Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Numbers

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Och HERREN talade till Mose i Sinais �ken, i uppenbarelset�ltet, p� f�rsta dagen i andra m�naden av det andra �ret efter deras utt�g ur Egyptens land; han sade:
1	2	�R�knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras sl�kter och efter deras familjer, vart namn r�knat s�rskilt, allt mank�n, var person f�r sig;
1	3	alla stridbara m�n i Israel, de m�n som �ro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, dem skolen I inm�nstra efter deras h�ravdelningar, du och Aron.
1	4	I skolen d�rvid taga till eder en man av var stam, den som �r huvudman f�r sin stams familjer.
1	5	Och dessa �ro namnen p� de m�n som skola bitr�da eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son;
1	6	av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;
1	7	av Juda: Naheson, Amminadabs son;
1	8	av Isaskar: Netanel, Suars son;
1	9	av Sebulon: Eliab, Helons son;
1	10	av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son;
1	11	av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
1	12	av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;
1	13	av Aser: Pagiel, Okrans son;
1	14	av Gad: Eljasaf, Deguels son;
1	15	av Naftali: Ahira, Enans son.�
1	16	Dessa voro ombud f�r menigheten, h�vdingar f�r sina f�dernestammar, huvudm�n f�r Israels �tter.
1	17	Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna m�n;
1	18	och sedan de hade f�rsamlat hela menigheten p� f�rsta dagen i andra m�naden, blev folket inf�rt i f�rteckningen efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, var person f�r sig,
1	19	allt s�som HERREN hade bjudit Mose; och han m�nstrade dem i Sinais �ken.
1	20	Och avkomlingarna av Rubens, Israels f�rstf�ddes, s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, var person f�r sig, alla av mank�n som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	21	s� m�nga av Rubens stam som inm�nstrades, utgjorde fyrtiosex tusen fem hundra.
1	22	Avkomlingarna av Simeons s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, s� m�nga som inm�nstrades, vart namn r�knat s�rskilt, var person f�r sig, alla av mank�n som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	23	s� m�nga av Simeons stam som inm�nstrades, utgjorde femtionio tusen tre hundra.
1	24	Avkomlingarna av Gads s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	25	s� m�nga av Gads stam som inm�nstrades, utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra femtio.
1	26	Avkomlingarna av Judas s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	27	s� m�nga av Juda stam som inm�nstrades, utgjorde sjuttiofyra tusen sex hundra.
1	28	Avkomlingarna av Isaskars s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	29	s� m�nga av Isaskars stam son inm�nstrades, utgjorde femtiofyra tusen fyra hundra.
1	30	Avkomlingarna av Sebulons s�ner upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	31	s� m�nga av Sebulons stam som inm�nstrades, utgjorde femtiosju tusen fyra hundra.
1	32	Avkomlingarna av Josefs s�ner: Avkomlingarna av Efraims s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	33	s� m�nga av Efraims stam som inm�nstrades; utgjorde fyrtio tusen fem hundra.
1	34	Avkomlingarna av Manasses s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	35	s� m�nga av Manasse stam som inm�nstrades, utgjorde trettiotv� tusen tv� hundra.
1	36	Avkomlingarna av Benjamins s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	37	s� m�nga av Benjamins stam som inm�nstrades, utgjorde trettiofem tusen fyra hundra.
1	38	Avkomlingarna av Dans s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	39	s� m�nga av Dans stam som inm�nstrades, utgjorde sextiotv� tusen sju hundra.
1	40	Avkomlingarna av Asers s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	41	s� m�nga av Asers stam som inm�nstrades, utgjorde fyrtioett tusen fem hundra.
1	42	Avkomlingarna av Naftalis s�ner, upptecknade efter sina sl�kter och efter sina familjer, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n,
1	43	s� m�nga av Naftali stam som inm�nstrades, utgjorde femtiotre tusen fyra hundra.
1	44	Dessa voro de inm�nstrade, de som blevo inm�nstrade av Mose och Aron och Israels h�vdingar, tolv m�n, som f�retr�dde var och en sin stamfamilj.
1	45	Och alla de av Israels barn som inm�nstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, alla stridbara m�n i Israel,
1	46	alla dessa inm�nstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra femtio.
1	47	Men leviterna i sin f�dernestam blevo icke inm�nstrade med de �vriga.
1	48	Ty HERREN talade till Mose och sade:
1	49	Levi stam allenast skall du icke inm�nstra, och du skall icke r�kna antalet av dem med de �vriga israeliterna;
1	50	utan du skall f�rordna leviterna att f�rest� vittnesb�rdets tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbeh�r. De skola b�ra tabernaklet och alla dess redskap och g�ra tj�nst d�rvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt l�ger.
1	51	N�r tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det, och n�r tabernaklet skall sl�s upp, skola leviterna upps�tta det; men om n�gon fr�mmande kommer d�rvid, skall han d�das.
1	52	De �vriga israeliterna skola l�gra sig var och en i sitt l�ger, och var och en under sitt baner, efter sina h�ravdelningar;
1	53	men leviterna skola l�gra sig runt omkring vittnesb�rdets tabernakel, f�r att icke f�rt�rnelse m� komma �ver Israels barns menighet; och leviterna skola iakttaga vad som �r att iakttaga vid vittnesb�rdets tabernakel.
1	54	Och Israels barn gjorde s�; de gjorde i alla stycken s�som HERREN hade bjudit Mose.
2	1	Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
2	2	Israels barn skola l�gra sig var och en under sitt baner, vid de f�lttecken som h�ra till deras s�rskilda familjer; runt omkring uppenbarelset�ltet skola de l�gra sig s�, att de hava det framf�r sig.
2	3	P� framsidan, �sterut, skall Juda l�gra sig under sitt baner, efter sina h�ravdelningar: Juda barns h�vding Naheson, Amminadabs son
2	4	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, sjuttiofyra tusen sex hundra man.
2	5	Bredvid honom skall Isaskars stam l�gra sig: Isaskars barns h�vding Netanel, Suars son,
2	6	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtiofyra tusen fyra hundra man.
2	7	D�rn�st Sebulons stam: Sebulons barns h�vding Eliab, Helons son,
2	8	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtiosju tusen fyra hundra man.
2	9	De inm�nstrade som tillh�ra Juda l�ger utg�ra allts� tillsammans ett hundra �ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina h�ravdelningar. De skola vid uppbrott t�ga fr�mst.
2	10	Ruben skall l�gra sig under sitt baner s�derut, efter sina h�ravdelningar: Rubens barns h�vding Elisur, Sedeurs son,
2	11	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, fyrtiosex tusen fem hundra man.
2	12	Bredvid honom skall Simeons stam l�gra sig: Simeons barns h�vding Selumiel, Surisaddais son,
2	13	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtionio tusen tre hundra man.
2	14	D�rn�st Gads stam: Gads barns h�vding Eljasaf, Reguels son
2	15	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man.
2	16	De inm�nstrade som tillh�ra Rubens l�ger utg�ra allts� tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina h�ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t�ga i andra rummet.
2	17	Sedan skall uppenbarelset�ltet med leviternas l�ger hava sin plats i t�get, mitt emellan de �vriga l�gren. I den ordning de l�gra sig skola de ock t�ga, var och en p� sin plats, under sina baner.
2	18	Efraim skall l�gra sig under sitt baner v�sterut, efter sina h�ravdelningar: Efraims barns h�vding Elisama, Ammihuds son,
2	19	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, fyrtio tusen fem hundra man.
2	20	Bredvid honom skall Manasse stam l�gra sig: Manasse barns h�vding Gamliel, Pedasurs son,
2	21	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, trettiotv� tusen tv� hundra man.
2	22	D�rn�st Benjamins stam: Benjamins barns h�vding Abidan, Gideonis son,
2	23	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, trettiofem tusen fyra hundra man.
2	24	De inm�nstrade som tillh�ra Efraims l�ger utg�ra allts� tillsammans ett hundra �tta tusen ett hundra man, delade i sina h�ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t�ga i tredje rummet.
2	25	Dan skall l�gra sig under sitt baner norrut, efter sina h�ravdelningar: Dans barns h�vding Ahieser, Ammisaddais son,
2	26	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, sextiotv� tusen sju hundra man.
2	27	Bredvid honom skall Asers stam l�gra sig: Asers barns h�vding Pagiel, Okrans son,
2	28	med de inm�nstrade som utg�ra hans har, fyrtioett tusen fem hundra man.
2	29	D�rn�st Naftali stam: Naftali barns h�vding Ahira, Enans son,
2	30	med de inm�nstrade som utg�ra hans h�r, femtiotre tusen fyra hundra man.
2	31	De inm�nstrade som tillh�ra Dans l�ger utg�ra allts� tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott t�ga sist, under sina baner.
2	32	Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som inm�nstrades. De som inm�nstrades i l�gren, efter sina h�ravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem hundra femtio man.
2	33	Men leviterna blevo icke inm�nstrade med de �vriga israeliterna, ty s� hade HERREN: bjudit Mose.
2	34	Och Israels barn gjorde s�; alldeles s�, som HERREN hade bjudit Mose, l�grade de sig under sina baner, och s� t�gade de ock, var och en i sin sl�kt, efter sin familj.
3	1	Detta �r ber�ttelsen om Arons och Moses sl�kt, vid den tid d� HERREN talade med Mose p� Sinai berg.
3	2	Dessa �ro namnen p� Arons s�ner: Nadab, den f�rstf�dde, och Abihu, Eleasar och Itamar.
3	3	Dessa voro namnen p� Arons s�ner, de smorda pr�sterna, som hade mottagit handfyllning till att vara pr�ster.
3	4	Men Nadab och Abihu f�llo d�da ned inf�r HERRENS ansikte, n�r de framburo fr�mmande eld inf�r HERRENS ansikte i Sinais �ken; och de hade inga s�ner. Sedan voro Eleasar och Itamar pr�ster under sin fader Aron.
3	5	Och HERREN talade till Mose och sade:
3	6	Levi stam skall du l�ta f� tilltr�de hit; du skall l�ta dem st� inf�r pr�sten Aron f�r att betj�na honom.
3	7	De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela menigheten har att iakttaga, inf�r uppenbarelset�ltet, i det att de f�rr�tta tj�nsten vid tabernaklet.
3	8	Och de skola hava v�rden om alla uppenbarelset�ltets tillbeh�r, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de f�rr�tta tj�nsten vid tabernaklet.
3	9	Allts� skall du giva leviterna �t Aron och hans s�ner; de skola vara honom givna s�som g�va av Israels barn.
3	10	Men Aron och hans s�ner skall du anbefalla att iakttaga vad som h�r till deras pr�st�mbete. Om n�gon fr�mmande kommer d�rvid, skall han d�das.
3	11	Och HERREN talade till Mose och sade:
3	12	Se, jag har sj�lv bland Israels barn uttagit leviterna i st�llet f�r allt f�rstf�tt bland Israels barn, allt som �ppnar moderlivet, s� att leviterna skola tillh�ra mig.
3	13	Ty mig tillh�r allt f�rstf�tt; p� den dag d� jag slog allt f�rstf�tt i Egyptens land helgade jag �t mig allt f�rstf�tt i Israel, s�v�l m�nniskor som boskap. Mig skola de tillh�ra. Jag �r HERREN.
3	14	Och HERREN talade till Mose i Sinais �ken och sade:
3	15	M�nstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras sl�kter; alla av mank�n som �ro en m�nad gamla eller d�rut�ver skall du inm�nstra.
3	16	och Mose inm�nstrade dem efter HERRENS befallning, s�som honom hade blivit bjudet.
3	17	Och dessa voro Levis s�ner, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari.
3	18	Och dessa voro namnen p� Gersons s�ner, efter deras sl�kter: Libni och Simei.
3	19	Och Kehats s�ner efter sina sl�kter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel.
3	20	Och Meraris s�ner efter sina sl�kter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl�kter, efter deras familjer.
3	21	Fr�n Gerson h�rstammade libniternas sl�kt och simeiternas sl�kt; dessa voro gersoniternas sl�kter.
3	22	De av dem som inm�nstrades, i det att man r�knade alla dem av mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver dessa inm�nstrade utgjorde sju tusen fem hundra.
3	23	Gersoniternas sl�kter hade sitt l�ger bakom tabernaklet, v�sterut.
3	24	Och h�vding f�r gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
3	25	Och Gersons barn skulle vid uppenbarelset�ltet hava v�rden om sj�lva tabernaklet och dess t�ckelse, om dess �verdrag och om f�rh�nget f�r ing�ngen till uppenbarelset�ltet,
3	26	vidare om f�rg�rdens omh�ngen och om f�rh�nget f�r ing�ngen till f�rg�rden, som omgav tabernaklet och altaret, s� ock om dess streck -- vad arbete nu kunde f�rekomma d�rvid.
3	27	Fr�n Kehat h�rstammade amramiternas sl�kt, jishariternas sl�kt hebroniternas sl�kt och ussieliternas sl�kt; dessa voro kehatiternas sl�kter.
3	28	N�r man r�knade alla dem av mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver, utgjorde de �tta tusen sex hundra; dessa voro de som skulle hava v�rden om de heliga f�rem�len.
3	29	Kehats barns sl�kter hade sitt l�ger vid sidan av tabernaklet, s�derut.
3	30	Och h�vding f�r de kehatitiska sl�kternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son.
3	31	De skulle hava v�rden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbeh�r till de heliga f�rem�len, som begagnades vid gudstj�nsten, s� ock om f�rh�nget och om allt arbete d�rvid.
3	32	Men �verh�vding �ver alla leviterna var Eleasar, pr�sten Arons son; han var f�rman f�r dem som skulle hava v�rden om de heliga f�rem�len.
3	33	Fr�n Merari h�rstammade maheliternas sl�kt och musiternas sl�kt; dessa voro merariternas sl�kter.
3	34	Och de av dem som inm�nstrades, i det att man r�knade alla dem av mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver, utgjorde sex tusen tv� hundra.
3	35	Och h�vding f�r de meraritiska sl�kternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt l�ger vid sidan av tabernaklet, norrut.
3	36	Och Meraris barn fingo till �liggande att hava v�rden om br�derna till tabernaklet, om dess tv�rst�nger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbeh�r och om allt arbete d�rvid,
3	37	s� ock om stolparna till f�rg�rden runt omkring med deras fotstycken, deras pluggar och streck.
3	38	Men mitt f�r tabernaklet, p� framsidan, mitt f�r uppenbarelset�ltet, �sterut, hade Mose och Aron och hans s�ner sitt l�ger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om n�gon fr�mmande kom d�rvid, skulle han d�das.
3	39	De inm�nstrade av leviterna som Mose och Aron inm�nstrade efter deras sl�kter, enligt HERRENS befallning, alla av mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver, utgjorde tillsammans tjugutv� tusen.
3	40	Och HERREN sade till Mose: M�nstra allt f�rstf�tt av mank�n bland Israels barn, alla som �ro en m�nad gamla eller d�rut�ver, och r�kna antalet av deras namn.
3	41	Och tag ut �t mig -- ty jag �r HERREN -- leviterna i st�llet f�r allt f�rstf�tt bland Israels barn, s� ock leviternas boskap i st�llet f�r allt f�rstf�tt bland Israels barns boskap.
3	42	Och Mose m�nstrade allt f�rstf�tt bland Israels barn, s�som HERREN hade bjudit honom.
3	43	Och de f�rstf�dde av mank�n, vart namn r�knat s�rskilt, de som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver, utgjorde, s� m�nga som inm�nstrades, tillsammans tjugutv� tusen tv� hundra sjuttiotre.
3	44	Och HERREN talade till Mose och sade:
3	45	Du skall uttaga leviterna i st�llet f�r allt f�rstf�tt bland Israels barn, s� ock leviternas boskap i st�llet f�r dessas boskap; s� att leviterna skola tillh�ra mig. Jag �r HERREN.
3	46	Men till l�sen f�r de tv� hundra sjuttiotre personer med vilka antalet av Israels barns f�rstf�dde �verstiger leviternas antal,
3	47	skall du taga fem siklar f�r var person; du skall taga upp dessa efter helgedomssikelns vikt, sikeln r�knad till tjugu gera.
3	48	Och du skall giva penningarna �t Aron och hans s�ner s�som l�sen f�r de �vertaliga bland folket.
3	49	Och Mose tog l�sesumman av dem som voro �vertaliga, n�r man r�knade dem som voro l�sta genom leviterna.
3	50	Av Israels barns f�rstf�dde tog han penningarna, ett tusen tre hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
3	51	Och Mose gav l�sesumman �t Aron och hans s�ner, efter HERRENS befallning, s�som HERREN hade bjudit Mose.
4	1	Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
4	2	R�knen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras sl�kter och efter deras familjer,
4	3	dem som �ro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio �r, alla tj�nstbara m�n som kunna f�rr�tta sysslor vid uppenbarelset�ltet.
4	4	Och detta skall vara Kehats barns tj�nstg�ring vid uppenbarelset�ltet: de skola hava hand om de h�gheliga f�rem�len.
4	5	N�r l�gret skall bryta upp, skola Aron och hans s�ner g� in och taga ned den f�rl�t som h�nger framf�r arken och med den �vert�cka vittnesb�rdets ark;
4	6	d�r�ver skola de l�gga ett �verdrag av tahasskinn och �ver detta ytterligare breda ett kl�de, helt och h�llet m�rkbl�tt; sedan skola de s�tta in st�ngerna.
4	7	Och �ver sk�debr�dsbordet skola de breda ett m�rkbl�tt kl�de och st�lla d�rp� faten, sk�larna och b�garna, �vensom kannorna till drickoffren; �det best�ndiga br�det� skall ock l�ggas d�rp�.
4	8	H�r�ver skola de breda ett rosenr�tt kl�de och bet�cka detta med ett �verdrag av tahasskinn; sedan skola de s�tta in st�ngerna.
4	9	Och de skola taga ett m�rkbl�tt kl�de och d�rmed �vert�cka ljusstaken och dess lampor, lampt�nger och brickor, s� ock alla tillh�rande oljek�rl som begagnas under tj�nstg�ringen d�rvid;
4	10	och de skola l�gga den med alla dess tillbeh�r i ett �verdrag av tahasskinn och sedan l�gga alltsammans p� en b�r.
4	11	�ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett m�rkbl�tt kl�de och bet�cka detta med ett �verdrag av tahasskinn, sedan skola de s�tta in st�ngerna.
4	12	Och de skola taga alla gudstj�nstredskap, som begagnas vid tj�nstg�ringen i helgedomen, och l�gga dem i ett m�rkbl�tt kl�de och bet�cka dem med ett �verdrag av tahasskinn, och sedan l�gga dem p� en b�r.
4	13	Och de skola taga bort askan fr�n altaret och breda �ver det ett purpurr�tt kl�de
4	14	och l�gga d�rp� alla tillbeh�r som begagnas under tj�nstg�ringen d�rvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sk�larna, korteligen, altarets alla tillbeh�r; och d�r�ver skola de breda ett �verdrag av tahasskinn och s� s�tta in st�ngerna.
4	15	Sedan nu Aron och hans s�ner, n�r l�gret skall bryta upp, s� hava �vert�ckt de heliga f�rem�len och alla tillbeh�r till dessa heliga f�rem�l, skola d�refter Kehats barn komma f�r att b�ra; men de m� icke r�ra vid de heliga f�rem�len, ty d� skola de d�. Detta �r vad Kehats barn hava att b�ra av det som h�r till uppenbarelset�ltet.
4	16	Och Eleasars, pr�sten Arons sons �liggande skall vara att hava v�rden om oljan till ljusstaken, om den v�lluktande r�kelsen, om det dagliga spisoffret och om sm�rjelseoljan; hans �liggande skall vara att hava v�rden om hela tabernaklet och om allt vad d�ri �r, de heliga f�rem�len och deras tillbeh�r.
4	17	Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
4	18	L�ten icke kehatiternas sl�ktgren utrotas ur leviternas stam.
4	19	Utan g�ren p� f�ljande s�tt med dem, f�r att de m� leva och icke d�, n�r de nalkas de h�gheliga f�rem�len: Aron och hans s�ner skola g� in och anvisa var och en av dem vad han har att g�ra eller b�ra
4	20	men sj�lva m� de icke g� in och se de heliga f�rem�len, icke ens ett �gonblick, ty d� skola de d�.
4	21	Och HERREN talade till Mose och sade:
4	22	R�kna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och efter deras sl�kter.
4	23	Dem som �ro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio �r, skall du inm�nstra, alla tj�nstbara m�n som kunna f�rr�tta arbete vid uppenbarelset�ltet.
4	24	Detta skall vara gersoniternas sl�kters tj�nstg�ring, vad de hava att g�ra och vad de hava att b�ra:
4	25	de skola b�ra de tygv�der av vilka tabernaklet bildas, uppenbarelset�ltets t�ckelse, dess �verdrag och det �verdrag av tahasskinn som ligger ovanp� detta, f�rh�nget f�r ing�ngen till uppenbarelset�ltet,
4	26	vidare omh�ngena till f�rg�rden, f�rh�nget f�r porten till f�rg�rden, som omgiver tabernaklet och altaret, s� ock tillh�rande streck och alla redskap till arbetet d�rvid; och allt som h�rvid �r att g�ra skola de f�rr�tta.
4	27	P� det s�tt Aron och hans s�ner best�mma skall Gersons barns hela tj�nstg�ring f�rsigg�, i fr�ga om allt vad de hava att b�ra och g�ra; och I skolen �verl�mna i deras v�rd allt vad de hava att b�ra.
4	28	Detta �r den tj�nstg�ring som Gersons barns sl�kter skola hava vid uppenbarelset�ltet; och vad de hava att iakttaga skola de utf�ra under ledning av Itamar, pr�sten Arons son
4	29	Meraris barn skall du inm�nstra, efter deras sl�kter och efter deras familjer.
4	30	Dem som �ro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio �r, skall du inm�nstra, alla tj�nstbara m�n som kunna f�rr�tta arbete vid uppenbarelset�ltet.
4	31	Och detta �r vad som skall �ligga dem att b�ra, allt vad som h�r till deras tj�nstg�ring vid uppenbarelset�ltet: br�derna till tabernaklet, dess tv�rst�nger, stolpar och fotstycken,
4	32	s� ock stolparna till f�rg�rden runt omkring med deras fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbeh�r och allt som h�r till arbetet d�rvid; och I skolen l�mna dem uppgift p� de s�rskilda f�rem�l som det �ligger dem att b�ra.
4	33	Detta skall vara de meraritiska sl�kternas tj�nstg�ring, allt vad som h�r till deras tj�nstg�ring vid uppenbarelset�ltet; och det skall utf�ras under ledning av Itamar, pr�sten Arons son.
4	34	Och Mose och Aron och menighetens h�vdingar inm�nstrade Kehats barn, efter deras sl�kter och efter deras familjer,
4	35	dem som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio �r alla tj�nstbara m�n som kunde g�ra arbete vid uppenbarelset�ltet.
4	36	Och de av dem som inm�nstrades, efter deras sl�kter, utgjorde tv� tusen sju hundra femtio.
4	37	S� m�nga voro de av kehatiternas sl�kter som inm�nstrades, summan av dem som skulle g�ra tj�nst vid uppenbarelset�ltet, de som Mose och Aron inm�nstrade, efter HERRENS befallning genom Mose.
4	38	Och de av Gersons barn som inm�nstrades, efter deras sl�kter och efter deras familjer,
4	39	de som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio �r, alla tj�nstbara m�n som kunde g�ra arbete vid uppenbarelset�ltet,
4	40	dessa som inm�nstrades efter sina sl�kter och efter sina familjer utgjorde tv� tusen sex hundra trettio.
4	41	S� m�nga voro de av Gersons barns sl�kter som inm�nstrades, summan av dem som skulle g�ra tj�nst vid uppenbarelset�ltet, de som Mose och Aron inm�nstrade, efter HERRENS befallning.
4	42	Och de av Meraris barns sl�kter som inm�nstrades, efter deras sl�kter och efter deras familjer,
4	43	de som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio �r, alla tj�nstbara m�n som kunde g�ra arbete vid uppenbarelset�ltet,
4	44	dessa som inm�nstrades efter sina sl�kter utgjorde tre tusen tv� hundra.
4	45	S� m�nga voro de av Meraris barns sl�kter som inm�nstrades, de som Mose och Aron inm�nstrade efter HERRENS befallning genom Mose.
4	46	De av leviterna som Mose och Aron och Israels h�vdingar inm�nstrade, efter deras sl�kter och efter deras familjer,
4	47	de som voro trettio �r gamla eller d�rut�ver, �nda till femtio �r, alla som kunde f�rr�tta n�got tj�nstg�ringsarbete eller n�got b�rarearbete vid uppenbarelset�ltet,
4	48	dessa som inm�nstrades utgjorde tillsammans �tta tusen fem hundra �ttio.
4	49	Efter HERRENS befallning blevo de inm�nstrade genom Mose, var och en till det som han hade att g�ra eller b�ra, och var och en fick det �liggande som HERREN hade bjudit Mose.
5	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
5	2	Bjud Israels barn att de skaffa bort ur l�gret var och en som �r spet�lsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom n�gon d�d.
5	3	En s�dan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till n�got st�lle utanf�r l�gret skolen I skicka honom, f�r att han icke m� orena deras l�ger; jag har ju min boning mitt ibland dem.
5	4	Och Israels barn gjorde s�; de skickade dem till ett st�lle utanf�r l�gret; s�som HERREN hade tillsagt Mose, s� gjorde Israels barn.
5	5	Och HERREN talade till Mose och sade:
5	6	Tala till Israels barn: Om n�gon, vare sig man eller kvinna, beg�r n�gon synd -- vad det nu m� vara, vari en m�nniska kan f�rsynda sig -- i det han g�r sig skyldig till en or�ttr�dighet mot HERREN, och denna person allts� �drager sig skuld,
5	7	s� skall han bek�nna den synd han har beg�tt, och ers�tta det han har f�rbrutit sig p� till dess fulla belopp och l�gga femtedelen av v�rdet d�rtill; och detta skall han giva �t den som han har f�rbrutit sig emot.
5	8	Men om denne icke har efterl�mnat n�gon b�rdeman, �t vilken ers�ttning kan givas f�r det han har f�rbrutit sig p�, d� skall ers�ttningen f�r detta givas �t HERREN och tillh�ra pr�sten, utom f�rsoningsv�duren, med vilken f�rsoning bringas f�r den skyldige.
5	9	Och alla heliga g�vor som Israels barn giva s�som en g�rd, vilken de b�ra fram till pr�sten, skola tillh�ra denne;
5	10	honom skola allas heliga g�vor tillh�ra; vad n�gon giver �t pr�sten skall tillh�ra denne.
5	11	Och HERREN talade till Mose och sade:
5	12	Tala till Israels barn och s�g till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen,
5	13	i det att n�gon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har f�tt veta d�rav, och utan att hon har blivit r�jd, fast�n hon verkligen har l�tit sk�nda sig; om allts� intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen p� bar g�rning,
5	14	men misstankens ande likv�l kommer �ver honom, s� att han f�r misstanke mot sin hustru, och det verkligen �r s�, att hon har l�tit sk�nda sig; eller om misstankens ande kommer �ver honom, s� att han f�r misstanke mot sin hustru, och detta fast�n hon icke har l�tit sk�nda sig:
5	15	s� skall mannen f�ra sin hustru till pr�sten och s�som offer f�r henne b�ra fram en tiondedels efa kornmj�l, men ingen olja skall han gjuta d�rp� och ingen r�kelse l�gga d�rp�, ty det �r ett misstankeoffer, ett �minnelseoffer, som bringar en missg�rning i �minnelse.
5	16	Och pr�sten skall f�ra henne fram och st�lla henne inf�r HERRENS ansikte.
5	17	Och pr�sten skall taga heligt vatten i ett lerk�rl, och sedan skall pr�sten taga n�got av stoftet p� tabernaklets golv och l�gga i vattnet.
5	18	Och pr�sten skall st�lla kvinnan fram inf�r HERRENS ansikte och l�sa upp kvinnans h�r och l�gga p� hennes h�nder �minnelseoffret, det �r misstankeoffret; men pr�sten sj�lv skall h�lla i sin hand det f�rbannelsebringande olycksvattnet.
5	19	D�refter skall pr�sten besv�rja kvinnan och s�ga till henne: �Om ingen har l�grat dig och du icke har svikit din man genom att l�ta sk�nda dig, s� m� detta f�rbannelsebringande olycksvatten icke skada dig.
5	20	Men om du har svikit din man och l�tit sk�nda dig, i det att n�gon annan �n din man har beblandat sig med dig�
5	21	(pr�sten besv�rjer nu kvinnan med f�rbannelsens ed, i det han s�ger till kvinnan:) �D� m� HERREN g�ra dig till ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar och sv�r bland ditt folk; HERREN m� d� l�ta din l�nd f�rvissna och din buk sv�lla upp;
5	22	ja, n�r du har f�tt detta f�rbannelsebringande vatten in i ditt liv, d� m� det komma din buk att sv�lla upp och din l�nd att f�rvissna.� Och kvinnan skall s�ga: �Amen, amen.�
5	23	Sedan skall pr�sten skriva upp dessa f�rbannelser p� ett blad och d�refter avtv� dem i olycksvattnet
5	24	och giva kvinnan det f�rbannelsebringande olycksvattnet att dricka, f�r att detta f�rbannelsebringande vatten m� bliva henne till olycka, n�r hon har f�tt det i sig.
5	25	Och pr�sten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inf�r HERRENS ansikte och b�ra det fram till altaret.
5	26	Och pr�sten skall av offret taga en handfull, det som utg�r sj�lva altaroffret, och f�rbr�nna det p� altaret; d�refter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.
5	27	Och n�r han s� har givit henne vattnet att dricka, d� skall detta ske: om hon har l�tit sk�nda sig och varit sin man otrogen, s� skall det f�rbannelsebringande vattnet, n�r hon har f�tt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sv�ller upp och hennes l�nd f�rvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar bland hennes folk.
5	28	Men om kvinnan icke har l�tit sk�nda sig, utan �r ren, d� skall hon f�rbliva oskadd och kunna undf� livsfrukt.
5	29	Detta �r misstankelagen, om huru f�rfaras skall, n�r en kvinna har svikit sin man och l�tit sk�nda sig,
5	30	eller n�r eljest misstankens ande kommer �ver en man, s� att han misst�nker sin hustru; han skall d� st�lla hustrun fram inf�r HERRENS ansikte, och pr�sten skall med henne g�ra allt vad denna lag stadgar.
5	31	S� skall mannen vara fri ifr�n missg�rning, men hustrun kommer att b�ra p� missg�rning.
6	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
6	2	Tala till Israels barn och s�g till dem: Om n�gon, vare sig man eller kvinna, har att fullg�ra ett nasirl�fte, ett l�fte att vara HERRENS nasir,
6	3	s� skall han avh�lla sig fr�n vin och starka drycker; han skall icke dricka n�gon syrad dryck av vin eller n�gon annan syrad stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller skall han �ta druvor, vare sig friska eller torra.
6	4	S� l�nge hans nasirtid varar, skall han icke �ta n�got som kommer av vintr�det, icke ens dess kartar eller sp�da skott.
6	5	S� l�nge hans nasirl�fte varar, skall ingen rakkniv komma p� hans huvud; till dess att den tid �r ute, under vilken han skall vara HERRENS nasir, skall han vara helig och l�te h�ret v�xa l�ngt p� sitt huvud.
6	6	S� l�nge han �r HERRENS nasir, skall han icke nalkas n�gon d�d.
6	7	Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin syster f�r han �draga sig orenhet, om de d� ty han b�r p� sitt huvud tecknet till att han �r sin Guds nasir;
6	8	s� l�nge hans nasirtid varar, �r han helgad �t HERREN.
6	9	Men om n�gon of�rt�nkt och pl�tsligt d�r i hans n�rhet, och d�rmed orenar hans huvud, p� vilket han b�r nasirtecknet, s� skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka det p� sjunde dagen.
6	10	Och p� �ttonde dagen skall han b�ra fram till pr�sten tv� turturduvor eller tv� unga duvor, till uppenbarelset�ltets ing�ng.
6	11	Och pr�sten skall offra en till syndoffer och en till br�nnoffer och bringa f�rsoning f�r honom, till rening fr�n den synd han har dragit �ver sig genom den d�de; sedan skall han samma dag �ter helga sitt huvud;
6	12	han skall inviga sig till nasir �t HERREN f�r lika l�ng tid som han f�rut hade lovat. Och han skall f�ra fram ett �rsgammalt lamm till skuldoffer. Den f�rra l�ftestiden skall vara ogill, d�rf�r att hans nasirat blev orenat.
6	13	Och detta �r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid �r ute skall han f�ras fram till uppenbarelset�ltets ing�ng;
6	14	och han skall s�som sitt offer �t HERREN framb�ra ett �rsgammalt felfritt lamm av hank�n till br�nnoffer och ett �rsgammalt felfritt lamm av honk�n till syndoffer och en felfri v�dur till tackoffer,
6	15	d�rj�mte en korg med osyrat br�d, kakor av fint mj�l, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s� ock tillh�rande spis offer och drickoffer.
6	16	Och pr�sten skall b�ra fram detta inf�r HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans br�nnoffer.
6	17	Och v�duren skall han offra till tackoffer �t HERREN, j�mte korgen med de osyrade br�den; pr�sten skall ock offra tillh�rande spisoffer och drickoffer.
6	18	Och nasiren skall vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet raka sitt huvud, p� vilket han b�r nasirtecknet, och taga sitt huvudh�r, sitt nasirtecken, och l�gga det p� elden som brinner under tackoffret.
6	19	Och pr�sten skall taga den kokta v�dursbogen, och d�rj�mte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och l�gga detta p� nasirens h�nder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
6	20	Och pr�sten skall vifta detta s�som ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte; det skall vara helgat �t pr�sten, j�mte viftoffersbringan och offerg�rdsl�ret. Sedan f�r nasiren �ter dricka vin.
6	21	Detta �r lagen om den som har avlagt ett nasirl�fte, och om vad han p� grund av nasirl�ftet skall offra �t HERREN, f�rutom vad han eljest kan anskaffa; efter inneh�llet i det l�fte han har avlagt skall han g�ra, enligt lagen om hans nasirat.
6	22	Och HERREN talade till Mose och sade:
6	23	Tala till Aron och hans s�ner och s�g: N�r I v�lsignen Israels barn, skolen I s�ga s� till dem:
6	24	HERREN v�lsigne dig och bevare dig.
6	25	HERREN l�te sitt ansikte lysa �ver dig och vare dig n�dig.
6	26	HERREN v�nde sitt ansikte till dig och give dig frid.
6	27	S� skola de l�gga mitt namn p� Israels barn, och jag skall d� v�lsigna dem.
7	1	D� nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det, med alla dess tillbeh�r, och hade satt upp altaret med alla dess tillbeh�r, och smort och helgat detta,
7	2	framburos offerg�vor av Israels h�vdingar, huvudm�nnen f�r stamfamiljerna, det �r stamh�vdingarna, som stodo i spetsen f�r de inm�nstrade.
7	3	De f�rde fram s�som sin offerg�va inf�r HERRENS ansikte sex �vert�ckta vagnar och tolv oxar: tv� h�vdingar tillhopa en vagn och var h�vding en oxe; dessa f�rde de fram inf�r tabernaklet.
7	4	Och HERREN sade till Mose:
7	5	�Tag emot detta av dem f�r att bruka det till uppenbarelset�ltets tj�nst; och l�mna det �t leviterna, alltefter beskaffenheten av vars och ens tj�nst.�
7	6	Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem �t leviterna.
7	7	Tv� vagnar och fyra oxar gav han �t Gersons barn, efter beskaffenheten av deras tj�nst;
7	8	fyra vagnar och �tta oxar gav han �t Meraris barn, efter beskaffenheten av den tj�nst de f�rr�ttade under ledning av Itamar, pr�sten Arons son;
7	9	men �t Kehats barn gav han icke n�got, ty dem �l�g att hava hand om de heliga f�rem�len, och dessa skulle b�ras p� axlarna.
7	10	Och h�vdingarna f�rde fram sk�nker till altarets invigning, n�r det smordes; h�vdingarna f�rde fram dessa sina offerg�vor inf�r altaret.
7	11	Och HERREN sade till Mose: �L�t h�vdingarna, en i s�nder, var och en p� sin dag, f�ra fram sina offerg�vor till altarets invigning.�
7	12	Och den som p� f�rsta dagen f�rde fram sin offerg�va var Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
7	13	Hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	14	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	15	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	16	och en bock till syndoffer,
7	17	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offerg�va.
7	18	P� andra dagen f�rde Netanel, Suars son, h�vdingen f�r Isaskar, fram sin g�va;
7	19	han framf�rde s�som sin offerg�va ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	20	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	21	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	22	och en bock till syndoffer,
7	23	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offerg�va.
7	24	P� tredje dagen kom h�vdingen f�r Sebulons barn, Eliab, Helons son;
7	25	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer
7	26	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	27	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	28	och en bock till syndoffer,
7	29	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offerg�va.
7	30	P� fj�rde dagen kom h�vdingen f�r Rubens barn, Elisur, Sedeurs son;
7	31	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	32	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	33	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	34	och en bock till syndoffer,
7	35	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offerg�va.
7	36	P� femte dagen kom h�vdingen f�r Simeons barn, Selumiel, Surisaddais son;
7	37	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	38	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	39	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	40	och en bock till syndoffer,
7	41	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offerg�va.
7	42	P� sj�tte dagen kom h�vdingen f�r Gads barn, Eljasaf, Deguels son;
7	43	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	44	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	45	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	46	och en bock till syndoffer,
7	47	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offerg�va.
7	48	P� sjunde dagen kom h�vdingen f�r Efraims barn, Elisama, Ammihuds son;
7	49	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	50	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	51	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	52	och en bock till syndoffer,
7	53	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offerg�va.
7	54	P� �ttonde dagen kom h�vdingen f�r Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son;
7	55	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	56	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	57	vidare en ungtjur en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	58	och en bock till syndoffer,
7	59	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offerg�va.
7	60	P� nionde dagen kom h�vdingen f�r Benjamins barn, Abidan, Gideonis son;
7	61	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	62	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	63	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	64	och en bock till syndoffer,
7	65	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offerg�va.
7	66	P� tionde dagen kom h�vdingen f�r Dans barn, Ahieser, Ammisaddais son;
7	67	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	68	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	69	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	70	och en bock till syndoffer,
7	71	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offerg�va.
7	72	P� elfte dagen kom h�vdingen f�r Asers barn, Pagiel, Okrans son;
7	73	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	74	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	75	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	76	och en bock till syndoffer,
7	77	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offerg�va.
7	78	P� tolfte dagen kom h�vdingen f�r Naftali barn, Ahira, Enans son;
7	79	hans offerg�va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk�l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b�da fulla med fint mj�l, begjutet med olja, till spisoffer,
7	80	vidare en sk�l av guld om tio siklar, full med r�kelse,
7	81	vidare en ungtjur, en v�dur och ett �rsgammalt lamm till br�nnoffer
7	82	och en bock till syndoffer,
7	83	samt till tackoffret tv� tjurar, fem v�durar, fem bockar och fem �rsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offerg�va.
7	84	Detta var vad Israels h�vdingar sk�nkte till altarets invigning, n�r det smordes: tolv silverfat, tolv silversk�lar och tolv guldsk�lar.
7	85	Vart fat kom p� ett hundra trettio silversiklar och var sk�l p� sjuttio siklar, s� att silvret i dessa k�rl sammanlagt utgjorde tv� tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
7	86	Av de tolv guldsk�larna, som voro fulla med r�kelse, v�gde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s� att guldet i sk�larna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.
7	87	Br�nnoffers-f�kreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar, vartill kommo tolv v�durar, tolv �rsgamla lamm, med tillh�rande spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.
7	88	Och tackoffers-f�kreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra tjurar, vartill kommo sextio v�durar, sextio bockar och sextio �rsgamla lamm. Detta var vad som sk�nktes till altarets invigning, sedan det hade blivit smort.
7	89	Och n�r Mose gick in i uppenbarelset�ltet f�r att tala med honom, h�rde han r�sten tala till sig fr�n n�dastolen ovanp� vittnesb�rdets ark, fr�n platsen mellan de tv� keruberna; d�r talade r�sten till honom.
8	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
8	2	�Tala till Aron och s�g till honom: N�r du s�tter upp lamporna, skall detta ske s�, att de sju lamporna kasta sitt sken �ver platsen framf�r ljusstaken.�
8	3	Och Aron gjorde s�; han satte upp lamporna s�, att de kastade sitt sken �ver platsen framf�r ljusstaken, s�som HERREN hade bjudit Mose.
8	4	Och ljusstaken var gjord p� f�ljande s�tt: den var av guld i drivet arbete; ocks� dess fotst�llning och blommorna d�rp� voro i drivet arbete. Efter det m�nster som HERREN hade visat Mose hade denne l�tit g�ra ljusstaken.
8	5	Och HERREN talade till Mose och sade:
8	6	Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.
8	7	Och p� f�ljande s�tt skall du g�ra med dem f�r att rena dem: Du skall st�nka reningsvatten p� dem; och de skola l�ta raka hela sin kropp och tv� sina kl�der och skola s� rena sig.
8	8	Sedan skola de taga en ungtjur, med tillh�rande spisoffer av fint mj�l, begjutet med olja; d�rj�mte skall du taga en annan ungtjur till syndoffer.
8	9	Och du skall f�ra leviterna fram inf�r uppenbarelset�ltet, och du skall f�rsamla Israels barns hela menighet
8	10	Och n�r du har f�rt leviterna fram inf�r HERRENS ansikte, skola Israels barn l�gga sina h�nder p� dem.
8	11	Och Aron skall vifta leviterna inf�r HERRENS ansikte s�som ett viftoffer fr�n Israels barn, och de skola sedan hava till �liggande att f�rr�tta HERRENS tj�nst.
8	12	Och leviterna skola l�gga sina h�nder p� tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till br�nnoffer �t HERREN, f�r att bringa f�rsoning f�r leviterna.
8	13	S� skall du st�lla leviterna inf�r Aron och hans s�ner och vifta dem s�som ett viftoffer �t HERREN.
8	14	P� detta s�tt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s� att leviterna skola tillh�ra mig.
8	15	D�refter skola leviterna g� in och g�ra tj�nst vid uppenbarelset�ltet, sedan du har renat dem och viftat dem s�som ett viftoffer;
8	16	ty bland Israels barn �ro de givna �t mig s�som g�va; i st�llet f�r allt som �ppnar moderlivet, allt f�rstf�tt bland Israels barn, har jag uttagit dem �t mig.
8	17	Ty mig tillh�r allt f�rstf�tt bland, Israels barn, b�de m�nniskor och boskap; p� den dag d� jag slog allt f�rstf�tt i Egyptens land helgade jag det �t mig.
8	18	Och jag har tagit leviterna i st�llet f�r allt f�rstf�tt bland Israels barn.
8	19	Och jag har bland Israels barn givit leviterna s�som g�va �t Aron och hans s�ner, till att f�rr�tta Israels barns tj�nst vid uppenbarelset�ltet och bringa f�rsoning f�r Israels barn, p� det att ingen hems�kelse m� drabba Israels barn, d�rigenom att Israels barn nalkas helgedomen.
8	20	Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s� med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken s�som HERREN hade bjudit Mose ang�ende dem.
8	21	Och leviterna renade sig och tv�dde sina kl�der, och Aron viftade dem s�som ett viftoffer inf�r HERRENS ansikte, och Aron bragte f�rsoning f�r dem och renade dem.
8	22	D�refter gingo leviterna in och f�rr�ttade sin tj�nst vid uppenbarelset�ltet under Aron och hans s�ner. S�som HERREN hade bjudit Mose ang�ende leviterna, s� gjorde de med dem.
8	23	och HERREN talade till Mose och sade:
8	24	Detta �r vad som skall g�lla ang�ende leviterna: Den som �r tjugufem �r gammal eller d�rut�ver skall infinna sig och g�ra tj�nst med arbete vid uppenbarelset�ltet.
8	25	Men n�r leviten bliver femtio �r gammal, skall han vara fri ifr�n att tj�na med arbete; han skall d� icke l�ngre arbeta.
8	26	Han m� betj�na sina br�der vid uppenbarelset�ltet med att iakttaga vad som d�r �r att iakttaga; men n�got best�mt arbete skall han icke f�rr�tta. S� skall du f�rfara med leviterna i vad som ang�r deras �ligganden.
9	1	Och HERREN talade till Mose Sinais �ken, i f�rsta m�naden av det andra �ret efter deras utt�g ur Egyptens land; han sade:
9	2	Israels barn skola ock h�lla p�sk h�gtid p� den best�mda tiden.
9	3	P� fjortonde dagen i denna m�nad, vid aftontiden, skolen I h�lla den, p� best�md tid. Enligt alla stadgar och f�reskrifter d�rom skolen I h�lla den.
9	4	S� sade d� Mose till Israels barn att de skulle h�lla p�skh�gtid.
9	5	Och de h�llo p�skh�gtid i f�rst m�naden, p� fjortonde dagen i m�naden, vid aftontiden, i Sinais �ken Israels barn gjorde i alla stycken s�som HERREN hade bjudit Mose
9	6	Men d�r voro n�gra m�n som hade blivit orena genom en d�d m�nniska, s� att de icke kunde h�lla p�skh�gtid p� den dagen; dessa tr�dde p� den dagen fram inf�r Mose och Aron.
9	7	Och m�nnen sade till honom: �Vi hava blivit orena genom en d�d m�nniska; skall det d�rf�r f�rmenas oss att bland Israels barn b�ra fram HERRENS offerg�va p� best�md?�
9	8	Mose svarade dem: �Stannen s� vill jag h�ra vad HERREN bjuder ang�ende eder.�
9	9	Och HERREN talade till Mose och sade:
9	10	Tala till Israels barn och s�g: Om n�gon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en d�d, eller �r ute p� resa l�ngt borta, och han �nd� vill h�lla HERRENS p�skh�gtid
9	11	s� skall han h�lla den i andra m�naden, p� fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat br�d och bittra �rter skall han �ta p�skalammet.
9	12	Intet d�rav skall l�mnas kvar till morgonen, och intet ben skall s�ndersl�s d�rp�. I alla stycken skall p�skh�gtiden h�llas s�som stadgat �r d�rom.
9	13	Men om n�gon som �r ren, och som icke �r ute p� resa �nd� underl�ter att h�lla p�skh�gtid, s� skall han utrotas ur sin sl�kt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offerg�va p� best�md tid; den mannen b�r p� synd.
9	14	Och om n�gon fr�mling bor hos eder och vill h�lla HERRENS p�skh�gtid, s� skall han h�lla den enligt den stadga och f�reskrift som g�ller f�r p�skh�gtiden. En och samma stadga skall g�lla f�r eder, lika v�l f�r fr�mlingen som f�r inf�dingen i landet.
9	15	Och p� den dag d� tabernaklet sattes upp �vert�ckte molnskyn tabernaklet, vittnesb�rdets t�lt, och om aftonen, och sedan �nda till morgonen, var det s�som s�ge man en eld �ver tabernaklet.
9	16	S� var det best�ndigt: molnskyn �vert�ckte det, och om natten var det s�som s�ge man en eld.
9	17	Och s� ofta molnskyn h�jde sig fr�n t�ltet, br�to Israels barn strax upp, och p� det st�lle d�r molnskyn stannade, d�r slogo Israels barn l�ger.
9	18	Efter HERRENS befallning br�to Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de l�ger. S� l�nge molnskyn vilade �ver tabernaklet, l�go de i l�ger.
9	19	Och om molnskyn en l�ngre tid f�rblev �ver tabernaklet, s� iakttogo Israels barn vad HERREN bj�d dem iakttaga och br�to icke upp.
9	20	Stundom kunde det h�nda att molnskyn allenast n�gra f� dagar stannade �ver tabernaklet; d� l�go de efter HERRENS befallning i l�ger och br�to sedan upp efter HERRENS befallning.
9	21	Stundom kunde det ock h�nda att molnskyn stannade allenast fr�n aftonen till morgonen; n�r d� molnskyn om morgonen h�jde sig, br�to de upp; eller om s� var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan h�jde sig, s� br�to de upp d�.
9	22	Eller om den stannade tv� dagar, eller en m�nad, eller vilken tid som helst, s� att molnskyn l�nge f�rblev vilande �ver tabernaklet, s� l�go Israels barn stilla i l�ger och br�to icke upp; men n�r den sedan h�jde sig, br�to de upp.
9	23	Efter HERRENS befallning slogo de l�ger, och efter HERRENS befallning br�to de upp. Vad HERREN bj�d dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.
10	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
10	2	�G�r dig tv� trumpeter av silver; i drivet arbete skall du g�ra dem. Dessa skall du bruka, n�r menigheten skall sammankallas, och n�r l�gren skola bryta upp.
10	3	N�r man st�ter i dem b�da, skall hela menigheten f�rsamla sig till dig, vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
10	4	Men n�r man st�ter allenast i den ena, skola h�vdingarna, huvudm�nnen f�r Israels �tter, f�rsamla sig till dig.
10	5	Och n�r I bl�sen en larmsignal, skola de l�ger bryta upp, som ligga �sterut.
10	6	Men n�r I bl�sen larmsignal f�r andra g�ngen, skola de l�ger bryta upp, som ligga s�derut. N�r l�gren skola bryta upp, skall man bl�sa larmsignal,
10	7	men n�r f�rsamlingen skall sammankallas, skolen I icke bl�sa larmsignal, utan st�ta i trumpeterna.
10	8	Och Arons s�ner, pr�sterna, �ro de som skola bl�sa i trumpeterna. Detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte.
10	9	Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot n�gon eder ov�n som angriper eder, s� skolen I bl�sa larmsignal med trumpeterna; h�rigenom skolen I d� bringas i �minnelse inf�r HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen s� bliva fr�lsta ifr�n edra fiender.
10	10	Och n�r I haven en gl�djedag och haven edra h�gtider och nym�nader, skolen I st�ta i trumpeterna, d� I offren edra br�nnoffer och tackoffer; s� skola de bringa eder i �minnelse inf�r eder Guds ansikte. Jag �r HERREN, eder Gud.�
10	11	I andra �ret, i andra m�naden, p� tjugonde dagen i m�naden h�jde sig molnskyn fr�n vittnesb�rdets tabernakel.
10	12	D� br�to Israels barn upp fr�n Sinais �ken och t�gade fr�n l�gerplats till l�gerplats; och molnskyn stannade i �knen Paran.
10	13	Och n�r de nu f�rsta g�ngen br�to upp, efter HERRENS befallning genom Mose,
10	14	var Juda barns l�ger under sitt baner det f�rsta som br�t upp, h�ravdelning efter h�ravdelning; och anf�rare f�r denna h�r var Naheson, Amminadabs son.
10	15	Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.
10	16	Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.
10	17	D�refter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, br�to Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
10	18	D�refter br�t Rubens l�ger upp under sitt baner, h�ravdelning efter h�ravdelning; och anf�rare f�r denna h�r var Elisur, Sedeurs son.
10	19	Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.
10	20	Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.
10	21	D�refter br�to kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
10	22	D�refter br�t Efraims barns l�ger upp under sitt baner, h�ravdelning efter h�ravdelning; och anf�rare f�r denna h�r var Elisama, Ammihuds son.
10	23	Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.
10	24	Och anf�rare for den h�r som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.
10	25	D�refter br�t Dans barns l�ger upp under sitt baner, s�som eftertrupp i hela l�gert�get, h�ravdelning efter h�ravdelning; och anf�rare f�r denna h�r var Ahieser, Ammisaddais son.
10	26	Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.
10	27	Och anf�rare f�r den h�r som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.
10	28	I denna ordning br�to Israels barn upp, h�ravdelning efter h�ravdelning. Och de br�to nu upp.
10	29	Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses sv�rfader: �Vi bryta nu upp och t�ga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' F�lj du med oss, s� vilja vi g�ra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott �r.
10	30	Men han svarade honom: �Jag vill icke f�lja med, utan jag vill g� hem till mitt land och till min sl�kt.�
10	31	D� sade han: �Ack nej, �vergiv oss icke. Du vet ju b�st var vi kunna l�gra oss i �knen; bliv du d�rf�r nu v�rt �ga.
10	32	Om du f�ljer med oss, skola vi l�ta ocks� dig f� gott av det goda som HERREN g�r mot oss.
10	33	S� br�to de upp och t�gade fr�n HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS f�rbundsark gick framf�r dem tre dagsresor, f�r att utse viloplats �t dem.
10	34	Och HERRENS molnsky sv�vade �ver dem om dagen, n�r de br�to upp fr�n sitt l�gerst�lle.
10	35	Och s� ofta arken br�t upp, sade Mose: �St� upp, HERRE; m� dina fiender varda f�rskingrade, och m� de som hata dig fly f�r ditt ansikte.�
10	36	Och n�r den sattes ned, sade han: �Kom tillbaka, HERRE, till Israels �tters m�ngtusenden.�
11	1	Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty n�r HERREN h�rde det, uppt�ndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och f�rt�rde de som voro ytterst i l�gret.
11	2	D� ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s� stannade elden av.
11	3	Och detta st�lle fick namnet Tabeera, d�rf�r att HERRENS eld hade brunnit ibland dem.
11	4	Och den blandade folkhop som �tf�ljde dem greps av lystnad; Israels barn sj�lva begynte d� ock �ter att gr�ta och sade: �Ack om vi hade k�tt att �ta!
11	5	Vi komma ih�g fisken som vi �t i Egypten f�r intet, s� ock gurkorna, melonerna, purjol�ken, r�dl�ken och vitl�ken.
11	6	Men nu f�rsm�kta v�ra sj�lar, ty h�r finnes alls intet; vi f� intet annat se �n manna.
11	7	Men mannat liknade korianderfr� och hade samma utseende som bdelliumharts.
11	8	Folket gick omkring och samlade s�dant, och malde det d�refter p� handkvarn eller st�tte s�nder det i mortel, och kokte det sedan i gryta och bakade kakor d�rav; och det smakade s�som fint bakverk med olja.
11	9	N�r daggen om natten f�ll �ver l�gret, f�ll ock mannat d�r.
11	10	Och Mose h�rde huru folket i sina s�rskilda sl�kter gr�t, var och en vid ing�ngen till sitt t�lt; och HERRENS vrede uppt�ndes storligen, och Mose sj�lv blev misslynt.
11	11	Och Mose sade till HERREN: �Varf�r har du gjort s� illa mot din tj�nare, och varf�r har jag s� litet funnit n�d f�r dina �gon, att du har lagt p� mig b�rdan av hela detta folk?
11	12	�r d� jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du s�ger till mig att jag skall b�ra det i min famn, s�som spenabarnet b�res av sin v�rdare, in i det land som du med ed har lovat �t deras f�der?
11	13	Varifr�n skall jag f� k�tt att giva �t hela detta folk? De gr�ta ju och v�nda sig mot mig och s�ga: 'Giv oss k�tt, s� att vi f� �ta.'
11	14	Jag f�rm�r icke ensam b�ra hela detta folk, ty det bliver mig f�r tungt.
11	15	Vill du s� handla mot mig, s� dr�p mig hellre med ens, om jag har funnit n�d f�r dina �gon, och l�t mig slippa detta el�nde.�
11	16	D� sade HERREN till Mose: �Samla ihop �t mig sjuttio m�n av de �ldste i Israel, dem som du vet h�ra till de �ldste i folket och till dess tillsyningsm�n; och f�r dessa fram till uppenbarelset�ltet och l�t dem st�lla sig d�r hos dig.
11	17	D�r vill jag d� stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av den ande som �r �ver dig och l�ta komma �ver dem; sedan skola de bist� dig med att b�ra p� b�rdan av folket, s� att du slipper b�ra den ensam.
11	18	Och till folket skall du s�ga: Helgen eder till i morgon, s� skolen I f� k�tt att �ta, eftersom I haven gr�tit inf�r HERREN och sagt: 'Ack om vi hade k�tt att �ta! I Egypten var oss gott att vara!' S� skall nu HERREN giva eder k�tt att �ta.
11	19	Icke allenast en dag eller tv� dagar skolen I f� �ta det, icke allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,
11	20	utan en hel m�nads tid, till dess att det g�r ut genom n�san p� eder och bliver eder v�mjeligt; detta d�rf�r att I haven f�rkastat HERREN, som �r mitt ibland eder, och haven gr�tit inf�r hans ansikte och sagt: 'Varf�r drogo vi d� ut ur Egypten?'�
11	21	Mose sade: �Av sex hundra tusen man till fots utg�res det folk som jag har omkring mig, och dock s�ger du: 'K�tt vill jag giva dem, s� att de hava att �ta en m�nads tid!'
11	22	Finnas d� f�r och f�kreatur att slakta �t dem i s�dan m�ngd att det r�cker till f�r dem? Eller skall man samla ihop alla havets fiskar �t dem, s� att det r�cker till f�r dem?�
11	23	HERREN svarade Mose: ��r d� HERRENS arm f�r kort? Du skall nu f� se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.�
11	24	Och Mose gick ut och f�rkunnade f�r folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio m�n av de �ldste i folket och l�t dem st�lla sig runt omkring t�ltet.
11	25	D� steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av den ande som var �ver honom och l�t komma �ver de sjuttio �ldste. D� nu anden f�ll p� dem, begynte de profetera, vilket de sedan icke mer gjorde.
11	26	Och tv� m�n hade stannat kvar i l�gret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Ocks� p� dem f�ll anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likv�l icke g�tt ut till t�ltet; och de profeterade i l�gret.
11	27	D� skyndade en ung man bort och ber�ttade detta f�r Mose och sade: �Eldad och Medad profetera i l�gret.�
11	28	Josua, Nuns son, som hade varit Moses tj�nare allt ifr�n sin ungdom, tog d� till orda och sade: �Mose, min herre, f�rbjud dem det.�
11	29	Men Mose sade till honom: �Skall du s� nit�lska f�r mig? Ack att fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, d�rigenom att HERREN l�te sin Ande komma �ver dem!�
11	30	Sedan gick Mose tillbaka till l�gret med de �ldste i Israel.
11	31	Och en stormvind for ut ifr�n HERREN, och den f�rde med sig vaktlar fr�n havet och drev dem �ver l�gret, en dagsresa vitt p� vardera sidan, runt omkring l�gret, och vid pass tv� alnar h�gt �ver marken.
11	32	D� stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten och hela den f�ljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta n�gon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring l�gret.
11	33	Men under det att de �nnu hade k�ttet mellan t�nderna, innan det var f�rt�rt, uppt�ndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN anst�llde ett mycket stort nederlag bland folket.
11	34	Och detta st�lle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty d�r begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad.
11	35	Fr�n Kibrot-Hattaava br�t folket upp och t�gade till Haserot; och i Haserot stannade de.
12	1	Och Mirjam j�mte Aron talade illa om Mose f�r den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade n�mligen tagit en etiopisk kvinna till hustru.
12	2	Och de sade: ��r d� Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke ocks� med oss?� Och HERREN h�rde detta.
12	3	Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer �n n�gon annan m�nniska p� jorden.
12	4	Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: �G�n ut, I tre, till uppenbarelset�ltet.� Och de gingo ditut, alla tre.
12	5	D� steg HERREN ned i en molnstod och blev st�ende vid ing�ngen till t�ltet; och han kallade p� Aron och Mirjam, och de gingo b�da ditut.
12	6	Och han sade: �H�ren nu mina ord. Eljest om n�gon �r en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till k�nna f�r honom i syner och talar med honom i dr�mmar.
12	7	Men s� g�r jag icke med min tj�nare Mose; i hela mitt hus �r han betrodd.
12	8	Muntligen talar jag med honom, �ppet och icke i f�rt�ckta ord, och han f�r sk�da HERRENS gestalt. Varf�r haven I d� icke haft f�rsyn f�r att tala illa om min tj�nare Mose?�
12	9	Och HERRENS vrede uppt�ndes mot dem, och han �vergav dem.
12	10	N�r s� molnskyn drog sig tillbaka fr�n t�ltet, se, d� var Mirjam vit s�som sn� av spet�lska; n�r Aron v�nde sig till Mirjam, fick han se att hon var spet�lsk.
12	11	D� sade Aron till Mose: �Ack, min herre, l�gg icke p� oss b�rdan av en synd som vi i v�r d�rskap hava beg�tt.
12	12	L�t henne icke bliva lik ett d�df�tt foster, vars kropp �r till h�lften f�rst�rd, n�r det kommer ut ur sin moders liv.�
12	13	D� ropade Mose till HERREN och sade: �O Gud, g�r henne �ter frisk.�
12	14	HERREN svarade Mose: �Om hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava f�tt sitta med skam i sju dagar. M� hon allts� nu h�llas innest�ngd i sju dagar utanf�r l�gret; sedan f�r hon komma tillbaka dit igen.�
12	15	S� h�lls d� Mirjam innest�ngd i sju dagar utanf�r l�gret, och folket br�t icke upp, f�rr�n Mirjam hade kommit tillbaka.
13	1	D�refter br�t folket upp fr�n Haserot och l�grade sig i �knen Paran.
13	2	Och HERREN talade till Mose och sade:
13	3	�S�nd �stad n�gra m�n f�r att bespeja Kanaans land, som jag vill giva �t Israels barn. En man ur var f�dernestam skolen I s�nda, men allenast s�dana som �ro h�vdingar bland dem.�
13	4	Och Mose s�nde fr�n �knen Paran �stad s�dana m�n, efter HERRENS befallning; allasammans h�rde de till huvudm�nnen bland Israels barn.
13	5	Och dessa voro namnen p� dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;
13	6	av Simeons stam: Safat, Horis son;
13	7	av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
13	8	av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;
13	9	av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
13	10	av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
13	11	av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
13	12	av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
13	13	av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
13	14	av Asers stam: Setur, Mikaels son;
13	15	av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;
13	16	av Gads stam; Geuel, Makis son.
13	17	Dessa voro namnen p� de m�n som Mose s�nde �stad f�r att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
13	18	Och Mose s�nde dessa �stad f�r att bespeja Kanaans land. Och han sade till dem: �Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden.
13	19	Och sen efter, hurudant landet �r, och om folket som bor d�ri �r starkt eller svagt, om det �r litet eller stort,
13	20	och hurudant landet �r, vari de bo, om det �r gott eller d�ligt, och hurudana de platser �ro, d�r de bo, om de bo i l�ger eller i bef�sta st�der,
13	21	och hurudant sj�lva landet �r, om det �r fett eller magert, om tr�d finnas d�r eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt.� Det var n�mligen vid den tid d� de f�rsta druvorna voro mogna
13	22	S� drogo de �stad och bespejade landet fr�n �knen Sin �nda till Rehob, d�r v�gen g�r till Hamat.
13	23	De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; d�r bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju �r f�re Soan i Egypten.
13	24	Och de kommo till Druvdalen; d�r skuro de av en kvist med en ensam druvklase p�, och denna bars sedan p� en st�ng av tv� man. D�rtill togo de granat�pplen och fikon.
13	25	Detta st�lle blev kallat Druvdalen f�r den druvklases skull som Israels barn d�r skuro av.
13	26	Och efter fyrtio dagar v�nde de tillbaka, sedan de hade bespejat landet.
13	27	De gingo �stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i �knen Paran, i Kades, och avg�vo sin ber�ttelse inf�r dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
13	28	De f�rt�ljde f�r honom och sade: �Vi kommo till det land dit du s�nde oss. Och det flyter i sanning av mj�lk och honung, och h�r �r dess frukt.
13	29	Men folket som bor i landet �r starkt, och st�derna �ro v�lbef�sta och mycket stora; ja, vi s�go d�r ocks� avkomlingar av Anak.
13	30	Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebus�erna och amor�erna bo i Bergsbygden, och kanan�erna bo vid havet och utmed Jordan.�
13	31	Men Kaleb s�kte stilla folket, s� att de icke skulle knota emot Mose; han sade: �L�t oss �nd� draga ditupp och intaga det, ty f�rvisso skola vi bliva det �verm�ktiga.�
13	32	Men de m�n som hade varit d�ruppe med honom sade: �Vi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de �ro oss f�r starka.�
13	33	Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: �Det land som vi hava genomvandrat och bespejat �r ett land som f�rt�r sina inbyggare, och alla m�nniskor, som vi d�r s�go, voro resligt folk.
13	34	Vi s�go d�r ock j�ttarna, Anaks barn, av j�ttestammen; vi tyckte d� att vi sj�lva voro s�som gr�shoppor, och sammalunda tyckte de om oss.
14	1	D� begynte hela menigheten ropa och skria, och folket gr�t den natten.
14	2	Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: �O att vi hade f�tt d� i Egyptens land, eller att vi hade f�tt d� h�r i �knen!
14	3	Varf�r vill d� HERREN f�ra oss in i detta andra land, d�r vi m�ste falla f�r sv�rd, och d�r v�ra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore f�rvisso b�ttre f�r oss att v�nda tillbaka till Egypten.�
14	4	Och de sade till varandra: �L�t oss v�lja en anf�rare och v�nda tillbaka till Egypten.�
14	5	D� f�llo Mose och Aron ned p� sina ansikten inf�r Israels barns hela f�rsamlade menighet.
14	6	Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo s�nder sina kl�der
14	7	och sade till Israels barns hela menighet: �Det land som vi hava genomvandrat och bespejat �r ett �verm�ttan gott land.
14	8	Om HERREN har behag till oss, s� skall han f�ra oss in i det landet och giva det �t oss -- ett land som flyter av mj�lk och honung.
14	9	Allenast m�n I icke s�tta eder upp mot HERREN; och f�r folket i landet m�n I icke frukta, ty de skola bliva s�som en munsbit f�r oss. Deras besk�rm har vikit ifr�n dem, men med oss �r HERREN; frukten icke f�r dem.�
14	10	Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. D� visade sig HERRENS h�rlighet i uppenbarelset�ltet f�r alla Israels barn.
14	11	Och HERREN sade till Mose: �Huru l�nge skall detta folk f�rakta mig, och huru l�nge skola de framh�rda i att icke vilja tro p� mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
14	12	Jag skall sl� dem med pest och f�rg�ra dem, men dig vill jag g�ra till ett folk, st�rre och m�ktigare �n detta.�
14	13	Mose sade till HERREN: �Egyptierna hava ju f�rnummit att du med din kraft har f�rt detta folk ut ifr�n dem hitupp,
14	14	och de hava omtalat det f�r inbyggarna h�r i landet, s� att de hava f�tt h�ra att du �r HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig f�r dem ansikte mot ansikte, att din molnsky st�r �ver dem, och att du g�r framf�r dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.
14	15	Om du nu d�dade detta folk, alla tillsammans, d� skulle hedningarna, som finge h�ra detta ber�ttas om dig, s�ga s�:
14	16	'D�rf�r att HERREN icke f�rm�dde f�ra detta folk in i det land som han med ed hade lovat �t dem, d�rf�r har han slaktat dem i �knen.'
14	17	Nej, m� nu Herrens kraft bevisa sig stor, s�som du har talat och sagt:
14	18	'HERREN �r l�ngmodig och stor i mildhet, han f�rl�ter missg�rning och �vertr�delse, fast�n han icke l�ter n�gon bliva ostraffad, utan hems�ker f�dernas missg�rning p� barn och efterkommande i tredje och fj�rde led.'
14	19	S� tillgiv nu detta folk dess missg�rning, enligt din stora n�d, s�som du har l�tit din f�rl�telse f�lja detta folk allt ifr�n Egypten och �nda hit.�
14	20	D� sade HERREN: �Jag vill tillgiva dem efter din b�n.
14	21	Men s� sant jag lever, och s� sant hela jorden skall bliva full av HERRENS h�rlighet:
14	22	av alla de m�n som hava sett min h�rlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i �knen, och som dock nu tio g�nger hava frestat mig och icke velat h�ra min r�st,
14	23	av dem skall ingen f� se det land som jag med ed har lovat �t deras f�der; ingen av dem som hava f�raktat mig skall f� se det.
14	24	Men eftersom i min tj�nare Kaleb �r en annan ande, s� att han i allt har efterf�ljt mig, d�rf�r vill jag l�ta honom komma in i det land d�r han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det.
14	25	Men d� nu amalekiterna och kanan�erna bo i dalbygden, s� v�nden eder i morgon �t annat h�ll bryten upp och tagen v�gen mot �knen, �t R�da havet till.�
14	26	Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
14	27	�Huru l�nge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har h�rt huru Israels barn knorra mot mig.
14	28	S�g nu till dem: 'S� sant jag lever, s�ger HERREN, jag skall g�ra med eder s�som I sj�lva haven sagt inf�r mig.
14	29	H�r i �knen skola edra d�da kroppar bliva liggande; s� skall det g� eder alla, s� m�nga I �ren som haren blivit inm�nstrade, alla som �ro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, eftersom I haven knorrat mot mig.
14	30	Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen f�rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
14	31	Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag l�ta komma ditin, och de skola l�ra k�nna det land som I haven f�raktat.
14	32	I sj�lva d�remot -- edra d�da kroppar skola bliva liggande h�r i �knen.
14	33	Och edra barn skola draga omkring s�som herdar i �knen i fyrtio �r, och skola b�ra p� b�rdan av eder trol�sa avf�llighet, till dess att edra d�da kroppar hava f�rg�tts i �knen.
14	34	S�som I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s� skolen I under fyrtio �r -- ett �r f�r var dag -- komma att b�ra p� edra missg�rningar; I skolen d� f�rnimma vad det �r att jag tager min hand ifr�n eder.'
14	35	Jag, HERREN, talar; jag skall f�rvisso g�ra s� med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; h�r i �knen skola de f�rg�s, h�r skola de d�.�
14	36	Och de m�n som Mose hade s�nt �stad f�r att bespeja landet, och som vid sin �terkomst hade f�rlett hela menigheten att knorra mot honom, d�rigenom att de talade illa om landet,
14	37	dessa m�n som hade talat illa om landet tr�ffades nu av d�den genom en hems�kelse, inf�r HERRENS ansikte.
14	38	Av de m�n som hade g�tt �stad f�r att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.
14	39	Och Mose talade detta till alla Israels barn. D� blev folket mycket sorgset.
14	40	Och de stodo upp bittida f�ljande morgon f�r att draga �stad upp mot den �vre bergsbygden; och de sade: �Se, h�r �ro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.�
14	41	Men Mose sade: �Varf�r viljen I s� �vertr�da HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas v�l.
14	42	HERREN �r icke med bland eder; dragen d�rf�r icke ditupp, p� det att I icke m�n bliva slagna av edra fiender.
14	43	Ty amalekiterna och kanan�erna skola d�r m�ta eder, och I skolen falla f�r sv�rd; I haven ju v�nt eder bort ifr�n HERREN, och HERREN skall d�rf�r icke vara med eder.�
14	44	Likv�l drogo de i sitt �vermod upp mot den �vre bergsbygden; men HERRENS f�rbundsark och Mose l�mnade icke l�gret.
14	45	D� kommo amalekiterna och kanan�erna, som bodde d�r i bergsbygden, ned och slogo dem och f�rskingrade dem och drevo dem �nda till Horma.
15	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
15	2	Tala till Israels barn och s�g till dem: Om I, n�r I kommen in i det land som jag vill giva eder, och d�r I skolen bo,
15	3	viljen offra ett eldsoffer �t HERREN, ett br�nnoffer eller ett slaktoffer -- vare sig det g�ller att fullg�ra ett l�fte, eller det g�ller ett frivilligt offer, eller det g�ller edra h�gtidsoffer -- f�r att bereda HERREN en v�lbehaglig lukt, genom f�kreatur eller sm�boskap,
15	4	s� skall den som vill offra �t HERREN ett s�dant offer b�ra fram s�som spisoffer en tiondedels efa fint mj�l, begjutet med en fj�rdedels hin olja;
15	5	och s�som drickoffer skall du offra en fj�rdedels hin vin till vart lamm, vare sig det �r ett br�nnoffer som offras, eller det �r ett slaktoffer.
15	6	Men till en v�dur skall du s�som spisoffer offra tv� tiondedels efa fint mj�l, begjutet med en tredjedels hin olja,
15	7	och s�som drickoffer skall du b�ra fram en tredjedels hin vin, till er v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
15	8	Och n�r du offrar en ungtjur till br�nnoffer eller till slaktoffer, vare sig det g�ller att fullg�ra ett l�fte eller det g�ller tackoffer �t HERREN.
15	9	S� skall, j�mte ungtjuren, s�som spisoffer framb�ras tre tiondedels efa fint mj�l, begjutet med en halv in olja,
15	10	och s�som drickoffer skall du b�ra fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
15	11	Vad h�r �r sagt skall offras till var tjur, var v�dur, vart djur av sm�boskapen, vare sig f�r eller get.
15	12	Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad h�r �r sagt, efter deras antal.
15	13	Var inf�ding skall offra detta, s�som h�r �r sagt, n�r han vill offra ett eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
15	14	Och n�r en fr�mling som vistas hos eder, eller som i kommande sl�kten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN, s� skall han offra p� samma s�tt som I offren.
15	15	Inom f�rsamlingen skall en och samma stadga g�lla f�r eder och f�r fr�mlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte: I sj�lva och fr�mlingen skolen f�rfara p� samma s�tt inf�r HERRENS ansikte.
15	16	Samma lag och samma r�tt skall g�lla f�r eder och f�r fr�mlingen som bor hos eder.
15	17	Och HERREN talade till Mose och sade:
15	18	Tala till Israels barn och s�g till dem: N�r I kommen in i det land dit jag vill f�ra eder,
15	19	skolen I, d� I �ten av landets br�d, giva �t HERREN en offerg�rd d�rav.
15	20	S�som f�rstling av edert mj�l skolen I giva en kaka till offerg�rd; I skolen giva den, likasom I given en offerg�rd fr�n eder loge.
15	21	Av f�rstlingen av edert mj�l skolen I giva �t HERREN en offerg�rd, sl�kte efter sl�kte.
15	22	Och om I beg�n synd oupps�tligen, i det att I underl�ten att g�ra efter n�got av dessa bud som HERREN har kungjort f�r Mose,
15	23	efter n�got av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, fr�n den dag d� HERREN gav sina bud och allt framgent, sl�kte efter sl�kte,
15	24	s� skall, om synden har blivit beg�ngen oupps�tligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur s�som br�nnoffer, till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som p� f�reskrivet s�tt skall offras d�rtill, och tillika en bock s�som syndoffer.
15	25	Och pr�sten skall bringa f�rsoning f�r Israels barns hela menighet, och s� bliver dem f�rl�tet; ty det var en oupps�tlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer �t HERREN, och sitt syndoffer inf�r HERRENS ansikte f�r sin oupps�tliga synd.
15	26	Ja, s� bliver dem f�rl�tet, Israels barns hela menighet och fr�mlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den oupps�tliga synden.
15	27	Och om n�gon enskild syndar oupps�tligen, skall han s�som syndoffer f�ra fram en �rsgammal get.
15	28	Och pr�sten skall bringa f�rsoning f�r denne som har f�rsyndat sig genom oupps�tlig synd, inf�r HERRENS ansikte; p� det att honom m� bliva f�rl�tet, n�r f�rsoning bringas f�r honom.
15	29	F�r inf�dingen bland Israels barn och f�r fr�mlingen som bor ibland dem, f�r eder alla skall g�lla en och samma lag, n�r n�gon beg�r synd oupps�tligen.
15	30	Men den som beg�r n�got med upplyft hand, evad han �r inf�ding eller fr�mling, han h�nar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk.
15	31	Ty HERRENS ord har han f�raktat, och mot hans bud har han brutit; utan f�rskoning skall han utrotas; missg�rning vilar p� honom.
15	32	Medan nu Israels barn voro i �knen, ertappades en man med att samla ihop ved p� sabbatsdagen.
15	33	Och de som ertappade honom med att samla ihop ved f�rde honom fram inf�r Mose och Aron och hela menigheten.
15	34	Och d� det icke var best�mt vad som borde g�ras med honom, satte de honom i f�rvar.
15	35	Och HERREN sade till Mose: �Mannen skall straffas med d�den; hela menigheten skall stena honom utanf�r l�gret.�
15	36	D� f�rde hela menigheten ut honom utanf�r l�gret och stenade honom till d�ds, s�som HERREN hade bjudit Mose.
15	37	Och HERREN talade till Mose och sade:
15	38	Tala till Israels barn och s�g till dem att de och deras efterkommande skola g�ra sig tofsar i h�rnen p� sina kl�der och s�tta ett m�rkbl�tt sn�re p� var h�rntofs.
15	39	Och detta skolen I hava till tofsprydnad, f�r att I, n�r I sen d�rp�, m�n t�nka p� alla HERRENS bud och g�ra efter dem, och icke sv�va omkring efter edra hj�rtans och �gons lustar, som I nu l�pen efter i trol�s avf�llighet.
15	40	Ty jag vill att I skolen t�nka p� och g�ra efter alla mina bud och vara helgade �t eder Gud.
15	41	Jag �r HERREN, eder Gud, som har f�rt eder ut ur Egyptens land, f�r att jag skall vara eder Gud Jag �r HERREN, eder Gud.
16	1	Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs s�ner, och On, Pelets son, av Rubens s�ner, dessa togo till sig folk
16	2	och gjorde uppror emot Mose; och dem f�ljde tv� hundra femtio m�n av Israels barn, h�vdingar i menigheten, ombud i folkf�rsamlingen, ansedda m�n.
16	3	Och de f�rsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: �Nu m� det vara nog. Hela menigheten �r ju helig, alla �ro det, och HERREN �r mitt ibland dem; varf�r upph�ven I eder d� �ver HERRENS f�rsamling?�
16	4	N�r Mose h�rde detta, f�ll han ned p� sitt ansikte.
16	5	Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: �I morgon skall HERREN g�ra kunnigt vem som h�r honom till, och vem som �r den helige �t vilken han giver tilltr�de till sig. Och den han utv�ljer, honom skall han giva tilltr�de till sig.
16	6	G�ren nu p� detta s�tt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop,
16	7	och l�ggen eld i dem och str�n r�kelse p� dem inf�r HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN d� utv�ljer, han �r den helige. Ja, nu m� det vara nog, I Levi s�ner.�
16	8	Ytterligare sade Mose till Kora: H�ren nu, I Levi s�ner.
16	9	�r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fr�n Israels menighet och givit eder tilltr�de till sig, s� att I f�n f�rr�tta tj�nsten i HERRENS tabernakel och st� inf�r menigheten och betj�na den?
16	10	�t dig, och �t alla dina br�der, Levi s�ner, j�mte dig, har han givit tilltr�de till sig; och nu st�n I ocks� efter pr�stad�met!
16	11	D�rf�r, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN -- ty vad �r Aron, att I knorren mot honom?�
16	12	Och Mose s�nde och l�t kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs s�ner. Men de sade: �vi komma icke.
16	13	�r det icke nog att du har f�rt oss hitupp ur ett land som fl�t av mj�lk och honung, f�r att l�ta oss d� I �knen? Vill du nu ock upph�va dig till herre �ver oss?
16	14	Ingalunda har du f�rt oss in i ett land som flyter av mj�lk och honung, eller givit oss �krar och ving�rdar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut �gonen p� dessa m�nniskor? Nej, vi komma icke.�
16	15	D� blev Mose mycket vred och sade till HERREN: �Se icke till deras offerg�va. Icke s� mycket som en enda �sna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort n�got ont.�
16	16	Och Mose sade till Kora: �Du och hela din hop m�n inst�lla eder inf�r HERRENS ansikte i morgon, du sj�lv och de, s� ock Aron.
16	17	Och var och en av eder m� taga sitt fyrfat och l�gga r�kelse d�rp�, och sedan b�ra sitt fyrfat fram inf�r HERRENS ansikte, tv� hundra femtio fyrfat; du sj�lv och Aron m�n ock taga var sitt fyrfat.�
16	18	Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld d�rp� och str�dde r�kelse d�rp�, och st�llde sig vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet; och Mose och Aron likas�.
16	19	Och Kora f�rsamlade mot dem hela menigheten vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet. D� visade sig HERRENS h�rlighet f�r hela menigheten.
16	20	och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
16	21	�Skiljen eder fr�n denna menighet, s� skall jag i ett �gonblick f�rg�ra dem.�
16	22	D� f�llo de ned p� sina ansikten och sade: �O Gud, du Gud som r�der �ver allt k�tts anda, skall du f�rt�rnas p� hela menigheten, d�rf�r att en enda man syndar?�
16	23	D� talade HERREN till Mose och sade:
16	24	�Tala till menigheten och s�g: Dragen eder bort ifr�n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l�gerst�lle.�
16	25	Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de �ldste i Israel f�ljde honom.
16	26	Och han talade till menigheten och sade: �Viken bort ifr�n dessa ogudaktiga m�nniskors t�lt, och kommen icke vid n�got som tillh�r dem, p� det att I icke m�n f�rg�s genom alla deras synder.�
16	27	D� drogo de sig bort ifr�n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l�gerst�lle; men Datan och Abiram hade g�tt ut och st�llt sig vid ing�ngen till sina t�lt med sina hustrur och barn, b�de stora och sm�.
16	28	Och Mose sade: �D�rav skolen I f�rnimma att det �r HERREN som har s�nt mig f�r att g�ra alla dessa g�rningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke:
16	29	om dessa d� p� samma s�tt som andra m�nniskor d�, eller drabbas av hems�kelse p� samma s�tt som andra m�nniskor, s� har HERREN icke s�nt mig;
16	30	men om HERREN h�r l�ter n�got alldeles nytt ske, i det att marken �ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s� att de levande fara ned i d�dsriket, d� skolen I d�rav veta att dessa m�nniskor hava f�raktat HERREN.�
16	31	Och just som han hade slutat att tala allt detta, r�mnade marken under dem,
16	32	och jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras �godelar;
16	33	och de foro levande ned i d�dsriket, de med allt vad de hade, och jorden �vert�ckte dem, och s� utrotades de ur f�rsamlingen.
16	34	Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
16	35	Men eld gick ut fr�n HERREN och f�rt�rde de tv� hundra femtio m�nnen som hade burit fram r�kelse.
16	36	Och HERREN talade till Mose och sade:
16	37	�S�g till Eleasar, pr�sten Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem l�ngt bort,
16	38	ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de m�ns som genom sin synd f�rverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till pl�tar f�r att d�rmed �verdraga altaret; ty de hava varit framburna inf�r HERRENS ansikte och hava d�rigenom blivit heliga. Och de skola s� vara ett tecken f�r Israels barn.�
16	39	D� tog pr�sten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbr�nda m�nnen hade burit fram, och man hamrade ut dem f�r att d�rmed �verdraga altaret,
16	40	till en p�minnelse f�r Israels barn att ingen fr�mmande, ingen som icke vore av Arons s�d, m�tte tr�da fram f�r att ant�nda r�kelse inf�r HERRENS ansikte, p� det att det icke skulle g� honom s�som det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose.
16	41	Men dagen d�refter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: �Det �r I som haven d�dat HERRENS folk.�
16	42	D� nu menigheten f�rsamlade sig emot Mose och Aron, v�nde dessa sig mot uppenbarelset�ltet och fingo d� se molnskyn �vert�cka det; och HERRENS h�rlighet visade sig.
16	43	D� gingo Mose och Aron fram inf�r uppenbarelset�ltet.
16	44	Och HERREN talade till Mose och sade:
16	45	�G�n bort ifr�n denna menighet, s� skall jag i ett �gonblick f�rg�ra dem.� D� f�llo de ned p� sina ansikten.
16	46	Och Mose sade till Aron: �Tag ditt fyrfat och l�gg eld fr�n altaret d�rp� och str� r�kelse d�rp�, och b�r det s� med hast bort till menigheten och bringa f�rsoning f�r dem; ty f�rt�rnelse har g�tt ut fr�n HERRENS ansikte, och hems�kelsen har begynt.�
16	47	D� tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i f�rsamlingen, och se, hems�kelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade r�kelsen p� och bragte f�rsoning f�r folket.
16	48	N�r han s� stod mellan de d�da och de levande, upph�rde hems�kelsen.
16	49	Men de som hade omkommit genom hems�kelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, f�rutom dem som hade omkommit f�r Koras skull.
16	50	Sedan v�nde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelset�ltets ing�ng; och hems�kelsen hade upph�rt.
17	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
17	2	�Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem �ro h�vdingar f�r stamfamiljer, en stav f�r var stamfamilj, tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva p� hans stav.
17	3	Och Arons namn skall du skriva p� Levi stav; ty huvudmannen f�r denna stams familjer skall hava sin s�rskilda stav.
17	4	Sedan skall du l�gga in dem i uppenbarelset�ltet framf�r vittnesb�rdet, d�r jag uppenbarar mig f�r eder.
17	5	D� skall ske att den man som jag utv�ljer, hans stav skall gr�nska. Och s� skall jag g�ra slut p� Israels barns knorrande, s� att jag slipper h�ra huru de knorra mot eder.�
17	6	Och Mose talade till Israels barn, och h�vdingarna f�r deras stamfamiljer g�vo honom alla var och en sin stav, tillsammans tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.
17	7	Och Mose lade stavarna inf�r HERRENS ansikte i vittnesb�rdets t�lt.
17	8	N�r nu Mose dagen d�refter gick in i vittnesb�rdets t�lt, se, d� gr�nskade Arons stav, som var d�r f�r Levi hus, den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar.
17	9	Och Mose bar alla stavarna ut fr�n HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de s�go p� dem och togo var och en sin stav.
17	10	Och HERREN sade till Mose: �L�gg Arons stav tillbaka framf�r vittnesb�rdet, f�r att den d�r m� f�rvaras s�som ett tecken f�r de genstr�viga; s� skall du g�ra en �nde p� deras knorrande, s� att jag slipper h�ra det, p� det att de icke m� d�.�
17	11	Och Mose gjorde s�; s�som HERREN hade bjudit honom, s� gjorde han.
17	12	Och Israels barn ropade till Mose: �Se, vi omkomma, vi f�rg�s, vi f�rg�s allasammans!
17	13	Var och en som kommer d�rvid, som kommer vid HERRENS tabernakel, han d�r. Skola vi d� verkligen alla omkomma?�
18	1	Och HERREN sade till Aron: Du och dina s�ner, och din faders hus j�mte dig, skolen b�ra den missg�rning som vidl�der helgedomen; och du och dina s�ner j�mte dig skolen b�ra den missg�rning som vidl�der edert pr�st�mbete.
18	2	Men ocks� dina fr�nder, Levi stam, din faders stam, skall du l�ta f� tilltr�de dit j�mte dig, och de skola h�lla sig till dig och betj�na dig, under det att du och dina s�ner j�mte dig g�ren tj�nst inf�r vittnesb�rdets t�lt.
18	3	Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som eljest �r att iakttaga vid hela t�ltet; men de m� icke komma vid de heliga redskapen eller altaret, p� det att icke b�de de och I m�n d�.
18	4	De skola h�lla sig till dig och iakttaga vad som �r att iakttaga vid uppenbarelset�ltet, under all tj�nstg�ring vid t�ltet; men ingen fr�mmande f�r komma eder n�ra.
18	5	Och I skolen iakttaga vad som �r att iakttaga vid helgedomen och vid altaret, p� det att icke f�rt�rnelse �ter m� komma �ver Israels barn.
18	6	Se, jag har uttagit edra br�der, leviterna, bland Israels barn; en g�va �ro de �t eder, givna �t HERREN, till att f�rr�tta tj�nsten vid uppenbarelset�ltet.
18	7	Men du och dina s�ner j�mte dig skolen iakttaga vad som h�r till edert pr�st�mbete, i allt vad som ang�r altaret och det som �r innanf�r f�rl�ten, och skolen s� g�ra tj�nst. Jag giver eder edert pr�st�mbete s�som en g�votj�nst; men om n�gon fr�mmande kommer d�rvid, skall han d�das.
18	8	Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver �t dig vad som skall f�rvaras av det som gives mig s�som g�rd. Av Israels barns alla heliga g�vor giver jag detta till �mbetslott �t dig och dina s�ner, s�som en ev�rdlig r�tt.
18	9	Detta skall tillh�ra dig av det! h�gheliga som icke l�mnas �t elden: alla deras offerg�vor, s� ofta de framb�ra spisoffer eller syndoffer, eller framb�ra skuldoffer till ers�ttning �t mig, detta skall s�som h�gheligt tillh�ra dig och dina s�ner.
18	10	P� en h�ghelig plats skall du �ta detta; allt mank�n m� �ta det, det skall vara dig heligt.
18	11	Och detta �r rad som skall tillh�ra dig s�som en g�rd av Israels barns g�vor, s� ofta de framb�ra viftoffer; �t dig och �t dina s�ner och d�ttrar j�mte dig giver jag det till en ev�rdlig r�tt; var och en i ditt hus som �r ren m� �ta det:
18	12	allt det b�sta av olja och allt det b�sta av vin och av s�d, f�rstlingen d�rav, som de giva �t HERREN, detta giver jag �t dig.
18	13	F�rstlingsfrukterna av allt som v�xer i deras land, vilka de b�ra fram �t HERREN, skola tillh�ra dig; var och en i ditt hus som �r ren m� �ta d�rav.
18	14	Allt tillspillogivet i Israel skall tillh�ra dig.
18	15	Allt det som �ppnar moderlivet, vad k�tt det vara m�, evad det �r m�nniskor eller boskap som de f�ra fram till HERREN, det skall tillh�ra dig; dock s�, att du tager l�sen f�r det som �r f�rstf�tt bland m�nniskor, och likaledes tager l�sen f�r det som �r f�rstf�tt bland orena djur.
18	16	Och vad ang�r dem som skola l�sas, skall du taga l�sen f�r dem, n�r de �ro en m�nad gamla, och detta efter det v�rde du har best�mt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna r�knad till tjugu gera.
18	17	Men f�r det som �r f�rstf�tt bland f�kreatur eller f�r eller getter m� du icke taga l�sen; det �r heligt. Deras blod skall du st�nka p� altaret, och deras fett skall du f�rbr�nna s�som ett eldsoffer, till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
18	18	Men deras k�tt skall tillh�ra dig; det skall tillh�ra dig likasom viftoffersbringan och det h�gra l�rstycket.
18	19	Alla heliga g�vor som Israels barn giva �t HERREN s�som g�rd, dem giver jag �t dig och �t dina s�ner och d�ttrar j�mte dig, s�som en ev�rdlig r�tt. Ett ev�rdligt saltf�rbund inf�r HERRENS ansikte skall detta vara f�r dig och f�r dina avkomlingar j�mte dig.
18	20	och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava n�gon arvedel, och du skall icke hava n�gon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn.
18	21	Och se, �t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, s�som l�n f�r den tj�nst de f�rr�tta, tj�nsten vid uppenbarelset�ltet.
18	22	Men de �vriga israeliterna m� h�danefter icke komma vid uppenbarelset�ltet, ty de skola d�rigenom komma att b�ra p� synd och s� tr�ffas av d�den;
18	23	utan leviterna skola f�rr�tta tj�nsten vid uppenbarelset�ltet, och de skola b�ra de missg�rningar som beg�s. Detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte; bland Israels barn skola de icke hava n�gon arvedel.
18	24	Ty den tionde som Israels barn giva �t HERREN s�som g�rd, den giver jag �t leviterna till arvedel. D�rf�r �r det som jag s�ger om dem att de icke skola hava n�gon arvedel bland Israels barn.
18	25	Och HERREN talade till Mose och sade:
18	26	Till leviterna skall du s� tala och s�ga: N�r I av Israels barn mottagen den tionde som jag har best�mt att I skolen f� av dem s�som eder arvedel, d� skolen I d�rav giva en g�rd �t HERREN, en tionde av tionden.
18	27	Och denna eder g�rd skall s� anses, som n�r andra giva s�d fr�n logen och vin och olja fr�n pressen.
18	28	P� detta s�tt skolen ock I av all tionde som I mottagen av Israels barn giva en g�rd �t HERREN; och denna HERRENS g�rd av tionden skolen I giva �t pr�sten Aron.
18	29	Av alla g�vor som I f�n skolen giva �t HERREN hela den g�rd som tillkommer honom; av allt det b�sta av g�vorna skolen I giva den, s�dant bland dessa som passar till heliga g�vor.
18	30	Och du skall s�ga till dem: N�r I nu given s�som g�rd det b�sta av dem, skall denna leviternas g�va s� anses, som n�r andra giva vad loge och press avkasta.
18	31	I med edert husfolk m�n �ta det p� vilken plats som helst; ty det �r eder l�n f�r eder tj�nstg�ring vid uppenbarelset�ltet.
18	32	N�r I s� given det b�sta av dem s�som g�rd, skolen I icke f�r deras skull komma att b�ra p� synd; och d� skolen I icke ohelga Israels barns heliga g�vor och s� tr�ffas av d�den.
19	1	Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
19	2	Detta �r den lagstadga som HERREN har p�bjudit: S�g till Israels barn att de skaffa fram till dig en r�d, felfri ko, en som icke har n�got lyte, och som icke har burit n�got ok.
19	3	Denna skolen I l�mna �t pr�sten Eleasar; och man skall f�ra ut henne utanf�r l�gret och slakta henne i hans �syn.
19	4	Och pr�sten Eleasar skall taga n�got av hennes blod p� sitt finger, och st�nka med hennes blod sju g�nger mot framsidan av uppenbarelset�ltet.
19	5	Sedan skall man br�nna upp kon inf�r hans �gon; hennes hud och k�tt och blod j�mte hennes orenlighet skall man br�nna upp.
19	6	Och pr�sten skall taga cedertr�, isop och rosenr�tt garn och kasta det i elden vari kon br�nnes upp.
19	7	Och pr�sten skall tv� sina kl�der och bada sin kropp i vatten; d�refter f�r han g� in i l�gret. Dock skall pr�sten vara oren �nda till aftonen.
19	8	Ocks� den som br�nde upp henne skall tv� sina kl�der i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren �nda till aftonen.
19	9	Och en man som �r ren skall samla ihop askan efter kon och l�gga den utanf�r l�gret p� en ren plats. Den skall f�rvaras �t Israels barns menighet, till st�nkelsevatten. Det �r ett syndoffer.
19	10	Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv� sina kl�der och vara oren �nda till aftonen. Detta skall vara en ev�rdlig stadga f�r Israels barn och f�r fr�mlingen som bor ibland dem.
19	11	Den som kommer vid n�gon d�d, vid en m�nniskas lik, han skall vara oren i sju dagar.
19	12	Han skall rena sig h�rmed p� tredje dagen och p� sjunde dagen, s� bliver han ren. Men om han icke renar sig p� tredje dagen och p� sjunde dagen, s� bliver han icke ren.
19	13	Var och en som kommer vid n�gon d�d, vid liket av en m�nniska som har d�tt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. D�rf�r att st�nkelsevatten icke har blivit st�nkt p� honom, skall han vara oren; orenhet l�der alltj�mt vid honom.
19	14	Detta �r lagen: N�r en m�nniska d�r i ett t�lt, skall var och en som kommer in i t�ltet och var och en som redan �r i t�ltet vara oren i sju dagar.
19	15	Och alla �ppna k�rl, alla som icke hava st�tt �verbundna, skola vara orena.
19	16	Och var och en som ute p� marken kommer vid n�gon som har fallit f�r sv�rd eller p� annat s�tt tr�ffats av d�den, eller vid m�nniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
19	17	Och f�r att rena den som s� har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbr�nda syndoffret och gjuta friskt vatten d�rp� i ett k�rl.
19	18	Och en man som �r ren skall taga isop och doppa i vattnet och st�nka p� t�ltet och p� allt bohaget, och p� de personer som hava varit d�rinne, och p� honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har d�tt p� annat s�tt, eller vid graven.
19	19	Och mannen som �r ren skall p� tredje dagen och p� sjunde dagen best�nka den som har blivit oren. N�r s� p� sjunde dagen hans rening �r avslutad, skall han tv� sina kl�der och bada sig i vatten, s� bliver han ren om aftonen.
19	20	Men om n�gon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han utrotas ur f�rsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom; st�nkelsevatten har icke blivit st�nkt p� honom, han �r oren.
19	21	Och detta skall vara f�r dem en ev�rdlig stadga. Mannen som st�nkte st�nkelsevattnet skall tv� sina kl�der; och om n�gon annan kommer vid st�nkelsevattnet, skall han vara oren �nda till aftonen.
19	22	Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren �nda till aftonen.
20	1	Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i �knen Sin i den f�rsta m�naden, och folket stannade i Kades; d�r dog Mirjam och blev d�r ocks� begraven.
20	2	Och menigheten hade intet vatten; d� f�rsamlade de sig emot Mose och Aron.
20	3	Och folket begynte tvista med Mose och sade: �O att ocks� vi hade f�tt f�rg�s, n�r v�ra broder f�rgingos inf�r HERRENS ansikte!
20	4	Varf�r haven I f�rt HERRENS f�rsamling in i denna �ken, s� att vi och v�r boskap m�ste d� h�r?
20	5	Och varf�r haven I f�rt oss upp ur Egypten och l�tit oss komma till denna sv�ra plats, d�r varken s�d eller fikontr�d eller vintr�d eller granattr�d v�xa, och d�r intet vatten finnes att dricka?�
20	6	Men Mose och Aron gingo bort ifr�n f�rsamlingen till uppenbarelset�ltets ing�ng och f�llo ned p� sina ansikten. D� visade sig HERRENS h�rlighet f�r dem.
20	7	Och HERREN talade till Mose och sade:
20	8	�Tag staven, och f�rsamla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inf�r deras �gon, s� skall den giva vatten ifr�n sig; s� skaffar du fram vatten �t dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka.
20	9	D� tog Mose stav en fr�n dess plats inf�r HERRENS ansikte, s�som han hade bjudit honom.
20	10	Och Mose och Aron sammankallade f�rsamlingen framf�r klippan; d�r sade han till dem: �H�ren nu, I genstr�vige; kunna vi v�l ur denna klippa skaffa fram vatten �t eder?�
20	11	Och Mose lyfte upp sin hand och slog p� klippan med sin stav tv� g�nger; d� kom mycket vatten ut, s� att menigheten och dess boskap fick dricka.
20	12	Men HERREN sade till Mose och Aron: �Eftersom I icke trodden p� mig och icke h�llen mig helig inf�r Israels barns �gon, d�rf�r skolen I icke f� f�ra denna f�rsamling in i det land som jag har givit dem.�
20	13	Detta var Meribas vatten, d�r Israels barn tvistade med HERREN, och d�r han bevisade sig helig p� dem.
20	14	Och Mose skickade s�ndebud fr�n Kades till konungen i Edom och l�t s�ga: �S� s�ger din broder Israel: Du k�nner alla de vederm�dor som vi hava haft att utst�,
20	15	huru v�ra f�der drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i l�ng tid, och huru vi och v�ra f�der blevo illa behandlade av egyptierna.
20	16	Men vi ropade till HERREN, och han h�rde v�r r�st och s�nde en �ngel som f�rde oss ut ur Egypten; och se, vi �ro nu i Kades, staden som ligger vid gr�nsen till ditt omr�de.
20	17	L�t oss t�ga genom ditt land. Vi skola icke taga v�gen �ver �krar och ving�rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora v�gen skola vi g�, utan att vika av vare sig till h�ger eller till v�nster, till dess vi hava kommit igenom ditt omr�de.�
20	18	Men Edom svarade honom: �Du f�r icke t�ga genom mitt land. Om du det g�r, skall jag draga ut emot dig med sv�rd.�
20	19	Men Israels barn sade till honom: �P� den allm�nna farv�gen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag beg�r ju ingenting: allenast att f� t�ga v�gen fram h�rigenom.�
20	20	Han svarade: �Nej, du f�r icke t�ga h�rigenom.� Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt.
20	21	D� allts� Edom icke tillstadde Israel att t�ga genom sitt omr�de, vek Israel av och gick undan f�r honom.
20	22	Och de br�to upp fr�n Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.
20	23	Och HERREN talade till Aron p� berget Hor, vid gr�nsen till Edoms land, och sade:
20	24	�Aron skall samlas till sina f�der: han skall icke komma in i det land som jag har givit �t Israels barn; ty I voren genstr�viga mot min befallning vid Meribas vatten.
20	25	Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och f�r dem upp p� berget Hor,
20	26	och tag av Aron hans kl�der och s�tt dem p� hans son Eleasar. S� skall Aron samlas till sina f�der och I d� d�r.�
20	27	Och Mose gjorde s�som HERREN hade bjudit; och de stego upp p� berget Hor inf�r hela menighetens �gon.
20	28	Och Mose tog av Aron hans kl�der och satte dem p� hans son Eleasar. Och Aron dog d�r uppe p� bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned fr�n berget.
20	29	Och n�r hela menigheten f�rnam att Aron hade givit upp andan, begr�to de honom i trettio dagar, hela Israels hus.
21	1	D� nu konungen i Arad, kanan�en, som bodde i Sydlandet, h�rde att Israel var i ant�gande p� Atarimv�gen, gav han sig i strid med Israel och tog n�gra av dem till f�nga.
21	2	D� gjorde Israel ett l�fte �t HERREN och sade: �Om du giver detta folk i min hand, s� skall jag giva deras st�der till spillo.�
21	3	Och HERREN h�rde Israels r�st och gav kanan�erna i deras hand, och de g�vo dem och deras st�der till spillo; s� fick st�llet namnet Horma.
21	4	Och de br�to upp fr�n berget Hor och togo v�gen �t R�da havet till, f�r att g� omkring Edoms land. Men under v�gen blev folket ot�ligt.
21	5	Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: �Varf�r haven I f�rt oss upp ur Egypten, s� att vi m�ste d� i �knen? H�r finnes ju varken br�d eller vatten, och v�r sj�l v�mjes vid den usla f�da vi f�.�
21	6	D� s�nde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev d�dat.
21	7	D� kom folket till Mose och sade: �Vi hava syndat d�rmed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager bort dessa ormar ifr�n oss.� Och Mose bad f�r folket.
21	8	D� sade HERREN till Mose: �G�r dig en orm och s�tt upp den p� en st�ng; sedan m� var och en som har blivit ormstungen se p� den, s� skall han bliva vid liv.�
21	9	D� gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p� en st�ng; n�r sedan n�gon hade blivit stungen av en orm, s�g han upp p� kopparormen och blev s� vid liv.
21	10	Och Israels barn br�to upp och l�grade sig i Obot;
21	11	och fr�n Obot br�to de upp och l�grade sig vid Ije-Haabarim i �knen som ligger framf�r Moab, �sterut.
21	12	D�rifr�n br�to de upp och l�grade sig i Sereds dal.
21	13	D�rifr�n br�to de upp och l�grade sig p� andra sidan Arnon, d�r denna b�ck fr�n amor�ernas omr�de, d�r den har runnit upp, flyter fram i �knen; ty Arnon �r Moabs gr�ns och flyter fram mellan Moabs land och amor�ernas.
21	14	D�rf�r heter det i �Boken om HERRENS krig�: �Vaheb i Sufa och dalarna d�r Arnon g�r fram,
21	15	och dalarnas sluttning, som s�nker sig mot Ars bygd och st�der sig mot Moabs gr�ns.�
21	16	D�rifr�n drogo de till Beeri om brunnen d�r var det som HERREN sade till Mose: �F�rsamla folket, s� vill jag giva dem vatten.�
21	17	D� sj�ng Israel denna s�ng: �Fl�da, du brunn! Ja, sjungen om den,
21	18	om brunnen som furstar gr�vde, som folkets ypperste borrade, med spiran, med sina stavar.
21	19	Fr�n �knen drogo de till Mattana, fr�n Mattana till Nahaliel, fr�n: Nahaliel till Bamot,
21	20	fr�n Bamot till den dal som ligger: p� Moabs mark uppe p� Pisga, d�r man kan se ut �ver �demarken.
21	21	Och Israel skickade s�ndebud till Sihon, amor�ernas konung, och l�t s�ga:
21	22	�L�t mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifr�n v�gen in i �krar eller ving�rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna. Stora v�gen skola vi g�, till dess vi hava kommit igenom ditt omr�de.�
21	23	Men Sihon tillstadde icke Israel att t�ga genom sitt omr�de, utan f�rsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i �knen, till dess han kom till Jahas; d�r gav han sig i strid med Israel.
21	24	Men Israel slog honom med sv�rdsegg och intog hans land fr�n Arnon �nda till Jabbok, �nda till Ammons barns land, ty Ammons barns gr�ns var bef�st.
21	25	Och Israel intog alla st�derna d�r; och Israel bosatte sig i amor�ernas alla st�der, i Hesbon och alla underlydande orter.
21	26	Hesbon var n�mligen Sihons, amor�ernas konungs, stad, ty denne hade f�rt krig med den f�rre konungen i Moab och tagit ifr�n honom hela hans land �nda till Arnon.
21	27	D�rf�r s�ga skalderna: �Kommen till Hesbon! Byggas och bef�stas skall Sihons stad.
21	28	Ty eld gick ut fr�n Hesbon, en l�ga fr�n Sihons stad; den f�rt�rde Ar i Moab, dem som bodde p� Arnons h�jder.
21	29	Ve dig, Moab! F�rlorat �r du, Kemos' folk! Han l�t sina s�ner bliva slagna p� flykten och sina d�ttrar f�ras bort i f�ngenskap, bort till amor�ernas konung, Sihon.
21	30	Vi sk�to ned dem -- f�rlorat var Hesbon, landet �nda till Dibon; vi h�rjade �nda till Nofa, Nofa, som n�r till Medeba.�
21	31	S� bosatte sig d� Israel i amor�ernas land.
21	32	Och Mose s�nde ut och l�t bespeja Jaeser, och de intogo dess underlydande orter; och han f�rdrev amor�erna som bodde d�r.
21	33	Sedan v�nde de sig �t annat h�l. och drogo upp �t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, till Edrei.
21	34	Men HERREN sade till Mose: �Frukta icke f�r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du skall g�ra med honom p� samma s�tt som du gjorde med Sihon, amor�ernas konung, som bodde i Hesbon.�
21	35	Och de slogo honom j�mte hans s�ner och allt hans folk, och l�to ingen av dem slippa undan. S� intogo de hans land.
22	1	Och Israels barn br�to upp och l�grade sig p� Moabs hedar, p� andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
22	2	Och Balak, Sippors son, s�g allt vad Israel hade gjort mot amor�erna.
22	3	Och Moab b�vade storligen f�r folket, d�rf�r att det var s� talrikt; Moab gruvade sig f�r Israels barn.
22	4	Och Moab sade till de �ldste i Midjan: �Nu kommer denna hop att �ta upp allt som finnes h�r runt omkring oss, likasom oxen �ter upp vad gr�nt som finnes p� marken.� Och Balak, Sippors son, var p� den tiden konung i Moab.
22	5	Och han skickade s�ndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfr�nders land, f�r att kalla honom till sig; han l�t s�ga: �Se, h�r �r ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det �vert�cker marken, och det har l�grat sig mitt emot mig.
22	6	S� kom nu och f�rbanna �t mig detta folk, ty det �r mig f�r m�ktigt; kanh�nda skall jag d� kunna sl� det och f�rjaga det ur landet. Ty jag vet att den du v�lsignar, han �r v�lsignad, och den du f�rbannar, han bliver f�rbannad.�
22	7	S� gingo nu de �ldste i Moab och de �ldste i Midjan �stad och hade med sig sp�domsl�n; och de kommo till Bileam och framf�rde till honom Balaks ord.
22	8	Och han sade till dem: �Stannen h�r �ver natten, s� vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.� D� stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.
22	9	Och Gud kom till Bileam; han sade: �Vad �r det f�r m�n som du har hos dig?�
22	10	Bileam svarade Gud: �Balak, Sippors son, konungen i Moab, har s�nt till mig detta bud:
22	11	'Se, h�r �r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det �vert�cker marken. S� kom nu och f�rbanna det �t mig; kanh�nda skall jag d� kunna giva mig i strid med det och f�rjaga det.'�
22	12	D� sade Gud till Bileam: �Du skall icke g� med dem; du skall icke f�rbanna detta folk, ty det �r v�lsignat.�
22	13	Om morgonen, n�r Bileam hade st�tt upp, sade han allts� till Balaks furstar: �G�n hem till edert land, ty HERREN vill icke tillst�dja mig att f�lja med eder.�
22	14	D� stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: �Bileam v�grade att f�lja med oss.�
22	15	Men Balak s�nde �nnu en g�ng �stad furstar, flera och f�rn�mligare �n de f�rra.
22	16	Och de kommo till Bileam och sade till honom: �S� s�ger Balak Sippors son: 'L�t dig icke avh�llas fr�n att komma till mig;
22	17	ty jag vill bevisa dig �verm�ttan stor �ra, och allt vad du beg�r av mig skall jag g�ra. Kom nu och f�rbanna �t mig detta folk.'�
22	18	D� svarade Bileam och sade till Balaks tj�nare: �Om Balak �n g�ve mig s� mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke �vertr�da HERRENS min Guds befallning, s� att jag gjorde n�got d�remot, vare sig litet eller stort.
22	19	Men stannen nu ocks� I kvar har �ver natten, f�r att jag m� f�rnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.�
22	20	Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: �Om dessa m�n hava kommit f�r att kalla dig, s� st� upp och f�lj med dem. Men allenast vad jag s�ger dig skall du g�ra.�
22	21	Om morgonen, n�r Bileam hade st�tt upp, sadlade han allts� sin �sninna och f�ljde med Moabs furstar.
22	22	Men d� han nu f�ljde med, uppt�ndes Guds vrede, och HERRENS �ngel st�llde sig p� v�gen f�r att hindra honom, d�r han red p� sin �sninna, �tf�ljd av tv� sina tj�nare.
22	23	N�r d� �sninnan s�g HERRENS �ngel st� p� v�gen med ett draget sv�rd i sin hand, vek hon av ifr�n v�gen och gick in p� �kern; men Bileam slog �sninnan f�r att driva henne tillbaka in p� v�gen.
22	24	D�refter st�llde sig HERRENS �ngel i en smal gata mellan ving�rdarna, d�r murar funnos p� b�da sidor.
22	25	N�r nu �sninnan s�g HERRENS �ngel, tr�ngde hon sig mot muren och kl�mde s� Bileams ben mot muren; och han slog henne �nnu en g�ng.
22	26	D� gick HERRENS �ngel l�ngre fram och st�llde sig p� ett tr�ngt st�lle, d�r ingen utv�g fanns att vika undan, vare sig till h�ger eller till v�nster.
22	27	N�r �sninnan nu s�g HERRENS �ngel, lade hon sig ned under Bileam. D� uppt�ndes Bileams vrede och han slog �sninnan med sin stav.
22	28	Men HERREN �ppnade �sninnans mun, och hon sade till Bileam: �Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre g�nger har slagit mig?�
22	29	Bileam svarade �sninnan: �Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett sv�rd i min hand, skulle jag nu hava dr�pt dig.�
22	30	Men �sninnan sade till Bileam: ��r icke jag din egen �sninna, som du har ridit p� i all din tid intill denna dag? Och har jag n�gonsin f�rut pl�gat g�ra s� mot dig? Han svarade: �Nej.�
22	31	Och HERREN �ppnade Bileams �gon, s� att han s�g HERRENS �ngel st� p� v�gen med ett draget sv�rd i sin hand. D� bugade han sig och f�ll ned p� sitt ansikte.
22	32	Och HERRENS �ngel sade till honom: �Varf�r har du nu tre g�nger slagit din �sninna? Se, jag har g�tt ut f�r att hindra dig, ty denna v�g leder till f�rd�rv och �r mig emot.
22	33	Och �sninnan s�g mig, och hon har nu tre g�nger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan f�r mig, s� skulle jag nu hava dr�pt dig, men l�tit henne leva.�
22	34	D� sade Bileam till HERRENS �ngel: �Jag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot p� v�gen. Om nu min resa misshagar dig, s� vill jag v�nda tillbaka.�
22	35	Men HERRENS �ngel svarade Bileam: �F�lj med dessa m�n; men intet annat �n vad jag s�ger dig skall du tala.� S� f�ljde d� Bileam med Balaks furstar.
22	36	N�r Balak h�rde att Bileam kom, gick han honom till m�tes till Ir i Moab, vid gr�nsen d�r Arnon flyter, vid yttersta gr�nsen.
22	37	Och Balak sade till Bileam: �S�nde jag icke entr�get bud till dig f�r att kalla dig hit? Varf�r ville du d� icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillr�cklig �ra?�
22	38	Bileam svarade Balak: �Du ser nu att jag har kommit till dig. Men det st�r ingalunda i min egen makt att tala n�got. Vad Gud l�gger i min mun, det m�ste jag tala.�
22	39	Sedan f�ljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.
22	40	Och Balak slaktade f�kreatur och sm�boskap och s�nde till Bileam och de furstar som voro med honom.
22	41	Och f�ljande morgon tog Balak Bileam med sig och f�rde honom upp p� Bamot-Baal; och han kunde fr�n denna plats se en del av folket.
23	1	Och Bileam sade till Balak: �Bygg h�r �t mig sju altaren, och skaffa hit �t mig sju tjurar och sju v�durar.�
23	2	Balak gjorde s�som Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en tjur och en v�dur p� vart altare
23	3	D�refter sade Bileam till Balak �Stanna kvar vid ditt br�nnoffer; jag vill g� bort och se om till �ventyrs HERREN visar sig f�r mig; och vad helst han uppenbarar f�r mig, det skall jag f�rkunna f�r dig.� Och han gick upp p� en kal h�jd.
23	4	Och Gud visade sig f�r Bileam; d� sade denne till honom: �De sju altarna har jag uppf�rt, och p� vart altare har jag offrat en tjur och en v�dur.�
23	5	Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: �G� tillbaka till Balak och tala s� och s�.�
23	6	N�r han nu kom tillbaka till honom, fann han honom st�ende vid sitt br�nnoffer tillsammans med alla Moabs furstar.
23	7	D� h�r han upp sin r�st och kvad: �Fr�n Aram h�mtade mig Balak, fr�n �sterns berg Moabs konung: 'Kom och f�rbanna �t mig Jakob, kom och tala of�rd �ver Israel.
23	8	Huru kan jag f�rbanna den gud ej f�rbannar, och tala of�rd �ver den som HERREN ej talar of�rd �ver?
23	9	Fr�n klippornas topp ser jag ju honom, och fr�n h�jderna sk�dar jag honom: se, det �r ett folk som bor f�r sig sj�lvt och icke anser sig likt andra folkslag.
23	10	Vem kan r�kna Jakob, tall�s s�som stoftet, eller t�lja ens fj�rdedelen av Israel? M� jag f� d� de r�ttf�rdigas d�d, och blive mitt slut s�som deras!�
23	11	D� sade Balak till Bileam: �Vad har du gjort mot mig! Till att f�rbanna mina fiender h�mtade jag dig, och nu har du i st�llet v�lsignat dem.�
23	12	Men han svarade och sade: �Skulle jag d� icke akta p� vad HERREN l�gger i min mun, och tala det?�
23	13	Och Balak sade till honom: �F�lj nu med mig till ett annat st�lle, varifr�n du ser dem; du ser h�r allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Fr�n det st�llet m� du f�rbanna dem �t mig.�
23	14	Och han tog honom med sig till V�ktarplanen p� toppen av Pisga. D�r byggde han sju altaren och offrade en tjur och en v�dur p� vart altare.
23	15	D�refter sade han till Balak: �Stanna kvar har vid ditt br�nnoffer; jag sj�lv vill d�rborta se till, om n�got visar sig.�
23	16	Och HERREN visade sig f�r Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: �G� tillbaka till Balak och tala s� och s�.�
23	17	N�r han nu kom till honom, fann han honom st�ende vid sitt br�nnoffer, och Moabs furstar stodo d�r med honom. Och Balak fr�gade honom: �Vad har HERREN talat?�
23	18	D� hov han upp sin r�st och kvad: �St� upp, Balak, och h�r; lyssna till mig, du Sippors son.
23	19	Gud �r icke en m�nniska, s� att han kan ljuga, icke en m�nniskoson, s� att han kan �ngra n�got. Skulle han s�ga n�got och icke g�ra det, tala n�got och icke fullborda det?
23	20	Se, att v�lsigna har jag f�tt i uppdrag; han har v�lsignat, och jag kan icke rygga det.
23	21	Of�rd �r icke att sk�da i Jakob och olycka icke att se i Israel. HERREN, hans Gud, �r med honom, och jubel s�som mot en konung h�res d�r.
23	22	Det �r Gud som har f�rt dem ut ur Egypten; deras styrka �r s�som vildoxars.
23	23	Ty trolldom b�tar intet mot Jakob, ej heller sp�dom mot Israel. Nej, nu m�ste s�gas om Jakob och om Israel: 'Vad g�r icke Gud!'
23	24	Se, det �r ett folk som st�r upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det l�gger sig ej ned, f�rr�n det har �tit rov och druckit blod av slagna man.�
23	25	D� sade Balak till Bileam: �Om du nu icke vill f�rbanna dem, s� m� du �tminstone icke v�lsigna dem.
23	26	Men Bileam svarade och sade till Balak: �Sade jag icke till dig: 'Allt vad HERREN s�ger, det m�ste jag g�ra'?�
23	27	Och Balak sade till Bileam: �Kom, jag vill taga dig med mig till ett annat st�lle. Kanh�nda skall det behaga Gud att du d�rifr�n f�rbannar dem �t mig.
23	28	Och Balak tog Bileam med sig upp p� toppen av Peor, d�r man kan se ut �ver �demarken.
23	29	Och Bileam sade till Balak: �Bygg h�r �t mig sju altaren, och skaffa hit �t mig sju tjurar och sju v�durar.
23	30	Och Balak gjorde s�som Bileam sade; och han offrade en tjur och en v�dur p� vart altare.
24	1	D� nu Bileam s�g att det var: HERRENS vilja att han skulle v�lsigna Israel, gick han icke, s�som de f�rra g�ngerna, bort och s�g efter tecken, utan v�nde sitt ansikte mot �knen.
24	2	Och n�r Bileam lyfte upp sina �gon och s�g Israel l�grad efter sina stammar, kom Guds Ande �ver honom.
24	3	Och han hov upp sin r�st och kvad: �S� s�ger Bileam, Beors son, s� s�ger mannen med det slutna �gat,
24	4	s� s�ger han som h�r Guds tal, han som sk�dar syner fr�n den Allsm�ktige, i det han sjunker ned och f�r sina �gon �ppnade:
24	5	Huru sk�na �ro icke dina t�lt, du Jakob, dina boningar, du Israel!
24	6	De likna dalar som utbreda sig vida, de �ro s�som lustg�rdar invid en str�m, s�som aloetr�d, planterade av HERREN, s�som cedrar invid vatten.
24	7	Vatten fl�dar ur hans �mbar, hans s�dd bliver rikligen vattnad. St�rre �n Agag skall hans konung vara, ja, upph�jd bliver hans konungamakt.
24	8	Det �r Gud som har f�rt honom ut ur Egypten. Hans styrka �r s�som en vildoxes. Han skall uppsluka de folk som st� honom emot, deras ben skall han s�nderkrossa, och med sina pilar skall han genomborra dem.
24	9	Han har lagt sig ned, han vilar s�som ett lejon, s�som en lejoninna -- vem v�gar oroa honom? V�lsignad vare den som v�lsignar dig, och f�rbannad vare den som f�rbannar dig!�
24	10	D� uppt�ndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop h�nderna. Och Balak sade till Bileam: �Till att f�rbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i st�llet nu tre g�nger v�lsignat dem.
24	11	Giv dig nu av hem igen. Jag t�nkte att jag skulle f� bevisa dig stor �ra; men se, HERREN har f�rmenat dig att bliva �rad.�
24	12	Bileam svarade Balak: �Sade jag icke redan till s�ndebuden som du skickade till mig:
24	13	'Om Balak �n g�ve mig s� mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke �vertr�da HERRENS befallning, s� att jag efter eget tycke gjorde n�got, vad det vara m�.' Vad HERREN s�ger, det m�ste jag tala.
24	14	Se, jag g�r nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall g�ra mot ditt folk i kommande dagar.�
24	15	Och han hov upp sin r�st och kvad: �S� s�ger Bileam, Beors son, s� s�ger mannen med det slutna �gat,
24	16	s� s�ger han som h�r Guds tal och har kunskap fr�n den H�gste, han som sk�dar syner fr�n den Allsm�ktige, i det han sjunker ned och f�r sina �gon �ppnade:
24	17	Jag ser honom, men icke denna tid, jag sk�dar honom, men icke n�ra. En stj�rna tr�der fram ur Jakob, och en spira h�jer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och sl�r ned alla s�ner till Set.
24	18	Edom skall han f� till besittning till besittning Seir -- sina fienders l�nder. Ty Israel skall g�ra m�ktiga ting;
24	19	ur Jakob skall en h�rskare komma; han skall f�rg�ra i st�derna dem som r�dda sig dit.�
24	20	Och han fick se Amalek; d� hov han upp sin r�st och kvad: �En f�rstling bland folken �r Amalek, men p� sistone hemfaller han �t underg�ng.�
24	21	Och han fick se kain�erna; d� hov han upp sin r�st och kvad: �Fast �r din boning, och lagt p� klippan �r ditt n�ste.
24	22	Likv�l skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider f�ra dig i f�ngenskap.�
24	23	Och han lov �ter upp sin r�st och kvad: �O ve! Vem skall bliva vid liv, n�r Gud l�ter detta ske?
24	24	Skepp skola komma fr�n kitt�ernas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber; ocks� han skall hemfalla �t underg�ng.�
24	25	Och Bileam stod upp och v�nde tillbaka hem; ocks� Balak for sin v�g.
25	1	Och medan Israel uppeh�ll sig i Sittim, begynte folket bedriva otukt med Moabs d�ttrar.
25	2	Dessa inbj�do folket till sina gudars offerm�ltider,
25	3	Och folket �t och tillbad deras gudar. Och Israel sl�t sig till Baal-Peor. D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel.
25	4	Och HERREN sade till Mose: �H�mta folkets alla huvudman, och l�t upph�nga s�dana i solen f�r HERREN, p� det att HERRENS vredes gl�d m� v�ndas ifr�n Israel.�
25	5	D� sade Mose till Israels domare: �Var och en av eder dr�pe bland sina m�n dem som hava slutit sig till Baal-Peor.�
25	6	Nu kom en man av Israels barn och f�rde in bland sina br�der en midjanitisk kvinna, inf�r Moses och Israels barns hela menighets �gon, under det att dessa stodo gr�tande vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet.
25	7	N�r Pinehas, son till Eleasar, son till pr�sten Aron, s�g detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand
25	8	och f�ljde efter den israelitiske mannen in i t�ltets sovrum och genomborrade dem b�da, s�v�l den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. S� upph�rde hems�kelsen bland Israels barn.
25	9	Men de som hade omkommit genom hems�kelsen utgjorde tjugufyra tusen.
25	10	Och HERREN talade till Mose och sade:
25	11	�Pinehas, han som �r son till pr�sten Arons son Eleasar, har avv�nt min vrede fr�n Israels barn, i det att han har nit�lskat bland dem s�som jag nit�lskar; d�rf�r har jag icke i min nit�lskan f�rgjort Israels barn.
25	12	S�g f�rdenskull: Se, jag g�r med honom ett fridsf�rbund;
25	13	och f�r honom, och f�r hans avkomlingar efter honom, skall detta vara ett f�rbund genom vilket han f�r ett ev�rdligt pr�stad�me, till l�n f�r att han nit�lskade f�r sin Gud och bragte f�rsoning f�r Israels barn.�
25	14	Och den d�dade israelitiske mannen, han som d�dades j�mte den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var h�vding f�r en familj bland simeoniterna.
25	15	Och den d�dade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur; denne var stamh�vding, h�vding f�r en stamfamilj i Midjan.
25	16	Och HERREN talade till Mose och sade:
25	17	�Angripen midjaniterna och sl�n dem.
25	18	Ty de hava angripit eder genom de onda r�d som de lade mot eder i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska h�vdingdottern, deras syster, vilken d�dades p� den dag d� hems�kelsen drabbade eder f�r Peors skull.�
26	1	Efter denna hems�kelse talade HERREN till Mose och till Eleasar, pr�sten Arons son, och sade:
26	2	�R�knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som �ro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, efter deras familjer, alla stridbara m�n i Israel.�
26	3	Och Mose och pr�sten Eleasar talade till dem p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
26	4	�De som �ro tjugu �r gamla eller d�rut�ver skola r�knas.� S� hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit ut ur Egyptens land.
26	5	Ruben var Israels f�rstf�dde. Rubens barn voro: Av Hanok hanokiternas sl�kt, av Pallu palluiternas sl�kt,
26	6	av Hesron hesroniternas sl�kt, av Karmi karmiternas sl�kt.
26	7	Dessa voro rubeniternas sl�kter. Och de av dem som inm�nstrades utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.
26	8	Men Pallus s�ner voro Eliab.
26	9	Och Eliabs s�ner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, b�da ombud f�r menigheten, som satte sig upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, n�r dessa satte sig upp emot HERREN,
26	10	varvid jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem j�mte Kora, vid det tillf�lle d� dennes hop omkom, i det att elden f�rt�rde de tv� hundra femtio m�nnen, s� att de blevo till en varnagel.
26	11	Men Koras s�ner omkommo icke.
26	12	Simeons barn, efter deras sl�kter, voro: Av Nemuel nemueliternas sl�kt, av Jamin jaminiternas sl�kt, av Jakin jakiniternas sl�kt,
26	13	av Sera seraiternas sl�kt, av Saul sauliternas sl�kt.
26	14	Dessa voro simeoniternas sl�kter, tjugutv� tusen tv� hundra.
26	15	Gads barn, efter deras sl�kter, voro: Av Sefon sefoniternas sl�kt, av Haggi haggiternas sl�kt, av Suni suniternas sl�kt,
26	16	av Osni osniternas sl�kt, av Eri eriternas sl�kt,
26	17	av Arod aroditernas sl�kt, av Areli areliternas sl�kt.
26	18	Dessa voro Gads barns sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades, fyrtio tusen fem hundra.
26	19	Judas s�ner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans land.
26	20	Och Juda barn, efter deras sl�kter, voro: Av Sela selaniternas sl�kt, av Peres peresiternas sl�kt, av Sera seraiternas sl�kt.
26	21	Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas sl�kt, av Hamul hamuliternas sl�kt.
26	22	Dessa voro Juda sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades, sjuttiosex tusen fem hundra.
26	23	Isaskars barn, efter deras sl�kter, voro: Av Tola tolaiternas sl�kt, av Puva puniternas sl�kt,
26	24	av Jasub jasubiternas sl�kt, av Simron simroniternas sl�kt.
26	25	Dessa voro Isaskars sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades, sextiofyra tusen tre hundra.
26	26	Sebulons barn, efter deras sl�kter, voro: Av Sered serediternas sl�kt, av Elon eloniternas sl�kt, av Jaleel jaleeliternas sl�kt.
26	27	Dessa voro sebuloniternas sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades, sextio tusen fem hundra.
26	28	Josefs barn, efter deras sl�kter voro Manasse och Efraim.
26	29	Manasse barn voro: Av Makir makiriternas sl�kt; men Makir f�dde Gilead; av Gilead kom gileaditernas sl�kt.
26	30	Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas sl�kt, av Helek helekiternas sl�kt,
26	31	av Asriel asrieliternas sl�kt, av Sikem sikemiternas sl�kt,
26	32	av Semida semidaiternas sl�kt och av Hefer heferiternas sl�kt.
26	33	Men Selofhad, Hefers son, hade inga s�ner, utan allenast d�ttrar; och Selofhads d�ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
26	34	Dessa voro Manasse sl�kter, och de av dem som inm�nstrades utgjorde femtiotv� tusen sju hundra.
26	35	Dessa voro Efraims barn, efter deras sl�kter: Av Sutela sutelaiternas sl�kt, av Beker bekeriternas sl�kt, av Tahan tahaniternas sl�kt.
26	36	Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas sl�kt
26	37	Dessa voro Efraims barns sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades trettiotv� tusen fem hundra. Dessa voro Josefs barn, efter deras sl�kter.
26	38	Benjamins barn, efter deras sl�kter, voro: Av Bela belaiternas sl�kt, av Asbel asbeliternas sl�kt, av Ahiram ahiramiternas sl�kt,
26	39	av Sefufam sufamiternas sl�kt, av Hufam hufamiternas sl�kt.
26	40	Men Belas s�ner voro Ard och Naaman; arditernas sl�kt; av Naaman naamiternas sl�kt.
26	41	Dessa voro Benjamins barn, efter deras sl�kter, och de av dem som inm�nstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.
26	42	Dessa voro Dans barn, efter deras sl�kter: Av Suham suhamiternas sl�kt. Dessa voro Dans sl�kter, efter deras sl�kter.
26	43	Suhamiternas sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades, utgjorde tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.
26	44	Asers barn, efter deras sl�kter, voro: Av Jimna Jimnasl�kten, av Jisvi jisviternas sl�kt, av Beria beriaiternas sl�kt.
26	45	Av Berias barn: Av Heber heberiternas sl�kt, av Malkiel malkieliternas sl�kt.
26	46	Och Asers dotter hette Sera.
26	47	Dessa voro Asers barns sl�kter, s� m�nga av dem som inm�nstrades, femtiotre tusen fyra hundra.
26	48	Naftali barn, efter deras sl�kter, voro: Av Jaseel jaseeliternas sl�kt, av Guni guniternas sl�kt,
26	49	av Jeser jeseriternas sl�kt, av Sillem sillemiternas sl�kt.
26	50	Dessa voro Naftali sl�kter, efter deras sl�kter; och de av dem som inm�nstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.
26	51	Dessa voro de av Israels barn som inm�nstrades, sen hundra ett tusen sju hundra trettio.
26	52	Och HERREN talade till Mose och sade:
26	53	�t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal.
26	54	�t en st�rre stam skall du giva en st�rre arvedel, och �t en mindre stam en mindre arvedel; �t var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inm�nstrade.
26	55	Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen p� sina f�dernestammar skola de f� sina arvedelar.
26	56	Efter lottens utslag skall var stam st�rre eller mindre, f� sin arvedel sig tillskiftad.
26	57	Och dessa voro de av Levi stam som inm�nstrades, efter deras sl�kter: Av Gerson gersoniternas sl�kt av Kehat kehatiternas sl�kt, av Merari merariternas sl�kt.
26	58	Dessa voro leviternas sl�kter: libniternas sl�kt, hebroniternas sl�kt maheliternas sl�kt, musiternas sl�kt koraiternas sl�kt. Men Kehat f�dde Amram.
26	59	Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som f�ddes �t Levi i Egypten; och hon f�dde �t Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam.
26	60	Och �t Aron f�ddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
26	61	Men Nadab och Abihu tr�ffades av d�den, n�r de buro fram fr�mmande eld inf�r HERRENS ansikte.
26	62	Och de av dem som inm�nstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mank�n som voro en m�nad gamla eller d�rut�ver. De hade n�mligen icke blivit inm�nstrade bland Israels barn, eftersom icke n�gon arvedel var given �t dem bland Israels barn.
26	63	Dessa voro de som inm�nstrades av Mose och pr�sten Eleasar, n�r dessa m�nstrade Israels barn p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
26	64	Bland dessa var ingen av dem som f�rut hade blivit inm�nstrade av Mose och pr�sten Aron, n�r dessa m�nstrade Israels barn i Sinais �ken,
26	65	ty om dem hade HERREN sagt: �De skola d�den d� i �knen.� D�rf�r var ingen kvar av dem, f�rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
27	1	Och Selofhads d�ttrar tr�dde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, sl�kter. Och hans d�ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
27	2	Dessa kommo nu inf�r Mose och pr�sten Eleasar och stamh�vdingarna och hela menigheten, vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet, och sade:
27	3	�V�r fader har d�tt i �knen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga s�ner.
27	4	Icke skall nu v�r faders namn utpl�nas ur hans sl�kt f�r det att han icke hade n�gon son? Giv �t oss en besittning ibland v�r faders br�der.�
27	5	och Mose bar fram deras sak inf�r HERREN.
27	6	D� talade HERREN till Mose och sade:
27	7	�Selofhads d�ttrar hava talat r�tt. Du skall giva ocks� dem en arvsbesittning bland deras faders br�der genom att l�ta deras faders arvedel �verg� till dem.
27	8	Och till Israels barn skall du tala och s�ga: N�r n�gon d�r utan att efterl�mna n�gon son, skolen I l�ta hans arvedel �verg� till hans dotter.
27	9	Men om han icke har n�gon dotter, s� skolen I giva hans arvedel �t hans br�der.
27	10	Har han icke heller n�gra br�der, s� skolen I giva hans arvedel �t hans faders br�der.
27	11	Men om hans fader icke har n�gra broder, s� skolen I giva hans arvedel �t n�rmaste blodsf�rvant inom hans sl�kt, och denne skall d� taga den i besittning.� Detta skall vara en r�ttsstadga f�r Israels barn, s�som HERREN har bjudit Mose.
27	12	Och HERREN sade till Mose: �Stig upp h�r p� Abarimberget, s� skall du f� se det land som jag har givit �t Israels barn.
27	13	Men n�r du har sett det, skall ocks� du samlas till dina f�der, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina f�der;
27	14	detta d�rf�r att I, i �knen Sin, n�r menigheten tvistade med mig, voren genstr�viga mot min befallning och icke villen h�lla mig helig genom att skaffa fram vatten inf�r deras �gon.� Detta g�llde Meribas vatten vid Kades, i �knen Sin.
27	15	Och Mose talade till HERREN och sade:
27	16	�M� HERREN, den Gud som r�der �ver allt k�tts anda, s�tta en man �ver menigheten,
27	17	som kan g� i spetsen f�r dem, n�r de draga ut eller v�nda �ter, och som kan vara deras ledare och anf�rare, s� att icke HERRENS menighet kommer att likna f�r som icke hava n�gon herde.�
27	18	HERREN svarade Mose: �Tag till dig Josua, Nuns son, ty han �r en man i vilken ande �r, och l�gg din hand p� honom.
27	19	Och f�r honom fram inf�r pr�sten Eleasar och hela menigheten, och ins�tt honom i hans �mbete inf�r deras �gon,
27	20	och l�gg n�got av din v�rdighet p� honom, f�r att Israels barns hela menighet m� lyda honom.
27	21	Och hos pr�sten Eleasar skall han sedan hava att inst�lla sig, f�r att denne genom urims dom m� h�mta svar �t honom inf�r HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och v�nda �ter, han sj�lv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.�
27	22	och Mose gjorde s�som HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och f�rde honom fram inf�r pr�sten Eleasar och hela menigheten.
27	23	Och denne lade sina h�nder p� honom och insatte honom i hans �mbete, s�som HERREN hade befallt genom Mose.
28	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
28	2	Bjud Israels barn och s�g till dem: Mina offer, det som �r min spis av mina eldsoffer, en v�lbehaglig lukt f�r mig, dem skolen I akta p�, s� att I offren dem �t mig p� best�md tid.
28	3	Och s�g till dem: Detta �r vad I skolen offra �t HERREN s�som eldsoffer: tv� �rsgamla felfria lamm till br�nnoffer f�r var dag best�ndigt.
28	4	Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden,
28	5	och s�som spisoffer en tiondedels efa fint mj�l, begjutet med en fj�rdedels hin olja av st�tta oliver.
28	6	Detta �r det dagliga br�nnoffret, som offrades p� Sinai berg, till en v�lbehaglig lukt, ett eldsoffer �t HERREN.
28	7	Och s�som drickoffer d�rtill skall du offra en fj�rdedels hin, till det f�rsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas �t HERREN.
28	8	Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett eldsoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN.
28	9	Men p� sabbatsdagen skall du offra tv� �rsgamla felfria lamm, s� ock tv� tiondedels efa fint mj�l, begjutet med olja, s�som spisoffer, samt tillh�rande drickoffer.
28	10	Detta �r sabbatsbr�nnoffret, som skall offras var sabbat, j�mte det dagliga br�nnoffret med tillh�rande drickoffer.
28	11	Och p� edra nym�nadsdagar skolen I offra till br�nnoffer �t HERREN tv� ungtjurar och en v�dur och sju �rsgamla felfria lamm,
28	12	s� ock tre tiondedels efa fint mj�l, begjutet med olja, s�som spisoffer till var tjur, tv� tiondedels efa fint mj�l, begjutet med olja, s�som spisoffer till v�duren,
28	13	och en tiondedels efa fint mj�l begjutet med olja, s�som spisoffer till vart lamm: ett br�nnoffer till en v�lbehaglig lukt, ett eldsoffer �t HERREN.
28	14	Och de tillh�rande drickoffren skola utg�ras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till v�duren och en fj�rdedels hin till vart lamm. Detta �r nym�nadsbr�nnoffret, som skall offras i var och en av �rets m�nader.
28	15	Tillika skolen I offra en bock till syndoffer �t HERREN; den skall offras j�mte det dagliga br�nnoffret med tillh�rande drickoffer.
28	16	Och i f�rsta m�naden, p� fjortonde dagen i m�naden, �r HERRENS p�sk.
28	17	Och p� femtonde dagen i samma m�nad �r h�gtid; d� skall man �ta osyrat br�d, i sju dagar.
28	18	P� den f�rsta dagen skall man h�lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra.
28	19	Och s�som eldsoffer, s�som br�nnoffer �t HERREN, skolen I offra tv� ungtjurar och en v�dur och sju �rsgamla lamm; felfria skola de vara.
28	20	Och s�som spisoffer d�rtill skolen I offra fint mj�l, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och tv� tiondedels efa till v�duren;
28	21	en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen;
28	22	tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa f�rsoning f�r eder.
28	23	F�rutom morgonens br�nnoffer, som utg�r det dagliga br�nnoffret, skolen I offra detta.
28	24	Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en eldsoffersspis, till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN. J�mte det dagliga br�nnoffret skall detta offras, med tillh�rande drickoffer.
28	25	Och p� den sjunde dagen skolen I h�lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra.
28	26	Och p� f�rstlingsdagen, d� I b�ren fram ett offer av den nya gr�dan �t HERREN, vid eder veckoh�gtid, skolen I h�lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra.
28	27	S�som br�nnoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN skolen I d� offra tv� ungtjurar, en v�dur, sju �rsgamla lamm,
28	28	och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, tv� tiondedels efa till v�duren,
28	29	en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
28	30	tillika skolen I offra en bock till att bringa f�rsoning f�r eder.
28	31	F�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer skolen I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och d�rj�mte tillh�rande drickoffer.
29	1	Och i sjunde m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden, skolen I h�lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra. En basunklangens dag skall den vara f�r eder.
29	2	S�som br�nnoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN skolen I d� offra en ungtjur, en v�dur, sju �rsgamla felfria lamm,
29	3	och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv� tiondedels efa till v�duren
29	4	och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
29	5	tillika skolen I offra en bock s�som syndoffer, till att bringa f�rsoning f�r eder --
29	6	detta f�rutom nym�nadsbr�nnoffret med tillh�rande spisoffer, och f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer, och f�rutom de drickoffer som p� f�reskrivet s�tt skola offras till b�da: allt till en v�lbehaglig lukt, ett eldsoffer �t HERREN.
29	7	P� tionde dagen i samma sjunde m�nad skolen I ock h�lla en helig sammankomst, och I skolen d� sp�ka eder; intet arbete skolen I d� g�ra.
29	8	Och s�som br�nnoffer till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN skolen I d� offra en ungtjur, en v�dur, sju �rsgamla lamm -- felfria skola de vara --
29	9	och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv� tiondedels efa till v�duren,
29	10	en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
29	11	tillika skolen I offra en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom f�rsoningssyndoffret och det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer, och f�rutom de drickoffer som h�ra till b�da.
29	12	P� femtonde dagen i sjunde m�naden skolen I ock h�lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra. D� skolen I fira en HERRENS h�gtid, i sju dagar.
29	13	Och s�som br�nnoffer, s�som eldsoffer, skolen I d� offra till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN tretton ungtjurar, tv� v�durar, fjorton �rsgamla lamm -- felfria skola de vara --
29	14	och s�som spisoffer d�rtill fint mj�l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv� tiondedels efa till var och en av de tv� v�durarna,
29	15	en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;
29	16	tillika skolen I offra en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29	17	Och p� den andra dagen: tolv ungtjurar, tv� v�durar, fjorton �rsgamla felfria lamm,
29	18	med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p� f�reskrivet s�tt,
29	19	tillika ocks� en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och det drickoffer som h�r till dem.
29	20	Och p� den tredje dagen: elva tjurar, tv� v�durar, fjorton �rsgamla felfria lamm,
29	21	med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p� f�reskrivet s�tt,
29	22	tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29	23	Och p� den fj�rde dagen; tio tjurar, tv� v�durar, fjorton �rsgamla felfria lamm,
29	24	med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p� f�reskrivet satt,
29	25	tillika ocks� en bock s�som syndoffer -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29	26	Och p� den femte dagen: nio tjurar, tv� v�durar, fjorton �rsgamla felfria lamm,
29	27	med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p� f�reskrivet s�tt,
29	28	tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29	29	Och p� den sj�tte dagen: �tta tjurar, tv� v�durar, fjorton �rsgamla felfria lamm,
29	30	med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p� f�reskrivet s�tt,
29	31	tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29	32	Och p� den sjunde dagen: sju tjurar, tv� v�durar, fjorton �rsgamla felfria lamm,
29	33	med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v�durarna och lammen, efter deras antal, p� f�reskrivet s�tt,
29	34	tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29	35	P� den �ttonde dagen skolen I h�lla en h�gtidsf�rsamling; ingen arbetssyssla skolen I d� g�ra.
29	36	Och s�som br�nnoffer, s�som eldsoffer, skolen I d� offra till en v�lbehaglig lukt f�r HERREN en tjur, en v�dur, sju �rsgamla felfria lamm,
29	37	med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjuren, v�duren och lammen, efter deras antal, p� f�reskrivet s�tt,
29	38	tillika ocks� en syndoffersbock -- detta f�rutom det dagliga br�nnoffret med tillh�rande spisoffer och drickoffer.
29	39	Dessa offer skolen I offra �t HERREN vid edra h�gtider, f�rutom edra l�ftesoffer och frivilliga offer, dessa m� nu vara br�nnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer. 30:1. den elektroniska utg�van.
30	1	Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles s�som HERREN hade bjudit honom. Fj�rde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet Lagar om l�ften.
30	2	Och Mose talade till Israels barns stamh�vdingar och sade: Detta �r vad HERREN har bjudit:
30	3	om n�gon g�r ett l�fte �t HERREN, eller sv�r en ed genom vilken han f�rbinder sig till �terh�llsamhet i n�got stycke, s� skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken g�ra vad hans mun har talat.
30	4	Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och �nnu �r ung, g�r ett l�fte �t HERREN och f�rbinder sig till �terh�llsamhet i n�got stycke,
30	5	och hennes fader h�r hennes l�fte och huru hon f�rbinder sig till �terh�llsamhet, och hennes fader icke s�ger n�got till henne d�rom, s� skola alla hennes l�ften hava g�llande kraft, och alla hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet skola hava g�llande kraft.
30	6	Men om hennes fader samma dag han h�r det s�ger nej d�rtill, d� skola hennes l�ften och hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet alla vara utan g�llande kraft; och HERREN skall f�rl�ta henne, eftersom hennes fader sade nej till henne.
30	7	Och om hon bliver gift, och l�ften d� vila p� henne, eller n�got obet�nksamt ord fr�n hennes l�ppar, varmed hon har bundit sig,
30	8	och hennes man f�r h�ra d�rom, men icke s�ger n�got till henne d�rom samma dag han h�r det, s� skola hennes l�ften hava g�llande kraft, och hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet skola hava g�llande kraft.
30	9	Men om hennes man samma dag han f�r h�ra det s�ger nej d�rtill, d� upph�ver han d�rmed hennes givna l�fte och det obet�nksamma ord fr�n hennes l�ppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall f�rl�ta henne det.
30	10	Men en �nkas eller en f�rskjuten hustrus l�fte skall hava g�llande kraft f�r henne, vartill hon �n m� hava f�rbundit sig.
30	11	Och om en kvinna i sin mans hus g�r ett l�fte, eller med ed f�rbinder sig till �terh�llsamhet i n�got stycke,
30	12	och hennes man h�r det, men icke s�ger n�got till henne d�rom -- icke s�ger nej till henne -- s� skola alla hennes l�ften hava g�llande kraft, och alla hennes f�rbindelser till �terh�llsamhet skola hava g�llande kraft.
30	13	Men om hennes man upph�ver dem samma dag han h�r dem, d� skall allt som hennes l�ppar hava talat vara utan g�llande kraft, det m� nu vara l�ften eller n�gon f�rbindelse till �terh�llsamhet; hennes man har upph�vt dem, d�rf�r skall HERREN f�rl�ta henne.
30	14	�t alla hennes l�ften och �t alla hennes edliga f�rbindelser till att sp�ka sig kan hennes man giva g�llande kraft, och hennes man kan ock upph�va dem.
30	15	Men om hennes man icke f�re p�f�ljande dags ing�ng s�ger n�gonting till henne d�rom, s� giver han g�llande kraft �t alla hennes l�ften och �t alla de f�rbindelser till �terh�llsamhet, som vila p� henne; han giver dem g�llande kraft d�rigenom att han icke s�ger n�got till henne d�rom samma dag han h�r dem.
30	16	Men om han upph�ver dem f�rst n�gon tid efter det han har h�rt dem, d� kommer han att b�ra p� hennes missg�rning.
30	17	Dessa �ro de stadgar som HERREN av Mose ang�ende f�rh�llandet mellan en man och hans hustru, och ang�ende f�rh�llandet mellan en fader och hans dotter, medan denna �nnu �r ung och vistas i sin faders hus.
31	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
31	2	�Kr�v ut h�mnd f�r Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina f�der.
31	3	D� talade Mose till folket och sade: �L�ten en del av edra m�n v�pna sig till strid; dessa skola t�ga mot Midjan och utf�ra HERRENS h�mnd p� Midjan.
31	4	Tusen man ur var och en s�rskild av Israels alla stammar skolen I s�nda ut i striden.�
31	5	S� avl�mnades d� ur Israels �tter tusen man av var stam: tolv tusen man, v�pnade till strid.
31	6	Och Mose s�nde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han s�nde med dem Pinehas, pr�sten Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.
31	7	Och de gingo till strids emot Midjan, s�som HERREN hade bjudit Mose, och dr�pte allt mank�n.
31	8	Och j�mte andra som d� blevo slagna av dem dr�ptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dr�pte de ock med sv�rd.
31	9	Och Israels barn f�rde Midjans kvinnor och barn bort s�som f�ngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras �vriga gods togo de s�som byte.
31	10	Och alla deras st�der, i de trakter d�r de bodde, och alla deras t�ltl�ger br�nde de upp i eld.
31	11	Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade r�vat, b�de m�nniskor och boskap.
31	12	Och de f�rde f�ngarna och det r�vade och bytet fram till Mose och pr�sten Eleasar och Israels barns menighet i l�gret p� Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.
31	13	Och Mose och pr�sten Eleasar och alla menighetens h�vdingar gingo dem till m�tes utanf�r l�gret.
31	14	Men Mose f�rt�rnades p� krigsbef�let, �ver- och underh�vitsm�nnen, n�r de kommo tillbaka fr�n sitt krigst�g.
31	15	Mose sade till dem: �Haven I d� l�tit alla kvinnorna leva?
31	16	Det var ju de som, p� Bileams inr�dan, f�rledde Israels barn till att beg� otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som d�rigenom v�llade att en hems�kelse kom �ver HERRENS menighet.
31	17	S� dr�pen nu alla gossebarn, och dr�pen alla kvinnor som hava haft med m�n, med mank�n, att skaffa.
31	18	Men alla flickebarn som icke hava haft med mank�n att skaffa, dem m�n I l�ta leva f�r eder r�kning.
31	19	Sj�lva skolen I nu l�gra eder utanf�r l�gret, i sju dagar. Var och en av eder som har dr�pt n�gon m�nniska, och var och en som har kommit vid n�gon slagen skall rena sig p� tredje dagen och p� sjunde dagen -- s�v�l I sj�lva som edra f�ngar.
31	20	Alla kl�der och allt som �r f�rf�rdigat av skinn och allt som �r gjort av geth�r och alla redskap av tr� skolen I ock rena �t eder.�
31	21	Och pr�sten Eleasar sade till stridsm�nnen som hade deltagit i kriget: Detta �r den lagstadga som HERREN har givit Mose:
31	22	Guld och silver, koppar, j�rn, tenn och bly,
31	23	allt s�dant som t�l eld, skolen I l�ta g� genom eld, s� bliver det rent; dock b�r det tillika renas med st�nkelsevatten. Men allt som icke t�l eld skolen I l�ta g� genom vatten.
31	24	Och I skolen tv� edra kl�der p� sjunde dagen, s� bliven I rena; d�refter f�n I g� in i l�gret.
31	25	Och HERREN talade till Mose och sade:
31	26	�ver det tagna rovet, b�de m�nniskor och boskap, skall du g�ra en ber�kning, du tillsammans med pr�sten Eleasar och huvudm�nnen f�r menighetens familjer;
31	27	sedan skall du dela rovet i tv� delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den �vriga menigheten.
31	28	Och du skall l�ta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av m�nniskor, f�kreatur, �snor och f�r s�som skatt �t HERREN.
31	29	S� mycket skall tagas av den h�lft som tillfaller dem, och du skall giva detta �t pr�sten Eleasar s�som en g�rd �t HERREN.
31	30	Men ur den h�lft som tillfaller de �vriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av m�nniskor, sammalunda av f�kreatur, �snor och f�r, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva �t leviterna, som det �ligger att iakttaga vad som �r att iakttaga vid HERRENS tabernakel.
31	31	Och Mose och pr�sten Eleasar gjorde s�som HERREN hade bjudit Mose.
31	32	Och rovet, n�mligen �terstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av f�r sex hundra sjuttiofem tusen,
31	33	av f�kreatur sjuttiotv� tusen,
31	34	av �snor sextioett tusen,
31	35	och av m�nniskor, s�dana kvinnor som icke hade haft med mank�n att skaffa, tillsammans trettiotv� tusen personer.
31	36	Och h�lften d�rav, eller den del om tillf�ll dem som hade varit med striden, utgjorde: av f�r ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra,
31	37	varav skatten �t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem f�r;
31	38	av f�kreatur trettiosex tusen, varav skatten �t HERREN sjuttiotv�;
31	39	av �snor trettio tusen fem hundra, varav skatten �t HERREN sextioen;
31	40	av m�nniskor sexton tusen, varav skatten �t HERREN trettiotv� personer.
31	41	Och skatten, den f�r HERREN best�mda g�rden, gav Mose �t pr�sten Eleasar, s�som HERREN hade bjudit Mose.
31	42	Och den h�lft, som tillf�ll de �vriga israeliterna, och som Mose hade avskilt fr�n krigsfolkets,
31	43	denna h�lft, den som tillf�ll menigheten, utgjorde: av f�r tre hundra trettiosju tusen fem hundra,
31	44	av f�kreatur trettiosex tusen,
31	45	av �snor trettio tusen fem hundra
31	46	och av m�nniskor sexton tusen.
31	47	Och ur denna h�lft, som tillf�ll de �vriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, b�de av m�nniskor och av boskap, och gav detta �t leviterna, som det �l�g att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt s�som HERREN hade bjudit Mose.
31	48	Och bef�lhavarna �ver h�rens avdelningar, �ver- och underh�vitsm�nnen, tr�dde fram till Mose.
31	49	Och de sade till Mose: �Dina tj�nare hava r�knat antalet av de krigsm�n som vi hava haft under v�rt bef�l, och icke en enda fattas bland oss.
31	50	D�rf�r hava vi nu s�som en offerg�va �t HERREN burit fram var och en del som han har kommit �ver av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, �rh�ngen och halssmycken, detta f�r att bringa f�rsoning f�r oss inf�r HERRENS ansikte.�
31	51	Och Mose och pr�sten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.
31	52	Och guldet som gavs s�som g�rd �t HERREN av �ver- och underh�vitsm�nnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.
31	53	Manskapet hade tagit byte var och en f�r sig.
31	54	Och Mose och pr�sten Eleasar togo emot guldet av �ver- och underh�vitsm�nnen och buro in det i uppenbarelset�ltet, f�r att det skulle bringa Israels barn i �minnelse inf�r HERRENS ansikte.
32	1	Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och n�r de s�go Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt f�r boskap.
32	2	D� kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och pr�sten Eleasar och menighetens h�vdingar:
32	3	�Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,
32	4	det land som HERREN har l�tit Israels menighet intaga, �r ett land f�r boskap, och dina tj�nare hava boskap.�
32	5	Och de sade ytterligare: �Om vi hava funnit n�d inf�r dina �gon s� m� detta land givas �t dina tj�nare till besittning. L�t oss slippa att g� �ver Jordan.�
32	6	Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: �Skolen d� I stanna h�r, under det att edra br�der draga ut i krig?
32	7	Varf�r viljen I avv�nda Israels barns hj�rtan fr�n att g� �ver floden, in i det land som HERREN har givit �t dem?
32	8	S� gjorde ock edra f�der, n�r jag s�nde dem fr�n Kades-Barnea f�r att bese landet:
32	9	sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avv�nde de Israels barns hj�rtan fr�n att g� in i det land som HERREN hade givit �t dem.
32	10	Och p� den dagen uppt�ndes HERRENS vrede, och han svor och sade:
32	11	'Av de m�n som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som �r tjugu �r gammal eller d�rut�ver f� se det land som jag med ed har lovat �t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterf�ljt mig
32	12	ingen f�rutom Kaleb, Jefunnes son, kenas�en, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterf�ljt HERREN.'
32	13	S� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, och han l�t dem driva omkring i �knen i fyrtio �r, till dess att hela det sl�kte hade d�tt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS �gon.
32	14	Och se, nu haven I tr�tt i edra f�ders fotsp�r, I, syndiga m�ns avf�da, och �ken s� �nnu mer HERRENS vredes gl�d mot Israel.
32	15	D� I nu v�nden eder bort ifr�n honom, skall han l�ta Israel �nnu l�ngre bliva kvar i �knen, och I dragen s� f�rd�rv �ver allt detta folk.�
32	16	D� tr�dde de fram till honom och sade: �L�t oss h�r bygga g�rdar �t var boskap och st�der �t v�ra kvinnor och barn.
32	17	Sj�lva vilja vi sedan skyndsamt v�pna oss och g� �stad i spetsen f�r Israels barn, till dess vi hava f�rt dem dit de skola. Under tiden kunna v�ra kvinnor och barn bo i de bef�sta st�derna och s� vara skyddade mot landets inbyggare.
32	18	Vi skola icke v�nda tillbaka hem, f�rr�n Israels barn hava f�tt var och en sin arvedel.
32	19	Ty vi vilja icke taga v�r arvedel j�mte dem, p� andra sidan Jordan och l�ngre bort, utan v�r arvedel har tillfallit oss h�r p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan.�
32	20	Mose svarade dem: �Om I g�ren s�som I nu haven sagt, om I v�pnen eder inf�r HERREN till kriget,
32	21	s� att alla edra v�pnade m�n g� �ver Jordan inf�r HERREN och stanna d�r, till dess han har f�rdrivit sina fiender f�r sig,
32	22	om I allts� v�nden tillbaka f�rst d� landet har blivit HERREN underd�nigt, s� skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall d� bliva eder besittning inf�r HERREN.
32	23	Men om I icke s� g�ren, se, d� synden I mot HERREN, och I skolen d� komma att f�rnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
32	24	Byggen eder nu st�der �t edra kvinnor och barn, och g�rdar �t eder boskap, och g�ren vad eder mun har talat.�
32	25	Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: �Dina tj�nare skola g�ra s�som min herre bjuder.
32	26	V�ra barn v�ra hustrur, v�r boskap och alla v�ra dragare skola bliva kvar h�r i Gileads st�der.
32	27	Men dina tj�nare, vi s� m�nga som �ro v�pnade till strid, skola draga dit�ver och k�mpa inf�r HERREN, s�som min herre har sagt.�
32	28	Och Mose gav befallning om dem �t pr�sten Eleasar och �t Josua, Nuns son, och �t huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns stammar.
32	29	Mose sade till dem: �Om Gads barn och Rubens barn g� �ver Jordan med eder, s� m�nga som �ro v�pnade till att k�mpa inf�r HERREN, och landet s� bliver eder underd�nigt, d� skolen I �t dem giva landet Gilead till besittning.
32	30	Men om de icke draga v�pnade dit�ver med eder, s� skola de f� sin besittning ibland eder i Kanaans land.�
32	31	Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: �Vad HERREN har sagt till dina tj�nare, det vilja vi g�ra.
32	32	Vi vilja draga v�pnade �ver till Kanaans land inf�r HERREN, och s� f� v�r arvsbesittning har p� andra sidan Jordan.�
32	33	S� gav d� Mose �t dem, �t Gads barn, Rubens barn och ena h�lften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amor�ernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: sj�lva landet med dess st�der och dessas omr�den, landets st�der runt omkring.
32	34	Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
32	35	Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
32	36	Bet-Nimra och Bet-Haran, bef�sta st�der och boskapsg�rdar.
32	37	Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
32	38	Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava �ndrats -- och Sibma. Och de g�vo namn �t st�derna som de byggde upp.
32	39	Och Makirs, Manasses sons, barn gingo �stad till Gilead och intogo det och f�rdrevo amor�erna som bodde d�r.
32	40	Och Mose gav Gilead �t Makir, Manasses son, och han bosatte sig d�r.
32	41	Och Jair, Manasses son, gick �stad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.
32	42	Och Noba gick �stad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.
33	1	Dessa voro Israels barns l�gerplatser, n�r de drogo ut ur Egyptens land, efter sina h�rskaror, anf�rda av Mose och Aron.
33	2	Och Mose upptecknade p� HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de �ndrade l�gerplats. Och dessa voro nu deras l�gerplatser, alltefter som uppbrottsorterna f�ljde p� varandra:
33	3	De br�to upp fr�n Rameses i f�rsta m�naden, p� femtonde dagen i f�rsta m�naden. Dagen efter p�skh�gtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inf�r alla egyptiers �gon,
33	4	under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de f�rstf�dda, d� n�r HERREN h�ll dom �ver deras gudar.
33	5	S� br�to nu Israels barn upp fr�n Rameses och l�grade sig i Suckot.
33	6	Och de br�to upp fr�n Suckot och l�grade sig i Etam, d�r �knen begynte.
33	7	Och de br�to upp fr�n Etam och v�nde om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och l�grade sig framf�r Migdol.
33	8	Och de br�to upp fr�n Hahirot och gingo mitt igenom havet in i �knen och t�gade s� tre dagsresor i Etams �ken och l�grade sig i Mara.
33	9	Och de br�to upp fr�n Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenk�llor och sjuttio palmtr�d, och de l�grade sig d�r.
33	10	Och de br�to upp fr�n Elim och l�grade sig vid R�da havet.
33	11	Och de br�to upp fr�n R�da havet och l�grade sig i �knen Sin.
33	12	Och de br�to upp fr�n �knen Sin och l�grade sig i Dofka.
33	13	Och de br�to upp fr�n Dofka och l�grade sig i Alus.
33	14	Och de br�to upp fr�n Alus och l�grade sig i Refidim, och d�r fanns intet vatten �t folket att dricka.
33	15	Och de br�to upp fr�n Refidim och l�grade sig i Sinais �ken.
33	16	Och de br�to upp fr�n Sinais �ken och l�grade sig i Kibrot-Hattaava.
33	17	Och de br�to upp fr�n Kibrot-Hattaava och l�grade sig i Haserot.
33	18	Och de br�to upp fr�n Haserot och l�grade sig i Ritma.
33	19	Och de br�to upp fr�n Ritma och l�grade sig i Rimmon-Peres.
33	20	Och de br�to upp fr�n Rimmon-Peres och l�grade sig i Libna.
33	21	Och de br�to upp fr�n Libna och l�grade sig i Rissa.
33	22	Och de br�to upp fr�n Rissa och l�grade sig i Kehelata.
33	23	Och de br�to upp fr�n Kehelata och l�grade sig vid berget Sefer.
33	24	Och de br�to upp fr�n berget Sefer och l�grade sig i Harada.
33	25	Och de br�to upp fr�n Harada och l�grade sig i Makhelot.
33	26	Och de br�to upp fr�n Makhelot och l�grade sig i Tahat.
33	27	Och de br�to upp fr�n Tahat och l�grade sig i Tera.
33	28	Och de br�to upp fr�n Tera och l�grade sig i Mitka.
33	29	Och de br�to upp fr�n Mitka och l�grade sig i Hasmona.
33	30	Och de br�to upp fr�n Hasmona och l�grade sig i Moserot.
33	31	Och de br�to upp fr�n Moserot och l�grade sig i Bene-Jaakan.
33	32	Och de br�to upp fr�n Bene-Jaakan och l�grade sig i Hor-Haggidgad.
33	33	Och de br�to upp fr�n Hor-Haggidgad och l�grade sig i Jotbata.
33	34	Och de br�to upp fr�n Jotbata och l�grade sig i Abrona.
33	35	och de br�to upp fr�n Abrona och l�grade sig i Esjon-Geber.
33	36	Och de br�to upp fr�n Esjon-Geber och l�grade sig i �knen Sin, det �r Kades.
33	37	Och de br�to upp fr�n Kades och l�grade sig vid berget Hor, p� gr�nsen till Edoms land.
33	38	Och pr�sten Aron steg upp p� berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog d�r i det fyrtionde �ret efter Israels barns utt�g ur Egyptens land, i femte m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden.
33	39	Och Aron var ett hundra tjugutre �r gammal, n�r han dog p� berget Hor.
33	40	Och konungen i Arad, kanan�en, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu h�ra att Israels barn voro i ant�gande.
33	41	Och de br�to upp fr�n berget Hor och l�grade sig i Salmona.
33	42	Och de br�to upp fr�n Salmona och l�grade sig i Punon.
33	43	Och de br�to upp fr�n Punon och l�grade sig i Obot.
33	44	Och de br�to upp fr�n Obot och l�grade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gr�ns.
33	45	Och de br�to upp fr�n Ijim och l�grade sig i Dibon-Gad.
33	46	Och de br�to upp fr�n Dibon-Gad och l�grade sig i Almon-Diblataima.
33	47	Och de br�to upp fr�n Almon-Diblataima och l�grade sig vid Abarimbergen, framf�r Nebo.
33	48	Och de br�to upp fr�n Abarimbergen och l�grade sig p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
33	49	Och deras l�ger vid Jordan str�ckte sig fr�n Bet-Hajesimot �nda till Abel-Hassitim p� Moabs hedar.
33	50	Och HERREN talade till Mose p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
33	51	Tala till Israels barn och s�g till dem: N�r I haven g�tt �ver Jordan, in i Kanaans land,
33	52	skolen I f�rdriva landets alla inbyggare f�r eder, och I skolen f�rst�ra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna bel�ten skolen I f�rst�ra, och alla deras offerh�jder skolen I �del�gga.
33	53	Och I skolen intaga landet och bos�tta eder d�r, ty �t eder har jag givit landet till besittning.
33	54	Och I skolen utskifta landet s�som arvedel �t eder genom lottkastning efter edra sl�kter; �t en st�rre stam skolen I giva en st�rre arvedel, och �t en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall f� sin del d�r lotten best�mmer att han skall hava den; efter edra f�dernestammar skolen I utskifta landet s�som arvedel �t eder.
33	55	Men om I icke f�rdriven landets inbyggare f�r eder, s� skola de som I l�ten vara kvar av dem bliva t�rnen i edra �gon och taggar i edra sidor, och skola tr�nga eder i landet d�r I bon.
33	56	Och d� skall jag g�ra med eder s�, som jag hade t�nkt g�ra med dem.
34	1	Och HERREN talade till Mose och sade:
34	2	Bjud Israels barn och s�g till dem: N�r I kommen till Kanaans land, d� �r detta det land som skall tillfalla eder s�som arvedel: Kanaans land, s� l�ngt dess gr�nser n�.
34	3	Edert land skall p� s�dra sidan str�cka sig fr�n �knen Sin utmed Edom; och eder s�dra gr�ns skall i �ster begynna vid �ndan av Salthavet.
34	4	Sedan skall eder gr�ns b�ja sig s�der om Skorpionh�jden och g� fram till Sin och g� ut s�der om Kades-Barnea. Och den skall g� vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon.
34	5	Och fr�n Asmon skall gr�nsen b�ja sig mot Egyptens b�ck och g� ut vid havet.
34	6	Och eder gr�ns i v�ster skall vara Stora havet; det skall utg�ra gr�nsen. Detta skall vara eder gr�ns i v�ster.
34	7	Och detta skall vara eder gr�ns i norr: Fr�n Stora havet skolen I draga eder gr�nslinje fram vid berget Hor.
34	8	Fr�n berget Hor skolen I draga eder gr�nslinje dit d�r v�gen g�r till Hamat, och gr�nsen skall g� ut vid Sedad.
34	9	Sedan skall gr�nsen g� till Sifron och d�rifr�n ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder gr�ns i norr.
34	10	och s�som eder gr�ns i �ster skolen I draga upp en linje fr�n Hasar-Enan fram till Sefam.
34	11	Och fr�n Sefam skall gr�nsen g� ned till Haribla, �ster om Ain, och gr�nsen skall g� vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsj�n, �sterut.
34	12	Sedan skall gr�nsen g� ned till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara edert land, med dess gr�nser runt omkring.
34	13	Och Mose bj�d Israels barn och sade: Detta �r det land som I genom lottkastning skolen utskifta s�som arvedel �t eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas �t de nio stammarna och den ena halva stammen.
34	14	Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra h�lften av Manasse stam, dessa hava redan f�tt sin arvedel.
34	15	Dessa tv� stammar och denna halva stam hava f�tt sin arvedel p� andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, �sterut mot solens uppg�ng.
34	16	Och HERREN talade till Mose och sade:
34	17	Dessa �ro namnen p� de m�n som skola �t eder utskifta landet i arvslotter: f�rst och fr�mst pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son;
34	18	vidare skolen I taga en h�vding ur var stam till att utskifta landet,
34	19	och dessa �ro de m�nnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
34	20	av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son;
34	21	av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
34	22	av Dans barns stam en h�vding, Bucki, Joglis son;
34	23	av Josefs barn: av Manasse barns stam en h�vding, Hanniel, Efods son,
34	24	och av Efraims barn stam en h�vding, Kemuel, Siftans son;
34	25	av Sebulons barns stam en h�vding, Elisafan, Parnaks son;
34	26	av Isaskars barns stam en h�vding, Paltiel, Assans son;
34	27	av Asers barns stam en h�vding, Ahihud, Selomis son;
34	28	av Naftali barns stam en h�vding, Pedael, Ammihuds son.
34	29	Dessa �ro de som HERREN bj�d att utskifta arvslotterna �t Israels barn i Kanaans land.
35	1	Och HERREN talade till Mose p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
35	2	Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f� till besittning skola �t leviterna giva st�der att bo i; utmarker runt omkring dessa st�der skolen I ock giva �t leviterna.
35	3	St�derna skola de sj�lva hava att bo i, men de tillh�rande utmarkerna skola vara f�r deras dragare och deras boskap och alla deras �vriga djur.
35	4	Och st�dernas utmarker, som I skolen giva �t leviterna, skola str�cka sig tusen alnar fr�n stadsmuren ut�t p� alla sidor.
35	5	Och utanf�r staden skolen I m�ta upp p� �stra sidan tv� tusen alnar, p� v�stra sidan tv� tusen alnar, p� s�dra sidan tv� tusen alnar och p� norra sidan tv� tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de f� s�som utmarker till sina st�der.
35	6	Och de st�der som I given �t leviterna skola f�rst och fr�mst vara de sex frist�derna, vilka I skolen giva till det �ndam�let att en dr�pare m� kunna fly till dem; vidare skolen I j�mte dessa st�der giva dem fyrtiotv� andra,
35	7	s� att de st�der som I given �t leviterna tillsammans utg�ra fyrtio�tta st�der, med tillh�rande utmarker.
35	8	Och av dessa st�der, som I skolen giva av Israels barns besittningsomr�de, skolen I taga flera ur den stam som �r st�rre, och f�rre ur den som �r mindre. Var stam skall �t leviterna giva ett antal av sina st�der, som svarar mot den arvedel han sj�lv har f�tt.
35	9	Och HERREN talade till Mose och sade:
35	10	Tala till Israels barn och s�g till dem: N�r I haven g�tt �ver Jordan, in i Kanaans land,
35	11	skolen I utse �t eder vissa st�der, som I skolen hava till frist�der, till vilka en dr�pare som oupps�tligen har d�dat n�gon m� kunna fly.
35	12	Och dessa st�der skolen I hava s�som tillflyktsorter undan blodsh�mnaren, s� att dr�paren slipper d�, f�rr�n han har st�tt till r�tta inf�r menigheten.
35	13	Och de st�der som I skolen giva till frist�der skola vara sex.
35	14	Tre av st�derna skolen I giva p� andra sidan Jordan, och de tre �vriga st�derna skolen I giva i sj�lva Kanaans land;
35	15	dessa skola vara frist�der. Israels barn, s�v�l som fr�mlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex st�der s�som tillflyktsorter, till vilka var och er som oupps�tligen har d�dat n�gon m� kunna fly.
35	16	Men om n�gon sl�r en annan till d�ds med ett f�rem�l av j�rn, s� �r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med d�den.
35	17	Likaledes, om n�gon i sin hand har en sten med vilken ett dr�pslag kan givas, och han d�rmed sl�r en annan till d�ds, s� �r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med d�den.
35	18	Eller om n�gon i sin hand har ett f�rem�l av tr� varmed ett dr�pslag kan givas, och han d�rmed sl�r en annan till d�ds, s� �r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med d�den.
35	19	Blodsh�mnaren m� d�da den dr�paren; varhelst han tr�ffar p� honom m� han d�da honom.
35	20	Likaledes om n�gon av hat st�ter till en annan, eller med ber�tt mod kastar n�got p� honom; s� att han d�r,
35	21	eller av fiendskap sl�r honom till d�ds med handen, d� skall den som gav slaget straffas med d�den, ty han �r en sannskyldig dr�pare; blodsh�mnaren m� d�da den dr�paren, varhelst han tr�ffar p� honom
35	22	Men om n�gon av v�da, utan fiendskap, st�ter till en annan, eller utan ber�tt mod kastar p� honom n�got f�rem�l, vad det vara m�;
35	23	eller om han, utan att se honom, med n�gon sten varmed dr�pslag kan givas tr�ffar honom, s� att han d�r, och detta utan att han var hans fiende eller hade f�r avsikt att skada honom,
35	24	d� skall menigheten d�ma mellan den som gav slaget och blodsh�mnaren, enligt h�r givna f�reskrifter.
35	25	Och menigheten skall r�dda dr�paren ur blodsh�mnarens hand, och menigheten skall l�ta honom v�nda tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och d�r skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde �verstepr�sten d�r.
35	26	Men om dr�paren g�r utom omr�det f�r den fristad dit han har flytt,
35	27	och blodsh�mnaren d�, n�r han tr�ffar p� honom utom hans fristads omr�de, dr�per dr�paren, s� vilar ingen blodskuld p� honom.
35	28	Ty i sin fristad skall en dr�pare stanna kvar, till dess �verstepr�sten d�r; men efter �verstepr�stens d�d m� han v�nda tillbaka till den ort d�r han har sin besittning.
35	29	Och detta skall vara en r�ttsstadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte, var I �n �ren bosatta.
35	30	Om n�gon sl�r ihj�l en annan, skall man, efter vittnens utsago, dr�pa dr�paren; men en enda persons vittnesm�l �r icke nog f�r att man skall kunna d�ma n�gon till d�den.
35	31	I skolen icke taga l�sen f�r en dr�pares liv, om han �r skyldig till d�den, utan han skall straffas med d�den.
35	32	Ej heller skolen I taga l�sen f�r att den som har flytt till en fristad skall f�re pr�stens d�d f� v�nda tillbaka och bo i landet.
35	33	I skolen icke ohelga det land d�r I �ren; genom blod ohelgas landet, och f�rsoning kan icke bringas f�r landet f�r det blod som har blivit utgjutet d�ri, annat �n genom dens blod, som har utgjutit det.
35	34	I skolen icke orena landet d�r I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.
36	1	Och huvudm�nnen f�r familjerna i Gileads barns sl�kt -- Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns sl�kter -- tr�dde fram och talade inf�r Mose och de h�vdingar som voro huvudm�n f�r Israels barns familjer.
36	2	De sade: �HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning g�ra landet s�som arvedel �t Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, v�r broders, arvedel �t hans d�ttrar.
36	3	Men om nu dessa bliva gifta med n�gon ur Israels barns andra stammar, s� tages deras arvedel bort ifr�n v�ra f�ders arvedel, under det att den stam de komma att tillh�ra f�r sin arvedel �kad; p� detta s�tt bliver en del av v�r arvslott oss fr�ntagen.
36	4	N�r sedan jubel�ret intr�der f�r Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillh�ra, men fr�n v�r f�dernestams arvedel tages deras arvedel bort.�
36	5	D� bj�d Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: �Josefs barns stam har talat r�tt.
36	6	Detta �r vad HERREN bjuder ang�ende Selofhads d�ttrar; han s�ger: De m� gifta sig med vem de finna f�r gott, allenast de gifta sig inom en sl�kt som h�r till deras egen f�dernestam.
36	7	Ty en arvedel som tillh�r n�gon, av Israels barn m� icke g� �ver fr�n en stam till en annan, utan Israels barn skola beh�lla kvar var och en sin f�dernestams arvedel.
36	8	Och n�r en kvinna som inom n�gon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av n�gon sl�kt som h�r till hennes egen f�dernestam, s� att Israels barn f�rbliva i besittning var och en av sina f�ders arvedel.
36	9	Ty ingen arvedel m� g� �ver fr�n en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola beh�lla kvar var och en sin arvedel.�
36	10	Selofhads d�ttrar gjorde s�som HERREN hade bjudit Mose.
36	11	Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads d�ttrar, gifte sig med sina farbr�ders s�ner.
36	12	De blevo allts� gifta inom Manasses, Josefs sons, barns sl�kter, och deras arvedel stannade s� kvar inom deras f�dernesl�kts stam.
36	13	Dessa �ro de bud och r�tter som HERREN genom Mose gav Israels barn, p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: