Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Jeremiah

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Detta �r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av pr�sterna i Anatot i Benjamins land.
1	2	Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid, i hans trettonde regerings�r,
1	3	Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regerings�r, d� Jerusalems inv�nare i femte m�naden f�rdes bort i f�ngenskap.
1	4	HERRENS ord kom till mig; han sade:
1	5	�F�rr�n jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och f�rr�n du utgick ur moderssk�tet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet f�r folken.�
1	6	Men jag svarade: �Ack Herre HERRE! Se, jag f�rst�r icke att tala, ty jag �r f�r ung.
1	7	D� sade HERREN till mig: �S�g icke: 'Jag �r f�r ung', utan g� �stad vart jag �n s�nder dig, och tala vad jag �n bjuder dig.
1	8	Frukta icke f�r dem; ty jag �r med dig och vill hj�lpa dig, s�ger HERREN.�
1	9	Och HERREN r�ckte ut sin hand och r�rde vid min mun; och HERREN sade till mig: �Se, jag l�gger mina ord i din mun.
1	10	Ja, jag s�tter dig i dag �ver folk och riken, f�r att du skall upprycka och nedbryta, f�rg�ra och f�rd�rva, uppbygga och plantera.�
1	11	Och HERRENS ord kom till mig; han sade: �Vad ser du, Jeremia?� Tag svarade: �Jag ser en gren av ett mandeltr�d.�
1	12	Och HERREN sade till mig: �Du har sett r�tt, ty jag skall vaka �ver mitt ord och l�ta det g� i fullbordan.�
1	13	Och HERRENS ord kom till mig f�r andra g�ngen; han sade: �Vad ser du?� Jag svarade: �Jag ser en sjudande gryta; den synes �t norr till.�
1	14	Och HERREN sade till mig: �Ja, fr�n norr skall olyckan bryta in �ver alla landets inbyggare.
1	15	Ty se, jag skall kalla p� alla folkstammar i rikena norrut, s�ger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt s�te vid ing�ngen till Jerusalems portar och mot alla dess murar, runt omkring, och mot alla Juda st�der.
1	16	Och jag skall g� till r�tta med dem f�r all deras ondska, d�rf�r att de hava �vergivit mig och t�nt offereld �t andra gudar och tillbett sina h�nders verk.
1	17	S� omgjorda nu du dina l�nder, och st� upp och tala till dem allt vad Jag bjuder dig. Var icke f�rf�rad f�r dem, p� det att jag icke m� l�ta vad f�rf�rligt �r komma �ver dig inf�r dem.
1	18	Ty se, jag sj�lv g�r dig i dag till en fast stad och till en j�rnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess pr�ster och mot det meniga folket,
1	19	s� att de icke skola bliva dig �verm�ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag �r med dig, s�ger HERREN, och jag vill hj�lpa dig.�
2	1	Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2	2	G� �stad och predika f�r Jerusalem och s�g: S� s�ger HERREN: Jag kommer ih�g, dig till godo, din ungdoms k�rlek, huru du �lskade mig under din brudtid, huru du f�ljde mig i �knen, i landet d�r man intet s�r.
2	3	Ja, en HERRENS heliga egendom �r Israel, f�rstlingen av hans sk�rd; alla som vilja �ta d�rav �draga sig skuld, olycka kommer �ver dem, s�ger HERREN.
2	4	H�ren HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla sl�kter av Israels hus.
2	5	S� s�ger HERREN: Vad or�tt funno edra f�der hos mig, eftersom de gingo bort ifr�n mig och f�ljde efter f�f�ngliga avgudar och bedrevo f�f�nglighet?
2	6	De fr�gade icke: �Var �r HERREN, han som f�rde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i �knen, det �de och ol�ndiga landet, torrhetens och d�dsskuggans land, det land d�r ingen v�gfarande f�rdades, och d�r ingen m�nniska bodde?�
2	7	Och jag f�rde eder in i det b�rdiga landet, och I fingen �ta av dess frukt och dess goda. Men n�r I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.
2	8	Pr�sterna fr�gade icke: �Var �r HERREN?� De som hade lagen om h�nder ville icke veta av mig, och herdarna avf�llo fr�n mig; profeterna profeterade i Baals namn och f�ljde efter s�dana som icke kunde hj�lpa.
2	9	D�rf�r skall jag �n vidare g� till r�tta med eder, s�ger HERREN, ja, �nnu med edra barnbarn skall jag g� till r�tta.
2	10	Dragen bort till kitt�ernas �l�nder och sen efter, s�nden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om n�got s�dant d�r har skett.
2	11	Har v�l n�got hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock �ro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin �ra mot en avgud som icke kan hj�lpa.
2	12	H�pnen h�r�ver, I himlar; f�rskr�ckens och b�ven storligen, s�ger HERREN.
2	13	Ty mitt folk har beg�tt en dubbel synd: mig hava de �vergivit, en k�lla med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke h�lla vatten.
2	14	�r v�l Israel en tr�l eller en hemf�dd slav, eftersom han s� har l�mnats till plundring?
2	15	Lejon ryta mot honom, de l�ta h�ra sitt skri. De g�ra hans land till en �demark, hans st�der br�nnas upp, s� att ingen kan bo i dem.
2	16	Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg.
2	17	Men �r det ej du sj�lv som v�llar dig detta, d�rmed att du �vergiver HERREN din Gud, n�r han vill leda dig p� den r�tta v�gen?
2	18	Varf�r vill du nu g� till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varf�r vill du g� till Assyrien och dricka av flodens vatten?
2	19	Det �r din ondska som bereder dig tuktan, det �r din avf�llighet som �drager dig straff. M�rk d�rf�r och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du �vergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, s�ger Herren, HERREN Sebaot.
2	20	Ty f�r l�nge sedan br�t du s�nder ditt ok och slet av dina band och sade: �Jag vill ej tj�na.� Och p� alla h�ga kullar och under alla gr�na tr�d lade du dig ned f�r att �va otukt.
2	21	Jag hade ju planterat dig s�som ett �delt vintr�d av alltigenom �kta art; huru har du d� kunnat f�rvandlas f�r mig till vilda rankor av ett fr�mmande vintr�d?
2	22	Ja, om du ock tv�r dig med lutsalt och tager �n s� mycken s�pa, s� f�rbliver dock din missg�rning oren inf�r mig, s�ger Herren, HERREN.
2	23	Huru kan du s�ga: �Jag har ej orenat mig, jag har icke f�ljt efter Baalerna�? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, bet�nk vad du har gjort. Du �r lik ett ystert kamelsto, som l�per hit och dit.
2	24	Du �r lik en vild�sna, fostrad i �knen, en som fl�sar i sin brunst, och vars br�nad ingen kan st�vja; om n�gon vill till henne, beh�ver han ej l�pa sig tr�tt; n�r hennes m�nad kommer, tr�ffar man henne.
2	25	Akta din fot, s� att den icke tappar skon, och din strupe, s� att den ej bliver torr av t�rst. Men du svarar: �Du m�dar dig f�rg�ves. Nej, jag �lskar de fr�mmande, och efter dem vill jag f�lja.�
2	26	S�som tjuven st�r d�r med skam, n�r han ertappas, s� skall Israels hus komma p� skam, med sina konungar, och furstar, med sina pr�ster och profeter,
2	27	dessa som s�ga till tr�stycket: �Du �r min fader�, och s�ga till stenen: �Du har f�tt mig.� Ty de v�nda ryggen till mig och icke ansiktet; men n�r olycka �r p� f�rde, ropa de: �Upp och fr�ls oss!�
2	28	Var �ro d� dina gudar, de som du gjorde �t dig? M� de st� upp. Kunna de fr�lsa dig i din olyckas tid? Ty s� m�nga som dina st�der �ro, s� m�nga hava dina gudar blivit, du Juda.
2	29	Huru kunnen I g� till r�tta med mig? I haven ju alla avfallit fr�n mig, s�ger HERREN.
2	30	F�rg�ves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert sv�rd har f�rt�rt edra profeter, s�som vore det ett f�rh�rjande lejon.
2	31	Du onda sl�kte, giv akt p� HERRENS ord. Har jag d� f�r Israel varit en �ken eller ett m�rkrets land, eftersom mitt folk s�ger: �Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig�?
2	32	Icke f�rg�ter en jungfru sina smycken eller en brud sin g�rdel? Men mitt folk har f�rg�tit mig sedan urminnes tid.
2	33	Huru skickligt g�r du icke till v�ga, n�r du s�ker �lskog! D�rf�r har du ock blivit f�rfaren p� det ondas v�gar.
2	34	Ja, p� dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har d�dat, icke d�rf�r att de ertappades vid inbrott, nej, d�rf�r att din h�g st�r till allt s�dant.
2	35	Och dock s�ger du: �Jag g�r fri ifr�n straff; hans vrede mot mig har f�rvisso upph�rt.� Nej, jag vill g� till r�tta med dig, om du �n s�ger: �Jag har icke syndat.�
2	36	Varf�r har du nu s� br�tt att vandra �stad p� en annan v�g? Ocks� med Egypten skall du komma p� skam, likasom du kom p� skam med Assyrien.
2	37	Ocks� d�rifr�n skall du f� g� din v�g, med h�nderna p� huvudet. Ty HERREN f�rkastar dem som du f�rlitar dig p�, och du skall icke bliva lyckosam med dem.
3	1	Det �r sagt: Om en man skiljer sig fr�n sin hustru, och hon s� g�r bort ifr�n honom och bliver en annan mans hustru, icke f�r han d� �ter komma tillbaka till henne? Bleve icke d� det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med s� m�nga �lskare, du vill �nd� f� komma tillbaka till mig! s�ger HERREN.
3	2	Lyft upp dina �gon till h�jderna och se: var l�t du icke sk�nda dig? Vid v�garna satt du och spejade efter dem, s�som en arab i �knen, och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska.
3	3	V�l blevo regnskurarna f�rh�llna, och intet v�rregn f�ll; men du hade en �ktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas.
3	4	Och �nd� har du nyss ropat till mig: �Min fader!�, Min ungdoms v�n �r du!�
3	5	�Skulle han kunna beh�lla vrede evinnerligen, skulle han framh�rda s� f�r alltid?� S� talar du och g�r dock vad ont �r, ja, fullbordar det ock.
3	6	Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avf�lliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp p� alla h�ga berg och bort under alla gr�na tr�d och bedrev d�r otukt.
3	7	Och jag t�nkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon v�nda tillbaka till mig. Men hon v�nde icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trol�sa kvinnan, s�g det.
3	8	Och jag s�g, att fast�n jag hade skilt mig fr�n Israel, den avf�lliga, och givit henne skiljebrev just f�r hennes �ktenskapsbrotts skull, s� skr�mdes dock hennes syster Juda den trol�sa, icke d�rav, utan gick likaledes �stad och bedrev otukt
3	9	och ohelgade s� landet genom sin l�ttf�rdiga otukt, i det hon begick �ktenskapsbrott med sten och tr�.
3	10	Ja, oaktat allt detta v�nde hennes syster Juda, den trol�sa, icke tillbaka till mig av fullt hj�rta, utan allenast med skrymteri, s�ger HERREN.
3	11	Och HERREN sade till mig: Israel, den avf�lliga, har bevisat sig r�ttf�rdigare �n Juda, den trol�sa.
3	12	G� bort och predika s� norrut och s�g: V�nd om, Israel, du avf�lliga, s�ger HERREN, s� vill jag icke l�ngre med ogunst se p� eder; ty jag �r n�dig, s�ger HERREN, jag beh�ller icke vrede evinnerligen.
3	13	Allenast m� du besinna din missg�rning, att du har varit avf�llig fr�n HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till fr�mmande gudar under alla gr�na tr�d; ja, I haven icke velat h�ra min r�st, s�ger HERREN.
3	14	V�nden om, I avf�lliga barn, s�ger HERREN, ty jag �r eder r�tte herre; s� vill jag h�mta eder, en fr�n var stad och tv� fr�n var sl�kt, och f�ra eder till Sion.
3	15	Och jag vill giva eder herdar efter mitt hj�rta, och de skola f�ra eder i bet med f�rst�nd och insikt.
3	16	Och det skall ske, att n�r I p� den tiden f�r�ken eder och bliven fruktsamma i landet, s�ger HERREN, d� skall man icke mer tala om HERRENS f�rbundsark eller t�nka p� den; man skall icke komma ih�g den eller sakna den, och man skall icke g�ra n�gon ny s�dan.
3	17	Utan p� den tiden skall man kalla Jerusalem �HERRENS tron�; och dit skola f�rsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hj�rtans h�rdhet.
3	18	P� den tiden skall Juda hus g� till Israels hus, och tillsammans skola de komma fr�n nordlandet in i det land som jag gav edra f�der till arvedel.
3	19	Jag t�nkte: �Vilken plats skall jag ej f�rl�na dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra h�rligaste arvedel bland folken!� Och jag t�nkte: �D� skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifr�n mig.�
3	20	Men s�som n�r en hustru �r trol�s mot sin make, s� haven I av Israels hus varit trol�sa mot mig, s�ger HERREN.
3	21	D�rf�r h�ras rop p� h�jderna, gr�t och b�ner av Israels barn; ty de hava g�tt p� f�rv�nda v�gar och f�rg�tit HERREN, sin Gud.
3	22	S� v�nden nu om, I avf�lliga barn, s� vill jag hela eder fr�n edert avfall. Ja se, vi komma till dig, ty du �r HERREN, v�r Gud.
3	23	Sannerligen, bedr�gligt var v�rt hopp till h�jderna, blott tomt larm g�vo oss bergen. Sannerligen, det �r hos HERREN, v�r Gud, som fr�lsning finnes f�r Israel.
3	24	Men sk�ndlighetsguden har f�rt�rt frukten av v�ra f�ders arbete, allt ifr�n v�r ungdom, deras f�r och f�kreatur, deras s�ner och d�ttrar.
3	25	S� vilja vi nu ligga h�r i v�r skam, och blygd m� h�lja oss. Ty mot HERREN, v�r Gud, hava vi syndat, vi och v�ra f�der, ifr�n v�r ungdom �nda till denna dag; vi hava icke velat h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st.
4	1	om du omv�nder dig, Israel, s�ger HERREN, skall du f� v�nda tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser fr�n min �syn, skall du slippa vandra flyktig omkring.
4	2	D� skall du sv�rja i sanning, r�tt och r�ttf�rdighet: �S� sant HERREN lever�, och hednafolken skola v�lsigna sig i honom och ber�mma sig av honom.
4	3	Ja, s� s�ger HERREN till Juda m�n och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och s�n ej bland t�rnen.
4	4	Omsk�ren eder �t HERREN; skaffen bort edert hj�rtas f�rhud, I Juda m�n och I Jerusalems inv�nare. Eljest skall min vrede bryta fram s�som en eld och brinna s�, att ingen kan utsl�cka den, f�r edert onda v�sendes skull.
4	5	F�rkunnen i Juda, kung�ren i Jerusalem och p�bjuden, ja, st�ten i basun i landet, ropen ut med h�g r�st och s�gen: �F�rsamlen eder och l�t oss fly in i de bef�sta st�derna.�
4	6	Resen upp ett baner som visar �t Sion, b�rgen edert gods och dr�jen icke ty jag skall l�ta olycka komma fr�n norr, med stor f�rst�ring.
4	7	Ett lejon drager fram ur sitt sn�r och en folkf�rd�rvare bryter upp, han g�r ut ur sin boning, f�r att g�ra ditt land till en �demark; d� bliva dina st�der f�rst�rda, s� att ingen kan bo i dem.
4	8	S� h�ljen eder nu i sorgdr�kt, klagen och j�mren eder, ty HERRENS vredes gl�d upph�r icke �ver oss.
4	9	P� den tiden, s�ger HERREN, skall det vara f�rbi med konungens och furstarnas mod, och pr�sterna skola bliva f�rf�rade och profeterna st� h�pna.
4	10	Men jag sade: �Ack Herre, HERRE, sv�rt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, d� du sade: �Det skall g� eder v�l.� Sv�rdet �r ju n�ra att taga v�rt liv.
4	11	P� den tiden skall det s�gas om detta folk och om Jerusalem: En br�nnande vind fr�n h�jderna i �knen kommer emot dottern mitt folk, icke en s�dan vind som passar, n�r man kastar s�d eller rensar korn;
4	12	nej, en v�ldsammare vind �n som s� l�ter jag komma. Ja, nu vill jag g� till r�tta med dem!
4	13	Se, s�som ett moln kommer han upp och s�som en stormvind �ro hans vagnar; hans h�star �ro snabbare �n �rnar, ve oss, vi �ro f�rlorade!
4	14	S� tv� nu ditt hj�rta rent fr�n ondska, Jerusalem, f�r att du m� bliva fr�lst. Huru l�nge skola f�rd�rvets tankar bo i ditt br�st?
4	15	Fr�n Dan h�res ju en budb�rare ropa, och fr�n Efraims bergsbygd en som b�dar f�rd�rv.
4	16	F�rkunnen f�r folken, ja, kung�ren �ver Jerusalem att en bel�gringsh�r kommer ifr�n fj�rran land och h�ver upp sitt rop mot Juda st�der.
4	17	S�som v�ktare kring ett �kerf�lt samla de sig runt omkring henne, d�rf�r att hon har varit genstr�vig mot mig, s�ger HERREN.
4	18	Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar v�lla dig detta; det �r din ondskas frukt att det bliver dig s� bittert, och att pl�gan tr�ffar dig �nda in i hj�rtat.
4	19	I mitt innersta v�ndas jag, i mitt hj�rtas djup. Mitt hj�rta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud h�r du, min sj�l, och krigiskt h�rskri.
4	20	Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver f�r�tt; pl�tsligt bliva mina hyddor f�r�dda, i ett �gonblick mina t�lt.
4	21	Huru l�nge skall jag se stridsbaneret och h�ra basunljud?
4	22	Ja, mitt folk �r of�rnuftigt, de vilja ej veta av mig. De �ro d�raktiga barn och hava intet f�rst�nd. Visa �ro de till att g�ra vad ont �r, men att g�ra vad gott �r f�rst� de ej.
4	23	Jag s�g p� jorden, och se, den var �de och tom, och upp mot himmelen, och d�r lyste intet ljus.
4	24	Jag s�g p� bergen, och se, de b�vade, och alla h�jder vacklade.
4	25	Jag s�g mig om, och d� fanns d�r ingen m�nniska, och alla himmelens f�glar hade flytt bort.
4	26	Jag s�g mig om, och d� var det b�rdiga landet en �ken, och alla dess st�der voro nedbrutna, f�r HERRENS ansikte, f�r hans vredes gl�d,
4	27	Ty s� s�ger HERREN: Hela landet skall bliva en �demark, om jag �n ej alldeles vill g�ra �nde d�rp�.
4	28	D�rf�r s�rjer jorden, och himmelen d�rovan kl�der sig i sorgdr�kt, d�rf�r att jag s� har talat och beslutit och ej kan �ngra det eller taga det tillbaka.
4	29	F�r larmet av ryttare och b�gskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssn�ren och upp bland klipporna. Alla st�der �ro �vergivna, ingen m�nniska bor mer i dem.
4	30	Vad vill du g�ra i din f�r�delse? Om du �n kl�der dig i scharlakan, om du �n pryder dig med gyllene smycken om du �n s�ker f�rstora dina �gon genom smink, s� g�r du dig dock sk�n f�rg�ves. Dina �lskare f�rakta dig, ja, de st� efter ditt liv.
4	31	Ty jag h�r rop s�som av en barnaf�derska, n�drop s�som av en f�rstf�derska. Det �r dottern Sion som ropar; hon fl�mtar, hon r�cker ut sina h�nder: �Ack, ve mig! I m�rdares v�ld f�rsm�ktar min sj�l.�
5	1	G�n omkring p� gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; s�ken p� dess torg om I finnen n�gon, om d�r �r n�gon som g�r r�tt och beflitar sig om sanning; d� vill jag f�rl�ta staden.
5	2	Men s�ga de �n: �S� sant HERREN lever�, s� sv�rja de dock falskt.
5	3	HERRE, �r det ej sanning dina �gon s�ka? Du slog dem, men de k�nde ingen sveda. Du f�rgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor h�rdare �n sten, de ville icke omv�nda sig.
5	4	D� t�nkte jag: �Detta �r allenast de ringa i folket; de �ro d�raktiga, ty de k�nna icke HERRENS v�g, sin Guds r�tt.
5	5	Jag vill nu g� till de stora och tala med dem; de m�ste ju k�nna HERRENS v�g, sin Guds r�tt.� Men ock dessa hade alla brutit s�nder oket och slitit av banden.
5	6	D�rf�r bliva de slagna av lejonet fr�n skogen och f�rd�rvade av vargen fr�n hedmarken; pantern lurar vid deras st�der, och envar som v�gar sig ut d�rifr�n bliver ihj�lriven. Ty m�nga �ro deras �vertr�delser och talrika deras avf�llighetssynder.
5	7	Huru skulle jag d� kunna f�rl�ta dig? Dina barn hava ju �vergivit mig och svurit vid gudar som icke �ro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till sk�kohuset.
5	8	De likna v�lf�dda, ystra h�star; de vrenskas var och en efter sin n�stas hustru.
5	9	Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN. Och skulle icke min sj�l h�mnas p� ett s�dant folk som detta �r?
5	10	Stormen d� hennes murar och f�r st�ren dem, dock utan att alldeles g�ra �nde p� henne. Riven bort hennes vinrankor, de �ro ju icke HERRENS.
5	11	Ty b�de Israels hus och Juda hus hava varit mycket trol�sa mot mig, s�ger HERREN.
5	12	De hava f�rnekat HERREN och sagt: �Han betyder intet. Olycka skall icke komma �ver oss, sv�rd och hunger skola vi icke se.
5	13	Men profeterna skola f�rsvinna s�som en vind, och han som s�ges tala �r icke i dem; dem sj�lva skall det s� g�.�
5	14	D�rf�r s�ger HERREN, h�rskarornas Gud: Eftersom I f�ren ett s�dant tal, se, d�rf�r skall jag g�ra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall f�rt�ra dem.
5	15	Se, jag skall l�ta komma �ver eder, I av Israels hus, ett folk ifr�n fj�rran land, s�ger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungom�l du icke k�nner, och vars tal du icke f�rst�r.
5	16	Deras koger �r en �ppen grav; de �ro allasammans hj�ltar.
5	17	De skola f�rt�ra din sk�rd och ditt br�d, de skola f�rt�ra dina s�ner och d�ttrar, de skola f�rt�ra dina f�r och f�kreatur, de skola f�rt�ra dina vintr�d och fikontr�d. Dina bef�sta st�der, som du f�rlitar dig p�, dem skola de f�rst�ra med sv�rd.
5	18	Dock vill jag p� den tiden, s�ger HERREN, icke alldeles g�ra �nde p� eder.
5	19	Och om I d� fr�gen: �Varf�r har HERREN, v�r Gud, gjort oss allt detta?�, s� skall du svara dem: �S�som I haven �vergivit mig och tj�nat fr�mmande gudar i edert eget land, s� skolen I nu f� tj�na fr�mlingar i ett land som icke �r edert.�
5	20	F�rkunnen detta i Jakobs hus, kung�ren det i Juda och s�gen:
5	21	H�r detta, du d�raktiga och of�rst�ndiga folk, I som haven �gon, men icke sen, I som haven �ron, men icke h�ren.
5	22	Skullen I icke frukta mig, s�ger HERREN, skullen I icke b�va f�r mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en ev�rdlig gr�ns, som det icke kan �verskrida, s� att dess b�ljor, huru de �n svalla, �nd� intet f�rm�, och huru de �n brusa, likv�l icke kunna �verskrida den?
5	23	Men detta folk har ett genstr�vigt och upproriskt hj�rta; de hava avfallit och g�tt sin v�g.
5	24	De sade icke i sina hj�rtan: �L�tom oss frukta HERREN, v�r Gud, honom som giver regn i r�tt tid, b�de h�st och v�r, och som st�ndigt besk�r oss de best�mda sk�rdeveckorna.�
5	25	Edra missg�rningar hava nu f�rt dessa i olag, och edra synder hava f�rh�llit f�r eder detta goda.
5	26	Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga m�nniskor: de ligga i f�rs�t, likasom f�gelf�ngaren ligger p� lur, de s�tta ut giller till att f�nga m�nniskor.
5	27	S�som n�r en bur �r full av f�glar, s� �ro deras hus fulla av svek. D�rigenom hava de blivit s� stora och rika; de hava blivit feta och skinande.
5	28	F�r sina og�rningar veta de icke av n�gon gr�ns, de h�lla icke r�tten vid makt, icke den faderl�ses r�tt, till att fr�mja den; och i den fattiges sak f�lla de icke r�tt dom.
5	29	Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN. Skulle icke min sj�l h�mnas p� ett s�dant folk som detta �r?
5	30	F�rf�rliga och gruvliga ting ske i landet.
5	31	Profeterna profetera l�gn, och pr�sterna styra efter deras r�d; och mitt folk vill s� hava det. Men vad skolen I g�ra, n�r �nden p� detta kommer?
6	1	B�rgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, st�ten i basun i Tekoa, och resen upp ett h�gt baner ovanf�r Bet-Hackerem; ty en olycka hotar fr�n norr, med stor f�rst�ring.
6	2	Hon som �r s� fager och f�rklemad, dottern Sion, henne skall jag f�rg�ra.
6	3	Herdar skola komma �ver henne med sina hjordar; de skola sl� upp sina t�lt runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.
6	4	Ja, invigen eder till strid mot henne. �Upp, l�t oss draga �stad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till �nda! Ack att aftonens skuggor f�rl�ngas!
6	5	V�lan, s� l�t oss draga ditupp om natten och f�rst�ra hennes palatser.�
6	6	Ty s� s�ger HERREN Sebaot: F�llen tr�d och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon �r staden som skall hems�kas, hon som i sig har idel f�rtryck
6	7	Likasom en brunn l�ter vatten v�lla fram, s� l�ter hon ondska framv�lla. V�ld och f�r�delse h�r man d�r, s�r och slag �ro best�ndigt inf�r min �syn.
6	8	L�t varna dig, Jerusalem, s� att min sj�l ej v�nder sig ifr�n dig, s� att jag icke g�r dig till en �demark, till ett obebott land.
6	9	S� s�ger HERREN Sebaot: En eftersk�rd, likasom p� ett vintr�d, skall man h�lla p� kvarlevan av Israel. R�ck ut din hand �ter och �ter, s�som n�r man plockar av druvor fr�n rankorna.
6	10	Men inf�r vem skall jag tala och betyga f�r att bliva h�rd? Se, deras �ron �ro oomskurna, s� att de icke kunna h�ra. Ja, HERRENS ord har blivit till sm�lek bland dem; de hava intet behag d�rtill.
6	11	D�rf�r �r jag uppfylld av HERRENS vrede, jag f�rm�r icke h�lla den inne. Utgjut den �ver barnen p� gatan och �ver alla de unga m�nnens samkv�m; ja, b�de man och kvinna skola drabbas d�rav, j�mv�l den gamle och den som har fyllt sina dagars m�tt.
6	12	Och deras hus skola g� �ver i fr�mmandes �go s� ock deras �krar och deras hustrur, ty jag vill utr�cka min hand mot landets inbyggare, s�ger HERREN.
6	13	Ty alla, b�de sm� och stora, s�ka d�r or�tt vinning, och b�de profeter och pr�ster fara allasammans med l�gn,
6	14	de taga det l�tt med helandet av mitt folks skada; de s�ga: �Allt st�r v�l till, allt st�r v�l till�, och dock st�r icke allt v�l till.
6	15	De skola komma p� skam, ty de �vade styggelse. Likv�l k�nna de alls icke n�gon skam och veta icke av n�gon blygsel. D�rf�r skola de falla bland de andra; n�r min hems�kelse tr�ffar dem, skola de komma p� fall, s�ger HERREN,
6	16	S� sade HERREN: �St�llen eder vid v�garna och sen till, och fr�gen efter forntidens stigar, fr�gen vilken v�g som �r den goda v�gen, och vandren p� den, s� skolen I finna ro f�r edra sj�lar.� Men de svarade: �Vi vilja icke vandra p� den.�
6	17	Och n�r jag d� satte v�ktare �ver eder och sade: �Akten p� basunens ljud�, svarade de: �Vi vilja icke akta d�rp�.�
6	18	H�ren d�rf�r, I hednafolk, och m�rk, du menighet, vad som sker bland dem.
6	19	Ja h�r, du jord: Se, jag skall l�ta olycka komma �ver detta folk, s�som en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p� mina ord, utan f�rkasta min lag.
6	20	Vad fr�gar jag efter r�kelse, komme den ock fr�n Saba, eller efter b�sta kalmus ifr�n fj�rran land? Edra br�nnoffer t�ckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
6	21	D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall l�gga st�testenar f�r detta folk; och genom dem skola b�de fader och s�ner komma p� fall, den ene borgaren skall f�rg�s med den andre.
6	22	S� s�ger HERREN: Se, ett folk kommer fr�n nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta �nda.
6	23	De f�ra b�ge och lans, de �ro grymma och utan f�rbarmande. D�net av dem �r s�som havets brus, och p� sina h�star rida de fram, rustade s�som k�mpar till strid, mot dig, du dotter Sion.
6	24	N�r vi h�ra ryktet om dem, sjunka v�ra h�nder ned, �ngslan griper oss, �ngest lik en barnaf�derskas.
6	25	G� icke ut p� marken, och vandra ej p� v�gen, ty fienden b�r sv�rd; skr�ck fr�n alla sidor!
6	26	Du dotter mitt folk, h�ll dig i sorgdr�kt, v�ltra dig i aska, h�j sorgel�t likasom efter ende sonen, och h�ll bitter d�dsklagan; ty pl�tsligt kommer f�rh�rjaren �ver oss.
6	27	Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- s�v�l som till ett f�ste -- p� det att du m� l�ra k�nna och pr�va deras v�g.
6	28	De �ro allasammans avf�lliga och genstr�viga, de g� med f�rtal, de �ro koppar och j�rn, allasammans �ro de f�rd�rvliga m�nniskor.
6	29	Bl�sb�lgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande �r f�rg�ves, slagget bliver �nd� icke fr�nskilt.
6	30	�Ett silver som m� kastas bort�, s� kan man kalla dem, ty HERREN har f�rkastat dem.
7	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
7	2	St�ll dig i porten till HERRENS hus, och predika d�r detta ord och s�g: H�ren HERRENS ord, I alla av Juda, som g�n in genom dessa portar f�r att tillbedja HERREN.
7	3	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: B�ttren edert leverne och edert v�sende, s� vill jag l�ta eder bo kvar p� denna plats.
7	4	F�rliten eder icke p� l�gnaktigt tal, n�r man s�ger: �H�r �r HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!�
7	5	Nej, om I b�ttren edert leverne och edert v�sende, om I d�men r�tt mellan man och man,
7	6	om I upph�ren att f�rtrycka fr�mlingen, den faderl�se och �nkan, att utgjuta oskyldigt blod p� denna plats och att f�lja efter andra gudar, eder sj�lva till olycka,
7	7	d� vill jag f�r ev�rdliga tider l�ta eder bo p� denna plats, i det land som jag har givit �t edra f�der.
7	8	Men se, I f�rliten eder p� l�gnaktigt tal, som icke kan hj�lpa.
7	9	Huru �r det? I stj�len, m�rden och beg�n �ktenskapsbrott, I sv�rjen falskt, I t�nden offereld �t Baal och f�ljen efter andra gudar, som I icke k�nnen;
7	10	sedan kommen I hit och tr�den fram inf�r mitt ansikte i detta hus, som �r uppkallat efter mitt namn, och s�gen: �Med oss �r ingen n�d� -- f�r att d�refter fortfara med alla dessa styggelser.
7	11	H�llen I det d� f�r en r�varkula, detta hus, som �r uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, ocks� jag anser det s�, s�ger HERREN.
7	12	G�n bort till den plats i Silo, d�r jag f�rst l�t mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, f�r mitt folk Israels ondskas skull.
7	13	Och eftersom I haven gjort alla dessa g�rningar, s�ger HERREN, och icke haven velat h�ra, fast�n jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fast�n jag har ropat p� eder,
7	14	d�rf�r vill jag nu med detta hus, som �r uppkallat efter mitt namn, och som I f�rliten eder p�, och med denna plats, som jag har givit �t eder och edra f�der, g�ra s�som jag gjorde med Silo.
7	15	Och jag skall kasta eder bort ifr�n mitt ansikte, s�som jag har bortkastat alla edra br�der all Efraims sl�kt.
7	16	S� m� du nu icke bedja f�r detta folk eller framb�ra n�gon klagan och f�rb�n f�r dem eller l�gga dig ut f�r dem hos mig, ty jag vill icke h�ra dig.
7	17	Ser du icke vad de g�ra i Juda st�der och p� Jerusalems gator?
7	18	Barnen samla tillhopa ved, f�derna t�nda upp eld och kvinnorna kn�da deg, allt f�r att baka offerkakor �t himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de �t andra gudar, mig till sorg.
7	19	Men �r det d� mig som de bereda sorg d�rmed, s�ger HERREN, och icke fastmer sig sj�lva, s� att de komma p� skam?
7	20	D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, min vrede och f�rt�rnelse skall utgjuta sig �ver denna plats, �ver b�de m�nniskor och djur, �ver b�de tr�den p� marken och frukten p� jorden; och den skall brinna och icke bliva utsl�ckt.
7	21	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L�ggen edra br�nnoffer tillhopa med edra slaktoffer och �ten s� k�tt.
7	22	Ty p� den tid d� jag f�rde edra f�der ut ur Egyptens land gav jag dem icke n�gon befallning eller n�got bud ang�ende br�nnoffer och slaktoffer;
7	23	utan detta var det bud jag gav dem: �H�ren min r�st, s� vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt p� den v�g som jag bjuder eder, p� det att det m� g� eder v�l.�
7	24	Men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra till mig, utan vandrade efter sina egna r�dslag, i sina onda hj�rtans h�rdhet, och veko tillbaka i st�llet f�r att g� fram�t.
7	25	Allt ifr�n den dag d� edra f�der drogo ut ur Egyptens land �nda till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, s�nt till eder alla mina tj�nare profeterna.
7	26	Men man ville icke h�ra mig eller b�ja sitt �ra till mig; de voro h�rdnackade och gjorde �nnu mer ont �n deras f�der.
7	27	Och om du �n s�ger dem allt detta, s� skola de dock icke h�ra dig; och om du �n ropar till dem, s� skola de dock icke svara dig.
7	28	S�g d�rf�r till dem: �Detta �r det folk som icke vill h�ra HERRENS, sin Guds, r�st eller taga emot tuktan. Sanningen �r f�rsvunnen och utrotad ur deras mun.�
7	29	Sk�r av dig ditt huvudh�r och kasta det bort, och st�m upp en klagos�ng p� h�jderna. Ty HERREN har f�rkastat och f�rskjutit detta sl�kte, som har uppv�ckt hans vrede.
7	30	Juda barn hava ju gjort vad ont �r i mina �gon, s�ger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som �r uppkallat efter mitt namn, och de hava s� orenat det.
7	31	Och Tofeth�jderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, f�r att d�r uppbr�nna sina s�ner och d�ttrar i eld, fast�n jag aldrig har bjudit eller ens t�nkt mig n�got s�dant.
7	32	Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer skall s�ga �Tofet� eller �Hinnoms sons dal�, utan �Dr�pdalen�, och d� man skall begrava i Tofet, d�rf�r att ingen annan plats finnes.
7	33	Ja, detta folks d�da kroppar skola bliva mat �t himmelens f�glar och markens djur, och ingen skall skr�mma bort dem.
7	34	Och i Juda st�der och p� Jerusalems gator skall jag g�ra slut p� fr�jderop och gl�djerop, p� rop f�r brudgum och rop f�r brud, ty landet skall bliva �delagt.
8	1	p� den tiden, s�ger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och pr�sternas och profeternas ben, och Jerusalems inv�nares ben ut ur deras gravar
8	2	och kringstr� dem inf�r solen och m�nen och himmelens hela h�rskara, som de hava �lskat, tj�nat och efterf�ljt, s�kt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva g�dsel p� marken.
8	3	Och alla kvarblivna, de som l�mnas kvar av detta onda sl�kte, skola hellre vilja d� �n leva, vilka �n de orter m� vara, dit dessa kvarl�mnade bliva f�rdrivna av mig, s�ger HERREN Sebaot.
8	4	Du skall ock s�ga till dem: S� s�ger HERREN: Om n�gon faller, st�r han ju upp igen; om n�gon g�r bort, v�nder han ju tillbaka.
8	5	Varf�r g�r det d� bort i best�ndig avf�llighet, detta folk i Jerusalem? Varf�r h�lla de fast vid sitt svek och vilja icke v�nda tillbaka?
8	6	Jag har givit akt och h�rt huru de tala vad or�tt �r; ingen enda finnes, som �ngrar sin ondska, ingen s�ger: �Vad har jag gjort!� Alla l�pa de bort, lika h�star som rusa �stad i striden.
8	7	Till och med h�gern under himmelen k�nner ju sin best�mda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden f�r sin �terkomst; mitt folk d�remot k�nner ej HERRENS r�tter.
8	8	Huru kunnen I d� s�ga: �Vi �ro visa och hava HERRENS lag ibland oss�? Icke s�, de skriftl�rdes l�gnpenna har f�rvandlat den i l�gn.
8	9	S�dana visa skola komma p� skam, komma till korta och bliva sn�rjda. De hava ju f�rkastat HERRENS ord, vari �ro de d� visa?
8	10	S� skall jag nu giva deras hustrur �t andra och deras �krar �t er�vrare Ty alla, b�de sm� och stora, s�ka or�tt vinning; b�de profeter och pr�ster fara allasammans med l�gn,
8	11	de taga det l�tt med helandet av dottern mitt folks skada; de s�ga: �Allt st�r v�l till, allt st�r v�l till�, och dock st�r icke allt v�l
8	12	De skola komma p� skam, �vade styggelse. Likv�l k�nna de alls icke skam och veta icke av att blygas. D�rf�r skola de falla bland de andra; n�r hems�kelsen tr�ffar dem, skola de komma p� fall, s�ger HERREN.
8	13	Jag skall bortrycka och f�rg�ra dem, s�ger HERREN. Inga druvor v�xa p� vintr�den, och inga fikon p� fikontr�den, utan till och med l�ven �ro vissnade: De bud jag gav dem �vertr�da de.
8	14	Varf�r sitta vi h�r stilla? F�rsamlen eder och l�t oss fly in i de bef�sta st�derna och f�rg�s d�r; ty HERREN, v�r Gud, vill f�rg�ra oss, han giver oss gift att dricka d�rf�r att vi syndade mot HERREN.
8	15	V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d� vi skulle bliva helade, men se, f�rskr�ckelse kommer.
8	16	Fr�n Dan h�r man frustandet av hans h�star; f�r hans hingstars gn�ggande b�var hela landet. De komma och f�rt�ra landet med allt vad d�ri �r, staden med dem som bo d�ri.
8	17	Ty se, jag s�nder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besv�rjelse hj�lper, och de skola stinga eder, s�ger HERREN.
8	18	Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hj�rta �r sjukt i mig.
8	19	H�r, dottern mitt folk ropar i fj�rran land: �Finnes d� icke HERREN i Sion? �r dennes konung icke mer d�r?� Ja, varf�r hava de f�rt�rnat mig med sina bel�ten, med sina fr�mmande avgudar?
8	20	Sk�rdetiden �r f�rbi, sommaren �r till �nda, och ingen fr�lsning har kommit oss till del.
8	21	Jag �r f�rkrossad, d�rf�r att dottern mitt folk s� krossas, jag g�r s�rjande, h�pnad har gripit mig.
8	22	Finnes d� ingen balsam i Gilead, finnes ingen l�kare d�r? Eller varf�r bliver dottern mitt folk icke helad fr�n sina s�r?
9	1	Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina �gon en t�rek�lla, s� att jag kunde gr�ta dag och natt �ver de slagna hos dottern mitt folk!
9	2	Ack att jag hade ett h�rb�rge i �knen, s� att jag kunde �vergiva mitt folk och draga bort ifr�n dem! Ty de �ro allasammans �ktenskapsbrytare, en f�rsamling av trol�sa.
9	3	Sin tungas b�ge sp�nna de till att avskjuta l�gner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de g� fr�n og�rning till og�rning, men mig vilja de ej veta av, s�ger HERREN.
9	4	Var och en tage sig till vara f�r sin v�n, och ingen f�rlite sig p� n�gon sin broder; ty den ene brodern g�r allt f�r att bedraga den andre, och den ene v�nnen g�r omkring och f�rtalar den andre.
9	5	Var och en handlar svikligt mot sin v�n, och ingen talar vad sant �r; de �va sina tungor i att tala l�gn de arbeta sig tr�tta med att g�ra illa.
9	6	Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, s�ger HERREN.
9	7	D�rf�r s�ger HERREN Sebaot s�. Se, jag m�ste luttra och pr�va dem; ty vad annat kan jag g�ra, d� nu dottern mitt folk �r s�dan?
9	8	Deras tunga �r en m�rdande pil; vad den talar �r svek. Med munnen tala de v�nligt till sin n�sta, men i hj�rtat l�gga de f�rs�t f�r honom.
9	9	Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN. Skulle icke min sj�l h�mnas p� ett s�dant folk som detta �r?
9	10	�ver bergen vill jag gr�ta och sjunga sorges�ng; jag vill h�ja klagos�ng �ver betesmarkerna i �knen. Ty de �ro f�rbr�nda, s� att ingen g�r d�r fram och inga l�ten av boskap d�r h�ras; b�de himmelens f�glar och fyrfotadjuren hava flytt och �ro borta.
9	11	Jag skall g�ra Jerusalem till en stenhop, till en boning f�r schakaler, och Juda st�der till en �demark, d�r ingen bor.
9	12	Vem �r en vis man, s� att han f�rst�r detta? Och till vem har HERRENS mun talat, s� att han kan f�rklara detta: varf�r landet har blivit s� f�rd�rvat, f�rbr�nt s�som en �ken, d�r ingen g�r fram?
9	13	Och HERREN svarade: Jo, d�rf�r att de hava �vergivit min lag, den som jag f�relade dem, och icke hava h�rt min r�st och vandrat efter den
9	14	utan vandrat efter sina egna hj�rtans h�rdhet och efterf�ljt Baalerna, s�som deras fader l�rde dem.
9	15	D�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Se, jag skall giva detta folk mal�rt att �ta och gift att dricka.
9	16	Och jag skall f�rstr� dem bland folk som varken de eller deras f�der hava k�nt, och skall s�nda sv�rdet efter dem, till dess att jag har gjort �nde p� dem.
9	17	S� s�ger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gr�terskor, f�r att de m� komma, och s�nden efter f�rfarna kvinnor, och l�ten dem komma.
9	18	L�ten dem med hast st�mma upp sorges�ng �ver oss, s� att v�ra �gon flyta i t�rar och vatten str�mmar fr�n v�ra �gonlock.
9	19	Ty sorges�ng h�res ljuda fr�n Sion: Huru har ej f�rst�relse drabbat oss! Vi hava kommit illa p� skam, vi m�ste ju �vergiva landet, ty v�ra boningar hava de slagit ned.
9	20	Ja, h�ren, I kvinnor, HERRENS ord, och edert �ra fatte hans muns tal. L�ren edra d�ttrar sorges�ng; ja, l�ren varandra klagos�ng.
9	21	Ty d�den stiger in genom vara f�nster, han kommer in i v�ra palats; han utrotar barnen fr�n gatan och ynglingarna fr�n torgen.
9	22	Ja, tala: S� s�ger HERREN: Och m�nniskornas d�da kroppar ligga s�som g�dsel p� marken och s�som k�rvar efter sk�rdemannen, vilka ingen samlar upp.
9	23	S� s�ger HERREN: Den vise ber�mme sig icke av sin vishet, den starke ber�mme sig icke av sin styrka, den rike ber�mme sig icke av sin rikedom.
9	24	Nej, den som vill ber�mma sig, han ber�mme sig d�rav att han har f�rst�nd till att k�nna mig: att jag �r HERREN, som g�r n�d, r�tt och r�ttf�rdighet p� jorden. Ty till s�dana har jag behag, s�ger HERREN.
9	25	Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall hems�ka alla omskurna som dock �ro oomskurna:
9	26	Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla �kenbor med kantklippt h�r. Ty hednafolken �ro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hj�rta.
10	1	H�ren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. S� s�ger HERREN:
10	2	I skolen icke v�nja eder vid hedningarnas s�tt och icke f�rf�ras f�r himmelens tecken, d�rf�r att hedningarna f�rf�ras f�r dem.
10	3	Ty vad folken predika �r f�f�ngliga avgudar. Se, av ett stycke tr� fr�n skogen hugger man ut dem, och konstn�rens h�nder tillyxa dem;
10	4	med silver och guld pryder man dem och f�ster dem med spikar och hammare, f�r att de icke skola falla omkull.
10	5	Lika f�gelskr�mmor p� ett gurkf�lt st� de d�r och kunna ej tala; man m�ste b�ra dem, ty de kunna ej g�. Frukten d� icke f�r dem, ty de kunna ej g�ra n�got ont; och att g�ra n�got gott, det f�rm� de ej heller.
10	6	Men dig, HERRE, �r ingen lik; du �r stor, ditt namn �r stort i makt.
10	7	Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? S�dant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som �r dig lik.
10	8	Nej, allasammans �ro de of�rnuftiga och d�rar. Avgudadyrkan �r att dyrka tr�,
10	9	silverpl�t, h�mtad fr�n Tarsis, guld, f�rt ifr�n Ufas, arbetat av en konstn�r, av en guldsmeds h�nder. I bl�tt och r�tt purpurtyg st� de kl�dda, allasammans blott verk av konstf�rfarna m�n.
10	10	Men HERREN �r en sann Gud, han �r en levande Gud och en evig konung; f�r hans f�rt�rnelse b�var jorden, och folken kunna icke uth�rda hans vrede.
10	11	S� skolen I s�ga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas fr�n jorden och ej f� finnas under himmelen.
10	12	Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f�rst�nd har han utsp�nt himmelen.
10	13	N�r han vill l�ta h�ra sin r�st, d� brusa himmelens vatten, d� l�ter han regnskyar stiga upp fr�n jordens �nda; han l�ter ljungeldar komma med regn och f�r vinden ut ur dess f�rvaringsrum.
10	14	S�som d�rar st� d� alla m�nniskor d�r och begripa intet; guldsmederna komma d� alla p� skam med sina bel�ten, ty deras gjutna bel�ten �ro l�gn, och ingen ande �r i dem.
10	15	De �ro f�f�nglighet, en tillverkning att le �t; n�r hems�kelsen kommer �ver dem, m�ste de f�rg�s.
10	16	Men s�dan �r icke han som �r Jakobs del; nej, det �r han som har skapat allt, och Israel �r hans arvedels stam. HERREN Sebaot �r hans namn.
10	17	Samlen edert gods och f�ren det bort ur landet, I som sitten under bel�gring.
10	18	Ty s� s�ger HERREN: Se, denna g�ng skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem �ngest, s� att de f�rnimma det.
10	19	Ve mig, jag �r s�nderkrossad! Ol�kligt �r mitt s�r. Men jag s�ger: Ja, detta �r min pl�ga, jag m�ste b�ra den!
10	20	Mitt t�lt �r f�rst�rt, och mina t�ltstreck �ro alla avslitna. Mina barn �ro borta, de finnas icke mer; ingen �r kvar, som kan sl� upp mitt t�lt och s�tta upp mina t�ltdukar.
10	21	Ty herdarna voro of�rnuftiga, de fr�gade icke efter HERREN; d�rf�r hade de ingen framg�ng, och hela deras hjord blev f�rskingrad.
10	22	Lyssna, n�got h�res! Se, det nalkas! Ett stort d�n kommer fr�n nordlandet f�r att g�ra Juda st�der till en �demark, till en boning f�r schakaler.
10	23	Jag vet det, HERRE: m�nniskans v�g beror ej av henne, det st�r icke i vandrarens makt att r�tt styra sina steg.
10	24	S� tukta mig, HERRE likv�l med m�tta; icke i din vrede, p� det att du ej m� g�ra mig till intet.
10	25	Utgjut din f�rt�rnelse �ver hedningarna, som icke k�nna dig, och �ver de sl�kter som ej �kalla ditt namn. ty de hava upp�tit Jakob, ja, upp�tit och gjort �nde p� honom, och hans boning hava de f�r�tt.
11	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
11	2	�H�ren detta f�rbunds ord, och talen till Juda m�n och till Jerusalems inv�nare;
11	3	s�g till dem: S� s�ger HERREN, Israels Gud: F�rbannad vare den man som icke h�r detta f�rbunds ord,
11	4	det som jag bj�d edra fader p� den tid d� jag f�rde dem ut ur Egyptens land, den sm�ltugnen, i det jag sade: H�ren min r�st och g�ren detta, alldeles s�som jag bjuder eder, s� skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
11	5	p� det att jag m� h�lla den ed som jag har svurit edra f�der: att giva dem ett land som flyter av mj�lk och honung, s�som ock nu har skett.� Och jag svarade och sade: �Ja, amen, HERRE.�
11	6	Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda st�der och p� gatorna i Jerusalem och s�g: H�ren detta f�rbunds ord och g�ren efter dem.
11	7	Ty b�de p� den dag d� jag f�rde edra f�der ut ur Egyptens land och sedan �nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: �H�ren min r�st�;
11	8	men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, utan vandrade var och en i sitt onda hj�rtas h�rdhet. D�rf�r l�t jag ock komma �ver dem allt vad jag hade sagt i det f�rbund som jag bj�d dem h�lla, men som de dock icke h�llo.
11	9	Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda m�n och Jerusalems inv�nare hava sammansvurit sig.
11	10	De hava v�nt tillbaka till sina f�rf�ders missg�rningar, deras som icke ville h�ra mina ord. Sj�lva hava de s� f�ljt efter andra gudar och tj�nat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det f�rbund som jag sl�t med deras f�der.
11	11	D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall l�ta en olycka komma �ver dem, som de icke skola kunna undkomma; och n�r de d� ropa till mig, skall jag icke h�ra dem.
11	12	Och om s� Juda st�der och Jerusalems inv�nare g� bort och ropa till de gudar �t vilka de pl�ga t�nda offereld, s� skola dessa alls icke kunna fr�lsa dem i deras olyckas tid.
11	13	Ty s� m�nga som dina st�der �ro, s� m�nga hava dina gudar blivit, du Juda; och s� m�nga som gatorna �ro i Jerusalem, s� m�nga altaren haven I satt upp �t sk�ndlighetsguden: altaren till att t�nda offereld �t Baal.
11	14	S� m� du nu icke bedja f�r detta folk eller framb�ra n�gon klagan och f�rb�n f�r dem; ty jag vill icke h�ra, n�r de ropa till mig f�r sin olyckas skull.
11	15	Vad har min �lskade att g�ra i mitt hus, d� hon, ja, hela hopen, �var s�dan sk�ndlighet? Kan heligt k�tt komma s�som offer fr�n dig? N�r du f�r bedriva din ondska, d� fr�jdar du dig ju.
11	16	�Ett gr�nskande olivtr�d, prytt med sk�na frukter�, s� kallade HERREN dig; men nu har han med stort och v�ldigt d�n t�nt upp en eld omkring det tr�det, s� att dess grenar f�rd�rvas.
11	17	Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka �ver dig, f�r den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att f�rt�rna mig, i det att de hava t�nt offereld �t Baal.
11	18	HERREN kungjorde det f�r mig, s� att jag fick veta det; ja, du l�t mig se vad de f�rehade.
11	19	Sj�lv var jag s�som ett menl�st lamm som f�res bort till att slaktas; jag visste ej att de f�rehade anslag mot mig: �L�t oss f�rd�rva tr�det med dess frukt, l�t oss utrota honom ur de levandes land, s� att man icke mer kommer ih�g hans namn.�
11	20	Men HERREN Sebaot �r en r�ttf�rdig domare, som pr�var njurar och hj�rta. S� l�t mig d� f� se din h�mnd p� dem, ty f�r dig har jag lagt fram min sak.
11	21	D�rf�r s�ger HERREN s� om Anatots m�n, dem som st� efter ditt liv och s�ga: �Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d� f�r v�r hand�
11	22	ja, d�rf�r s�ger HERREN Sebaot s�: Se, jag skall hems�ka dem; deras unga m�n skola d� genom sv�rd, deras s�ner och d�ttrar skola d� genom hunger.
11	23	Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall l�ta olycka drabba Anatots m�n, n�r deras hems�kelses �r kommer.
12	1	HERRE, om jag vill g� till r�tta med dig, s� beh�ller du dock r�tten. Likv�l m�ste jag tala med dig om vad r�tt �r. Varf�r g�r det de ogudaktiga s� v�l? Varf�r hava alla trol�sa s� god lycka?
12	2	Du planterar dem, och de sl� rot; de v�xa och b�ra frukt. N�ra �r du i deras mun, men fj�rran �r du fr�n deras innersta.
12	3	Men du, HERRE, k�nner mig; du ser mig och pr�var huru mitt hj�rta �r mot dig. Ryck dem bort s�som f�r till att slaktas, och invig dem till en d�dens dag.
12	4	Huru l�nge skall landet ligga s�rjande och gr�set p� marken allest�des f�rtorka, s� att b�de fyrfotadjur och f�glar f�rg�s f�r inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa s�ga: �Han skall icke se v�r underg�ng�
12	5	Om du icke orkar l�pa i kapp med fotg�ngare, huru vill du d� taga upp t�vlan med h�star? Och om du nu k�nner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det g� dig bland Jordanbygdens sn�r?
12	6	Se, till och med dina br�der och din faders hus �ro ju trol�sa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du m� icke tro p� dem, om de ock tala v�nligt till dig.
12	7	Jag har �vergivit mitt hus, f�rskjutit min arvedel; det som var k�rast f�r min sj�l l�mnade jag i fiendehand.
12	8	Hon som �r min arvedel blev mot mig s�som ett lejon i skogen; hon har h�jt sin r�st mot mig, d�rf�r har jag fattat hat till henne.
12	9	Skall min arvedel vara mot mig s�som en brokig rovf�gel -- d� m� ock rovf�glar komma emot henne fr�n alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och l�ten dem komma f�r att �ta!
12	10	Herdar i m�ngd f�rd�rva min ving�rd och f�rtrampa min �ker; de g�ra min sk�na �ker till en �de �ken. Man g�r den till en �demark;
12	11	s�rjande och �de ligger den framf�r mig. Hela landet �del�gges, ty ingen finnes, som vill akta p�.
12	12	�ver alla h�jder i �knen rycka f�rh�rjare fram, ja, HERRENS sv�rd f�rt�r allt, fr�n den ena �ndan av landet till den andra; intet k�tt kan finna r�ddning.
12	13	De hava s�tt vete, men sk�rdat tistel; de hava m�dat sig f�f�ngt. Ja, I skolen komma p� skam med eder gr�da f�r HERRENS gl�dande vredes skull.
12	14	S� s�ger HERREN om alla de onda grannar som f�rgripa sig p� den arvedel jag har givit �t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifr�n dem.
12	15	Men d�refter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag �ter f�rbarma mig �ver dem och l�ta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.
12	16	Om de d� r�tt l�ra sig mitt folks v�gar, s� att de sv�rja vid mitt namn: �S� sant HERREN lever�, likasom de f�rut l�rde mitt folk att sv�rja vid Baal, d� skola de bliva uppr�ttade mitt ibland mitt folk.
12	17	Men om de icke vilja h�ra, s� skall jag alldeles bortrycka och f�rg�ra det folket, s�ger HERREN.
13	1	S� sade HERREN till mig: �G� bort och k�p dig en linneg�rdel, och s�tt den omkring dina l�nder, men l�t den icke komma i vatten.�
13	2	Och jag k�pte en g�rdel, s�som HERREN hade befallt, och satte den omkring mina l�nder.
13	3	D� kom HERRENS ord till mig f�r andra g�ngen; han sade:
13	4	�Tag g�rdeln som du har k�pt, och som du b�r omkring dina l�nder, och st� upp och g� bort till Frat, och g�m den d�r i en stenklyfta.�
13	5	Och jag gick bort och g�mde den vid Frat, s�som HERREN hade bjudit mig.
13	6	Sedan, en l�ng tid d�refter, sade HERREN till mig: �St� upp och g� bort till Frat, och h�mta d�rifr�n den g�rdel som jag bj�d dig g�mma d�r.�
13	7	Och jag gick bort till Frat och gr�vde upp g�rdeln och h�mtade fram den fr�n det st�lle d�r jag hade g�mt den. Och se, g�rdeln var f�rd�rvad, s� att den icke mer dugde till n�got.
13	8	D� kom HERRENS ord till mig; han sade:
13	9	S� s�ger HERREN: P� samma s�tt skall jag s�nda f�rd�rv �ver Judas och Jerusalems stora h�gmod.
13	10	Detta onda folk, som icke vill h�ra mitt ord, utan vandrar i sitt hj�rtas h�rdhet och f�ljer efter andra gudar och tj�nar och tillbeder dem, det skall bliva s�som denna g�rdel vilken icke duger till n�got.
13	11	Ty likasom en mans g�rdel sluter sig t�tt omkring hans l�nder, s� l�t jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, s�ger HERREN, p� det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till ber�mmelse, lov och �ra; men de ville icke h�ra.
13	12	S�g d�rf�r till dem detta ord: S� s�ger HERREN, Israels Gud: Alla vink�rl �ro till f�r att fyllas med vin. Och n�r de d� s�ga till dig: �Skulle vi icke veta att alla vink�rl �ro till f�r att fyllas med vin?�,
13	13	s� svara dem: S� s�ger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta p� Davids tron, och pr�sterna och profeterna, ja, alla Jerusalems inv�nare, s� att de bliva druckna.
13	14	Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, b�de f�der och barn, s�ger HERREN. Jag skall icke hava n�gon misskund, icke skona och icke f�rbarma mig, s� att jag avst�r fr�n att f�rd�rva dem.
13	15	H�ren och lyssnen h�rtill, varen icke �vermodiga; ty HERREN har talat.
13	16	Given HERREN, eder Gud, �ra, f�rr�n han l�ter m�rkret komma, och f�rr�n edra f�tter snubbla p� bergen, n�r det skymmer; ty det ljus I f�rbiden skall han byta i d�dsskugga och g�ra till t�cken.
13	17	Men om I icke h�ren h�rp�, s� m�ste min sj�l i l�nndom s�rja �ver s�dant �vermod, och mitt �ga m�ste bitterligen gr�ta och flyta i t�rar, d�rf�r att HERRENS hjord d� bliver bortf�rd i f�ngenskap.
13	18	S�g till konungen och konungamodern: S�tten eder l�gt ned, ty den h�rlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder.
13	19	St�derna i Sydlandet �ro tillslutna, och ingen finnes, som �ppnar dem; hela Juda �r bortf�rt i f�ngenskap, ja, bortf�rt helt och h�llet.
13	20	Lyften upp edra �gon och sen huru de komma norrifr�n. Var �r nu hjorden som var dig given, den hjord som var din �ra?
13	21	Vad vill du s�ga, n�r han s�tter till herrar �ver dig m�n som du sj�lv har l�rt att komma till dig s�som �lskare? Skulle du d� icke gripas av v�nda s�som en kvinna i barnsn�d?
13	22	Men om du s�ger i ditt hj�rta: �Varf�r har det g�tt mig s�?�, s� vet: for din stora missg�rnings skull blev ditt mantelsl�p upplyft och dina f�tter nesligt blottade.
13	23	Kan v�l en etiopier f�rvandla sin hud eller en panter sina fl�ckar? D� skullen ocks� I kunna g�ra n�got gott, I som �ren s� �vade i ondska.
13	24	V�lan, jag vill f�rskingra dem s�som str� som far bort f�r �knens vind.
13	25	Detta skall vara din lott och din besk�rda del fr�n mig, s�ger HERREN, d�rf�r att du har f�rg�tit mig och f�rlitat dig p� l�gn.
13	26	D�rf�r skall jag ock draga upp ditt mantelsl�p �ver ditt ansikte, s� att man f�r se din skam.
13	27	Din otukt, ditt vrenskande, ditt sk�ndliga otuktsv�sen -- p� h�jderna, p� f�ltet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- p� huru l�ng tid �nnu?
14	1	Detta �r det HERRENS ord som kom till Jeremia ang�ende torkan.
14	2	Juda ligger s�rjande, dess portar �ro f�rfallna, likasom i sorgdr�kt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp fr�n Jerusalem.
14	3	Storm�nnen d�r s�nda de sm� efter vatten, men n�r de komma till dammarna, finna de intet vatten; de m�ste v�nda tillbaka med tomma k�rl. De st� d�r med skam och blygd och m�ste h�lja �ver sina huvuden.
14	4	F�r markens skull, som ligger vanm�ktig, d�rf�r att intet regn faller p� jorden, st� �kerm�nnen med skam och m�ste h�lja �ver sina huvuden.
14	5	Ja, ocks� hinden p� f�ltet �vergiver sin nyf�dda kalv, d�rf�r att intet gr�nt finnes
14	6	Och vild�snorna st� p� h�jderna och fl�mta s�som schakaler; deras �gon f�rsm�kta, d�rf�r att gr�set �r borta.
14	7	Om �n v�ra missg�rningar vittna emot oss, s� hj�lp dock, HERRE, f�r ditt namns skull. Ty v�r avf�llighet �r stor; mot dig hava vi syndat.
14	8	Du Israels hopp dess fr�lsare i n�dens tid, varf�r �r du s�som en fr�mling i landet, lik en v�gfarande som sl�r upp sitt t�lt allenast f�r en natt?
14	9	Varf�r �r du lik en r�dl�s man, lik en hj�lte som icke kan hj�lpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi �ro uppkallade efter ditt namn; s� �vergiv oss d� icke.
14	10	S� s�ger HERREN om detta folk: P� detta s�tt driva de g�rna omkring, de h�lla icke sina f�tter i styr. D�rf�r har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ih�g deras missg�rning och hems�ker deras synder.
14	11	Och HERREN sade till mig: Du m� icke bedja om n�got gott f�r detta folk.
14	12	Ty om de �n fasta, s� vill jag dock icke h�ra deras rop, och om de �n offra br�nnoffer och spisoffer s� har jag intet behag till dem, utan vill f�rg�ra dem med sv�rd, hungersn�d och pest.
14	13	D� sade jag: �Ack Herre, HERRE! Profeterna s�ga ju till dem: I skolen icke se n�got sv�rd, ej heller skall hungersn�d tr�ffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p� denna plats.�
14	14	Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera l�gn i mitt namn; jag har icke s�nt dem eller givit dem n�gon befallning eller talat till dem. L�gnsyner och tomma sp�domar och f�f�ngligt tal och sina egna hj�rtans svek �r det de profetera f�r eder.
14	15	D�rf�r s�ger HERREN s� om de profeter som profetera i mitt namn, fast�n jag icke har s�nt dem, och som s�ga att sv�rd och hungersn�d icke skola komma i detta land: Jo, genom sv�rd och hunger skola dessa profeter f�rg�s.
14	16	Och folket som de profetera f�r, b�de m�n och hustrur, b�de s�ner och d�ttrar, skola komma att ligga p� Jerusalems gator, slagna av hunger och sv�rd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska �ver dem.
14	17	Men du skall s�ga till dem detta ord: Mina �gon flyta i t�rar natt och dag och f� ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor f�rst�ring, av ett sv�rt och ol�kligt s�r.
14	18	Om jag g�r ut p� marken, se, d� ligga d�r sv�rdsslagna m�n; och kommer jag in i staden, s� m�tes jag d�r av hungerns pl�gor. Ja, b�de profeter och pr�ster n�dgas draga fr�n ort till ort, till ett land som de icke k�nna.
14	19	Har du d� alldeles f�rkastat Juda? Har din sj�l begynt f�rsm� Sion? Eller varf�r har du slagit oss s�, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d� vi skulle bliva helade, men se, f�rskr�ckelse kommer.
14	20	HERRE, vi k�nna v�r ogudaktighet, v�ra f�ders missg�rning, ty vi hava syndat mot dig.
14	21	F�r ditt namns skull, f�rkasta oss icke, l�t din h�rlighets tron ej bliva f�raktad; kom ih�g ditt f�rbund med oss, och bryt det icke.
14	22	Finnas v�l bland hedningarnas f�f�ngliga avgudar s�dana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig sj�lv l�ta regnskurar falla? �r det icke dig, HERRE, v�r Gud, som vi m�ste f�rbida? Det �r ju du som har gjort allt detta.
15	1	Men HERREN sade till mig; Om �n Mose och Samuel tr�dde inf�r mig, s� skulle min sj�l dock icke v�nda sig till detta folk. Driv dem bort ifr�n mitt ansikte och l�t dem g�.
15	2	Och om de fr�ga dig: �Vart skola vi g�?�, s� skall du svara dem: S� s�ger HERREN: I pestens v�ld den som h�r pesten till, i sv�rdets v�ld den som h�r sv�rdet till, i hungerns v�ld den som h�r hungern till, i f�ngenskapens v�ld den som h�r f�ngenskapen till.
15	3	Fyra slags hems�kelser skall jag l�ta komma �ver dem, s�ger HERREN: sv�rdet, som skall dr�pa dem, hundarna, som skola sl�pa bort dem, himmelens f�glar och vilddjuren p� marken, som skola �ta upp och f�rd�rva dem.
15	4	Och jag skall g�ra dem till en varnagel f�r alla riken p� jorden, till straff f�r det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem.
15	5	Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan �mka dig, och vem kan vilja komma f�r att fr�ga om det st�r v�l till med dig?
15	6	Du sj�lv f�rsk�t mig, s�ger HERREN; du gick din v�g bort. D�rf�r utr�ckte jag mot dig min hand och f�rd�rvade dig; jag hade tr�ttnat att f�rbarma mig.
15	7	Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde f�r�ldrarna barnl�sa, jag f�rgjorde mitt folk, d� de ej ville v�nda om fr�n sina v�gar.
15	8	Deras �nkor blevo genom mig talrikare �n sanden i havet; �ver m�drarna till deras unga l�t jag f�rh�rjare komma mitt p� ljusa dagen; pl�tsligt l�t jag �ngest och f�rskr�ckelse falla �ver dem.
15	9	Om en moder �n hade sju s�ner, m�ste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det �nnu var dag, hon m�ste bliva till skam och blygd. Och vad som �r kvar av dem skall jag giva till pris �t deras fienders sv�rd, s�ger HERREN
15	10	�Ve mig, min moder, att du har f�tt mig, mig som �r till kiv och tr�ta f�r hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har n�gon beh�vt ockra p� mig; likv�l f�rbanna de mig alla.�
15	11	Men HERREN svarade: �Sannerligen, jag skall styrka dig och l�ta det g� dig v�l. Sannerligen, jag skall s� g�ra, att dina fiender komma och b�nfalla inf�r dig i olyckans och n�dens tid.
15	12	Kan man bryta s�nder j�rn, j�rn fr�n norden, eller koppar?� --
15	13	Ditt gods och dina skatter skall jag l�mna till plundring, och det utan betalning, till straff f�r allt vad du har syndat i hela ditt land.
15	14	Och jag skall l�ta dina fiender f�ra dig in i ett land som du icke k�nner. Ty min vredes eld �r uppt�nd; mot eder skall det brinna.
15	15	HERRE, du vet det. T�nk p� mig och l�t dig v�rda om mig, och skaffa mig h�mnd p� mina f�rf�ljare; tag mig icke bort, du som �r l�ngmodig. Bet�nk huru jag b�r sm�lek f�r din skull
15	16	N�r jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo f�r mig mitt hj�rtas fr�jd och gl�dje; ty jag �r uppkallad efter ditt namn, HERRE, h�rskarornas Gud.
15	17	Jag har icke suttit i gycklares samkv�m och f�rlustat mig d�r; f�r din hands skull har jag m�st sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med f�rgrymmelse.
15	18	Varf�r skall jag d� pl�gas s� oavl�tligt, och varf�r �r mitt s�r s� ohelbart? Det vill ju icke l�kas. Ja, du bliver f�r mig s�som en f�rsinande b�ck, s� som ett vatten som ingen kan lita p�.
15	19	D�rf�r s�ger HERREN s�: Om du v�nder �ter, s� vill jag l�ta dig komma �ter och bliva min tj�nare. Och om du framb�r �del metall utan slagg, s� skall du f� tj�na mig s�som mun. Dessa skola d� v�nda �ter till dig, men du skall icke v�nda �ter till dem.
15	20	Och jag skall g�ra dig inf�r detta folk till en fast kopparmur, s� att de icke skola bliva dig �verm�ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag �r med dig och vill fr�lsa dig och vill hj�lpa dig, s�ger HERREN.
15	21	Jag skall hj�lpa dig ut ur de ondas v�ld och skall f�rlossa dig ur v�ldsverkarnas hand.
16	1	Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
16	2	Du skall icke taga dig n�gon hustru eller skaffa dig n�gra s�ner och d�ttrar p� denna plats.
16	3	Ty s� s�ger HERREN om de s�ner och d�ttrar som bliva I f�dda p� denna plats, och om m�drarna som hava f�tt dem, och om f�derna som hava avlat dem i detta land:
16	4	Av sv�ra sjukdomar skola de d�; man skall icke h�lla d�dsklagan efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva g�dsel p� marken. Och genom sv�rd och hunger skola de f�rg�s, och deras d�da kroppar skola bliva mat �t himmelens f�glar och markens djur. I
16	5	Ty s� s�ger HERREN: Du skall icke g� in i n�got sorgehus och icke begiva dig �stad f�r att h�lla d�dsklagan, ej heller �mka dem; ty jag har tagit bort min frid ifr�n detta folk, s�ger HERREN, ja, min n�d och barmh�rtighet.
16	6	Och b�de stora och sm� skola d� i detta land, utan att bliva begravna; och man skall icke h�lla d�dsklagan efter dem, och ingen skall f�r deras skull rista m�rken p� sig eller raka sitt huvud.
16	7	Man skall icke bryta br�d �t n�gon, f�r att tr�sta honom i sorgen efter en d�d, och icke giva n�gon tr�steb�garen att dricka, n�r han har f�rlorat fader eller moder.
16	8	Och i g�stabudshus skall du icke heller g� in f�r att sitta med dem och �ta och dricka.
16	9	Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inf�r edra �gon, och medan I �nnu leven, skall jag p� denna plats g�ra slut p� fr�jderop och gl�djerop, p� rop f�r brudgum och rop f�r brud. I
16	10	N�r du nu f�rkunnar alla dessa ord f�r detta folk och de d� fr�ga dig: �Varf�r har HERREN uttalat �ver oss all denna stora olycka? Och vari best�r den missg�rning och synd som vi hava beg�tt mot HERREN, v�r Gud?�,
16	11	d� skall du svara dem: �Jo, edra f�der �verg�vo mig, s�ger HERREN, och f�ljde efter andra gudar och tj�nade och tillb�do dem; ja, mig �verg�vo de och h�llo icke min lag.
16	12	Och I sj�lva haven gjort �nnu mer ont, �n edra f�der gjorde; ty se, I vandren var och en efter sitt onda hj�rtas h�rdhet, och I viljen icke h�ra mig.
16	13	D�rf�r skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett land son varken I eller edra f�der haven k�nt, och d�r Skolen I f� tj�na andra gudar b�de dag och natt; ty jag skall icke hava n�gon misskund med eder.�
16	14	Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer skall s�ga: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt Israels barn upp ur Egyptens land�,
16	15	utan: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt Israels barn upp ur nordlandet, och ur alla andra l�nder till vilka han hade drivit dem bort.� Ty jag skall f�ra dem tillbaka till deras land, det som jag gav �t deras f�der.
16	16	Se, jag skall s�nda bud efter m�nga fiskare, s�ger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag s�nda bud efter m�nga j�gare, och de skola jaga dem ned fr�n alla berg och alla h�jder och ut ur stenklyftorna.
16	17	Ty mina �gon �ro riktade p� alla deras v�gar; de kunna icke g�mma sig f�r mitt ansikte och deras missg�rning �r icke f�rdold f�r mina �gon.
16	18	Och f�rst skall jag i dubbelt m�tt vederg�lla dem f�r deras missg�rning och synd, f�r att de hava osk�rat mitt land, i det att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och sk�ndliga avgudars d�da kroppar.
16	19	HERRE, du min starkhet och mitt v�rn, du min tillflykt p� n�dens dag, till dig skola hedningarna komma fr�n jordens �ndar och skola s�ga: �Allenast l�gn hava v�ra f�der f�tt i arv. f�f�ngliga avgudar, av vilka ingen kan hj�lpa.
16	20	Kan v�l en m�nniska g�ra sig gudar? Nej, de gudarna �ro inga gudar.
16	21	D�rf�r vill jag nu denna g�ng l�ta dem f�rnimma det, jag vill l�ta dem k�nna min hand och min makt, f�r att de m� veta att mitt namn �r HERREN.
17	1	Juda synd �r uppskriven med j�rnstift, med diamantgriffel; den �r inristad p� deras hj�rtas tavla och p� edra altarens horn,
17	2	s� visst som deras barn vid gr�na tr�d och p� h�ga kullar komma ih�g sina altaren och Aseror.
17	3	Du mitt berg p� f�ltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag l�mna till plundring, s� ock dina offerh�jder, till straff f�r vad du har syndat i hela ditt land.
17	4	Och du skall n�dgas avst� -- och detta genom din egen f�rskyllan -- fr�n den arvedel som jag har givit dig; och jag skall l�ta dig tj�na dina fiender i ett land som du icke k�nner. Ty I haven uppt�nt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.
17	5	S� s�ger HERREN: F�rbannad �r den man som f�rtr�star p� m�nniskor och s�tter k�tt sig till arm och med sitt hj�rta viker av ifr�n HERREN.
17	6	Han skall bliva s�som en torr buske p� hedmarken och skall icke f� se n�got gott komma, utan skall bo p� f�rbr�nda platser i �knen, i ett land med salthedar, d�r ingen bor.
17	7	Men v�lsignad �r den man som f�rtr�star p� HERREN, den som har HERREN till sin f�rtr�stan.
17	8	Han �r lik ett tr�d som �r planterat vid vatten, och som str�cker ut sina r�tter till b�cken; ty om �n hetta kommer, s� f�rskr�ckes det icke, utan bevarar sina l�v gr�nskande; och om ett torrt �r kommer, s� s�rjer det icke och upph�r ej heller att bara frukt.
17	9	Ett illfundigt och f�rd�rvat ting �r hj�rtat framf�r allt annat; vem kan f�rst� det?
17	10	Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hj�rtat och pr�var njurarna, och giver s� �t var och en efter hans v�gar, efter hans g�rningars frukt.
17	11	Lik en rapph�na som ruvar p� �gg, vilka hon ej sj�lv har lagt, �r den som samlar rikedom med or�tt; i sina halva dagar m�ste han l�mna den och vid sitt slut skall han st� s�som en d�re.
17	12	En h�rlighetens tron, en urgammal h�jd �r v�r helgedoms plats.
17	13	HERREN �r Israels hopp; alla som �vergiva dig komma p� skam. de som vika av ifr�n mig likna en skrift i sanden; ty de hava �vergivit HERREN, k�llan med det friska vattnet.
17	14	Hela du mig, HERRE, s� varde jag helad; fr�ls mig du, s� varder jag fr�lst. Ty du �r mitt lov.
17	15	Se, dessa s�ga till mig: �Vad bliver av HERRENS ord? M� det fullbordas!�
17	16	Det �r ju s�, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterf�ljd, och f�rd�rvets dag har jag icke �stundat; du vet det sj�lv. Vad mina l�ppar hava uttalat, det har talats inf�r ditt ansikte.
17	17	S� bliv d� icke till skr�ck f�r mig; du som �r min tillflykt p� olyckans dag.
17	18	L�t dem som f�rf�lja mig komma p� skam, men l�t icke mig komma p� skam; l�t dem bliva f�rf�rade, men l�t ej mig bliva f�rf�rad. L�t en olycksdag komma �ver dem, och krossa dem i dubbelt m�tt.
17	19	S� sade HERREN till mig: G� �stad och st�ll dig i Menighetsporten, d�r Juda konungar g� in och g� ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;
17	20	och s�g till dem: H�ren HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems inv�nare som g�n in genom dessa portar.
17	21	S� s�ger HERREN: Tagen eder val till vara f�r att p� sabbatsdagen b�ra n�gon b�rda eller f�ra in n�gon s�dan genom Jerusalems portar.
17	22	Och f�ren icke p� sabbatsdagen n�gon b�rda ut ur edra hus, och g�ren ej heller n�got annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, s�som jag bj�d edra f�der,
17	23	fast�n de icke ville h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, utan voro h�rdnackade, s� att de icke h�rde eller togo emot tuktan.
17	24	Men om I viljen h�ra mig, s�ger HERREN, s� att I p� sabbatsdagen icke f�ren n�gon b�rda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, s� att I p� den icke g�ren n�got arbete,
17	25	d� skola konungar och furstar som komma att sitta p� Davids tron f� draga in genom denna stads portar, p� vagnar och h�star, f�ljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems inv�nare; och denna stad skall d� f�rbliva bebodd evinnerligen.
17	26	Och fr�n Juda st�der, fr�n Jerusalems omnejd och fr�n Benjamins land, fr�n L�glandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och framb�ra br�nnoffer, slaktoffer, spisoffer och r�kelse och framb�ra lovoffer till HERRENS hus.
17	27	Men om I icke h�ren mitt bud att helga sabbaten och att icke b�ra n�gon b�rda in genom Jerusalems portar p� sabbatsdagen, d� skall jag t�nda eld p� dess portar, och elden skall f�rt�ra Jerusalems palatser och skall icke kunna utsl�ckas.
18	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade
18	2	�St� upp och g� ned till krukmakarens hus; d�r vill jag l�ta dig h�ra mina ord.�
18	3	D� gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete p� krukmakarskivan.
18	4	Och n�r k�rlet som krukmakare h�ll p� att g�ra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde d�rav ett annat k�rl s�, som han ville hava det gjort.
18	5	Och HERRENS ord kom till mig han sade:
18	6	Skulle jag icke kunna g�ra med eder, I �r Israels hus, s�som denne krukmakare g�r? s�ger HERREN Jo, s�som leret �r i krukmakarens hand, s� �ren ock I i min hand, I av Israels hus.
18	7	Den ena g�ngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och f�rg�ra det;
18	8	men om d� det folket omv�nder sig fr�n det onda v�sende mot vilket jag v�nde mitt hot, s� �ngrar jag det onda som jag hade t�nkt att g�ra dem.
18	9	En annan g�ng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;
18	10	men om det d� g�r vad ont �r i mina �gon och icke h�r min r�st, s� �ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville g�ra dem.
18	11	S� s�g du nu till Juda man och Jerusalems inv�nare: S� s�ger HERREN: Se, jag bereder �t eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. V�nden d�rf�r om, var och en fr�n sin onda v�g, och b�ttren edert leverne och edert v�sende.
18	12	Men de skola svara: �Du m�dar dig f�rg�ves. Vi vilja f�lja vara egna tankar och g�ra var och er efter sitt onda hj�rtas h�rdhet.
18	13	D�rf�r s�ger HERREN s�: Fr�gen efter bland hednafolken om n�gon har h�rt n�got s�dant. Alltf�r gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.
18	14	�vergiver d� Libanons sn� sin upph�jda klippa, eller sina de friska vatten ut, som str�mma ifr�n fj�rran,
18	15	eftersom mitt folk f�rg�ter mig och t�nder offereld �t avgudar? Se, av dem skola de bringas p� fall, n�r de g� sin gamla str�t och vandra p� villostigar, p� obanade v�gar.
18	16	S� g�ra de sitt land till ett f�rem�l f�r h�pnad, f�r begabberi evinnerligen; alla som g� d�r fram skola h�pna och skaka huvudet.
18	17	S�som en �stanvind skall jag f�rskingra dem, n�r fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, p� deras of�rds dag.
18	18	Men de sade: �Kom, l�t oss t�nka ut n�got anslag mot Jeremia. Ty pr�sterna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med r�d, ej heller profeterna med f�rkunnelse. Ja, kom, l�t oss f�lla honom med vara tungor, vi beh�va alls icke akta p� vad han s�ger.�
18	19	HERRE, akta du p� mig, och h�r rad mina motst�ndare tala.
18	20	Skall man f� vederg�lla gott med ont, eftersom dessa hava gr�vt en grop f�r mitt liv? T�nk p� huru jag har st�tt inf�r ditt ansikte f�r att mana gott f�r dem, till att avv�nda fr�n dem din vrede.
18	21	D�rf�r m� du �verl�mna deras barn �t hungersn�den och giva dem sj�lva till pris �t sv�rdet, s� att deras hustrur bliva barnl�sa och �nkor, deras m�n dr�pta av pesten, och deras ynglingar slagna med sv�rd striden.
18	22	M� klagorop h�ras fr�n deras hus, i det att du pl�tsligt l�ter r�varskaror komma �ver dem. Ty de hava gr�vt en grop f�r att f�nga mig, och snaror hava de lagt ut f�r mina f�tter.
18	23	Men du, HERRE, k�nner alla deras mordiska anslag mot mig; s� m� du d� icke f�rl�ta dem deras missg�rning eller utpl�na deras synd ur din �syn. M� de bringas p� fall inf�r dig; ja, utf�r ditt verk mot dem p� din vredes tid.
19	1	S� sade HERREN: G� �stad och k�p dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig n�gra av de �ldste i folket och av de �ldste bland pr�sterna,
19	2	och g� ut till Hinnoms sons dal, som ligger framf�r Lersk�rvsporten, och predika d�r de ord som jag skall tala till dig.
19	3	Du skall s�ga: �H�ren HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems inv�nare: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall l�ta en s�dan olycka komma �ver denna plats, att det skall genljuda i �ronen p� var och en som f�r h�ra det.
19	4	Eftersom de hava �vergivit mig och icke aktat denna plats, utan d�r t�nt offereld �t andra gudar, som varken de sj�lva eller deras f�der eller Juda konungar hava k�nt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
19	5	och byggt sina Baalsh�jder, f�r att d�r br�nna upp sina barn i eld, till br�nnoffer �t Baal, fast�n jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens t�nkt mig n�got s�dant,
19	6	se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan 'Dr�pdalen'.
19	7	Och d� skall jag p� denna plats g�ra om intet Judas och Jerusalems r�d, och jag skall l�ta dem falla f�r deras fienders sv�rd och f�r de m�ns hand, som st� efter deras liv och jag skall giva deras d�da kroppar till mat �t himmelens f�glar och markens djur.
19	8	Och jag skall g�ra denna stad till ett f�rem�l f�r h�pnad och begabberi; alla som g� d�r fr�n skola h�pna och vissla vid tanken p� alla dess pl�gor.
19	9	Och jag skall l�ta dem �ta sina egna s�ners och d�ttrars k�tt, ja, den ene skall n�dgas �ta den andres k�tt. I s�dan n�d och s�dant tr�ngm�l skola de komma genom sina fiender och genom dem som st� efter deras liv.�
19	10	Och du skall sl� s�nder krukan inf�r de m�ns �gon, som hava g�tt med dig,
19	11	och du skall s�ga till dem: �S� s�ger HERREN Sebaot: Jag skall s�ndersl� detta folk och denna stad, p� samma s�tt som man sl�r s�nder ett krukmakark�rl, s� att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, d�rf�r att ingen annan plats finnes att begrava p�.
19	12	S� skall jag g�ra med denna plats, s�ger HERREN, och med dess inv�nare; jag skall g�ra denna stad lik Tofet.
19	13	Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola bliva s�som Tofetplatsen, ja, alla de hus p� vilkas tak man har t�nt offereld �t himmelens hela h�rskara och utgjutit drickoffer �t andra gudar.�
19	14	N�r sedan Jeremia kom igen fr�n Tofet, dit HERREN hade s�nt honom f�r att profetera, st�llde han sig i f�rg�rden till HERRENS hus och sade till allt folket:
19	15	�S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, �ver denna stad med alla dess lydst�der skall jag l�ta all den olycka komma, som jag har beslutit �ver den -- detta d�rf�r att de hava varit h�rdnackade och icke velat h�ra mina ord.�
20	1	D� nu Pashur, Immers son, pr�sten, som var �veruppsyningsman i HERRENS hus, h�rde Jeremia profetera detta,
20	2	l�t han hudfl�nga profeten Jeremia och satte honom i stocken i �vre Benjaminsporten till HERRENS hus.
20	3	Men n�r Pashur dagen d�refter sl�ppte Jeremia l�s ur stocken, sade Jeremia till honom: �Pashur �r icke det namn varmed HERREN ben�mner dig, utan Magor-Missabib;
20	4	ty s� s�ger HERREN: Se, jag skall g�ra dig till skr�ck s�v�l f�r dig sj�lv som f�r alla dina v�nner; och de skola falla f�r sina fienders sv�rd, i din egen �syn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall f�ra dem bort till Babel och dr�pa dem med sv�rd.
20	5	Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter d�ri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola g�ra det till sitt byte och taga det och f�ra det till Babel.
20	6	Och du sj�lv, Pashur, skall g� i f�ngenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; d�r skall du d�, och d�r skall du begravas, Sjungen till HERRENS �ra, j�mte alla dina v�nner, f�r vilka du har profeterat l�gn.�
20	7	Du, HERRE, �vertalade mig, och jag l�t mig �vertalas; du grep mig och blev mig �verm�ktig. S� har jag blivit ett st�ndigt �tl�je; var man bespottar mig.
20	8	Ty' s� ofta jag talar, m�ste jag klaga; jag m�ste ropa �ver v�ld och f�rtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till sm�lek och h�n best�ndigt.
20	9	Men n�r jag sade: �Jag vill icke t�nka p� honom eller vidare tala i hans namn�, d� blev det i mitt hj�rta s�som brunne d�r en eld, inst�ngd i mitt innersta; jag m�dade mig med att uth�rda den, men jag kunde det icke.
20	10	Ty jag h�r mig f�rtalas av m�nga; skr�ck fr�n alla sidor! �Anklagen honom!� �Ja, vi vilja anklaga honom!� Alla som hava varit mina v�nner vakta p� att jag skall falla: �Kanh�nda skall han l�ta locka sig, s� att vi bliva honom �verm�ktiga och f� taga h�mnd p� honom.�
20	11	Men HERREN �r med mig s�som en v�ldig hj�lte; d�rf�r skola mina f�rf�ljare komma p� fall och intet f�rm�. Ja, de skola storligen komma p� skam, d�rf�r att de ej hade f�rst�nd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda f�rg�ten
20	12	Ty HERREN Sebaot pr�var med r�ttf�rdighet, han ser njurar och hj�rta. S� skall jag d� f� se din h�mnd p� dem, ty f�r dig har jag lagt fram min sak.
20	13	Sjungen till HERRENS �ra, loven HERREN; ty han r�ddar den fattiges sj�lv ur de ondas hand.
20	14	F�rbannad vare den dag p� vilken jag f�ddes; utan v�lsignelse blive den dag d� min moder f�dde mig.
20	15	F�rbannad vare den man som f�rkunnade f�r min fader: �Ett gossebarn �r dig f�tt�, och s� gjorde honom stor gl�dje.
20	16	G�nge det den mannen s�som det gick de st�der som HERREN omst�rtade utan f�rbarmande. M� han f� h�ra klagorop om morgonen och h�rskri om middagen.
20	17	d�rf�r att han icke dr�pte mig strax i moderlivet, s� att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande f�r evigt.
20	18	Varf�r kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedr�velse, s� att mina dagar m�ste f�rsvinna i skam?
21	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, n�r konung Sidkia s�nde till honom Pashur, Malkias son, och pr�sten Sefanja, Maasejas son, och l�t s�ga:
21	2	�Fr�ga HERREN f�r oss, d� nu Nebukadressar, konungen i Babel, har angripit oss; kanh�nda vill HERREN handla med oss i enlighet med alla sina f�rra under, s� att denne l�mnar oss i fred.
21	3	Jeremia svarade dem: S� skolen I s�ga till Sidkia:
21	4	S� s�ger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka I utanf�r muren striden mot konungen i Babel och kald�erna, som bel�gra eder, dem skall jag v�nda om och skall famla dem inne i denna stad.
21	5	Och jag skall sj�lv strida mot eder med utr�ckt hand och stark arm, vrede och harm och stor f�rt�rnelse.
21	6	Och jag skall sl� dem som bo i denna stad, b�de m�nniskor och djur; i sv�r pest skola de d�.
21	7	Och d�refter, s�ger HERREN, skall jag l�ta Sidkia, Juda konung, och hans tj�nare och folket, dem som i denna stad �ro kvar efter pesten sv�rdet och hungersn�den, falla i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de m�ns hand, som st� efter deras liv. Och han skall sl� dem med sv�rdsegg; han skall icke skona dem och icke hava n�gon misskund eller n�got f�rbarmande.
21	8	Och till detta folk skall du s�ga S� s�ger HERREN: Se, jag f�rel�gger eder v�gen till livet och v�gen till d�den.
21	9	Den som stannar kvar i denna stad, han skall d� genom sv�rd eller hunger eller pest, men den som g�r ut och giver sig �t kald�erna, som bel�gra eder, han skall f� leva och vinna sitt liv s�som ett byte.
21	10	Ty jag har v�nt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, s�ger HERREN. Den skall bliva given i den babyloniske konungens hand, och han skall br�nna upp den i eld.
21	11	Och till Juda konungs hus skall du s�ga: H�ren HERRENS ord:
21	12	I av Davids hus, s� s�ger HERREN: �F�llen var morgon r�tt dom, och r�dden den plundrade ur f�rtryckarens hand, f�r att icke min vrede m� bryta fram s�som en eld och brinna s�, att ingen kan utsl�cka den� -- detta f�r deras onda v�sendes skull.
21	13	Se, jag skall v�nda mig mot dig, du som bor i dalen, du bergf�ste p� sl�tten, s�ger HERREN, ja, mot eder som s�gen: �Vem kan falla �ver oss, och vem kan tr�nga in i v�ra boningar?�
21	14	Jag skall hems�ka eder efter edra g�rningars frukt, s�ger HERREN. Ja, jag skall t�nda upp en eld i deras skog, och den skall f�rt�ra allt d�r runt omkring.
22	1	S� sade HERREN: G� ned till Juda konungs hus och tala d�r f�ljande ord;
22	2	s�g: H�r HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p� Davids tron, h�r det du med dina tj�nare och ditt folk, I som g�n in genom dessa portar.
22	3	S� s�ger HERREN: �ven r�tt och r�ttf�rdighet, och r�dden den plundrade ur f�rtryckarens hand; f�ror�tten icke fr�mlingen, den faderl�se och �nkan, g�ren icke �verv�ld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod p� denna plats.
22	4	Ty om I g�ren efter detta ord, s� skola konungar som komma att sitta p� Davids tron f� draga in genom portarna till detta hus, p� vagnar och h�star, f�ljda av sina tj�nare och sitt folk.
22	5	Men om I icke h�ren dessa ord, d� har jag svurit vid mig sj�lv, s�ger HERREN, att detta hus skall bliva �delagt.
22	6	Ty s� s�ger HERREN om Juda konungs hus: V�l �r du f�r mig s�som ett Gilead, s�som Libanons topp; men jag skall sannerligen g�ra dig till en �ken, till obebodda st�der.
22	7	Och jag skall inviga f�rd�rvare till att komma �ver dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina v�ldiga cedrar och kasta dem i elden
22	8	Och m�nga folk skola g� fram vid denna stad, och man skall fr�ga varandra: �Varf�r har HERREN gjort s� mot denna stora stad?�
22	9	Och man skall d� svara D�rf�r att de �verg�vo HERREN sin Guds, f�rbund och tillb�do andra gudar och tj�nade dem.�
22	10	Gr�ten icke �ver en d�d man, och �mken honom icke; men gr�ten bitterligen �ver honom som har m�st vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och �terse sitt f�dernesland.
22	11	Ty s� s�ger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifr�n denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
22	12	utan p� den ort dit han har blivit bortf�rd i f�ngenskap, d�r skall han d�; detta land skall han icke mer f� �terse.
22	13	Ve dig, du som bygger ditt hus med or�ttf�rdighet och dina salar med or�tt, du som l�ter din n�sta arbeta f�r intet och icke giver honom hans l�n,
22	14	du som s�ger: �Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar�, och s� g�r �t dig vida f�nster och bel�gger huset med cedertr� och m�lar det r�tt med dyrbar f�rg!
22	15	Kallar du det att vara konung, att du �vlas med att bygga cederhus? Din fader �t ju och drack, dock �vade han r�tt och r�ttf�rdighet; och d� gick det honom v�l.
22	16	Han skaffade den betryckte och fattige r�tt; och d� gick det v�l. �r icke detta att k�nna mig? s�ger HERREN.
22	17	Men dina �gon och ditt hj�rta st� allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att �va f�rtryck och v�ld.
22	18	D�rf�r s�ger HERREN s� om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej h�lla d�dsklagan efter honom och ropa: �Ack ve, min broder! Ack ve, syster!� Man skall ej h�lla d�dsklagan efter honom och ropa: �Ack ve, herre! Ack ve, huru h�rlig han var!�
22	19	S�som man begraver en �sna, s� skall han begravas; han skall sl�pas ut och kastas bort, l�ngt utanf�r Jerusalems portar.
22	20	Stig upp p� Libanon och ropa, h�v upp din r�st i Basan, och ropa fr�n Abarim, ty alla dina �lskare �ro krossade.
22	21	Jag talade till dig, n�r det gick dig v�l, men du sade: �Jag vill icke h�ra.� S�dan har din v�g varit allt ifr�n din ungdom, att du icke har velat h�ra min r�st.
22	22	Alla dina herdar skola nu f� en stormvind till sin herde, och dina �lskare m�ste g� i f�ngenskap. Ja, d� skall du komma p� skam och f� blygas f�r all din ondskas skull.
22	23	Du som bor p� Libanon, du som har ditt n�ste i cedrarna, huru skall du icke j�mra dig, n�r v�nda kommer �ver dig, �ngest lik en barnaf�derskas!
22	24	S� sant jag lever, s�ger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, �n vore en signetring p� min h�gra hand, s� skulle jag dock rycka dig d�rifr�n.
22	25	Och jag skall giva dig i de m�ns hand, som st� efter ditt liv, och i de m�ns hans som du fruktar f�r, n�mligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kald�ernas hand.
22	26	Och dig och din moder, den som har f�tt dig, skall jag slunga bort till ett annat land, d�r I icke �ren f�dda; och d�r skolen I d�.
22	27	Till det land dit deras sj�l l�ngtar att �terv�nda, dit skola de icke f� v�nda �ter.
22	28	�r d� han, denne Konja, ett f�raktligt, krossat bel�te eller ett v�rdel�st k�rl? Eller varf�r hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava k�nt?
22	29	O land, land, land, h�r HERRENS ord!
22	30	S� s�ger HERREN: Tecknen upp denne man s�som barnl�s, s�som en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara s� lyckosam att han f�r sitta p� Davids tron och i framtiden r�da �ver Juda.
23	1	Ve �ver de herdar som f�rd�rva och f�rskingra f�ren i min hjord! s�ger HERREN.
23	2	D�rf�r s�ger HERREN, Israels Gud, s� om de herdar som f�ra mitt folk i bet: Det �r I som haven f�rskingrat mina f�r och drivit bort dem och underl�tit att s�ka deras b�sta. Men se, nu skall jag hems�ka eder f�r edert onda v�sendes skull, s�ger HERREN.
23	3	Och jag skall sj�lv f�rsamla kvarlevan av mina f�r ur alla de l�nder till vilka jag har drivit dem bort, och skall f�ra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och f�r�ka sig.
23	4	Och jag skall l�ta herdar uppst� �t dem, vilka skola f�ra dem i bet; och de skola icke mer beh�va frukta eller f�rskr�ckas och skola icke mer drabbas av hems�kelse, s�ger HERREN.
23	5	Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall l�ta en r�ttf�rdig telning uppst� �t David. Han skall regera s�som konung och hava framg�ng, och han skall skaffa r�tt och r�ttf�rdighet p� jorden.
23	6	I hans dagar skall Juda varda fr�lst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall f�: HERREN v�r r�ttf�rdighet.
23	7	Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� man icke mer skall s�ga: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt Israels barn upp ur Egyptens land�,
23	8	utan: �S� sant HERREN lever, han som har f�rt upp Israels hus sl�kt och h�mtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra l�nder till vilka jag hade drivit dem bort.� Och s� skola de f� bo i sitt land.
23	9	Om profeterna. Mitt hj�rta vill brista i mitt br�st, alla ben i min kropp �ro vanm�ktiga. Jag �r s�som en drucken man, en man �verv�ldigad av vin, inf�r HERREN och inf�r hans heliga ord.
23	10	Ty landet �r fullt av �ktenskapsbrytare, under f�rbannelse ligger landet s�rjande, och betesmarkerna i �knen �ro f�rtorkade; man hastar till vad ont �r och har sin styrka i or�ttr�dighet.
23	11	Ty b�de profeter och pr�ster �ro gudl�sa; �nda inne i mitt hus har jag m�tt deras ondska, s�ger HERREN.
23	12	D�rf�r skall deras v�g bliva f�r dem s�som en slipprig stig i m�rkret, de skola p� den st�ta emot och falla. Ty jag vill l�ta olycka drabba dem, n�r deras hems�kelses �r kommer, s�ger HERREN.
23	13	V�l s�g jag ock hos Samarias profeter vad f�rv�nt var; de profeterade i Baals namn och f�rde mitt folk Israel vilse.
23	14	Men hos Jerusalems profeter har jag sett de gruvligaste ting: de leva i �ktenskapsbrott och fara med l�gn; de styrka modet hos dem som g�ra ont, s� att ingen vill omv�nda sig fr�n sin ondska. De �ro alla f�r mig s�som Sodom, och stadens inv�nare s�som Gomorras.
23	15	D�rf�r s�ger HERREN Sebaot s� om profeterna: Se, jag skall giva dem mal�rt att �ta och gift att dricka, ty fr�n profeterna i Jerusalem har gudl�shet g�tt ut �ver hela landet.
23	16	S� s�ger HERREN Sebaot: H�ren icke p� de profeters ord, som profetera f�r eder, ty de bedraga eder; sina egna hj�rtans syner tala de, icke vad som kommer fr�n HERRENS mun.
23	17	De s�ga alltj�mt till dem som f�rakta mig: �HERREN har s� talat: Det skall g� eder v�l.� Och till var och en som vandrar i sitt hj�rtas h�rdhet s�ga de: �Ingen olycka skall komna �ver eder.�
23	18	Vilken av dem har d� f�tt tilltr�de till HERRENS r�d, s� att han kan f�rnimma och h�ra hans ord? Och vilken har aktat p� hans ord och lyssnat d�rtill?
23	19	Se, en stormvind fr�n HERREN �r h�r, hans f�rt�rnelse bryter fram, en virvlande storm! �ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
23	20	Och HERRENS vrede skall icke upph�ra, f�rr�n han har utf�rt och fullbordat sitt hj�rtas tankar; i kommande dagar skolen I f�rvisso f�rnimma det.
23	21	Jag s�nde icke dessa profeter, utan sj�lva lupo de �stad; jag talade icke till dem, utan sj�lva profeterade de.
23	22	Om de verkligen hade tilltr�de till mitt r�d, s� borde de f�rkunna mina ord f�r mitt folk och f�rm� dem att v�nda om fr�n sin onda v�g och sitt onda v�sende.
23	23	Ar jag v�l en Gud allenast p� n�ra h�ll, s�ger HERREN, och icke en Gud ocks� i fj�rran?
23	24	Eller skulle n�gon kunna g�mma sig p� ett s� l�nnligt st�lle att jag icke skulle se honom? s�ger HERREN. �r jag icke den som uppfyller himmel och jord? s�ger HERREN.
23	25	Jag har h�rt vad profeterna s�ga, de som profetera l�gn i mitt namn; de s�ga: �Jag har haft en dr�m, jag har haft en dr�m.�
23	26	Huru l�nge skall detta vara? Hava de n�got i sinnet, dessa profeter som profetera l�gn, och som �ro profeter genom sina egna hj�rtans svek,
23	27	dessa som t�nka att de genom sina dr�mmar; dem som de f�rt�lja f�r varandra, skola komma mitt folk att f�rg�ta mitt namn, likasom deras f�der gl�mde mitt namn f�r Baal?
23	28	Den profet som har haft en dr�m, han m� f�rt�lja sin dr�m; men den som bar undf�tt mitt ord, han m� tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med s�den? s�ger HERREN.
23	29	�r icke mitt ord s�som en eld, s�ger HERREN, och likt en hammare som krossar s�nder klippor?
23	30	Se, d�rf�r skall jag komma �ver profeterna, s�ger HERREN, dessa som stj�la mina ord, den ene fr�n den andre;
23	31	ja, jag skall komma �ver profeterna, s�ger HERREN, dessa som framb�ra sin egen tungas ord, men s�ga: �S� s�ger HERREN.�
23	32	Ja, jag skall komma �ver dem som profetera l�gndr�mmar, s�ger HERREN, och som, n�r de f�rt�lja dem, f�ra mitt folk vilse med sina l�gner och sin stortalighet, fast�n jag icke har s�nt dem eller givit dem n�got uppdrag, och fast�n de alls icke kunna hj�lpa detta folk, s�ger HERREN.
23	33	Om nu detta folk eller en profet eller en pr�st g�r dig denna fr�ga: �Vad f�rkunnar HERRENS tunga?�, s� skall du s�ga till dem vad som �r den verkliga �tungan�, och att jag d�rf�r skall kasta eder bort, s�ger HERREN.
23	34	Och den profet eller den pr�st eller den av folket, som s�ger �HERRENS tunga�, den mannen och hans hus skall jag hems�ka.
23	35	Nej, s� skolen I fr�ga varandra och s�ga eder emellan: �Vad har HERREN svarat?�, eller: �Vad har HERREN talat?�
23	36	Men Om HERRENS �tunga� m�n I icke mer orda; ty en tunga skall d� vars och ens eget ord bliva f�r honom, eftersom I f�rv�nden den levande Gudens, HERRENS Sebaots, v�r Guds, ord.
23	37	S� skall du s�ga till profeten: �Vad har HERREN svarat dig?�, eller: vad har HERREN talat?�
23	38	Men om I s�gen �HERRENS tunga�, d� s�ger HERREN s�: �Eftersom I s�gen detta ord 'HERRENS tunga', fast�n jag har s�nt bud till eder och l�tit s�ga: I skolen icke s�ga 'HERRENS tunga',
23	39	d�rf�r skall jag nu alldeles f�rg�ta eder och kasta eder bort ifr�n mitt ansikte, med den stad som jag har givit �t eder och edra f�der.
23	40	Och jag skall l�ta en evig sm�lek komma �ver eder, och en evig blygd, som icke skall varda f�rg�ten.� utsaga� och �tung b�rda�.
24	1	HERREN l�t mig se f�ljande syn: Jag fick se tv� korgar med fikon uppst�llda framf�r HERRENS tempel; och det var efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, hade f�rt bort ifr�n Jerusalem Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s� ock Juda furstar, j�mt timmerm�nnen och smederna, och l�tit dem komma till Babel.
24	2	I den ena korgen funnos mycket goda fikon, s�dana som fikon ifr�n f�rstlingssk�rden �ro; och i de andra korgen funnos mycket usla fikon, s� usla att de icke kunde �tas.
24	3	Och HERREN sade till mig: �Vad ser du, Jeremia?� Jag svarade �Fikon; och de goda fikonen �r mycket goda, men de usla fikonen �ro mycket usla, s� usla att de icke kunna �tas.�
24	4	Och HERRENS ord kom till mig han sade:
24	5	S� s�ger HERREN, Israels Gud: S�som man med v�lbehag ser p� de goda fikonen, s� vill jag med v�lbehag se till de bortf�rda av Juda, dem som jag fr�n denna plats har s�nt bort till kald�ernas land.
24	6	Jag skall med v�lbehag v�nda mitt �ga till dem och l�ta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke sl� ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
24	7	Och jag skall giva dem hj�rtan till att k�nna att jag �r HERREN; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de skola omv�nda sig till mig av allt sitt hj�rta.
24	8	Men s�som man g�r med usla fikon, som �ro s� usla att de icke kunna �tas, likas�, s�ger HERREN, skall jag g�ra med Sidkia, Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem, ja, b�de med dem som hava blivit kvar h�r i landet och med dem som hava bosatt sig i Egyptens land.
24	9	P� alla orter dit jag f�rdriver dem skall jag g�ra dem till en varnagel och en skr�ckbild f�r alla riken jorden, till en sm�lek, till ett ordspr�k och en visa, och till ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar.
24	10	Och jag skall s�nda bland dem sv�rd, hungersn�d och pest, till dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit �t dem och deras f�der.
25	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia ang�ende hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde regerings�r, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, f�rsta regerings�r.
25	2	Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems inv�nare; han sade:
25	3	Allt ifr�n Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regerings�r �nda till denna dag, eller nu under tjugutre �r, har HERRENS ord kommit till mig; men fast�n jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat h�ra.
25	4	Och fast�n HERREN titt och ofta har s�nt till eder alla sina tj�nare profeterna, haven I icke velat h�ra. I b�jden icke edra �ron till att h�ra,
25	5	n�r de sade: �V�nden om, var och en fr�n sin onda v�g och sitt onda v�sende, s� skolen I f�r ev�rdliga tider f� bo kvar i det land som HERREN har givit �t eder och edra f�der.
25	6	Och f�ljen icke efter andra gudar, s� att I tj�nen och tillbedjen dem; och f�rt�rnen mig icke genom edra h�nders verk, p� det att jag icke m� l�ta olycka komma �ver eder.
25	7	I villen icke h�ra p� mig, s�ger HERREN, och s� f�rt�rnaden I mig genom edra h�nders verk, eder sj�lva till olycka.
25	8	D�rf�r s�ger HERREN Sebaot s�: Eftersom I icke villen h�ra mina ord,
25	9	d�rf�r skall jag s�nda �stad och h�mta alla nordens folkstammar, s�ger HERREN, och skall s�nda bud till min tj�nare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall l�ta dem komma �ver detta land och dess inbyggare, s� ock �ver alla folken h�r runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall g�ra dem till ett f�rem�l f�r h�pnad och begabberi, och l�ta deras land bliva �demarker f�r ev�rdlig tid.
25	10	Och jag skall i dem g�ra slut p� fr�jderop och gl�djerop, p� rop f�r brudgum och rop f�r brud, p� buller av kvarn och ljus fr�n lampa.
25	11	Ja, hela detta land skall bliva �delagt och f�r�tt, och dessa folk skola vara Babels konung underd�niga i sjuttio �r.
25	12	Men n�r sjuttio �r �ro till �nda skall jag hems�ka konungen i Babel och folket d�r f�r deras missg�rning, s�ger HERREN, och hems�ka kald�ernas land och g�ra det till en �demark f�r ev�rdlig tid.
25	13	Och jag skall p� det landet l�ta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som �r skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
25	14	Ty ocks� dem skola m�ktiga folk och stora konungar g�ra sig underd�niga, och jag skall vederg�lla dem efter deras g�rningar och deras h�nders verk.
25	15	Ty s� sade HERREN, Israels Gud, till mig: �Tag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag s�nder dig att dricka d�rur.
25	16	M� de dricka, s� att de ragla och mista sansen, n�r det sv�rd kommer, som jag skall s�nda ibland dem.�
25	17	Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN s�nde mig,
25	18	n�mligen Jerusalem med Juda st�der och med dess konungar och furstar, f�r att s� g�ra dem till en �demark, och till ett f�rem�l f�r h�pnad och begabberi, och till ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, s�som ock nu har skett;
25	19	vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tj�nare, hans furstar och allt hans folk,
25	20	s� ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla konungar i filist�ernas land, b�de Askelon och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod;
25	21	vidare Edom, Moab och Ammons barn;
25	22	vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och konungarna i kustl�nderna p� andra sidan havet;
25	23	vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt h�r;
25	24	vidare alla konungar i Arabien och alla konungar �ver Erebs folk, som bo i �knen,
25	25	s� ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien,
25	26	slutligen alla konungar i nordlandet -- b�de dem som bo n�ra och dem som bo fj�rran, den ene s�v�l som den andre -- och alla �vriga riken i v�rlden, ut�ver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem.
25	27	Och du skall s�ga till dem: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, s� att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna st� upp; ja, fallen, n�r det sv�rd kommer, som jag skall s�nda bland eder. --
25	28	Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s� s�g till dem: S� s�ger HERREN Sebaot: I m�sten dricka.
25	29	Ty se, med den stad som �r uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hems�kelsen. Skullen d� I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall b�da upp ett sv�rd mot jordens alla inbyggare, s�ger HERREN Sebaot.
25	30	Och du skall profetera f�r dem allt detta och s�ga till dem: HERREN upph�ver ett rytande fr�n h�jden och fr�n sin heliga boning l�ter han h�ra sin r�st; ja, han upph�ver ett h�gt rytande �ver sin �ngd och h�jer sk�rdeskri, s�som en vintrampare, �ver alla jordens inbyggare.
25	31	D�net h�res intill jordens �nda, ty HERREN har sak med folken, han g�r till r�tta med allt k�tt; de ogudaktiga giver han till pris �t sv�rdet, s�ger HERREN.
25	32	S� s�ger HERREN Sebaot: Se, en olycka g�r fram ifr�n det ena folket till det andra, och ett stort ov�der stiger upp fr�n jordens yttersta �nda.
25	33	Och de som bliva slagna av HERREN p� den tiden skola ligga str�dda fr�n jordens ena �nda till den andra; man skall icke h�lla d�dsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva g�dsel p� marken.
25	34	J�mren eder, I herdar, och klagen; v�ltren eder p� marken, I v�ldige i hjorden; ty tiden �r inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva f�rskingrade, I skolen komma p� fall, s�som det h�nder j�mv�l ett dyrbart k�rl.
25	35	D� finnes icke mer n�gon undflykt f�r herdarna, icke mer n�gon r�ddning f�r de v�ldige i hjorden.
25	36	H�r huru herdarna ropa, huru de v�ldige i hjorden j�mra sig! Ty HERREN �del�gger deras betesmark,
25	37	och de fredliga �ngderna f�rg�ras genom HERRENS vredes gl�d.
25	38	Han drager ut s�som ett lejon ur sitt sn�r. Ja, deras land bliver en �demark under f�rh�rjelsens gl�d, under hans vredes gl�d.
26	1	I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord fr�n HERREN; han sade:
26	2	S� s�ger HERREN: St�ll dig i f�rg�rden till HERRENS hus och tala mot alla Juda st�der, fr�n vilka man kommer f�r att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet d�rifr�n.
26	3	Kanh�nda skola de d� h�ra och v�nda om, var och en fr�n sin onda v�g; d� vill jag �ngra det onda som jag har i sinnet att g�ra med dem f�r deras onda v�sendes skull.
26	4	Du skall s�ga till dem: S� s�ger HERREN: Om I icke viljen h�ra mig och vandra efter den lag som jag har f�relagt eder,
26	5	och h�ra vad mina tj�nare profeterna tala -- de som jag titt och ofta s�nder till eder, fast�n I icke viljen h�ra --
26	6	d� skall jag g�ra med detta hus s�som jag gjorde med Silo, och skall l�ta denna stad f�r alla jordens folk bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar.
26	7	Och pr�sterna och profeterna och allt folket h�rde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.
26	8	Och n�r Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom pr�sterna och profeterna och allt folket och sade: �Du m�ste d�den d�.
26	9	Huru dj�rves du profetera i HERRENS namn och s�ga: 'Det skall g� detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall �del�ggas, s� att ingen mer bor d�ri'?� Och allt folket f�rsamlade sig mot Jeremia i HERRENS hus.
26	10	D� nu Juda furstar h�rde detta, gingo de fr�n konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ing�ngen till HERRENS nya port.
26	11	D� sade pr�sterna och profeterna till furstarna och till allt folket s�lunda: �Denne man f�rtj�nar d�den, ty han har profeterat mot denna stad, s�som I haven h�rt med egna �ron.�
26	12	Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: �Det �r HERREN som har s�nt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven h�rt.
26	13	S� b�ttren nu edert leverne och edert v�sende, och h�ren HERRENS, eder Guds, r�st; d� vill HERREN �ngra det onda som han har talat mot eder.
26	14	Och vad mig ang�r, s� �r jag i eder hand; g�ren med mig vad eder gott och r�tt synes.
26	15	Men det skolen I veta, att om I d�den mig, s� dragen I oskyldigt blod �ver eder och �ver denna stad och dess inv�nare; ty det �r i sanning HERREN som har s�nt mig till eder att tala allt detta inf�r eder.�
26	16	D� sade furstarna och allt folket till pr�sterna och profeterna: �Denne man f�rtj�nar icke d�den, ty i HERRENS, v�r Guds, namn har han talat till oss.
26	17	Och n�gra av de �ldste i landet stodo upp och sade till folkets hela f�rsamling s�lunda:
26	18	�Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'S� s�ger HERREN Sebaot: Sion skall varda uppl�jt till en �ker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen h�jd.'
26	19	Men l�t v�l Hiskia, Juda konung, med hela Juda, d�da honom? Fruktade han icke i st�llet HERREN och b�nf�ll inf�r honom, s� att HERREN �ngrade det onda som han hade beslutit �ver dem, medan tv�rtom vi nu st� f�rdiga att draga �ver oss sj�lva s� mycket ont?�
26	20	D�r var ock en annan man, Uria, Semajas son, fr�n Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles s�som Jeremia hade gjort.
26	21	N�r d� konung Jojakim med alla sina hj�ltar och alla furstar h�rde vad han sade, ville han d�da honom. Men n�r Uria fick h�ra h�rom, blev han f�rskr�ckt och flydde och kom till Egypten.
26	22	D� s�nde konung Jojakim n�gra m�n till Egypten, n�mligen Elnatan, Akbors son, och n�gra andra med honom, in i Egypten.
26	23	Och dessa h�mtade Uria ut ur Egypten och f�rde honom till konung Jojakim; och denne l�t dr�pa honom med sv�rd, och l�t s� kasta hans d�da kropp p� den allm�nna begravningsplatsen.
26	24	Men Ahikam, Safans son, h�ll sin hand �ver Jeremia, s� att man icke l�mnade honom i folkets hand till att d�das.
27	1	I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia fr�n HERREN;
27	2	han sade: S� har HERREN sagt till mig: G�r dig band och ok och s�tt detta p� din hals.
27	3	S�nd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen �ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de s�ndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem.
27	4	Och bjud dem med dessa ord framf�ra sitt budskap till sina herrar: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: S� skolen I s�ga till edra herrar:
27	5	Jag �r den som genom min stora kraft och min utr�ckta arm har gjort jorden, med de m�nniskor och djur som �ro p� jorden; och jag giver den �t vem jag vill.
27	6	S� giver jag nu alla dessa l�nder i min tj�nare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, f�r att de m� tj�na honom.
27	7	Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underd�niga, till dess att ocks� f�r hans land tiden �r inne, att m�ktiga folk och stora konungar skola g�ra honom sig underd�nig.
27	8	Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underd�nigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hems�ka med sv�rd, hungersn�d och pest, s�ger HERREN, till dess att jag har f�rgjort dem genom hans hand.
27	9	D�rf�r m�n I icke h�ra p� edra profeter och sp�man, p� edra dr�mmar, p� edra teckentydare och trollkarlar, n�r dessa s�ga till eder: �I skolen icke komma att tj�na konungen i Babel�;
27	10	ty de profetera l�gn f�r eder, och komma s� �stad att I bliven f�rda l�ngt undan fr�n edert land, i det jag m�ste driva eder bort, s� att I f�rg�ns.
27	11	Men det folk som b�jer sin hals under den babyloniske konungens ok och tj�nar honom, det skall jag l�ta f� ro i sitt land, s�ger HERREN, s� att de kunna bruka det och bo d�ri.
27	12	Till Sidkia, Juda konung, talade jag p� alldeles samma s�tt; jag sade: B�jen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tj�nen honom och hans folk, s� skolen I f� leva.
27	13	Icke viljen I d�, du och ditt folk, genom sv�rd, hunger och pest, s�som HERREN har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tj�na konungen i Babel?
27	14	H�ren allts� icke p� de profeters ord, som s�ga till eder �I skolen icke komma att tj�na konungen i Babel�; ty de profetera l�gn f�r eder.
27	15	Jag har icke s�nt dem, s�ger HERREN; det �r de sj�lva som profetera l�gn i mitt namn, och de komma s� �stad att jag m�ste driva eder bort, s� att I f�rg�ns, j�mte de profeter som profetera f�r eder.
27	16	Och till pr�sterna och till hela detta folk talade jag och sade: S� s�ger HERREN: H�ren icke p� edra profeters ord, n�r de profetera f�r eder och s�ga: �Se, de k�rl som h�ra till HERRENS hus skola nu snart f�ras tillbaka fr�n Babel�; ty de profetera l�gn f�r eder.
27	17	H�ren icke p� dem, utan tj�nen konungen i Babel, s� skolen I f� leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva �delagd?
27	18	Om de verkligen �ro profeter och hava HERRENS ord, s� m� de l�gga sig ut hos HERREN Sebaot, f�r att de k�rl som �nnu �ro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke ocks� m� f�ras bort till Babel
27	19	Ty s� s�ger HERREN Sebaot om pelarna och havet och b�ckenst�llen och det �vriga som �nnu �r kvar h�r i staden,
27	20	d�rf�r att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, n�r han f�rde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, fr�n Jerusalem till Babel, j�mte alla �dlingar i Juda och Jerusalem --
27	21	ja, s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som �nnu �r kvar h�r i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
27	22	Till Babel skall det f�ras, och d�r skall det f�rbliva �nda till den dag d� jag ser d�rtill, s�ger HERREN, och f�r det upp till denna plats igen.
28	1	Men samma �r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering, i femte m�naden av hans fj�rde regerings�r, talade profeten Hananja, Assurs son, fr�n Gibeon, s� till mig i HERRENS hus, i pr�sternas och allt folkets n�rvaro; han sade:
28	2	�S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall s�nderbryta den babyloniske konungens ok.
28	3	Inom tv� �rs tid skall jag f�ra tillbaka till denna plats alla de k�rl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har tagit bort ifr�n denna plats och f�rt till Babel.
28	4	Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla f�ngar ifr�n Juda, som hava kommit till Babel, skall jag f�ra tillbaka till denna plats, s�ger HERREN; ty jag skall s�nderbryta den babyloniske konungens ok.�
28	5	Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i n�rvaro av pr�sterna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
28	6	profeten Jeremia sade: �Amen. S� g�re HERREN. Det som du har profeterat m� HERREN uppfylla, i det att han f�r tillbaka fr�n Babel till denna plats de k�rl som funnos i HERRENS hus, s� ock alla f�ngarna.
28	7	Men h�r dock detta ord som jag vill tala inf�r dig och allt folket.
28	8	Forna tiders profeter, de som hava varit f�re mig och dig, hava mot m�ktiga l�nder och stora riken profeterat om krig, olycka och pest.
28	9	D�rf�r, om nu en profet profeterar om lycka, s� kan man f�rst d� n�r den profetens ord g�r i fullbordan veta att han �r en profet som HERREN i sanning har s�nt.�
28	10	D� tog profeten Hananja oket fr�n profeten Jeremias hals och br�t s�nder det.
28	11	Och Hananja sade i allt folkets n�rvaro: �S� s�ger HERREN: Just s� skall jag inom tv� �rs tid bryta s�nder den babyloniske konungen Nebukadnessars ok och taga det fr�n alla folkens hals.� Men profeten Jeremia gick sin v�g.
28	12	Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit s�nder oket och tagit det fr�n profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade:
28	13	�G� �stad och s�g till Hananja: S� s�ger HERREN: Ett ok av tr� har du brutit s�nder, men i dess st�lle har du skaffat ett ok av j�rn.
28	14	Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av j�rn skall jag s�tta p� alla dessa folks hals, f�r att de m� tj�na Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tj�na. Ja ock markens djur har jag givit honom.�
28	15	Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja: �H�r, du Hananja: HERREN har icke s�nt dig; du har f�rlett detta folk att s�tta sin lit till l�gn.
28	16	D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall taga dig bort ifr�n jorden. I detta �r skall du d�, eftersom du har predikat avfall fr�n HERREN.�
28	17	Och samma �r, i sjunde m�naden, dog profeten Hananja.
29	1	Detta �r vad som stod i det brev som profeten Jeremia s�nde fr�n Jerusalem till de �ldste som �nnu levde kvar i f�ngenskapen, och till pr�sterna och profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade f�rt bort ifr�n Jerusalem till Babel,
29	2	sedan konung Jekonja hade givit sig f�ngen i Jerusalem, j�mte konungamodern och hovm�nnen, Judas och Jerusalems furstar, s� ock timmerm�nnen och smederna.
29	3	Han s�nde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, n�r Sidkia, Juda konung, s�nde dessa till Babel, till Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s�:
29	4	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de f�ngar som jag har l�tit f�ra bort ifr�n Jerusalem till Babel:
29	5	Byggen hus och bon i dem; planteren tr�dg�rdar och �ten deras frukt.
29	6	Tagen hustrur, och f�den s�ner och d�ttrar; och tagen hustrur �t edra s�ner och given edra d�ttrar �t m�n, och m� dessa f�da s�ner och d�ttrar; och f�r�ken eder d�r, och f�rminskens icke.
29	7	Och s�ken den stads b�sta, dit jag har f�rt eder bort i f�ngenskap, och bedjen f�r den till HERREN; ty d� det g�r den v�l, s� g�r det ock eder val.
29	8	Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L�ten icke bedraga eder av de profeter som �ro bland eder, ej heller av edra sp�man, och akten icke p� de dr�mmar som I dr�mmen.
29	9	Ty man profeterar l�gn f�r eder i mitt namn; jag har icke s�nt dem, s�ger HERREN.
29	10	Ty s� s�ger HERREN: F�rst n�r sjuttio �r hava g�tt till �nda i Babel, skall jag se till eder och uppfylla p� eder mitt l�ftesord att f�ra eder tillbaka till denna plats.
29	11	Jag vet v�l vilka tankar jag har f�r eder, s�ger HERREN, n�mligen fridens tankar och icke of�rdens, till att giva eder en framtid och ett hopp.
29	12	Och I skolen �kalla mig och g� �stad och bedja till mig, och jag vill h�ra p� eder.
29	13	I skolen s�ka mig, och I skolen ock finna mig, om I fr�gen efter mig av allt edert hj�rta.
29	14	Ty jag vill l�ta mig finnas av eder, s�ger HERREN; och jag skall �ter uppr�tta eder och skall f�rsamla eder fr�n alla de folk och alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, s�ger HERREN; och jag skall l�ta eder komma tillbaka till denna plats, varifr�n jag har l�tit f�ra eder bort i f�ngenskap.
29	15	Detta skriver jag, d�rf�r att I s�gen: �HERREN har l�tit profeter uppst� �t oss i Babel.�
29	16	Ty s� s�ger HERREN om den konung som sitter p� Davids tron, och om allt det folk som bor i denna stad, edra br�der som icke hava med eder g�tt bort i f�ngenskap,
29	17	ja, s� s�ger HERREN Sebaot: Se, jag skall s�nda mot dem sv�rd, hungersn�d och pest, och l�ta dem r�knas lika med odugliga fikon, som �ro s� usla att man icke kan �ta dem.
29	18	Ja, jag skall f�rf�lja dem med sv�rd, hungersn�d och pest, och g�ra dem till en varnagel f�r alla riken p� jorden, till ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, till ett f�rem�l f�r h�pnad, begabberi och sm�lek bland alla de folk till vilka jag skall driva dem bort --
29	19	detta d�rf�r att de icke ville h�ra mina ord, s�ger HERREN, n�r jag titt och ofta s�nde till dem mina tj�nare profeterna. Ty I villen ju icke h�ra, s�ger HERREN.
29	20	Men h�ren nu I HERRENS ord, alla I f�ngna som jag fr�n Jerusalem har s�nt bort till Babel:
29	21	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera l�gn f�r eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall l�ta dr�pa dem inf�r edra �gon.
29	22	Och alla f�ngar ifr�n Juda, som �ro i Babel, skola fr�n dem h�mta ett f�rbannelsens ord; de skola �HERREN g�re med dig s�som med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung l�t steka i eld.�
29	23	De hava ju gjort vad som �r ens galenskap i Israel, de hava beg�tt �ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava f�rt l�gnaktigt tal i mitt namn, s�dant som jag icke hade bjudit dem. Jag �r den som vet det och betygar det, s�ger HERREN.
29	24	Och till nehelamiten Semaja skall du s�ga s�lunda:
29	25	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn s�nt brev till allt folket i Jerusalem och till pr�sten Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra pr�sterna, s� lydande:
29	26	�HERREN har satt dig till pr�st i pr�sten Jojadas st�lle, f�r att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsm�n �ver alla vanvettingar som profetera, s� att du kan s�tta s�dana i stock och halsj�rn.
29	27	Varf�r har du d� icke n�pst Jeremia fr�n Anatot, som profeterar f�r eder?
29	28	D�rigenom att du har underl�tit detta har han kunnat s�nda bud till oss i Babel och l�ta s�ga: '�nnu �r l�ng tid kvar, byggen eder hus och bon i dem, och planteren tr�dg�rdar och �ten deras frukt.'�
29	29	Och pr�sten Sefanja har l�st upp detta brev f�r profeten Jeremia.
29	30	Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
29	31	S�nd bud till alla de f�ngna och l�t s�ga dem: S� s�ger HERREN om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara s�nd av mig, har profeterat f�r eder och f�rlett eder att s�tta eder lit till l�gn,
29	32	d�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall hems�ka nehelamiten Semaja och hans avkomlingar. Ingen av dem skall f� bo ibland detta folk, och han skall icke f� se det goda som jag vill g�ra med mitt folk, s�ger HERREN. Ty han har predikat avfall fr�n HERREN.
30	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
30	2	S� s�ger HERREN, Israels Gud: Teckna upp �t dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig.
30	3	Ty se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag �ter skall uppr�tta mitt folk, Israel och Juda, s�ger HERREN, och l�ta dem komma tillbaka till det land som jag har givit �t deras f�der; och de skola taga det i besittning.
30	4	Och detta �r vad HERREN har talat om Israel och Juda.
30	5	S� s�ger HERREN: Ett f�rf�rans rop fingo vi h�ra; f�rskr�ckelse utan n�gon r�ddning!
30	6	Fr�gen efter och sen till: pl�ga d� m�n f�da barn? Eller varf�r ser jag alla m�n h�lla sina h�nder p� l�nderna s�som kvinnor i barnsn�d, och varf�r hava alla ansikten blivit s� d�dsbleka?
30	7	Ve! Detta �r en stor dag, en s�dan att ingen �r den lik. Ja, en tid av n�d �r inne f�r Jakob; dock skall han bliva fr�lst d�rur.
30	8	Och det skall ske p� den tiden, S�ger HERREN Sebaot, att jag skall bryta s�nder oket och taga det fr�n din hals och slita av dina band. Ja, inga fr�mmande skola l�ngre tvinga honom att tj�na sig,
30	9	utan han skall f� tj�na HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag l�ta uppst� �t dem.
30	10	S� frukta nu icke, du min tj�nare Jakob, s�ger HERREN. och var ej f�rf�rad du Israel; ty se, jag skall fr�lsa dig ur det avl�gsna landet, och dina barn ur deras f�ngenskaps land. Och Jakob skall f� komma tillbaka och leva i ro och s�kerhet, och ingen skall f�rskr�cka honom.
30	11	Ty jag �r med dig, s�ger HERREN, till att fr�lsa dig. Ja, jag skall g�ra �nde p� alla de folk; bland vilka jag har f�rstr�tt dig; men p� dig vill jag icke alldeles g�ra �nde, jag vill blott tukta dig med m�tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l�ta dig bliva.
30	12	Ty s� s�ger HERREN: Ohelbar �r din skada, ol�kligt det s�r du har f�tt.
30	13	Ingen tager sig an din sak, s� att han sk�ter ditt s�r; ingen helande l�kedom finnes f�r dig.
30	14	Alla dina �lskare hava f�rg�tit dig; de fr�ga icke efter dig. Ty s�som man sl�r en fiende, s� har jag slagit dig, med grym tuktan, d�rf�r att din missg�rning var s� stor och dina synder s� m�nga.
30	15	Huru kan du klaga �ver din skada, �ver att bot ej finnes f�r din pl�ga? D�rf�r att din missg�rning var s� stor och dina synder s� m�nga, har jag gjort dig detta.
30	16	S� skola d� alla dina upp�tare nu bliva upp�tna, och alla dina ov�nner skola allasammans g� i f�ngenskap; dina sk�vlare skola varda sk�vlade, och alla dina plundrare skall jag l�mna till plundring.
30	17	Ty jag vill hela dina s�r och l�ka dig fr�n de slag du har f�tt, s�ger HERREN, d� man nu kallar dig �den f�rdrivna�, �det Sion som ingen fr�gar efter�.
30	18	S� s�ger HERREN: Se, jag skall �ter uppr�tta Jakobs hyddor och f�rbarma mig �ver hans boningar; staden skall �ter bliva uppbyggd p� sin h�jd, och palatset skall st� p� sin r�tta plats.
30	19	Ifr�n folket skall ljuda tacks�gelse och rop av glada m�nniskor. Jag skall f�r�ka dem, och de skola icke f�rminskas; jag skall l�ta dem komma till �ra, och de skola ej aktas ringa.
30	20	Hans s�ner skola varda s�som fordom, hans menighet skall best� inf�r mig, jag skall hems�ka alla hans f�rtryckare.
30	21	Hans v�ldige skall stamma fr�n honom sj�lv, och hans herre skall utg� fr�n honom sj�lv, och honom skall jag l�ta komma mig n�ra och nalkas mig; ty vilken annan vill v�ga sitt liv med att nalkas mig? s�ger HERREN.
30	22	Och I skolen vara mitt folk och jag skall vara eder Gud.
30	23	Se, en stormvind fr�n HERREN �r h�r, hans f�rt�rnelse bryter fram, en h�rjande storm! �ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
30	24	HERRENS vredes gl�d skall icke upph�ra, f�rr�n han har utf�rt och fullbordat sitt hj�rtas tankar; i kommande dagar skolen I f�rnimma det. 31:1. f�r den elektroniska utg�van.
31	1	P� den tiden, s�ger HERREN, skall jag vara alla Israels sl�kters Gud, och de skola vara mitt folk. Jeremia, 31 Kapitlet Israels fr�lsning i kommande dagar.
31	2	S� s�ger HERREN: Det folk som undslipper sv�rdet finner n�d i �knen; Israel f�r draga �stad dit d�r det f�r ro.
31	3	Fj�rran ifr�n uppenbarade sig HERREN f�r mig: �Ja, med evig k�rlek har jag �lskat dig; d�rf�r l�ter jag min n�d f�rbliva �ver dig.
31	4	�nnu en g�ng skall jag uppr�tta dig, s� att du varder uppr�ttad, du jungfru Israel; �nnu en g�ng skall du f� utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som g�ra sig glada.
31	5	�nnu en g�ng skall du f� plantera ving�rdar p� Samariens berg, och planteringsm�nnen skola sj�lva sk�rda frukten.
31	6	Ty en dag kommer, d� vaktare skola ropa p� Efraims berg: 'Upp, l�t oss draga till Sion, upp till HERREN, v�r Gud.'�
31	7	Ty s� s�ger HERREN: Jublen i gl�dje �ver Jakob, h�jen fr�jderop �ver honom som �r huvudet bland folken, L�ten lovs�ng ljuda och s�gen: HERRE, giv fr�lsning �t ditt folk, �t kvarlevan av Israel.�
31	8	Ja, jag skall f�ra dem fr�n nordlandet och f�rsamla dem fr�n jordens yttersta �nda -- bland dem b�de blinda och halta, b�de havande kvinnor och barnaf�derskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
31	9	Under gr�t skola de komma, men jag skall leda dem, d�r de g� bedjande fram; Jag skall f�ra dem till vattenb�ckar, p� en j�mn v�g, d�r de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader f�r Israel, och Efraim �r min f�rstf�dde son.
31	10	H�ren HERRENS ord, I hednafolk, och f�rkunnen det i havsl�nderna i fj�rran; s�gen: Han som f�rskingrade Israel skall ock f�rsamla det och bevara det, s�som en herde sin hjord.
31	11	Ty HERREN skall f�rlossa Jakob och l�sk�pa honom ur den �verm�ktiges hand.
31	12	Och de skola komma och jubla p� Sions h�jd och str�mma dit d�r HERRENS goda �r, dit d�r man f�r s�d, vin och olja och unga hjordar av f�r och f�; deras sj�l skall vara lik en vattenrik tr�dg�rd, och de skola icke vidare f�rsm�kta.
31	13	D� skola jungfrurna f�rlusta sig med dans; unga och gamla skola gl�dja sig tillsammans. Jag skall f�rvandla deras sorg i fr�jd, tr�sta dem och gl�dja dem efter deras bedr�velse.
31	14	Och pr�sterna skall jag vederkvicka med feta r�tter; och mitt folk skall bliva m�ttat av mitt goda, s�ger HERREN.
31	15	S� s�ger HERREN: Ett rop h�res i Rama, klagan och bitter gr�t; det �r Rakel som begr�ter sina barn, hon vill icke l�ta tr�sta sig i sorgen �ver att hennes barn icke mer �ro till.
31	16	Men s� s�ger HERREN: H�r upp med din h�gljudda gr�t, och l�t dina �gon icke mer f�lla t�rar; ty ditt verk skall f� sin l�n, s�ger HERREN, och de skola v�nda tillbaka fr�n sina fienders land.
31	17	Ja, det finnes ett hopp f�r din framtid, s�ger HERREN; dina barn skola v�nda tillbaka till sitt land.
31	18	Jag har nogsamt h�rt huru Efraim klagar: �Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad s�som en ot�md kalv; tag mig nu �ter, s� att jag f�r v�nda �ter; du �r ju HERREN, min Gud.
31	19	Ty sedan jag har v�nt mitt sinne, �ngrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, sl�r jag mig p� l�nden; jag b�de blyges och sk�mmes, d� jag nu b�r min ungdoms sm�lek.�
31	20	�r d� Efraim for mig en s� dyrbar son, �r han mitt �lsklingsbarn, eftersom jag alltj�mt t�nker p� honom, huru ofta jag �n har m�st hota honom? Ja, s� mycket �mkar sig mitt hj�rta �ver honom; jag m�ste f�rbarma mig �ver honom, s�ger HERREN.
31	21	S�tt upp v�gm�rken f�r dig, res �t dig v�gvisare; giv akt p� v�gen, p� stigen d�r du vandrade. Och v�nd s� tillbaka, du jungfru Israel, v�nd tillbaka till dessa dina st�der.
31	22	Huru l�nge skall du g�ra bukter hit och dit, du avf�lliga dotter? Se, HERREN vill skapa n�got nytt i landet: det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt besk�rm.
31	23	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess st�der skall man �nnu en g�ng, n�r jag �ter har uppr�ttat det, f� s�ga det ordet: �HERREN v�lsigne dig, du r�ttf�rdighetens boning, du heliga berg.�
31	24	Och Juda folk med alla sina st�der skall samlat bo d�ri, �kerm�n j�mte vandrande herdar.
31	25	Ty jag skall vederkvicka tr�tta sj�lar, och alla f�rsm�ktande sj�lar skall jag m�tta.
31	26	(H�rvid uppvaknade jag och s�g mig om, och min s�mn hade varit ljuvlig.)
31	27	Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall bes� Israels land och Juda land med s�d av m�nniskor och med s�d av djur.
31	28	Och likasom jag har vakat �ver dem till att upprycka, nedbryta, f�rd�rva, f�rg�ra och pl�ga, s� vill jag nu vaka �ver dem till att uppbygga och plantera, s�ger HERREN.
31	29	P� den tiden skall man icke mer s�ga: �F�derna hava �tit sura druvor, och barnens t�nder bliva �mma d�rav.�
31	30	Nej, var och en skall d� genom sin egen missg�rning; var man som �ter sura druvor, hans t�nder skola bliva �mma d�rav.
31	31	Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall sluta ett nytt f�rbund med Israels hus och med Juda hus;
31	32	icke ett s�dant f�rbund som det jag sl�t med deras f�der p� den dag d� jag tog dem vid handen till att f�ra dem ut ur Egyptens land det f�rbund med mig, som de br�to, fast�n jag var deras r�tte herre, s�ger HERREN.
31	33	Nej, detta �r det f�rbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, s�ger HERREN: Jag skall l�gga min lag i deras br�st och i deras hj�rtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
31	34	D� skola de icke mer beh�va undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och s�ga: �L�r k�nna HERREN�; ty de skola alla k�nna mig, fr�n den minste bland dem till den st�rste, s�ger HERREN. Ty jag skall f�rl�ta deras missg�rning, och deras synd skall jag icke mer komma ih�g.
31	35	S� s�ger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och m�nen och stj�rnorna till att lysa om natten, i ordnad g�ng, han som r�r upp havet, s� att dess b�ljor brusa, han vilkens namn �r HERREN Sebaot:
31	36	F�rst n�r denna ordning icke mer best�r inf�r mig, s�ger HERREN, f�rst d� skall Israels sl�kt upph�ra att inf�r mig alltj�mt vara ett folk.
31	37	Ja, s� s�ger HERREN: F�rst n�r himmelen varder uppm�tt d�rovan och jordens grundvalar utrannsakade d�rnere, f�rst d� skall jag f�rkasta all Israels sl�kt, till straff f�r allt vad de hava gjort, s�ger HERREN.
31	38	Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� staden �ter skall varda uppbyggd till HERRENS �ra, fr�n Hananeltornet intill H�rnporten.
31	39	Och m�tsn�ret skall vidare dragas r�tt fram mot Garebsh�jden och skall sedan v�ndas mot Goa.
31	40	Och hela lik- och askdalen och alla f�lten intill b�cken Kidron och intill h�rnet vid H�stporten �sterut skola vara helgade �t HERREN. Aldrig mer skall d�r tima n�gon omst�rtning eller n�gon f�rst�ring.
32	1	Detta �r det ord som fr�n HERREN kom till Jeremia i Sidkias, Juda konungs, tionde regerings�r, vilket var Nebukadressars adertonde regerings�r.
32	2	Vid den tiden bel�grade den babyloniske konungens h�r Jerusalem, och profeten Jeremia l�g d� f�ngen i f�ngelseg�rden i Juda konungs hus.
32	3	Ty Sidkia, Juda konung, hade l�tit sp�rra in honom, i det han sade: �Huru dj�rves du profetera och s�ga: 'S� s�ger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och han skall intaga den.
32	4	Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kald�ernas hand, utan skall f�rvisso bliva given i den babyloniske konungens hand, s� att han n�dgas muntligen tala med honom och st� inf�r honom, �ga mot �ga.
32	5	Och Sidkia skall av honom f�ras till Babel och skall f�rbliva d�r, till dess jag ser till honom, s�ger HERREN. N�r I striden mot kald�erna, skolen I icke hava n�gon framg�ng.�
32	6	Och Jeremia sade: �HERRENS ord kom till mig; han sade:
32	7	Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och s�ga: 'K�p du min �ker i Anatot, ty du har s�som b�rdeman r�tt att k�pa den.'�
32	8	Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i f�ngelseg�rden, s�som HERREN hade sagt, och sade till mig: �K�p min �ker i Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsr�tt d�rtill och �r b�rdeman; s� k�p den d� �t dig.� D� f�rstod jag att det var HERRENS ord
32	9	och k�pte �kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och v�gde upp penningarna �t honom, sjutton siklar silver.
32	10	Jag skrev ett k�pebrev och f�rseglade det och tillkallade vittnen och v�gde upp penningarna p� en v�g.
32	11	Och jag tog k�pebrevet, s�v�l det f�rseglade, som inneh�ll avtalet och de s�rskilda best�mmelserna, som ock det �ppna brevet,
32	12	och gav k�pebrevet �t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i n�rvaro av min fr�nde Hanamel och de vittnen som hade underskrivit k�pebrevet, och alla andra judar som voro tillst�des i f�ngelseg�rden.
32	13	Och jag bj�d Baruk, i deras n�rvaro, och sade:
32	14	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, b�de detta f�rseglade k�pebrev och detta �ppna brev, och l�gg dem i ett lerk�rl, f�r att de m� vara i beh�ll f�r l�ng tid.
32	15	Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: �nnu en g�ng skall man komma att i detta land k�pa hus och �krar och ving�rdar.�
32	16	Och sedan jag hade givit k�pebrevet �t Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade:
32	17	�Ack Herre, HERRE, du �r ju den som har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din utr�ckta arm. Intet �r s� underbart att du icke skulle f�rm� det,
32	18	du som g�r n�d med tusenden och vederg�ller f�dernas missg�rning i deras barns sk�te efter dem; du store och v�ldige Gud, vilkens namn �r HERREN Sebaot;
32	19	du som �r stor i r�d och m�ktig i g�rningar; du vilkens �gon �ro �ppna �ver m�nniskobarnens alla v�gar, s� att du giver �t var och en efter hans v�gar och efter hans g�rningars frukt;
32	20	du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har gjort s�dana intill denna dag, b�de i Israel och bland andra m�nniskor, och som har gjort dig ett namn, som �r detsamma �n i dag.
32	21	Du f�rde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och utr�ckt arm, och genom stor f�rskr�ckelse.
32	22	Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras f�der att giva dem, ett land som flyter av mj�lk och honung.
32	23	Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke h�ra din r�st och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att g�ra. D�rf�r l�t du all denna olycka vederfaras dem.
32	24	Se, bel�gringsvallarna g� redan s� l�ngt fram mot staden, att man kan intaga den och genom sv�rd, hungersn�d och pest �r staden given i de kaldeiska bel�grarnas hand. Vad du hotade med, det har skett, och du har det nu inf�r dina �gon.
32	25	Och likv�l, fast�n staden �r given i kald�ernas hand, sade du, Herre HERRE, till mig: 'K�p du �kern f�r penningar, och tag vittnen d�rp�'!�
32	26	Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
32	27	jag �r HERREN, allt k�tts Gud; skulle n�got vara s� underbart att jag icke f�rm�dde det?
32	28	D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag vill giva denna stad i kald�ernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall intaga den.
32	29	Och kald�erna, som bel�gra denna stad, skola komma och t�nda eld p� staden och br�nna upp den, tillika med de hus p� vilkas tak man har t�nt offereld �t Baal och utgjutit drickoffer �t andra gudar, till att f�rt�rna mig.
32	30	Ty allt ifr�n sin ungdom hava Israels barn och Juda barn allenast gjort vad ont �r i mina �gon; ja, Israels barn hava med sina h�nders verk berett mig allenast f�rt�rnelse, s�ger HERREN.
32	31	Ty allt ifr�n den dag d� denna stad byggdes �nda till nu har den uppv�ckt min vrede och f�rt�rnelse, s� att jag m�ste f�rkasta den fr�n mitt ansikte,
32	32	f�r all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med sina konungar, furstar, pr�ster och profeter, b�de Juda m�n och Jerusalems inv�nare, hava bedrivit, till att f�rt�rna mig.
32	33	De v�nde ryggen till mig och icke ansiktet; och fast�n de titt och ofta blevo varnade, ville de icke h�ra och taga emot tuktan.
32	34	De satte upp sina styggelser i det hus som �r uppkallat efter mitt namn och orenade det s�;
32	35	och Baalsh�jderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, f�r att d�r offra sina s�ner och d�ttrar �t Molok, fast�n jag aldrig hade bjudit dem att g�ra s�dan styggelse eller ens t�nkt mig n�got s�dant; och s� f�rledde de Juda till synd.
32	36	Men s� s�ger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen vara genom sv�rd, hungersn�d och pest given i den babyloniske konungens hand:
32	37	Se, jag skall f�rsamla dem ur alla de l�nder till vilka jag i min vrede och harm och stora f�rt�rnelse har f�rdrivit dem, och jag skall f�ra dem tillbaka till denna plats och l�ta dem bo b�r i trygghet.
32	38	Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
32	39	Och jag skall giva dem alla ett och samma hj�rta och l�ra dem en och samma v�g, s� att de frukta mig best�ndigt; f�r att det m� g� dem v�l, och deras barn efter dem.
32	40	Och jag skall sluta med dem ett evigt f�rbund, s� att jag icke upp h�r att f�lja dem och g�ra dem gott; och min fruktan skall jag ingiva i deras hj�rtan, s� att de icke vika av ifr�n mig.
32	41	Och jag skall hava min fr�jd i att g�ra dem gott, och skall plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hj�rta och all min sj�l.
32	42	Ty s� s�ger HERREN: Likasom jag har l�tit all denna stora olycka komma �ver detta folk, s� skall jag ock l�ta allt det goda som jag lovade dem komma dem till del.
32	43	Och man skall komma att k�pa �krar i detta land, om vilket I s�gen att det �r en �demark, d�r varken m�nniskor eller djur kunna bo, och att det �r givet i kald�ernas hand.
32	44	Ja, �krar skall man k�pa f�r penningar, och man skall skriva och f�rsegla k�pebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omnejd och i Juda st�der, b�de i Bergsbygdens och i L�glandets och i Sydlandets st�der; ty jag skall �ter uppr�tta dem, s�ger HERREN.
33	1	Och HERRENS ord kom till Jeremia f�r andra g�ngen, medan han �nnu var insp�rrad i f�ngelseg�rden; han sade:
33	2	S� s�ger HERREN, han som ock utf�r sitt verk, HERREN, som bereder det f�r att l�ta det komma till st�nd, han vilkens namn �r HERREN:
33	3	Ropa till mig, s� vill jag svara dig och f�rkunna f�r dig stora och f�runderliga ting, som du icke k�nner.
33	4	Ty s� s�ger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned f�r bel�gringsvallarna och v�rden:
33	5	Man har kommit hitin f�r att strida med kald�erna, och man skall s� fylla husen med d�da kroppar av m�nniskor som jag har slagit i min vrede och f�rt�rnelse, m�nniskor som genom all sin ondska hava v�llat att jag har m�st d�lja mitt ansikte f�r denna stad.
33	6	Dock, jag skall hela dess s�r och skaffa l�kedom och l�ka dem, och jag skall l�ta dem sk�da frid och trygghet i �verfl�d.
33	7	Och jag skall �ter uppr�tta Juda och Israel och uppbygga dem, s� att de bliva s�som f�rut.
33	8	Och jag skall rena dem fr�n all missg�rning varmed de hava syndat mot mig, och f�rl�ta alla missg�rningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit fr�n mig.
33	9	Och staden skall bliva mig till fr�jd och ber�mmelse, och till lov och �ra inf�r alla jordens folk, n�r de f� h�ra allt det goda som jag g�r med dem; och de skola f�rskr�ckas och darra vid �synen av all den lycka och all den framg�ng som jag bereder henne.
33	10	S� s�ger HERREN: P� denna plats, om vilken I s�gen att den �r s� �de att varken m�nniskor eller djur kunna bo d�r, ja, h�r i Juda st�der och p� Jerusalems gator, som �ro s� �delagda att inga m�nniskor, inga inv�nare, inga djur d�r finnas,
33	11	h�r skall man �nnu en g�ng h�ra fr�jderop och gl�djerop, rop f�r brudgum och rop f�r brud, rop av m�nniskor som s�ga: �Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN �r god, ty hans n�d varar evinnerligen�, och av m�nniskor som framb�ra lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill �ter uppr�tta landet, s� att det bliver s�som f�rut, s�ger HERREN.
33	12	S� s�ger HERREN Sebaot: P� denna plats, som nu �r s� �de att varken m�nniskor eller ens djur kunna bo h�r, ja ock i alla hith�rande st�der, h�r skola �ter en g�ng finnas betesmarker d�r herdar kunna l�ta sina hjordar l�gra sig.
33	13	I Bergsbygdens, L�glandets och Sydlandets st�der, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda st�der skola �nnu en g�ng hjordar draga fram, f�rbi herdar som r�kna dem, s�ger HERREN.
33	14	Se, dagar skola komma, s�ger HERREN, d� jag skall uppfylla det l�ftesord som jag har talat om Israels hus och ang�ende Juda hus.
33	15	I de dagarna och p� den tiden skall jag l�ta en r�ttf�rdig telning v�xa upp �t David. Han skall skaffa r�tt och r�ttf�rdighet p� jorden.
33	16	I de dagarna skall Juda varda fr�lst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det s�: HERREN v�r r�ttf�rdighet.
33	17	Ty s� s�ger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d� icke en avkomling av David sitter p� Israels hus' tron,
33	18	aldrig den tid d� icke en avkomling av de levitiska pr�sterna g�r tj�nst inf�r mig och alla dagar b�r fram br�nnoffer och f�rbr�nner spisoffer och anst�ller slaktoffer.
33	19	Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
33	20	S� s�ger HERREN: F�rst n�r I g�ren om intet mitt f�rbund med dagen och mitt f�rbund med natten, s� att det icke bliver dag och natt i r�tt tid,
33	21	f�rst d� skall mitt f�rbund med min tj�nare David bliva om intet, s� att icke l�ngre en avkomling av honom sitter s�som konung p� hans tron, och f�rst d� mitt f�rbund med de levitiska pr�sterna, som g�ra tj�nst �t mig.
33	22	Lika or�knelig som himmelens h�rskara �r, och lika otalig som sanden �r i havet, lika talrik skall jag l�ta min tj�nare Davids s�d bliva och lika m�nga leviterna, som g�ra tj�nst �t mig.
33	23	Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
33	24	Har du icke m�rkt huru detta folk talar och s�ger: �De b�da sl�kter som HERREN utvalde, dem har han f�rkastat�? Och s� s�ga de f�raktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.
33	25	Men s� s�ger HERREN: Om mitt f�rbund med dag och natt icke �r best�ndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning f�r himmel och jord,
33	26	allenast d� skall jag f�rkasta Jakobs och Davids, min tj�nares, s�d, s� att jag icke mer av hans s�d tager dem som skola r�da �ver Abrahams, Isaks och Jakobs s�d. Ty jag skall �ter uppr�tta dem och f�rbarma mig �ver dem.
34	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, n�r Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h�r och med alla de riken p� jorden, som lydde under hans v�lde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydst�der; han sade:
34	2	S� s�ger HERREN, Israels Gud: G� �stad och s�g till Sidkia, Juda konung, ja, s�g till honom: S� s�ger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall br�nna upp den i eld.
34	3	Och du sj�lv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall f�rvisso bliva gripen och given i hans hand, s� att du n�dgas st� inf�r konungen i Babel, �ga mot �ga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.
34	4	Men h�r HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S� s�ger HERREN om dig: Du skall icke d� genom sv�rd.
34	5	Nej, i frid skall du d�; och likasom man har anst�llt f�rbr�nning till dina f�ders, de f�rra konungarnas, �ra, deras som hava varit f�re dig, s� skall man ock anst�lla f�rbr�nning till din �ra och h�lla d�dsklagan efter dig: �Ack ve, Herre!� Ty detta har jag talat, s�ger HERREN.
34	6	Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,
34	7	under det att den babyloniske konungens h�r bel�grade Jerusalem och allt som �nnu �terstod av st�der i Juda, n�mligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda st�der, som �nnu voro kvar och voro bef�sta.
34	8	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett f�rbund med allt folket i Jerusalem d�rom att de bland sig skulle utropa frihet,
34	9	s� att var och en skulle sl�ppa sin tr�l och sin tr�linna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, p� det att icke den ene juden skulle hava den andre till tr�l.
34	10	Och detta h�rsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om f�rbundet och lovat att var och en skulle sl�ppa sin tr�l och sin tr�linna fria, s� att han icke mer skulle hava dem till tr�lar; de h�rsammade det och sl�ppte dem.
34	11	Men sedermera �ndrade de sig och togo tillbaka de tr�lar och tr�linnor som de hade sl�ppt fria, och gjorde dem �ter till tr�lar och tr�linnor.
34	12	D� kom HERRENS ord till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
34	13	S� s�ger HERREN, Israels Gud: Jag sj�lv sl�t ett f�rbund med edra f�der p� den tid d� jag f�rde dem ut ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset; jag sade:
34	14	�N�r sju �r �ro f�rlidna, skall var och en av eder sl�ppa sin broder, hebr�en, som har s�lt sig �t dig och tj�nat dig i sex �r; du skall d� sl�ppa honom fri ur din tj�nst.� Dock ville edra f�der icke h�ra p� mig eller b�ja sina �ron d�rtill.
34	15	Men I haven nyss v�nt om och gjort vad r�tt �r i mina �gon, i det att I haven utropat frihet var och en f�r sin broder. Och I haven h�rom slutit ett f�rbund inf�r mitt ansikte, i det hus som �r uppkallat efter mitt namn.
34	16	Men nu haven I �ter �ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin tr�l och sin tr�linna, dem som I haden sl�ppt fria till att g� vart de ville; ja, I haven nu �ter gjort dem till edra tr�lar och tr�linnor.
34	17	D�rf�r s�ger HERREN s�: I haven icke h�rt p� mig och utropat frihet var och en f�r sin broder och sin n�sta. S� utropar d� jag, s�ger HERREN, f�r eder frihet att hemfalla �t sv�rd, pest och hungersn�d; ja, jag skall g�ra eder till en varnagel f�r alla riken p� jorden.
34	18	Och de m�n som hava �vertr�tt mitt f�rbund och icke h�llit f�rpliktelserna vid det f�rbund de sl�to inf�r mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i tv� stycken, mellan vilka de gingo --
34	19	dessa m�n, n�mligen Judas och Jerusalems furstar, hovm�nnen och pr�sterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,
34	20	dem skall jag giva i deras fienders hand, i de m�ns hand, som st� efter deras liv; och deras d�da kroppar skola bliva mat �t himmelens f�glar och markens djur.
34	21	Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de m�ns hand, som st� efter deras liv, och i h�nderna p� den babyloniske konungens h�r, som nu har dragit bort ifr�n eder.
34	22	Se, jag skall giva dem befallning, s�ger HERREN, att de �ter skola draga mot denna stad och bel�gra den; och de skola d� intaga den och br�nna upp den i eld. Och Juda st�der skall jag g�ra till en �demark, d�r ingen bor.
35	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid; han sade
35	2	G� bort till rekabiternas sl�kt och tala med dem, och f�r dem till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att dricka.
35	3	D� tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, j�mte hans br�der och alla hans s�ner och rekabiternas hela �vriga sl�kt,
35	4	och f�rde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades av s�nerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som ligger bredvid furstarnas, ovanom d�rrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare.
35	5	Och jag satte fram f�r rekabiternas sl�kt kannor, fulla med vin, s� ock b�gare, och sade till dem: �Dricken vin?�
35	6	Men de svarade: �Vi dricka icke vin. Ty v�r fader Jonadab, Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen aldrig dricka vin;
35	7	och hus skolen I icke bygga, och s�d skolen I icke s�, och ving�rdar skolen I icke plantera, ej heller �ga s�dana, utan I skolen bo i t�lt i all eder tid, f�r att I m�n l�nge leva i det land d�r I bon s�som fr�mlingar.'
35	8	Och vi hava h�rsammat v�r fader Jonadabs, Rekabs sons, befallning, i allt vad han har bjudit oss, s� att vi med v�ra hustrur och v�ra s�ner och d�ttrar aldrig dricka vin,
35	9	ej heller bygga hus till att bo i, ej heller �ga ving�rdar eller �krar eller s�d.
35	10	Vi hava allts� bott i t�lt och hava h�rsammat och gjort allt vad v�r fader Jonadab har bjudit oss.
35	11	Men n�r Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och f�ll in i landet, sade vi: 'V�lan, vi vilja begiva oss till Jerusalem, undan kald�ernas och aram�ernas h�r.' Och s� bosatte vi oss i Jerusalem.�
35	12	Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
35	13	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: G� �stad och s�g till Juda m�n och till Jerusalems inv�nare: Skolen I d� icke taga emot tuktan, s� att I h�ren mina ord, s�ger HERREN?
35	14	Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och �nnu i dag dricka de icke vin, av h�rsamhet mot sin faders bud. Men sj�lv har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke h�rsammat mig.
35	15	Och titt och ofta har jag s�nt till eder alla mina tj�nare profeterna och l�tit s�ga: �V�nden om, var och en fr�n sin onda v�g, och b�ttren edert v�sende, och f�ljen icke efter andra gudar, s� att I tj�nen dem; d� skolen I f� bo i det land som jag har givit �t eder och edra f�der.� Men I b�jden icke edert �ra d�rtill och h�rden icke p� mig.
35	16	Eftersom nu detta folk icke har h�rsammat mig, s�som Jonadabs, Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav dem,
35	17	d�rf�r s�ger HERREN, h�rskarornas Gud, Israels Gud, s�: Se, �ver Juda och �ver alla Jerusalems inv�nare skall jag l�ta all den olycka komma, som jag har f�rkunnat �ver dem, d�rf�r att de icke h�rde, n�r jag talade till dem, och icke svarade, n�r jag kallade p� dem.
35	18	Och till rekabiternas sl�kt sade Jeremia: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: D�rf�r att I haven h�rsammat eder fader Jonadabs bud och h�llit alla hans bud och i alla stycken gjort s�som han har bjudit eder,
35	19	d�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Aldrig skall den tid komma, d� icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, st�r inf�r mitt ansikte.
36	1	I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde regerings�r kom detta ord till Jeremia fr�n HERREN; han sade:
36	2	Tag dig en bokrulle och teckna d�ri upp allt vad jag har talat till dig ang�ende Israel och Juda och alla hednafolk, fr�n den dag d� jag f�rst talade till dig i Josias tid �nda till denna dag.
36	3	Kanh�nda skall Juda hus, n�r de h�ra all den olycka som jag har i sinnet att g�ra dem, v�nda om, var och en fr�n sin onda v�g, och s� skall jag f�rl�ta dem deras missg�rning och synd.
36	4	D� kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord som HERREN hade talat till honom.
36	5	Och Jeremia bj�d Baruk och sade: �Jag �r sj�lv under tv�ng, s� att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
36	6	Men g� du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min diktamen m� du d�rp� fastedagen l�sa UPP HERRENS ord inf�r folket i HERRENS hus. Inf�r hela Juda, s� m�nga som komma in fr�n sina st�der, m� du ock l�sa upp dem.
36	7	Kanh�nda skola de d� b�nfalla inf�r HERREN och v�nda om, var och en fr�n sin onda v�g. Ty stor �r den vrede och f�rt�rnelse som HERREN har uttalat �ver detta folk.�
36	8	Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles s�som profeten Jeremia hade bjudit honom: i HERRENS hus l�ste han ur boken upp HERRENS ord.
36	9	I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regerings�r, i nionde m�naden, utlystes n�mligen en fasta inf�r HERREN, vilken h�lls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som fr�n Juda st�der hade kommit till Jerusalem.
36	10	D� l�ste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han l�ste upp dem i HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p� den �vre f�rg�rden, vid ing�ngen till nya porten p� HERRENS hus, inf�r allt folket.
36	11	N�r nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade h�rt alla HERRENS ord uppl�sas ur boken,
36	12	gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare; d�r sutto d� alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna.
36	13	Och Mika omtalade f�r dem allt vad han hade h�rt Baruk l�sa upp ur boken inf�r folket.
36	14	D� s�nde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kusis son, �stad till Baruk och l�to s�ga honom: �Tag med dig den rulle varur du har l�st inf�r folket, och kom hit.� Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
36	15	D� sade de till honom: �S�tt dig ned och l�s den inf�r oss.� Och Baruk l�ste inf�r dem.
36	16	N�r de d� h�rde allt som stod d�r, s�go de med f�rskr�ckelse p� varandra och sade till Baruk: �Vi m�ste omtala f�r konungen allt som st�r h�r.�
36	17	Och de fr�gade Baruk och sade: �Tala om f�r oss huru det skedde att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.�
36	18	Baruk svarade dem: �Han dikterade f�r mig allt detta, och jag tecknade upp det i boken med bl�ck.�
36	19	D� sade furstarna till Baruk: �G� och g�m dig, du j�mte Jeremia, och l�ten ingen veta var I �ren.�
36	20	D�refter, sedan de hade l�mnat rullen i f�rvar i sekreteraren Elisamas kammare, gingo de in till konungen p� f�rg�rden och omtalade s� allt f�r konungen.
36	21	D� s�nde konungen Jehudi att h�mta rullen; och denne h�mtade den fr�n sekreteraren Elisamas kammare. Sedan l�ste Jehudi upp den inf�r konungen och inf�r alla furstarna, som stodo omkring konungen.
36	22	Konungen bodde d� i vinterhuset, ty det var den nionde m�naden. Och kolpannan stod p�t�nd framf�r honom;
36	23	och s� ofta Jehudi hade l�st tre eller fyra spalter, skar han av rullen med pennkniven och kastade stycket p� elden i kolpannan, �nda till dess att hela rullen var f�rt�rd av elden i kolpannan.
36	24	Och varken konungen sj�lv eller n�gon av hans tj�nare blev f�rskr�ckt eller rev s�nder sina kl�der, n�r de h�rde allt detta som uppl�stes.
36	25	Och fast�n Elnatan, Delaja och Gemarja b�do konungen att han icke skulle br�nna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
36	26	I st�llet bj�d konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN g�mde dem undan.
36	27	Men sedan konungen hade br�nt upp rullen med det som Baruk efter Jeremias diktamen hade skrivit d�ri, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade:
36	28	Tag dig nu �ter en annan rulle och teckna d�ri upp allt vad som f�rut stod i den f�rra rullen, den som Jojakim, Juda konung, br�nde upp.
36	29	Men ang�ende Jojakim, Juda konung, skall du s�ga: S� s�ger HERREN: Du har br�nt upp denna rulle och sagt: �Huru kunde du skriva d�ri att konungen i Babel f�rvisso skall komma och f�rd�rva detta land, och g�ra slut p� b�de m�nniskor och djur d�ri?�
36	30	D�rf�r s�ger HERREN s� om Jojakim, Juda konung: Ingen �ttling av honom skall sitta p� Davids tron; och hans egen d�da kropp skall komma att ligga utkastad, prisgiven �t hettan om dagen och �t k�lden om natten.
36	31	Och jag skall hems�ka honom och hans avkomlingar och hans tj�nare f�r deras missg�rnings skull, och �ver dem och �ver Jerusalems inv�nare och �ver Juda m�n skall jag l�ta all den olycka komma, som jag har f�rkunnat �ver dem, fast�n de icke hava velat h�ra.
36	32	D� tog Jeremia en annan rulle och gav den �t skrivaren Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne d�ri upp allt vad som hade st�tt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade br�nt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat av samma slag.
37	1	Och Sidkia, Josias son, blev konung i st�llet f�r Konja, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land.
37	2	Men varken han eller hans tj�nare eller folket i landet h�rda p� HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.
37	3	Dock s�nde konung Sidkia �stad Jehukal, Selemjas son, och pr�sten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och l�t s�ga: �Bed f�r oss till HERREN, v�r Gud.�
37	4	Jeremia gick d� �nnu ut och in bland folket, ty man hade �nnu icke satt honom i f�ngelse.
37	5	Och Faraos h�r hade d� dragit ut fr�n Egypten; och n�r kald�erna, som bel�grade Jerusalem, hade f�tt h�ra ryktet d�rom, hade de dragit sig tillbaka fr�n Jerusalem.
37	6	D� kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
37	7	S� s�ger HERREN, Israels Gud: S� skolen I svara Juda konung, som har s�nt eder till mig f�r att fr�ga mig: �Se, Faraos h�r, som har dragit ut till eder hj�lp, skall v�nda tillbaka till sitt land Egypten.
37	8	Sedan skola kald�erna komma tillbaka och bel�gra denna stad och de skola d� intaga den och br�nna upp den i eld.
37	9	D�rf�r s�ger HERREN s�: Bedragen icke eder sj�lva med att t�nka: 'Kald�erna skola nu en g�ng f�r alla draga bort ifr�n oss'; ty de skola icke draga bort.
37	10	Nej, om I �n s� slogen kald�ernas hela h�r, n�r de strida mot eder, att allenast n�gra sv�rt s�rade m�n blevo kvar av dem, s� skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt t�lt, och skulle br�nna upp denna stad i eld.
37	11	Men n�r kald�ernas h�r hade dragit sig tillbaka fr�n Jerusalem f�r Faraos har,
37	12	ville Jeremia l�mna Jerusalem och begiva sig till Benjamins land, f�r att d�r taga i besittning en jordlott bland folket.
37	13	N�r han d� kom till Benjaminsporten, stod d�r s�som vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: �Du vill g� �ver till kald�erna.�
37	14	Jeremia svarade: �Det �r icke sant; jag vill icke g� �ver till kald�erna�, men ingen h�rde p� honom. Och Jiria grep Jeremia och f�rde honom till furstarna.
37	15	Och furstarna f�rt�rnades p� Jeremia och l�to hudfl�nga honom och satte honom i h�kte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till f�ngelse.
37	16	Men n�r Jeremia hade kommit i f�ngelseh�lan, ned i f�ngvalven, och suttit d�r en l�ng tid,
37	17	s�nde konung Sidkia och l�t h�mta honom; och hemma hos sig fr�gade konungen honom hemligen och sade: �Har n�got ord kommit fr�n HERREN Jeremia svarade: �Ja�; och han tillade: �Du skall bliva given i den babyloniske konungens hand.
37	18	D�refter fr�gade Jeremia konung Sidkia: �Varmed har jag f�rsyndat mig mot dig och dina tj�nare och detta folk, eftersom I haven satt mig i f�ngelse?
37	19	Och var �ro nu edra profeter, som profeterade f�r eder och sade: 'Konungen i Babel skall icke komma �ver eder och �ver detta land'?
37	20	S� h�r mig nu, herre konung; v�rdes upptaga min b�n: s�nd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p� det att jag icke m� d� d�r.�
37	21	P� konung Sidkias befallning satte man d� Jeremia i f�rvar i f�ngelseg�rden, och gav honom en kaka br�d om dagen fr�n Bagargatan, till dess att det var slut p� allt br�det i staden. S� stannade Jeremia i f�ngelseg�rden.
38	1	Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, h�rde huru Jeremia talade till allt folket och sade:
38	2	�S� s�ger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall d� genom sv�rd eller hunger eller pest, men den som giver sig �t kald�erna, han skall f� leva, ja, han skall vinna sitt liv s�som ett byte och f� leva.
38	3	Ty s� s�ger HERREN: Denna stad skall f�rvisso bliva given i h�nderna p� den babyloniske konungens h�r, och han skall intaga den.
38	4	D� sade furstarna till konungen: �Denne man b�r d�das, eftersom han g�r folket modl�st, b�de det krigsfolk som �nnu �r kvar h�r i staden och j�mv�l allt det �vrig: folket, i det att han talar s�dan: ord till dem. Ty denne man s�ker icke folkets v�lf�rd, utan dess olycka.
38	5	Konung Sidkia svarade: �V�lan han �r i eder hand; ty konungen f�rm�r intet mot eder.�
38	6	D� togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn p� f�ngelseg�rden; de sl�ppte Jeremia ditned med t�g. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sj�nk ned i dyn.
38	7	N�r nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppeh�ll sig i Benjaminsporten, fick h�ra att de hade s�nkt Jeremia ned i brunnen,
38	8	begav han sig �stad fr�n konungshuset och talade till konungen och sade:
38	9	�Min herre konung, dessa m�n hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, d�r han strax m�ste d� av hunger, d� nu intet br�d finnes i staden.
38	10	D� bj�d konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: �Tag med dig h�rifr�n trettio m�n, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han d�r.�
38	11	S� tog d� Ebed-Melek m�nnen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och h�mtade d�rifr�n trasor av s�nderrivna och utslitna kl�der och l�t s�nka ned dem med t�g till Jeremia i brunnen.
38	12	Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: �L�gg trasorna av de s�nderrivna och utslitna kl�derna under dina armar, mellan dem och t�gen.� Och Jeremia gjorde s�.
38	13	Sedan drogo de med t�gen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia m�ste stanna i f�ngelseg�rden.
38	14	D�refter s�nde konung Sidkia �stad och l�t h�mta profeten Jeremia till sig vid tredje ing�ngen till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: �Jag vill fr�ga dig n�got d�lj intet f�r mig.�
38	15	Jeremia sade till Sidkia: �Om jag s�ger dig n�got, s� kommer du f�rvisso att l�ta d�da mig; och om jag giver dig ett r�d, s� h�r du icke p� mig.�
38	16	D� gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: �S� sant HERREN lever, han som har givit oss detta v�rt liv: jag skall icke l�ta d�da dig, ej heller skall jag l�mna dig i h�nderna p� dessa m�n som st� efter ditt liv.�
38	17	D� sade Jeremia till Sidkia: �S� s�ger HERREN, h�rskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig �t den babyloniske konungens furstar, s� skall du f� leva, och denna stad skall d� icke bliva uppbr�nd i eld, utan du och ditt hus skolen f� leva.
38	18	Men om du icke giver dig �t den babyloniske konungens furstar, d� skall denna stad bliva given i kald�ernas hand, och de skola br�nna upp den i eld, och du sj�lv skall icke undkomma deras hand.�
38	19	Konung Sidkia svarade Jeremia: �Jag r�des f�r de judar som hava g�tt �ver till kald�erna; kanh�nda skall man l�mna mig i deras h�nder, och de skola d� hantera mig sk�ndligt.�
38	20	Jeremia sade: �Man skall icke g�ra det. H�r blott HERRENS r�st i vad jag s�ger dig, s� skall det g� dig v�l, och du skall f� leva.
38	21	Men om du v�grar att giva dig, s� �r detta vad HERREN har uppenbarat f�r mig:
38	22	Se, alla de kvinnor som �ro kvar i Juda konungs hus skola d� f�ras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina v�nner s�kte f�rleda dig, och de fingo makt med dig. Dina f�tter fastnade i dyn; d� drogo de sig undan'
38	23	Och alla dina hustrur och dina barn skall man f�ra ut till kald�erna, och du sj�lv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad br�nnes upp i eld.�
38	24	D� sade Sidkia till Jeremia: �L�t ingen f� veta vad h�r har blivit talat; eljest m�ste du d�.
38	25	Och om furstarna f� h�ra att jag har talat med dig, och de komma till dig och s�ga till dig: 'L�t oss veta vad du har sagt till konungen; d�lj intet f�r oss, s� skola vi icke d�da dig; s�g oss ock vad konungen har sagt till dig' --
38	26	d� skall du svara dem: 'Jag b�nf�ll inf�r konungen att han icke skulle s�nda mig tillbaka till Jonatans hus f�r att d� d�r.'�
38	27	Och alla furstarna kommo till Jeremia och fr�gade honom; men han svarade dem alldeles s�som konungen hade bjudit honom. D� tego de och gingo bort ifr�n honom, eftersom ingen hade h�rt huru det verkligen hade g�tt till.
38	28	Men Jeremia fick stanna i f�ngelseg�rden �nda till den dag d� Jerusalem blev intaget. Jeremia, 39 Kapitlet Uppfyllelse av profetian om Jerusalems f�rst�ring och Sidkias f�ngenskap. Nebukadressars omv�rdnad om Jeremia. Profetia om etiopiern Ebed-Meleks r�ddning. Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget
39	1	-- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h�r hade kommit till Jerusalem och begynt bel�gra det i Sidkia, Juda konungs, nionde regerings�r, i tionde m�naden,
39	2	och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte regerings�r, i fj�rde m�naden, p� nionde dagen m�naden
39	3	drogo alla den babyloniske konungens furstar d�rin och stannade i Mellersta porten: n�mligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, �verste hovmannen, Nergal-Sareser, �verste magern, och alla den babyloniske konungens �vriga furstar.
39	4	Och n�r Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p� den v�g som ledde till den kungliga tr�dg�rden, genom porten mellan de b�da murarna; och han tog v�gen bort �t Hedmarken till.
39	5	Men kald�ernas h�r f�rf�ljde dem och de hunno upp Sidkia p� Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och f�rde honom till Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land; d�r h�ll denne rannsakning och dom med honom.
39	6	Och den babyloniske konungen l�t i Ribla slakta Sidkias barn inf�r hans �gon; ocks� alla andra Juda �dlingar l�t konungen i Babel slakta.
39	7	Och p� Sidkia sj�lv l�t han sticka ut �gonen och l�t f�ngsla honom med kopparfj�ttrar, f�r att f�ra honom till Babel.
39	8	Och kald�erna br�nde upp i eld b�de konungens hus och folkets hus och br�to ned Jerusalems murar.
39	9	Och �terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de �ver l�pare som hade g�tt �ver till honom, och vad som f�r �vrigt var kvar av folket, dem f�rde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, bort till Babel.
39	10	Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade, l�mnade Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, n�gra kvar i Juda land, och gav dem samtidigt ving�rdar och �kerf�lt.
39	11	Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, befallning ang�ende Jeremia och sade:
39	12	�Tag honom och se i honom till godo, och g�r honom icke n�got ont, utan g�r med honom efter som han sj�lv beg�r av dig.�
39	13	D� s�nde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, och Nebusasban, �verste hovmannen, och Nergal-Sareser, �verste magern, och alla den babyloniske konungens �vriga v�ldige --
39	14	dessa s�nde bort och l�to h�mta Jeremia ifr�n f�ngelseg�rden och l�mnade honom �t Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p� det att denne skulle f�ra honom hem; s� fick han stanna d�r bland folket.
39	15	Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var insp�rrad i f�ngelseg�rden; han hade sagt:
39	16	G� och s�g till etiopiern Ebed-Melek: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har f�rkunnat, det skall jag l�ta komma �ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din �syn p� den dagen.
39	17	Men dig skall jag r�dda p� den dagen, s�ger HERREN, och du skall icke bliva given i de m�ns hand, som du fruktar f�r.
39	18	Ty jag skall f�rvisso l�ta dig komma undan, och du skall icke falla f�r sv�rd, utan vinna ditt liv s�som ett byte, d�rf�r att du har f�rtr�stat p� mig, s�ger HERREN.
40	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, sedan Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, hade sl�ppt honom l�s fr�n Rama; denne l�t n�mligen h�mta honom, d�r han l�g bunden med kedjor bland alla andra f�ngar ifr�n Jerusalem och Juda, som skulle f�ras bort till Babel.
40	2	�versten f�r drabanterna l�t allts� h�mta Jeremia och sade till honom: �HERREN, din Gud, hade f�rkunnat denna olycka �ver denna plats;
40	3	och HERREN har l�tit den komma och har gjort s�som han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke h�rt hans r�st, och d�rf�r har detta vederfarits eder.
40	4	Och se, nu l�ser jag dig i dag ur kedjorna som dina h�nder hava varit bundna med. Om du �r sinnad att komma med mig till Babel, s� kom, och jag skall d� se dig till godo; men om du icke �r sinnad att komma med mig till Babel, s� g�r det icke. Se, hela landet ligger �ppet f�r dig; dit dig synes gott och r�tt att g�, dit m� du g�.�
40	5	Och d� han �nnu dr�jde att v�nda tillbaka, tillade han: �V�nd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt �ver Juda st�der, och stanna hos honom bland folket. Eller g� �t vilket annat h�ll som helst dit det behagar dig att g�.� Och �versten f�r drabanterna gav honom v�gkost och sk�nker och l�t honom g�.
40	6	S� begav sig d� Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
40	7	N�r d� alla krigsh�vitsm�nnen p� landsbygden j�mte sina m�n fingo h�ra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, �ver landet, och att han hade anf�rtrott �t honom m�n kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade f�rt bort till Babel,
40	8	kommo de till Gedalja i Mispa, n�mligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas s�ner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais s�ner och Jesanja, maakatitens son, med sina m�n.
40	9	Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras m�n sin ed och sade: �Frukten icke f�r att tj�na kald�erna. Stannen kvar i landet, och tj�nen konungen i Babel, s� skall det g� eder v�l.
40	10	Se, sj�lv stannar jag kvar i Mispa, f�r att vara till tj�nst �t kald�er som komma till oss; men I m�n insamla vin och frukt och olja och l�gga det i edra k�rl, och stanna kvar i de st�der som I haven tagit i besittning.�
40	11	D� nu ocks� alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra l�nder h�rde att konungen i Babel hade l�tit n�gra av judarna bliva kvar, och att han hade satt �ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
40	12	v�nde alla dessa judar tillbaka fr�n alla de orter dit de hade blivit f�rdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inb�rgade vin och frukt i stor myckenhet.
40	13	Men Johanan, Kareas son, och alla krigsh�vitsm�nnen p� landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
40	14	och sade till honom: �Du vet v�l att Baalis, Ammons barns konung, har s�nt hit Ismael, Netanjas son, f�r att sl� ihj�l dig?� Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
40	15	Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: �L�t mig g� �stad och dr�pa Ismael, Netanjas son; ingen skall f� veta det. Varf�r skulle han f� sl� ihj�l dig och s� bliva en orsak till att vi judar, som hava f�rsamlats till dig, allasammans f�rskingras, och vad som �r kvar av Juda f�rg�s?�
40	16	Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: �Du f�r icke g�ra detta; ty vad du s�ger om Ismael �r icke sant.�
41	1	Men i sjunde m�naden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig b�rd och en av konungens v�ldige, med tio m�n till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de h�llo m�ltid tillsammans i Mispa.
41	2	Och Ismael, Netanjas son, j�mte de tio m�n som voro med honom, �verf�ll d� Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog honom till d�ds med sv�rd, honom som konungen i Babel hade satt �ver landet.
41	3	D�rj�mte dr�pte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i Mispa, s� ock alla de kald�er som funnos d�r, och som tillh�rde krigsfolket.
41	4	Dagen efter den d� han hade d�dat Gedalja, och innan �nnu n�gon visste av detta,
41	5	kom en skara av �ttio m�n fr�n Sikem, Silo och Samaria; de hade rakat av sig sk�gget och rivit s�nder sina kl�der och ristat m�rken p� sig, och hade med sig spisoffer och r�kelse till att framb�ra i HERRENS hus.
41	6	Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem fr�n Mispa, gr�tande utan uppeh�ll. Och n�r han m�tte dem, sade han till dem: �Kommen in till Gedalja, Ahikams son.�
41	7	Men n�r de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av Ismael, Netanjas son, och de m�n som voro med honom, och kastade i brunnen.
41	8	Men bland dem funnos tio m�n som sade till Ismael: �D�da oss icke; ty vi hava f�rr�d av vete, korn, olja och honung g�mda p� landsbygden.� D� l�t han dem vara och d�dade dem icke med de andra.
41	9	Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de m�n som han hade dr�pt, n�r han dr�pte Gedalja, var densamma som konung Asa hade l�tit g�ra, n�r Baesa, Israels konung, anf�ll honom; denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihj�lslagna m�n.
41	10	D�refter bortf�rde Ismael s�som f�ngar allt det folk som var kvar i Mispa, konungad�ttrarna och allt annat folk som hade l�mnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, hade anf�rtrott �t Gedalja, Ahikams son; dem bortf�rde Ismael, Netanjas son; s�som f�ngar och drog �stad bort till Ammons barn.
41	11	Men n�r Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro med honom fingo h�ra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort,
41	12	togo de alla sina m�n och gingo �stad f�r att strida mot Ismael, Netanjas son; och de tr�ffade p� honom vid det stora vattnet i Gibeon.
41	13	D� nu hela skaran av dem som Ismael f�rde med sig fick se Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro med honom, blevo de glada;
41	14	och de v�nde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortf�rt s�som f�ngar ifr�n Mispa, och g�vo sig �stad tillbaka till Johanan, Kareas son.
41	15	Men Ismael, Netanjas son, r�ddade sig med �tta m�n undan Johanan och begav sig till Ammons barn.
41	16	Och Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro med honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas inv�nare, som han hade vunnit tillbaka fr�n Ismael, Netanjas son, sedan denne hade dr�pt Gedalja, Ahikams son: b�de krigsm�n och kvinnor och barn och hovm�n, som han hade h�mtat tillbaka fr�n Gibeon.
41	17	Och de drogo �stad; men i Kimhams h�rb�rge invid Bet-Lehem stannade de, f�r att sedan draga vidare och komma till Egypten,
41	18	undan kald�erna; ty de fruktade f�r dessa, eftersom Ismael, Netanjas son, hade dr�pt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i Babel hade satt �ver landet
42	1	D� tr�dde alla krigsh�vitsm�nnen fram, j�mte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, s� ock allt folket, b�de sm� och stora,
42	2	och sade till profeten Jeremia: �V�rdes upptaga v�r b�n: bed f�r oss till HERREN, din Gud, f�r hela denna kvarleva -- ty vi �ro blott n�gra f�, som hava blivit kvar av m�nga; du ser med egna �gon att det �r s� med oss.
42	3	M� s� HERREN, din Gud, kung�ra f�r oss vilken v�g vi b�ra g�, och vad vi hava att g�ra.�
42	4	Profeten Jeremia svarade dem: �Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, s�som I haven beg�rt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag f�rkunna f�r eder; intet skall jag undanh�lla f�r eder.�
42	5	D� sade de till Jeremia: �HERREN vare ett sannf�rdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken g�ra efter det ord varmed HERREN, din Gud, s�nder dig till oss.
42	6	Det m� vara gott eller ont, s� vilja vi h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st, hans som vi s�nda dig till; p� det att det m� g� oss v�l, n�r vi h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st.�
42	7	Och tio dagar d�refter kom HERRENS ord till Jeremia.
42	8	D� kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro med honom, och allt folket, b�de sm� och stora,
42	9	och sade till dem: S� s�ger HERREN, Israels Gud, han som I haven s�nt mig till, f�r att jag skulle hos honom b�nfalla f�r eder:
42	10	Om I stannen kvar i detta land, s� skall jag uppbygga eder och ej mer sl� eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag �ngrar det onda som jag har gjort eder.
42	11	Frukten icke mer f�r konungen i Babel, som I nu frukten f�r, frukten icke f�r honom, s�ger HERREN. Ty jag �r med eder och vill fr�lsa eder och r�dda eder ur hans hand.
42	12	Jag vill l�ta eder finna barmh�rtighet; ja, han skall bliva barmh�rtig mot eder och l�ta eder v�nda tillbaka till edert land.
42	13	Men om I s�gen: �Vi vilja icke stanna i detta land�, om I allts� icke h�ren HERRENS, eder Guds, r�st,
42	14	utan t�nken: �Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, d�r vi slippa att se krig och h�ra basunljud och hungra efter br�d, d�r vilja vi bo� --
42	15	v�lan, h�ren d� HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen st�llen eder f�rd till Egypten och kommen dit, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar,
42	16	s� skall sv�rdet, som I frukten f�r, hinna upp eder d�r i Egyptens land, och hungersn�den, som I r�dens f�r, skall f�lja efter eder dit till Egypten, och d�r skolen I d�.
42	17	Ja, de m�nniskor som st�lla sin f�rd till Egypten, f�r att bo d�r, skola alla d� genom sv�rd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna r�dda sig fr�n den olycka som jag skall l�ta komma �ver dem.
42	18	Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och f�rt�rnelse har utgjutit sig �ver Jerusalems inv�nare, s� skall ock min f�rt�rnelse utgjuta sig �ver eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r h�pnad, bannande och sm�lek, och I skolen aldrig mer f� se denna ort.
42	19	Ja, HERREN s�ger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. M�rken v�l att jag i dag har varnat eder.
42	20	Ty I bedrogen eder sj�lva, n�r I s�nden mig till HERREN, eder Gud, och saden: �Bed f�r oss till HERREN, v�r Gud; och vadhelst HERREN, v�r Gud, s�ger, det m� du f�rkunna f�r oss, s� vilja vi g�ra det.�
42	21	Jag har nu i dag f�rkunnat det f�r eder. Men I haven icke velat h�ra HERRENS, eder Guds, r�st, i allt det varmed han har s�nt mig till eder.
42	22	S� veten nu att I skolen d� genom sv�rd, hunger och pest, p� den ort dit I �stunden att komma, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar.
43	1	Men n�r Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade s�nt honom till dem, allt som sagt �r,
43	2	d� svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de �vriga fr�cka m�nnen -- dessa svarade Jeremia: �Det �r icke sant vad du s�ger; HERREN, v�r Gud, har icke s�nt dig och l�tit s�ga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar.'
43	3	Nej, det �r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p� det att vi m� bliva givna i kald�ernas hand, f�r att dessa skola d�da oss eller f�ra oss bort till Babel.�
43	4	Och varken Johanan, Kareas son, eller n�gon av krigsh�vitsm�nnen eller n�gon av folket ville h�ra HERRENS r�st och stanna kvar i Juda land.
43	5	I st�llet togo Johanan, Kareas son, och alla krigsh�vitsm�nnen med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som fr�n alla de folk till vilka de hade varit f�rdrivna hade kommit tillbaka, f�r att bo i Juda land,
43	6	b�de m�n, kvinnor och barn, d�r till konungad�ttrarna och alla andra som Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, hade l�mnat kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, j�mv�l profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
43	7	och beg�vo sig till Egyptens land, ty de ville icke h�ra HERRENS r�st. Och de kommo s� fram till Tapanhes.
43	8	Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
43	9	Tag dig n�gra stora stenar och mura in dem i murbruket, d�r tegelgolvet l�gges, vid ing�ngen till Faraos hus i Tapanhes; g�r detta inf�r judiska m�ns �gon
43	10	och s�g till dem: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall s�nda �stad och h�mta min tj�nare Nebukadressar, konungen i Babel, och hans tron skall jag s�tta upp ovanp� de stenar som jag har l�tit mura in har, och han skall p� dem breda ut sin tronmatta.
43	11	Ty han skall komma och sl� Egyptens land och giva i pestens v�ld den som h�r pesten till, i f�ngenskapens v�ld den som h�r f�ngenskapen till, i sv�rdets v�ld den som h�r sv�rdet till.
43	12	Och jag skall t�nda eld p� Egyptens gudahus, och han skall br�nna upp dem och f�ra gudarna bort. Och han skall rensa Egyptens land fr�n ohyra, likasom en herde rensar sin mantel; sedan skall han draga d�rifr�n i god ro.
43	13	Och han skall sl� s�nder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land, och Egyptens gudahus skall han br�nna upp i eld.
44	1	Detta �r det ord som kom till Jeremia ang�ende alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade:
44	2	�S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har l�tit komma �ver Jerusalem och �ver alla Juda st�der -- Se, de �ro nu �delagda, och ingen bor i dem;
44	3	detta f�r den ondskas skull som de bedrevo till att f�rt�rna mig, i det att de gingo bort och t�nde offereld och tj�nade andra gudar, som varken I sj�lva eller edra f�der haden k�nt.
44	4	Och titt och ofta s�nde jag till eder alla mina tj�nare profeterna och l�t s�ga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.'
44	5	Men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, s� att de omv�nde sig fr�n sin ondska och upph�rde att t�nda offereld �t andra gudar.
44	6	D�rf�r blev min f�rt�rnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda st�der och p� Jerusalems gator, s� att de blevo �delagda och f�r�dda, s�som de nu �ro.
44	7	Och nu s�ger HERREN, h�rskarornas Gud, Israels Gud, s�: Varf�r bereden I eder sj�lva stor olycka? I utroten ju ur Juda b�de man och kvinna, b�de barn och spenabarn bland eder, s� att ingen kvarleva av eder kommer att �terst�;
44	8	I f�rt�rnen ju mig genom edra h�nders verk, i det att I t�nden offereld �t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar. H�rav m�ste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r sm�lek bland alla jordens folk.
44	9	Haven I f�rg�tit edra f�ders onda g�rningar och Juda konungars onda g�rningar och deras hustrurs onda g�rningar och edra egna onda g�rningar och edra hustrurs onda g�rningar, vad de gjorde i Juda land och p� Jerusalems gator?
44	10	�nnu i dag �ro de icke �dmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag f�relade eder och edra f�der.
44	11	D�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Se, jag skall v�nda mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda.
44	12	Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava st�llt sin f�rd till Egyptens land, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar. Och de skola allasammans f�rg�s, i Egyptens land skola de falla; genom sv�rd och hunger skola de f�rg�s, b�de sm� och stora, ja, genom sv�rd och hunger skola de d�. Och de skola bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r h�pnad, bannande och sm�lek.
44	13	Och jag skall hems�ka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hems�kte Jerusalem, med sv�rd, hunger och pest.
44	14	Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit f�r att bo s�som fr�mlingar d�r i Egyptens land, skall ingen kunna r�dda sig och slippa undan, s� att han kan v�nda tillbaka till Juda land, dit de dock �stunda att f� v�nda tillbaka, f�r att bo d�r. Nej, de skola icke f� v�nda tillbaka dit, f�rutom n�gra f� som bliva r�ddade.�
44	15	D� svarade alla m�nnen -- vilka v�l visste att deras hustrur t�nde offereld �t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo d�r i en stor hop, s� ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade:
44	16	�I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke h�rsamma dig,
44	17	utan vi vilja g�ra allt vad v�r mun har lovat, n�mligen t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne, s�som vi och v�ra fader, v�ra konungar och furstar gjorde i Juda st�der och p� Jerusalems gator. D� hade vi br�d nog, och det gick oss v�l, och vi s�go icke till n�gon olycka.
44	18	Men fr�n den stund d� vi upph�rde att t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne hava vi lidit brist p� allt, och f�rg�tts genom sv�rd och hunger.
44	19	Och n�r vi nu t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne, �r det d� utan v�ra m�ns samtycke som vi �t henne g�ra offerkakor, vilka �ro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer �t henne?�
44	20	Men Jeremia sade till allt folket, till m�nnen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
44	21	�F�rvisso har HERREN kommit ih�g och t�nkt p� huru I haven t�nt offereld i Juda st�der och p�. Jerusalems gator, b�de I sj�lva och edra f�der, b�de edra konungar och furstar och folket i landet.
44	22	Och HERREN kunde icke l�ngre hava f�rdrag med eder f�r edert onda v�sendes skull, och f�r de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev �delagt och ett f�rem�l f�r h�pnad och f�rbannelse, s� att ingen kunde bo d�r, s�som vi nu se.
44	23	D�rf�r att I t�nden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen h�ra HERRENS r�st eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesb�rd, d�rf�r har denna olycka tr�ffat eder, s�som vi nu se�.
44	24	Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: �H�ren HERRENS ord, I alla av Juda, som �ren i Egyptens land,
44	25	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra h�nder fullgjort vad I taladen med eder mun, n�r I saden: 'F�rvisso vilja vi fullg�ra de l�ften som vi gjorde, att t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne.' V�lan, I m�n h�lla edra l�ften och fullg�ra edra l�ften;
44	26	men h�ren d� ocks� HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag sv�r vid mitt stora namn, s�ger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda n�mnt av n�gon judisk mans mun, s� att han s�ger: 'S� sant Herren, HERREN lever.'
44	27	Ty se, jag skall vaka �ver dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla m�n av Juda, som �ro i Egyptens land, skola f�rg�s genom sv�rd och hunger, till dess att de hava f�tt en �nde.
44	28	Och allenast n�gra som undkomma sv�rdet skola f� v�nda tillbaka fr�n Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och s� skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar, f� f�rnimma vilkens ord det �r som bliver best�ndande, mitt eller deras.
44	29	Och detta skall f�r eder vara tecknet till att jag skall hems�ka eder p� denna ort, s�ger HERREN, och I skolen s� f�rnimma att mina ord om eder f�rvisso skola bliva best�ndande, eder till olycka:
44	30	S� s�ger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de m�ns hand, som st� efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.�
45	1	Detta �r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, n�r denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde regerings�r; han sade:
45	2	S� s�ger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
45	3	Du s�ger: �Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min f�rra pl�ga! Jag �r s� tr�tt av suckande och finner ingen ro.�
45	4	Men s� skall du svara honom: S� s�ger HERREN: Se, vad jag har byggt upp, det m�ste jag riva ned, och vad jag har planterat, det m�ste jag rycka upp; och detta g�ller hela jorden.
45	5	Och du beg�r stora ting f�r dig! Beg�r icke n�got s�dant; ty se, jag skall l�ta olycka komma �ver all k�tt, s�ger HERREN, men dig skall jag l�ta vinna ditt liv s�som ett byte, till vilken ort du �n m� g�.
46	1	Detta �r vad som kom till profeten Jeremia s�som HERRENS ord om hednafolken.
46	2	Om Egypten, ang�ende den egyptiske konungen Farao Nekos h�r, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde regerings�r.
46	3	Reden till sk�ld och sk�rm, och rycken fram till strid.
46	4	Sp�nnen f�r h�starna och bestigen springarna, och st�llen upp eder, med hj�lmarna p�. G�ren spjuten blanka, ikl�den eder pansaren.
46	5	Men varav kommer detta som jag nu ser? De �ro f�rf�rade. De vika tillbaka; deras hj�ltar bliva slagna. De taga till flykten utan att v�nda sig om. Skr�ck fr�n alla sidor! s�ger HERREN.
46	6	Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hj�lten kan r�dda sig. Norrut, invid floden Frat, d�r stappla de och falla.
46	7	Vem �r denne som stiger upp s�som Nilfloden, denne vilkens vatten svalla s�som str�mmar?
46	8	Det �r Egypten som stiger upp s�som Nilfloden, och s�som str�mmar svalla hans vatten. Han s�ger: �Jag vill stiga upp och �vert�cka landet; jag vill f�rd�rva st�derna och dem som bo d�rinne.�
46	9	Ja, dragen ditupp, I h�star; stormen fram, I vagnar. M� hj�ltarna t�ga fram, etiopier och put�er, rustade med sk�ldar, och lud�er, rustade med b�gar, b�gar som de sp�nna.
46	10	Ty detta �r Herrens; HERREN Sebaots, dag, en h�mndedag, d� han skall h�mnas p� sina motst�ndare; nu skall sv�rdet frossa sig m�tt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anst�lla i nordlandet vid floden Frat.
46	11	Drag upp till Gilead och h�mta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men f�rg�ves skaffar du dig l�kemedel i m�ngd; du kan icke bliva helad.
46	12	Folken f� h�ra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hj�lten stapplar p� den andre, och de falla b�da tillsammans.
46	13	Detta �r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl� Egyptens land:
46	14	F�rkunnen i Egypten och kung�ren i Migdol, ja, kung�ren i Nof, s� ock i Tapanhes, och s�gen: �Tr�d fram och g�r dig redo, ty sv�rdet frossar runt omkring dig.�
46	15	Varf�r �ro dina v�ldige slagna till marken? De kunde ej h�lla st�nd, ty HERREN st�tte dem bort.
46	16	Han kom m�nga att stappla, och s� f�llo de, den ene �ver den andre; de ropade: �Upp, l�t oss v�nda tillbaka till v�rt folk och till v�rt f�dernesland, undan det h�rjande sv�rdet.�
46	17	Ja, man ropar d�r: �Farao �r f�rlorad, Egyptens konung! Han har f�rfelat sin tid.�
46	18	S� sant jag lever, s�ger konungen, han vilkens namn �r HERREN Sebaot, en skall komma, v�ldig s�som Tabor ibland bergen, s�som Karmel vid havet.
46	19	S� reden nu till �t eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man beh�ver, n�r man skall g� i landsflykt. Ty Nof skall bliva en �demark och varda uppbr�nt, s� att ingen kan bo d�r.
46	20	En sk�n kviga �r Egypten; men en broms kommer farande norrifr�n.
46	21	Ocks� de legoknektar hon har i sitt land, lika g�dda kalvar, ja, ocks� de v�nda d� om och fly allasammans, de kunna icke h�lla st�nd. Ty deras of�rds dag har kommit �ver dem, deras hems�kelses tid.
46	22	Tyst smyger hon undan s�som en kr�lande orm, ty med h�rsmakt draga de fram, och med yxor komma de �ver henne, s�som g�llde det att hugga ved.
46	23	De f�lla hennes skog, s�ger HERREN, ty ogenomtr�nglig �r den; talrikare �ro de �n gr�shoppor, ja, de kunna ej r�knas.
46	24	P� skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
46	25	S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hems�ka Amon fr�n No, s� ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, b�de Farao och dem som f�rlita sig p� honom.
46	26	Och jag skall giva dem i de mans hand, som st� efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tj�nares hand. Men d�refter skall landet bliva bebott s�som i forna dagar, s�ger HERREN.
46	27	S� frukta d� icke, du min tj�nare Jakob, och var ej f�rf�rad, du Israel; ty se, jag skall fr�lsa dig ur det avl�gsna landet, och dina barn ur deras f�ngenskaps land. Och Jakob skall f� komma tillbaka och leva i ro och s�kerhet, och ingen skall f�rskr�cka honom.
46	28	Ja, frukta icke, du min tj�nare Jakob, s�ger HERREN, ty jag �r med dig. Och jag skall g�ra �nde p� alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men p� dig vill jag ej alldeles g�ra �nde, jag vill blott tukta dig med m�tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l�ta dig bliva.
47	1	Detta �r vad som kom till profeten Jeremia s�som HERRENS ord om filist�erna, f�rr�n Farao hade intagit Gasa.
47	2	S� s�ger HERREN: Se, vatten stiga upp norrifr�n och v�xa till en �versv�mmande str�m; de �versv�mma landet och allt vad d�ri �r, st�derna med dem som bo d�rinne. Och m�nniskorna ropa, alla landets inbyggare j�mra sig
47	3	N�r bullret h�res av hans hingstars hovslag, n�r hans vagnar d�na, n�r hans hjuldon rassla, d� se ej f�derna sig om efter barnen, s� maktl�sa st� de
47	4	inf�r den dag som kommer med f�rd�rv �ver alla filist�er, med underg�ng f�r alla dem som �ro kvar till att f�rsvara Tyrus och Sidon. Ty HERREN skall f�rd�rva filist�erna, kvarlevan fr�n Kaftors �.
47	5	Skallighet stundar f�r Gasa, det �r f�rbi med Askelon, med kvarlevan i deras dalbygd. Huru l�nge skall du rista m�rken p� dig?
47	6	Ack ve! Du HERRENS sv�rd, n�r skall du �ntligen f� ro, Drag dig tillbaka i din skida, vila dig och var stilla.
47	7	Dock, huru skulle det kunna f� ro, d� det �r HERRENS bud det utf�r? Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet, mot dem har han best�mt det.
48	1	Om Moab. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve �ver Nebo, ty det �r f�rst�rt! Kirjataim har kommit p� skam och �r intaget, f�stet har kommit p� skam och ligger krossat.
48	2	Moabs ber�mmelse �r icke mer. I Hesbon f�rehar man onda anslag mot det: �Upp, l�t oss utrota det, s� att det icke mer �r ett folk.� Ocks� du, Madmen, skall f�rg�ras, sv�rdet skall f�lja dig i sp�ren.
48	3	Klagorop h�ras fr�n Horonaim, f�r�delse och stort brak.
48	4	Ja, Moab ligger f�rst�rt; h�gljutt klaga dess barn.
48	5	Uppf�r Halluhots h�jd stiger man under gr�t, och p� v�gen ned till Horonaim h�ras �ngestfulla klagorop �ver f�rst�relsen.
48	6	Flyn, r�dden edra liv, och bliven som torra buskar i �knen.
48	7	Ty d�rf�r att du f�rlitar dig p� dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall g� bort i f�ngenskap och hans pr�ster och furstar med honom.
48	8	Och en f�rh�rjare skall komma �ver var stad, s� att ingen stad skall kunna r�dda sig; dalen skall bliva f�rst�rd och sl�tten �delagd, s�som HERREN har sagt.
48	9	Given vingar �t Moab, ty flygande m�ste han fly bort. Hans st�der skola bliva mark, och ingen skall bo i dem.
48	10	F�rbannad vare den som f�rsumligt utf�r HERRENS verk, f�rbannad vare den som dr�jer att bloda sitt sv�rd.
48	11	I s�kerhet har Moab levat fr�n sin ungdom och har legat i ro p� sin dr�gg; han har icke varit t�md ur ett k�rl i ett annat, icke vandrat bort i f�ngenskap; d�rf�r har hans smak beh�llit sig, och hans lukt har ej f�rvandlats.
48	12	Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� jag skall s�nda till honom vintappare, som skola tappa honom och t�mma hans k�rl och krossa hans krukor.
48	13	D� skall Moab komma p� skam med Kemos, likasom Israels hus kom p� skam med Betel, som det f�rlitade sig p�.
48	14	Huru kunnen I s�ga: �Vi �ro hj�ltar och tappra m�n i striden�?
48	15	Moab skall �nd� bliva f�rst�rt, dess st�der skola g� upp i r�k, och dess utvalda unga manskap m�ste ned till att slaktas; s� s�ger konungen, han vilkens namn �r HERREN Sebaot.
48	16	Snart kommer Moabs of�rd, och hans olycka hastar fram med fart.
48	17	�mken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som k�nnen hans namn. S�gen: �Huru s�nderbruten �r icke den starka spiran, den pr�ktiga staven!�
48	18	Stig ned fr�n din h�rlighet och s�tt dig p� torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs f�rh�rjare drager upp mot dig och f�rst�r dina f�sten.
48	19	St�ll dig vid v�gen och spela omkring dig, du Aroers folk; fr�ga m�nnen som fly och kvinnorna som s�ka r�dda sig, s�g: �Vad har h�nt?�
48	20	Moab har kommit p� skam, ja, det �r krossat; j�mren eder och ropen F�rkunnen vid Arnon att Moab �r f�rst�rt.
48	21	Domen har kommit �ver sl�ttlandet, �ver Holon, Jahas och Mofaat,
48	22	�ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
48	23	�ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
48	24	�ver Keriot och Bosra och �ver alla andra st�der i Moabs land, vare sig de ligga fj�rran eller n�ra.
48	25	Avhugget �r Moabs horn, och hans arm �r s�nderbruten, s�ger HERREN.
48	26	G�ren honom drucken, ty han har f�rh�vt sig mot HERREN; ja, m� Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till �tl�je, ocks� han.
48	27	Eller var icke Israel till ett �tl�je f�r dig? Blev han d� ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, s� ofta du talar om honom?
48	28	�vergiven edra st�der och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina n�sten bortom klyftans gap.
48	29	Vi hava h�rt om Moabs h�gmod, det �verm�ttan h�ga, om hans stolthet, h�gmod och h�gf�rd och hans hj�rtas f�rh�velse.
48	30	Jag k�nner, s�ger HERREN, hans �vermod och op�litlighet, hans l�sa tal och op�litliga handlingss�tt.
48	31	D�rf�r m�ste jag j�mra mig f�r Moabs skull; �ver hela Moab m�ste jag klaga. �ver Kir-Heres' m�n m� man sucka.
48	32	Mer �n Jaeser gr�ter, m�ste jag gr�ta �ver dig, du Sibmas vintr�d, du vars rankor gingo �ver havet och n�dde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinb�rgning har ju en f�rh�rjare slagit ned.
48	33	Gl�dje och fr�jd �r nu avb�rgad fr�n de b�rdiga f�lten och fr�n Moabs land. P� vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under sk�rdeskri, sk�rdeskriet �r intet sk�rdeskri mer.
48	34	Fr�n Hesbon, j�mmerstaden, �nda till Eleale, �nda till Jahas upph�ver man rop, och fr�n Soar �nda till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty ocks� Nimrims vatten bliva torr �kenmark.
48	35	Och jag skall i Moab s� g�ra, s�ger HERREN, att ingen mer framb�r offer p� offerh�jden och ingen mer t�nder offereld �t sin gud.
48	36	D�rf�r klagar mitt hj�rta s�som en fl�jt �ver Moab, ja, mitt hj�rta klagar s�som en fl�jt �ver Kir-Heres' m�n: vad de hava kvar av sitt f�rv�rv g�r ju f�rlorat.
48	37	Ty alla huvuden �ro skalliga och alla sk�gg avskurna; p� alla h�nder �ro s�rm�rken och omkring l�nderna s�cktyg.
48	38	P� alla Moabs tak och p� dess torg h�res allenast d�dsklagan, ty jag har krossat Moab s�som ett v�rdel�st k�rl, s�ger HERREN.
48	39	Huru f�rf�rad �r han icke! I m�n j�mra eder. Huru v�nder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett �tl�je och en skr�ck f�r alla dem som bo d�romkring.
48	40	Ty s� s�ger HERREN: Se, en som liknar en �rn sv�var fram och breder ut sina vingar �ver Moab.
48	41	Keriot bliver intaget, bergf�stena bliva er�vrade. Och Moabs hj�ltars hj�rtan bliva p� den dagen s�som en kvinnas hj�rta, n�r hon �r barnsn�d.
48	42	Ja, Moab skall f�rg�ras s� att det icke mer �r ett folk, ty det har f�rh�vt sig mot HERREN.
48	43	Faror, fallgropar och f�llor v�nta eder, I Moabs inbyggare, s�ger HERREN.
48	44	Om n�gon flyr undan faran, s� st�rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s� f�ngas han i f�llan. Ty jag skall l�ta ett hems�kelsens �r komma �ver dem, �ver Moab, s�ger HERREN.
48	45	I Hesbons skugga stanna de, det �r ute med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut fr�n Hesbon, en l�ga fr�n Sihons land; och den f�rt�rde Moabs tinning, hj�ssan p� stridslarmets s�ner.
48	46	Ve dig, Moab! F�rlorat �r Kemos' folk. Ty dina s�ner �ro tagna till f�nga, och dina d�ttrar f�rda bort i f�ngenskap.
48	47	Men i kommande dagar skall jag �ter uppr�tta Moab, s�ger HERREN. S� l�ngt om domen �ver Moab.
49	1	Om Ammons barn. S� s�ger HERREN: Har Israel nu inga barn, eller har han ingen arvinge mer? Eller varf�r har Malkam tagit arv, efter Gad, och varf�r bor hans folk i dess st�der?
49	2	Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN d� jag skall l�ta h�ra ett h�rskri mot Rabba i Ammons barns land; och d� skall det bliva en �de grush�g, och dess lydst�der skola br�nnas upp i eld; och Israel skall d� taga arv efter dem som hava tagit hans arv, s�ger HERREN.
49	3	J�mra dig, du Hesbon, ty Ai �r f�rst�rt; ropen, I Rabbas d�ttrar. H�ljen eder i sorgdr�kt, klagen, och g�n omkring i g�rdarna; ty Malkam m�ste vandra bort i f�ngenskap, och hans pr�ster och furstar med honom.
49	4	Varf�r ber�mmer du dig av dina dalar, av att din dal fl�dar �ver, du avf�lliga dotter? Du som f�rlitar dig p� dina skatter och s�ger: �Vem skall v�l komma �t mig?�,
49	5	se, jag skall l�ta f�rskr�ckelse komma �ver dig fr�n alla dem som bo omkring dig, s�ger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen varda bortdrivna, var och en �t sitt h�ll och ingen skall f�rsamla de flyktande.
49	6	Men d�refter skall jag �ter uppr�tta Ammons barn, s�ger HERREN.
49	7	Om Edom. S� s�ger HERREN Sebaot: Finnes d� ingen vishet mer i Teman? Har all r�dighet f�rsvunnit ifr�n de f�rst�ndiga? �r deras vishet utt�md?
49	8	Flyn, v�nden om, g�mmen eder djupt nere, I Dedans inbyggare. Ty �ver Esau skall jag l�ta of�rd komma p� hans hems�kelses tid.
49	9	N�r vinb�rgare komma �ver dig, skola de icke l�mna kvar n�gon eftersk�rd. N�r tjuvar komma om natten, skola de f�rd�rva s� mycket dem lyster.
49	10	Ty jag skall blotta Esau, jag skall uppenbara hans g�mslen, och han skall icke lyckas h�lla sig dold; f�rd�rv skall drabba hans barn, hans br�der och grannar, och han skall icke mer vara till.
49	11	Bekymra dig ej om dina faderl�sa, jag vill beh�lla dem vid liv; och m� dina �nkor f�rtr�sta p� mig.
49	12	Ty s� s�ger HERREN: Se, de som icke hade f�rskyllt att dricka kalken, de n�dgas att dricka den; skulle d� du bliva ostraffad? Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall n�dgas att dricka den.
49	13	Ty vid mig sj�lv har jag svurit, s�ger HERREN, att Bosra skall bliva ett f�rem�l f�r h�pnad och sm�lek; det skall f�r�das och bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar; och alla dess lydst�der skola bliva �demarker f�r ev�rdlig tid.
49	14	Ett budskap har jag h�rt fr�n HERREN, och en budb�rare �r uts�nd bland folken: �F�rsamlen eder och kommen emot det, och st�n upp till strid.
49	15	Ty se, jag skall g�ra dig ringa bland folken, f�raktad bland m�nniskorna.
49	16	Den f�rf�ran du v�ckte har bedragit dig, ja, ditt hj�rtas �vermod, d�r du sitter ibland bergsklyftorna och h�ller dig fast h�gst uppe p� h�jden. Om du �n byggde ditt n�ste s� h�gt uppe som �rnen, s� skulle jag dock st�rta dig ned d�rifr�n, s�ger HERREN.
49	17	Och Edom skall bliva ett f�rem�l f�r h�pnad; alla som g� d�r fram skola h�pna och vissla vid tanken p� alla dess pl�gor.
49	18	Likasom n�r Sodom och Gomorra med sina grannst�der omst�rtades, s�ger HERREN, s� skall ingen mer bo d�r och intet m�nniskobarn d�r vistas.
49	19	Se, lik ett lejon som drager upp fr�n Jordanbygdens sn�r och bryter in p� frodiga betesmarker skall jag i ett �gonblick jaga dem bort d�rifr�n; och den som jag utv�ljer skall jag s�tta till herde �ver dem. Ty vem �r min like, och vem kan st�lla mig till ansvar? Och vilken �r den herde som kan best� inf�r mig?
49	20	H�ren d�rf�r det r�d som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola sannerligen sl�pas bort; sannerligen, deras betesmark skall h�pna �ver dem.
49	21	Vid d�net av deras fall b�var jorden; man skriar s�, att ljudet h�res �nda borta vid R�da havet.
49	22	Se, en som liknar en �rn lyfter sig och sv�var fram och breder ut sina vingar �ver Bosra. Och Edoms hj�ltars hj�rtan bliva p� den dagen s�som en kvinnas hj�rta, n�r hon �r i barnsn�d.
49	23	Om Damaskus. Hamat och Arpad komma p� skam; ty ett ont budskap f� de h�ra, och de betagas av �ngest. I havet r�der oro; det kan ej vara stilla.
49	24	Damaskus f�rlorar modet, det v�nder sig om till flykt, ty skr�ck har fattat det; �ngest och v�nda har gripit det, lik en barnaf�derskas.
49	25	Varf�r l�t man den icke vara, den ber�mda staden, min gl�djes stad?
49	26	S� m�ste nu dess unga m�n falla p� dess gator, och alla dess stridsm�n f�rg�ras p� den dagen, s�ger HERREN Sebaot.
49	27	Och jag skall t�nda eld p� Damaskus' murar, och elden skall f�rt�ra Ben-Hadads palatser.
49	28	Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar, konungen i Babel. S� s�ger HERREN: Upp, ja, dragen �stad upp mot Kedar, och f�rd�rven �sterlandets s�ner.
49	29	Deras hyddor och deras hjordar m� man taga, deras t�lt och allt deras bohag och deras kameler m� f�ras bort ifr�n dem och man m� ropa �ver dem; �Skr�ck fr�n alla sidor!�
49	30	Flyn, ja, flykten med hast, g�mmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, s�ger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt r�d mot eder och t�nkt ut mot eder ett anslag.
49	31	Upp, s�ger HERREN, ja, dragen ditupp mot ett fredligt folk, som bor d�r i trygghet, utan b�de portar och bommar, i sin avskilda boning.
49	32	Deras kameler skola bliva edert byte, och deras myckna boskap skall bliva edert rov; och jag skall f�rstr� dem �t alla v�derstreck, m�nnen med det kantklippta h�ret och fr�n alla sidor skall jag l�ta of�rd komma �ver dem, s�ger HERREN.
49	33	Och Hasor skall bliva en boning f�r schakaler en �demark till ev�rdlig tid; ingen skall mer bo d�r och intet m�nniskobarn d�r vistas.
49	34	Detta �r vad som kom till profeten Jeremia s�som HERRENS ord om Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han sade:
49	35	S� s�ger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta s�nder Elams b�ge, deras yppersta makt.
49	36	Och fr�n himmelens fyra �ndar skall jag l�ta fyra vindar komma mot Elam, och skall f�rstr� dess folk �t alla dessa v�derstreck; och intet folk skall finnas, dit icke de f�rdrivna ifr�n Elam skola komma.
49	37	Och jag skall g�ra elamiterna f�rf�rade f�r sina fiender och f�r dem som st� efter deras liv, och jag skall l�ta olycka komma �ver dem, min vredes gl�d, s�ger HERREN. Jag skall s�nda sv�rdet efter dem, till dess att jag har gjort �nde p� dem.
49	38	Och jag skall s�tta upp min tron i Elam och f�rg�ra d�r b�de konung och furstar, s�ger HERREN.
49	39	Men i kommande dagar skall jag �ter uppr�tta Elam, s�ger HERREN.
50	1	Detta �r det ord som HERREN talade om Babel, om kald�ernas land, genom profeten Jeremia.
50	2	F�rkunnen detta bland folken och kung�ren det, och resen upp ett baner; kung�ren det, d�ljen det icke. S�gen: Babel �r intaget, Bel har kommit p� skam, Merodak �r krossad, ja, dess avgudar hava kommit p� skam, dess el�ndiga avgudar �ro krossade.
50	3	Ty ett folk drager upp mot det norrifr�n, som skall g�ra dess land till en �demark, s� att ingen kan bo d�ri; b�de m�nniskor och djur skola fly bort.
50	4	I de dagarna och p� den tiden, s�ger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gr�t skola de g� �stad och s�ka HERREN, sin Gud.
50	5	De skola fr�ga efter Sion; hit�t skola deras ansikten vara v�nda: �Kommen! M� man nu h�lla fast vid HERREN i ett evigt f�rbund, som aldrig varder f�rg�tet.�
50	6	En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade f�rt dem vilse och l�to dem irra omkring p� bergen. S� str�vade de fr�n berg till h�jd och gl�mde sin r�tta l�gerplats.
50	7	Alla som tr�ffade p� dem �to upp dem, och deras ov�nner sade: �Vi �draga oss ingen skuld d�rmed.� S� skedde, d�rf�r att de hade syndat mot HERREN, r�ttf�rdighetens boning, mot HERREN, deras f�ders hopp.
50	8	Flyn ut ur Babel, dragen bort ifr�n kald�ernas land, och bliven lika bockar som hasta framf�r hjorden.
50	9	Ty se, jag skall uppv�cka fr�n nordlandet en hop av stora folk och f�ra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; fr�n det h�llet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara s�som en lyckosam hj�ltes, som icke v�nder tillbaka utan seger.
50	10	Och Kaldeen skall l�mnas till plundring; dess plundrare skola alla f� nog, s�ger HERREN.
50	11	Ja, om I �n gl�djens och fr�jden eder, I som sk�vlen min arvedel, om I �n hoppen s�som kvigor p� tr�skplatsen och frusten s�som hingstar,
50	12	eder moder skall dock komma storligen p� skam; hon som har f�tt eder skall f� blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en �ken, ett torrt land och en hedmark!
50	13	F�r HERRENS f�rt�rnelses skull m�ste det ligga obebott och alltigenom vara en �demark. Alla som g� fram vid Babel skola h�pna och vissla vid tanken p� alla dess pl�gor.
50	14	Rusten eder till strid mot Babel fr�n alla sidor, I som sp�nnen b�ge; skjuten p� henne, sparen icke p� pilarna; ty mot HERREN har hon syndat.
50	15	H�jen segerrop �ver henne p� alla sidor: �Hon har m�st giva sig; fallna �ro hennes st�djepelare, nedrivna hennes murar!� Detta �r ju HERRENS h�mnd, s� h�mnens d� p� henne. S�som hon har gjort, s� m�n I g�ra mot henne.
50	16	Utroten ur Babel b�de dem som s� och dem som i sk�rdens tid f�ra lien. Undan det h�rjande sv�rdet m� envar nu v�nda om till sitt folk och envar fly hem till sitt land.
50	17	Israel var ett vilsekommet f�r som jagades av lejon. F�rst �ts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben.
50	18	D�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Se, jag skall hems�ka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hems�kt konungen i Assyrien.
50	19	Och jag skall f�ra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall f� g� bet p� Karmel och i Basan; och p� Efraims berg och i Gilead skall han f� �ta sig m�tt.
50	20	I de dagarna och p� den tider s�ger HERREN, skall man s�ka efter Israels missg�rning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall f�rl�ta dem som jag l�ter leva kvar.
50	21	Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. F�rf�lj dem och d�da dem och giv dem till spillo, s�ger HERREN, och g�r i alla stycken s�som jag har befallt dig.
50	22	Krigsrop h�ras i landet, och stort brak.
50	23	Huru s�nderbruten och krossad �r den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till h�pnad bland folken!
50	24	Jag lade ut en snara f�r dig, och s� blev du f�ngad, Babel, f�rr�n du visste d�rav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid.
50	25	HERREN �ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utf�ra i kald�ernas land.
50	26	Ja, kommen �ver det fr�n alla sidor, �ppnen dess f�rr�dskammare, kasten i en h�g vad d�r finnes, s�som man g�r med s�d, och given det till spillo; l�ten intet d�rav bliva kvar.
50	27	Nedg�ren alla dess tjurar, f�ren dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hems�kelses tid!
50	28	H�r huru de fly och s�ka r�dda sig ur Babels land, f�r att i Sion f�rkunna HERRENS, v�r Guds, h�mnd, h�mnden f�r hans tempel.
50	29	B�den upp mot Babel folk i m�ngd, allt vad b�gskyttar heter; l�gren eder runt omkring det, l�ten ingen undkomma. Vederg�llen det efter dess g�rningar; g�ren mot det alldeles s�som det sj�lvt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat �vermodigt, mot Israels Helige.
50	30	D�rf�r skola dess unga man falla p� dess gator, och alla dess stridsm�n skola f�rg�ras p� den dagen, s�ger HERREN.
50	31	Se, jag skall v�nda mig mot dig, du �vermodige, s�ger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d� jag vill hems�ka dig.
50	32	D� skall den �vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna uppr�tta honom. Och jag skall t�nda eld p� hans st�der, och elden skall f�rt�ra allt omkring honom.
50	33	S� s�ger HERREN Sebaot: F�rtryckta �ro Israels barn, och Juda barn j�mte dem. Alla de som hava fart dem i f�ngenskap h�lla dem fast och vilja icke sl�ppa dem.
50	34	Men deras f�rlossare �r stark; HERREN Sebaot �r hans namn. Han skall f�rvisso utf�ras deras sak, s� att han skaffar ro �t jorden -- men oro �t Babels inv�nare.
50	35	Sv�rd komme �ver kald�erna, s�ger HERREN, �ver Babels inv�nare, �ver dess furstar och dess visa m�n!
50	36	Sv�rd komme �ver l�gnprofeterna, s� att de st� d�r s�som d�rar! Sv�rd komme �ver dess hj�ltar, s� att de bliva f�rf�rade!
50	37	Sv�rd komme �ver dess h�star och vagnar och �ver allt fr�mmande folk d�rinne, s� att de bliva s�som kvinnor! Sv�rd komme �ver dess skatter, s� att de bliva tagna s�som byte!
50	38	Torka komme �ver dess vatten, s� att de bliva uttorkade! Ty det �r ett bel�tenas land, och skr�ckgudar dyrka de s�som vanvettiga m�nniskor.
50	39	D�rf�r skola nu schakaler bo d�r tillsammans med andra �kendjur, och strutsar skola d�r f� sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, fr�n sl�kte till sl�kte skall det vara obebott.
50	40	Likasom n�r Sodom och Gomorra med sina grannst�der omst�rtades av Gud, s�ger HERREN, s� skall ingen mer bo d�r och intet m�nniskobarn d�r vistas.
50	41	Se, ett folk kommer norrifr�n; ett stort folk och m�nga konungar resa sig och komma fr�n jordens yttersta �nda.
50	42	De f�ra b�ge och lans, de �ro grymma och utan f�rbarmande. D�net av dem �r s�som havets brus, och p� sina h�star rida de fram, rustade s�som k�mpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
50	43	N�r konungen i Babel h�r ryktet om dem, sjunka hans h�nder ned; �ngslan griper honom, �ngest lik en barnaf�derskas.
50	44	Se, lik ett lejon som drager upp fr�n Jordanbygdens sn�r och bryter in p� frodiga betesmarker skall jag i ett �gonblick jaga dem bort d�rifr�n; och den som jag utv�ljer skall jag s�tta till herde �ver dem. Ty vem �r min like, och vem kan st�lla mig till ansvar? Och vilken �r den herde som kan best� inf�r mig?
50	45	H�ren d�rf�r det r�d som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kald�ernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen sl�pas bort; sannerligen, deras betesmark skall h�pna �ver dem.
50	46	N�r man ropar: �Babel �r intaget�, d� b�var jorden, och ett skriande h�res bland folken. h�r namn p� Kaldeen.
51	1	S� s�ger HERREN: Se, jag skall uppv�cka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en f�rd�rvares ande.
51	2	Och jag skall s�nda fr�mlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och �del�gga dess land. Ja, fr�n alla sidor skola de komma emot det p� olyckans dag.
51	3	Skyttar skola sp�nna sina b�gar mot dem som d�r sp�nna b�ge, och mot dem som d�r yvas i pansar. Skonen icke dess unga m�n, given hela dess h�r till spillo.
51	4	D�dsslagna m�n skola d� falla i kald�ernas land och genomborrade man p� dess gator.
51	5	Ty Israel och Juda �ro icke �nkor som hava blivit �vergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, d�rf�r att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige.
51	6	Flyn ut ur Babel; m� var och en s�ka r�dda sitt liv, s� att I icke f�rg�s genom dess missg�rning. Ty detta �r f�r HERREN en h�mndens tid, d� han vill vederg�lla det vad det har gjort.
51	7	Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och s� blevo folken s�som vanvettiga.
51	8	Men pl�tsligt �r nu Babel fallet och krossat. J�mren eder �ver henne, h�mten balsam f�r hennes pl�ga, om hon till �ventyrs kan helas.
51	9	�Ja, vi hava s�kt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; l�t oss l�mna henne och g� var och en till sitt land. Ty hennes straffdom r�cker upp till himmelen och n�r allt upp till skyarna.
51	10	HERREN har l�tit v�r r�tt g� fram; kom, l�t oss f�rt�lja i Sion HERRENS, v�r Guds, verk.�
51	11	V�ssen pilarna, fatten sk�ldarna. HERREN har uppv�ckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar �ro v�nda mot Babel till att f�rd�rva det. Ja, HERRENS h�mnd �r h�r, h�mnden f�r hans tempel.
51	12	Resen upp ett baner mot Babels murar, h�llen str�ng vakt, st�llen ut v�ktare, l�ggen bakh�ll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han g�r vad han har talat mot Babels inv�nare.
51	13	Du som bor vid stora vatten och �r s� rik p� skatter, din �nde har nu kommit, din vinningslystnads m�tt �r fyllt.
51	14	HERREN Sebaot har svurit vid sig sj�lv: sannerligen, om jag �n har uppfyllt dig med m�nniskor s� talrika som gr�shoppor, s� skall man dock f� upph�va sk�rdeskri �ver dig.
51	15	Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f�rst�nd har han utsp�nt himmelen.
51	16	N�r han vill l�ta h�ra sin r�st, d� brusa himmelens vatten, d� l�ter han regnskyar stiga upp fr�n jordens �nda; han l�ter ljungeldar komma med regn och f�r vinden ut ur dess f�rvaringsrum.
51	17	S�som d�rar st� d� alla m�nniskor d�r och begripa intet; guldsmederna komma d� alla p� skam med sina bel�ten, ty deras gjutna bel�ten �ro l�gn, och ingen ande �r i dem.
51	18	De �ro f�f�nglighet, en tillverkning att le �t; n�r hems�kelsen kommer �ver dem, m�ste de f�rg�s.
51	19	Men s�dan �r icke han som �r Jakobs del; nej, det �r han som har skapat allt, och s�rskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot �r hans namn.
51	20	Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig f�rd�rvade jag riken.
51	21	Med dig krossade jag h�st och ryttare; med dig krossade jag vagn och k�rsven.
51	22	Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru.
51	23	Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag �kermannen och hans oxpar; med dig krossade jag st�th�llare och landsh�vding.
51	24	Men nu skall jag vederg�lla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava f�r�vat mot Sion, inf�r edra �gon, s�ger HERREN.
51	25	Se, jag skall v�nda mig mot dig, du f�rd�rvets berg, s�ger HERREN, du som f�rd�rvade hela jorden; och jag skall utr�cka min hand mot dig och v�ltra dig ned fr�n klipporna och g�ra dig till ett f�rbr�nt berg,
51	26	s� att man icke av dig skall kunna taga vare sig h�rnsten eller grundsten, utan du skall bliva en �demark f�r ev�rdlig tid, s�ger HERREN.
51	27	Resen upp ett baner p� jorden, st�ten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, b�den upp mot det riken, b�de Ararats, Minnis och Askenas', tills�tten h�vdingar mot det, dragen ditupp med h�star som likna borstiga gr�shoppor.
51	28	Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess st�th�llare och alla dess landsh�vdingar, och hela det land som lyder under deras v�lde.
51	29	D� darrar jorden och b�var, ty nu fullbordas vad HERREN t�nkte mot Babel: att han ville g�ra Babels land till en �demark, d�r ingen skulle bo.
51	30	Babels hj�ltar upph�ra att strida, de sitta stilla i sina f�sten; deras styrka har f�rsvunnit, de hava blivit s�som kvinnor. Man har t�nt eld p� dess boningar; dess bommar �ro s�nderbrutna.
51	31	L�parna l�pa mot varandra, den ene budb�raren korsar den andres v�g, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad �r intagen,
51	32	att vadst�llena �ro besatta och dammarna f�rbr�nda i eld och krigsm�nnen gripna av skr�ck.
51	33	Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel �r s�som en tr�skplats, n�r man just har trampat till den; �nnu en liten tid, och sk�rdetiden kommer f�r henne.
51	34	Upp�tit mig och f�rgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt k�rl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina l�ckerheter och drivit mig bort.
51	35	�Den or�tt mig har skett och det som har vederfarits mitt k�tt, det komme �ver Babel�, s� m� Sions inv�nare s�ga; och �Mitt blod komme �ver Kaldeens inbyggare�, s� m� Jerusalem s�ga.
51	36	D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall utf�ra din sak och utkr�va din h�mnd. Jag skall l�ta dess hav sina bort och dess brunn uttorka,
51	37	och Babel skall bliva en stenhop, en boning f�r schakaler, ett f�rem�l f�r h�pnad och begabberi, s� att ingen kan bo d�r.
51	38	Alla ryta de nu s�som lejon; de skria s�som lejonungar.
51	39	Men n�r de �ro som mest uppt�nda, skall jag tillreda �t dem ett g�stabud; jag skall g�ra dem druckna, s� att de jubla. S� skola de somna in i en evig s�mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s�ger HERREN.
51	40	Jag skall f�ra dem ned till att slaktas s�som lamm, likasom v�durar och bockar.
51	41	Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens ber�mmelse er�vrad! Huru har icke Babel blivit ett f�rem�l f�r h�pnad bland folken!
51	42	Havet steg upp �ver Babel; av dess brusande b�ljor blev det �vert�ckt.
51	43	S� blev av dess st�der en �demark, ett torrt land och en hedmark, ett land d�r ingen bor, och d�r intet m�nniskobarn g�r fram.
51	44	Ja, jag skall hems�ka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer str�mma till honom. Babels murar skola ock falla.
51	45	Dragen ut d�rifr�n, mitt folk; m� var och en s�ka r�dda sitt liv undan HERRENS vredes gl�d.
51	46	Varen icke f�rsagda i edra hj�rtan, och frukten icke f�r de olycksbud som h�ras i landet, om �n ett olycksbud kommer det ena �ret och sedan n�sta �r ett nytt olycksbud, och om �n v�ld r�der p� jorden och h�rskare st�r mot h�rskare.
51	47	Se, d�rf�r skola dagar komma, d� jag skall hems�ka Babels bel�ten, och d� hela dess land skall st� med skam och alla skola falla slagna d�rinne.
51	48	D� skola himmel och jord jubla �ver Babel, de och allt vad i dem �r, d� nu f�rh�rjarna komma �ver det norrifr�n, s�ger HERREN.
51	49	Ja, I slagna av Israel, ocks� Babel m�ste falla, likasom f�r Babel m�nniskor f�llo slagna �ver hela jorden.
51	50	I som haven lyckats r�dda eder undan sv�rdet, g�n �stad, stannen icke. Kommen ih�g HERREN, i fj�rran land, och t�nken p� Jerusalem.
51	51	Vi st� h�r med skam, ja vi m�ste h�ra sm�delse; blygsel h�ljer v�rt ansikte, ty fr�mlingar hava kastat sig �ver vad heligt som fanns i HERRENS hus.
51	52	Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� jag skall hems�ka dess bel�ten, och d� slagna m�n skola j�mra sig i hela dess land.
51	53	Om Babel �n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin bef�stning �n s� h�g och stark s� skulle dock f�rh�rjare ifr�n mig komma �ver det, s�ger HERREN.
51	54	Klagorop h�ras fr�n Babel, och stort brak fr�n kald�ernas land.
51	55	Ty HERREN f�rh�rjar Babel och g�r slut p� det stora larmet d�rinne. Och deras b�ljor brusa s�som stora vatten; d�net av dem ljuder h�gt.
51	56	Ty �ver det, �ver Babel, kommer en f�rh�rjare, och dess hj�ltar tagas till f�nga, deras b�gar brytas s�nder. Se, HERREN �r en vederg�llningens Gud; han l�nar till fullo.
51	57	Ja, jag skall g�ra dess furstar druckna, s� ock dess visa m�n, dess st�th�llare, dess landsh�vdingar och dess hj�ltar, och de skola somna in i en evig s�mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s�ger konungen, han vilkens namn �r HERREN Sebaot.
51	58	S� s�ger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omst�rtas, och dess h�ga portar skola br�nnas upp i eld. S� m�da sig folken f�r det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig tr�tta f�r det som skall f�rbr�nnas av elden.
51	59	Detta �r vad profeten Jeremia bj�d Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, n�r denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fj�rde regerings�r. Seraja var n�mligen den som hade bestyret med l�gerplatserna.
51	60	Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma �ver Babel, allt detta som nu �r skrivet om Babel.
51	61	Jeremia sade till Seraja: �N�r du kommer till Babel, s� se till, att du l�ser upp allt detta.
51	62	Och du skall s�ga: 'HERRE, du har sj�lv talat om denna ort att du vill f�rd�rva den, s� att ingen mer skall bo d�r, varken n�gon m�nniska eller n�got djur; ty den skall vara en �demark f�r ev�rdlig tid.'
51	63	Och n�r du har l�st upp boken till slut, s� bind en sten vid den och kasta den ut i Frat,
51	64	och s�g: 'P� detta s�tt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, f�r den olyckas skull som jag skall l�ta komma �ver det, mitt under deras �vlan.'� S� l�ngt Jeremias ord.
52	1	Sidkia var tjuguett �r gammal, n�r han blev konung, och han regerade elva �r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, fr�n Libna.
52	2	Han gjorde vad ont var i HERRENS �gon, alldeles s�som Jojakim hade gjort.
52	3	Ty p� grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr�n sitt ansikte. Och Sidkia avf�ll fr�n konungen i Babel.
52	4	D�, i hans nionde regerings�r, i tionde m�naden, p� tionde dagen i m�naden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h�r till Jerusalem, och de bel�grade det; och de byggde en bel�gringsmur runt omkring det.
52	5	S� blev staden bel�grad och f�rblev s� �nda till konung Sidkias elfte regerings�r.
52	6	Men i fj�rde m�naden, p� nionde dagen i m�naden, var hungersn�den s� stor i staden, att m�ngden av folket icke hade n�got att �ta.
52	7	Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden om natten genom porten mellan de b�da murarna (den port som ledde till den kungliga tr�dg�rden), medan kald�erna l�go runt omkring staden; och de togo v�gen �t Hedmarken till.
52	8	Men kald�ernas h�r f�rf�ljde konungen, och de hunno upp Sidkia p� Jerikos hedmarker, sedan hela hans h�r hade �vergivit honom och skingrat sig.
52	9	Och de grepo konungen och f�rde honom till den babyloniske konungen i Ribla i Hamats land; d�r h�ll denne rannsakning och dom med honom.
52	10	Och konungen i Babel l�t slakta Sidkias barn inf�r hans �gon; d�rj�mte l�t han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
52	11	Och p� Sidkia sj�lv l�t han sticka ut �gonen och l�t f�ngsla honom med kopparfj�ttrar. Och konungen i Babel f�rde honom d�refter till Babel och l�t honom sitta i f�ngelsehuset �nda till hans d�dsdag.
52	12	I femte m�naden, p� tionde dagen i m�naden, detta i den babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regerings�r, kom Nebusaradan, �versten f�r drabanterna; denne var den babyloniske konungens f�rtroendeman vid Jerusalem.
52	13	Han br�nde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de f�rn�mas hus, br�nde han upp i eld.
52	14	Och alla murar runt omkring Jerusalem br�tos ned av hela den h�r av kald�er, som �versten f�r drabanterna hade med sig.
52	15	Och en del av de ringaste bland folket och den �vriga �terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de �verl�pare som hade g�tt �ver till konungen i Babel, s� ock det hantverksfolk som fanns kvar, dem f�rde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, bort i f�ngenskap.
52	16	Men av de ringaste i landet l�mnade Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, n�gra kvar till ving�rdsm�n och �kerm�n.
52	17	Kopparpelarna i HERRENS hus, b�ckenst�llen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kald�erna s�nder och f�rde all kopparen till Babel.
52	18	Och askk�rlen, skovlarna, knivarna, de b�da slagen av sk�lar och alla koppark�rl som hade begagnats vid gudstj�nsten togo de bort.
52	19	Likaledes tog �versten f�r drabanterna bort faten, fyrfaten, offersk�larna, askk�rlen, ljusstakarna, de andra sk�larna och b�garna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
52	20	Vad ang�r de tv� pelarna, havet som var allenast ett, och de tolv kopparoxarna under b�ckenst�llen, som konung Salomo hade l�tit g�ra till HERRENS hus, s� kunde kopparen i alla dessa f�rem�l icke v�gas.
52	21	Och vad pelarna ang�r, s� var den ena pelaren aderton alnar h�g, och en tolv alnar l�ng tr�d m�tte dess omf�ng, och den var fyra finger tjock och ih�lig.
52	22	Och ovanp� den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena pelarhuvud var fem alnar h�gt, och ett n�tverk och granat�pplen funnos p� pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Och likadant var det p� den andra pelaren med fina granat�pplen.
52	23	Och granat�pplena voro nittiosex ut�t; men tillsammans voro granat�pplena p� n�tverket runt omkring ett hundra.
52	24	Och �versten f�r drabanterna tog �verstepr�sten Seraja j�mte Sefanja pr�sten n�st under honom, s� ock de tre som h�llo vakt vid tr�skeln,
52	25	och fr�n staden tog han en hovman, den som var anf�rare f�r krigsfolket, och sju av konungens n�rmaste m�n, som p�tr�ffades i staden, s� ock h�rh�vitsmannens sekreterare, som pl�gade utskriva folket i landet till krigstj�nst, och sextio andra m�n av landets folk, som p�tr�ffades i staden --
52	26	dessa tog Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, och f�rde dem till den babyloniske konungen i Ribla.
52	27	Och konungen i Babel l�t avliva dem d�r, i Ribla i Hamats land. S� blev Juda bortf�rt fr�n sitt land.
52	28	Detta �r antalet av dem som Nebukadressar f�rde bort: i det sjunde �ret tre tusen tjugutre judar,
52	29	och i Nebukadressars adertonde: regerings�r �tta hundra trettiotv� personer fr�n Jerusalem.
52	30	Men i Nebukadressars tjugutredje regerings�r bortf�rde Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, av judarna sju hundra fyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra personer.
52	31	Men i det trettiosjunde �ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortf�rd i f�ngenskap, i tolfte m�naden, p� tjugufemte dagen i m�naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma �r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n�der och f�rde honom ut ur f�ngelset.
52	32	Och han talade v�nligt med honom och gav honom �versta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel.
52	33	Han fick l�gga av sin f�ngdr�kt och best�ndigt �ta vid hans bord, s� l�nge han levde.
52	34	Och ett st�ndigt underh�ll gavs honom fr�n konungen i Babel, visst f�r var dag, �nda till hans d�dsdag, s� l�nge han levde.

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: