Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Matthew

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Detta �r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, sl�kttavla.
1	2	Abraham f�dde Isak, Isak f�dde Jakob, Jakob f�dde Judas och hans br�der;
1	3	Judas f�dde Fares och Sara med Tamar, Fares f�dde Esrom, Esrom f�dde Aram;
1	4	Aram f�dde Aminadab, Aminadab f�dde Naasson, Naasson f�dde Salmon;
1	5	Salmon f�dde Boes med Rakab, Boes f�dde Jobed med Rut, Jobed f�dde Jessai;
1	6	Jessai f�dde David, konungen, David f�dde Salomo med Urias' hustru;
1	7	Salomo f�dde Roboam, Roboam f�dde Abia. Abia f�dde Asaf;
1	8	Asaf f�dde Josafat, Josafat f�dde Joram, Joram f�dde Osias;
1	9	Osias f�dde Joatam, Joatam f�dde Akas, Akas f�dde Esekias;
1	10	Esekias f�dde Manasses, Manasses f�dde Amos, Amos f�dde Josias;
1	11	Josias f�dde Jekonias och hans br�der, vid den tid d� folket blev bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien.
1	12	Sedan folket hade blivit bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien, f�dde Jekonias Salatiel, Salatiel f�dde Sorobabel;
1	13	Sorobabel f�dde Abiud, Abiud f�dde Eljakim, Eljakim f�dde Asor;
1	14	Asor f�dde Sadok, Sadok f�dde Akim, Akim f�dde Eliud;
1	15	Eliud f�dde Eleasar, Eleasar f�dde Mattan, Mattan f�dde Jakob;
1	16	Jakob f�dde Josef, Marias man, och av henne f�ddes Jesus, som kallas Kristus.
1	17	S� utg�ra sl�ktlederna fr�n Abraham intill David tillsammans fjorton leder, och fr�n David intill dess att folket blev bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien fjorton leder, och fr�n det att folket blev bortf�rt i f�ngenskap till Babylonien intill Kristus fjorton leder.
1	18	Med Jesu Kristi f�delse gick det s� till. Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, f�rr�n de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.
1	19	Nu var Josef, hennes man, en r�ttsinnig man och ville icke uts�tta henne for van�ra; d�rf�r besl�t han att hemligen skilja sig fr�n henne.
1	20	Men n�r han hade f�tt detta i sinnet, se, d� visade sig i dr�mmen en Herrens �ngel f�r honom och sade: �Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som �r avlat i henne �r av helig ande.
1	21	Och hon skall f�da en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall fr�lsa sitt folk ifr�n deras synder.�
1	22	Allt detta har skett, f�r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
1	23	�Se, jungfrun skall bliva havande och f�da en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel� (det betyder Gud med oss).
1	24	N�r Josef hade vaknat upp ur s�mnen, gjorde han som Herrens �ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.
1	25	Och han k�nde henne icke, f�rr�n hon hade f�tt en son; och honom gav han namnet Jesus.
2	1	N�r nu Jesus var f�dd i Betlehem i Judeen, p� konung Herodes' tid, d� kommo vise m�n fr�n �sterns l�nder till Jerusalem
2	2	och sade: �Var �r den nyf�dde judakonungen? Vi hava n�mligen sett hans stj�rna i �stern och hava kommit f�r att giva honom v�r hyllning.�
2	3	N�r konung Herodes h�rde detta, blev han f�rskr�ckt, och hela Jerusalem med honom.
2	4	Och han f�rsamlade alla �verstepr�ster och skriftl�rde bland folket och fr�gade dem var Messias skulle f�das.
2	5	De svarade honom: �I Betlehem i Judeen; ty s� �r skrivet genom profeten:
2	6	'Och du Betlehem, du judiska bygd, ingalunda �r du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utg� en furste som skall vara en herde f�r mitt folk Israel.'�
2	7	D� kallade Herodes hemligen till sig de vise m�nnen och utfr�gade dem noga om tiden d� stj�rnan hade visat sig.
2	8	Sedan l�t han dem fara till Betlehem och sade: �Faren �stad och forsken noga efter barnet; och n�r I haven funnit det, s� l�ten mig veta detta, f�r att ocks� jag m� komma och giva det min hyllning.�
2	9	N�r de hade h�rt konungens ord, foro de �stad; och se, stj�rnan som de hade sett i �stern gick framf�r dem, till dess att den kom �ver det st�lle d�r barnet var. D�r stannade den.
2	10	Och n�r de s�go stj�rnan, uppfylldes de av mycket stor gl�dje.
2	11	Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. D� f�llo de ned och g�vo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo �t det sk�nker: guld, r�kelse och myrra.
2	12	Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i dr�mmen, befallning att icke �terv�nda till Herodes; och de drogo s� en annan v�g tillbaka till sitt land.
2	13	Men n�r de hade dragit �stad, se, d� visade sig i dr�mmen en Herrens �ngel f�r Josef och sade: �St� upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar d�r, till dess jag s�ger dig till; ty Herodes t�nker s�ka efter barnet f�r att f�rg�ra det.�
2	14	D� stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten.
2	15	D�r blev han kvar intill Herodes' d�d, f�r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: �Ut ur Egypten kallade jag min son.�
2	16	N�r Herodes nu s�g att han hade blivit g�ckad av de vise m�nnen, blev han mycket vred. Och han s�nde �stad och l�t d�da alla de gossebarn i Betlehem och hela omr�det d�romkring, som voro tv� �r gamla och d�runder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade f�tt genom att utfr�ga de vise m�nnen.
2	17	D� fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n�r han sade:
2	18	�Ett rop h�rdes i Rama, gr�t och mycken j�mmer; det var Rakel som begr�t sina barn, och hon ville icke l�ta tr�sta sig, eftersom de icke mer voro till.�
2	19	Men n�r Herodes var d�d, se, d� visade sig i dr�mmen en Herrens �ngel for Josef, i Egypten,
2	20	och sade: �St� upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv �ro nu d�da.�
2	21	D� stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom s� till Israels land.
2	22	Men n�r han h�rde att Arkelaus regerade �ver Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p� grund av en uppenbarelse i dr�mmen drog han bort till Galileens bygder.
2	23	Och n�r han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasar�.
3	1	Vid den tiden upptr�dde Johannes d�paren och predikade i Judeens �ken
3	2	och sade: �G�ren b�ttring, ty himmelriket �r n�ra.�
3	3	Det var om denne som profeten Esaias talade, n�r han sade: �H�r r�sten av en som ropar i �knen: 'Bereden v�gen f�r Herren, g�ren stigarna j�mna f�r honom.'�
3	4	Och Johannes hade kl�der av kamelh�r och bar en l�derg�rdel om sina l�nder, och hans mat var gr�shoppor och vildhonung.
3	5	Och fr�n Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick d� folket ut till honom
3	6	och l�t d�pa sig av honom i floden Jordan, och bek�nde d�rvid sina synder.
3	7	Men n�r han s�g m�nga faris�er och sadduc�er komma f�r att l�ta d�pa sig, sade han till dem: �I huggormars avf�da, vem har ingivit eder att s�ka komma undan den tillstundande vredesdomen?
3	8	B�ren d� ock s�dan frukt som tillh�r b�ttringen.
3	9	Och menen icke att I kunnen s�ga vid eder sj�lva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; ty jag s�ger eder att Gud av dessa stenar kan uppv�cka barn �t Abraham.
3	10	Och redan �r yxan satt till roten p� tr�den; s� bliver d� vart tr�d som icke b�r god frukt avhugget och kastat i elden.
3	11	Jag d�per eder i vatten till b�ttring, men den som kommer efter mig, han �r starkare �n jag, och jag �r icke ens v�rdig att b�ra hans skor; han skall d�pa eder i helig ande och eld.
3	12	Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han br�nna upp i en eld som icke utsl�ckes.�
3	13	D�refter kom Jesus fr�n Galileen till Johannes, vid Jordan, f�r att l�ta d�pa sig av honom;
3	14	men denne ville hindra honom och sade: �Jag beh�vde d�pas av dig, och du kommer till mig?�
3	15	D� svarade Jesus och sade till honom: �L�t det nu s� ske; ty det h�ves oss att s� uppfylla all r�ttf�rdighet. D� tillstadde han honom det.
3	16	Och n�r Jesus var d�pt, steg han strax upp ur vattnet; och se, d� �ppnades himmelen, och han s�g Guds Ande s�nka sig ned s�som en duva och komma �ver honom.
3	17	Och fr�n himmelen kom en r�st, som sade: �Denne �r min �lskade Son, i vilken jag har funnit behag.�
4	1	D�refter blev Jesus av Anden f�rd upp i �knen, f�r att han skulle frestas av dj�vulen.
4	2	Och n�r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, blev han omsider hungrig.
4	3	D� tr�dde frestaren fram och sade till honom: ��r du Guds Son, s� bjud att dessa stenar bliva br�d.�
4	4	Men han svarade och sade: �Det �r skrivet: 'M�nniskan skall leva icke allenast av br�d, utan av allt det som utg�r av Guds mun.'�
4	5	D�refter tog dj�vulen honom med sig till den heliga staden och st�llde honom uppe p� helgedomens mur
4	6	och sade till honom: ��r du Guds Son, s� kasta dig ned; det �r ju skrivet: 'Han skall giva sina �nglar befallning om dig, och de skola b�ra dig p� h�nderna, s� att du icke st�ter din fot mot n�gon sten.'�
4	7	Jesus sade till honom: �Det �r ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'�
4	8	�ter tog dj�vulen honom med sig, upp p� ett mycket h�gt berg, och visade honom alla riken i v�rlden och deras h�rlighet
4	9	och sade till honom: �Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.�
4	10	D� sade Jesus till honom: �G� bort, Satan; ty det �r skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj�na.'�
4	11	D� l�mnade dj�vulen honom; och se, �nglar tr�dde fram och betj�nade honom.
4	12	Men n�r han h�rde att Johannes hade blivit satt i f�ngelse, drog han sig tillbaka till Galileen.
4	13	Och han l�mnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sj�n, p� Sabulons och Neftalims omr�de, och bosatte sig d�r,
4	14	f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n�r han sade:
4	15	�Sabulons land och Neftalims land, trakten �t havet till, landet p� andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen --
4	16	det folk som d�r satt i m�rker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i d�dens �ngd och skugga, f�r dem gick upp ett ljus.�
4	17	Fr�n den tiden begynte Jesus predika och s�ga: �G�ren b�ttring, ty himmelriket �r n�ra.�
4	18	D� han nu vandrade utmed Galileiska sj�n, fick han se tv� br�der, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut n�t i sj�n, ty de voro fiskare.
4	19	Och han sade till dem: �F�ljen mig s� skall jag g�ra eder till m�nniskofiskare.�
4	20	Strax l�mnade de n�ten och f�ljde honom.
4	21	N�r han hade g�tt d�rifr�n ett stycke l�ngre fram, fick han se tv� andra br�der, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, d�r de j�mte sin fader Sebedeus sutto i b�ten och ordnade sina n�t; och han kallade dem till sig.
4	22	Och strax l�mnade de b�ten och sin fader och f�ljde honom.
4	23	Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr�plighet bland folket.
4	24	Och ryktet om honom gick ut �ver hela Syrien, och man f�rde till honom alla sjuka som voro hems�kta av olika slags lidanden och pl�gor, alla som voro besatta eller m�nadsrasande eller lama; och han botade dem.
4	25	Och honom f�ljde mycket folk ifr�n Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och fr�n landet p� andra sidan Jordan.
5	1	N�r han nu s�g folket, gick han upp p� berget; och sedan han hade satt sig ned, tr�dde hans l�rjungar fram till honom.
5	2	D� �ppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
5	3	�Saliga �ro de som �ro fattiga i anden, ty dem h�r himmelriket till.
5	4	Saliga �ro de som s�rja, ty de skola bliva tr�stade.
5	5	Saliga �ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
5	6	Saliga �ro de som hungra och t�rsta efter r�ttf�rdighet, ty de skola bliva m�ttade.
5	7	Saliga �ro de barmh�rtiga, ty dem skall vederfaras barmh�rtighet.
5	8	Saliga �ro de renhj�rtade, ty de skola se Gud.
5	9	Saliga �ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
5	10	Saliga �ro de som lida f�rf�ljelse f�r r�ttf�rdighets skull, ty dem h�r himmelriket till.
5	11	Ja, saliga �ren I, n�r m�nniskorna f�r min skull sm�da och f�rf�lja eder och sanningsl�st s�ga allt ont mot eder.
5	12	Gl�djens och fr�jden eder, ty eder l�n �r stor i himmelen. S� f�rf�ljde man ju ock profeterna, som voro f�re eder.
5	13	I �ren jordens salt; men om saltet mister sin s�lta, varmed skall man d� giva det s�lta igen? Till intet annat duger det �n till att kastas ut och trampas ned av m�nniskorna.
5	14	I �ren v�rldens ljus. Icke kan en stad d�ljas, som ligger uppe p� ett berg?
5	15	Ej heller t�nder man ett ljus och s�tter det under sk�ppan, utan man s�tter det p� ljusstaken, s� att det lyser f�r alla dem som �ro i huset.
5	16	P� samma s�tt m� ock edert ljus lysa inf�r m�nniskorna, s� att de se edra goda g�rningar och prisa eder Fader, som �r i himmelen.
5	17	I skolen icke mena att jag har kommit f�r att upph�va lagen eller profeterna. Jag har icke kommit f�r att upph�va, utan f�r att fullborda.
5	18	Ty sannerligen s�ger jag eder: Intill dess himmel och jord f�rg�s, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen f�rg�s, f�rr�n det allt har fullbordats.
5	19	D�rf�r, den som upph�ver ett av de minsta bland dessa bud och l�r m�nniskorna s�, han skall r�knas f�r en av de minsta i himmelriket; men den som h�ller dem och l�r m�nniskorna s�, han skall r�knas f�r stor i himmelriket.
5	20	Ty jag s�ger eder, att om eder r�ttf�rdighet icke �verg�r de skriftl�rdes och faris�ernas, s� skolen I icke komma in i himmelriket.
5	21	I haven h�rt att det �r sagt till de gamle: 'Du skall icke dr�pa; och den som dr�per, han �r hemfallen �t Domstolens dom.'
5	22	Men jag s�ger eder: Var och en som vredgas p� sin broder, han �r hemfallen �t Domstolens dom; men den som s�ger till sin broder: 'Du od�ga', han �r hemfallen �t Stora r�dets dom; och den som s�ger: 'Du d�re', han �r hemfallen �t det brinnande Gehenna.
5	23	D�rf�r, om du kommer med din g�va till altaret, och d�r drager dig till minnes att din broder har n�got emot dig,
5	24	s� l�gg ned din g�va d�r framf�r altaret, och g� f�rst bort och f�rlik dig med din broder, och kom sedan och b�r fram din g�va.
5	25	Var villig till snar f�rlikning med din motpart, medan du �nnu �r med honom p� v�gen, s� att din motpart icke drager dig inf�r domaren, och domaren �verl�mnar dig �t r�ttstj�naren, och du bliver kastad i f�ngelse.
5	26	Sannerligen s�ger jag dig: Du skall icke slippa ut d�rifr�n, f�rr�n du har betalt den yttersta sk�rven.
5	27	I haven h�rt att det �r sagt: 'Du skall icke beg� �ktenskapsbrott.'
5	28	Men jag s�ger eder: Var och en som med beg�relse ser p� en annans hustru, han har redan beg�tt �ktenskapsbrott med henne i sitt hj�rta.
5	29	Om nu ditt h�gra �ga �r dig till f�rf�relse, s� riv ut det och kasta det ifr�n dig; ty det �r b�ttre f�r dig att en av dina lemmar f�rd�rvas, �n att hela din kropp kastas i Gehenna.
5	30	Och om din h�gra hand �r dig till f�rf�relse, s� hugg av den och kasta den ifr�n dig; ty det �r b�ttre f�r dig att en av dina lemmar f�rd�rvas, �n att hela din kropp kommer till Gehenna.
5	31	Det �r ock sagt: 'Den som vill skilja sig fr�n sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'
5	32	Men jag s�ger eder: Var och en som skiljer sig fr�n sin hustru f�r n�gon annan saks skull �n f�r otukt, han bliver orsak till att �ktenskapsbrott beg�s med henne. Och den som tager en fr�nskild kvinna till hustru, han beg�r �ktenskapsbrott.
5	33	Ytterligare haven I h�rt att det �r sagt till de gamle: 'Du skall icke sv�rja falskt' och 'Du skall h�lla din ed inf�r Herren.'
5	34	Men jag s�ger eder att I alls icke skolen sv�rja, varken vid himmelen, ty den �r 'Guds tron',
5	35	ej heller vid jorden, ty den �r 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det �r 'den store Konungens stad';
5	36	ej heller m� du sv�rja vid ditt huvud, ty du kan icke g�ra ett enda h�r vare sig vitt eller svart;
5	37	utan s�dant skall edert tal vara, att ja �r ja, och nej �r nej. Vad d�rut�ver �r, det �r av ondo.
5	38	I haven h�rt att det �r sagt: '�ga f�r �ga och tand f�r tand.'
5	39	Men jag s�ger eder att I icke skolen st� emot en of�rr�tt; utan om n�gon sl�r dig p� den h�gra kinden, s� v�nd ock den andra till �t honom;
5	40	och om n�gon vill g� till r�tta med dig f�r att ber�va dig din livkl�dnad, s� l�t honom f� manteln med;
5	41	och om n�gon tvingar dig att till hans tj�nst g� med en mil, s� g� tv� med honom.
5	42	Giv �t den som beder dig, och v�nd dig icke bort ifr�n den som vill l�na av dig.
5	43	I haven h�rt att det �r sagt: 'Du skall �lska din n�sta och hata din ov�n.'
5	44	Men jag s�ger eder: �lsken edra ov�nner, och bedjen f�r dem som f�rf�lja eder,
5	45	och varen s� eder himmelske Faders barn; han l�ter ju sin sol g� upp �ver b�de onda och goda och l�ter det regna �ver b�de r�ttf�rdiga och or�ttf�rdiga.
5	46	Ty om I �lsken dem som �lska eder, vad l�n kunnen I f� d�rf�r? G�ra icke publikanerna detsamma?
5	47	Och om I visen v�nlighet mot edra br�der allenast, vad synnerligt g�ren I d�rmed? G�ra icke hedningarna detsamma?
5	48	Varen allts� I fullkomliga, s�som eder himmelske Fader �r fullkomlig.�
6	1	�Tagen eder till vara f�r att �va eder r�ttf�rdighet inf�r m�nniskorna, f�r att bliva sedda av dem; annars haven I ingen l�n hos eder Fader, som �r i himmelen.
6	2	D�rf�r, n�r du giver en allmosa, s� l�t icke st�ta i basun f�r dig, s�som skrymtarna g�ra i synagogorna och p� gatorna, f�r att de skola bliva prisade av m�nniskorna. Sannerligen s�ger jag eder: De hava f�tt ut sin l�n.
6	3	Nej, n�r du giver en allmosa, l�t d� din v�nstra hand icke f� veta vad den h�gra g�r,
6	4	s� att din allmosa gives i det f�rdolda. D� skall din Fader, som ser i det f�rdolda, vederg�lla dig.
6	5	Och n�r I bedjen, skolen I icke vara s�som skrymtarna, vilka g�rna st� i synagogorna och i gath�rnen och bedja, f�r att bliva sedda av m�nniskorna. Sannerligen s�ger jag eder: De hava f�tt ut sin l�n.
6	6	Nej, n�r du vill bedja, g� d� in i din kammare, och st�ng igen din d�rr, och bed till din Fader i det f�rdolda. D� skall din Fader, som ser i det f�rdolda, vederg�lla dig.
6	7	Men i edra b�ner skolen I icke hopa tomma ord s�som hedningarna, vilka mena att de skola bliva b�nh�rda f�r sina m�nga ords skull.
6	8	S� varen d� icke lika dem; eder Fader vet ju vad I beh�ven, f�rr�n I bedjen honom.
6	9	I skolen allts� bedja s�lunda: 'Fader v�r, som �r i himmelen! Helgat varde ditt namn;
6	10	tillkomme ditt rike; ske din vilja, s�som i himmelen, s� ock p� jorden;
6	11	v�rt dagliga br�d giv oss i dag;
6	12	och f�rl�t oss v�ra skulder, s�som ock vi f�rl�ta dem oss skyldiga �ro;
6	13	och inled oss icke i frestelse, utan fr�ls oss ifr�n ondo.'
6	14	Ty om I f�rl�ten m�nniskorna deras f�rsyndelser, s� skall ock eder himmelske Fader f�rl�ta eder;
6	15	men om I icke f�rl�ten m�nniskorna, s� skall ej heller eder Fader f�rl�ta edra f�rsyndelser.
6	16	Och n�r I fasten, skolen I icke visa en bedr�vad uppsyn s�som skrymtarna, vilka vanst�lla sina ansikten f�r att bliva sedda av m�nniskorna med sin fasta. Sannerligen s�ger jag eder: De hava f�tt ut sin l�n.
6	17	Nej, n�r du fastar, sm�rj d� ditt huvud och tv� ditt ansikte,
6	18	f�r att du icke m� bliva sedd av m�nniskorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som �r i det f�rdolda. D� skall din Fader, som ser i det f�rdolda, vederg�lla dig.
6	19	Samlen eder icke skatter p� jorden, d�r mott och mal f�rst�ra, och d�r tjuvar bryta sig in och stj�la,
6	20	utan samlen eder skatter i himmelen, d�r mott och mal icke f�rst�ra, och d�r inga tjuvar bryta sig in och stj�la.
6	21	Ty d�r din skatt �r, d�r kommer ock ditt hj�rta att vara.
6	22	�gat �r kroppens lykta. Om nu ditt �ga �r friskt, s� f�r hela din kropp ljus.
6	23	Men om ditt �ga �r f�rd�rvat, d� bliver hela din kropp h�ljd i m�rker. �r det nu s�, att ljuset, som du har i dig, �r m�rker, huru djupt bliver d� icke m�rkret!
6	24	Ingen kan tj�na tv� herrar; ty antingen kommer han d� att hata den ene och �lska den andre, eller kommer han att h�lla sig till den f�rre och f�rakta den senare. I kunnen icke tj�na b�de Gud och Mamon.
6	25	D�rf�r s�ger jag eder: G�ren eder icke bekymmer f�r edert liv, vad I skolen �ta eller dricka, ej heller f�r eder kropp, vad I skolen kl�da eder med. �r icke livet mer �n maten, och kroppen mer �n kl�derna?
6	26	Sen p� f�glarna under himmelen: de s� icke, ej heller sk�rda de, ej heller samla de in i lador; och likv�l f�der eder himmelske Fader dem. �ren I icke mycket mer �n de?
6	27	Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, l�gga en enda aln till sin livsl�ngd?
6	28	Och varf�r bekymren I eder f�r kl�der? Besk�den liljorna p� marken, huru de v�xa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
6	29	och likv�l s�ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h�rlighet var s� kl�dd som en av dem.
6	30	Kl�der nu Gud s� gr�set p� marken, vilket i dag st�r och i morgon kastas i ugnen, skulle han d� icke mycket mer kl�da eder, I klentrogne?
6	31	S� g�ren eder nu icke bekymmer, och s�gen icke: 'Vad skola vi �ta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kl�da oss med?'
6	32	Efter allt detta s�ka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I beh�ven allt detta.
6	33	Nej, s�ken f�rst efter hans rike och hans r�ttf�rdighet, s� skall ocks� allt detta andra tillfalla eder.
6	34	G�ren eder allts� icke bekymmer f�r morgondagen, ty morgondagen skall sj�lv b�ra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen pl�ga.�
7	1	�D�men icke, p� det att I icke m�n bliva d�mda;
7	2	ty med den dom varmed I d�men skolen I bliva d�mda, och med det m�tt som I m�ten med skall ock m�tas �t eder.
7	3	Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders �ga, men icke bliver varse bj�lken i ditt eget �ga?
7	4	Eller huru kan du s�ga till din broder: 'L�t mig taga ut grandet ur ditt �ga', du som har en bj�lke i ditt eget �ga?
7	5	Du skrymtare, tag f�rst ut bj�lken ur ditt eget �ga; d�refter m� du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders �ga.
7	6	Given icke �t hundarna vad heligt �r, och kasten icke edra p�rlor f�r svinen, p� det att dessa icke m� trampa dem under f�tterna och sedan v�nda sig om och sarga eder.
7	7	Bedjen, och eder skall varda givet; s�ken, och I skolen finna; klappen, och f�r eder skall varda uppl�tet.
7	8	Ty var och en som beder, han f�r; och den som s�ker, han finner; och f�r den som klappar skall varda uppl�tet.
7	9	Eller vilken �r den man bland eder, som r�cker sin son en sten, n�r han beder honom om br�d,
7	10	eller som r�cker honom en orm, n�r han beder om fisk?
7	11	Om nu I, som �ren onda, f�rst�n att giva edra barn goda g�vor, huru mycket mer skall icke d� eder Fader, som �r i himmelen, giva vad gott �r �t dem som bedja honom!
7	12	D�rf�r, allt vad I viljen att m�nniskorna skola g�ra eder, det skolen I ock g�ra dem; ty detta �r lagen och profeterna.
7	13	G�n in genom den tr�nga porten. Ty vid och bred �r den v�g som leder till f�rd�rvet, och m�nga �ro de som g� fram p� den;
7	14	och den port �r tr�ng och den v�g �r smal, som leder till livet, och f� �ro de som finna den.
7	15	Tagen eder till vara f�r falska profeter, som komma till eder i f�rakl�der, men inv�rtes �ro glupande ulvar.
7	16	Av deras frukt skolen I k�nna dem. Icke h�mtar man v�l vindruvor fr�n t�rnen, eller fikon fr�n tistlar?
7	17	S� b�r vart och ett gott tr�d god frukt, men ett d�ligt tr�d b�r ond frukt.
7	18	Ett gott tr�d kan icke b�ra ond frukt, ej heller kan ett d�ligt tr�d b�ra god frukt.
7	19	Vart tr�d som icke b�r god frukt bliver avhugget och kastat i elden.
7	20	Allts� skolen I k�nna dem av deras frukt. --
7	21	Icke kommer var och en in i himmelriket, som s�ger till mig: 'Herre, Herre', utan den som g�r min himmelske Faders vilja.
7	22	M�nga skola p� 'den dagen' s�ga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort m�nga kraftg�rningar?'
7	23	Men d� skall jag betyga f�r dem: 'Jag har aldrig k�nt eder; g�n bort ifr�n mig, I og�rningsm�n.'
7	24	D�rf�r, var och en som h�r dessa mina ord och g�r efter dem, han m� liknas vid en f�rst�ndig man som byggde sitt hus p� h�lleberget.
7	25	Och slagregn f�ll, och vattenstr�mmarna kommo, och vindarna bl�ste och kastade sig mot det huset; och likv�l f�ll det icke omkull, eftersom det var grundat p� h�lleberget.
7	26	Men var och en som h�r dessa mina ord och icke g�r efter dem, han m� liknas vid en of�rst�ndig man som byggde sitt hus p� sanden.
7	27	Och slagregn f�ll, och vattenstr�mmarna kommo, och vindarna bl�ste och slogo mot det huset; och det f�ll omkull, och dess fall var stort.�
7	28	N�r Jesus hade slutat detta tal, h�pnade folket �ver hans f�rkunnelse;
7	29	ty han f�rkunnade sin l�ra f�r dem med makt och myndighet, och icke s�som deras skriftl�rde.
8	1	Sedan han hade kommit ned fr�n berget, f�ljde honom mycket folk.
8	2	D� tr�dde en spet�lsk man fram och f�ll ned f�r honom och sade: �Herre, vill du, s� kan du g�ra mig ren.�
8	3	D� r�ckte han ut handen och r�rde vid honom och sade: �Jag vill; bliv ren.� Och strax blev han ren fr�n sin spet�lska.
8	4	Och Jesus sade till honom: �Se till, att du icke s�ger detta f�r n�gon; men g� bort och visa dig f�r pr�sten, och framb�r den offerg�va som Moses har p�bjudit, till ett vittnesb�rd f�r dem.�
8	5	N�r han d�refter kom in i Kapernaum, tr�dde en h�vitsman fram till honom och bad honom
8	6	och sade: �Herre, min tj�nare ligger d�rhemma lam och lider sv�rt.�
8	7	Han sade till honom: �Skall d� jag komma och bota honom?�
8	8	H�vitsmannen svarade och sade: �Herre, jag �r icke v�rdig att du g�r in under mitt tak. Men s�g allenast ett ord, s� bliver min tj�nare frisk.
8	9	Jag �r ju sj�lv en man som st�r under andras bef�l: jag har ock krigsm�n under mig, och om jag s�ger till en av dem: 'G�', s� g�r han, eller till en annan: 'Kom', s� kommer han; och om jag s�ger till min tj�nare: 'G�r det', d� g�r han s�.�
8	10	N�r Jesus h�rde detta, f�rundrade han sig och sade till dem som f�ljde honom: �Sannerligen s�ger jag eder: I Israel har jag icke hos n�gon funnit s� stor tro.
8	11	Och jag s�ger eder: M�nga skola komma fr�n �ster och v�ster och f� vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
8	12	men rikets barn skola bliva utkastade i m�rkret d�rutanf�r; d�r skall vara gr�t och tandagnisslan.�
8	13	Och Jesus sade till h�vitsmannen: �G�; s�som du tror, s� m� det ske dig.� Och i samma stund blev tj�naren frisk.
8	14	N�r Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans sv�rmoder ligga sjuk i feber.
8	15	D� r�rde han vid hennes hand, och febern l�mnade henne; och hon stod upp och betj�nade honom.
8	16	Men n�r det hade blivit afton, f�rde man till honom m�nga som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han,
8	17	f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n�r han sade: �Han tog p� sig v�ra krankheter, och v�ra sjukdomar bar han.�
8	18	D� nu Jesus s�g mycket folk omkring sig, bj�d han att man skulle fara �ver till andra stranden.
8	19	Och en skriftl�rd kom fram och sade till honom: �M�stare, jag vill f�lja dig varthelst du g�r.�
8	20	D� svarade Jesus honom: �R�varna hava kulor, och himmelens f�glar hava n�sten; men M�nniskosonen har ingen plats d�r han kan vila sitt huvud.�
8	21	Och en annan av hans l�rjungar sade till honom: �Herre, tillst�d mig att f�rst g� bort och begrava min fader.�
8	22	D� svarade Jesus honom: �F�lj du mig, och l�t de d�da begrava sina d�da.�
8	23	Och han steg i b�ten, och hans l�rjungar f�ljde honom.
8	24	Och se, d� uppstod en h�ftig storm p� sj�n, s� att v�gorna slogo �ver b�ten; men han l�g och sov.
8	25	D� gingo de fram och v�ckte honom och sade: �Herre, hj�lp oss; vi f�rg�s.�
8	26	Han sade till dem: �I klentrogne, varf�r r�dens I?� D�refter stod han upp och n�pste vindarna och sj�n, och det blev alldeles lugnt.
8	27	Och m�nniskorna f�rundrade sig och sade: �Vad �r denne f�r en, eftersom b�de vindarna och sj�n �ro honom lydiga?�
8	28	N�r han s� hade kommit �ver till gadarenernas land p� andra stranden, kommo tv� besatta emot honom, ut fr�n gravarna d�r. Och de voro mycket v�ldsamma, s� att ingen kunde f�rdas den v�gen fram.
8	29	Dessa ropade d� och sade: �Vad har du med oss att g�ra, du Guds Son? Har du kommit hit f�r att pl�ga oss, f�rr�n tid �r?�
8	30	Nu gick d�r l�ngt ifr�n dem en stor svinhjord i bet.
8	31	Och de onda andarna b�do honom och sade: �Om du vill driva ut oss s� l�t oss fara in i svinhjorden.�
8	32	D� sade han till dem: �Faren �stad.� Och de g�vo sig �stad och foro in i svinen. Och se, d� st�rtade sig hela hjorden utf�r branten ned i sj�n och omkom i vattnet.
8	33	Men herdarna flydde; och n�r de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och s�rskilt vad som hade skett med de besatta.
8	34	D� gick hela staden ut f�r att m�ta Jesus; och n�r de fingo se honom, b�do de att han skulle begiva sig bort ifr�n deras omr�de.
9	1	Och han steg i en b�t och for �ver och kom till sin egen stad.
9	2	D� f�rde de till honom en lam man, som l�g p� en s�ng. N�r Jesus s�g deras tro sade han till den lame: �Var vid gott mod, min son; dina synder f�rl�tas dig.�
9	3	D� sade n�gra av de skriftl�rde vid sig sj�lva: �Denne h�dar.�
9	4	Men Jesus f�rstod deras tankar och sade: �Varf�r t�nken I i edra hj�rtan vad ont �r?
9	5	Vilket �r l�ttare, att s�ga: 'Dina synder f�rl�tas dig' eller att s�ga: 'St� upp och g�'?
9	6	Men f�r att I skolen veta att M�nniskosonen har makt h�r p� jorden att f�rl�ta synder, s� st� upp� -- sade han nu till den lame -- �och tag din s�ng och g� hem.�
9	7	D� stod han upp och gick hem.
9	8	N�r folket s�g detta, blevo de h�pna och prisade Gud, som hade givit s�dan makt �t m�nniskor.
9	9	N�r Jesus d�rifr�n gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: �F�lj mig.� D� stod han upp och f�ljde honom.
9	10	N�r han d�refter l�g till bords i hans hus, kommo m�nga publikaner och syndare dit och voro bordsg�ster d�r, j�mte Jesus och hans l�rjungar.
9	11	Men d� faris�erna s�go detta, sade de till hans l�rjungar: �Huru kan eder m�stare �ta med publikaner och syndare?�
9	12	N�r han h�rde detta, sade han: �Det �r icke de friska som beh�va l�kare, utan de sjuka.
9	13	Men g�n I �stad och l�ren eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmh�rtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit f�r att kalla r�ttf�rdiga, utan f�r att kalla syndare.�
9	14	D�refter kommo Johannes' l�rjungar till honom och sade: �Varf�r fasta icke dina l�rjungar d� vi och faris�erna ofta fasta?�
9	15	Jesus svarade dem: �Icke kunna v�l br�llopsg�sterna s�rja, s� l�nge brudgummen �r hos dem? Men den tid skall komma, d� brudgummen tages ifr�n dem, och d� skola de fasta. --
9	16	Ingen s�tter en lapp av okrympt tyg p� en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort �nnu mer av manteln, och h�let skulle bliva v�rre.
9	17	Ej heller sl�r man nytt vin I gamla skinnl�glar; om n�gon s� gjorde, skulle l�glarna spr�ngas s�nder och vinet spillas ut, j�mte det att l�glarna f�rd�rvades. Nej, man sl�r nytt vin i nya l�glar, s� bliva b�da delarna bevarade.�
9	18	Medan han talade detta till dem, tr�dde en synagogf�rest�ndare fram och f�ll ned f�r honom och sade: �Min dotter har just nu d�tt, men kom och l�gg din hand p� henne, s� bliver hon �ter levande.�
9	19	D� stod Jesus upp och f�ljde honom med sina l�rjungar.
9	20	Men en kvinna, som i tolv �r hade lidit av blodg�ng, n�rmade sig honom bakifr�n och r�rde vid h�rntofsen p� hans mantel.
9	21	Ty hon sade vid sig sj�lv: �Om jag allenast f�r r�ra vid hans mantel, s� bliver jag hulpen.�
9	22	D� v�nde Jesus sig om, och n�r han fick se henne, sade han: �Var vid gott mod, min dotter; din tro har hj�lpt dig.� Och kvinnan var hulpen fr�n den stunden.
9	23	N�r Jesus sedan kom in i f�rest�ndarens hus och fick se fl�jtbl�sarna och folket som h�jde klagol�t,
9	24	sade han: �G�n bort h�rifr�n; ty flickan �r icke d�d, hon sover.� D� h�nlogo de �t honom.
9	25	Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. D� stod hon upp.
9	26	Och ryktet h�rom gick ut �ver hela det landet.
9	27	N�r Jesus gick d�rifr�n, f�ljde honom tv� blinda som ropade och sade: �Davids son, f�rbarma dig �ver oss.�
9	28	Och d� han kom hem, tr�dde de blinda fram till honom; och Jesus fr�gade dem: �Tron I att jag kan g�ra detta?� De svarade honom: �Ja, Herre.�
9	29	D� r�rde han vid deras �gon och sade: �Ske eder efter eder tro.�
9	30	Och deras �gon �ppnades. Och Jesus tillsade dem str�ngeligen att se till, att ingen finge veta detta.
9	31	Men de gingo �stad och utspridde ryktet om honom �ver hela det landet.
9	32	N�r dessa voro p� v�g ut, f�rde man till honom en d�vstum som var besatt.
9	33	Och n�r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d�vstumme. Och folket f�rundrade sig och sade: �S�dant har aldrig f�rut varit sett i Israel.�
9	34	Men faris�erna sade: �Det �r med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.�
9	35	Och Jesus gick omkring i alla st�der och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr�plighet.
9	36	Och n�r han s�g folkskarorna, �mkade han sig �ver dem, eftersom de voro s� illa medfarna och uppgivna, �lika f�r som icke hava n�gon herde.�
9	37	D�rf�r sade han till sina l�rjungar: �Sk�rden �r mycken, men arbetarna �ro f�.
9	38	Bedjen f�rdenskull sk�rdens Herre att han s�nder ut arbetare till sin sk�rd.�
10	1	Och han kallade till sig sina tolv l�rjungar och gav dem makt �ver orena andar, till att driva ut dem, s� ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skr�plighet.
10	2	Och dessa �ro de tolv apostlarnas namn: f�rst Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder;
10	3	Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus;
10	4	Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som f�rr�dde honom.
10	5	Dessa tolv s�nde Jesus ut; och han bj�d dem och sade: �St�llen icke eder f�rd till hedningarna, och g�n icke in i n�gon samaritisk stad,
10	6	utan g�n hellre till de f�rlorade f�ren av Israels hus.
10	7	Och d�r I g�n fram skolen I predika och s�ga: 'Himmelriket �r n�ra.'
10	8	Boten sjuka, uppv�cken d�da, g�ren spet�lska rena, driven ut onda andar. I haven f�tt f�r intet; s� given ock f�r intet.
10	9	Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra b�lten,
10	10	icke n�gon r�nsel f�r eder f�rd, ej heller dubbla livkl�dnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren �r v�rd sin mat.
10	11	Men n�r I haven kommit in i n�gon stad eller by, s� utforsken vilken d�rinne som �r v�rdig, och stannen hos honom, till dess I l�mnen den orten.
10	12	Och n�r I kommen in i ett hus, s� h�lsen det.
10	13	Om d� det huset �r v�rdigt, s� m� den frid I till�nsken det komma d�r�ver; men om det icke �r v�rdigt, d� m� den frid I till�nsken det v�nda tillbaka till eder.
10	14	Och om man p� n�got st�lle icke tager emot eder och icke h�r p� edra ord, s� g�n ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra f�tter.
10	15	Sannerligen s�ger jag eder: F�r Sodoms och Gomorras land skall det p� domens dag bliva dr�gligare �n f�r den staden.
10	16	Se, jag s�nder eder �stad s�som f�r mitt in ibland ulvar. Varen f�rdenskull kloka s�som ormar och menl�sa s�som duvor.
10	17	Tagen eder till vara f�r m�nniskorna; ty de skola draga eder inf�r domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
10	18	och I skolen f�ras fram ocks� inf�r landsh�vdingar och konungar, f�r min skull, till ett vittnesb�rd f�r dem och f�r hedningarna.
10	19	Men n�r man drager eder inf�r r�tta, g�ren eder d� icke bekymmer f�r huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden.
10	20	Det �r icke I som skolen tala, utan det �r eder Faders Ande som skall tala i eder.
10	21	Och den ene brodern skall d� �verl�mna den andre till att d�das, ja ock fadern sitt barn; och barn skola s�tta sig upp mot sina f�r�ldrar och skola d�da dem.
10	22	Och I skolen bliva hatade av alla, f�r mitt namns skull. Men den som �r st�ndaktig intill �nden, han skall bliva fr�lst. --
10	23	N�r de nu f�rf�lja eder i en stad, s� flyn till en annan; och om de ocks� d�r f�rf�lja eder, s� flyn till �nnu en annan. Ty sannerligen s�ger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels st�der, f�rr�n M�nniskosonen kommer.
10	24	L�rjungen �r icke f�rmer �n sin m�stare, ej heller �r tj�naren f�rmer �n sin herre.
10	25	Det m� vara l�rjungen nog, om det g�r honom s�som hans m�stare, och tj�naren, om det g�r honom s�som hans herre. Om de hava kallat husbonden f�r Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s� kalla hans husfolk!
10	26	Frukten allts� icke f�r dem; ty intet �r f�rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet �r f�rdolt, som icke skall bliva k�nt.
10	27	Vad jag s�ger eder i m�rkret, det skolen s�ga i ljuset, och vad I h�ren viskas i edert �ra, det skolen I predika p� taken.
10	28	Och frukten icke f�r dem som v�l kunna dr�pa kroppen, men icke hava makt att dr�pa sj�len, utan frukten fastmer honom som har makt att f�rg�ra b�de sj�l och kropp i Gehenna. --
10	29	S�ljas icke tv� sparvar f�r en sk�rv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.
10	30	Men p� eder �ro till och med huvudh�ren allasammans r�knade.
10	31	Frukten allts� icke; I �ren mer v�rda �n m�nga sparvar.
10	32	D�rf�r, var och en som bek�nner mig inf�r m�nniskorna, honom skall ock jag k�nnas vid inf�r min Fader, som �r i himmelen.
10	33	Men den som f�rnekar mig inf�r m�nniskorna, honom skall ock jag f�rneka inf�r min Fader, som �r i himmelen.
10	34	I skolen icke mena att jag har kommit f�r att s�nda frid p� jorden. Jag har icke kommit f�r att s�nda frid, utan sv�rd.
10	35	Ja, jag har kommit f�r att uppv�cka s�ndring, s� att 'sonen s�tter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin sv�rmoder,
10	36	och envar f�r sitt eget husfolk till fiender'.
10	37	Den som �lskar fader eller moder mer �n mig, han �r mig icke v�rdig, och den som �lskar son eller dotter mer �n mig, han �r mig icke v�rdig;
10	38	och den som icke tager sitt kors p� sig och efterf�ljer mig, han �r mig icke v�rdig.
10	39	Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, f�r min skull, han skall finna det. --
10	40	Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s�nt mig.
10	41	Den som tager emot en profet, d�rf�r att det �r en profet, han skall f� en profets l�n; och den som tager emot en r�ttf�rdig man, d�rf�r att det �r en r�ttf�rdig man, han skall f� en r�ttf�rdig mans l�n.
10	42	Och den som giver en av dessa sm� allenast en b�gare friskt vatten att dricka, d�rf�r att det �r en l�rjunge -- sannerligen s�ger jag eder: Han skall ingalunda g� miste om sin l�n.�
11	1	N�r Jesus hade givit sina tolv l�rjungar alla dessa bud, gick han d�rifr�n vidare, f�r att undervisa och predika i deras st�der.
11	2	Men n�r Johannes i sitt f�ngelse fick h�ra om Kristi g�rningar, s�nde han bud med sina l�rjungar
11	3	och l�t fr�ga honom: ��r du den som skulle komma, eller skola vi f�rbida n�gon annan?�
11	4	D� svarade Jesus och sade till dem: �G�n tillbaka och omtalen f�r Johannes vad I h�ren och sen:
11	5	blinda f� sin syn, halta g�, spet�lska bliva rena, d�va h�ra, d�da uppst�, och 'f�r fattiga f�rkunnas gl�djens budskap'.
11	6	Och salig �r den f�r vilken jag icke bliver en st�testen.�
11	7	N�r dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: �Varf�r var det I gingen ut i �knen? Var det f�r att se ett r�r som drives hit och dit av vinden?
11	8	Eller varf�r gingen I ut? Var det f�r att se en m�nniska kl�dd i fina kl�der? De som b�ra fina kl�der, dem finnen I ju i konungapalatsen.
11	9	Varf�r gingen I d� ut? Var det f�r att se en profet? Ja, jag s�ger eder: �nnu mer �n en profet �r han.
11	10	Han �r den om vilken det �r skrivet: 'Se, jag s�nder ut min �ngel framf�r dig, och han skall bereda v�gen f�r dig.'
11	11	Sannerligen s�ger jag eder: Bland dem som �ro f�dda av kvinnor har ingen uppst�tt, som har varit st�rre �n Johannes d�paren; men den som �r minst i himmelriket �r likv�l st�rre �n han.
11	12	Och fr�n Johannes d�parens dagar intill denna stund tr�nger himmelriket fram med storm, och m�nniskor storma fram och rycka det till sig.
11	13	Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
11	14	och om I viljen tro det: han �r Elias, den som skulle komma.
11	15	Den som har �ron, han h�re.
11	16	Men vad skall jag likna detta sl�kte vid? Det �r likt barn som sitta p� torgen och ropa till andra barn
11	17	och s�ga: 'Vi hava spelat f�r eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorges�ng, och I haven icke j�mrat eder.'
11	18	Ty Johannes kom, och han varken �ter eller dricker, och s� s�ger man: 'Han �r besatt av en ond ande.'
11	19	M�nniskosonen kom, och han b�de �ter och dricker, och nu s�ger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han �r, en publikaners och syndares v�n!' Men Visheten har f�tt r�tt av sina barn.�
11	20	D�refter begynte han tala bestraffande ord till de st�der i vilka han hade utf�rt s� m�nga av sina kraftg�rningar, och f�reh�lla dem att de icke hade gjort b�ttring:
11	21	�Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg�rningar som �ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s� skulle de f�r l�nge sedan hava gjort b�ttring i s�ck och aska.
11	22	Men jag s�ger eder: F�r Tyrus och Sidon skall det p� domens dag bliva dr�gligare �n f�r eder.
11	23	Och du, Kapernaum, skall v�l du bliva upph�jt till himmelen? Nej, ned till d�dsriket m�ste du fara. Ty om de kraftg�rningar som �ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s� skulle det hava st�tt �nnu i dag.
11	24	Men jag s�ger eder att det f�r Sodoms land skall p� domens dag bliva dr�gligare �n f�r dig.�
11	25	Vid den tiden talade Jesus och sade: �Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, f�r att du v�l har dolt detta f�r de visa och kloka, men uppenbarat det f�r de enfaldiga.
11	26	Ja, Fader; s� har ju varit ditt behag.
11	27	Allt har av min Fader blivit f�rtrott �t mig. Och ingen k�nner Sonen utom Fadern, ej heller k�nner n�gon Fadern utom Sonen och den f�r vilken Sonen vill g�ra honom k�nd. --
11	28	Kommen till mig, I alla som arbeten och �ren betungade, s� skall jag giva eder ro.
11	29	Tagen p� eder mitt ok och l�ren av mig, ty jag �r saktmodig och �dmjuk i hj�rtat; 's� skolen I finna ro f�r edra sj�lar'.
11	30	Ty mitt ok �r milt, och min b�rda �r l�tt.�
12	1	Vid den tiden tog Jesus p� sabbaten v�gen genom ett s�desf�lt; och hans l�rjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och �ta.
12	2	N�r faris�erna s�go detta, sade de till honom: �Se, dina l�rjungar g�ra vad som icke �r lovligt att g�ra p� en sabbat.�
12	3	Han svarade dem: �Haven I icke l�st vad David gjorde, n�r han och de som f�ljde honom blevo hungriga:
12	4	huru han d� gick in i Guds hus, och huru de �to sk�debr�den, fast�n det ju varken f�r honom eller f�r dem som f�ljde honom var lovligt att �ta s�dant br�d, utan allenast f�r pr�sterna?
12	5	Eller haven I icke l�st i lagen att pr�sterna p� sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likv�l �ro utan skuld?
12	6	Men jag s�ger eder: H�r �r vad som �r f�rmer �n helgedomen.
12	7	Och haden I f�rst�tt vad det �r: 'Jag har behag till barmh�rtighet, och icke till offer', s� skullen I icke hava d�mt dem skyldiga, som �ro utan skuld.
12	8	Ty M�nniskosonen �r herre �ver sabbaten.�
12	9	Och han gick d�rifr�n vidare och kom in i deras synagoga.
12	10	Och se, d�r var en man som hade en f�rvissnad hand. D� fr�gade de honom och sade: ��r det lovligt att bota sjuka p� sabbaten?� De ville n�mligen f� n�got att anklaga honom f�r.
12	11	Men han sade till dem: �Om n�gon bland eder har ett f�r, och detta p� sabbaten faller i en grop, fattar han icke d� i det och drager upp det?
12	12	Huru mycket mer v�rd �r nu icke en m�nniska �n ett f�r! Allts� �r det lovligt att p� sabbaten g�ra vad gott �r.�
12	13	D�refter sade han till mannen: �R�ck ut din hand.� Och han r�ckte ut den, och den blev frisk igen och f�rdig s�som den andra. --
12	14	D� gingo faris�erna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle f�rg�ra honom.
12	15	Men n�r Jesus fick veta detta, gick han bort d�rifr�n; och m�nga f�ljde honom, och han botade dem alla,
12	16	men f�rbj�d dem str�ngeligen att utbreda ryktet om honom.
12	17	Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n�r han sade:
12	18	�Se, �ver min tj�nare, som jag har utvalt, min �lskade, i vilken min sj�l har funnit behag, �ver honom skall jag l�ta min Ande komma, och han skall f�rkunna r�tten bland folken.
12	19	Han skall icke kiva eller skria, och hans r�st skall man icke h�ra p� gatorna,
12	20	Ett brutet r�r skall han icke s�nderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsl�cka, intill dess att han har f�rt r�tten fram till seger.
12	21	Och till hans namn skola folken s�tta sitt hopp.�
12	22	D� f�rde man till honom en besatt, som var blind och d�vstum. Och han botade honom, s� att den d�vstumme talade och s�g.
12	23	Och allt folket uppfylldes av h�pnad och sade: �M�nne icke denne �r Davids son?�
12	24	Men n�r faris�erna h�rde detta, sade de: �Det �r allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.�
12	25	Men han f�rstod deras tankar och sade till dem: �Vart rike som har kommit i strid med sig sj�lvt bliver f�r�tt, och intet samh�lle eller hus som har kommit i strid med sig sj�lvt kan hava best�nd.
12	26	Om nu Satan driver ut Satan, s� har han kommit i strid med sig sj�lv. Huru kan d� hans rike hava best�nd?
12	27	Och om det �r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d� edra egna anh�ngare ut dem? De skola allts� vara edra domare.
12	28	Om det �ter �r med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, s� har ju Guds rike kommit till eder. --
12	29	Eller huru kan n�gon g� in i en stark mans hus och ber�va honom hans bohag, s�framt han icke f�rut har bundit den starke? F�rst d�refter kan han plundra hans hus.
12	30	Den som icke �r med mig, han �r emot mig, och den som icke f�rsamlar med mig, han f�rskingrar.
12	31	D�rf�r s�ger jag eder: All annan synd och h�delse skall bliva m�nniskorna f�rl�ten, men h�delse mot Anden skall icke bliva f�rl�ten.
12	32	Ja, om n�gon s�ger n�got mot M�nniskosonen, s� skall det bliva honom f�rl�tet; men om n�gon s�ger n�got mot den helige Ande, s� skall det icke bliva honom f�rl�tet, varken i denna tids�ldern eller i den tillkommande.
12	33	I m�sten d�ma s�: antingen �r tr�det gott, och d� m�ste dess frukt vara god; eller �r tr�det d�ligt, och d� m�ste dess frukt vara d�lig. Ty av frukten k�nner man tr�det.
12	34	I huggormars avf�da, huru skullen I kunna tala n�got gott, d� I sj�lva �ren onda? Vad hj�rtat �r fullt av, det talar ju munnen.
12	35	En god m�nniska b�r ur sitt goda f�rr�d fram vad gott �r, och en ond m�nniska b�r ur sitt onda f�rr�d fram vad ont �r.
12	36	Men jag s�ger eder, att f�r vart f�f�ngligt ord som m�nniskorna tala skola de g�ra r�kenskap p� domens dag.
12	37	Ty efter dina ord skall du d�mas r�ttf�rdig, och efter dina ord skall du d�mas skyldig.�
12	38	D� togo n�gra av de skriftl�rde och faris�erna till orda och sade till honom: �M�stare, vi skulle vilja se n�got tecken av dig.�
12	39	Men han svarade och sade till dem: �Ett ont och trol�st sl�kte �r detta! Det �stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det �n profeten Jonas' tecken.
12	40	Ty likasom Jonas tre dagar och tre n�tter var i den stora fiskens buk, s� skall ock M�nniskosonen tre dagar och tre n�tter vara i jordens sk�te.
12	41	Ninevitiska m�n skola vid domen tr�da fram tillsammans med detta sl�kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b�ttring vid Jonas' predikan; och se, h�r �r vad som �r mer �n Jonas.
12	42	Drottningen av S�derlandet skall vid domen tr�da fram tillsammans med detta sl�kte och bliva det till dom. Ty hon kom fr�n jordens �nda f�r att h�ra Salomos visdom; och se, h�r �r vad som �r mer �n Salomo.
12	43	N�r en oren ande har farit ut ur en m�nniska, vandrar han omkring i �kentrakter och s�ker efter ro, men finner ingen.
12	44	D� s�ger han: 'Jag vill v�nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr�n.' Och n�r han kommer dit och finner det st� ledigt och vara fejat och prytt,
12	45	d� g�r han �stad och tager med sig sju andra andar, som �ro v�rre �n han sj�lv, och de g� ditin och bo d�r; och s� bliver f�r den m�nniskan det sista v�rre �n det f�rsta. S� skall det ock g� med detta onda sl�kte.�
12	46	Medan han �nnu talade till folket, kommo hans moder och hans br�der och stannade d�rutanf�r och ville tala med honom.
12	47	D� sade n�gon till honom: �Se, din moder och dina br�der st� h�rutanf�r och vilja tala med dig.�
12	48	Men han svarade och sade till den som omtalade detta f�r honom: �Vilken �r min moder, och vilka �ro mina br�der?�
12	49	Och han r�ckte ut handen mot sina l�rjungar och sade: �Se h�r �r min moder, och h�r �ro mina br�der!
12	50	Ty var och en som g�r min himmelske Faders vilja, den �r min broder och min syster och min moder.�
13	1	Samma dag gick Jesus ut fr�n huset d�r han bodde och satte sig vid sj�n.
13	2	D� f�rsamlade sig mycket folk omkring honom. D�rf�r steg han i en b�t; och han satt i den, medan allt folket stod p� stranden.
13	3	Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: �En s�ningsman gick ut f�r att s�.
13	4	Och n�r han s�dde, f�ll somt vid v�gen, och f�glarna kommo och �to upp det.
13	5	Och somt f�ll p� stengrund, d�r det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
13	6	men n�r solen hade g�tt upp, f�rbr�ndes det, och eftersom det icke hade n�gon rot, torkade det bort.
13	7	Och somt f�ll bland t�rnen, och t�rnena sk�to upp och f�rkv�vde det.
13	8	Men somt f�ll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
13	9	Den som har �ron, han h�re.�
13	10	D� tr�dde l�rjungarna fram och sade till honom: �Varf�r talar du till dem i liknelser?�
13	11	Han svarade och sade: �Eder �r givet att l�ra k�nna himmelrikets hemligheter, men dem �r det icke givet.
13	12	Ty den som har, �t honom skall varda givet, s� att han f�r �ver nog; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks� det han har.
13	13	D�rf�r talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende �gon intet se, och med h�rande �ron intet h�ra, och intet heller f�rst�.
13	14	S� fullbordas p� dem Esaias' profetia, den som s�ger: 'Med h�rande �ron skolen I h�ra, och dock alls intet f�rst�, och med seende �gon skolen I se, och dock alls intet f�rnimma.
13	15	Ty detta folks hj�rta har blivit f�rstockat, och med �ronen h�ra de illa, och sina �gon hava de tillslutit, s� att de icke se med sina �gon, eller h�ra med sina �ron, eller f�rst� med sina hj�rtan, och omv�nda sig och bliva helade av mig.
13	16	Men saliga �ro edra �gon, som se, och edra �ron, som h�ra.
13	17	Ty sannerligen s�ger jag eder: M�nga profeter och r�ttf�rdiga m�n �stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att h�ra det som I h�ren, men fingo dock icke h�ra det.
13	18	H�ren allts� I vad som menas med liknelsen om s�ningsmannen.
13	19	N�r n�gon h�r ordet om riket, men icke f�rst�r det, d� kommer den onde och river bort det som s�ddes i hans hj�rta. Om en s�dan m�nniska kan det s�gas att s�den s�ddes vid v�gen.
13	20	Och att den s�ddes p� stengrunden, det �r sagt om den som v�l h�r ordet och strax tager emot det med gl�dje,
13	21	men som icke har n�gon rot i sig, utan bliver best�ndande allenast till en tid, och n�r bedr�velse eller f�rf�ljelse p�kommer f�r ordets skull, d� kommer han strax p� fall.
13	22	Och att den s�ddes bland t�rnena, det �r sagt om den som v�l h�r ordet, men l�ter tidens omsorger och rikedomens bedr�gliga lockelse f�rkv�va det, s� att han bliver utan frukt.
13	23	Men att den s�ddes i den goda jorden, det �r sagt om den som b�de h�r ordet och f�rst�r det, och som j�mv�l b�r frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.�
13	24	En annan liknelse framst�llde han f�r dem; han sade: �Med himmelriket �r det, s�som n�r en man s�dde god s�d i sin �ker;
13	25	men n�r folket sov, kom hans ov�n och s�dde ogr�s mitt ibland vetet och gick sedan sin v�g.
13	26	N�r nu s�den sk�t upp och satte frukt, s� visade sig ock ogr�set.
13	27	D� tr�dde husbondens tj�nare fram och sade till honom: 'Herre, du s�dde ju god s�d i din �ker; varifr�n har den d� f�tt ogr�s?
13	28	Han svarade dem: 'En ov�n har gjort detta.' Tj�narna sade till honom: 'Vill du allts� att vi skola g� �stad och samla det tillhopa?'
13	29	Men han svarade: 'Nej; ty d� kunden I rycka upp vetet j�mte ogr�set, n�r I samlen detta tillhopa.
13	30	L�ten b�da slagen v�xa tillsammans intill sk�rdetiden; och n�r sk�rdetiden �r inne, vill jag s�ga till sk�rdem�nnen: 'Samlen f�rst tillhopa ogr�set, och binden det i knippor till att br�nnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'�
13	31	En annan liknelse framst�llde han f�r dem; han sade: �Himmelriket �r likt ett senapskorn som en man tager och l�gger ned i sin �ker.
13	32	Det �r minst av alla fr�n, men n�r det har v�xt upp, �r det st�rst bland kryddv�xter; ja, det bliver ett tr�d, s� att himmelens f�glar komma och bygga sina n�sten p� dess grenar.�
13	33	En annan liknelse framst�llde han f�r dem: �Himmelriket �r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk�ppor mj�l, till dess alltsammans bliver syrat.�
13	34	Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.
13	35	Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: �Jag vill �ppna min mun till liknelser, uppenbara vad f�rborgat har varit fr�n v�rldens begynnelse.�
13	36	D�refter l�t han folket g� och gick sj�lv hem. Och hans l�rjungar tr�dde fram till honom och sade: �Uttyd f�r oss liknelsen om ogr�set i �kern.�
13	37	Han svarade och sade: �Den som s�r den goda s�den �r M�nniskosonen.
13	38	�kern �r v�rlden. Den goda s�den, det �r rikets barn, men ogr�set �r ondskans barn.
13	39	Ov�nnen, som s�dde det, �r dj�vulen. Sk�rdetiden �r tidens �nde. Sk�rdem�nnen �r �nglar.
13	40	S�som nu ogr�set samlas tillhopa och br�nnes upp i eld, s� skall det ock ske vid tidens �nde.
13	41	M�nniskosonen skall d� s�nda ut sina �nglar, och de skola samla tillhopa och f�ra bort ur hans rike alla dem som �ro andra till fall, och dem som g�ra vad or�tt �r,
13	42	och skola kasta dem i den brinnande ugnen; d�r skall vara gr�t och tandagnisslan.
13	43	D� skola de r�ttf�rdiga lysa s�som solen, i sin Faders rike. Den som har �ron, han h�re.
13	44	Himmelriket �r likt en skatt som har blivit g�md i en �ker. Och en man finner den, men h�ller det hemligt; och i sin gl�dje g�r han bort och s�ljer allt vad han �ger och k�per den �kern.
13	45	Ytterligare �r det med himmelriket, s�som n�r en k�pman s�ker efter goda p�rlor;
13	46	och d� han har funnit en dyrbar p�rla, g�r han bort och s�ljer vad han �ger och k�per den.
13	47	Ytterligare �r det med himmelriket, s�som n�r en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
13	48	N�r den s� bliver full, drager man upp den p� stranden och s�tter sig ned och samlar de goda i k�rl, men de d�liga kastar man bort. --
13	49	S� skall det ock ske vid tidens �nde: �nglarna skola g� ut och skilja de onda fr�n de r�ttf�rdiga
13	50	och kasta dem i den brinnande ugnen; d�r skall vara gr�t och tandagnisslan.
13	51	Haven I f�rst�tt allt detta?� De svarade honom: �Ja.�
13	52	D� sade han till dem: �S� �r nu var skriftl�rd, som har blivit en l�rjunge f�r himmelriket, lik en husbonde som ur sitt f�rr�d b�r fram nytt och gammalt.�
13	53	N�r Jesus hade framst�llt alla dessa liknelser, drog han bort d�rifr�n.
13	54	Och han kom till sin f�dernestad, och d�r undervisade han folket i deras synagoga, s� att de h�pnade och sade: �Varifr�n har han f�tt denna vishet? Och hans kraftg�rningar, varifr�n komma de?
13	55	�r d� denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans br�der Jakob och Josef och Simon och Judas?
13	56	Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifr�n har han d� f�tt allt detta?�
13	57	S� blev han f�r dem en st�testen. Men Jesus sade till dem: �En profet �r icke f�raktad utom i sin f�dernestad och i sitt eget hus.�
13	58	Och f�r deras otros skull gjorde han d�r icke m�nga kraftg�rningar.
14	1	Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, h�ra ryktet om Jesus.
14	2	D� sade han till sina tj�nare: �Det �r Johannes d�paren. Han har uppst�tt fr�n de d�da, och d�rf�r verka dessa krafter i honom.�
14	3	Herodes hade n�mligen l�tit gripa Johannes och binda honom och s�tta honom i f�ngelse, f�r Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
14	4	Ty Johannes hade sagt till honom: �Det �r icke lovligt f�r dig att hava henne.�
14	5	Och han hade velat d�da honom, men han fruktade f�r folket, eftersom de h�llo honom f�r en profet.
14	6	Men s� kom Herodes' f�delsedag. D� dansade Herodias' dotter inf�r dem; och hon behagade Herodes s� mycket,
14	7	att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon beg�rde.
14	8	Hon sade d�, s�som hennes moder ingav henne: �Giv mig h�r p� ett fat Johannes d�parens huvud.�
14	9	D� blev konungen bekymrad, men f�r edens och f�r bordsg�sternas skull bj�d han att man skulle giva henne det,
14	10	och s�nde �stad och l�t halshugga Johannes i f�ngelset.
14	11	Och hans huvud blev framburet p� ett fat och givet �t flickan; och hon bar det till sin moder.
14	12	Men hans l�rjungar kommo och togo hans d�da kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det f�r Jesus.
14	13	D� Jesus h�rde detta, for han i en b�t d�rifr�n bort till en �de trakt, d�r de kunde vara allena. Men n�r folket fick h�ra h�rom, kommo de landv�gen efter honom fr�n st�derna.
14	14	Och d� han steg i land, fick han se att d�r var mycket folk; och han �mkade sig �ver dem och botade deras sjuka.
14	15	Men n�r det led mot aftonen, tr�dde hans l�rjungar fram till honom och sade: �Trakten �r �de, och tiden �r redan framskriden. L�t folket skiljas �t, s� att de kunna g� bort i byarna och k�pa sig mat.�
14	16	Men Jesus sade till dem: �De beh�va icke g� bort; given I dem att �ta.�
14	17	De svarade honom: �Vi hava h�r icke mer �n fem br�d och tv� fiskar.�
14	18	D� sade han: �B�ren dem hit till mig.�
14	19	D�refter tillsade han folket att l�gga sig ned i gr�set. Och han tog de fem br�den och de tv� fiskarna och s�g upp till himmelen och v�lsignade dem. Och han br�t br�den och gav dem �t l�rjungarna, och l�rjungarna g�vo �t folket.
14	20	Och de �to alla och blevo m�tta Sedan samlade man upp de �verblivna styckena, tolv korgar fulla.
14	21	Men de som hade �tit voro vid pass fem tusen m�n, f�rutom kvinnor och barn.
14	22	Strax d�refter n�dgade han sina l�rjungar att stiga i b�ten och f�re honom fara �ver till andra stranden, medan han tills�g att folket skildes �t.
14	23	Och sedan detta hade skett, gick han upp p� berget f�r att vara allena och bedja. N�r det s� hade blivit afton, var han d�r ensam.
14	24	B�ten var d� redan m�nga stadier fr�n land och h�rt ansatt av v�gorna, ty vinden l�g emot.
14	25	Men under fj�rde nattv�kten kom Jesus till dem, g�ende fram �ver sj�n.
14	26	N�r d� l�rjungarna fingo se honom g� p� sj�n, blevo de f�rf�rade och sade: �Det �r en v�lnad�, och ropade av f�rskr�ckelse.
14	27	Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: �Varen vid gott mod; det �r jag, varen icke f�rskr�ckta.�
14	28	D� svarade Petrus honom och sade: �Herre, �r det du, s� bjud mig att komma till dig p� vattnet.�
14	29	Han sade: �Kom.� D� steg Petrus ut ur b�ten och begynte g� p� vattnet och kom till Jesus.
14	30	Men n�r han s�g huru stark vinden var, blev han f�rskr�ckt; och d� han nu begynte sjunka, ropade han och sade: �Herre, hj�lp mig.�
14	31	Och strax r�ckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: �Du klentrogne, varf�r tvivlade du?�
14	32	N�r de sedan hade kommit upp i b�ten, lade sig vinden.
14	33	Men de som voro i b�ten f�llo ned f�r honom och sade: �F�rvisso �r du Guds Son.�
14	34	N�r de hade farit �ver, kommo de till Gennesarets land.
14	35	D� nu folket d�r p� orten k�nde igen honom, s�nde de ut bud i hela trakten d�romkring, och man f�rde till honom alla som voro sjuka.
14	36	Och de b�do honom att allenast f� r�ra vid h�rntofsen p� hans mantel; och alla som r�rde vid den blevo hulpna.
15	1	H�refter kommo faris�er och skriftl�rde fr�n Jerusalem till Jesus och sade:
15	2	�Varf�r �vertr�da dina l�rjungar de �ldstes stadgar? De tv� ju icke sina h�nder, n�r de skola �ta.�
15	3	Men han svarade och sade till dem: �Varf�r �vertr�den I sj�lva Guds bud, f�r edra stadgars skull?
15	4	Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som sm�dar sin fader eller sin moder, han skall d�den d�.'
15	5	Men I s�gen, att om n�gon s�ger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava f�tt till hj�lp, det giver jag i st�llet s�som offerg�va', d� beh�ver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
15	6	I haven s� gjort Guds budord om intet, f�r edra stadgars skull.
15	7	I skrymtare, r�tt profeterade Esaias om eder, n�r han sade:
15	8	'Detta folk �rar mig med sina l�ppar, men deras hj�rtan �ro l�ngt ifr�n mig;
15	9	och f�f�ngt dyrka de mig, eftersom de l�ror de f�rkunna �ro m�nniskobud.'�
15	10	Och han kallade folket till sig och sade till dem: �H�ren och f�rst�n.
15	11	Icke vad som g�r in i munnen orenar m�nniskan, men vad som g�r ut ifr�n munnen, det orenar m�nniskan.�
15	12	D� tr�dde hans l�rjungar fram och sade till honom: �Vet du, att n�r faris�erna h�rde det du nu sade, var det f�r dem en st�testen?�
15	13	Men han svarade och sade: �Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med r�tterna.
15	14	Fr�gen icke efter dem. De �ro blinda ledare; och om en blind leder en blind, s� falla de b�da i gropen.�
15	15	D� tog Petrus till orda och sade till honom: �Uttyd f�r oss detta bildliga tal.�
15	16	Han sade: ��ren d� ocks� I �nnu utan f�rst�nd?
15	17	Insen I icke att allt som g�r in i munnen, det g�r ned i buken och har sin naturliga utg�ng?
15	18	Men vad som g�r ut ifr�n munnen, det kommer fr�n hj�rtat, och det �r detta som orenar m�nniskan.
15	19	Ty fr�n hj�rtat komma onda tankar, mord, �ktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesb�rd, h�delse.
15	20	Det �r detta som orenar m�nniskan; men att �ta med otvagna h�nder, det orenar icke m�nniskan.�
15	21	Och Jesus begav sig bort d�rifr�n och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
15	22	D� kom en kananeisk kvinna fr�n det omr�det och ropade och sade: �Herre, Davids son, f�rbarma dig �ver mig. Min dotter pl�gas sv�rt av en ond ande.�
15	23	Men han svarade henne icke ett ord. D� tr�dde hans l�rjungar fram och b�do honom och sade: �Giv henne besked; hon f�rf�ljer oss ju med sitt ropande.�
15	24	Han svarade och sade: �Jag �r icke uts�nd till andra �n till de f�rlorade f�ren av Israels hus.�
15	25	Men hon kom fram och f�ll ned f�r honom och sade: �Herre, hj�lp mig.�
15	26	D� svarade han och sade: �Det �r otillb�rligt att taga br�det fr�n barnen och kasta det �t hundarna.�
15	27	Hon sade: �Ja, Herre. Ocks� �ta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifr�n deras herrars bord.�
15	28	D� svarade Jesus och sade till henne: �O kvinna, din tro �r stor. Ske dig s�som du vill.� Och hennes dotter var frisk ifr�n den stunden.
15	29	Men Jesus gick d�rifr�n vidare och kom till Galileiska sj�n. Och han gick upp p� berget och satte sig d�r.
15	30	D� kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, d�vstumma, lytta och m�nga andra; dem lade de ned f�r hans f�tter, och han botade dem,
15	31	s� att folket f�rundrade sig, n�r de funno d�vstumma tala, lytta vara friska och f�rdiga, halta g� och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
15	32	Och Jesus kallade sina l�rjungar till sig och sade: �Jag �mkar mig �ver folket, ty det �r redan tre dagar som de hava dr�jt kvar hos mig, och de hava intet att �ta; och jag vill icke l�ta dem g� ifr�n mig fastande, f�r att de icke skola uppgivas p� v�gen.�
15	33	D� sade l�rjungarna till honom: �Varifr�n skola vi h�r, i en �ken, f� s� mycket br�d, att vi kunna m�tta s� mycket folk?�
15	34	Jesus fr�gade dem: �Huru m�nga br�d haven I?� De svarade: �Sju, och d�rtill n�gra f� sm�fiskar.�
15	35	D� tillsade han folket att l�gra sig p� marken.
15	36	Och han tog de sju br�den, s� ock fiskarna, och tackade Gud och br�t br�den och gav �t l�rjungarna, och l�rjungarna g�vo �t folket.
15	37	S� �to de alla och blevo m�tta. Och de �verblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
15	38	Men de som hade �tit voro fyra tusen m�n, f�rutom kvinnor och barn.
15	39	Sedan l�t han folket skiljas �t och steg i b�ten och for till Magadans omr�de.
16	1	Och faris�erna och sadduc�erna kommo dit och ville s�tta honom p� prov; de beg�rde att han skulle l�ta dem se n�got tecken fr�n himmelen.
16	2	Men han svarade och sade till dem: �Om aftonen s�gen I: 'Det bliver klart v�der, ty himmelen �r r�d',
16	3	och om morgonen: 'Det bliver ov�der i dag, ty himmelen �r mulen och r�d.' Ja, om himmelens utseende f�rst�n I att d�ma, men om tidernas tecken kunnen I icke d�ma.
16	4	Ett ont och trol�st sl�kte �r detta! Det �stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det �n Jonas' tecken.� Och s� l�mnade han dem och gick sin v�g.
16	5	N�r sedan l�rjungarna foro �stad, �ver till andra stranden, hade de f�rg�tit att taga med sig br�d.
16	6	Och Jesus sade till dem: �Sen till, att I tagen eder till vara f�r faris�ernas och sadduc�ernas surdeg.�
16	7	D� talade de med varandra och sade: �Det �r d�rf�r att vi icke hava tagit med oss br�d.�
16	8	Men n�r Jesus m�rkte detta, sade han: �I klentrogne, varf�r talen I eder emellan om att I icke haven br�d med eder?
16	9	F�rst�n I �nnu ingenting? Och kommen I icke ih�g de fem br�den �t de fem tusen, och huru m�nga korgar I d� togen upp?
16	10	Ej heller de sju br�den �t de fyra tusen, och huru m�nga korgar I d� togen upp?
16	11	Huru kommer det d� till, att I icke f�rst�n att det ej var om br�d som jag talade till eder? Tagen eder till vara f�r faris�ernas och sadduc�ernas surdeg.�
16	12	D� f�rstodo de att det icke var f�r surdeg i br�d som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan f�r faris�ernas och sadduc�ernas l�ra.
16	13	Men n�r Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, fr�gade han sina l�rjungar och sade: �Vem s�ger folket M�nniskosonen vara?�
16	14	De svarade: �Somliga s�ga Johannes d�paren, andra Elias, andra �ter Jeremias eller en annan av profeterna.�
16	15	D� fr�gade han dem: �Vem s�gen d� I mig vara?�
16	16	Simon Petrus svarade och sade: �Du �r Messias, den levande Gudens Son.�
16	17	D� svarade Jesus och sade till honom: �Salig �r du, Simon, Jonas' son; ty k�tt och blod har icke uppenbarat detta f�r dig, utan min Fader, som �r i himmelen.
16	18	S� s�ger ock jag dig att du �r Petrus; och p� denna klippa skall jag bygga min f�rsamling, och d�dsrikets portar skola icke bliva henne �verm�ktiga.
16	19	Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p� jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du l�ser p� jorden, det skall vara l�st i himmelen.�
16	20	D�refter f�rbj�d han l�rjungarna att f�r n�gon s�ga att han var Messias.
16	21	Fr�n den tiden begynte Jesus f�rklara f�r sina l�rjungar, att han m�ste g� till Jerusalem och lida mycket av de �ldste och �verstepr�sterna och de skriftl�rde, och att han skulle bliva d�dad, men att han p� tredje dagen skulle uppst� igen.
16	22	D� tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots�ga honom och sade: �Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda f�r detta vederfaras dig.�
16	23	Men han v�nde sig om och sade till Petrus: �G� bort, Satan, och st� mig icke i v�gen; du �r f�r mig en st�testen, ty dina tankar �ro icke Guds tankar, utan m�nniskotankar.�
16	24	D�refter sade Jesus till sina l�rjungar: �Om n�gon vill efterf�lja mig, s� f�rsake han sig sj�lv och tage sitt kors p� sig: s� f�lje han mig.
16	25	Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, f�r min skull, han skall finna det.
16	26	Och vad hj�lper det en m�nniska, om hon vinner hela v�rlden, men f�rlorar sin sj�l? Eller vad kan en m�nniska giva till l�sen f�r sin sj�l?
16	27	M�nniskosonen skall komma i sin Faders h�rlighet med sina �nglar, och d� skall han vederg�lla var och en efter hans g�rningar.
16	28	Sannerligen s�ger jag eder: Bland dem som h�r st� finnas n�gra som icke skola smaka d�den, f�rr�n de f� se M�nniskosonen komma i sitt rike.�
17	1	Sex dagar d�refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och f�rde dem upp p� ett h�gt berg, d�r de voro allena.
17	2	Och hans utseende f�rvandlades inf�r dem: hans ansikte sken s�som solen, och hans kl�der blevo vita s�som ljuset.
17	3	Och se, f�r dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
17	4	D� tog Petrus till orda och sade till Jesus: �Herre, h�r �r oss gott att vara; vill du, s� skall jag h�r g�ra tre hyddor, �t dig en och �t Moses en och �t Elias en.�
17	5	Och se, medan han �nnu talade, �verskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en r�st som sade: �Denne �r min �lskade Son, i vilken jag har funnit behag; h�ren honom.�
17	6	N�r l�rjungarna h�rde detta, f�llo de ned p� sina ansikten i stor f�rskr�ckelse.
17	7	Men Jesus gick fram och r�rde vid dem och sade: �St�n upp, och varen icke f�rskr�ckta.�
17	8	N�r de d� lyfte upp sina �gon, s�go de ingen utom Jesus allena.
17	9	D� de sedan gingo ned fr�n berget, bj�d Jesus dem och sade: �Omtalen icke f�r n�gon denna syn, f�rr�n M�nniskosonen har uppst�tt fr�n de d�da.�
17	10	Men l�rjungarna fr�gade honom och sade: �Huru kunna d� de skriftl�rde s�ga att Elias f�rst m�ste komma?�
17	11	Han svarade och sade: �Elias m�ste visserligen komma och uppr�tta allt igen;
17	12	men jag s�ger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan f�rforo mot honom alldeles s�som de ville. Sammalunda skall ock M�nniskosonen f� lida genom dem.�
17	13	D� f�rstodo l�rjungarna att det var om Johannes d�paren som han talade till dem.
17	14	N�r de d�refter kommo till folket, tr�dde en man fram till honom och f�ll p� kn� f�r honom
17	15	och sade: �Herre, f�rbarma dig �ver min son ty han �r m�nadsrasande och pl�gas sv�rt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet.
17	16	Och jag f�rde honom till dina l�rjungar, men de kunde icke bota honom.�
17	17	D� svarade Jesus och sade: �O du otrogna och vr�nga sl�kte, huru l�nge m�ste jag vara bland eder? Huru l�nge m�ste jag h�rda ut med eder? F�ren honom hit till mig.�
17	18	Och Jesus tilltalade honom str�ngt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad fr�n den stunden.
17	19	Sedan, n�r de voro allena, tr�dde l�rjungarna fram till Jesus och fr�gade: �Varf�r kunde icke vi driva ut honom?�
17	20	Han svarade dem: �F�r eder otros skull. Ty sannerligen s�ger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott s�som ett senapskorn, s� skolen I kunna s�ga till detta berg: 'Flytta dig h�rifr�n dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d� vara om�jligt f�r eder.�
17	21
17	22	Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: �M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad i m�nniskors h�nder,
17	23	och man skall d�da honom, men p� tredje dagen skall han uppst� igen.� D� blevo de mycket bedr�vade.
17	24	Och n�r de hade kommit till Kapernaum, tr�dde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: �Pl�gar icke eder m�stare betala tempelskatt?�
17	25	Han svarade: �Jo.� N�r han sedan hade kommit hem, f�rekom honom Jesus med fr�gan: �Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina s�ner eller av andra m�nniskor?�
17	26	Han svarade: �Av andra m�nniskor.� D� sade Jesus till honom: �Allts� �ro d� s�nerna fria.
17	27	Men f�r att vi icke skola bliva dem till en st�testen, s� g� ned till sj�n och kasta ut en krok. Tag s� den f�rsta fisk som du drager upp, och n�r du �ppnar munnen p� den skall du d�r finna en silverpenning. Tag den, och giv den �t dem for mig och dig.� gott att vi �ro h�r tillst�des� osv.
18	1	I samma stund tr�dde l�rjungarna fram till Jesus och fr�gade: �Vilken �r den st�rste i himmelriket?�
18	2	D� kallade han fram ett barn och st�llde det mitt ibland dem
18	3	och sade: �Sannerligen s�ger jag eder: Om I icke omv�nden eder och bliven s�som barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
18	4	Den som nu s� �dmjukar sig, att han bliver s�som detta barn, han �r den st�rste i himmelriket.
18	5	Och den som tager emot ett s�dant barn I mitt namn, han tager emot mig.
18	6	Men den som f�rf�r en av dessa sm� som tro p� mig, f�r honom vore det b�ttre att en kvarnsten h�ngdes om hans hals och han s�nktes ned i havets djup.
18	7	Ve v�rlden f�r f�rf�relsers skull! F�rf�relser m�ste ju komma; men ve den m�nniska genom vilken f�rf�relsen kommer!
18	8	Om nu din hand eller din fot �r dig till f�rf�relse, s� hugg av den och kasta den ifr�n dig. Det �r b�ttre f�r dig att ing� i livet lytt eller halt, �n att hava b�da h�nderna eller b�da f�tterna i beh�ll och kastas i den eviga elden.
18	9	Och om ditt �ga �r dig till f�rf�relse, s� riv ut det och kasta det ifr�n dig. Det �r b�ttre f�r dig att ing� i livet en�gd, �n att hava b�da �gonen i beh�ll och kastas i det brinnande Gehenna.
18	10	Sen till, att I icke f�rakten n�gon av dessa sm�; ty jag s�ger eder att deras �nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.
18	11
18	12	Vad synes eder? Om en man har hundra f�r, och ett av dem har kommit vilse, l�mnar han icke d� de nittionio p� bergen och g�r �stad och s�ker efter det som har kommit vilse?
18	13	Och h�nder det d� att han finner det -- sannerligen s�ger jag eder: d� gl�der han sig mer �ver det f�ret �n �ver de nittionio som icke hade kommit vilse.
18	14	S� �r det ej heller eder himmelske Faders vilja att n�gon av dessa sm� skall g� f�rlorad.
18	15	Men om din broder f�rsyndar sig, s� g� �stad och f�reh�ll honom det enskilt. Om han d� lyssnar till dig, s� har du vunnit din broder.
18	16	Men om han icke lyssnar till dig, s� tag med dig �nnu en eller tv�, f�r att 'var sak m� avg�ras efter tv� eller tre vittnens utsago'.
18	17	Lyssnar han icke till dem, s� s�g det till f�rsamlingen. Lyssnar han ej heller till f�rsamlingen, s� vare han f�r dig s�som en hedning och en publikan.
18	18	Sannerligen s�ger jag eder: Allt vad I binden p� jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I l�sen p� jorden, det skall vara l�st i himmelen.
18	19	Ytterligare s�ger jag eder, att om tv� av eder h�r p� jorden komma �verens att bedja om n�got, vad det vara m�, s� skall det besk�ras dem av min Fader, som �r i himmelen.
18	20	Ty var tv� eller tre �r f�rsamlade i mitt namn, d�r �r jag mitt ibland dem.�
18	21	D� tr�dde Petrus fram och sade till honom: �Herre, huru m�nga g�nger skall jag f�rl�ta min broder, om han f�rsyndar sig mot mig? �r sju g�nger nog?�
18	22	Jesus svarade honom: �Jag s�ger dig: Icke sju g�nger, utan sjuttio g�nger sju g�nger.
18	23	Allts� �r det med himmelriket, s�som n�r en konung ville h�lla r�kenskap med sina tj�nare.
18	24	Och n�r han begynte h�lla r�kenskap, f�rde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.
18	25	Men d� denna icke kunde betala, bj�d hans herre att han skulle s�ljas, s� ock hans hustru och barn och allt vad han �gde, f�r att skulden m�tte bliva betald.
18	26	D� f�ll tj�naren ned f�r hans f�tter och sade: 'Hav t�lamod med mig, s� skall jag betala dig alltsammans.'
18	27	Och tj�narens herre �mkade sig �ver honom och gav honom fri och eftersk�nkte honom hans skuld.
18	28	Men n�r samme tj�nare kom ut, tr�ffade han p� en av sina medtj�nare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du �r skyldig.'
18	29	D� f�ll hans medtj�nare ned och bad honom och sade: 'Hav t�lamod med mig, s� skall jag betala dig.'
18	30	Men han ville icke, utan gick �stad och l�t s�tta honom i f�ngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
18	31	D� nu hans medtj�nare s�go det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och ber�ttade f�r sin herre allt som hade skett.
18	32	D� kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tj�nare, allt vad du var skyldig eftersk�nkte jag dig, eftersom du bad mig d�rom.
18	33	Borde d� icke ocks� du hava f�rbarmat dig �ver din medtj�nare, s�som jag f�rbarmade mig �ver dig?'
18	34	Och i sin vrede �verl�mnade hans herre honom i f�ngknektarnas v�ld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
18	35	S� skall ock min himmelske Fader g�ra med eder, om I icke av hj�rtat f�rl�ten var och en sin broder.�
19	1	N�r Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifr�n Galileen och begav sig, genom landet p� andra sidan Jordan, till Judeens omr�de.
19	2	Och mycket folk f�ljde honom, och han botade d�r de sjuka.
19	3	D� ville n�gra faris�er sn�rja honom och tr�dde fram till honom och sade: ��r det lovligt att skilja sig fr�n sin hustru av vilken orsak som helst?�
19	4	Men han svarade och sade: �Haven I icke l�st att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
19	5	och sade: 'F�rdenskull skall en man �vergiva sin fader och sin moder och h�lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett k�tt'?
19	6	S� �ro de icke mer tv�, utan ett k�tt. Vad nu Gud har sammanfogat, det m� m�nniskan icke �tskilja.�
19	7	D� sade de till honom: �Huru kunde d� Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och s� skilja sig fr�n henne?�
19	8	Han svarade dem: �F�r edra hj�rtans h�rdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas fr�n edra hustrur, men fr�n begynnelsen har det icke varit s�.
19	9	Och jag s�ger eder: Den som f�r n�gon annan orsaks skull �n f�r otukt skiljer sig fr�n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg�r �ktenskapsbrott.�
19	10	D� sade l�rjungarna till honom: ��r det s� med mannens st�llning till hustrun, d� �r det icke r�dligt att gifta sig.�
19	11	Men han svarade dem: �Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de �t vilka s�dant �r givet.
19	12	Ty visserligen finnas somliga som genom f�delsen, allt ifr�n moderlivet, �ro oskickliga till �ktenskap, andra �ter som av m�nniskor hava gjorts oskickliga d�rtill, men somliga finnas ock, som f�r himmelrikets skull sj�lvmant hava gjort sig oskickliga d�rtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.�
19	13	D�refter buros barn fram till honom, f�r att han skulle l�gga h�nderna p� dem och bedja; men l�rjungarna visade bort dem.
19	14	D� sade Jesus: �L�ten barnen vara, och f�rmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket h�r s�dana till.�
19	15	Och han lade h�nderna p� dem och gick sedan d�rifr�n.
19	16	D� tr�dde en man fram till honom och sade: �M�stare, vad gott skall jag g�ra f�r att f� evigt liv?�
19	17	Han sade till honom: �Varf�r fr�gar du mig om vad som �r gott? En finnes som �r god. Men vill du ing� i livet, s� h�ll buden.�
19	18	Han fr�gade: �Vilka?� Jesus svarade: �'Du skall icke dr�pa', 'Du skall icke beg� �ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj�la', 'Du skall icke b�ra falskt vittnesb�rd',
19	19	'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv.'�
19	20	D� sade den unge mannen till honom: �Allt detta har jag h�llit. Vad fattas mig �nnu?�
19	21	Jesus svarade honom: �Vill du vara fullkomlig, s� g� bort och s�lj vad du �ger och giv �t de fattiga; d� skall du f� en skatt i himmelen. Och kom sedan och f�lj mig.�
19	22	Men n�r den unge mannen h�rde detta, gick han bedr�vad bort, ty han hade m�nga �godelar.
19	23	D� sade Jesus till sina l�rjungar: �Sannerligen s�ger jag eder: F�r den som �r rik �r det sv�rt att komma in i himmelriket.
19	24	Ja, jag s�ger eder: Det �r l�ttare f�r en kamel att komma in genom ett n�ls�ga, �n f�r den som �r rik att komma in i Guds rike.�
19	25	N�r l�rjungarna h�rde detta, blevo de mycket h�pna och sade: �Vem kan d� bliva fr�lst?�
19	26	Men Jesus s�g p� dem och sade till dem: �F�r m�nniskor �r detta om�jligt, men f�r Gud �r allting m�jligt.�
19	27	D� tog Petrus till orda och sade till honom: �Se, vi hava �vergivit allt och f�ljt dig; vad skola vi f� d�rf�r?�
19	28	Jesus svarade dem: �Sannerligen s�ger jag eder: N�r v�rlden f�des p� nytt, d� n�r M�nniskosonen s�tter sig p� sin h�rlighets tron, d� skolen ocks� I, som haven efterf�ljt mig, f� sitta p� tolv troner s�som domare �ver Israels tolv stammar.
19	29	Och var och en som har �vergivit hus, eller br�der eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, f�r mitt namns skull, han skall f� m�ngfaldigt igen, och skall f� evigt liv till arvedel.
19	30	Men m�nga som �ro de f�rsta skola bliva de sista, och m�nga som �ro de sista skola bliva de f�rsta.�
20	1	�Ty med himmelriket �r det, s�som n�r en husbonde bittida om morgonen gick ut f�r att leja �t sig arbetare till sin ving�rd.
20	2	Och n�r han hade kommit �verens med arbetarna om en viss dagspenning, s�nde han dem till sin ving�rd.
20	3	N�r han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se n�gra andra st� sysslol�sa p� torget;
20	4	och han sade till dem: 'G�n ock I till min ving�rd, s� skall jag giva eder vad sk�ligt �r.'
20	5	Och de gingo. �ter gick han ut vid sj�tte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.
20	6	Ocks� vid elfte timmen gick han ut och fann d� n�gra andra st� d�r; och han sade till dem: 'Varf�r st�n I h�r hela dagen sysslol�sa?'
20	7	De svarade honom: 'D�rf�r att ingen har lejt oss.' D� sade han till dem: 'G�n ock I till min ving�rd.'
20	8	N�r det s� hade blivit afton, sade ving�rdens herre till sin f�rvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras l�n, men begynn med de sista och g� s� tillbaka �nda till de f�rsta.'
20	9	D� nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.
20	10	N�r sedan de f�rsta kommo, trodde de att de skulle f� mer, men ocks� var och en av dem fick samma dagspenning.
20	11	N�r de s� fingo, knorrade de mot husbonden.
20	12	och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har �nd� st�llt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'
20	13	D� svarade han en av dem och sade: 'Min v�n, jag g�r dig ingen or�tt. Kom du icke �verens med mig om den dagspenningen?
20	14	Tag vad dig tillkommer och g�. Men �t denne siste vill jag giva lika mycket som �t dig.
20	15	Har jag icke lov att g�ra s�som jag vill med det som �r mitt? Eller skall du med onda �gon se p� att jag �r s� god?' --
20	16	S� skola de sista bliva de f�rsta, och de f�rsta bliva de sista.�
20	17	D� nu Jesus ville g� upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, s� att de voro allena; och under v�gen sade han till dem:
20	18	�Se, vi g� nu upp till Jerusalem, och M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad �t �verstepr�sterna och de skriftl�rde, och de skola d�ma honom till d�den
20	19	och �verl�mna honom �t hedningarna till att begabbas och gisslas och korsf�stas; men p� tredje dagen skall han uppst� igen.�
20	20	D� tr�dde Sebedeus' s�ners moder fram till honom med sina s�ner och f�ll ned f�r honom och ville beg�ra n�got av honom.
20	21	Han fr�gade henne: �Vad vill du?� Hon svarade honom: �S�g att i ditt rike den ene av dessa mina tv� s�ner skall f� sitta p� din h�gra sida, och den andre p� din v�nstra.�
20	22	Men Jesus svarade och sade: �I veten icke vad I beg�ren. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?� De svarade honom: �Det kunna vi.�
20	23	D� sade han till dem: �Ja, v�l skolen I f� dricka min kalk, men platsen p� min h�gra sida och platsen p� min v�nstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f�r vilka s� �r best�mt av min Fader.�
20	24	N�r de tio andra h�rde detta, blevo de misslynta p� de tv� br�derna.
20	25	D� kallade Jesus dem till sig och sade: �I veten att furstarna upptr�da mot sina folk s�som herrar, och att de m�ktige l�ta folken k�nna sin myndighet.
20	26	S� �r det icke bland eder; utan den som vill bliva st�rst bland eder, han vare de andras tj�nare,
20	27	och den som vill vara fr�mst bland eder, han vare de andras dr�ng,
20	28	likasom M�nniskosonen har kommit, icke f�r att l�ta tj�na sig, utan f�r att tj�na och giva sitt liv till l�sen f�r m�nga.�
20	29	N�r de sedan gingo ut ifr�n Jeriko, f�ljde honom mycket folk.
20	30	Och se, tv� blinda sutto d�r vid v�gen. N�r dessa h�rde att det var Jesus som gick d�r fram, ropade de och sade: �Herre, f�rbarma dig �ver oss, du Davids son.�
20	31	Och folket tillsade dem str�ngeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: �Herre, f�rbarma dig �ver oss, du Davids son.�
20	32	D� stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: �Vad viljen I att jag skall g�ra eder?�
20	33	De svarade honom: �Herre, l�t v�ra �gon bliva �ppnade.�
20	34	D� f�rbarmade sig Jesus �ver dem och r�rde vid deras �gon, och strax fingo de sin syn och f�ljde honom.
21	1	N�r de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, d� s�nde Jesus �stad tv� l�rjungar
21	2	och sade till dem: �G�n in i byn som ligger mitt framf�r eder, s� skolen I strax finna en �sninna st� d�r bunden och en f�le bredvid henne; l�sen dem och f�ren dem till mig.
21	3	Och om n�gon s�ger n�got till eder, s� skolen I svara: 'Herren beh�ver dem'; d� skall han strax sl�ppa dem.�
21	4	Detta har skett, f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
21	5	�S�gen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande p� en �sna, p� en arbets�sninnas f�le.'�
21	6	Och l�rjungarna gingo �stad och gjorde s�som Jesus hade befallt dem
21	7	och ledde till honom �sninnan och f�len; och de lade sina mantlar p� denne, och han satte sig d�rovanp�.
21	8	Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p� v�gen; men somliga skuro kvistar av tr�den och str�dde p� v�gen.
21	9	Och folket, b�de de som gingo f�re honom och de som f�ljde efter, ropade och sade: �Hosianna Davids son! V�lsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i h�jden!�
21	10	N�r han s� drog in i Jerusalem, kom hela staden i r�relse, och man fr�gade: �Vem �r denne?�
21	11	Och folket sade: �Det �r Jesus, profeten, fr�n Nasaret i Galileen.�
21	12	Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som s�lde och k�pte i helgedomen, och han st�tte omkull v�xlarnas bord och duvom�nglarnas s�ten.
21	13	Och han sade till dem: �Det �r skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett b�nehus.' Men I g�ren det till en r�varkula.�
21	14	Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.
21	15	Men n�r �verstepr�sterna och de skriftl�rde s�go de under som han gjorde, och s�go barnen som ropade i helgedomen och sade: �Hosianna Davids son!�, d� f�rtr�t detta dem;
21	16	och de sade till honom: �H�r du vad dessa s�ga?� D� svarade Jesus dem: �Ja; haven I aldrig l�st: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?�
21	17	D�refter l�mnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade d�r �ver natten.
21	18	N�r han sedan p� morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig.
21	19	Och d� han fick se ett fikontr�d vid v�gen, gick han fram till det, men fann intet d�rp�, utom allenast l�v. D� sade han till det: �Aldrig n�gonsin mer skall frukt v�xa p� dig.� Och strax f�rtorkades fikontr�det.
21	20	N�r l�rjungarna s�go detta, f�rundrade de sig och sade: �Huru kunde fikontr�det s� i hast f�rtorkas?�
21	21	D� svarade Jesus och sade till dem: �Sannerligen s�ger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, s� skolen I icke allenast kunna g�ra s�dant som skedde med fikontr�det, utan I skolen till och med kunna s�ga till detta berg: 'H�v dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske.
21	22	Och allt vad I med tro bedjen om i eder b�n, det skolen I f�.�
21	23	N�r han d�refter hade kommit in i helgedomen, tr�dde �verstepr�sterna och folkets �ldste fram till honom, d�r han undervisade; och de sade: �Med vad myndighet g�r du detta? Och vem har givit dig s�dan myndighet?�
21	24	Jesus svarade och sade till dem: �Ocks� jag vill st�lla en fr�ga till eder; om I svaren mig p� den, s� skall ock jag s�ga eder med vad myndighet jag g�r detta�.
21	25	Johannes' d�pelse, varifr�n var den: fr�n himmelen eller fr�n m�nniskor?� D� �verlade de med varandra och sade: �Om vi svara: 'Fr�n himmelen', s� fr�gar han oss: 'Varf�r trodden I honom d� icke?'
21	26	Men om vi svara: 'Fr�n m�nniskor', d� m�ste vi frukta f�r folket, ty alla h�lla de Johannes f�r en profet.�
21	27	De svarade allts� Jesus och sade: �Vi veta det icke.� D� sade ock han till dem: �S� s�ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g�r detta.
21	28	Men vad synes eder? En man hade tv� s�ner. Och han kom till den f�rste och sade: 'Min son, g� i dag och arbeta i ving�rden.'
21	29	Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efter�t �ngrade han sig och gick.
21	30	Och han kom till den andre och sade sammalunda. D� svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
21	31	Vilken av de tv� gjorde vad fadern ville?� De svarade: �Den f�rste.� Jesus sade till dem: �Ja, sannerligen s�ger jag eder: Publikaner och sk�kor skola f�rr g� in i Guds rike �n I.
21	32	Ty Johannes kom och l�rde eder r�ttf�rdighetens v�g, och I trodden honom icke, men publikaner och sk�kor trodde honom. Och fast�n I s�gen detta, �ngraden I eder icke heller efter�t, s� att I trodden honom.
21	33	H�ren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en ving�rd, och han satte st�ngsel omkring den och h�gg ut ett presskar d�rinne och byggde ett vakttorn; d�refter lejde han ut den �t ving�rdsm�n och for utrikes.
21	34	N�r sedan frukttiden nalkades, s�nde han sina tj�nare till ving�rdsm�nnen f�r att uppb�ra frukten �t honom.
21	35	Men ving�rdsm�nnen togo fatt p� hans tj�nare, och en misshandlade de, en annan dr�pte de, en tredje stenade de.
21	36	�ter s�nde han �stad andra tj�nare, flera �n de f�rra, men de gjorde med dem sammalunda.
21	37	Slutligen s�nde han till dem sin son, ty han t�nkte: 'De skola v�l hava f�rsyn f�r min son.'
21	38	Men n�r ving�rdsm�nnen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne �r arvingen; kom, l�t oss dr�pa honom, s� f� vi hans arv.'
21	39	Och de togo fatt p� honom och f�rde honom ut ur ving�rden och dr�pte honom.
21	40	N�r nu ving�rdens herre kommer, vad skall han d� g�ra med de ving�rdsm�nnen?�
21	41	De svarade honom: �Eftersom de hava illa gjort, skall han illa f�rg�ra dem, och ving�rden skall han l�mna �t andra ving�rdsm�n, som giva honom frukten, n�r tiden d�rtill �r inne.�
21	42	Jesus sade till dem: �Ja, haven I aldrig l�st i skrifterna: 'Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade. den har blivit en h�rnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar �r den i v�ra �gon'?
21	43	D�rf�r s�ger jag eder att Guds rike skall tagas ifr�n eder, och givas �t ett folk som b�r dess frukt.�
21	44
21	45	D� nu �verstepr�sterna och faris�erna h�rde hans liknelser, f�rstodo de att det var om dem som han talade.
21	46	Och de hade g�rna velat gripa honom, men de fruktade f�r folket, eftersom man h�ll honom f�r en profet.
22	1	Och Jesus begynte �ter tala till dem i liknelser och sade:
22	2	�Med himmelriket �r det, s�som n�r en konung gjorde br�llop �t sin son.
22	3	Han s�nde ut sina tj�nare f�r att kalla till br�llopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
22	4	�ter s�nde han ut andra tj�nare och befallde dem att s�ga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min m�ltid, mina oxar och min g�dboskap �ro slaktade, och allt �r redo; kommen till br�llopet.'
22	5	Men de aktade icke d�rp�, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin k�penskap.
22	6	Och de �vriga grepo hans tj�nare och misshandlade och dr�pte dem.
22	7	D� blev konungen vred och s�nde ut sitt krigsfolk och f�rgjorde dr�parna och br�nde upp deras stad.
22	8	D�refter sade han till sina tj�nare: 'Br�llopet �r tillrett, men de som voro bjudna voro icke v�rdiga.
22	9	G�n d�rf�r ut till v�gsk�len och bjuden till br�llopet alla som I tr�ffen p�.'
22	10	Och tj�narna gingo ut p� v�garna och samlade tillhopa alla som de tr�ffade p�, b�de onda och goda, och br�llopssalen blev full av bordsg�ster.
22	11	Men n�r konungen nu kom in f�r att se p� g�sterna, fick han d�r se en man som icke var kl�dd i br�llopskl�der.
22	12	D� sade han till honom: 'Min v�n, huru har du kommit hitin, d� du icke b�r br�llopskl�der?' Och han kunde intet svara.
22	13	D� sade konungen till tj�narna: 'Gripen honom vid h�nder och f�tter, och kasten honom ut i m�rkret h�rutanf�r.' D�r skall vara gr�t och tandagnisslan.
22	14	Ty m�nga �ro kallade, men f� utvalda.�
22	15	D�refter gingo faris�erna bort och fattade det beslutet att de skulle s�ka sn�rja honom genom n�got hans ord.
22	16	Och de s�nde till honom sina l�rjungar, tillika med herodianerna, och l�to dem s�ga: �M�stare, vi veta att du �r sannf�rdig och l�r om Guds v�g vad sant �r, utan att fr�ga efter n�gon; ty du ser icke till personen.
22	17	S� s�g oss d�: Vad synes dig? �r det lovligt att giva kejsaren skatt, eller �r det icke lovligt?�
22	18	Men Jesus m�rkte deras ondska och sade: �Varf�r s�ken I att sn�rja mig, I skrymtare?
22	19	L�ten mig se skattepenningen.� D� l�mnade de fram till honom en penning.
22	20	D�refter fr�gade han dem: �Vems bild och �verskrift �r detta?�
22	21	De svarade: �Kejsarens.� D� sade han till dem: �S� given d� kejsaren vad kejsaren tillh�r, och Gud vad Gud tillh�r.�
22	22	N�r de h�rde detta, f�rundrade de sig. Och de l�mnade honom och gingo sin v�g.
22	23	Samma dag tr�dde n�gra sadduc�er fram till honom och ville p�st� att det icke gives n�gon uppst�ndelse; de fr�gade honom
22	24	och sade: �M�stare, Moses har sagt: 'Om n�gon d�r barnl�s, s� skall hans broder i hans st�lle �kta hans hustru och skaffa avkomma �t sin broder.'
22	25	Nu voro hos oss sju br�der. Den f�rste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade n�gon avkomma, l�mnade han sin hustru efter sig �t sin broder.
22	26	Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
22	27	Sist av alla dog hustrun.
22	28	Vilken av de sju skall d� vid uppst�ndelsen f� henne till hustru? De hade ju alla �ktat henne.�
22	29	Jesus svarade och sade till dem: �I faren vilse, ty I f�rst�n icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
22	30	Vid uppst�ndelsen taga m�n sig icke hustrur, ej heller givas hustrur �t m�n, utan de �ro d� s�som �nglarna i himmelen.
22	31	Men vad nu ang�r de d�das uppst�ndelse, haven I icke l�st vad eder �r sagt av Gud:
22	32	'Jag �r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han �r en Gud icke f�r d�da, utan f�r levande.�
22	33	N�r folket h�rde detta, h�pnade de �ver hans undervisning.
22	34	Men n�r faris�erna fingo h�ra att han hade stoppat munnen till p� sadduc�erna, samlade de sig tillhopa;
22	35	och en av dem, som var lagklok, ville sn�rja honom och fr�gade:
22	36	�M�stare, vilket �r det yppersta budet i lagen?�
22	37	D� svarade han honom: �'Du skall �lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l och av allt ditt f�rst�nd.'
22	38	Detta �r det yppersta och f�rn�msta budet.
22	39	D�rn�st kommer ett som �r detta likt: 'Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv.'
22	40	P� dessa tv� bud h�nger hela lagen och profeterna.�
22	41	Men d� nu faris�erna voro f�rsamlade, fr�gade Jesus dem
22	42	och sade: �Vad synes eder om Messias, vems son �r han?� De svarade honom: �Davids.�
22	43	D� sade han till dem: �Huru kan d� David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han s�ger ju:
22	44	'Herren sade till min herre: S�tt dig p� min h�gra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina f�tter.'
22	45	Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d� vara hans son?�
22	46	Och ingen f�rm�dde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig n�gon fr�n den dagen att vidare st�lla n�gon fr�ga till honom.
23	1	D�refter talade Jesus till folket och till sina l�rjungar
23	2	och sade: �P� Moses' stol hava de skriftl�rde och faris�erna satt sig.
23	3	D�rf�r, allt vad de s�ga eder, det skolen I g�ra och h�lla, men efter deras g�rningar skolen I icke g�ra; ty de s�ga, men g�ra icke.
23	4	De binda ihop tunga b�rdor och l�gga dem p� m�nniskornas skuldror, men sj�lva vilja de icke r�ra ett finger f�r att flytta dem.
23	5	Och alla sina g�rningar g�ra de f�r att bliva sedda av m�nniskorna. De g�ra sina b�neremsor breda och h�rntofsarna p� sina mantlar stora.
23	6	De vilja g�rna hava de fr�msta platserna vid g�stabuden och sitta fr�mst i synagogorna
23	7	och vilja g�rna bliva h�lsade p� torgen och av m�nniskorna kallas 'rabbi'.
23	8	Men I skolen icke l�ta kalla eder 'rabbi', ty en �r eder M�stare, och I �ren alla br�der.
23	9	Ej heller skolen I kalla n�gon p� jorden eder 'fader', ty en �r eder Fader, han som �r i himmelen.
23	10	Ej heller skolen I l�ta kalla eder 'l�rom�stare', ty en �r eder l�rom�stare, Kristus.
23	11	Den som �r st�rst bland eder, han vare de andras tj�nare.
23	12	Men den som upph�jer sig, han skall bliva f�r�dmjukad, och den som �dmjukar sig, han skall bliva upph�jd.
23	13	Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som tillsluten himmelriket f�r m�nniskorna! Sj�lva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillst�djen I icke att komma in.
23	14
23	15	Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som faren omkring �ver vatten och land f�r att g�ra en proselyt, och n�r n�gon har blivit det, g�ren I honom till ett Gehennas barn, dubbelt v�rre �n I sj�lva �ren!
23	16	Ve eder, I blinde ledare, som s�gen: 'Om n�gon sv�r vid templet, s� betyder det intet; men om n�gon sv�r vid guldet i templet, d� �r han bunden av sin ed'!
23	17	I d�raktige och blinde, vilket �r d� f�rmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?
23	18	S� ock: 'Om n�gon sv�r vid altaret, s� betyder det intet; men om n�gon sv�r vid offerg�van som ligger d�rp�, d� �r han bunden av sin ed.'
23	19	I blinde, vilket �r d� f�rmer, offerg�van eller altaret, som helgar offerg�van?
23	20	Den som sv�r vid altaret, han sv�r allts� b�de vid detta och vid allt som ligger d�rp�.
23	21	Och den som sv�r vid templet, han sv�r b�de vid detta och vid honom som bor d�ri.
23	22	Och den som sv�r vid himmelen, han sv�r b�de vid Guds tron och vid honom som sitter d�rp�.
23	23	Ve eder, I skriftl�rde och faris�er. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underl�ten det som �r viktigast i lagen, n�mligen r�tten och barmh�rtigheten och troheten! Det ena borden I g�ra, men icke underl�ta det andra.
23	24	I blinde ledare, som silen bort myggan och sv�ljen kamelen!
23	25	Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som g�ren det yttre av b�garen och fatet rent, medan de inuti �ro fulla av vad I haven f�rv�rvat genom rofferi och om�ttlig ondska!
23	26	Du blinde faris�, g�r f�rst insidan av b�garen ren, f�r att sedan ocks� dess utsida m� bliva ren.
23	27	Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som �ren lika vitmenade gravar, vilka v�l utanp� synas prydliga, men inuti �ro fulla av de d�das ben och allt slags orenlighet!
23	28	S� synens ock I utv�rtes f�r m�nniskorna r�ttf�rdiga, men inv�rtes �ren I fulla av skrymteri och or�ttf�rdighet.
23	29	Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de r�ttf�rdigas grifter
23	30	och s�gen: 'Om vi hade levat p� v�ra f�ders tid, s� skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
23	31	S� vittnen I d� om eder sj�lva, att I �ren barn av dem som dr�pte profeterna.
23	32	N�v�l, uppfyllen d� I edra f�ders m�tt.
23	33	I ormar, I huggormars avf�da, huru skullen I kunna s�ka undg� att d�mas till Gehenna?
23	34	Se, d�rf�r s�nder jag till eder profeter och vise och skriftl�rde. Somliga av dem skolen I dr�pa och korsf�sta, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och f�rf�lja ifr�n den ena staden till den andra.
23	35	Och s� skall �ver eder komma allt r�ttf�rdigt blod som �r utgjutet p� jorden, �nda ifr�n den r�ttf�rdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dr�pten mellan templet och altaret.
23	36	Sannerligen s�ger jag eder: Allt detta skall komma �ver detta sl�kte.
23	37	Jerusalem, Jerusalem, du som dr�per profeterna och stenar dem som �ro s�nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f�rsamla dina barn, likasom h�nan f�rsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.
23	38	Se, edert hus skall komma att st� �vergivet och �de.
23	39	Ty jag s�ger eder: H�refter skolen I icke f� se mig, intill den tid d� I s�gen: 'V�lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'�
24	1	Och Jesus gick d�rifr�n, ut ur helgedomen. Hans l�rjungar tr�dde d� fram och b�do honom giva akt p� helgedomens byggnader.
24	2	D� svarade han och sade till dem: �Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen s�ger jag eder: H�r skall icke l�mnas sten p� sten; allt skall bliva nedbrutet.�
24	3	N�r han sedan satt p� Oljeberget, tr�dde hans l�rjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: �S�g oss n�r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens �nde.�
24	4	D� svarade Jesus och sade till dem: �Sen till, att ingen f�rvillar eder.
24	5	Ty m�nga skola komma under mitt namn och s�ga: 'Jag �r Messias' och skola f�rvilla m�nga.
24	6	Och I skolen f� h�ra krigslarm och rykten om krig; sen d� till, att I icke f�rloren besinningen, ty s�dant m�ste komma, men d�rmed �r �nnu icke �nden inne.
24	7	Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersn�d och jordb�vningar p� den ena orten efter den andra;
24	8	men allt detta �r allenast begynnelsen till 'f�dslov�ndorna'.
24	9	D� skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dr�pa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, f�r mitt namns skull.
24	10	Och d� skola m�nga komma p� fall, och den ene skall f�rr�da den andre, och den ene skall hata den andre.
24	11	Och m�nga falska profeter skola uppst� och skola f�rvilla m�nga.
24	12	Och d�rigenom att lagl�sheten f�r�kas, skall k�rleken hos de flesta kallna.
24	13	Men den som �r st�ndaktig intill �nden, han skall bliva fr�lst.
24	14	Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela v�rlden, till ett vittnesb�rd f�r alla folk. Och sedan skall �nden komma.
24	15	N�r I nu f�n se 'f�r�delsens styggelse', om vilken �r talat genom profeten Daniel, st� p� helig plats -- den som l�ser detta, han give akt d�rp� --
24	16	d� m� de som �ro i Judeen fly bort till bergen,
24	17	och den som �r p� taket m� icke stiga ned f�r att h�mta vad som finnes i hans hus,
24	18	och den som �r ute p� marken m� icke v�nda tillbaka f�r att h�mta sin mantel.
24	19	Och ve dem som �ro havande, eller som giva di p� den tiden!
24	20	Men bedjen att eder flykt icke m� ske om vintern eller p� sabbaten.
24	21	Ty d� skall det bliva 'en stor vederm�da, vars like icke har f�rekommit allt ifr�n v�rldens begynnelse intill nu', ej heller n�gonsin skall f�rekomma.
24	22	Och om den tiden icke bleve f�rkortad, s� skulle intet k�tt bliva fr�lst; men f�r de utvaldas skull skall den tiden bliva f�rkortad.
24	23	Om n�gon d� s�ger till eder: 'Se h�r �r Messias', eller: 'D�r �r han', s� tron det icke.
24	24	Ty m�nniskor som falskeligen s�ga sig vara Messias skola uppst�, s� ock falska profeter, och de skola g�ra stora tecken och under, f�r att, om m�jligt f�rvilla j�mv�l de utvalda.
24	25	Jag har nu sagt eder det f�rut.
24	26	D�rf�r, om man s�ger till eder: 'Se, han �r i �knen', s� g�n icke ditut, eller: 'Se, han �r inne i huset', s� tron det icke.
24	27	Ty s�som ljungelden, n�r den g�r ut fr�n �ster, synes �nda till v�ster, s� skall M�nniskosonens tillkommelse vara. --
24	28	D�r �teln �r, dit skola rovf�glarna f�rsamla sig.
24	29	Men strax efter den tidens vederm�da skall solen f�rm�rkas och m�nen upph�ra att giva sitt sken, och stj�rnorna skola falla ifr�n himmelen, och himmelens makter skola b�va.
24	30	Och d� skall M�nniskosonens tecken visa sig p� himmelen, och alla sl�kter p� jorden skola d� j�mra sig. Och man skall f� se 'M�nniskosonen komma p� himmelens skyar' med stor makt och h�rlighet.
24	31	Och han skall s�nda ut sina �nglar med starkt basunljud, och de skola f�rsamla hans utvalda fr�n de fyra v�derstrecken, fr�n himmelens ena �nda till den andra.
24	32	Ifr�n fikontr�det m�n I h�r h�mta en liknelse. N�r dess kvistar begynna att f� save och l�ven spricka ut, d� veten I att sommaren �r n�ra.
24	33	Likas�, n�r I sen allt detta, d� kunnen I ock veta att han �r n�ra och st�r f�r d�rren.
24	34	Sannerligen s�ger jag eder: Detta sl�kte skall icke f�rg�s, f�rr�n allt detta sker.
24	35	Himmel och jord skola f�rg�s, men mina ord skola aldrig f�rg�s.
24	36	Men om den dagen och den stunden vet ingen n�got, icke ens �nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
24	37	Ty s�som det skedde p� Noas tid, s� skall det ske vid M�nniskosonens tillkommelse.
24	38	S�som m�nniskorna levde p� den tiden, f�re floden: de �to och drucko, m�n togo sig hustrur, och hustrur g�vos �t m�n, �nda till den dag d� Noa gick in i arken;
24	39	och de visste av intet, f�rr�n floden kom och tog dem allasammans bort -- s� skall det ske vid M�nniskosonens tillkommelse.
24	40	D� skola tv� m�n vara tillsammans ute p� marken; en skall bliva upptagen, och en skall l�mnas kvar.
24	41	Tv� kvinnor skola mala p� samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall l�mnas kvar.
24	42	Vaken f�rdenskull; ty I veten icke vilken dag v�r Herre kommer.
24	43	Men det f�rst�n I v�l, att om husbonden visste under vilken nattv�kt tjuven skulle komma, s� vakade han och tillstadde icke att n�gon br�t sig in i hans hus.
24	44	Varen d�rf�r ock I redo; ty i en stund d� I icke v�nten det skall M�nniskosonen komma.
24	45	Finnes nu n�gon trogen och f�rst�ndig tj�nare, som av sin herre har blivit satt �ver hans husfolk f�r att giva dem mat i r�tt tid --
24	46	salig �r d� den tj�naren, om hans herre, n�r han kommer, finner honom g�ra s�.
24	47	Sannerligen s�ger jag eder: Han skall s�tta honom �ver allt vad han �ger.
24	48	Men om s� �r, att tj�naren �r en ond man, som s�ger i sitt hj�rta: 'Min herre kommer icke s� snart',
24	49	och han begynner sl� sina medtj�nare och �ter och dricker med dem som �ro druckna,
24	50	d� skall den tj�narens herre komma p� en dag d� han icke v�ntar det, och i en stund d� han icke t�nker sig det,
24	51	och han skall l�ta hugga honom i stycken och l�ta honom f� sin del med skrymtare. D�r skall vara gr�t och tandagnisslan.�
25	1	�D� skall det vara med himmelriket, s�som n�r tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut f�r att m�ta brudgummen.
25	2	Men fem av dem voro of�rst�ndiga, och fem voro f�rst�ndiga.
25	3	De of�rst�ndiga togo v�l sina lampor, men togo ingen olja med sig.
25	4	De f�rst�ndiga �ter togo olja i sina k�rl, tillika med lamporna.
25	5	D� nu brudgummen dr�jde, blevo de alla s�mniga och somnade.
25	6	Men vid midnattstiden lj�d ett anskri: 'Se brudgummen kommer! G�n ut och m�ten honom.'
25	7	D� stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
25	8	Och de of�rst�ndiga sade till de f�rst�ndiga: 'Given oss av eder olja, ty v�ra lampor slockna.'
25	9	Men de f�rst�ndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda r�cka till f�r b�de oss och eder. G�n hellre bort till dem som s�lja, och k�pen �t eder.'
25	10	Men n�r de gingo bort f�r att k�pa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till br�llopet, och d�rren st�ngdes igen.
25	11	Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, l�t upp f�r oss.'
25	12	Men han svarade och sade: 'Sannerligen s�ger jag eder: Jag k�nner eder icke.'
25	13	Vaken f�rdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.
25	14	Ty det skall ske, likasom n�r en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tj�nare och �verl�mnade �t dem sina �godelar;
25	15	�t en gav han fem pund, �t en annan tv� och �t en tredje ett pund, �t var och en efter hans f�rm�ga, och for utrikes.
25	16	Strax gick d� den som hade f�tt de fem punden bort och f�rvaltade dem s�, att han med dem vann andra fem pund.
25	17	Den som hade f�tt de tv� punden vann p� samma s�tt andra tv�.
25	18	Men den som hade f�tt ett pund gick bort och gr�vde en grop i jorden och g�mde d�r sin herres penningar.
25	19	En l�ng tid d�refter kom tj�narnas herre hem och h�ll r�kenskap med dem.
25	20	D� tr�dde den fram, som hade f�tt de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du �verl�mnade �t mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'
25	21	Hans herre svarade honom: 'R�tt s�, du gode och trogne tj�nare! N�r du var satt �ver det som ringa �r, var du trogen; jag skall s�tta dig �ver mycket. G� in i din herres gl�dje.'
25	22	S� tr�dde ock den fram, som hade f�tt de tv� punden, och sade: 'Herre, du �verl�mnade �t mig tv� pund; se, andra tv� pund har jag vunnit.'
25	23	Hans herre svarade honom: 'R�tt s�, du gode och trogne tj�nare! N�r du var satt �ver det som ringa �r, var du trogen; jag skall s�tta dig �ver mycket. G� in i din herres gl�dje.'
25	24	Sedan tr�dde ock den fram, som hade f�tt ett pund, och sade: 'Herre, jag hade l�rt k�nna dig s�som en str�ng man, som vill sk�rda, d�r du icke har s�tt, och inb�rga, d�r du icke har utstr�tt;
25	25	och av fruktan f�r dig gick jag bort och g�mde ditt pund i jorden. Se h�r har du vad dig tillh�r.'
25	26	D� svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tj�nare, du visste att jag vill sk�rda, d�r jag icke har s�tt, och inb�rga, d�r jag icke har utstr�tt?
25	27	D� borde du ocks� hava satt in mina penningar i en bank, s� att jag hade f�tt igen mitt med r�nta, n�r jag kom hem.
25	28	Tagen d�rf�r ifr�n honom hans pund, och given det �t den som har de tio punden.
25	29	Ty var och en som har, �t honom skall varda givet, s� att han f�r �ver nog; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks� det han har.
25	30	Och kasten den oduglige tj�naren ut i m�rkret h�rutanf�r.' D�r skall vara gr�t och tandagnisslan.
25	31	Men n�r M�nniskosonen kommer i sin h�rlighet, och alla �nglar med honom, d� skall han s�tta sig p� sin h�rlighets tron.
25	32	Och inf�r honom skola f�rsamlas alla folk och han skall skilja dem fr�n varandra, s�som en herde skiljer f�ren ifr�n getterna.
25	33	Och f�ren skall han st�lla p� sin h�gra sida, och getterna p� den v�nstra.
25	34	D�refter skall Konungen s�ga till dem som st� p� hans h�gra sida: 'Kommen, I min Faders v�lsignade, och tagen i besittning det rike som �r tillrett �t eder fr�n v�rldens begynnelse.
25	35	Ty jag var hungrig, och I g�ven mig att �ta; jag var t�rstig, och I g�ven mig att dricka; jag var husvill, och I g�ven mig h�rb�rge,
25	36	naken, och I kl�dden mig; jag var sjuk, och I bes�kten mig; jag var i f�ngelse, och I kommen till mig.'
25	37	D� skola de r�ttf�rdiga svara honom och s�ga: 'Herre, n�r s�go vi dig hungrig och g�vo dig mat, eller t�rstig och g�vo dig att dricka?
25	38	Och n�r s�go vi dig husvill och g�vo dig h�rb�rge, eller naken och kl�dde dig?
25	39	Och n�r s�go vi dig sjuk eller i f�ngelse och kommo till dig?'
25	40	D� skall Konungen svara och s�ga till dem: 'Sannerligen s�ger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta br�der, det haven I gjort mot mig.'
25	41	D�refter skall han ock s�ga till dem som st� p� hans v�nstra sida: 'G�n bort ifr�n mig, I f�rbannade, till den eviga elden, som �r tillredd �t dj�vulen och hans �nglar.
25	42	Ty jag var hungrig, och I g�ven mig icke att �ta; jag var t�rstig, och I g�ven mig icke att dricka;
25	43	jag var husvill, och I g�ven mig icke h�rb�rge, naken, och I kl�dden mig icke, sjuk och i f�ngelse, och I bes�kten mig icke.'
25	44	D� skola ocks� de svara och s�ga: 'Herre, n�r s�go vi dig hungrig eller t�rstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i f�ngelse och tj�nade dig icke?'
25	45	D� skall han svara dem och s�ga: 'Sannerligen s�ger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'
25	46	Och dessa skola d� d� bort till evigt straff, men de r�ttf�rdiga till evigt liv.� v�nstra sida: 'G�n bort ifr�n mig i f�rbannelse' osv.
26	1	N�r nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina l�rjungar:
26	2	�I veten att det tv� dagar h�refter �r p�sk; d� skall M�nniskosonen bliva f�rr�dd och utl�mnad till att korsf�stas.�
26	3	D�refter f�rsamlade sig �verstepr�sterna och folkets �ldste hos �verstepr�sten, som hette Kaifas, i hans hus,
26	4	och r�dslogo om att l�ta gripa Jesus med list och d�da honom.
26	5	Men de sade: �Icke under h�gtiden, f�r att ej oroligheter skola uppst� bland folket.�
26	6	Men n�r Jesus var i Betania, i Simon den spet�lskes hus,
26	7	framtr�dde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar sm�rjelse; denna g�t hon ut �ver hans huvud, d�r han l�g till bords.
26	8	D� l�rjungarna s�go detta, blevo de misslynta och sade: �Varf�r skulle detta f�rspillas?
26	9	Man hade ju kunnat s�lja det f�r mycket penningar och giva dessa �t de fattiga.�
26	10	N�r Jesus m�rkte detta, sade han till dem: �Varf�r oroen I kvinnan? Det �r en god g�rning som hon har gjort mot mig.
26	11	De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.
26	12	N�r hon g�t ut denna sm�rjelse p� min kropp, gjorde hon det s�som en tillredelse till min begravning.
26	13	Sannerligen s�ger jag eder: Varhelst i hela v�rlden detta evangelium bliver predikat, d�r skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till �minnelse.�
26	14	D�refter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till �verstepr�sterna
26	15	och sade: �Vad viljen I giva mig f�r att jag skall �verl�mna honom �t eder?� D� v�gde de upp �t honom trettio silverpenningar.
26	16	Och fr�n den stunden s�kte han efter l�gligt tillf�lle att f�rr�da honom.
26	17	Men p� f�rsta dagen i det osyrade br�dets h�gtid tr�dde l�rjungarna fram till Jesus och fr�gade: �Var vill du att vi skola reda till �t dig att �ta p�skalammet?�
26	18	Han svarade: �G�n in i staden till den och den och s�gen till honom: 'M�staren l�ter s�ga: Min tid �r n�ra; hos dig vill jag h�lla p�skh�gtid med mina l�rjungar.'�
26	19	Och l�rjungarna gjorde s�som Jesus hade befallt dem och redde till p�skalammet.
26	20	N�r det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.
26	21	Och medan de �to, sade han: �Sannerligen s�ger jag eder: En av eder skall f�rr�da mig.�
26	22	D� blevo de mycket bedr�vade och begynte fr�ga honom, var efter annan: �Icke �r det v�l jag, Herre?�
26	23	D� svarade han och sade: �Den som j�mte mig nu doppade handen i fatet, han skall f�rr�da mig.
26	24	M�nniskosonen skall g� bort, s�som det �r skrivet om honom; men ve den m�nniska genom vilken M�nniskosonen bliver f�rr�dd! Det hade varit b�ttre f�r den m�nniskan, om hon icke hade blivit f�dd.�
26	25	Judas, han som f�rr�dde honom, tog d� till orda och fr�gade: �Rabbi, icke �r det v�l jag?� Han svarade honom: �Du har sj�lv sagt det.�
26	26	Medan de nu �to, tog Jesus ett br�d och v�lsignade det och br�t det och gav �t l�rjungarna och sade: �Tagen och �ten; detta �r min lekamen.�
26	27	Och han tog en kalk och tackade Gud och gav �t dem och sade: �Dricken h�rav alla;
26	28	ty detta �r mitt blod, f�rbundsblodet, som varder utgjutet f�r m�nga till syndernas f�rl�telse.
26	29	Och jag s�ger eder: H�refter skall jag icke mer dricka av det som kommer fr�n vintr�d, f�rr�n p� den dag d� jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.�
26	30	N�r de sedan hade sjungit lovs�ngen, gingo de ut till Oljeberget.
26	31	D� sade Jesus till dem: �I denna natt skolen I alla komma p� fall f�r min skull, ty det �r skrivet: 'Jag skall sl� herden, och f�ren i hjorden skola f�rskingras.'
26	32	Men efter min uppst�ndelse skall jag f�re eder g� till Galileen.�
26	33	D� svarade Petrus och sade till honom: �Om �n alla andra komma p� fall f�r din skull, s� skall dock jag aldrig komma p� fall.�
26	34	Jesus sade till honom: �Sannerligen s�ger jag dig: I denna natt, f�rr�n hanen har galit, skall du tre g�nger f�rneka mig.�
26	35	Petrus svarade honom: �Om jag �n m�ste d� med dig, s� skall jag dock f�rvisso icke f�rneka dig.� Sammalunda sade ock alla de andra l�rjungarna.
26	36	D�refter kom Jesus med dem till ett st�lle som hette Getsemane. Och han sade till l�rjungarna: �Bliven kvar h�r, medan jag g�r dit bort och beder.�
26	37	Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv� s�ner; och han begynte bedr�vas och �ngslas.
26	38	D� sade han till dem: �Min sj�l �r djupt bedr�vad, �nda till d�ds; stannen kvar h�r och vaken med mig.�
26	39	D�refter gick han litet l�ngre bort och f�ll ned p� sitt ansikte och bad och sade: �Min Fader, om det �r m�jligt, s� g�nge denna kalk ifr�n mig. Dock icke s�som jag vill, utan s�som du vill!�
26	40	Sedan kom han tillbaka till l�rjungarna och fann dem sovande. D� sade han till Petrus: �S� litet f�rm�dden I d� vaka en kort stund med mig!
26	41	Vaken, och bedjen att I icke m�n komma i frestelse. Anden �r villig, men k�ttet �r svagt.�
26	42	�ter gick han bort, f�r andra g�ngen, och bad och sade: �Min Fader, om detta icke kan g� ifr�n mig, utan jag m�ste dricka denna kalk, s� ske din vilja.�
26	43	N�r han sedan kom tillbaka, fann han dem �ter sovande, ty deras �gon voro f�rtyngda.
26	44	D� l�t han dem vara och gick �ter bort och bad, f�r tredje g�ngen, och sade �terigen samma ord.
26	45	D�refter kom han tillbaka till l�rjungarna och sade till dem: �Ja, I soven �nnu alltj�mt och vilen eder! Se, stunden �r n�ra d� M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad i syndares h�nder.
26	46	St�n upp, l�t oss g�; se, den �r n�ra, som f�rr�der mig.�
26	47	Och se, medan han �nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och j�mte honom en stor folkskara, med sv�rd och stavar, uts�nd fr�n �verstepr�sterna och folkets �ldste.
26	48	Men f�rr�daren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: �Den som jag kysser, den �r det; honom skolen I gripa.�
26	49	Och han tr�dde nu strax fram till Jesus och sade: �Hell dig, rabbi!� och kysste honom h�ftigt.
26	50	Jesus sade till honom: �Min v�n, g�r vad du �r h�r f�r att g�ra.� D� stego de fram och grepo Jesus och togo honom f�ngen.
26	51	Men en av dem som voro med Jesus f�rde handen till sitt sv�rd och drog ut det och h�gg till �verstepr�stens tj�nare och h�gg s� av honom �rat.
26	52	D� sade Jesus till honom: �Stick ditt sv�rd tillbaka i skidan: ty alla som taga till sv�rd skola f�rg�ras genom sv�rd.
26	53	Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu s�nde till min tj�nst mer �n tolv legioner �nglar?
26	54	Men huru bleve d� skrifterna fullbordade, som s�ga att s� m�ste ske?�
26	55	I samma stund sade Jesus till folkskaran: �S�som mot en r�vare haven I g�tt ut med sv�rd och stavar f�r att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.
26	56	Men allt detta har skett, f�r att profeternas skrifter skola fullbordas.� D� �verg�vo alla l�rjungarna honom och flydde.
26	57	Men de som hade gripit Jesus f�rde honom bort till �verstepr�sten Kaifas, hos vilken de skriftl�rde och de �ldste hade f�rsamlat sig.
26	58	Och Petrus f�ljde honom p� avst�nd �nda till �verstepr�stens g�rd; d�r gick han in och satte sig bland r�ttstj�narna f�r att se vad slutet skulle bliva.
26	59	Och �verstepr�sterna och hela Stora r�det s�kte efter n�got falskt vittnesb�rd mot Jesus, f�r att kunna d�da honom;
26	60	men fast�n m�nga falska vittnen tr�dde fram, funno de likv�l intet. Slutligen tr�dde dock tv� m�n fram
26	61	och sade: �Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p� tre dagar bygga upp det igen.'�
26	62	D� stod �verstepr�sten upp och sade till honom: �Svarar du intet? Huru �r det med det som dessa vittna mot dig?�
26	63	Men Jesus teg. D� sade �verstepr�sten till honom: �Jag besv�r dig vid den levande Guden, att du s�ger oss om du �r Messias, Guds Son.�
26	64	Jesus svarade honom: �Du har sj�lv sagt det. Men jag s�ger eder: H�refter skolen I f� se M�nniskosonen sitta p� Maktens h�gra sida och komma p� himmelens skyar.�
26	65	D� rev �verstepr�sten s�nder sina kl�der och sade: �Han har h�dat. Vad beh�va vi mer n�gra vittnen? I haven nu h�rt h�delsen.
26	66	Vad synes eder?� De svarade och sade: �Han �r skyldig till d�den.�
26	67	D�refter spottade man honom i ansiktet och slog honom p� kinderna, den ene med knytn�ven, den andre med flata handen,
26	68	och sade: �Profetera f�r oss, Messias: vem var det som slog dig?�
26	69	Men Petrus satt utanf�r p� g�rden. D� kom en tj�nstekvinna fram till honom och sade: �Ocks� du var med Jesus fr�n Galileen.�
26	70	Men han nekade inf�r alla och sade: �Jag f�rst�r icke vad du menar.�
26	71	N�r han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro d�r: �Denne var med Jesus fr�n Nasaret.�
26	72	�ter nekade han med en ed och sade: �Jag k�nner icke den mannen.�
26	73	Litet d�refter kommo de kringst�ende fram och sade till Petrus: �F�rvisso �r ocks� du en av dem; redan ditt uttal r�jer dig ju.�
26	74	D� begynte han f�rbanna sig och sv�rja: �Jag k�nner icke den mannen.� Och i detsamma gol hanen.
26	75	D� kom Petrus ih�g Jesu ord, huru han hade sagt: �F�rr�n hanen gal, skall du tre g�nger f�rneka mig.� Och han gick ut och gr�t bitterligen.
27	1	Men n�r det hade blivit morgon, fattade alla �verstepr�sterna och folkets �ldste det beslutet ang�ende Jesus, att de skulle d�da honom.
27	2	Och de l�to binda honom och f�rde honom bort och �verl�mnade honom �t Pilatus, landsh�vdingen.
27	3	N�r d� Judas, som hade f�rr�tt honom, s�g att han var d�md, �ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till �verstepr�sterna och de �ldste
27	4	och sade: �Jag har syndat d�rigenom att jag har f�rr�tt oskyldigt blod.� Men de svarade: �Vad kommer det oss vid? Du f�r sj�lv svara d�rf�r.�
27	5	D� kastade han silverpenningarna i templet och gick sin v�g. Sedan gick han bort och h�ngde sig.
27	6	Men �verstepr�sterna togo silverpenningarna och sade: �Det �r icke lovligt att l�gga dem i offerkistan, eftersom det �r blodspenningar.�
27	7	Och sedan de hade fattat sitt beslut, k�pte de f�r dem Krukmakar�kern till begravningsplats f�r fr�mlingar.
27	8	D�rf�r kallas den �kern �nnu i dag Blods�kern.
27	9	S� fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n�r han sade: �Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset f�r den man vilkens v�rde hade blivit best�mt, den som israelitiska m�n hade v�rderat --
27	10	och jag gav dem till betalning f�r Krukmakar�kern, i enlighet med Herrens befallning till mig.�
27	11	Men Jesus st�lldes fram inf�r landsh�vdingen. Och landsh�vdingen fr�gade honom och sade: ��r du judarnas konung?� Jesus svarade honom: �Du s�ger det sj�lv.�
27	12	Men n�r �verstepr�sterna och de �ldste framst�llde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
27	13	D� sade Pilatus till honom: �H�r du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?�
27	14	Men han svarade honom icke p� en enda fr�ga, s� att landsh�vdingen mycket f�rundrade sig.
27	15	Nu var det sed att landsh�vdingen vid h�gtiden gav folket en f�nge l�s, vilken de ville.
27	16	Och man hade d� en beryktad f�nge, som hette Barabbas.
27	17	N�r de nu voro f�rsamlade, fr�gade Pilatus dem: �Vilken viljen I att jag skall giva eder l�s, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?�
27	18	Han visste n�mligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inf�r r�tta.
27	19	Och medan han satt p� domars�tet, hade hans hustru s�nt bud till honom och l�tit s�ga: �Befatta dig icke med denne r�ttf�rdige man; ty jag har i natt lidit mycket i dr�mmen f�r hans skull.�
27	20	Men �verstepr�sterna och de �ldste hade �vertalat folket att beg�ra Barabbas och l�ta f�rg�ra Jesus.
27	21	N�r allts� landsh�vdingen nu fr�gade dem och sade: �Vilken av de tv� viljen I att jag skall giva eder l�s?�, s� svarade de: �Barabbas.�
27	22	D� fr�gade Pilatus dem: �Vad skall jag d� g�ra med Jesus, som kallas Messias?� De svarade alla: �L�t korsf�sta honom.�
27	23	Men han fr�gade: �Vad ont har han d� gjort?� D� skriade de �nnu ivrigare: �L�t korsf�sta honom.�
27	24	N�r nu Pilatus s�g att han intet kunde utr�tta, utan att larmet blev allt starkare, l�t han h�mta vatten och tv�dde sina h�nder i folkets �syn och sade: �Jag �r oskyldig till denne mans blod. I f�n sj�lva svara d�rf�r.�
27	25	Och allt folket svarade och sade: �Hans blod komme �ver oss och �ver v�ra barn.�
27	26	D� gav han dem Barabbas l�s; men Jesus l�t han gissla och utl�mnade honom sedan till att korsf�stas.
27	27	D� togo landsh�vdingens krigsm�n Jesus med sig in i pretoriet och f�rsamlade hela den romerska vakten omkring honom.
27	28	Och de togo av honom hans kl�der och satte p� honom en r�d mantel
27	29	och vredo samman en krona av t�rnen och satte den p� hans huvud, och i hans h�gra hand satte de ett r�r. Sedan b�jde de kn� inf�r honom och begabbade honom och sade: �Hell dig, judarnas konung!�
27	30	Och de spottade p� honom och togo r�ret och slogo honom d�rmed i huvudet.
27	31	Och n�r de s� hade begabbat honom, kl�dde de av honom manteln och satte p� honom hans egna kl�der och f�rde honom bort till att korsf�stas.
27	32	D� de nu voro p� v�g ditut, tr�ffade de p� en man fr�n Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att g� med och b�ra hans kors.
27	33	Och n�r de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
27	34	r�ckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d� han hade smakat d�rp�, ville han icke dricka det.
27	35	Och n�r de hade korsf�st honom, delade de hans kl�der mellan sig genom att kasta lott om dem.
27	36	Sedan sutto de d�r och h�llo vakt om honom.
27	37	Och �ver hans huvud hade man satt upp en �verskrift, som angav vad han var anklagad f�r, och den lydde s�: �Denne �r Jesus, judarnas konung.�
27	38	Med honom korsf�stes d� ock tv� r�vare, den ene p� h�gra sidan och den andre p� v�nstra.
27	39	Och de som gingo d�r f�rbi bespottade honom och skakade huvudet
27	40	och sade: �Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hj�lp dig nu sj�lv, om du �r Guds Son, och stig ned fr�n korset.�
27	41	Sammalunda talade ock �verstepr�sterna, j�mte de skriftl�rde och de �ldste, begabbande ord och sade:
27	42	�Andra har han hj�lpt; sig sj�lv kan han icke hj�lpa. Han �r ju Israels konung; han stige nu ned fr�n korset, s� vilja vi tro p� honom.
27	43	Han har satt sin f�rtr�stan p� Gud, m� nu han fr�lsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag �r Guds Son.'�
27	44	P� samma s�tt sm�dade honom ocks� r�varna som voro korsf�sta med honom.
27	45	Men vid sj�tte timmen kom �ver hela landet ett m�rker, som varade �nda till nionde timmen.
27	46	Och vid nionde timmen ropade Jesus med h�g r�st och sade: �Eli, Eli, lema sabaktani?�; det betyder: �Min Gud, min Gud, varf�r har du �vergivit mig?�
27	47	Men n�r n�gra av dem som stodo d�r borde detta, sade de: �Han kallar p� Elias.�
27	48	Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med �ttikvin och satte den p� ett r�r och gav honom att dricka.
27	49	Men de andra sade: �L�t oss se om Elias kommer och hj�lper honom.�
27	50	�ter ropade Jesus med h�g r�st och gav upp andan.
27	51	Och se, d� r�mnade f�rl�ten i templet i tv� stycken, uppifr�n och �nda ned, och jorden skalv, och klipporna r�mnade,
27	52	och gravarna �ppnades, och m�nga avsomnade heligas kroppar stodo upp.
27	53	De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppst�ndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig f�r m�nga.
27	54	Men n�r h�vitsmannen och de som med honom h�llo vakt om Jesus s�go jordb�vningen och det �vriga som skedde, blevo de mycket f�rskr�ckta och sade: �F�rvisso var denne Guds Son.�
27	55	Och m�nga kvinnor som hade f�ljt Jesus fr�n Galileen och tj�nat honom, stodo d�r p� avst�nd och s�go vad som skedde.
27	56	Bland dessa voro Maria fr�n Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, s� ock Sebedeus' s�ners moder.
27	57	Men n�r det hade blivit afton, kom en rik man fr�n Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu l�rjunge;
27	58	denne gick till Pilatus och utbad sig att f� Jesu kropp. D� bj�d Pilatus att man skulle l�mna ut den �t honom.
27	59	Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
27	60	och lade den i den nya grav som han hade l�tit hugga ut �t sig i klippan; och sedan han hade v�ltrat en stor sten f�r ing�ngen till graven, gick han d�rifr�n.
27	61	Men Maria fr�n Magdala och den andra Maria voro d�r, och de sutto gent emot graven.
27	62	F�ljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, f�rsamlade sig �verstepr�sterna och faris�erna och gingo till Pilatus
27	63	och sade: �Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villol�raren sade, medan han �nnu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppst�.'
27	64	Bjud f�rdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s� att hans l�rjungar icke komma och stj�la bort honom, och sedan s�ga till folket att han har uppst�tt fr�n de d�da. D� bliver den sista villan v�rre �n den f�rsta.�
27	65	Pilatus svarade dem: �D�r haven I vakt; g�n �stad och skydden graven s� gott I kunnen.�
27	66	Och de gingo �stad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock f�rseglade stenen.
28	1	N�r sabbaten hade g�tt till �nda, i gryningen till f�rsta veckodagen, kommo Maria fr�n Magdala och den andra Maria f�r att se graven.
28	2	D� blev det en stor jordb�vning; ty en Herrens �ngel steg ned fr�n himmelen och gick fram och v�ltrade bort stenen och satte sig p� den.
28	3	Och han var att sk�da s�som en ljungeld, och hans kl�der voro vita s�som sn�.
28	4	Och v�ktarna sk�lvde av f�rskr�ckelse f�r honom och blevo s�som d�da.
28	5	Men �ngeln talade och sade till kvinnorna: �Varen I icke f�rskr�ckta; jag vet att I s�ken Jesus, den korsf�ste.
28	6	Han �r icke h�r, ty han �r uppst�nden, s�som han hade f�rutsagt. Kommen hit, och sen platsen d�r han har legat.
28	7	Och g�n s� �stad med hast, och s�gen till hans l�rjungar att han �r uppst�nden fr�n de d�da. Och han skall f�re eder g� till Galileen; d�r skolen I f� se honom. Jag har nu sagt eder det.�
28	8	Och de gingo med hast bort ifr�n graven, under fruktan och med stor gl�dje, och skyndade �stad f�r att omtala det f�r hans l�rjungar.
28	9	Men se, d� kom Jesus emot dem och sade: �Hell eder!� Och de gingo fram och fattade om hans f�tter och tillb�do honom.
28	10	D� sade Jesus till dem: �Frukten icke; g�n �stad och omtalen detta f�r mina br�der, p� det att de m� g� till Galileen; d�r skola de f� se mig.�
28	11	Men under det att de voro p� v�gen, kommo n�gra av v�ktarna till staden och underr�ttade �verstepr�sterna om allt det som hade h�nt.
28	12	D� f�rsamlade sig dessa j�mte de �ldste; och sedan de hade fattat sitt beslut, g�vo de en ganska stor summa penningar �t krigsm�nnen
28	13	och sade: �S� skolen I s�ga: 'Hans l�rjungar kommo om natten och stulo bort honom, medan vi sovo.'
28	14	Och om saken kommer f�r landsh�vdingens �ron, s� skola vi st�lla honom till freds och s�rja f�r, att I kunnen vara utan bekymmer.�
28	15	Och de togo emot penningarna och gjorde s�som man hade l�rt dem. Och det talet utspriddes bland judarna och �r g�ngse bland dem �nnu i denna dag.
28	16	Men de elva l�rjungarna beg�vo sig till det berg i Galileen, dit Jesus hade bjudit dem att g�.
28	17	Och n�r de fingo se honom, tillb�do de honom. Dock funnos n�gra som tvivlade.
28	18	D� tr�dde Jesus fram och talade till dem och sade: �Mig �r given all makt i himmelen och p� jorden.
28	19	G�n f�rdenskull ut och g�ren alla folk till l�rjungar, d�pande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,
28	20	l�rande dem att h�lla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag �r med eder alla dagar intill tidens �nde.�

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: