dag giver dig och g�r efter dem.
15	6	Ty Herren, din Gud, skall v�lsigna dig, s�som han har lovat dig; och du skall giva l�n �t m�nga folk, men sj�lv skall du icke beh�va l�na av n�gon, och du skall r�da �ver m�nga folk, men de skola icke r�da �ver dig.
15	7	Om n�gon fattig finnes hos dig, en av dina br�der inom n�gon av dina st�der, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s� skall du icke f�rstocka ditt hj�rta och tillsluta din hand f�r denne din fattige broder,
15	8	utan du skall g�rna �ppna din hand f�r honom och g�rna l�na honom vad han beh�ver i sin brist.
15	9	Tag dig till vara, s� att icke den onda tanken uppst�r i ditt hj�rta: �Det sjunde �ret, fri�ret, �r n�ra�, och att du s� ser med ont �ga p� din fattige broder och icke giver honom n�got; han kan d� ropa �ver dig till Herren, och s� kommer synd att vila p� dig.
15	10	G�rna skall du giva �t honom, och ditt hj�rta skall icke vara motvilligt, n�r du giver �t honom, ty f�r en s�dan g�vas skull skall Herren, din Gud, v�lsigna dig i alla dina verk, i allt vad du f�retager dig.
15	11	Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, d�rf�r bjuder jag dig och s�ger: Du skall g�rna �ppna din hand f�r din broder, f�r de arma och fattiga som du har i ditt land.
15	12	Om n�gon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, har s�lt sig till dig och tj�nat dig i sex �r, s� skall du p� det sjunde �ret sl�ppa honom fri ur din tj�nst;
15	13	och n�r du sl�pper honom fri ur din tj�nst, skall du icke l�ta honom g� med tomma h�nder.
15	14	Du skall fastmer f�rse honom med g�vor fr�n din hjord, fr�n din loge och fr�n din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har v�lsignat dig skall du giva honom.
15	15	Du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har f�rlossat dig; d�rf�r bjuder jag dig detta i dag.
15	16	Men om s� skulle h�nda, att han s�ger till dig att han icke vill l�mna dig, d�rf�r att han �lskar dig och ditt hus, eftersom han har haft det gott hos dig,
15	17	s� skall du taga en syl och sticka den genom hans �ra in i d�rren; d�refter skall han vara din tr�l ev�rdligen. Med din tj�narinna skall du g�ra p� samma s�tt.
15	18	Du skall icke tycka det vara h�rt att du m�ste sl�ppa din tj�nare fri ur din tj�nst; i sex �r har han ju berett dig dubbelt s� stor f�rm�n som n�gon avl�nad legodr�ng. S� skall Herren, din Gud, v�lsigna dig i allt vad du g�r.
15	19	Allt f�rstf�tt av hank�n, som f�des bland dina f�kreatur och din sm�boskap, skall du helga �t Herren, din Gud; du skall icke vid ditt arbete begagna det som �r f�rstf�tt bland dina f�kreatur, icke heller skall du klippa ullen p� det som �r f�rstf�tt bland din sm�boskap.
15	20	Inf�r Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk f�r vart �r �ta det p� den plats som Herren utv�ljer.
15	21	Men om djuret har n�got lyte, om det �r halt eller blint eller har n�got annat ont lyte, s� skall du icke offra det �t Herren, din Gud.
15	22	Inom dina st�der m� du d� �ta det; b�de den som �r oren och den som �r ren m� �ta d�rav, s�som vore det gasell- eller hjortk�tt.
15	23	Men blodet skall du icke f�rt�ra; du skall gjuta ut det p� jorden s�som vatten.
16	1	Tag i akt m�naden Abib och h�ll Herrens, din Guds, p�skh�gtid; ty i m�naden Abib f�rde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten.
16	2	Du skall d� slakta p�skoffer �t Herren. din Gud, av sm�boskap och f�kreatur, p� den plats som Herren utv�ljer till boning �t sitt namn.
16	3	Du skall icke �ta n�got syrat d�rtill; i sju dagar skall du �ta osyrat br�d d�rtill, betryckets br�d. Ty med hast m�ste du draga ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar m� du d�rf�r komma ih�g den dag d� du drog ut ur Egyptens land.
16	4	I sju dagar m� man icke se n�gon surdeg hos dig, i hela ditt land; och av det som du slaktar om aftonen p� den f�rsta dagen skall intet k�tt l�mnas kvar �ver natten till morgonen.
16	5	Du f�r icke slakta p�skoffret inom vilken som helst av de st�der som Herren, din Gud, vill giva dig,
16	6	utan du skall g� till den plats som Herren, din Gud, utv�ljer till boning �t sitt namn, och d�r skall du slakta p�skoffret om aftonen, n�r solen g�r ned den tid p� dagen, d� den drog ut ur Egypten.
16	7	Och du skall koka det och �ta det p� den plats som Herren, din Gud, utv�ljer; sedan m� du om morgonen v�nda tillbaka och g� hem till dina hyddor.
16	8	I sex dagar skall du �ta osyrat br�d, och p� sjunde dagen �r Herrens, din Guds, h�gtidsf�rsamling; d� skall du icke g�ra n�got arbete.
16	9	Sju veckor skall du r�kna �t dig; fr�n den dag d� man begynner sk�ra s�den skall du r�kna sju veckor.
16	10	D�refter skall du h�lla Herrens, din Guds, veckoh�gtid och b�ra fram din hands frivilliga g�va, som du m� giva efter r�d och l�genhet, alltefter m�ttet av den v�lsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
16	11	Och inf�r Herrens, din Guds, ansikte skall du gl�dja dig p� den plats som Herren, din Gud, utv�ljer till boning �t sitt namn, du sj�lv med din son och din dotter, din tj�nare och tj�narinna, och med leviten som bor inom dina portar, och fr�mlingen, den faderl�se och �nkan som du har hos dig.
16	12	Och du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i Egypten, och s� h�lla dessa stadgar och g�ra efter dem.
16	13	L�vhyddoh�gtiden skall du h�lla, i sju dagar, n�r du inb�rgar avkastningen av din loge och av din vinpress.
16	14	Och du skall gl�dja dig vid denna din h�gtid, med din son och din dotter, din tj�nare och din tj�narinna, med leviten, med fr�mlingen, den faderl�se och �nkan som bo inom dina portar.
16	15	I sju dagar skall du h�lla Herrens, din Guds, h�gtid, p� den plats som Herren utv�ljer; ty Herren, din Gud, skall v�lsigna dig i all den avkastning du f�r och i dina h�nders alla verk, och du skall vara uppfylld av gl�dje.
16	16	Tre g�nger om �ret skall allt ditt mank�n tr�da fram inf�r Herrens, din Guds, ansikte, p� den plats som han utv�ljer: vid det osyrade br�dets h�gtid, vid veckoh�gtiden och vid l�vhyddoh�gtiden. Men med tomma h�nder skall ingen tr�da fram inf�r Herrens ansikte,
16	17	utan var och en skall: giva vad hans hand f�rm�r, alltefter m�ttet av den v�lsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
16	18	Domare och tillsyningsm�n skall du tills�tta �t dig inom alla de st�der som Herren, din Gud, vill giva dig, f�r dina s�rskilda stammar; de skola d�ma folket med r�ttvis dom.
16	19	Du skall icke vr�nga r�tten och icke hava anseende till personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor f�rblinda de visas �gon och f�rvrida de r�ttf�rdigas sak.
16	20	R�ttf�rdighet, r�ttf�rdighet skall du eftertrakta, f�r att du m� leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill giva dig.
16	21	Du skall icke plantera �t dig Aseror av n�got slags tr�d, vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall g�ra �t dig;
16	22	icke heller skall du resa �t dig n�gon stod, ty s�dant hatar Herren, din Gud.
17	1	Du skall icke offra �t Herren, din Gud, n�got djur av f�kreaturen eller av sm�boskapen, som har n�got lyte eller n�got annat fel, ty s�dant �r en styggelse f�r Herren, din Gud.
17	2	Om bland dig, inom n�gon av de st�der som Herren, din Gud, vill giva dig, n�gon man eller kvinna befinnes g�ra vad ont �r i Herrens, din Guds, �gon, i det att han �vertr�der hans f�rbund,
17	3	och g�r �stad och tj�nar andra gudar och tillbeder dem, eller ock solen eller m�nen eller himmelens hela h�rskara, mot mitt bud,
17	4	och detta bliver ber�ttat f�r dig, s� att du f�r h�ra d�rom, d� skall du noga unders�ka saken; om det d� befinnes vara sant och visst att en s�dan styggelse har blivit f�r�vad i Israel,
17	5	s� skall du f�ra den man eller den kvinna som har gjort denna onda g�rning ut till din stadsport det m� nu vara en man eller en kvinna-och stena den skyldige till d�ds.
17	6	Efter tv� eller tre vittnens utsago skall han d�das; ingen skall d�mas till d�den efter allenast ett vittnes utsago.
17	7	F�rst skall vittnenas hand lyftas mot honom f�r att d�da honom, och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
17	8	Om det i n�got fall bliver dig f�r sv�rt att sj�lv d�ma i en blodssak eller i en r�ttsfr�ga eller i ett misshandlingsm�l eller �verhuvud i n�gon sak varom man tvistar i dina portar, s� skall du-st� upp och begiva dig till den plats som HERREN, din Gud, utv�ljer,
17	9	och g� till de levitiska pr�sterna, och till den som p� den tiden �r domare; dem skall du fr�ga, och de skola f�rkunna f�r dig vad som �r r�tt.
17	10	Och i enlighet med vad de f�rkunna f�r dig d�r, p� den plats som Herren utv�ljer. skall du g�ra; du skall i alla stycken h�lla och g�ra vad de l�ra dig.
17	11	Efter den lag som de l�ra dig, och efter den dom som de avkunna f�r dig skall du g�ra. Fr�n det som de f�rkunna f�r dig skall du icke vika av, vare sig till h�ger eller till v�nster.
17	12	Men om n�gon g�r sig skyldig till den f�rm�tenheten att icke vilja lyssna till pr�sten, som st�r och g�r tj�nst d�r inf�r Herren, din Gud, eller till domaren, s� skall den mannen d�: du skall skaffa bort ifr�n Israel vad ont �r.
17	13	Och allt folket skall h�ra det och frukta, och de skola icke mer g�ra sig skyldiga till s�dan f�rm�tenhet.
17	14	N�r du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, och du tager det i besittning och bor d�r om du d� s�ger: �Jag vill s�tta en konung �ver mig, s�som alla folk omkring mig hava�,
17	15	s� skall du till konung �ver dig s�tta den som Herren, din Gud, utv�ljer. En av dina br�der skall du s�tta till konung �ver dig; du f�r icke s�tta till konung �ver dig en utl�ndsk man, som icke �r din broder.
17	16	Men han m� icke skaffa sig h�star i m�ngd, och icke s�nda sitt folk tillbaka till Egypten f�r att skaffa de m�nga h�starna, ty Herren har ju sagt till eder: �I skolen icke mer �terv�nda denna v�g.�
17	17	Icke heller skall han skaffa sig hustrur i m�ngd, p� det att hans hj�rta icke m� bliva avf�lligt; och icke heller skall han skaffa sig alltf�r mycket silver och guld.
17	18	Och n�r han har blivit uppsatt p� sin konungatron, skall han h�mta denna lag fr�n de levitiska pr�sterna och taga en avskrift d�rav �t sig i en bok.
17	19	Och den skall han hava hos sig och l�sa i den i alla sina livsdagar, f�r att han m� l�ra att frukta Herren, sin Gud, s� att han h�ller alla denna lags ord och dessa stadgar och g�r efter dem.
17	20	S� skall han g�ra, f�r att hans hj�rta icke m� f�rh�va sig �ver hans br�der, och f�r att han icke m� vika av ifr�n buden, vare sig till h�ger eller till v�nster; p� det att han och hans s�ner m� l�nge regera; sitt rike, bland Israels folk.
18	1	De levitiska pr�sterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller arvedel hava med det �vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och hans arvedel skola de hava sitt underh�ll.
18	2	De skola icke hava n�gon arvedel bland sina br�der; Herren �r deras arvedel, s�som han har sagt dem.
18	3	Och detta skall vara vad pr�sterna hava r�tt att f� av folket, av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av f�kreaturen eller av sm�boskapen: man skall giva pr�sten bogen, k�kstyckena och vommen.
18	4	F�rstlingen av din s�d, ditt vin och din olja, och f�rstlingen av dina f�rs ull skall du giva honom.
18	5	Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, f�r att han och hans s�ner alltid skola st� och g�ra tj�nst i Herrens namn.
18	6	Och om leviten vill komma fr�n n�gon av dina st�der, inom vilken han vistas n�gonst�des i Israel, s� m� det st� honom fritt att komma, s�som honom lyster, till den plats som Herren utv�ljer,
18	7	och han m� d� g�ra tj�nst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom alla hans br�der, leviterna, som st� d�r inf�r HERRENS ansikte.
18	8	De skola alla hava lika mycket till sitt underh�ll, ober�knat vad n�gon kan �ga genom f�rs�ljning av sitt f�dernearv.
18	9	N�r du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, skall du icke l�ra dig att g�ra efter hedningarnas styggelser.
18	10	Hos dig m� icke finnas n�gon som l�ter sin son eller dotter g� genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller h�xeri,
18	11	ingen som f�rehar besv�rjelsekonster, ingen som fr�gar andar, eller som �r en sp�man, eller som s�ker r�d hos de d�da.
18	12	Ty en styggelse f�r Herren �r var och en som g�r s�dant, och f�r s�dana styggelsers skull f�rdriver HERREN, din Gud, dem f�r dig.
18	13	Du skall vara ostrafflig inf�r HERREN, din Gud.
18	14	Hedningarna som du nu f�rdriver lyssna v�l till s�dana som �va teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke tillstatt s�dant.
18	15	En profet bland ditt folk, av dina br�der, en som �r mig lik, skall HERREN, din Gud, l�ta uppst� �t dig; honom skolen I lyssna till.
18	16	Det skall bliva alldeles s�som du beg�rde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag d� I voren d�r f�rsamlade och du sade: �L�t mig icke vidare h�ra HERRENS, min Guds, r�st, och l�t mig slippa att l�ngre se denna stora eld, p� det att jag icke m� d�.�
18	17	Och HERREN sade till mig: �De hava r�tt i vad de hava talat.
18	18	En profet skall jag l�ta uppst� �t dem bland deras br�der, en som �r dig lik, och jag skall l�gga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
18	19	Och om n�gon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, s� skall jag sj�lv utkr�va det av honom.
18	20	Men den profet som �r s� f�rm�ten, att han i mitt namn talar vad jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall d�.
18	21	Och om du s�ger vid dig sj�lv: 'Huru skola vi k�nna igen det som icke �r talat av HERREN?',
18	22	s� m� du veta: n�r profeten talar i HERRENS namn, och det som han har talat icke sker och icke intr�ffar, d� �r detta n�got som HERREN icke har talat; i f�rm�tenhet har d� profeten talat det; du skall icke frukta f�r honom.�
19	1	N�r HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och n�r du har f�rdrivit dem och bosatt dig i deras st�der och i deras hus,
19	2	d� skall du avskilja �t dig tre st�der i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
19	3	Du skall f�rs�tta v�garna till dem i gott skick �t dig; och du skall dela i tre delar det landomr�de som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. S� skall du g�ra, f�r att var och en som har dr�pt n�gon m� kunna fly dit.
19	4	Och under f�ljande villkor m� en dr�pare fly till n�gon av dem och s� bliva vid liv; om n�gon d�dar sin n�sta utan vett och vilja, och utan att f�rut hava burit hat till honom
19	5	-- s�som n�r n�gon g�r med sin n�sta ut i skogen f�r att hugga ved, och hans hand hugger till med yxan f�r att f�lla tr�det, och j�rnet d� far av skaftet och tr�ffar den andre, s� att denne d�r -- d� m� en s�dan fly till n�gon av dessa st�der och s� bliva vid liv.
19	6	Detta vare stadgat, f�r att blodsh�mnaren, om han i sitt hj�rtas vrede f�rf�ljer dr�paren, icke m� hinna upp honom, ifall v�gen �r f�r l�ng, och sl� ihj�l honom, fast�n han icke hade f�rtj�nat d�den, eftersom han icke f�rut hade burit hat till den andre.
19	7	D�rf�r �r det som jag bjuder dig och s�ger: �Tre st�der skall du avskilja �t dig.�
19	8	Och n�r HERREN, din Gud, utvidgar ditt omr�de, s�som han med ed har lovat dina f�der, och giver dig allt det land som han har sagt att han skulle giva �t dina f�der --
19	9	om du d� h�ller och g�r efter alla dessa bud som jag i dag giver dig, s� att du �lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p� hans v�gar, d� skall du l�gga �nnu tre st�der till dessa tre,
19	10	f�r att oskyldigt blod icke m� utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s� komma att vila p� dig.
19	11	Men om n�gon b�r hat till sin n�sta och l�gger sig i f�rs�t f�r honom och �verfaller honom och sl�r honom till d�ds, och sedan flyr till n�gon av dessa st�der,
19	12	d� skola de �ldste i hans stad s�nda bort och h�mta honom d�rifr�n och l�mna honom i blodsh�mnarens hand, och han skall d�.
19	13	Du skall icke visa honom n�gon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifr�n Israel skulden f�r den oskyldiges blod, f�r att det m� g� dig v�l.
19	14	Du skall icke flytta din n�stas r�m�rke, n�got r�m�rke som f�rf�derna hava satt upp i den arvedel du f�r i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
19	15	Det �r icke nog att allenast ett vittne tr�der upp mot n�gon ang�ende n�gon missg�rning eller synd, vad det nu m� vara f�r en synd som n�gon kan hava beg�tt. Efter tv� eller efter tre vittnens utsago skall var sak avg�ras.
19	16	Om ett or�ttf�rdigt vittne tr�der upp mot n�gon f�r att vittna mot honom ang�ende n�gon f�rbrytelse,
19	17	s� skola b�da parterna tr�da fram inf�r HERRENS ansikte, inf�r de m�n som p� den tiden �ro pr�ster och domare.
19	18	Och domarna skola noga unders�ka saken; om d� vittnet befinnes vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesb�rd mot sin broder,
19	19	s� skolen I l�ta detsamma vederfaras honom som han hade tillt�nkt sin broder: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
19	20	Och det �vriga folket skall h�ra det och frukta, och man skall icke vidare g�ra n�got s�dant ont bland eder.
19	21	Du skall icke visa honom n�gon skonsamhet: liv f�r liv, �ga for �ga, tand f�r tand, hand f�r hand, fot f�r fot.
20	1	Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d� f�r se h�star och vagnar och ett folk som �r st�rre �n du. s� skall du dock icke frukta f�r dem, ty HERREN, din Gud, �r med dig, han som har f�rt dig upp ur Egyptens land.
20	2	N�r I d� st�n f�rdiga att g� i striden, skall pr�sten tr�da fram och tala till folket;
20	3	han skall s�ga till dem: �H�r, Israel! I st�n nu f�rdiga att g� i strid mot edra fiender. Edra hj�rtan vare icke f�rsagda; frukten icke och �ngslens icke, och varen icke f�rskr�ckta f�r dem,
20	4	ty HERREN, eder Gud, g�r sj�lv med eder; till att strida f�r eder mot edra fiender och giva eder seger.�
20	5	Och tillsyningsm�nnen skola tala till folket och s�ga: �Om n�gon finnes h�r, som har byggt sig ett nytt hus, men �nnu icke invigt det, s� m� han v�nda tillbaka hem, f�r att icke. om han faller i striden, en annan m� komma att inviga det.
20	6	Och om n�gon finnes h�r, som har planterat en ving�rd, men �nnu icke f�tt sk�rda n�gon frukt d�rav, s� m� han v�nda tillbaka hem, f�r att icke, om han faller i striden, en annan m� komma att h�mta f�rsta sk�rden av den.
20	7	Och om n�gon finnes h�r, som har trolovat sig med en kvinna, men �nnu icke tagit henne till sig, s� m� han v�nda tillbaka hem, f�r att icke om han faller i striden, en annan man m� taga henne till sig.�
20	8	Vidare skola tillsyningsm�nnen tala till folket och s�ga: �Om n�gon finnes h�r, som fruktar och har ett f�rsagt hj�rta, s� m� han v�nda tillbaka hem, f�r att icke ocks� hans br�ders hj�rtan m� bliva uppfyllda av r�ddh�ga, s�som hans eget hj�rta �r.�
20	9	Och n�r tillsyningsm�nnen s� hava talat till folket, skola h�vitsm�n tills�ttas �var h�rens avdelningar, till att g� i spetsen f�r folket.
20	10	N�r du kommer till n�gon stad f�r att bel�gra den, skall du f�rst tillbjuda den fred.
20	11	Om den d� giver dig ett fridsamt svar och �ppnar sina portar f�r dig, s� skall allt folket som finnes d�r bliva arbetspliktigt �t dig och vara dina tj�nare.
20	12	Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill f�ra krig mot dig, s� m� du bel�gra den.
20	13	Och om HERREN, din Gud, d� giver den i din hand, skall du sl� allt mank�n d�r med sv�rdsegg.
20	14	Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du f�r d�r, skall du hava s�som ditt byte; och du m� d� njuta av det rov som HERREN. din Gud, l�ter dig taga fr�n dina fiender.
20	15	S� skall du g�ra med alla de st�der som �ro mer avl�gsna fr�n dig, och som icke h�ra till dessa folks st�der.
20	16	Men i de st�der som tillh�ra dessa folk, och som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke l�ta n�got som anda har bliva vid liv,
20	17	utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och amor�erna, kanan�erna och periss�erna, hiv�erna och jebus�erna, s�som HERREN din Gud, har bjudit dig.
20	18	S� skall du g�ra, f�r att de icke m� l�ra eder att bedriva alla de styggelser som de sj�lva hava bedrivit till sina gudars �ra, och s� komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
20	19	Om du m�ste l�nge bel�gra en stad f�r att er�vra och intaga den, s� skall du icke f�rst�ra tr�den d�romkring genom att h�ja din yxa mot dem; du m� �ta av deras frukt, men du skall icke hugga ned dem; tr�den p� marken �ro ju icke m�nniskor som skola bel�gras av dig.
20	20	Men de tr�d om vilka du vet att de icke b�ra �tbar frukt, dem m� du f�rst�ra och hugga ned f�r att av dem bygga b�lverk mot den fientliga staden, till dess att den faller
21	1	Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning en ihj�lslagen m�nniska p�tr�ffas liggande p� marken, och man icke vet vem som har d�dat honom,
21	2	s� skola dina �ldste och dina domare g� ut och m�ta upp avst�ndet fr�n platsen d�r den ihj�lslagne p�tr�ffas till de st�der som ligga d�r runt omkring.
21	3	Och de �ldste i den stad som ligger n�rmast denna plats skola taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som icke s�som dragare har g�tt under ok.
21	4	Och de �ldste i staden skola f�ra kvigan ned till en dalg�ng som icke har varit pl�jd eller bes�dd; och d�r i dalen skola de krossa nacken p� kvigan.
21	5	Och pr�sterna, Levi s�ner, skola tr�da fram, ty dem har HERREN, din Gud, utvalt till att g�ra tj�nst inf�r honom och till att v�lsigna i HERRENS namn, och s�som de best�mma skola alla tvister och alla misshandlingsm�l behandlas.
21	6	Och alla de �ldste i den staden, de som bo n�rmast platsen d�r den ihj�lslagne p�tr�ffades, skola tv� sina h�nder �ver kvigan p� vilken man hade krossat nacken i dalen;
21	7	och de skola betyga och s�ga: �V�ra h�nder hava icke utgjutit detta blod, och v�ra �gon hava icke sett d�det.
21	8	F�rl�t ditt folk Israel, som du har f�rlossat, HERRE, och l�t icke oskyldigt blod komma �ver n�gon i ditt folk Israel.� S� bliver denna blodskuld dem f�rl�ten.
21	9	Du skall skaffa bort ifr�n dig skulden f�r det oskyldiga blodet, ty du skall g�ra vad r�tt �r i HERRENS �gon.
21	10	Om HERREN, din Gud, n�r du drager ut i krig mot dina fiender, giver dem i din hand, s� att du tager f�ngar,
21	11	och du d� bland f�ngarna f�r se n�gon sk�n kvinna som du f�ster dig vid, och som du vill taga till hustru �t dig,
21	12	s� skall du f�ra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar.
21	13	Och hon skall l�gga av de kl�der hon bar s�som f�nge och skall bo i ditt hus och f� begr�ta sin fader och sin moder en m�nads tid; d�refter m� du g� in till henne och �kta henne, s� att hon bliver din hustru.
21	14	Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s� m� du l�ta henne g� vart hon vill; du f�r icke s�lja henne f�r penningar. Du f�r icke heller behandla henne s�som tr�linna, d� du nu har kr�nkt henne.
21	15	Om en man har tv� hustrur, en som han �lskar och en som han f�rsm�r, och b�da hava f�tt honom s�ner, s�v�l den han �lskar som den han f�rsm�r, och hans f�rstf�dde son till den f�rsm�dda,
21	16	s� f�r mannen icke, n�r han �t sina s�ner utskiftar sin egendom s�som arv, giva f�rstf�dslor�tten �t sonen till den �lskar, till f�rf�ng f�r sonen till den han f�rsm�r, d� nu denne �r den f�rstf�dde,
21	17	utan han skall s�som sin f�rstf�dde erk�nna sonen till den f�rsm�dda och giva honom dubbel lott av allt vad han �ger. Ty denne �r f�rstlingen av hans kraft; honom tillh�r f�rstf�dslor�tten.
21	18	Om n�gon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fast�n de tukta honom, �nd� icke h�r p� dem,
21	19	s� skola hans fader och hans moder taga honom och f�ra honom ut till de �ldste i staden, till stadens port.
21	20	Och de skola s�ga till de �ldste i staden: �Denne v�r son �r vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till v�ra ord, utan �r en frossare och drinkare.�
21	21	D� skall allt folket i staden stena honom till d�ds: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r. Och hela Israel skall h�ra det och frukta.
21	22	Om p� n�gon vilar en s�dan synd som f�rtj�nar d�den, och han s� bliver d�dad och du h�nger upp honom p� tr�,
21	23	s� skall den d�da kroppen icke l�mnas kvar p� tr�et �ver natten, utan du skall begrava den p� samma dag, ty en Guds f�rbannelse �r den som har blivit upph�ngd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
22	1	Om du ser din broders oxe eller f�r g� vilse, skall du icke undandraga dig att taga vara p� djuret; du skall f�ra det tillbaka till din broder.
22	2	Och om din broder icke bor i din n�rhet, eller om du icke vet vem det �r, s� skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall vara hos dig, till dess din broder fr�gar efter det; d� skall du l�mna det tillbaka �t honom.
22	3	P� samma s�tt skall du g�ra med hans �sna, p� samma s�tt med hans kl�der, och p� samma s�tt skall du g�ra med allt annat som din broder kan hava f�rlorat, och som du hittar; du f�r icke draga dig undan.
22	4	Om du ser din broders �sna eller oxe falla p� v�gen, skall du icke undandraga dig att bist� djuret; du skall hj�lpa honom att resa upp det.
22	5	En kvinna skall icke b�ra vad till en man h�r, ej heller skall en man s�tta p� sig kvinnokl�der; ty var och en som s� g�r �r en styggelse f�r HERREN, din Gud.
22	6	Om du p� din v�g tr�ffar p� ett f�gelbo, i n�got tr�d eller p� marken, med ungar eller �gg i, och modern ligger p� ungarna eller p� �ggen, s� skall du icke taga b�de modern och ungarna.
22	7	Du skall l�ta modern flyga och taga allenast ungarna; s� skall du g�ra, f�r att det m� g� dig v�l och du m� l�nge leva.
22	8	N�r du bygger ett nytt hus, skall du f�rse taket med br�stv�rn, f�r att du icke m� draga blodskuld �ver ditt hus, om n�gon faller ned d�rifr�n.
22	9	Du skall icke, f�r att f� tv� slags sk�rd i din ving�rd, s� s�d d�ri, p� det att icke alltsammans, b�de vad du har s�tt och vad sj�lva ving�rden avkastar, m� hemfalla till helgedomen.
22	10	Du skall icke pl�ja med oxe och �sna tillsammans.
22	11	Du skall icke kl�da dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.
22	12	Du skall g�ra dig tofsar i de fyra h�rnen p� �verkl�dnaden som du h�ljer dig i.
22	13	Om en man har tagit sig en hustru och g�tt in till henne, men sedan f�r motvilja mot henne,
22	14	och d� p�b�rdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och s�ger: �Denna kvinna tog jag till hustru; men n�r jag l�g hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru�,
22	15	s� skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan var jungfru och b�ra dem ut till de �ldste i staden, d�r de sitta i porten.
22	16	Och flickans fader skall s�ga till de �ldste: �Jag gav min dotter till hustru �t denne man, men han har f�tt motvilja mot henne.
22	17	Och nu p�b�rdar han henne skamliga ting och s�ger: 'Jag har icke funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men h�r �ro tecknen till att min dotter var jungfru.� Och de skola breda ut kl�det inf�r de �ldste i staden.
22	18	D� skola de �ldste i staden taga mannen och tukta honom.
22	19	Och de skola �l�gga honom att b�ta hundra siklar silver, vilka han skall giva �t flickans fader, d�rf�r att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han f�r icke skilja sig fr�n henne, s� l�nge han lever.
22	20	Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru icke funnos,
22	21	d� skall man f�ra ut flickan utanf�r d�rren till hennes faders hus, och m�nnen i staden skola stena henne till d�ds d�rf�r att hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d� hon bedrev otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
22	22	Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som �r en annan mans �kta hustru, s� skola b�da d�, b�de mannen som l�g hos kvinnan, och j�mv�l kvinnan: du skall skaffa bort ifr�n Israel vad ont �r.
22	23	Om en jungfru �r trolovad med en man, och en annan man tr�ffar henne i staden och l�grar henne,
22	24	s� skolen I f�ra dem b�da ut till stadens port och stena dem till d�ds, flickan, d�rf�r att hon icke ropade p� hj�lp i staden, och mannen, d�rf�r att han kr�nkte en annans trolovade: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
22	25	Men om det var ute p� marken som mannen tr�ffade den trolovade flickan, och han d�r tog henne med v�ld och l�grade henne, s� skall mannen som l�grade henne ensam d�.
22	26	Men flickan skall du icke g�ra n�got, flickan har icke beg�tt n�gon synd som f�rtj�nar d�den; utan det �r med denna sak, s�som n�r en man �verfaller en annan och dr�per honom.
22	27	Ty d� det var ute p� marken som han tr�ffade den trolovade flickan, kan hon hava ropat, utan att n�gon fanns d�r, som kunde fr�lsa henne.
22	28	Om d�remot en man tr�ffar en jungfru som icke �r trolovad, och han tager fatt henne och l�grar henne, och de ertappas,
22	29	s� skall mannen som l�grade flickan giva �t flickans fader femtio siklar silver och taga henne sj�lv till sin hustru, d�rf�r att han har kr�nkt henne; han f�r icke skilja sig fr�n henne, s� l�nge han lever.
22	30	Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p� sin faders t�cke.
23	1	Ingen som �r sn�pt, vare sig genom krossning eller genom stympning, skall komma in i HERRENS f�rsamling.
23	2	Ingen som �r f�dd i �ktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i HERRENS f�rsamling; icke ens den som i tionde led �r avkomling av en s�dan skall komma in i HERRENS f�rsamling.
23	3	Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS f�rsamling; icke ens den som i tionde led �r avkomling av en s�dan skall n�gonsin komma in i HERRENS f�rsamling --
23	4	detta d�rf�r att de icke kommo eder till m�tes med mat och dryck p� v�gen, n�r I drogen ut ur Egypten, och d�rf�r att han mot dig lejde, Bileam, Beors son, fr�n Petor i Aram-Naharaim, f�r att denne skulle f�rbanna dig.
23	5	Men HERREN, din Gud, ville icke h�ra p� Bileam, utan HERREN, din Gud, f�rvandlade f�rbannelsen till v�lsignelse f�r dig, ty HERREN, din Gud, �lskade dig.
23	6	Du skall aldrig, i all din tid, fr�ga efter deras v�lf�rd och lycka.
23	7	Edom�en skall d�remot icke f�r dig vara en styggelse, ty han �r din broder. Egyptiern skall icke heller f�r dig vara en styggelse, ty i hans land har du bott s�som fr�mling.
23	8	Barn som f�das av dessa i tredje led m� komma in i HERRENS f�rsamling.
23	9	N�r du drager ut mot dina fiender och sl�r l�ger, skall du taga, dig till vara f�r allt vad orent �r.
23	10	Om bland dig finnes n�gon som icke �r ren, d�rigenom att n�got har h�nt honom under natten, s� skall han g� ut till n�got st�lle utanf�r l�gret; han f�r icke komma in i l�gret.
23	11	Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och n�r solen g�r ned, f�r han g� in i l�gret. --
23	12	Du skall hava en s�rskild plats utanf�r l�gret, dit du kan g� avsides.
23	13	Och du skall j�mte annat som du b�r hava en pinne, och n�r du vill s�tta dig d�rute, skall du med den gr�va en grop och sedan �ter t�cka �ver din utt�mning.
23	14	Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt l�ger f�r att hj�lpa dig och giva dina fiender i ditt v�ld; d�rf�r skall ditt l�ger vara heligt, s� att han icke hos dig ser n�got som v�cker hans leda och f�rdenskull v�nder sig bort ifr�n dig.
23	15	En tr�l som har flytt till dig fr�n sin herre skall du icke utl�mna till hans herre.
23	16	Han skall f� stanna hos dig, mitt ibland dig, p� det st�lle som han utv�ljer inom n�gon av dina st�der, var han finner f�r gott; och du skall icke f�rtrycka honom.
23	17	Ingen tempelt�rna skall finnas bland Israels d�ttrar, och ingen tempelbolare bland Israels s�ner.
23	18	Du skall icke b�ra sk�kol�n och hundpenningar in i HERRENS, din Guds, hus, till g�ldande av n�got l�fte; ty det ena som det andra �r en styggelse f�r HERREN, din Gud.
23	19	Du skall icke taga r�nta av din broder, varken p� penningar eller p� livsmedel eller p� n�got annat varp� r�nta kan tagas.
23	20	Av utl�nningen m� du taga r�nta, men icke av din broder, p� det att HERREN, din Gud, i allt vad du f�retager dig, m� v�lsigna dig i det land dit du nu kommer, f�r att taga det i besittning.
23	21	Om du har gjort ett l�fte �t HERREN, din Gud, skall du icke dr�ja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall f�rvisso utkr�va det av dig, och synd kommer att vila p� dig.
23	22	Men om du underl�ter att g�ra n�got l�fte, s� kommer icke d�rigenom synd att vila p� dig.
23	23	Vad dina l�ppar hava talat skall du h�lla och g�ra, i enlighet med det frivilliga l�fte du har givit HERREN, din Gud, och uttalat med din mun.
23	24	N�r du kommer in i din n�stas ving�rd, f�r du d�r �ta druvor, s� mycket dig lyster, till dess du bliver m�tt, men du f�r icke l�gga n�got i ditt k�rl.
23	25	N�r du kommer in p� din n�stas s�desf�lt, f�r du plocka ax med din hand, men med sk�ra f�r du icke komma vid din n�stas s�d.
24	1	Om en man har tagit sig en hustru och �ktat henne, men hon sedan icke l�ngre finner n�d f�r hans �gon, d�rf�r att han hos henne har funnit n�got som v�cker hans leda, och om han f�rdenskull har skrivit skiljebrev �t henne och givit henne det i handen och skickat bort henne fr�n sitt hus,
24	2	och kvinnan sedan, n�r hon har l�mnat hans hus, g�r �stad och bliver en annans hustru,
24	3	och nu ocks� denne andre man f�r motvilja mot henne och skriver skiljebrev �t henne och giver henne det i handen och skickar henne bort ifr�n sitt hus, eller om denne andre man som har tagit henne till sin hustru d�r,
24	4	d� f�r icke hennes f�rste man, som skickade bort henne, �ter taga henne till sin hustru, sedan hon har l�tit orena sig, ty detta vore en styggelse inf�r HERREN; du skall icke draga synd �ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
24	5	Om en man nyligen har tagit sig hustru, beh�ver han icke g� i krigstj�nst, ej heller m� n�gon annan tj�nstg�ring �l�ggas honom. Han skall vara fri ett �r f�r att stanna hemma och gl�dja den hustru han har tagit.
24	6	Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens �versten i pant, ty den s� g�r tager livet i pant.
24	7	Om en man befinnes hava stulit n�gon av sina br�der, Israels barn, och han behandlar denne s�som tr�l eller s�ljer honom, s� skall tjuven d�: du skall skaffa bort ifr�n dig vad ont �r.
24	8	Tag dig till vara, s� att du, n�r n�gon bliver angripen av spet�lska, noga h�ller och g�r allt som de levitiska pr�sterna l�ra eder. Vad jag har bjudit dem skolen I h�lla och g�ra.
24	9	Kom ih�g vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p� v�gen, n�r I drogen ut ur Egypten.
24	10	Om du giver n�got l�n �t din n�sta, s� skall du icke g� in i hans hus och taga pant av honom.
24	11	Du skall stanna utanf�r, och mannen som du har l�nat �t skall b�ra ut panten till dig.
24	12	Och om det �r en fattig man, s� skall du icke hava hans pant till t�cke, n�r du ligger och sover.
24	13	Du skall giva honom panten tillbaka, n�r solen g�r ned, s� att han kan hava sin mantel p� sig n�r han ligger och sover, och s� v�lsigna dig; och detta skall l�nda dig till r�ttf�rdighet inf�r HERREN, din Gud.
24	14	Du skall icke g�ra en arm och fattig dagl�nare or�tt, evad han �r en dina br�der, eller han �r en av fr�mlingarna som �ro hos dig i ditt land, inom dina portar.
24	15	Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans l�n och icke l�ta solen g� ned d�r�ver, eftersom han �r arm och l�ngtar efter sin l�n; han kan eljest ropa �ver dig till HERREN, och s� kommer synd att vila p� dig.
24	16	F�r�ldrarna skola icke d�das f�r sina barns skull och barnen skola icke d�das f�r sina f�r�ldrars skull; var och en skall lida d�den genom sin egen synd.
24	17	Du skall icke vr�nga r�tten f�r fr�mlingen eller den faderl�se, och en �nkas kl�der skall du icke taga i pant;
24	18	du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i Egypten, och att HERREN, din Gud, har f�rlossat dig d�rifr�n; d�rf�r bjuder jag dig att iakttaga detta.
24	19	Om du, n�r du inb�rgar sk�rden p� din �ker, gl�mmer en k�rve kvar p� �kern, skall du icke g� tillbaka f�r att h�mta den, ty den skall tillh�ra fr�mlingen, den faderl�se och �nkan. Detta skall du iakttaga, f�r att HERREN, din Gud, m� v�lsigna dig i alla dina h�nders verk.
24	20	N�r du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genoms�ka grenarna; vad d�r finnes kvar skall tillh�ra fr�mlingen den faderl�se och �nkan.
24	21	N�r du har avb�rgat din ving�rd, skall du sedan icke g�ra n�gon eftersk�rd; vad d�r finnes kvar skall tillh�ra fr�mlingen, den faderl�se och �nkan.
24	22	Du skall komma ih�g att du sj�lv har varit en tr�l i Egyptens land; d�rf�r bjuder jag dig att iakttaga detta.
25	1	Om en tvist uppst�r mellan m�n, och de komma inf�r r�tta, f�r att man d�r skall d�ma mellan dem, s� skall man fria den oskyldige och f�lla den skyldige.
25	2	Om d� den skyldige d�mes till hudfl�ngning, skall domaren befalla honom att l�gga sig ned, och skall i sin �syn l�ta giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
25	3	Fyrtio slag f�r han giva honom, men icke mer, s� att din broder icke bliver van�rad i dina �gon, d�rigenom att man giver honom osk�ligt m�nga slag, flera �n som sades.
25	4	Du skall icke binda munnen till p� oxen som tr�skar.
25	5	N�r br�der bo tillsammans, och en av dem d�r barnl�s, d� skall den d�des hustru icke gifta sig med n�gon fr�mmande man utom sl�kten; hennes sv�ger skall g� in till henne och taga henne till hustru, och s� �kta henne i sin broders st�lle.
25	6	Och den f�rste son hon f�der skall upptaga den d�de broderns namn, f�r att dennes namn icke m� utpl�nas ur Israel.
25	7	Men om mannen icke vill taga sin sv�gerska till �kta, s� skall sv�gerskan g� upp i porten, till de �ldste, och s�ga: Min sv�ger v�grar att uppr�tth�lla sin broders namn i Israel; han vill icke �kta mig i sin broders st�lle.�
25	8	D� skola de �ldste i staden d�r han bor kalla honom till sig och tala med honom. Om han d� st�r fast och s�ger: �Jag vill icke taga henne till �kta�,
25	9	s� skall hans sv�gerska tr�da fram till honom inf�r de �ldstes �gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och betyga och s�ga: �S� g�r man med den man som icke vill uppbygga sin broders hus.�
25	10	Och hans hus skall sedan i Israel heta �den barfotades hus�.
25	11	Om tv� m�n tr�ta med varandra, och den enes hustru kommer f�r att hj�lpa sin man mot den andre, n�r denne sl�r honom, och hon d�rvid r�cker ut sin hand och fattar i hans blygd,
25	12	s� skall du hugga av henne handen, utan att visa henne n�gon skonsamhet.
25	13	Du skall icke hava tv� slags vikt i din pung, ett st�rre slag och ett mindre,
25	14	ej heller skall du i ditt hus hava tv� slags efa-m�tt, ett st�rre och ett mindre.
25	15	Full och riktig vikt skall du hava, fullm�ligt och riktigt efa-m�tt skall du ock hava, f�r att du m� l�nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
25	16	Ty en styggelse f�r HERREN, din Gud, �r var och en som s� g�r, var och en som g�r or�tt.
25	17	Kom ih�g vad Amalek gjorde mot dig p� v�gen, n�r I drogen ut ur Egypten,
25	18	huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p� v�gen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var tr�tt och utmattad.
25	19	D�rf�r, n�r HERREN, din Gud, har l�tit dig f� ro f�r alla dina fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning s�som din arvedel, skall du s� utpl�na minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. F�rg�t icke detta.
26	1	N�r du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor d�r,
26	2	d� skall du taga f�rstling av all markens frukt, av vad du f�r i avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och l�gga detta i en korg och g� d�rmed till den plats som HERREN, din Gud, utv�ljer till boning �t sitt namn.
26	3	Och du skall g� till den som p� den tiden �r pr�st och s�ga till honom: �Jag f�rklarar i dag f�r HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat v�ra f�der att giva oss.�
26	4	Och pr�sten skall taga korgen ur din hand och s�tta den ned inf�r HERRENS, din Guds, altare.
26	5	Och du skall betyga och s�ga inf�r HERRENS, din Guds, ansikte: �Min fader var en heml�s aram�, som drog ned till Egypten och bodde d�r s�som fr�mling med en ringa hop, och d�r blev av honom ett stort, m�ktigt och talrikt folk.
26	6	Men sedan behandlade egyptierna oss illa och f�rtryckte oss och lade h�rt arbete p� oss.
26	7	D� ropade vi till HERREN, v�ra f�ders Gud, och HERREN h�rde v�r r�st och s�g v�rt lidande och v�r vederm�da och v�rt betryck.
26	8	Och HERREN f�rde oss ut ur Egypten med stark hand och utr�ckt arm, med stora och fruktansv�rda g�rningar, med tecken och under.
26	9	Och han l�t oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mj�lk och honung.
26	10	Och h�r b�r jag nu fram f�rstlingen av frukten p� den mark som du, HERRE, har givit mig.� Och du skall s�tta korgen ned inf�r HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inf�r HERRENS, din Guds, ansikte.
26	11	Och �ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit �t dig och ditt hus skall du gl�dja dig, och j�mte dig leviten och fr�mlingen som bor hos dig.
26	12	N�r du under det tredje �ret, tionde�ret, har lagt av all tionde av vad du d� har f�tt i avkastning och givit den �t leviten, fr�mlingen, den faderl�se och �nkan, och de hava �tit d�rav inom dina portar och blivit m�tta,
26	13	d� skall du s� s�ga inf�r HERRENS, din Guds, ansikte: �Jag har nu f�rt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det �t leviten och fr�mlingen, �t den faderl�se och �nkan, alldeles s�som du har bjudit mig; jag har icke �vertr�tt eller f�rg�tit n�got av dina bud.
26	14	Jag �t intet d�rav, n�r jag hade sorg, och jag f�rde icke bort n�got d�rav, n�r jag var oren, ej heller anv�nde jag n�got d�rav f�r n�gon d�d. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, r�st; jag har i alla stycken gjort s�som du har bjudit mig.
26	15	Sk�da nu ned fr�n din heliga boning, himmelen, och v�lsigna ditt folk Israel och det land som du har givit oss, s�som du med ed lovade v�ra f�der, ett land som flyter av mj�lk och honung.�
26	16	I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att g�ra efter dessa stadgar och r�tter; du skall h�lla dem och g�ra efter dem av allt ditt hj�rta och av all din sj�l.
26	17	Du har i dag h�rt HERREN f�rklara att han vill vara din Gud, och att du skall vandra p� hans v�gar och h�lla hans stadgar och bud och r�tter och lyssna till hans r�st.
26	18	Och HERREN har i dag h�rt dig f�rklara att du vill vara hans egendomsfolk, s�som han har sagt till dig, och att du vill h�lla alla hans bud;
26	19	p� det att han �ver alla folk som han har gjort m� upph�ja dig till lov, ber�mmelse och �ra, och p� det att du m� vara ett folk som �r helgat �t HERREN, din Gud, s�som han har sagt.
27	1	Och Mose och de �ldste i Israel bj�do folket och sade: �H�llen alla de bud som jag i dag giver eder.
27	2	Och n�r I kommen �ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, d� skall du resa �t dig stora stenar och bestryka dem med kalk.
27	3	P� dessa skall du, n�r du har g�tt �ver floden, skriva alla denna lags ord, f�r att du m� komma in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mj�lk och honung, s�som HERREN, dina f�ders Gud, har lovat dig.
27	4	Och n�r I haven g�tt �ver Jordan, skolen I p� berget Ebal resa dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du skall bestryka dem med kalk.
27	5	Och du skall d�r �t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med n�got j�rn.
27	6	Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och du skall p� det offra br�nnoffer �t HERREN, din Gud.
27	7	Du skall d�r ock offra tackoffer och skall �ta och gl�dja dig inf�r HERRENS, din Guds. ansikte.
27	8	Och du skall p� stenarna skriva alla denna lags ord, klart och tydligt.�
27	9	Och Mose och de levitiska pr�sterna talade till hela Israel och sade: �Var stilla och h�r, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk.
27	10	S� skall du d� h�ra HERRENS, din Gud r�st och g�ra efter hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig.�
27	11	Och Mose bj�d folket p� den dagen och sade:
27	12	Dessa stammar skola st� och v�lsigna folket p� berget Gerissim, n�r I haven g�tt �ver Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar, Josef och Benjamin.
27	13	Och dessa skola st� och uttala f�rbannelsen p� berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
27	14	Och leviterna skola taga till orda och skola med h�g r�st inf�r var man i Israel s�ga s�:
27	15	F�rbannad vare den man som g�r ett bel�te, skuret eller gjutet, en styggelse f�r HERREN, ett verk av en konstarbetares h�nder, och som sedan i hemlighet s�tter upp det. Och allt folket skall svara och s�ga: �Amen.�
27	16	F�rbannad vare den som visar f�rakt f�r sin fader eller sin moder. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	17	F�rbannad vare den som flyttar sin n�stas r�m�rke. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	18	F�rbannad vare den som leder en blind vilse p� v�gen. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	19	F�rbannad vare den som vr�nger r�tten f�r fr�mlingen, den faderl�se och �nkan. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	20	F�rbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han lyfter p� sin faders t�cke. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	21	F�rbannad vare den som beblandar sig med n�got djur Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	22	F�rbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	23	F�rbannad vare den som ligger hos sin sv�rmoder. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	24	F�rbannad vare den som l�nnligen m�rdar sin n�sta. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	25	F�rbannad vare den som tager mutor f�r att sl� ihj�l en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
27	26	F�rbannad vare den som icke h�ller denna lags ord och icke g�r efter dem. Och allt folket skall s�ga: �Amen.�
28	1	Om du h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och g�r efter dem, s� skall HERREN, din Gud, upph�ja dig �ver alla folk p� jorden.
28	2	Och alla dessa v�lsignelser skola d� komma �ver dig och tr�ffa dig n�r du h�r HERRENS, din Guds, r�st:
28	3	V�lsignad skall du vara i staden, och v�lsignad skall du vara p� marken.
28	4	V�lsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina f�kreaturs avf�da och din sm�boskaps avel.
28	5	V�lsignad skall din korg vara, och v�lsignat ditt baktr�g.
28	6	V�lsignad skall du vara vid din ing�ng. och v�lsignad skall du vara vid din utg�ng.
28	7	N�r dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN l�ta dem bliva slagna av dig; p� en v�g skola de draga ut mot dig, men p� sju v�gar skola de fly f�r dig.
28	8	HERREN skall bjuda v�lsignelsen vara med dig i dina visthus och i allt vad du f�retager dig; han skall v�lsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
28	9	HERREN skall upph�ja dig till ett folk som �r helgat �t honom, s�som han med ed har lovat dig, om du h�ller HERRENS, din Guds, bud och vandrar p� hans v�gar.
28	10	Och alla folk p� jorden skola se att du �r uppkallad efter HERRENS namn; och de skola frukta dig.
28	11	Och HERREN skall giva dig �verfl�d och lycka i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som HERREN med ed har lovat dina f�der att giva dig.
28	12	HERREN skall �ppna f�r dig sitt rika f�rr�dshus, himmelen, till att giva �t ditt land regn i r�tt tid, och till att v�lsigna alla dina h�nders verk; och du skall giva l�n �t m�nga folk, men sj�lv skall du icke beh�va l�na av n�gon.
28	13	Och HERREN skall g�ra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga �ver och aldrig ligga under, om du h�r HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, f�r att du skall h�lla och g�ra efter dem,
28	14	och om du icke viker av, vare sig till h�ger eller till v�nster, fr�n n�got av alla de bud som jag i dag giver eder, s� att du f�ljer efter andra gudar och tj�nar dem.
28	15	Men om du icke h�r HERRENS, din Guds, r�st och icke h�ller alla hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och g�r efter dem, s� skola alla dessa f�rbannelser komma �ver dig och tr�ffa dig:
28	16	F�rbannad skall du vara i staden, och f�rbannad skall du vara p� marken.
28	17	F�rbannad skall din korg vara, och f�rbannat ditt baktr�g.
28	18	F�rbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina f�kreaturs avf�da och din sm�boskaps avel.
28	19	F�rbannad skall du vara vid din ing�ng, och f�rbannad skall du vara vid din utg�ng.
28	20	HERREN skall s�nda �ver dig f�rbannelse, f�rvirring och n�pst, vad det �n m� vara som du f�retager dig, till dess du f�rg�res och med hast f�rg�s, f�r ditt onda v�sendes skull, d� du nu har �vergivit mig.
28	21	HERREN skall l�ta dig bliva ansatt av pest, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer, f�r att taga det i besittning.
28	22	HERREN skall sl� dig med t�rande sjukdom, feber och hetta, med brand och med sv�rd, med sot och rost; och av s�dant skall du f�rf�ljas, till dess du f�rg�s.
28	23	Och himmelen �ver ditt huvud skall vara s�som koppar, och jorden under dig skall vara s�som j�rn.
28	24	Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver �t ditt land; fr�n himmelen skall det komma ned �ver dig, till dess du f�rg�res.
28	25	HERREN skall l�ta dig bliva slagen av dina fiender; p� en v�g skall du draga ut mot dem, men p� sju v�gar skall du fly f�r dem; och du skall bliva en varnagel f�r alla riken p� jorden.
28	26	Och dina d�das kroppar skola bliva mat �t alla himmelens f�glar och �t markens djur, och ingen skall skr�mma bort dem.
28	27	HERREN skall sl� dig med Egyptens bulnader och med b�lder, med skabb och skorv, s� att du icke skall kunna botas.
28	28	HERREN skall sl� dig med vanvett och blindhet och sinnesf�rvirring.
28	29	Du skall famla mitt p� ljusa dagen, s�som en blind famlar i m�rkret, och du skall icke lyckas finna v�gen; f�rtryck allenast och plundring skall du utst� i all din tid, och ingen skall fr�lsa dig.
28	30	Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f� bo d�ri; du skall plantera en ving�rd, men icke f� sk�rda dess frukt.
28	31	Din oxe skall slaktas inf�r dina �gon, men du skall icke f� �ta av den; din �sna skall i din �syn r�vas ifr�n dig och icke givas tillbaka �t dig; dina f�r skola komma i dina fienders v�ld, och ingen skall hj�lpa dig.
28	32	Dina s�ner och d�ttrar skola komma i fr�mmande folks v�ld, och dina �gon skola se det och f�rsm�kta av l�ngtan efter dem best�ndigt, men du skall icke f�rm� g�ra n�got d�rvid.
28	33	Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall f�rt�ras av ett folk som du icke k�nner; f�rtryck allenast och �verv�ld skall du lida i all din tid.
28	34	Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se f�r dina �gon.
28	35	HERREN skall sl� dig med sv�ra bulnader p� kn�n och ben, ja, ifr�n fotbladet �nda till hj�ssan, s� att du icke skall kunna botas.
28	36	HERREN skall f�ra dig och den konung som du s�tter �ver dig bort till ett folk som varken du eller dina f�der hava k�nt, och d�r skall du f� tj�na andra gudar, gudar av tr� och sten.
28	37	Och du skall bliva ett f�rem�l f�r h�pnad, ett ordspr�k och en visa bland alla de folk till vilka HERREN skall f�ra dig.
28	38	Mycken s�d skall du f�ra ut p� �kern, men litet skall du inb�rga, ty gr�shoppor skola f�rt�ra den.
28	39	Ving�rdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet vin skall du f� att dricka och intet att l�gga i f�rvar, ty maskar skola �ta upp allt.
28	40	Olivplanteringar skall du hava �verallt inom ditt land, men med oljan skall du icke f� sm�rja din kropp, ty oliverna skola falla av.
28	41	S�ner och d�ttrar skall du f�da, men du skall icke f� beh�lla dem, ty de skola draga bort i f�ngenskap.
28	42	Alla dina tr�d och din marks frukt skall ohyra taga i besittning.
28	43	Fr�mlingen som bor hos dig skall h�ja sig �ver dig, allt mer och mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.
28	44	Han skall giva l�n �t dig, och du skall icke giva l�n �t honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.
28	45	Alla dessa f�rbannelser skola komma �ver dig och f�rf�lja dig och tr�ffa dig, till dess du f�rg�res, d�rf�r att du icke h�rde HERRENS, din Guds, r�st och icke h�ll de bud och stadgar som han har givit dig.
28	46	De skola komma �ver dig s�som tecken och under, och �ver dina efterkommande till evig tid.
28	47	Eftersom du icke tj�nade HERREN, din Gud, med gl�dje och hj�rtans lust, medan du hade �verfl�d p� allt,
28	48	skall du f� tj�na fiender som HERREN skall s�nda mot dig, under hunger och t�rst och nakenhet och brist p� allt; och han skall l�gga ett j�rnok p� din hals, till dess han har f�rgjort dig.
28	49	HERREN skall skicka �ver dig ett folk fj�rran ifr�n, ifr�n jordens �nda. likt �rnen i sin flykt,
28	50	ett folk vars spr�k du icke f�rst�r, ett folk med grym uppsyn, utan f�rsyn f�r de gamla och utan misskund med de unga.
28	51	Det skall �ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du f�rg�res, ty det skall icke l�mna kvar �t dig vare sig s�d eller vin eller olja, icke dina f�kreaturs avf�da eller dina f�rs avel, till dess det har gjort slut p� dig.
28	52	Och det skall tr�nga dig i alla dina portar, till dess dina h�ga och fasta murar, som du f�rtr�stade p�, falla i hela ditt land. Ja, det skall tr�nga dig i alla dina portar �ver hela ditt land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.
28	53	Och d� skall du n�dgas �ta din egen livsfrukt, k�ttet av dina s�ner och d�ttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I s�dan n�d och s�dant tr�ngm�l skall din fiende f�rs�tta dig.
28	54	En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall d� s� missunnsamt se p� sin broder och p� hustrun i sin famn och p� de barn han �nnu har kvar,
28	55	att han icke skall vilja �t n�gon av dem dela med sig av sina barns k�tt, ty han �ter det sj�lv, eftersom han icke har n�got annat kvar. I s�dan n�d och s�dant tr�ngm�l skall din fiende f�rs�tta dig i alla dina portar.
28	56	En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i s�dan yppighet och veklighet, att hon icke ens f�rs�kte s�tta sin fot p� jorden, hon skall d� s� missunnsamt se p� mannen i sin famn och p� sin son och sin dotter,
28	57	att hon missunnar dem efterb�rden som kommer fram ur hennes liv, och barnen som hon f�der; ty d� hon nu lider brist p� allt annat, skall hon sj�lv i hemlighet �ta detta. I s�dan n�d och s�dant tr�ngm�l skall din fiende f�rs�tta dig i dina portar.
28	58	Om du icke h�ller alla denna lags ord, som �ro skrivna i denna bok, och g�r efter dem, s� att du fruktar detta h�rliga och fruktansv�rda namn �HERREN, din Gud�,
28	59	s� skall HERREN s�nda underliga pl�gor �ver dig och dina efterkommande, stora och l�ngvariga pl�gor, sv�ra och l�ngvariga krankheter.
28	60	Han skall l�ta komma �ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar f�r, och de skola ans�tta dig.
28	61	Och allahanda andra krankheter och pl�gor, om vilka icke �r skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock l�ta g� �ver dig, till dess du f�rg�res.
28	62	Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i st�llet f�r att I f�rut haven varit talrika s�som stj�rnorna p� himmelen; s� skall det g� dig, d�rf�r att du icke h�rde HERRENS. din Guds, r�st.
28	63	Och det skall ske, att likasom HERREN f�rut fr�jdade sig �ver eder n�r han fick g�ra eder gott och f�r�ka eder, s� skall HERREN nu fr�jda sig �ver eder, n�r han utrotar och f�rg�r eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, f�r att taga det i besittning.
28	64	Och HERREN skall f�rstr� dig bland alla folk, ifr�n jordens ena �nda till den andra, och d�r skall du tj�na andra gudar, som varken du eller dina f�der hava k�nt, gudar av tr� och sten.
28	65	Och bland de folken skall du icke f� n�gon ro eller n�gon vila f�r din fot; HERREN skall d�r giva dig ett b�vande hj�rta och f�rtvinande �gon och en f�rsm�ktande sj�l.
28	66	Och ditt liv skall synas dig likasom h�nga p� ett h�r; du skall k�nna fruktan b�de natt och dag och icke vara s�ker f�r ditt liv.
28	67	Om morgonen skall du s�ga: �Ack att det vore afton!�, och om aftonen skall du s�ga: �Ack att det vore morgon!� S�dan fruktan skall du k�nna i ditt hj�rta, och s�dana ting skall du se f�r dina �gon.
28	68	Och HERREN skall f�ra dig tillbaka till Egypten p� skepp, p� den v�g om vilken jag sade dig: �Du skall icke se den mer.� Och d�r skolen I n�dgas bjuda ut eder till salu �t edra fiender, till tr�lar och tr�linnor; men ingen skall finnas, som vill k�pa.
29	1	Dessa �ro f�rbundets ord, det f�rbunds som HERREN bj�d Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat f�rbund �n det som han hade slutit med dem p� Horeb.
29	2	Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inf�r edra �gon i Egyptens land, med Farao och alla hans tj�nare och hela hans land,
29	3	de stora hems�kelser som du med egna �gon s�g, de stora tecknen och undren.
29	4	Men HERREN har �nnu intill denna dag icke givit eder hj�rtan att f�rst� med, �gon att se med och �ron att h�ra med.
29	5	Och jag l�t eder vandra i �knen i fyrtio �r; edra kl�der blevo icke utslitna p� eder, och din sko blev icke utsliten p� din fot.
29	6	Br�d fingen I icke att �ta, icke vin eller starka drycker att dricka, p� det att I skullen veta att jag �r HERREN, eder Gud.
29	7	Och n�r I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem.
29	8	Och vi intogo deras land och g�vo det till arvedel �t rubeniterna, gaditerna och ena h�lften av Manasse stam.
29	9	S� h�llen nu detta f�rbunds ord och g�ren efter dem, f�r att I m�n hava framg�ng i allt vad I g�ren.
29	10	I st�n i dag allasammans inf�r HERREN, eder Gud: edra huvudm�n, edra stammar, edra �ldste och edra tillsyningsm�n, var man i Israel,
29	11	s� ock edra barn och hustrur, och fr�mlingen som �r hos dig i ditt l�ger, din vedhuggare s�v�l som din vattenb�rare,
29	12	f�r att du m� intr�da i HERRENS, din Guds, f�rbund, det edsf�rbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
29	13	Ty han vill i dag upph�ja dig, s� att du skall vara hans folk och han din Gud, s�som han har sagt dig, och s�som han med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob.
29	14	Och det �r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta f�rbund, detta edsf�rbund,
29	15	utan jag g�r det b�de med dem som i dag st� h�r med oss inf�r HERREN, v�r Gud, och med dem som icke �ro h�r med oss i dag.
29	16	I veten ju sj�lva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven l�mnat
29	17	Och I s�gen deras styggelser och el�ndiga avgudar, de gudar av tr� och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
29	18	S� m� d� bland eder icke finnas n�gon man eller kvinna, n�gon sl�kt eller stam vars hj�rta i dag v�nder sig bort ifr�n HERREN, v�r Gud, f�r att g� �stad och tj�na dessa folks gudar; bland eder m� icke finnas n�gon rot varifr�n gift och mal�rt v�xer upp,
29	19	s� att n�gon som h�r detta edsf�rbunds ord v�lsignar sig i sitt hj�rta och t�nker att det skall g� honom v�l, d�r han vandrar i sitt hj�rtas h�rdhet. Ty d� skall hela landet, b�de v�tt och torrt, f�rg�s.
29	20	HERREN skall icke vilja f�rl�ta honom; nej, Herrens vrede och nit�lskan skall d� vara s�som en rykande eld mot de m�nnen, och all den f�rbannelse som �r uppskriven i denna bok skall komma att vila p� honom, och Herren skall s� utpl�na hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.
29	21	Och HERREN skall avskilja honom fr�n alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de f�rbannelser som �ro f�sta vid det f�rbund som �r uppskrivet i denna lagbok.
29	22	Och ett kommande sl�kte, edra barn som uppst� efter eder, och fr�mlingen, som kommer ifr�n fj�rran land, de skola s�ga, n�r de se de pl�gor och sjukdomar som HERREN har skickat �ver detta land,
29	23	n�r de se huru all jord d�r �r f�rbr�nd och f�rvandlad till svavel och salt, s� att den icke kan bes�s eller framalstra v�xter, och s� att inga �rter d�r kunna komma upp -- s�som det blev, n�r Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omst�rtades, d� HERREN i sin vrede och harm omst�rtade dem --
29	24	ja, alla folk skola d� s�ga: �Varf�r har Herren gjort s� mot detta land? Varf�r brinner hans vrede s� starkt?�
29	25	Och man skall svara: �D�rf�r att de �verg�vo HERRENS, sina f�ders Guds, f�rbund, det som han sl�t med dem, n�r han f�rde dem ut ur Egyptens land,
29	26	och d�rf�r att de gingo �stad och tj�nade andra gudar och tillb�do dem, gudar som de icke k�nde, och som han icke hade givit dem till deras del,
29	27	d�rf�r uppt�ndes HERRENS vrede mot detta land, s� att han l�t komma �ver det all den f�rbannelse som �r uppskriven i denna bok.
29	28	Ja, d�rf�r ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor f�rt�rnelse, och kastade dem bort till ett annat land, s�som nu har skett.�
29	29	Vad som �nnu �r f�rdolt h�r HERREN, v�r Gud, till; men vad som �r uppenbarat, det g�ller f�r oss och v�ra barn till evig tid, f�r att vi skola g�ra efter alla denna lags ord.
30	1	Om du nu, n�r allt detta kommer �ver dig -- v�lsignelsen och f�rbannelsen som jag har f�relagt dig -- om du l�gger detta p� hj�rtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d� har drivit dig bort,
30	2	och du s� v�nder �ter till HERREN, din Gud, och h�r hans r�st, du med dina barn, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l, i alla stycken s�som jag i dag bjuder dig,
30	3	d� skall HERREN, din Gud, �ter uppr�tta dig och f�rbarma sig �ver dig; HERREN, din Gud, skall d� �ter f�rsamla dig fr�n alla folk bland vilka han har f�rstr�tt dig.
30	4	Om ock dina f�rdrivna vore vid himmelens �nda, skulle HERREN, din Gud, f�rsamla dig d�rifr�n och h�mta dig d�rifr�n.
30	5	Och HERREN, din Gud, skall l�ta dig komma in i det land som dina f�der hava haft till besittning; och du skall taga det i besittning, och han skall g�ra dig gott och skall f�r�ka dig mer �n han har gjort med dina f�der.
30	6	Och HERREN, din Gud. skall omsk�ra ditt hj�rta och dina efterkommandes hj�rtan, s� att du skall �lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l, f�r att du m� leva.
30	7	Och HERREN, din Gud, skall l�gga alla dessa f�rbannelser p� dina fiender och p� dem som hata och f�rf�lja dig.
30	8	Och du skall �ter h�ra HERRENS r�st och g�ra efter alla hans bud, som jag i dag giver dig.
30	9	Och HERREN, din Gud, skall giva dig �verfl�d och lycka i alla dina h�nders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt. Ty s�som HERREN fr�jdade sig �ver dina f�der, skall han d� �ter fr�jda sig �ver dig och g�ra dig gott,
30	10	n�r du h�r HERRENS, din Guds, r�st, s� att du h�ller hans bud och stadgar, det som �r skrivet i denna lagbok, och n�r du v�nder �ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l.
30	11	Ty det bud som jag i dag giver dig �r dig icke f�r sv�rt och �r icke l�ngt borta.
30	12	Det �r icke i himmelen, s� att du skulle beh�va s�ga: �Vem vill f�r oss fara upp till himmelen och h�mta det �t oss och l�ta oss h�ra det, s� att vi kunna g�ra d�refter?�
30	13	Det �r icke heller p� andra sidan havet, s� att du skulle beh�va s�ga: �Vem vill f�r oss fara �ver till andra sidan havet och h�mta det �t oss och l�ta oss h�ra det, s� att vi kunna g�ra d�refter?�
30	14	Nej, ordet �r dig mycket n�ra, i din mun och i ditt hj�rta, s� att du kan g�ra d�refter.
30	15	Se, jag f�rel�gger dig i dag livet och vad gott �r, d�den och vad ont �r,
30	16	d� jag nu i dag bjuder dig att �lska HERREN, din Gud, att vandra p� hans v�gar och h�lla hans bud och stadgar och r�tter, f�r att du m� leva och f�r�ka dig, och f�r att HERREN, din Gud, m� v�lsigna dig i det land dit du nu kommer, f�r att taga det i besittning.
30	17	Men om ditt hj�rta v�nder sig bort och du icke vill h�ra, om du l�ter f�rf�ra dig, s� att du tillbeder andra gudar och tj�nar dem,
30	18	s� f�rkunnar jag eder i dag att I f�rvisso skolen f�rg�s. I skolen d� icke l�nge leva i det land dit du nu drager �ver Jordan, f�r att komma och taga det i besittning.
30	19	Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har f�relagt dig liv och d�d, v�lsignelse och f�rbannelse, S� m� du d� v�lja livet, f�r att du och dina efterkommande m�n leva,
30	20	i det att du �lskar HERREN, din Gud, och h�r hans r�st och h�ller dig till honom; ty detta betyder f�r dig liv och l�ng levnad, s� att du f�r bo i det land som HERREN med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.
31	1	Och Mose gick �stad och talade f�ljande till hela Israel;
31	2	han sade till dem: �Jag �r nu ett hundra tjugu �r gammal; jag kan icke mer vara ledare och anf�rare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma �ver denna Jordan.'
31	3	Men HERREN, din Gud, g�r framf�r dig; han skall f�rg�ra dessa folk f�r dig, och du skall f�rdriva dem, och Josua skall anf�ra dig, s�som HERREN har sagt.
31	4	Och HERREN skall g�ra med dem s�som han gjorde med Sihon och Og, amor�ernas konungar. vilka han l�t f�rg�s, och s�som han gjorde med deras land.
31	5	HERREN skall giva dem i edert v�ld, och I skolen g�ra med dem alldeles s�som jag har bjudit eder.
31	6	Varen frimodiga och of�rf�rade, frukten icke och varen icke f�rskr�ckta f�r dem; ty HERREN, din Gud, g�r sj�lv med dig; han skall icke l�mna dig eller �vergiva dig.�
31	7	Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inf�r hela Israel: �Var frimodig och of�rf�rad; ty du skall med detta folk g� in i det land som HERREN med ed har lovat deras f�der att giva dem; och du skall utskifta det �t dem s�som arv.
31	8	Och HERREN �r den som g�r framf�r dig, han skall vara med dig, han skall icke l�mna dig eller �vergiva dig; du m� icke frukta och icke vara f�rf�rad.�
31	9	Och Mose skrev upp denna lag och gav den �t pr�sterna, Levi s�ner, som buro HERRENS f�rbundsark, och �t alla de �ldste i Israel.
31	10	Och Mose bj�d dem och sade: �Vid slutet av vart sjunde �r, n�r fri�ret �r inne, vid l�vhyddoh�gtiden,
31	11	d� hela Israel kommer f�r att tr�da fram inf�r HERRENS, din Guds, ansikte, p� den plats som han utv�ljer, d� skall du l�sa upp denna lag inf�r hela Israel, s� att de h�ra den.
31	12	F�rsamla d� folket, m�n, kvinnor och barn, och fr�mlingarna som �ro hos dig inom dina portar, p� det att de m� h�ra och l�ra, och p� det att de m� frukta HERREN, eder Gud, och h�lla och g�ra efter alla denna lags ord;
31	13	och p� det att deras barn, som d� �nnu icke k�nna den, m� h�ra den och l�ra den, s� att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I g�ra, s� l�nge I leven i det land dit I nu dragen �ver Jordan, f�r att taga det i besittning.
31	14	Och HERREN sade till Mose: �Se, tiden n�rmar sig att du skall d�. Kalla till dig Josua, och inst�llen eder d�refter i uppenbarelset�ltet, s� vill jag ins�tta honom i hans �mbete.� Och Mose gick �stad med Josua, och de inst�llde sig i uppenbarelset�ltet.
31	15	D� visade sig HERREN i t�ltet i en molnstod, och molnstoden blev st�ende vid ing�ngen till t�ltet.
31	16	Och HERREN sade till Mose: �Se, n�r du vilar hos dina f�der, skall detta folk st� upp och i trol�s avf�llighet l�pa efter fr�mmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola �vergiva mig och bryta det f�rbund som jag har slutit med dem.
31	17	Och min vrede skall d� uppt�ndas mot dem, och jag skall �vergiva dem och f�rd�lja mitt ansikte f�r dem, och de skola f�rg�ras, och mycken olycka och n�d skall tr�ffa dem; och d� skola de s�ga: 'F�rvisso �r det d�rf�r att v�r Gud icke �r ibland oss som dessa olyckor hava tr�ffat oss.'
31	18	Men jag skall p� den tiden alldeles f�rd�lja mitt ansikte, f�r allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava v�nt sig till andra gudar.
31	19	S� tecknen nu upp �t eder f�ljande s�ng. Och du skall l�ra Israels barn den och l�gga den i deras mun. Och s� skall denna s�ng vara mig ett vittne mot Israels barn.
31	20	Ty jag skall l�ta dem komma in i det land som jag med ed har lovat �t deras f�der, ett land som flyter av mj�lk och honung, och de skola �ta och bliva m�tta och feta; men de skola d� v�nda sig till andra gudar och tj�na dem och f�rakta mig och bryta mitt f�rbund.
31	21	Och n�r d� mycken olycka och n�d tr�ffar dem, skall denna s�ng avl�gga sitt vittnesb�rd inf�r dem; ty den skall icke f�rg�tas och f�rsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umg�s redan nu, innan jag har l�tit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.�
31	22	S� tecknade d� Mose upp s�ngen p� den dagen och l�t Israels barn l�ra den.
31	23	Och han insatte Josua, Nuns son, i hans �mbete och sade: �Var frimodig och of�rf�rad; ty du skall f�ra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat �t dem, och jag skall vara med dig.�
31	24	D� nu Mose hade fullst�ndigt tecknat upp denna lags ord i en bok,
31	25	bj�d han leviterna som buro HERRENS f�rbundsark och sade:
31	26	�Tagen denna lagbok och l�ggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, f�rbundsark, s� att den ligger d�r till ett vittne mot dig.
31	27	Ty jag k�nner din genstr�vighet och h�rdnackenhet. Se, �nnu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstr�viga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d� bliva det efter min d�d!
31	28	F�rsamlen nu till mig alla de �ldste i edra stammar, s� ock edra tillsyningsm�n, f�r att jag m� inf�r dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.
31	29	Ty jag vet att I efter min d�d skolen taga eder till, vad f�rd�rvligt �r, och vika av ifr�n den v�g som jag har bjudit eder g�; d�rf�r skall olycka tr�ffa eder i kommande dagar, n�r I g�ren vad ont �r i HERRENS �gon, s� att I f�rt�rnen honom genom edra h�nders verk.�
31	30	Och Mose f�redrog inf�r Israels hela f�rsamling f�ljande s�ng fr�n b�rjan till slutet.
32	1	Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden h�re min muns ord.
32	2	S�som regnet drype min l�ra, s�som daggen fl�de mitt tal, s�som rikligt regn p� gr�nska och s�som en regnskur p� gr�sets brodd.
32	3	Ty HERRENS namn vill jag f�rkunna; ja, given �ra �t v�r Gud.
32	4	V�r klippa -- ostraffliga �ro hans g�rningar, ty alla hans v�gar �ro r�tta. En trofast Gud och utan svek, r�ttf�rdig och r�ttvis �r han.
32	5	De �ter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam f�r Israel, det vr�nga och avoga sl�ktet!
32	6	�r det s� du l�nar HERREN, du d�raktiga och ovisa folk? �r han d� icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig.
32	7	T�nk p� de dagar som fordom voro; akta p� f�rg�ngna sl�ktens �r. Fr�ga din fader, han skall f�rkunna dig det, dina �ldste, de skola s�ga dig det.
32	8	N�r den H�gste gav arvslotter �t folken, n�r han f�rdelade m�nniskors barn, d� utstakade han gr�nserna f�r folken efter antalet av Israels barn.
32	9	Ty HERRENS folk �r hans del, Jakob �r hans arvedels lott.
32	10	Han fann honom i �knens land, i �dsligheten, d�r �kendjuren tj�to. D� tog han honom i sitt besk�rm och sin v�rd, han bevarade honom s�som sin �gonsten.
32	11	Likasom en �rn lockar sin avkomma ut till flykt och sv�var upp ovanf�r sina ungar, s� bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom p� sina fj�drar.
32	12	HERREN allena ledsagade honom, och ingen fr�mmande gud j�mte honom.
32	13	Han f�rde honom fram �ver landets h�jder och l�t honom �ta av markens gr�da; han l�t honom suga honung ur h�lleberget och olja ur den h�rda klippan.
32	14	Gr�ddmj�lk av kor, s�t mj�lk av f�r, fett av lamm fick du ock, v�durar fr�n Basan och bockar, d�rtill fetaste m�rg av vete; och av druvors blod drack du vin.
32	15	D� blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han �vergav Gud, sin skapare, och f�raktade sin fr�lsnings klippa.
32	16	Ja, de retade honom genom sina fr�mmande gudar, med styggelser f�rt�rnade de honom.
32	17	De offrade �t onda andar, skengudar, �t gudar som de f�rut icke k�nde, nya, som nyss hade kommit till, och som edra f�der ej fruktade f�r.
32	18	Din klippa, som hade f�tt dig, �vergav du, du gl�mde Gud, som hade givit dig livet.
32	19	N�r HERREN s�g detta, f�rkastade han dem, ty han f�rt�rnades p� sina s�ner och d�ttrar.
32	20	Han sade: �Jag vill f�rd�lja mitt ansikte f�r dem, jag vill se vilket slut de f�; ty ett f�rv�nt sl�kte �ro de, barn i vilka ingen trohet �r.
32	21	De hava retat mig med gudar som icke �ro gudar, f�rt�rnat mig med de f�f�ngligheter de dyrka; d�rf�r skall jag reta dem med ett folk som icke �r ett folk, med ett d�raktigt hednafolk skall jag f�rt�rna dem.
32	22	Ty eld l�gar fram ur min n�sa, och den brinner �nda till d�dsrikets djup; den f�rt�r jorden med dess gr�da och f�rbr�nner bergens grundvalar.
32	23	Jag skall hopa olyckor �ver dem, alla mina pilar skall jag avskjuta p� dem.
32	24	De skola utsugas av hunger och f�rt�ras av febergl�d, av farsoter som bittert pina; jag skall s�nda �ver dem vilddjurs t�nder och stoftkr�lande ormars gift.
32	25	Ute skall sv�rdet f�rg�ra deras barn, och inomhus skall f�rskr�ckelsen g�ra det: ynglingar s�v�l som jungfrur, spenabarn tillsammans med gr�h�rsm�n.
32	26	Jag skulle s�ga: 'Jag vill bl�sa bort dem, g�ra slut p� deras �minnelse bland m�nniskor',
32	27	om jag icke fruktade att deras fiender d� skulle v�lla mig gr�melse, att deras ov�nner skulle misstyda det, att de skulle s�ga: 'V�r hand var s� stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'�
32	28	Ty ett r�dl�st folk �ro de, och f�rst�nd finnes icke i dem.
32	29	Vore de visa, s� skulle de begripa detta, de skulle f�rsta vilket slut de m�ste f�.
32	30	Huru kunde en jaga tusen framf�r sig och tv� driva tiotusen p� flykten, om icke deras klippa hade s�lt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem?
32	31	Ty de andras klippa �r icke s�som v�r klippa; v�ra fiender kunna sj�lva d�ma d�rom.
32	32	Ty av Sodoms vintr�d �r deras ett skott, det stammar fr�n Gomorras f�lt; deras druvor �ro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak.
32	33	Deras vin �r drakars etter, huggormars gruvligaste gift.
32	34	Ja, s�dant ligger f�rvarat hos mig, f�rseglat i mina f�rr�dshus.
32	35	Min �r h�mnden och vederg�llningen, sparad till den tid d� deras fot skall vackla. Ty n�ra �r deras of�rds dag, och vad dem v�ntar kommer med hast.
32	36	Ty HERREN skall skaffa r�tt �t sitt folk, och �ver sina tj�nare skall han f�rbarma sig, n�r han ser att deras kraft �r borta, och att det �r ute med alla och envar.
32	37	D� skall han fr�ga: Var �ro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt?
32	38	Var �ro de som �to deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? M� de st� upp och hj�lpa eder, m� de vara edert besk�rm.
32	39	Sen nu att jag allena �r det, och att ingen Gud finnes j�mte mig. Jag d�dar, och jag g�r levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan r�dda ur min hand.
32	40	Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag s�ger: S� sant jag lever evinnerligen:
32	41	n�r jag har v�sst mitt ljungande sv�rd och min hand tager till att skipa r�tt, d� skall jag utkr�va h�mnd av mina ov�nner och vederg�llning av dem som hata mig.
32	42	Jag skall l�ta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt sv�rd skall m�tta sig av k�tt, av de slagnas och f�ngnas blod, av fiendeh�vdingars huvuden.
32	43	Jublen, I hedningar, �ver hans folk, ty han h�mnas sina tj�nares blod, han utkr�ver h�mnd av sina ov�nner och bringar f�rsoning f�r sitt land, f�r sitt folk.
32	44	Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och f�redrog hela denna s�ng inf�r folket.
32	45	Och n�r Mose hade f�redragit alltsammans till slut f�r hela Israel,
32	46	sade han till dem: �Akten p� alla de ord som jag i dag g�r till vittnen mot eder, s� att I given edra barn befallning om dem, att de skola h�lla alla denna lags ord och g�ra efter dem.
32	47	Ty det �r icke ett tomt ord, som ej ang�r eder, utan det g�ller edert liv; och genom detta ord skolen I l�nge leva i det land dit I nu dragen �ver Jordan, f�r att taga det i besittning.�
32	48	Och HERREN talade till Mose p� denna samma dag och sade:
32	49	�Stig upp h�r p� Abarimberget, p� berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, s� skall du f� se Kanaans land, som jag vill giva �t Israels barn till besittning.
32	50	Och du skall d� d�r p� berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina f�der, likasom din broder Aron dog p� berget Hor och blev samlad till sina f�der;
32	51	detta d�rf�r att I handladen trol�st mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i �knen Sin, i det att I icke h�llen mig helig bland Israels barn.
32	52	Mitt framf�r dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva �t Israels barn.�
33	1	Och detta �r den v�lsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn f�re sin d�d;
33	2	han sade: �HERREN kom fr�n Sinai, och fr�n Seir gick hans sken upp f�r dem; man kom fram i glans fr�n berget Paran, ut ur hopen av m�ngtusen heliga; p� hans h�gra sida brann i eld en lag f�r dem.
33	3	Ja, han v�rdar sig om folken; folkets heliga �ro alla under din hand. De ligga vid din fot, de h�mta upp av dina ord.
33	4	Mose gav �t oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet.
33	5	Och Jesurun fick en konung, n�r folkets h�vdingar f�rsamlades, Israels stammar allasammans.�
33	6	�M� Ruben leva och icke d�; dock blive hans m�n en ringa hop.
33	7	Och detta sade han om Juda: �H�r, o HERRE, Judas r�st, och l�t honom komma till sitt folk. Med sina h�nder utf�rde han dess sak; bliv du honom en hj�lp mot hans ov�nner.�
33	8	Och om Levi sade han: �Dina tummim och dina urim, de tillh�ra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten,
33	9	dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville k�nnas vid sina br�der, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade p� ditt tal, och ditt f�rbund h�llo de.
33	10	De l�ra Jakob dina r�tter och Israel din lag, de b�ra fram r�kverk f�r din n�sa och heloffer p� ditt altare.
33	11	V�lsigna, HERRE, hans kraft, och l�t hans h�nders verk behaga dig. Krossa l�nderna p� hans motst�ndare, p� hans fiender, s� att de icke kunna resa sig.�
33	12	Om Benjamin sade han: �HERRENS v�n �r han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som �verskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans h�jder.�
33	13	Och om Josef sade han: �V�lsignat av HERREN vare hans land med himmelens �dlaste g�vor, med dagg, med g�vor fr�n djupet som utbreder sig d�rnere,
33	14	med solens �dlaste alster och m�nvarvens �dlaste frukter,
33	15	med de ur�ldriga bergens yppersta skatter och de eviga h�jdernas �dlaste frukt,
33	16	med jordens �dlaste frukt och allt vad hon b�r, och med n�d fr�n honom som bodde i busken. Detta komme �ver Josefs huvud, �ver hans hj�ssa, furstens bland br�der.
33	17	H�rlig �r den f�rstf�dde bland hans tjurar, s�som en vildoxes �ro hans horn; med dem st�ngar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens �ndar. S�dana �ro Efraims tiotusenden. s�dana Manasses tusenden.�
33	18	Och om Sebulon sade han: �Gl�d dig, Sebulon, n�r du drager ut, och du, Isaskar, i dina t�lt.
33	19	Folk inbjuda de till sitt berg; d�r offra de r�tta offer. Ty havens rikedom f� de suga, och de skatter som sanden d�ljer.�
33	20	Och om Gad sade han: �Lovad vare han som gav s� rymligt land �t Gad! Lik en lejoninna har han l�grat sig, han krossar b�de arm och hj�ssa.
33	21	Han uts�g �t sig f�rstlingslandet, ty d�r var hans h�rskarlott f�rvarad. Dock drog han med bland folkets h�vdingar; HERRENS r�tt utf�rde han och hans domar, tillsammans med det �vriga Israel.�
33	22	Och om Dan sade han: �Dan �r ett ungt lejon, som rusar ned fr�n Basan.�
33	23	Och om Naftali sade han: �Naftali har f�tt riklig n�d och v�lsignelse till fyllest av HERREN. V�stern och s�dern tage du i besittning.�
33	24	Och om Aser sade han: �V�lsignad bland s�ner vare Aser! Han blive �lskad av sina br�der, och han doppe sin fot i olja.
33	25	Av j�rn och koppar vare dina riglar; och s� l�nge du lever, m� din kraft best�.�
33	26	�Ingen �r lik Gud, o Jesurun; till din hj�lp far han fram p� himmelen och i sin h�ghet p� skyarna.
33	27	En tillflykt �r han, urtidens Gud, och h�rnere r�da hans eviga armar. Han f�rjagade fienderna f�r dig, han sade: F�rg�r dem.
33	28	S� fick Israel bo i trygghet, Jakobs k�lla vara i ro, i ett land med s�d och vin, under en himmel som dryper av dagg.
33	29	S�ll �r du, Israel; ja, vem �r dig lik? Du �r ett folk som f�r seger genom HERREN, genom honom som �r din skyddande sk�ld, honom som �r ditt �rorika sv�rd. Ja, dina fiender skola visa dig underd�nighet, och du skall g� fram �ver deras h�jder.�
34	1	Och Mose gick fr�n Moabs hedar upp p� berget Nebo, p� toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN l�t honom se hela landet: Gilead �nda till Dan,
34	2	och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, �nda till V�stra havet,
34	3	och Sydlandet och Jordansl�tten, det �r l�gsl�tten vid Jeriko -- Palmstaden -- �nda till Soar.
34	4	Och HERREN sade till honom: �Detta �r det land som jag med ed har lovat �t Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: '�t din s�d skall jag giva det.' Jag har nu l�tit dig se det med dina �gon, men ditin skall du icke komma.�
34	5	Och HERRENS tj�nare Mose dog d�r i Moabs land, s�som HERREN hade sagt.
34	6	Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men �nnu intill denna dag har ingen f�tt veta var hans grav �r.
34	7	Och Mose var ett hundra tjugu �r gammal, n�r han dog, men hans �gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke f�rsvunnit.
34	8	Och Israels barn begr�to Mose p� Moabs hedar i trettio dagar; d�rmed voro gr�todagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
34	9	Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina h�nder p� honom; och Israels barn lydde honom och gjorde s�som HERREN hade bjudit Mose.
34	10	Men i Israel uppstod icke mer n�gon profet s�dan som Mose, med vilken HERREN hade umg�tts ansikte mot ansikte --
34	11	ingen, om man t�nker p� alla de tecken och under som HERREN hade s�nt honom att g�ra i Egyptens land, med Farao och alla hans tj�nare och med hela hans land,
34	12	och om man t�nker p� all den v�ldiga kraft som Mose visade, och p� alla de stora och fruktansv�rda g�rningar som han gjorde inf�r hela Israel.

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: