Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Lamentations

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Huru �vergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en �nka. Hon som var s� m�ktig bland folken, en furstinna bland l�nderna, hon m�ste nu g�ra tr�ltj�nst.
1	2	Bittert gr�ter hon i natten, och t�rar rinna utf�r hennes kind. Ingen finnes, som tr�star henne, bland alla hennes v�nner. Alla hennes n�rmaste hava varit trol�sa mot henne; de hava blivit hennes fiender.
1	3	Juda har m�st g� i landsflykt efter att hava utst�tt el�nde och sv�ra vederm�dor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes f�rf�ljare hava fallit �ver henne, mitt i hennes tr�ngm�l.
1	4	V�garna till Sion ligga s�rjande, d� nu ingen kommer till h�gtiderna. Alla hennes portar �ro �de, hennes pr�ster sucka. Hennes jungfrur �ro bedr�vade, och sj�lv s�rjer hon bittert.
1	5	Hennes ov�nner hava f�tt �vermakten, f�r hennes fiender g�r allt v�l. Ty HERREN har s�nt henne bedr�velser f�r hennes m�nga �vertr�delsers skull. Hennes barn hava m�st g� i f�ngenskap, bortdrivna av ov�nnen.
1	6	S� har all dottern Sions h�rlighet f�rsvunnit ifr�n henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna n�got bete; vanm�ktiga s�ka de fly bort, undan sina f�rf�ljare.
1	7	I denna sitt el�ndes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ih�g allt vad dyrbart hon �gde i forna dagar. Nu d� hennes folk har fallit f�r ov�nnens hand och hon icke har n�gon hj�lpare nu se hennes ov�nner med h�n p� hennes underg�ng.
1	8	Sv�rt hade Jerusalem f�rsynda sig; d�rf�r har hon blivit en styggelse. Alla som �rade henne f�rakta henne nu, d� de se hennes blygd. D�rf�r suckar hon ock sj�lv och drager sig undan.
1	9	Orenhet fl�ckar hennes kl�desf�llar; hon t�nkte icke p� anden. D�rf�r vart hennes fall s� gruvligt; ingen finnes, som tr�star henne. Se, HERRE, till mitt el�nde, ty fienden f�rh�ver sig.
1	10	Ov�nnen r�ckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon �gde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just s�dana som du hade f�rbjudit att komma in i din f�rsamling.
1	11	Allt hennes folk m�ste med suckan tigga sitt br�d; f�r vad dyrbart de �gde m�ste de k�pa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta p� huru f�raktad jag har blivit.
1	12	G�r detta eder ej till sinnes, I alla som dragen v�gen fram? Akten h�rp� och sen till: kan n�gon pl�ga vara lik den varmed jag har blivit hems�kt, den varmed HERREN har bedr�vat mig p� sin gl�dande vredes dag?
1	13	Fr�n h�jden s�nde han en eld i mina ben och f�rd�rvade dem. Han bredde ut ett n�t f�r mina f�tter, han st�tte mig tillbaka. F�r�delse l�t han g� �ver mig, han gjorde mig maktl�s f�r alltid.
1	14	Mina �vertr�delser kn�tos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de p� min hals; s� br�t han ned min kraft. Herren gav mig i h�nderna p� m�nniskor som jag ej kan st� emot.
1	15	Alla de tappra k�mpar jag hyste aktade Herren f�r intet. Han lyste ut h�gtid, mig till f�rd�rv, f�r att krossa mina unga m�n. Ja, vinpressen trampade Herren till of�rd f�r jungfrun dottern Juda.
1	16	F�rdenskull gr�ter jag; mitt �ga, det flyter i t�rar; ty fj�rran ifr�n mig �ro de som skulle tr�sta mig och vederkvicka min sj�l. F�r�delse har g�tt �ver mina barn, ty fienden har blivit mig �verm�ktig.
1	17	Sion r�cker ut sina h�nder, men ingen finnes, som tr�star henne; mot Jakob b�dade HERREN upp ov�nner fr�n alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem.
1	18	Ja, HERREN �r r�ttf�rdig, ty jag var genstr�vig mot hans bud. H�ren d�, alla I folk, och sen min pl�ga: mina jungfrur och mina unga m�n fingo g� i f�ngenskap.
1	19	Jag kallade p� mina v�nner, men de bedrogo mig. Mina pr�ster och mina �ldste f�rgingos i staden, medan de tiggde sig mat f�r att stilla sin hunger.
1	20	Se HERRE, huru jag �r i n�d, mitt innersta �r uppr�rt. Mitt hj�rta v�nder sig i mitt br�st, d�rf�r att jag var s� genstr�vig. Ute har sv�rdet f�rgjort mina barn, och inomhus pesten.
1	21	V�l h�r man huru jag suckar, men ingen finnes, som tr�star mig; alla mina fiender h�ra om min olycka och fr�jda sig �ver att du har gjort detta. Den dag du f�rkunnade har du l�tit komma. Dock, dem skall det g� s�som mig.
1	21	L�t all deras ondska komma inf�r ditt ansikte, och hems�k dem, likasom du har hems�kt mig f�r alla mina �vertr�delsers skull ty m�nga �ro mina suckar, och mitt hj�rta �r sjukt.
2	1	Huru h�ljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i m�rker! Fr�n himmelen ned till jorden kastade han Israels h�rlighet. Han v�rdade sig icke om sin fotapall p� sin vredes dag.
2	2	Utan skonsamhet f�rd�rvade Herren alla Jakobs boningar; i sin f�rgrymmelse br�t han ned dottern Judas f�sten, ja, han slog dem till jorden, han osk�rade riket och dess furstar.
2	3	I sin vredes gl�d h�gg han av vart Israels horn; han h�ll sin h�gra hand tillbaka, n�r fienden kom. Jakob f�rbr�nde han lik en l�gande eld, som f�rt�r allt runt omkring.
2	4	Han sp�nde sin b�ge s�som en fiende, med sin h�gra hand stod han fram s�som en ov�n och dr�pte alla som voro v�ra �gons lust. �ver dottern Sions hydda utg�t han sin vrede s�som en eld.
2	5	Herren kom s�som en fiende och f�rd�rvade Israel, han f�rd�rvade alla dess palats, han f�rst�rde dess f�sten; s� hopade han �ver dottern Juda j�mmer p� j�mmer.
2	6	Och han br�t ned sin hydda s�som en tr�dg�rd, han f�rst�rde sin h�gtidsplats. B�de h�gtid och sabbat l�t HERREN bliva f�rg�tna i Sion, och i sin vredes f�rgrymmelse f�rsk�t han b�de konung och pr�st.
2	7	Herren f�rkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus s�som p� en h�gtidsdag.
2	8	HERREN hade beslutit att f�rst�ra dottern Sions murar; han sp�nde m�tsn�ret till att f�rd�rva och drog sin hand ej tillbaka. Han l�t sorg komma �ver vallar och murar; f�rfallna ligga de nu alla.
2	9	Hennes portar sj�nko ned i jorden, han br�ckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undf� ej heller n�gon syn fr�n HERREN.
2	10	Dottern Sions �ldste sitta d�r stumma p� jorden, de hava str�tt stoft p� sina huvuden och h�ljt sig i sorgdr�kt; Jerusalems jungfrur s�nka sina huvuden mot jorden.
2	11	Mina �gon �ro f�rt�rda av gr�t, mitt innersta �r uppr�rt, min lever �r s�som utgjuten p� jorden f�r dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn f�rsm�kta p� gatorna i staden.
2	12	De ropa till sina m�drar: �Var f� vi br�d och vin?� Ty f�rsm�ktande ligga de s�som slagna p� gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina m�drars famn.
2	13	Vad j�mf�rligt skall jag framl�gga f�r dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande �de kan jag draga fram till din tr�st, du jungfru dotter Sion? Din skada �r ju stor s�som ett hav; vem kan hela dig?
2	14	Dina profeters syner voro falskhet och fl�rd, de blottade icke f�r dig din missg�rning, s� att du kunde bliva uppr�ttad; de utsagor de f�rkunnade f�r dig voro falskhet och f�rf�relse.
2	15	Alla v�gfarande sl� ihop h�nderna, dig till h�n; de vissla och skaka huvudet �t dottern Jerusalem: ��r detta den stad som man kallade 'sk�nhetens fullhet', 'hela jordens fr�jd'?�
2	16	Alla dina fiender sp�rra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman t�nderna, de s�ga: �Vi hava f�rd�rvat henne. Ja, detta �r den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.�
2	17	HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han f�r l�nge sedan hade f�rordnat; han har brutit ned utan f�rskoning. Och han har l�tit fienden gl�djas �ver dig, han har upph�jt dina ov�nners horn.
2	18	Deras hj�rtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, l�t dina t�rar rinna som en b�ck, b�de dag och natt; l�t dig icke f�rtr�ttas, unna ditt �ga ingen ro.
2	19	St� upp, ropa h�gt i natten, n�r dess v�kter begynna, utgjut ditt hj�rta s�som vatten inf�r Herrens ansikte; lyft upp till honom dina h�nder f�r dina barns liv, ty de f�rsm�kta av hunger i alla gators h�rn.
2	20	Se, HERRE, och akta p� vem du s� har hems�kt. Skola d� kvinnor n�dgas �ta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dr�pa pr�ster och profeter?
2	21	P� jorden, ute p� gatorna, ligga de, b�de unga och gamla; mina jungfrur och mina unga m�n hava fallit f�r sv�rd. Du dr�pte p� din vredes dag, du slaktade utan f�rskoning.
2	22	S�som till en h�gtidsdag kallade du samman mot mig f�rskr�ckelser ifr�n alla sidor; och p� HERRENS vredes dag fanns ingen som blev r�ddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem f�rgjorde min fiende.
3	1	Jag �r en man som har pr�vat el�nde under hans vredes ris.
3	2	Mig har han f�rt och l�tit vandra genom m�rker och genom ljus.
3	3	Ja, mot mig v�nder han sin hand best�ndigt, �ter och �ter.
3	4	Han har uppfr�tt mitt k�tt och min hud, han har krossat benen i mig.
3	5	Han har kringskansat och omv�rvt mig med gift och vederm�da.
3	6	I m�rker har han lagt mig s�som de l�ngesedan d�da.
3	7	Han har kringmurat mig, s� att jag ej kommer ut, han har lagt p� mig tunga fj�ttrar.
3	8	Huru jag �n klagar och ropar, tillstoppar han �ronen f�r min b�n.
3	9	Med huggen sten har han murat f�r mina v�gar, mina stigar har han gjort sv�ra.
3	10	En lurande bj�rn �r han mot mig, ett lejon som ligger i f�rs�t.
3	11	Han f�rde mig p� villov�g och rev mig i stycken, f�r�delse l�t han g� �ver mig.
3	12	Han sp�nde sin b�ge och satte mig upp till ett m�l f�r sin pil.
3	13	Ja, pilar fr�n sitt koger s�nde han in i mina njurar.
3	14	Jag blev ett �tl�je f�r hela mitt folk en visa f�r dem hela dagen.
3	15	Han m�ttade mig med bittra �rter, han gav mig mal�rt att dricka.
3	16	Han l�t mina t�nder bita s�nder sig p� stenar, han h�ljde mig med aska.
3	17	Ja, du f�rkastade min sj�l och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
3	18	Jag sade: �Det �r ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.�
3	19	T�nk p� mitt el�nde och min husvillhet, p� mal�rten och giftet!
3	20	Stadigt t�nker min sj�l d�rp� och �r bedr�vad i mig.
3	21	Men detta vill jag besinna, och d�rf�r skall jag hoppas:
3	22	HERRENS n�d �r det att det icke �r ute med oss, ty det �r icke slut med hans barmh�rtighet.
3	23	Den �r var morgon ny, ja, stor �r din trofasthet.
3	24	HERREN �r min del, det s�ger min sj�l mig; d�rf�r vill jag hoppas p� honom.
3	25	HERREN �r god mot dem som f�rbida honom, mot den sj�l som s�ker honom.
3	26	Det �r gott att hoppas i stillhet p� hj�lp fr�n HERREN.
3	27	Det �r gott f�r en man att han f�r b�ra ett ok i sin ungdom.
3	28	M� han sitta ensam och tyst, n�r ett s�dant p�l�gges honom.
3	29	M� han s�nka sin mun i stoftet; kanh�nda finnes �nnu hopp.
3	30	M� han v�nda kinden till �t den som sl�r honom och l�ta m�tta sig med sm�lek.
3	31	Ty Herren f�rkastar icke f�r evig tid;
3	32	utan om han har bedr�vat, s� f�rbarmar han sig igen, efter sin stora n�d.
3	33	Ty icke av villigt hj�rta pl�gar han m�nniskors barn och v�llar dem bedr�velse.
3	34	Att man krossar under sina f�tter alla f�ngar i landet,
3	35	att man vr�nger en mans r�tt inf�r den H�gstes ansikte,
3	36	att man g�r or�tt mot en m�nniska i n�gon hennes sak, skulle Herren icke se det?
3	37	Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bj�d?
3	38	Kommer icke fr�n den H�gstes mun b�de ont och gott?
3	39	Varf�r knorrar d� en m�nniska h�r i livet, varf�r en man, om han drabbas av sin synd?
3	40	L�tom oss rannsaka v�ra v�gar och pr�va dem och omv�nda oss till HERREN.
3	41	L�tom oss upplyfta v�ra hj�rtan, s�v�l som v�ra h�nder, till Gud i himmelen.
3	42	Vi hava varit avf�lliga och genstr�viga, och du har icke f�rl�tit det.
3	43	Du har h�ljt dig i vrede och f�rf�ljt oss, du har dr�pt utan f�rskoning.
3	44	Du har h�ljt dig i moln, s� att ingen b�n har n�tt fram.
3	45	Ja, orena och f�raktade l�ter du oss st� mitt ibland folken.
3	46	Alla v�ra fiender sp�rra upp munnen emot oss.
3	47	Faror och fallgropar m�ta oss f�rd�rv och skada.
3	48	Vattenb�ckar rinna ned fr�n mitt �ga f�r dottern mitt folks skada.
3	49	Mitt �ga fl�dar utan uppeh�ll och f�rtr�ttas icke,
3	50	till dess att HERREN blickar ned fr�n himmelen och ser h�rtill.
3	51	Mitt �ga v�llar mig pl�ga f�r alla min stads d�ttrars skull.
3	52	Jag bliver ivrigt jagad s�som en f�gel av dem som utan sak �ro mina fiender.
3	53	De vilja f�rg�ra mitt liv h�r i djupet, de kasta stenar p� mig.
3	54	Vatten str�mma �ver mitt huvud, jag s�ger: �Det �r ute med mig.�
3	55	Jag �kallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
3	56	Du h�r min r�st; tillslut icke ditt �ra, bered mig lindring, d� jag nu ropar.
3	57	Ja, du nalkas mig, n�r jag �kallar dig; du s�ger: �Frukta icke.�
3	58	Du utf�r, Herre, min sj�ls sak, du f�rlossar mitt liv.
3	59	Du ser, HERRE, den or�tt mig vederfares; skaffa mig r�tt.
3	60	Du ser all deras h�mndgirighet, alla deras anslag mot mig.
3	61	Du h�r deras sm�delser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
3	62	Vad mina motst�ndare tala och t�nka ut �r best�ndigt riktat mot mig.
3	63	Akta p� huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller st� upp.
3	64	Du skall giva dem vederg�llning, HERRE, efter deras h�nders verk.
3	65	Du skall l�gga ett t�ckelse �ver deras hj�rtan; din f�rbannelse skall komma �ver dem.
3	66	Du skall f�rf�lja dem i vrede och f�rg�ra dem, s� att de ej best� under HERRENS himmel.
4	1	Huru har icke guldet ber�vats sin glans, den �dla metallen f�rvandlats! Heliga stenar ligga kringkastade i alla gators h�rn.
4	2	Sions �dlaste s�ner som aktades lika med fint guld, huru r�knas de icke nu s�som lerk�rl, krukmakarh�nders verk!
4	3	Sj�lva schakalerna r�cka spenarna �t sina ungar f�r att giva dem di; men dottern mitt folk har blivit grym, lik strutsen i �knen.
4	4	Spenabarnets tunga l�der av t�rst vid dess gom; le sp�da barnen bedja om br�d, men ingen bryter s�dant �t dem.
4	5	De som f�rr �to l�ckerheter f�rsm�kta nu p� gatorna; de som uppf�ddes i scharlakan m�ste nu ligga i dyn.
4	6	S� var dottern mitt folks missg�rning st�rre �n Sodoms synd, Sodoms, som omst�rtades i ett �gonblick, utan att m�nniskoh�nder kommo d�rvid.
4	7	Hennes furstar voro mer gl�nsande �n sn�, de voro vitare �n mj�lk, deras hy var r�dare �n korall, deras utseende var likt safirens.
4	8	Nu hava deras ansikten blivit m�rkare �n svart f�rg, man k�nner icke igen dem p� gatorna; deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har f�rtorkats och blivit s�som tr�.
4	9	Lyckligare voro de som dr�ptes med sv�rd, �n de �ro, som dr�pas av hunger, de som t�ras bort under kval, utan n�ring fr�n marken.
4	10	Med egna h�nder m�ste �msinta kvinnor koka sina barn f�r att hava dem till f�da vid dottern mitt folks skada.
4	11	HERREN har utt�mt sin f�rt�rnelse, utgjutit sin vredes gl�d; i Sion har han t�nt upp en eld, som har f�rt�rt dess grundvalar.
4	12	Ingen konung p� jorden hade trott det, ingen som bor p� jordens krets, att n�gon ov�n eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.
4	13	F�r dess profeters synders skull har s� skett, f�r dess pr�sters missg�rningar, d�rf�r att de d�rinne utg�to de r�ttf�rdigas blod.
4	14	S�som blinda irra de omkring p� gatorna, fl�ckade av blod. s� att ingen finnes, som v�gar komma vid deras kl�der.
4	15	�Viken undan!� �Oren!�, s� ropar man framf�r dem; �Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!� ja, flyktiga och ostadiga m�ste de vara; bland hedningarna s�ger man om dem: �De skola ej mer finna n�gon boning.�
4	16	HERRENS �syn f�rskingrar dem, han vill icke mer akta p� dem; mot pr�sterna visas intet undseende, mot de �ldste ingen misskund.
4	17	�nnu f�rsm�kta v�ra �gon i f�f�ng v�ntan efter hj�lp; fr�n v�rt v�rdtorn speja vi efter ett folk som �nd� ej kan fr�lsa oss.
4	18	Han lurar p� vara steg, s� att vi ej v�ga g� p� v�ra gator. V�r �nde �r n�ra, vara dagar �ro ute; ja, v�r ande har kommit.
4	19	V�ra f�rf�ljare voro snabbare �n himmelens �rnar; p� bergen jagade de oss, i �knen lade de f�rs�t f�r oss.
4	20	HERRENS smorde, han som var v�r livsfl�kt, blev f�ngad i deras gropar, han under vilkens skugga vi hoppades att f� leva bland folken.
4	21	Ja, fr�jda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i Us' land! Ocks� till dig skall kalken komma; du skall varda drucken och f� ligga blottad.
4	22	Din missg�rning �r ej mer, du dotter Sion; han skall ej �ter f�ra dig bort i f�ngenskap. Men din missg�rning, du dotter Edom, skall han hems�ka; han skall uppenbara dina synder.
5	1	T�nk, HERRE, p� vad som har vederfarits oss sk�da ned och se till v�r sm�lek.
5	2	V�r arvedel har kommit i fr�mlingars �go, v�ra hus i utl�nningars.
5	3	Vi hava blivit v�rnl�sa, vi hava ingen fader; v�ra m�drar �ro s�som �nkor.
5	4	Vattnet som tillh�r oss f� vi dricka allenast f�r penningar; v�r egen ved m�ste vi betala.
5	5	V�ra f�rf�ljare �ro oss p� halsen; huru tr�tta vi �n �ro, unnas oss dock ingen vila.
5	6	Vi hava m�st giva oss under Egypten, under Assyrien, f�r att f� br�d till att m�tta oss med.
5	7	V�ra f�der hava syndat, de �ro icke mer, vi m�ste b�ra deras missg�rningar.
5	8	Tr�lar f� r�da �ver oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras v�ld.
5	9	Med fara f�r v�rt liv h�mta vi v�rt br�d, b�rga det undan �knens sv�rd.
5	10	V�r hud �r gl�dande s�som en ugn, f�r br�nnande hungers skull.
5	11	Kvinnorna kr�nkte man i Sion, jungfrurna i Juda st�der.
5	12	Furstarna blevo upph�ngda av deras h�nder, f�r de �ldste visade de ingen f�rsyn.
5	13	Ynglingarna m�ste b�ra p� kvarnstenar, och gossarna dignade under vedb�rdor.
5	14	De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upph�rt med sitt str�ngaspel.
5	15	V�ra hj�rtan hava icke mer n�gon fr�jd i sorgel�t �r v�r dans f�rvandlad.
5	16	Kronan har fallit ifr�n v�rt huvud; ve oss, att vi syndade s�!
5	17	D�rf�r hava ock v�ra hj�rtan blivit sjuka, d�rf�r �ro v�ra �gon f�rm�rkade,
5	18	f�r Sions bergs skull, som nu ligger �de, s� att r�varna str�va omkring d�rp�.
5	19	Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron best�r fr�n sl�kte till sl�kte.
5	20	Varf�r vill du f�r alltid f�rg�ta oss, f�rkasta oss f�r best�ndigt?
5	21	Tag oss �ter till dig, HERRE, s� att vi f� v�nda �ter; f�rnya v�ra dagar, s� att de bliva s�som fordom.
5	22	Eller har du alldeles f�rkastat oss? F�rt�rnas du p� oss s� �verm�ttan?

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: