Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Isaiah

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Detta �r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han sk�dade ang�ende Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.
1	2	H�ren, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppf�tt och fostrat, men de hava avfallit fr�n mig.
1	3	En oxe k�nner sin �gare och en �sna sin herres krubba, men Israel k�nner intet, mitt folk f�rst�r intet.
1	4	Ve dig, du syndiga sl�kte, du skuldbelastade folk, du og�rningsm�ns avf�da, I vanartiga barn, som haven �vergivit HERREN, f�raktat Israels Helige och vikit bort ifr�n honom!
1	5	Var skall man mer sl� eder, d� I s� fortg�n i avf�llighet? Hela huvudet �r ju krankt, och hela hj�rtat �r sjukt.
1	6	Ifr�n fotbladet �nda upp till huvudet finnes intet helt, blott s�rm�rken och bl�nader och friska s�r, icke utkramade eller f�rbundna eller lenade med olja.
1	7	Edert land �r en �demark, edra st�der �ro uppbr�nda i eld, edra �krar bliva i eder �syn f�rt�rda av fr�mlingar; en �del�ggelse �r det, s�som d�r fr�mlingar hava omst�rtat allt.
1	8	Allenast dottern Sion st�r kvar d�r, s�som en hydda i en ving�rd, s�som ett vaktskjul p� ett gurkf�lt, s�som en insp�rrad stad.
1	9	Om HERREN Sebaot icke hade l�mnat en liten �terstod kvar �t oss, d� vore vi s�som Sodom, vi vore Gomorra lika.
1	10	H�ren HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till v�r Guds lag, du Gomorra-folk.
1	11	Vad skall jag med edra m�nga slaktoffer? s�ger HERREN. Jag �r m�tt p� br�nnoffer av v�durar och p� g�dkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.
1	12	N�r I kommen f�r att tr�da fram inf�r mitt ansikte, vem beg�r d� av eder det, att mina f�rg�rdar trampas ned?
1	13	B�ren ej vidare fram f�f�ngliga spisoffer; �ngan av dem �r en styggelse f�r mig. Nym�nader och sabbater och utlysta fester, ondska i f�rening med h�gtidsf�rsamlingar, s�dant kan jag icke lida.
1	14	Edra nym�nader och h�gtider hatar min sj�l; de hava blivit mig en b�rda, jag orkar ej b�ra den.
1	15	Ja, huru I �n utr�cken edra h�nder, s� g�mmer jag mina �gon f�r eder, och om I �n mycket bedjen, s� h�r jag icke d�rp�. Edra h�nder �ro fulla av blod;
1	16	tv�n eder d�, och renen eder. Skaffen edert onda v�sende bort ifr�n mina �gon. H�ren upp att g�ra, vad ont �r.
1	17	L�ren att g�ra vad gott �r, faren efter det r�tt �r, visen f�rtryckaren p� b�ttre v�gar, skaffen den faderl�se r�tt, utf�ren �nkans sak.
1	18	Kom, l�t oss g� till r�tta med varandra, s�ger HERREN. Om edra synder �n �ro blodr�da, s� kunna de bliva sn�vita, och om de �ro r�da s�som scharlakan, s� kunna de bliva s�som vit ull.
1	19	Om I �ren villiga att h�ra, skolen I f� �ta av landets goda.
1	20	Men �ren I ovilliga och genstr�viga, skolen I f�rt�ras av sv�rd; ty s� har HERRENS mun talat.
1	21	Huru har hon icke blivit en sk�ka, den trogna staden! Den var full av r�tt, r�ttf�rdighet bodde d�rinne, men nu bo d�r m�rdare.
1	22	Ditt silver har blivit slagg, ditt �dla vin �r utsp�tt med vatten.
1	23	Dina styresm�n �ro upprorsm�n och tjuvars stallbr�der. Alla �lskar de mutor och fara efter vinning. Den faderl�se skaffa de icke r�tt, och �nkans sak kommer icke inf�r dem.
1	24	D�rf�r s�ger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill sl�cka min harm p� mina ov�nner och h�mnas p� mina fiender.
1	25	Jag vill v�nda min hand emot dig och bortrensa ditt slagg s�som med lutsalt och skaffa bort all din o�dla malm.
1	26	Jag vill �ter giva dig s�dana domare som tillf�rne, och s�dana r�dsherrar som du f�rut �gde. D�refter skall du kallas �r�ttf�rdighetens stad�, �en trogen stad�.
1	27	Sion skall genom r�tt bliva f�rlossad och dess omv�nda genom r�ttf�rdighet.
1	28	Men f�rd�rv skall drabba alla �vertr�dare och syndare, och de som �vergiva HERREN, de skola f�rg�s.
1	29	Ja, de skola komma p� skam med de terebinter som voro eder fr�jd; och I skolen f� blygas �ver de lustg�rdar som I haden s� k�ra.
1	30	Ty I skolen bliva s�som en terebint med vissnade l�v och varda lika en lustg�rd utan n�got vatten.
1	31	Och de v�ldige skola varda s�som bl�r, och deras verk s�som en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna sl�cka.
2	1	Detta �r vad Jesaja, Amos' son, sk�dade ang�ende Juda och Jerusalem.
2	2	Och det skall ske i kommande dagar att det berg d�r HERRENS hus �r skall st� d�r fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upph�jt �ver andra h�jder; och alla hednafolk skola str�mma dit,
2	3	ja, m�nga folk skola g� �stad och skola s�ga: �Upp, l�t oss draga �stad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, f�r att han m� undervisa oss om sina v�gar, s� att vi kunna vandra p� hans stigar.� Ty fr�n Sion skall lag utg�, och HERRENS ord fr�n Jerusalem.
2	4	Och han skall d�ma mellan hednafolken och skipa r�tt �t m�nga folk. D� skola de smida sina sv�rd till plogbillar och sina spjut till ving�rdsknivar. Folken skola ej mer lyfta sv�rd mot varandra och icke mer l�ra sig att strida.
2	5	I av Jakobs hus, kommen, l�tom oss vandra i HERRENS ljus.
2	6	Ty du har f�rskjutit ditt folk, Jakobs hus, d�rf�r att de �ro fulla av �sterlandets v�sende och �va teckentyderi s�som filist�erna; ja, med fr�mlingar f�rbinda de sig.
2	7	Deras land �r fullt av silver och guld, och p� deras skatter �r ingen �nde; deras land �r fullt av h�star, och p� deras vagnar �r ingen �nde;
2	8	deras land �r ock fullt av avgudar, och sina egna h�nders verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort.
2	9	D�rf�r bliva m�nniskorna nedb�jda och m�nnen �dmjukade; du kan icke f�rl�ta dem.
2	10	Fly in i klippan, och g�m dig i jorden, f�r HERRENS fruktansv�rda makt och f�r hans h�ga majest�t.
2	11	Ty m�nniskornas h�gmodiga �gon skola bliva �dmjukade, och m�nnens �vermod skall bliva nedb�jt, och HERREN allena skall vara h�g p� den dagen.
2	12	Ty en dag har HERREN Sebaot best�mt, som skall komma �ver allt stolt och �vermodigt och �ver allt som �r upph�jt, och det skall bliva �dmjukat,
2	13	ja, �ver alla Libanons cedrar, de h�ga och stolta, och �ver alla Basans ekar;
2	14	�ver alla h�ga berg och alla stolta h�jder,
2	15	�ver alla h�ga torn och alla fasta murar,
2	16	�ver alla Tarsis-skepp, ja, �ver allt som �r sk�nt att sk�da.
2	17	Och m�nniskornas h�gmod skall bliva nedb�jt och m�nnens �vermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara h�g p� den dagen.
2	18	Men avgudarna skola alldeles f�rg�s.
2	19	Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordh�lor, f�r HERRENS fruktansv�rda makt och f�r hans h�ga majest�t, n�r han st�r upp f�r att f�rskr�cka jorden.
2	20	P� den dagen skola m�nniskorna kasta bort �t mullvadar och fl�derm�ss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort �t sig f�r att tillbedja.
2	21	Ja, de skola fly in i klippr�mnor och in i bergsklyftor, f�r HERRENS fruktansv�rda makt och f�r hans h�ga majest�t, n�r han st�r upp f�r att f�rskr�cka jorden.
2	22	S� f�rliten eder nu ej mer p� m�nniskor, i vilkas n�sa �r allenast en fl�kt; ty huru ringa �ro icke de att akta!
3	1	Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifr�n Jerusalem och Juda allt slags st�d och uppeh�lle -- all mat till uppeh�lle och all dryck till uppeh�lle --
3	2	hj�ltar och krigsm�n, domare och profeter, sp�m�n och �ldste,
3	3	underh�vitsm�n och h�gtuppsatta m�n, r�dsherrar och sl�jdkunnigt folk och m�n som �ro f�rfarna i besv�rjelsekonst.
3	4	Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt sj�lvsv�ld skall f� r�da �ver dem.
3	5	Av folket skall den ene f�rtrycka den andre, var och en sin n�sta; den unge skall s�tta sig upp mot den gamle, den ringe mot den h�gt ansedde.
3	6	N�r d� s� sker, att n�gon fattar tag i en annan i hans faders hus och s�ger: �Du �ger en mantel, du skall bliva v�r styresman; tag du hand om detta vacklande rike� --
3	7	d� skall denne svara och s�ga: �Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken br�d eller mantel. Mig skolen I icke s�tta till styresman �ver folket.�
3	8	Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d� de nu med sitt tal och sina g�rningar st� emot HERREN och �ro genstr�viga mot hans h�rlighets blickar.
3	9	Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och d�lja dem icke. Ve �ver deras sj�lar, ty sj�lva hava de berett sig olycka!
3	10	Om den r�ttf�rdige m�n I t�nka att det skall g� honom v�l, ty s�dana skola �ta sina g�rningars frukt.
3	11	Men ve �ver den ogudaktige! Honom skall det g� illa, ty efter hans g�rningar skall hans vederg�llning bliva.
3	12	Mitt folks beh�rskare �r ett barn, och kvinnor r�da �ver det. Mitt folk, dina ledare f�ra dig vilse och f�rd�rva den v�g, som du skulle g�.
3	13	Men HERREN st�r redo att g� till r�tta, han tr�der fram f�r att d�ma folken;
3	14	HERREN vill g� till doms med sitt folks �ldste och med dess furstar. �I haven sk�vlat ving�rden; rov fr�n de fattiga �r i edra hus.
3	15	Huru kunnen I s� krossa mitt folk och s�ndermala de fattiga?� S� s�ger Herren, HERREN Sebaot.
3	16	Och HERREN s�ger: Eftersom Sions d�ttrar �ro s� h�gmodiga, och g� med rak hals och spela med �gonen, och g� d�r och trippa och pingla med sina fotringar,
3	17	d�rf�r skall Herren l�ta Sions d�ttrars hj�ssor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
3	18	P� den dagen skall Herren taga bort all deras st�t: fotringar, pannband och halsprydnader,
3	19	�rh�ngen, armband och sl�jor,
3	20	huvudprydnader, fotstegskedjor, g�rdlar, luktflaskor och amuletter,
3	21	fingerringar och n�sringar,
3	22	h�gtidsdr�kter, k�por, mantlar och pungar,
3	23	speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
3	24	Och d�r skall vara stank i st�llet f�r v�llukt, rep i st�llet f�r b�lte, skalligt huvud i st�llet f�r krusat h�r, h�lje av s�cktyg i st�llet f�r h�gtidsmantel, m�rken av br�nnj�rn i st�llet f�r sk�nhet.
3	25	Dina m�n skola falla f�r sv�rd och dina hj�ltar i krig:
3	26	hennes portar skola klaga och s�rja, och �vergiven skall hon sitta p� marken. 4:1. elektroniska utg�van.
4	1	Och p� den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och s�ga: �Vi vilja sj�lva f�da oss och sj�lva kl�da oss; l�t oss allenast f� b�ra ditt namn, och tag s� bort v�r sm�lek.� Jesaja, 4 Kapitlet Det renade Sions h�rlighet och trygghet.
4	2	P� den tiden skall det som HERREN l�ter v�xa bliva till prydnad och h�rlighet, och vad landet alstrar bliva till ber�mmelse och �ra, f�r den r�ddade skaran i Israel.
4	3	Och det skall ske att den som l�mnas �vrig i Sion och den som bliver kvar i Jerusalem, han skall d� kallas helig, var och en som �r upptecknad till liv i Jerusalem --
4	4	n�r en g�ng Herren har avtv�tt Sions d�ttrars orenlighet och bortsk�ljt ur Jerusalem dess blodskulder genom r�ttens och reningens ande.
4	5	Och HERREN skall �ver hela Sions bergs omr�de och �ver dess h�gtidsskaror skapa en molnsky och en r�k om dagen, och skenet av en l�gande eld om natten; ty ett besk�rmande t�ckelse skall vila �ver all dess h�rlighet.
4	6	Och ett skygd skall vara d�r�ver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett v�rn mot st�rtskurar och regn.
5	1	Jag vill sjunga om min v�n, min v�ns s�ng om hans ving�rd. Min v�n hade en ving�rd p� en b�rdig bergskulle.
5	2	Och han hackade upp den och rensade den fr�n stenar och planterade d�r �dla vintr�d; han byggde ett vakttorn d�rinne, han h�gg ock ut ett presskar d�ri. S� v�ntade han att den skulle b�ra �kta druvor, men den bar vilddruvor.
5	3	Och nu, I Jerusalems inv�nare och I Juda m�n, f�llen nu eder dom mellan mig och min ving�rd.
5	4	Vad kunde mer g�ras f�r min ving�rd, �n vad jag har gjort f�r den? Varf�r bar den d� vilddruvor, n�r jag v�ntade att den skulle b�ra �kta druvor?
5	5	S� vill jag nu kung�ra f�r eder vad jag skall g�ra med min ving�rd: Jag skall taga bort dess h�gnad, och den skall givas till sk�vling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.
5	6	Jag skall i grund f�rd�rva den, ingen skall sk�ra den eller gr�va d�ri. Den skall fyllas med tistel och t�rne; och molnen skall jag f�rbjuda att s�nda ned regn p� den.
5	7	Ty HERREN Sebaots ving�rd, det �r Israels hus; och Juda folk �r hans �lsklingsplantering. Men n�r han v�ntade laglydnad, d� fann han lagbrott, och n�r han v�ntade r�ttf�rdighet, fann han skriande or�ttf�rdighet. --
5	8	Ve eder som l�ggen hus till hus och fogen �ker till �ker, intill dess att rum ej mer finnes och I �ren de enda som bo i landet!
5	9	Fr�n HERREN Sebaot ljuder det s� i mina �ron: Sannerligen, de m�nga husen skola bliva �de; huru stora och sk�na de �n �ro, skola de bliva tomma p� inv�nare.
5	10	Ty en ving�rd p� tio plogland skall giva allenast ett batm�tt, och en homers uts�de skall giva blott en efa.
5	11	Ve dem som st� bittida upp f�r att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten f�r att upphetta sig med vin!
5	12	Harpor och psaltare, pukor och fl�jter och vin hava de vid sina dryckeslag, men p� HERRENS g�rningar akta de icke, p� hans h�nders verk se de icke.
5	13	D�rf�r skall mitt folk of�rt�nkt f�ras bort i f�ngenskap; dess �dlingar skola lida hunger och dess larmande skaror f�rsm�kta av t�rst.
5	14	Ja, d�rf�r sp�rrar d�dsriket upp sitt gap, det �ppnar sina k�ftar utan allt m�tt, och stadens yperste m�ste fara ditned, j�mte dess larmande och sorlande skaror, envar som fr�jdar sig d�rinne.
5	15	S� bliva m�nniskorna nedb�jda och m�nnen �dmjukade, ja, �dmjukade varda de h�gmodigas �gon.
5	16	Men HERREN Sebaot bliver h�g genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom r�ttf�rdighet.
5	17	Och lamm g� d�r i bet s�som p� sin egen mark, och p� de rikas �detomter s�ka vandrande herdar sin f�da.
5	18	Ve dem som draga fram missg�rningsstraff med l�gnens t�g och syndastraff s�som med vagnslinor,
5	19	dem som s�ga: �M� han hasta, m� han skynda med sitt verk, s� att vi f� se det; m� det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, s� att vi f�rnimma det!�
5	20	Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som g�ra m�rker till ljus, och ljus till m�rker, dem som g�ra surt till s�tt, och s�tt till surt!
5	21	Ve dem som �ro visa i sina egna �gon och h�lla sig sj�lva f�r kloka!
5	22	Ve dem som �ro hj�ltar i att dricka vin och som �ro tappra i att blanda starka drycker,
5	23	dem som giva den skyldige r�tt f�r mutors skull, men ber�va den oskyldige vad som �r hans r�tt!
5	24	D�rf�r, s�som eldsflamman f�rt�r str�, och s�som halm sjunker tillsammans i l�gan, s� skall deras rot f�rruttna, och deras l�v skola flyga bort s�som stoft, eftersom de f�rkastade HERREN Sebaots lag och f�raktade Israels Heliges ord.
5	25	D�rf�r har HERRENS vrede uppt�nts mot hans folk, och han utr�cker sin hand emot det och sl�r det, s� att bergen darra, och s� att d�da kroppar ligga s�som orenlighet p� gatorna. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.
5	26	Och han reser upp ett baner f�r hednafolken i fj�rran, och lockar p� dem att de skola komma fr�n jordens �nda; och se, snart och med hast komma de dit.
5	27	Ingen finnes bland dem, som �r tr�tt, ingen som �r stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen s�mn; p� ingen lossnar b�ltet omkring hans l�nder, och f�r ingen brister en skorem s�nder.
5	28	Deras pilar �ro skarpa, och deras b�gar �ro alla sp�nda; deras h�stars hovar �ro s�som av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.
5	29	Deras skriande �r s�som en lejoninnas; de skria s�som unga lejon, rytande gripa de sitt rov och b�ra bort det, och ingen finnes, som r�ddar.
5	30	Ett rytande �ver folket h�res p� den dagen, likt rytandet av ett hav; och sk�dar man ned p� jorden, se, d� �r d�r m�rker och n�d, och ljuset �r f�rm�rkat genom t�cken.
6	1	I det �r d� konung Ussia dog s�g jag Herren sitta p� en h�g och upph�jd tron, och sl�pet p� hans mantel uppfyllde templet.
6	2	Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med tv� bet�ckte de sina ansikten, med tv� bet�ckte de sina f�tter, och med tv� fl�go de.
6	3	Och den ene ropade till den andre och sade: �Helig, helig, helig �r HERREN Sebaot; hela jorden �r full av hans h�rlighet.�
6	4	Och d�rrtr�sklarnas f�sten darrade, n�r ropet lj�d; och huset blev uppfyllt av r�k.
6	5	D� sade jag: �Ve mig, jag f�rg�s! Ty jag har orena l�ppar, och jag bor ibland ett folk som har orena l�ppar, och mina �gon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.�
6	6	Men en av seraferna fl�g fram till mig, och han hade i sin hand ett gl�dande kol, som han med en t�ng hade tagit p� altaret.
6	7	Och han r�rde d�rmed vid min mun. D�refter sade han: �Se, d� nu detta har r�rt vid dina l�ppar, har din missg�rning blivit tagen ifr�n dig, och din synd �r f�rsonad.�
6	8	Och jag h�rde Herren tala, och han sade: �Vem skall jag s�nda, och vem vill vara v�r budb�rare?� Och jag sade: �Se, h�r �r jag, s�nd mig.�
6	9	D� sade han: �G� �stad och s�g till detta folk: 'H�ren alltj�mt, men f�rst�n intet; sen alltj�mt, men f�rnimmen intet'.
6	10	F�rstocka detta folks hj�rta, och tillslut dess �ron, och f�rblinda dess �gon, s� att det icke kan se med sina �gon, eller h�ra med sina �ron, eller f�rst� med sitt hj�rta, och omv�nda sig och bliva helat.�
6	11	Men jag sade: �F�r huru l�ng tid, Herre?� Han svarade: �Till dess att st�derna bliva �de och utan n�gon inv�nare, och husen utan folk, och till dess att f�lten ligga �de och f�rh�rjade.
6	12	Och n�r HERREN har f�rt folket bort i fj�rran och �dsligheten bliver stor i landet,
6	13	och allenast en tiondedel �nnu �r kvar d�ri, d� skall denna ytterligare f�r�das s�som en terebint eller en ek av vilken en stubbe har l�mnats kvar, n�r den f�lldes. Den stubben skall vara en helig s�d.�
7	1	Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid h�nde sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, drogo upp mot Jerusalem f�r att er�vra det (vilket de likv�l icke f�rm�dde g�ra).
7	2	Och n�r det blev ber�ttat f�r Davids hus att aram�erna hade l�grat sig i Efraim, d� sk�lvde hans och hans folks hj�rtan, s�som skogens tr�d sk�lva f�r vinden.
7	3	Men HERREN sade till Jesaja: �G� �stad med din son Sear-Jasub och m�t Ahas vid �ndan av �vre dammens vattenledning, p� v�gen till Valkarf�ltet,
7	4	och s�g till honom: Tag dig till vara och h�ll dig stilla; frukta icke och var icke f�rsagd i ditt hj�rta f�r dessa tv� rykande brandstumpar, f�r Resin med aram�erna och f�r Remaljas son, i deras f�rgrymmelse.
7	5	Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda planer mot dig och sagt:
7	6	'Vi vilja draga upp mot Juda och sl� det med skr�ck och er�vra det �t oss och g�ra Tabals son till konung d�r',
7	7	d�rf�r s�ger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall icke ske.
7	8	Ty Damaskus �r Arams huvud, och Resin �r Damaskus' huvud; och om sextiofem �r skall Efraim vara krossat, s� att det icke mer �r ett folk.
7	9	Och Samaria �r Efraims huvud, och Remaljas son �r Samarias huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.�
7	10	Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
7	11	�Beg�r ett tecken fr�n HERREN, din Gud; du m� beg�ra det vare sig nedifr�n djupet eller uppifr�n h�jden.�
7	12	Men Ahas svarade: �Jag beg�r intet, jag vill icke fresta HERREN.�
7	13	D� sade han: �S� h�ren d�, I av Davids hus: �r det eder icke nog att I s�tten m�nniskors t�lamod p� prov? Viljen I ock pr�va min Guds t�lamod?
7	14	S� skall d� Herren sj�lv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och f�da en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel.
7	15	Gr�ddmj�lk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d� han f�rst�r att f�rkasta vad ont �r och utv�lja vad gott �r.
7	16	Ty innan gossen f�rst�r att f�rkasta vad ont �r och utv�lja vad gott �r, skall det land f�r vars b�da konungar du gruvar dig vara �de.
7	17	Och �ver dig och �ver ditt folk och �ver din faders hus skall HERREN l�ta dagar komma, s�dana som icke hava kommit allt ifr�n den tid d� Efraim skilde sig fr�n Juda: konungen i Assyrien.
7	18	Ty p� den tiden skall HERREN locka p� flugorna l�ngst borta vid Egyptens str�mmar och p� bisv�rmarna i Assyriens land;
7	19	och de skola komma och sl� ned, alla tillhopa, i bergsd�lder och stenklyftor, i alla t�rnsn�r och p� alla betesmarker.
7	20	P� den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p� andra sidan floden -- n�mligen med konungen i Assyrien -- raka av allt h�r b�de p� huvudet och nedtill; ja, ocks� sk�gget skall den taga bort.
7	21	P� den tiden skall en kviga och tv� tackor vara vad en man f�der upp.
7	22	Men han skall f� mj�lk i s�dan myckenhet att han kan leva av gr�ddmj�lk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av gr�ddmj�lk och honung.
7	23	Och det skall ske p� den tiden, att d�r nu tusen vintr�d st�, v�rda tusen siklar silver, d�r skall �verallt v�xa tistel och t�rne.
7	24	Med pilar och b�ge skall man g� dit, ty hela landet skall vara tistel och t�rne.
7	25	Och alla de berg d�r man nu arbetar med hackan, dem skall man ej mer betr�da, av fruktan f�r tistel och t�rne; de skola bliva platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av f�r.�
8	1	Och HERREN sade till mig: �Tag dig en stor tavla och skriv p� den med tydlig stil Maher-salal Has-bas.
8	2	Och jag vill taga mig p�litliga vittnen: pr�sten Uria och Sakarja, Jeberekjas son.�
8	3	Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och f�dde en son. Och HERREN sade till mig: �Giv honom namnet Maher-salal Has-bas.
8	4	Ty f�rr�n gossen kan s�ga 'fader' och 'moder' skall man b�ra Damaskus' skatter och byte fr�n Samaria fram f�r konungen i Assyrien.�
8	5	Och HERREN talade vidare till mig och sade:
8	6	�Eftersom detta folk f�raktar Siloas vatten, som flyter s� stilla, och har sin fr�jd med Resin och Remaljas son,
8	7	se, d�rf�r skall HERREN l�ta komma �ver dem flodens vatten, de v�ldiga och stora, n�mligen konungen i Assyrien med all hans h�rlighet. Och den skall stiga �ver alla sina br�ddar och g� �ver alla sina str�nder.
8	8	Den skall tr�nga fram i Juda, sv�mma �ver och utbreda sig och r�cka �nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, s� vitt det �r.�
8	9	Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fj�rran l�nder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
8	10	G�ren upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud �r med oss.
8	11	Ty s� sade HERREN till mig, n�r hans hand kom �ver mig med makt och han varnade mig f�r att vandra p� detta folks v�g:
8	12	I skolen icke kalla f�r sammansv�rjning allt vad detta folk kallar sammansv�rjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke f�rskr�ckas d�rf�r.
8	13	Nej, HERREN Sebaot skolen I h�lla helig; honom skolen I frukta, och f�r honom skolen I f�rskr�ckas.
8	14	S� skall han varda f�r eder n�got heligt; men f�r de tv� Israels hus skall han bliva en st�testen och en klippa till fall och f�r Jerusalems inv�nare en snara och ett giller.
8	15	M�nga av dem skola stupa d�rp�, de skola falla och krossas, de skola sn�rjas och varda f�ngade.
8	16	L�gg vittnesb�rdet ombundet och lagen f�rseglad i mina l�rjungars hj�rtan.
8	17	S� vill jag f�rbida HERREN, d� han nu d�ljer sitt ansikte f�r Jakobs hus; jag vill v�nta efter honom.
8	18	Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi �ro tecken och f�rebilder i Israel, fr�n HERREN Sebaot, som bor p� Sions berg.
8	19	Och n�r man s�ger till eder: �Fr�gen andebesv�rjare och sp�m�n, dem som viska och mumla�, s� svaren: �Skall icke ett folk fr�ga sin Gud? Skall man fr�ga de d�da f�r de levande?�
8	20	�Nej, h�llen eder till lagen, till vittnesb�rdet!� S� skola f�rvisso en g�ng de n�dgas mana, f�r vilka nu ingen morgonrodnad finnes.
8	21	De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de f�rbittras och skola f�rbanna sin konung och sin Gud. Och de skola v�nda blicken upp�t, de skola ock sk�da ned p� jorden;
8	22	men se, d�r �r n�d och m�rker och natt av �ngest. Ja, tjockt m�rker �r de f�rdrivnas liv.
9	1	Dock, natt skall icke f�rbliva d�r nu �ngest r�der. I den f�rg�ngna tiden har har han l�tit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han l�ta det komma till �ra, trakten utmed Havsv�gen, landet p� andra sidan Jordan, hedningarnas omr�de.
9	2	Det folk som vandrar i m�rkret skall se ett stort ljus; ja, �ver dem som bo i d�dsskuggans land skall ett ljus skina klart.
9	3	Du skall g�ra folket talrikt, du skall g�ra dess gl�dje stor; inf�r dig skola de gl�dja sig, s�som man gl�des under sk�rdetiden, s�som man fr�jdar sig, n�r man utskiftar byte.
9	4	Ty du skall bryta s�nder deras b�rdors ok och deras skuldrors gissel och deras pl�gares stav, likasom i Midjans tid.
9	5	Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som s�lades i blod, allt s�dant skall br�nnas upp och f�rt�ras av eld.
9	6	Ty ett barn varder oss f�tt, en son bliver oss given, och p� hans skuldror skall herrad�met vila; och hans namn skall vara: Underbar i r�d, V�ldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
9	7	S� skall herrad�met varda stort och friden utan �nde �ver Davids tron och �ver hans rike; s� skall det bef�stas och st�djas med r�tt och r�ttf�rdighet, fr�n nu och till evig tid. HERREN Sebaots nit�lskan skall g�ra detta.
9	8	Ett ord s�nder Herren mot Jakob, och det sl�r ned i Israel,
9	9	och allt folket f�r f�rnimma det, Efraim och Samarias inv�nare, de som s�ga i sitt �vermod och i sitt hj�rtas stolthet:
9	10	�Tegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullb�rsfikontr�d har man huggit ned, men cedertr�d s�tta vi i deras st�lle.�
9	11	Och HERREN uppreser mot dem Resins ov�nner och uppeggar deras fiender,
9	12	aram�erna fr�n den ena sidan och filist�erna fr�n den andra, och de �ta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.
9	13	Men folket v�nder ej �ter till honom som sl�r dem; Herren Sebaot s�ka de icke.
9	14	D�rf�r avhugger HERREN p� Israel b�de huvud och svans, han hugger av b�de palmtopp och s�vstr�, allt p� en dag --
9	15	de �ldste och h�gst uppsatte de �ro huvudet, och profeterna, de falska v�gvisarna, de �ro svansen.
9	16	Ty detta folks ledare f�ra det vilse, och de som l�ta leda sig g� i f�rd�rvet.
9	17	D�rf�r kan Herren icke gl�dja sig �ver dess unga m�n, ej heller hava f�rbarmande med dess faderl�sa och �nkor; ty de �ro allasammans gudl�sa og�rningsm�n, och var mun talar d�rskap. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.
9	18	Ty ogudaktigheten f�rbr�nner s�som en eld, den f�rt�r tistel och t�rne; den t�nder p� den tjocka skogen, s� att den g�r upp i h�ga virvlar av r�k.
9	19	Genom HERREN Sebaots f�rgrymmelse har landet r�kat i brand, och folket �r likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.
9	20	Man river �t sig till h�ger och f�rbliver dock hungrig, man tager f�r sig till v�nster och bliver dock ej m�tt; envar �ter k�ttet p� sin egen arm:
9	21	Manasse �ter Efraim, och Efraim Manasse, och b�da tillhopa v�nda sig mot Juda. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.
10	1	Ve eder som stadgen or�ttf�rdiga stadgar! I skriven, men v�ldslagar skriven I
10	2	f�r att vr�nga de ringas sak och ber�va de fattiga i mitt folk deras r�tt, f�r att g�ra �nkor till edert byte och plundra de faderl�sa.
10	3	Vad viljen I g�ra p� hems�kelsens dag, n�r ov�dret kommer fj�rran ifr�n? Till vem viljen I fly f�r att f� hj�lp, och var viljen I l�mna edra skatter i f�rvar?
10	4	Om man ej b�jer kn� s�som f�nge, s� m�ste man falla bland de dr�pta. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.
10	5	Ve �ver Assur, min vredes ris, som b�r min ogunst s�som en stav i sin hand!
10	6	Mot ett gudl�st folk s�nder jag honom, och mot min f�rgrymmelses folk bjuder jag honom g�, f�r att taga rov och g�ra byte, och f�r att nedtrampa det s�som orenlighet p� gatorna.
10	7	Men s� menar icke han, och i sitt hj�rta t�nker han ej s�, utan hans hj�rta st�r efter att f�rg�ra och efter att utrota folk i m�ngd.
10	8	Han s�ger: ��ro mina h�vdingar ej allasammans konungar?
10	9	Har det icke g�tt Kalno s�som Karkemis, och Hamat s�som Arpad, och Samaria s�som Damaskus?
10	10	D� min hand har tr�ffat de andra gudarnas riken, vilkas bel�ten voro f�rmer �n Jerusalems och Samarias,
10	11	skulle jag d� ej kunna g�ra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?�
10	12	Men n�r Herren har fullbordat allt sitt verk p� Sions berg och i Jerusalem, d� skall jag hems�ka den assyriske konungens hj�rtas h�gmodsfrukt och hans stolta �gons f�rh�velse.
10	13	Ty han s�ger: �Med min hands kraft har jag utf�rt detta och genom min vishet, ty jag har f�rst�nd. Jag flyttade folkens gr�nser, deras f�rr�d utplundrade jag, och i min v�ldighet st�tte jag h�rskarna fr�n tronen.
10	14	Och min hand grep efter folkens skatter s�som efter f�geln�sten, och s�som man samlar �vergivna �gg, s� samlade jag jordens alla l�nder; ingen fanns, som r�rde vingen eller �ppnade n�bben till n�got ljud.�
10	15	Skall d� yxan ber�mma sig mot honom som hugger med den, eller s�gen f�rh�va sig mot honom som s�tter den i r�relse? Som om k�ppen satte i r�relse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock �r f�rmer �n ett stycke tr�!
10	16	S� skall d� Herren, HERREN Sebaot s�nda t�rande sjukdom i hans feta kropp, och under hans h�rlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.
10	17	Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en l�ga, och den skall br�nna upp och f�rt�ra dess t�rnen och dess tistlar, allt p� en dag.
10	18	Och p� hans skogars och parkers h�rlighet skall han alldeles g�ra en �nde; det skall vara, s�som n�r en sjuk t�res bort.
10	19	De tr�d som bliva kvar i hans skog skola vara l�tt r�knade; ett barn skall kunna teckna upp dem.
10	20	P� den tiden skall kvarlevan av Israel och den r�ddade skaran av Jakobs hus ej vidare st�dja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de st�dja sig vid HERREN, Israels Helige.
10	21	En kvarleva skall omv�nda sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den v�ldige.
10	22	Ty om �n ditt folk, Israel, vore s�som sanden i havet, s� skall dock allenast en kvarleva d�r omv�nda sig. F�r�delsen �r oryggligt besluten, den kommer med r�ttf�rdighet s�som en flod.
10	23	Ty f�rst�ring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot l�ta komma �ver hela jorden.
10	24	D�rf�r s�ger Herren, HERREN Sebaot s�: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, f�r Assur, n�r han sl�r dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, s�som man gjorde i Egypten.
10	25	Ty �nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en �nde, och min vrede skall v�nda sig till deras f�rd�rv.
10	26	Och HERREN Sebaot skall sv�nga sitt gissel �ver dem, s�som n�r han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han r�ckte ut �ver havet, skall han �ter upplyfta, s�som han gjorde i Egypten.
10	27	P� den tiden skall hans b�rda tagas bort ifr�n din skuldra och hans ok ifr�n din hals, ty oket skall brista s�nder f�r fetmas skull.
10	28	Han kommer �ver Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas l�mnar han sin tross.
10	29	De draga fram �ver passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama b�var; Sauls Gibea flyr.
10	30	Ropa h�gt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!
10	31	Madmena flyktar; Gebims inv�nare b�rga sitt gods.
10	32	�nnu samma dag st�r han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems h�jd.
10	33	Men se, d� avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med f�rskr�ckande makt; de resliga stammarna ligga f�llda, de h�ga tr�den st�rta ned.
10	34	Den tjocka skogen nedhugges med j�rnet; Libanons skogar falla f�r den v�ldige. kvarleva skall omv�nda sig.
11	1	Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning fr�n dess r�tter skall b�ra frukt.
11	2	Och p� honom skall HERRENS Ande vila, vishets och f�rst�nds Ande, r�ds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande.
11	3	Han skall hava sitt v�lbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke d�ma efter som �gonen se eller skipa lag efter som �ronen h�ra.
11	4	Utan med r�ttf�rdighet skall han d�ma de arma och med r�ttvisa skipa lag �t de �dmjuka p� jorden. Och han skall sl� jorden med sin muns stav, och med sina l�ppars anda d�da de ogudaktiga.
11	5	R�ttf�rdighet skall vara b�ltet omkring hans l�nder och trofasthet b�ltet omkring hans h�fter.
11	6	D� skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och g�dboskap skola s�mjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem.
11	7	Kor och bj�rnar skola g� och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola �ta halm likasom oxar.
11	8	Ett spenabarn skall leka invid en huggorms h�l och ett avvant barn str�cka ut sin hand efter basiliskens �ga.
11	9	Ingenst�des p� mitt heliga berg skall man d� g�ra vad ont och f�rd�rvligt �r, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet �r fyllt av vattnet.
11	10	Och det skall ske p� den tiden att hednafolken skola s�ka telningen fr�n Isais rot, d�r han st�r s�som ett baner f�r folken; och hans boning skall vara idel h�rlighet.
11	11	Och HERREN skall p� den tiden �nnu en g�ng r�cka ut sin hand, f�r att f�rv�rva �t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit r�ddat fr�n Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havsl�nderna.
11	12	Och han skall resa upp ett baner f�r hednafolken och samla Israels f�rdrivna m�n; och Juda f�rskingrade kvinnor skall han h�mta tillhopa fr�n jordens fyra h�rn.
11	13	D� skall Efraims avund upph�ra och Juda ov�nskap bliva utrotad; Efraim skall ej hysa avund mot Juda, och Juda icke ov�nskap mot Efraim.
11	14	Men s�som rovf�glar skola de sl� ned p� filist�ernas skuldra v�sterut, tillsammans skola de taga byte av �sterl�nningarna; Edom och Moab skola gripas av deras hand, och Ammons barn skola bliva dem h�rsamma.
11	15	Och HERREN skall giva till spillo Egyptens havsvik och lyfta sin hand mot floden i f�rgrymmelse; och han skall klyva den i sju b�ckar och g�ra s�, att man torrskodd kan g� d�r�ver.
11	16	S� skall d�r bliva en banad v�g f�r den kvarleva av hans folk, som har blivit r�ddad fr�n Assur, likasom det var f�r Israel p� den dag d� de drogo upp ur Egyptens land.
12	1	P� den tiden skall du s�ga: �Jag tackar dig, HERRE, ty v�l var du vred p� mig, men din vrede har upph�rt, och du tr�star mig.
12	2	Se, Gud �r min fr�lsning, jag �r trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN �r min starkhet och min lovs�ng, och han blev mig till fr�lsning.�
12	3	Och I skolen �sa vatten med fr�jd ur fr�lsningens k�llor
12	4	och skolen s�ga p� den tiden: �Tacken HERREN, �kallen hans namn, g�ren hans g�rningar kunniga bland folken; f�rt�ljen att hans namn �r h�gt.
12	5	Lovsjungen HERREN, ty han har gjort h�rliga ting; detta vare kunnigt �ver hela jorden.
12	6	Ropen av fr�jd och jublen, I Sions inv�nare, ty Israels Helige �r stor bland eder.
13	1	Detta �r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades f�r Jesaja, Amos' son.
13	2	Resen upp ett baner p� ett kalt berg, ropen h�gt till dem; viften med handen att de m� draga in genom de m�ktiges portar.
13	3	Jag sj�lv har b�dat upp mina invigda, ja, kallat mina hj�ltar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar.
13	4	H�r, det larmar p� bergen s�som av ett stort folk. H�r, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot m�nstrar sin krigarskara.
13	5	Ifr�n fj�rran land komma de, ifr�n himmelens �nda, HERREN och hans vredes redskap, f�r att f�rd�rva hela jorden.
13	6	J�mren eder, ty n�ra �r HERRENS dag; s�som v�ld fr�n den Allsv�ldige kommer den.
13	7	D�rf�r sjunka alla h�nder ned, och alla m�nniskohj�rtan f�rf�ras.
13	8	Man f�rskr�ckes, man gripes av �ngest och kval, ja, v�ndas s�som en barnaf�derska. H�pen stirrar den ene p� den andre; r�da s�som eldsl�gor �ro deras ansikten.
13	9	Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med f�rgrymmelse och med vredesgl�d, f�r att g�ra jorden till en �demark och utrota syndarna som d�r bo.
13	10	Ty himmelens stj�rnor och stj�rnbilder s�nda ej mer ut sitt ljus, solen g�r m�rk upp, och m�nens ljus skiner icke.
13	11	Jag skall hems�ka jordens krets f�r dess ondska och de ogudaktiga f�r deras missg�rning; jag skall g�ra slut p� de fr�ckas �vermod och sl� ned v�ldsverkarnas h�gmod.
13	12	Jag skall g�ra en man mer s�llsynt �n fint guld, en m�nniska mer s�llsynt �n guld fr�n Ofir.
13	13	D�rf�r skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall b�va och vika fr�n sin plats -- genom HERREN Sebaots f�rgrymmelse, p� hans gl�dande vredes dag.
13	14	Och likasom jagade gaseller och en hjord som ingen samlar v�nda de d� hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.
13	15	Men envar som upphinnes bliver genomborrad, och envar som gripes faller f�r sv�rd.
13	16	Deras sp�da barn krossas inf�r deras �gon, deras hus plundras, och deras kvinnor sk�ndas.
13	17	Ty se, jag vill uppv�cka mot dem mederna, som akta silver f�r intet och icke fr�ga efter guld.
13	18	Deras b�gar skola f�lla de unga m�nnen, med frukten i moderlivet hava de intet f�rbarmande, och barnen skona de icke.
13	19	Och det skall g� med Babel, rikenas krona, kald�ernas �ra och stolthet, likasom n�r Gud omst�rtade Sodom och Gomorra.
13	20	Aldrig mer skall det bliva bebyggt, fr�n sl�kte till sl�kte skall det ligga obebott; ingen arab skall d�r sl� upp sitt t�lt, ingen herde l�gra sig d�r med sin hjord.
13	21	Nej, �knens djur skola l�gra sig d�r, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo d�r, och gastar skola hoppa d�r.
13	22	Schakaler skola tjuta i dess palatser och �kenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej f�rdr�jas.
14	1	Ty HERREN skall f�rbarma sig �ver Jakob och �nnu en g�ng utv�lja Israel och l�ta dem komma till ro i deras land; och fr�mlingar skola sluta sig till dem och h�lla sig till Jakobs hus.
14	2	Och folk skola taga dem och f�ra dem hem igen; men Israels hus skall l�gga dem under sig s�som sin arvedel i HERRENS land, och skall g�ra dem till tr�lar och tr�linnor. S� skola de f� sina f�ngvaktare till f�ngar och r�da �ver sina pl�gare.
14	3	Och p� den dag d� HERREN l�ter dig f� ro fr�n din vederm�da och �ngest, och fr�n den h�rda tr�ldom som har varit dig p�lagd,
14	4	d� skall du st�mma upp denna visa �ver konungen i Babel, du skall s�ga: �Vilken �nde har icke pl�garen f�tt, vilken �nde pinoorten!
14	5	HERREN har brutit s�nder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,
14	6	det ris som i grymhet slog folken med slag p� slag, och i vrede h�rskade �ver folkslagen med skoningsl�s f�rf�ljelse.
14	7	Hela jorden har nu f�tt vila och ro; man brister ut i jubel.
14	8	Sj�lva cypresserna gl�dja sig �ver ditt fall, s� ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger d�r, drager ingen hitupp f�r att hugga ned oss.'
14	9	D�dsriket d�rnere st�res i sin ro f�r din skull, n�r det m�ste taga emot dig. Skuggorna d�r v�ckas upp f�r din skull, jordens alla v�ldige; folkens alla konungar m�ste st� upp fr�n sina troner.
14	10	De upph�va alla sin r�st och s�ga till dig: 'S� har d� ocks� du blivit maktl�s s�som vi, ja, blivit v�r like.'
14	11	Ned till d�dsriket har din h�rlighet m�st fara, och dina harpors buller; f�rruttnelse �r b�dden under dig, och maskar �ro ditt t�cke.
14	12	Huru har du icke fallit ifr�n himmelen, du str�lande morgonstj�rna! Huru har du icke blivit f�lld till jorden, du folkens f�rg�rare!
14	13	Det var du som sade i ditt hj�rta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; h�gt ovanf�r Guds stj�rnor vill jag st�lla min tron; jag vill s�tta mig p� gudaf�rsamlingens berg l�ngst uppe i norr.
14	14	Jag vill stiga upp �ver molnens h�jder, g�ra mig lik den H�gste.'
14	15	Nej, ned till d�dsriket m�ste du fara, l�ngst ned i graven.
14	16	De som se dig stirra p� dig, de betrakta dig och s�ga: '�r detta den man som kom jorden att darra och riken att b�va,
14	17	den som f�rvandlade jordkretsen till en �ken och f�rst�rde dess st�der, den som aldrig frigav sina f�ngar, s� att de fingo �terv�nda hem?'
14	18	Folkens alla konungar ligga allasammans med �ra var och en i sitt vilorum;
14	19	men du ligger obegraven och bortkastad, lik en f�raktad gren; du ligger d�r �verh�ljd av dr�pta, av sv�rdsslagna m�n, av d�da som hava farit ned i gravkammaren, lik ett f�rtrampat as.
14	20	Du skulle icke s�som de f� vila i en grav, ty du f�rd�rvade ditt land och dr�pte ditt folk. Om og�rningsm�nnens avf�da skall man aldrig mer tala.
14	21	Anst�llen ett blodbad p� hans s�ner f�r deras f�ders missg�rning. De f� ej st� upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med st�der.�
14	22	Nej, jag skall st� upp emot dem, s�ger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel b�de namn och kvarleva, b�de barn och efterkommande, s�ger HERREN.
14	23	Och jag skall g�ra det till ett tillh�ll f�r r�rdrommar och fylla det med sumpsj�ar; ja, jag skall bortsopa det med �del�ggelsens kvast, s�ger HERREN Sebaot.
14	24	HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, s�som jag har t�nkt, s� skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
14	25	Jag skall krossa Assur i mitt land, och p� mina berg skall jag f�rtrampa honom. S� skall hans ok bliva borttaget ifr�n dem och hans b�rda tagas av deras skuldra.
14	26	Detta �r det beslut som �r fattat mot hela jorden; detta �r den hand som �r utr�ckt mot alla folk.
14	27	Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan d� g�ra det om intet? Hans hand �r det som �r utr�ckt; vem kan avv�nda den?
14	28	I det �r d� konung Ahas dog f�rkunnades f�ljande utsaga:
14	29	Gl�d dig icke, du filist�ernas hela land, �ver att det ris som slog dig �r s�nderbrutet; ty fr�n ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake.
14	30	De utarmade skola sedan f� bete och de fattiga f� l�gra sig i trygghet; men telningarna fr�n din rot skall jag d�da genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall dr�pas.
14	31	J�mra dig, du port; ropa, du stad; f�rsm�lt av �ngest, du filist�ernas hela land. Ty norrifr�n kommer en r�k; i fiendeskarornas t�g bliver ingen efter.
14	32	Vad skall man d� svara det fr�mmande folkets s�ndebud? Jo, att det �r HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk d�r hava sin tillflykt.
15	1	Utsaga om Moab. Ja, med Ar-Moab �r det ute den natt d� det f�rst�res. Ja, med Kir-Moab �r det ute den natt d� det f�rst�res.
15	2	Habbait och Dibon stiga upp p� offerh�jderna f�r att gr�ta; uppe i Nebo och Medeba j�mrar sig Moab; alla huvuden d�r �ro skalliga, alla sk�gg avskurna.
15	3	P� dess gator b�r man sorgdr�kt, s� ock p� dess tak; p� dess torg j�mra sig alla och flyta i t�rar.
15	4	Hesbon och Eleale h�ja klagorop, s� att det h�res �nda till Jahas. D�rf�r skria ock Moabs krigare; hans sj�l v�ndas i honom.
15	5	Mitt hj�rta klagar �ver Moab, ty hans flyktingar fly �nda till Soar, till Eglat-Selisia; uppf�r Halluhits h�jd stiger man under gr�t, och p� v�gen till Horonaim h�jas klagorop �ver f�rst�relsen.
15	6	Nimrims vatten bliva torr �kenmark, gr�set f�rtorkas, brodden vissnar, intet gr�nt l�mnas kvar.
15	7	�terstoden av sitt f�rv�rv, sitt sparda gods, b�r man d�rf�r nu bort �ver Piltr�dsb�cken.
15	8	Ja, klagoropen ljuda runtom i Moabs land; till Eglaim n�r dess j�mmer och till Beer-Elim dess j�mmer.
15	9	Dimons vatten �ro fulla av blod. Ja, �nnu n�got mer skall jag l�ta komma �ver Dimon; ett lejon �ver Moabs r�ddade, �ver det som bliver kvar av landet.
16	1	�S�nden �stad de lamm som landets herre b�r hava fr�n Sela genom �knen till dottern Sions berg.�
16	2	Och s�som flyktande f�glar, lika skr�mda f�gelungar komma Moabs d�ttrar till Arnons vadst�llen.
16	3	De s�ga: �Giv oss r�d, bliv medlare f�r oss. L�t din skugga vara s�som natten, nu mitt i middagshettan. Skydda de f�rdrivna; r�j icke de flyktande.
16	4	L�t mina f�rdrivna finna h�rb�rge hos dig, var f�r Moab ett besk�rm mot f�rd�rvaren, till dess att utpressaren ej mer �r till och f�rd�rvet f�r en �nde och f�rtryckarna f�rsvinna bort ur landet.
16	5	S� skall genom eder mildhet eder tron bliva bef�st, och p� den skall sitta trygg i Davids hydda en furste som far efter vad r�tt �r och fr�mjar r�ttf�rdighet.�
16	6	Vi hava h�rt om Moabs h�gmod, det �verm�ttan h�ga, om hans h�gf�rd, h�gmod och �vermod och op�litligheten i hans l�sa tal.
16	7	D�rf�r m�ste nu Moab j�mra sig �ver Moab, hela landet m�ste j�mra sig. �ver Kir-Haresets druvkakor m�sten I sucka i djup bedr�velse.
16	8	Ty Hesbons f�lt �ro f�rvissnade, s� ock Sibmas vintr�d, vilkas �dla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor n�dde till Jaeser och f�rirrade sig i �knen, vilkas skott bredde ut sig och gingo �ver havet.
16	9	D�rf�r gr�ter jag �ver Sibmas vintr�d, s�som Jaeser gr�ter; med mina t�rar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale. Ty mitt i din sommar och din b�rgningstid har ett sk�rdeskri slagit ned.
16	10	Gl�dje och fr�jd �r nu avb�rgad fr�n de b�rdiga f�lten, och i ving�rdarna h�jes intet gl�djerop, h�res intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, p� sk�rdeskriet har jag gjort slut.
16	11	D�rf�r klagar mitt hj�rta s�som en harpa �ver Moab, ja, mitt innersta �ver Kir-Heres.
16	12	Ty huru �n Moab �vlas att tr�da upp p� offerh�jden och huru han �n g�r in i sin helgedom och beder, s� utr�ttar han intet d�rmed.
16	13	Detta �r det ord, som HERREN tillf�rne talade till Moab.
16	14	Men nu har HERREN �ter talat och sagt: Inom tre �r, s�som dagakarlen r�knar �ren, skall Moab i sin h�rlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad f�r intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket v�rt.
17	1	Utsaga om Damaskus. Se, Damaskus skall upph�ra att vara en stad; det skall falla och bliva en stenhop.
17	2	Aroers st�der varda �vergivna; de bliva tillh�ll f�r hjordar, som l�gra sig d�r ost�rda.
17	3	Det �r f�rbi med Efraims v�rn, med Damaskus' konungad�me och med kvarlevan av Aram. Det skall g� med dem s�som med Israels barns h�rlighet, s�ger HERREN Sebaot.
17	4	Och det skall ske p� den tiden att Jakobs h�rlighet v�ndes i armod, och att hans feta kropp bliver mager.
17	5	Det g�r, s�som n�r sk�rdemannen samlar ihop s�den och med sin arm sk�rdar axen; det g�r, s�som n�r man plockar ax i Refaims-dalen:
17	6	en ringa eftersk�rd l�mnas kvar d�r, s�som n�r man sl�r ned oliver, tv� eller tre b�r l�mnas kvar h�gst uppe i toppen, fyra eller fem p� tr�dets kvistar, s�ger HERREN, Israels Gud.
17	7	P� den tiden skola m�nniskorna blicka upp till sin Skapare och deras �gon se upp till Israels Helige.
17	8	M�nniskorna skola ej v�nda sin blick till de altaren som deras h�nder hava gjort; p� sina fingrars verk skola de icke se, icke p� Aserorna eller p� solstoderna.
17	9	P� den tiden skola deras fasta st�der bliva lika de �vergivna f�sten i skogarna och p� bergstopparna, som �verg�vos, n�r Israels barn drogo in; allt skall bliva �delagt.
17	10	Ty du har f�rg�tit din fr�lsnings Gud, och du t�nker icke p� din fasta klippa. D�rf�r planterar du ljuvliga planteringar och s�tter i dem fr�mmande vintr�d.
17	11	Och v�l f�r du dem att v�xa h�gt samma dag du planterar dem, och morgonen d�refter f�r du dina plantor att blomma, men sk�rden f�rsvinner p� hems�kelsens dag, d� pl�gan bliver olidlig.
17	12	H�r, det brusar av m�nga folk, det brusar, s�som havet brusar. Det d�nar av folkslag, det d�nar, s�som v�ldiga vatten d�na.
17	13	Ja, det d�nar av folkslag, s�som stora vatten d�na. Men han n�pser dem, och de fly bort i fj�rran; de jagas bort s�som agnar f�r vinden, uppe p� bergen, och s�som virvlande l�v f�r stormen.
17	14	N�r aftonen �r inne, se, d� kommer f�rskr�ckelsen, och f�rr�n morgonen gryr, �ro de sin kos. Detta bliver v�ra sk�vlares del, v�ra plundrares lott.
18	1	H�r, du land d�r flygf�n surra, du land bortom Etiopiens str�mmar,
18	2	du som har s�nt budb�rare �ver havet, i r�rskepp h�n �ver vattnet! G�n �stad, I snabba s�ndebud, till det resliga folket med gl�nsande hy, till folket som �r s� fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomsk�res av str�mmar.
18	3	I jordkretsens alla inbyggare, I som bon p� jorden: sen till, n�r man reser upp baner p� bergen, och n�r man st�ter i basun, s� lyssnen d�rtill.
18	4	Ty s� har HERREN sagt till mig: �I stillhet vill jag sk�da ned fr�n min boning, s�som solglans gl�der fr�n en klar himmel, s�som molnet utgjuter dagg under sk�rdetidens hetta.�
18	5	Ty f�rr�n sk�rdetiden �r inne, just n�r blomningen �r slut och blomman f�rbytes i mognad druva, skall han avsk�ra rankorna med ving�rdskniv och hugga av rotskotten och skaffa dem bort.
18	6	Alltsammans skall l�mnas till pris �t rovf�glarna p� bergen och �t djuren p� marken; rovf�glarna skola d�r hava sina n�sten �ver sommaren och markens alla djur ligga d�r om vintern.
18	7	P� den tiden skola sk�nker b�ras fram till HERREN Sebaot fr�n det resliga folket med gl�nsande hy, fr�n folket som �r s� fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomsk�res av str�mmar -- till den plats d�r HERREN Sebaots namn bor, till Sions berg.
19	1	Utsaga om Egypten. Se, HERREN far fram p� ett ilande moln och kommer till Egypten. Egyptens avgudar b�va d� f�r honom, och egyptiernas hj�rtan f�rf�ras i deras br�st.
19	2	Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, s� att broder skall strida mot broder och v�n mot v�n, stad mot stad och rike mot rike.
19	3	Och egyptiernas f�rst�nd skall f�rsvinna ur deras hj�rtan, och deras r�d skall jag g�ra om intet; de skola d� fr�ga sina avgudar och signare, sina andebesv�rjare och sp�m�n.
19	4	Men jag skall giva egyptierna i en h�rd herres hand, och en grym konung skall f� r�da �ver dem, s�ger Herren, HERREN Sebaot.
19	5	Och vattnet skall f�rsvinna ur havet, och floden skall sina bort och uttorka.
19	6	Str�mmarna skola utbreda stank, Egyptens kanaler skola f�rminskas och sina bort; r�r och vass skall f�rvissna.
19	7	�ngarna vid Nilfloden, l�ngs flodens strand, och alla s�desf�lt vid floden, de skola f�rtorka, f�rd�rvas och varda till intet.
19	8	Dess fiskare skola klaga, alla som kasta ut krok i floden skola s�rja; och de som l�gga ut n�t i vattnet skola st� d�r modl�sa.
19	9	De som arbeta i h�cklat lin skola komma p� skam, s� ock de som v�va fina tyger.
19	10	Landets st�djepelare skola bliva krossade och alla de som arbeta f�r l�n gripas av �ngest.
19	11	S�som idel d�rar st� d� Soans furstar; Faraos visaste r�dgivare giva blott of�rnuftiga r�d. Huru kunnen I d� s�ga till Farao: �Jag �r en son av visa m�n, en son av forntidens konungar�?
19	12	Ja, var �r dina vise? M� de f�rkunna f�r dig -- ty de veta det ju -- vad HERREN Sebaot har beslutit �ver Egypten.
19	13	Nej, Soans furstar hava blivit d�rar, Nofs furstar �ro bedragna, Egypten f�res vilse av dem som voro h�rnstenar i dess stammar.
19	14	HERREN har d�r utgjutit en f�rvirringens ande, s� att de komma Egypten att ragla, vadhelst det f�retager sig, s�som en drucken raglar i sina spyor.
19	15	Och Egypten skall icke hava framg�ng i vad n�gon d�r g�r, evad han �r huvud eller svans, evad han �r palmtopp eller s�vstr�.
19	16	P� den tiden skola egyptierna vara s�som kvinnor: de skola b�va och f�rskr�ckas f�r HERREN Sebaots upplyfta hand, n�r han lyfter den mot dem.
19	17	Och Juda land skall bliva en skr�ck f�r egyptierna; s� ofta man n�mner det f�r dem, skola de f�rskr�ckas, f�r det besluts skull som HERREN Sebaot har fattat �ver dem.
19	18	P� den tiden skola i Egyptens land finnas fem st�der som tala Kanaans tungom�l, och som sv�rja vid HERREN Sebaot; en av dem skall heta Ir-Haheres.
19	19	P� den tiden skall ett altare vara rest �t HERREN mitt i Egyptens land, s� ock en stod �t HERREN vid landets gr�ns.
19	20	Och de skola vara till tecken och vittnesb�rd f�r HERREN Sebaot i egyptiernas land: n�r de ropa till HERREN om hj�lp mot f�rtryckare, d� skall han s�nda dem en fr�lsare och f�rsvarare, och han skall r�dda dem.
19	21	Och HERREN skall g�ra sig k�nd f�r egyptierna, ja, egyptierna skola l�ra k�nna HERREN p� den tiden; och de skola tj�na honom med slaktoffer och spisoffer, de skola g�ra l�ften �t HERREN och f� infria dem.
19	22	S� skall d� HERREN sl� Egypten -- sl�, men ock hela; n�r de omv�nda sig till HERREN, skall han b�nh�ra dem och hela dem.
19	23	P� den tiden skall en banad v�g leda fr�n Egypten till Assyrien, och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i Assyrien; och egyptierna skola h�lla gudstj�nst tillsammans med assyrierna.
19	24	P� den tiden skall Israel, s�som den tredje i f�rbundet, st� vid sidan av Egypten och Assyrien, till en v�lsignelse p� jorden.
19	25	Och HERREN Sebaot skall v�lsigna dem och s�ga: V�lsignad vare du Egypten, mitt folk, och du Assyrien, mina h�nder verk, och du Israel, min arvedel!
20	1	I det �r d� Tartan kom till Asdod, uts�nd av Sargon, konungen i Assyrien -- varefter han ock bel�grade Asdod och intog det --
20	2	p� den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade: �Upp, l�s s�cktygskl�dnaden fr�n dina l�nder, och drag dina skor av dina f�tter.� Och denne gjorde s� och gick naken och barfota.
20	3	Sedan sade HERREN: �Likasom min tj�nare Jesaja har g�tt naken och barfota och nu i tre �r varit till tecken och f�rebild ang�ende Egypten och Etiopien,
20	4	s� skall konungen i Assyrien l�ta f�ngarna ifr�n Egypten och de bortf�rda fr�n Etiopien, b�de unga och gamla, vandra �stad nakna och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
20	5	D� skola de h�pna och blygas �ver Etiopien, som var deras hopp, och �ver Egypten, som var deras stolthet.
20	6	P� den dagen skola inbyggarna h�r i kustlandet s�ga: 'Se, s� gick det med dem som voro v�rt hopp, med dem till vilka vi flydde, f�r att f� hj�lp och bliva r�ddade undan konungen i Assyrien; huru skola vi d� sj�lva kunna undkomma?'�
21	1	Utsaga om �knen vid havet. Likasom en storm som far fram i Sydlandet kommer det fr�n �knen, fr�n det fruktansv�rda landet.
21	2	En gruvlig syn har blivit mig kungjord: �H�rjare h�rja, r�vare r�va. Drag upp, du Elam! Tr�ng p�, du Mediens folk! P� all suckan vill jag g�ra slut.�
21	3	F�rdenskull darra nu mina l�nder, �ngest griper mig, lik en barnaf�derskas �ngest; f�rvirring kommer �ver mig, s� att jag icke kan h�ra, f�rskr�ckelse fattar mig, s� att jag icke kan se.
21	4	Mitt hj�rta �r utom sig, jag kv�ljes av f�rf�ran; skymningen, som jag l�ngtade efter, v�llar mig nu skr�ck.
21	5	Man dukar bord, man breder ut t�cken, man �ter och dricker. Nej, st�n upp, I furstar; sm�rjen edra sk�ldar!
21	6	Ty s� har Herren sagt till mig: �G� och st�ll ut en v�ktare; vad han f�r se, det m� han f�rkunna.
21	7	Och om han ser ett t�g, ryttare par efter par, ett t�g av �snor, ett t�g av kameler, d� m� han giva akt, noga giva akt.�
21	8	Och denne ropade, s�som ett lejon ryter: �Herre, h�r st�r jag p� vakt best�ndigt, dagen igenom, och jag f�rbliver h�r p� min post natt efter natt.
21	9	Och se, nu kommer h�r ett t�g av m�n, ryttare par efter par!� Och �ter talade han och sade: �Fallet, fallet �r Babel! Alla dess gudabel�ten �ro nedbrutna till jorden.�
21	10	O du mitt krossade, mitt s�ndertr�skade folk, vad jag har h�rt av HERREN Sebaot, Israels Gud, det har jag f�rkunnat f�r eder.
21	11	Utsaga om Duma. Man ropar till mig fr�n Seir: �V�ktare, vad lider natten? V�ktare, vad lider natten?�
21	12	V�ktaren svarar: �Morgon har kommit, och likv�l �r det natt. Viljen I fr�ga mer, s� fr�gen; kommen tillbaka igen.�
21	13	Utsaga �ver Arabien. Tagen natth�rb�rge i Arabiens vildmark, I karavaner fr�n Dedan.
21	14	M� man komma emot de t�rstande och giva dem vatten. Ja, inbyggarna i Temas land g� de flyktande till m�tes med br�d.
21	15	Ty de fly undan sv�rd, undan draget sv�rd, och undan sp�nd b�ge och undan krigets tunga.
21	16	Ty s� har Herren sagt till mig: Om ett �r, s�som dagakarlen r�knar �ret, skall all Kedars h�rlighet vara f�rg�ngen,
21	17	och f�ga skall d� vara kvar av Kedars hj�ltars b�gar, s� m�nga de �ro. Ty s� har HERREN, Israels Gud, talat.
22	1	Utsaga om Synernas dal. Vad �r d� p� f�rde, eftersom allt ditt folk stiger upp p� taken?
22	2	Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med sv�rd, ej d�dats i strid.
22	3	Alla dina furstar hava samf�llt flytt undan, utan b�gskott blevo de f�ngar. Ja, s� m�nga som p�tr�ffades hos dig blevo allasammans f�ngar, huru l�ngt bort de �n flydde.
22	4	D�rf�r s�ger jag: V�nden blicken ifr�n mig, jag m�ste gr�ta bitterligen; trugen icke p� mig tr�st f�r att dottern mitt folk har blivit f�rst�rd.
22	5	Ty en dag med f�rvirring, nedtrampning och best�rtning kommer fr�n Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.
22	6	Elam hade fattat kogret, vagnsk�mpar och ryttare f�ljde honom; Kir hade blottat sk�lden.
22	7	Dina sk�naste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat st�nd vid porten.
22	8	Juda blev blottat och l�g utan skydd. D� sk�dade du bort efter vapnen i Skogshuset.
22	9	Och I s�gen att Davids stad hade m�nga r�mnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.
22	10	Husen i Jerusalem r�knaden I, och I br�ten ned husen f�r att bef�sta muren.
22	11	Och mellan de b�da murarna gjorden I en beh�llare f�r vattnet fr�n Gamla dammen. Men I sk�daden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som f�r l�nge sedan hade best�mt det s�gen I icke.
22	12	Herren, HERREN Sebaot kallade eder p� den dagen till gr�t och klagan, till att raka edra huvuden och h�lja eder i sorgdr�kt.
22	13	Men i st�llet h�ng�ven I eder �t fr�jd och gl�dje; I d�daden oxar och slaktaden f�r, I �ten k�tt och drucken vin, I saden: �L�tom oss �ta och dricka, ty i morgon m�ste vi d�.�
22	14	D�rf�r ljuder fr�n HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina �ron: Sannerligen, denna eder missg�rning skall icke bliva f�rsonad, s� l�nge I leven, s�ger Herren, HERREN Sebaot.
22	15	S� sade Herren, HERREN Sebaot: G� bort till honom d�r, f�rvaltaren, �verhovm�staren Sebna, och s�g till honom:
22	16	Vad g�r du h�r, och vem t�nker du l�gga h�r, eftersom du h�r hugger ut en grav �t dig? Du som hugger ut din grav s� h�gt uppe, du som i klippan urholkar en boning �t dig,
22	17	du m� veta att HERREN skall slunga dig l�ngt bort, en s�dan man som du �r. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
22	18	han skall hopnysta dig s�som ett nystan, och kasta dig s�som en boll bort till ett land som har utrymme nog f�r dig; d�r skall du d�, och dit skola dina h�rliga vagnar komma, du skamfl�ck f�r din herres hus.
22	19	Ja, jag skall st�ta dig bort ifr�n din plats, och fr�n din tj�nst skall du bliva avsatt.
22	20	Och p� den dagen skall jag kalla p� min tj�nare Eljakim, Hilkias son;
22	21	honom skall jag ikl�da din livkl�dnad, och med ditt b�lte skall jag omgjorda honom, och skall l�gga ditt v�lde i hans hand, s� att han bliver en fader f�r Jerusalems inv�nare och f�r Juda hus.
22	22	Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att b�ra; n�r han uppl�ter, skall ingen tillsluta, och n�r han tillsluter, skall ingen uppl�ta.
22	23	Och jag skall sl� in honom till en stadig spik i en fast v�gg, och han skall bliva ett �res�te f�r sin faders hus.
22	24	Men om d� hans faders hus, s� tungt det �r, h�nger sig p� honom, med �ttlingar och avkomlingar -- alla slags sm�k�rl av vad slag som helst, sk�lar eller allahanda krukor --
22	25	d�, p� den dagen, s�ger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta v�ggen lossna; den skall g� s�nder och falla ned, och b�rdan som h�ngde d�rp�, skall krossas. Ty s� har HERREN talat.
23	1	Utsaga om Tyrus. J�mren eder, I Tarsis-skepp! Ty det �r �delagt, utan hus och utan g�ster; fr�n kitt�ernas land n�r dem budskapet h�rom.
23	2	Sitten stumma, I kustlandets inv�nare! K�pm�n fr�n Sidon, sj�farande m�n, uppfyllde dig;
23	3	av Sihors s�d och Nilflodens sk�rdar skaffade du dig vinning, i det du for �ver stora vatten och drev handel d�rmed bland folken.
23	4	Men st� d�r nu med skam, du Sidon; ty s� s�ger havet, havets f�ste: �S� �r jag d� utan avkomma och har icke f�tt n�gra barn, icke uppf�tt ynglingar, icke fostrat jungfrur.�
23	5	N�r man f�r h�ra detta i Egypten, d� b�var man vid ryktet om Tyrus.
23	6	Dragen bort till Tarsis och j�mren eder, I kustlandets inv�nare.
23	7	�r detta eder glada stad, hon den urgamla, som av sina f�tter bars till fj�rran land, f�r att g�sta d�r?
23	8	Vem besl�t detta �ver Tyrus, henne som delade ut kronor, vilkens k�pm�n voro furstar, vilkens kr�mare voro storm�n p� jorden?
23	9	HERREN Sebaot var den som besl�t det, f�r att sl� ned all den stolta h�rligheten och �dmjuka alla storm�n p� jorden.
23	10	Bred nu ut dig �ver ditt land s�som Nilfloden, du dotter Tarsis; du b�r ingen boja mer.
23	11	Han r�ckte ut sin hand �ver havet, han kom konungariken att darra; HERREN bj�d om Kanaans f�sten att de skulle �del�ggas.
23	12	Han sade: �Du skall ej allt framgent f� leva i fr�jd, du kr�nkta jungfru, du dotter Sidon. St� upp och drag bort till kitt�ernas land; dock, ej heller d�r f�r du ro.
23	13	Se, kald�ernas land, folket som f�rr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning �t �knens djur, de resa d�r sina bel�gringstorn och omst�rta stadens platser och g�ra den till en grush�g.
23	14	J�mren eder, I Tarsis-skepp, ty edert f�ste �r f�rst�rt.�
23	15	P� den tiden skall Tyrus ligga f�rg�tet i sjuttio �r, s�som r�dde d�r alltj�mt en och samma konung; men efter sjuttio �r skall det g� med Tyrus, s�som det heter i visan om sk�kan:
23	16	�Tag din harpa och g� omkring i staden, du f�rg�tna sk�ka; spela vackert och sjung flitigt, s� att man kommer ih�g dig.�
23	17	Ty efter sjuttio �r skall HERREN se till Tyrus, och det skall �ter f� begynna att taga emot sk�kol�n och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida v�rlden.
23	18	Men hennes handelsf�rv�rv och vad hon f�r s�som sk�kol�n skall vara helgat �t HERREN; det skall icke l�ggas upp och icke g�mmas, utan de som bo inf�r HERRENS ansikte skola av hennes handelsf�rv�rv hava mat till fyllest och pr�ktiga kl�der.
24	1	Se, HERREN �del�gger jorden och f�r�der den; han omv�lver, vad d�rp� �r, och f�rstr�r dess inbyggare.
24	2	Och det g�r pr�sten s�som folket, husbonden s�som tj�naren, husfrun s�som tj�narinnan, s�ljaren s�som k�paren, l�ntagaren s�som l�ngivaren, g�lden�ren s�som borgen�ren.
24	3	Jorden bliver i grund �delagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.
24	4	Jorden s�rjer och tvinar bort, jordkretsen f�rsm�ktar och tvinar bort, vad h�gt �r bland jordens folk f�rsm�ktar.
24	5	Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava �vertr�tt lagarna, de hava f�rvandlat r�tten, brutit det eviga f�rbundet.
24	6	D�rf�r uppfr�ter f�rbannelse jorden, och de som bo d�r m�ste lida, vad de hava f�rskyllt; d�rf�r f�rt�ras jordens inbyggare av hetta, s� att ej m�nga m�nniskor finnas kvar.
24	7	Vinmusten s�rjer, vintr�det f�rsm�ktar; de som voro s� hj�rteglada sucka nu alla.
24	8	Det �r f�rbi med fr�jden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det �r f�rbi med fr�jden vid harpans klang.
24	9	Vin dricker man icke mer under s�ng, rusdrycken k�nnes bitter f�r dem som dricka den.
24	10	Nedbruten ligger den �de staden; vart hus �r st�ngt, s� att ingen kommer d�rin.
24	11	D�rute h�res klagorop �ver vinet; all gl�dje �r s�som en nedg�ngen sol, all jordens fr�jd har flyktat.
24	12	�del�ggelse allenast �r kvar i staden, och porten �r slagen i spillror.
24	13	Ty det m�ste s� g� p� jorden bland folken, s�som det g�r, n�r man sl�r ned oliver, s�som n�r man g�r en eftersk�rd, sedan vinb�rgningen �r slut.
24	14	Dessa h�va d� upp sin r�st och jubla; fr�jderop �ver HERRENS h�ghet ljuda borta i v�ster:
24	15	��ren d�rf�r HERREN i �sterns bygder, �ven i havsl�nderna HERRENS, Israels Guds, namn.�
24	16	Fr�n jordens �nda h�ra vi lovs�nger: �En h�rlig lott f�r den r�ttf�rdige!� Men jag s�ger: Jag arme, jag arme, ve mig! H�rjare h�rja, ja h�rjande fara h�rjare fram.
24	17	Faror, fallgropar och f�llor v�nta eder, I jordens inbyggare.
24	18	Och om n�gon flyr undan farlighetsropen, s� st�rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s� f�ngas han i f�llan. Ty f�nstren i h�jden �ro �ppnade, och jordens grundvalar b�va.
24	19	Jorden brister, ja, den brister; jorden r�mnar, ja, den r�mnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;
24	20	jorden raglar, ja, den raglar s�som en drucken; den gungar s�som vaktskjulet i tr�dets topp. Dess �vertr�delse vilar tung p� den, och den faller och kan icke mer st� upp.
24	21	P� den tiden skall HERREN hems�ka h�jdens h�r uppe i h�jden och jordens konungar nere p� jorden.
24	22	Och de skola samlas tillhopa, s�som f�ngar hopsamlas i f�nggropen, och skola inneslutas i f�ngelse; sent omsider n�r dem hems�kelsen.
24	23	D� skall m�nen blygas och solen sk�mmas; ty HERREN Sebaot skall d� vara konung p� Sions berg och i Jerusalem, och hans �ldste skola sk�da h�rlighet.
25	1	HERRE, du �r min Gud; jag vill upph�ja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du g�r underfulla ting, du utf�r r�dslut ifr�n fordom tid, fasta och best�ndande.
25	2	Ja, du har gjort staden till en stenhop, den bef�sta staden till en grush�g; fr�mlingarnas palats st�r ej mer d�r s�som en stad, aldrig skall det byggas upp igen.
25	3	D�rf�r m�ste nu det vilda folket �ra dig, den grymma hednastaden frukta dig.
25	4	Ty du har varit ett v�rn f�r den arme, ett v�rn f�r den fattige i hans n�d, en tillflykt mot st�rtskurar, ett skygd under hettan. Ty v�ldsverkarnas raseri �r likasom en st�rtskur mot en v�gg.
25	5	Och s�som du kuvar hettan, n�r det �r som torrast, s� kuvar du fr�mlingarnas larm; ja, s�som hettan d�mpas genom molnens skugga, s� d�mpas de grymmas segers�ng.
25	6	Och HERREN Sebaot skall p� detta berg g�ra ett g�stabud f�r alla folk, ett g�stabud med feta r�tter, ett g�stabud med starkt vin, ja, med feta, m�rgfulla r�tter, med starkt vin, v�l klarat.
25	7	Och han skall p� detta berg g�ra om intet det dok som h�ljer alla folk, och det t�ckelse som bet�cker alla folkslag.
25	8	Han skall f�r alltid g�ra d�den om intet; och Herren, HERREN skall avtorka t�rarna fr�n alla ansikten, och skall taga bort sitt folks sm�lek �verallt p� jorden. Ty s� har HERREN talat.
25	9	P� den tiden skall man s�ga: Se, d�r �r v�r Gud, som vi f�rbidade och som skulle fr�lsa oss. Ja, d�r �r HERREN, som vi f�rbidade; l�tom oss fr�jdas och vara glada �ver hans fr�lsning.
25	10	Ty HERRENS hand skall vila �ver detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom str� trampas ned i g�dselp�len.
25	11	Och huru han �n d�r breder ut sina h�nder, lik simmaren, n�r han simmar, s� skall dock hans h�gmod bliva nedbrutet, trots hans h�nders alla konster.
25	12	Ja, dina murars h�ga f�ste st�rtar han omkull och �dmjukar, han sl�r det till jorden, ned i stoftet.
26	1	P� den tiden skall man sjunga denna s�ng i Juda land: �V�r stad giver oss styrka; murar och v�rn bereda oss fr�lsning.
26	2	L�ten upp portarna, s� att ett r�ttf�rdigt folk f�r draga d�rin, ett som h�ller tro.
26	3	Den som �r fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty p� dig f�rtr�star han.
26	4	F�rtr�sten d� p� HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN �r en evig klippa.
26	5	Ty dem som trona i h�jden, dem st�rtar han ned, ja, den h�ga staden; han �dmjukar den, �dmjukar den till jorden, han sl�r den ned i stoftet.
26	6	Den trampas under f�tterna, under de f�rtrycktas f�tter, under de armas steg.�
26	7	Men den r�ttf�rdiges v�g �r j�mn; �t den r�ttf�rdige bereder du en j�mnad stig.
26	8	Ja, p� dina domars v�g, HERRE, f�rbida vi dig; till ditt namn och ditt pris st�r v�r sj�ls tr�ngtan.
26	9	Min sj�l tr�ngtar efter dig om natten, och anden i mig s�ker dig bittida; ty n�r dina domar drabbar jorden, l�ra sig jordkretsens inbyggare r�ttf�rdighet.
26	10	Om n�d bevisas mot den ogudaktige, s� l�r han sig icke r�ttf�rdighet; i det land, d�r r�tt skulle �vas, g�r han d� vad or�tt �r och ser icke HERRENS h�ghet.
26	11	HERRE, din hand �r upplyft, men de se det icke; m� de nu med blygsel se din nit�lskan f�r folket; ja, m� eld f�rt�ra dina ov�nner.
26	12	HERRE, du skall skaffa frid �t oss, ty allt vad vi hava utr�ttat har du utf�rt �t oss.
26	13	HERREN, v�r Gud, andra herrar �n du hava h�rskat �ver oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn.
26	14	De d�da f� icke liv igen, skuggorna st� ej �ter upp; d�rf�r hems�kte och f�rgjorde du dem och utrotade all deras �minnelse.
26	15	Du f�r�kade en g�ng folket, HERRE; du f�r�kade folket och bevisade dig h�rlig; du utvidgade landets alla gr�nser.
26	16	HERRE, i n�den hava de nu s�kt dig, de hava utgjutit tysta b�ner, n�r din tuktan kom �ver dem.
26	17	S�som en havande kvinna, d� hon �r n�ra att f�da, v�ndas och ropar i sina kval, s� var det med oss inf�r ditt ansikte, o HERRE.
26	18	Vi voro ocks� havande och v�ndades; men n�r vi f�dde, var det vind. Vi kunde icke bereda fr�lsning �t landet; inga m�nniskor f�das mer till att bo p� jordens krets.
26	19	Men dina d�da m� f� liv igen; mina d�das kroppar m� �ter st� upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg �r en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade.
26	20	V�lan d�, mitt folk, g� in i dina kamrar och st�ng igen d�rrarna om dig; g�m dig ett litet �gonblick, till dess att vreden har g�tt f�rbi.
26	21	Ty se, HERREN tr�der ut ur sin boning, f�r att hems�ka jordens inbyggare f�r deras missg�rning; och jorden skall l�ta komma i dagen allt blod som d�r har blivit utgjutet, och skall icke l�ngre bet�cka dem som d�r hava blivit dr�pta.
27	1	P� den tiden skall HERREN med sitt sv�rd, det h�rda, det stora och starka, hems�ka Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och skall dr�pa draken, som ligger i havet.
27	2	P� den tiden skall finnas en ving�rd, rik p� vin, och man skall sjunga om den:
27	3	Jag, HERREN, �r dess vaktar, �ter och �ter vattnar jag den. F�r att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag.
27	4	Jag vredgas icke p� den; nej, om tistel och t�rne ville begynna strid, s� skulle jag g� l�st d�rp� och br�nna upp alltsammans.
27	5	Eller ock m�ste man s�ka skydd hos mig och g�ra fred med mig; ja, fred m�ste man g�ra med mig.
27	6	I tider som komma skall Jakob skjuta r�tter och Israel gr�nska och blomstra; jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
27	7	Har man v�l pl�gat dem s�, som han pl�gade deras pl�gare? Eller dr�ptes de s�, som deras dr�pta fiender blevo dr�pta?
27	8	Nej, v�l n�pste han folket, n�r han f�rkastade och f�rsk�t det, v�l ryckte han bort det med sin h�rda vind, p� �stanstormens dag;
27	9	men d�rf�r kan ock Jakobs missg�rning d� bliva f�rsonad och deras synds borttagande d� giva fullmogen frukt, n�r alla stenar i deras altaren �ro f�rst�rda -- s�som d� man krossar s�nder kalkstycken -- och n�r Aseror och solstoder ej mer resas upp.
27	10	Se, den fasta staden ligger �de, den har blivit en folktom plats, �vergiven s�som en �ken, kalvar g� d�r i bet och l�gra sig d�r och avbita de kvistar d�r finnas.
27	11	Och n�r grenarna �ro torra, bryter man av dem, och kvinnor komma och g�ra upp eld med dem. Ty detta �r icke ett folk med f�rst�nd; d�rf�r visar deras skapare dem intet f�rbarmande, och deras danare dem ingen misskund.
27	12	Och det skall ske p� den tiden att HERREN anst�ller en inb�rgning, fr�n den strida floden intill Egyptens b�ck; och I skolen varda insamlade, en och en, I Israels barn.
27	13	Och det skall ske p� den tiden att man st�ter i en stor basun; och de som hava varit borttappade i Assyriens land och f�rdrivna till Egyptens land, de skola d� komma; och de skola tillbedja HERREN p� det heliga berget i Jerusalem.
28	1	Ve dig, du Efraims druckna m�ns stolta krona, du hans str�lande h�rlighets vissnande blomster p� bergshj�ssan ovan de vinberusades b�rdiga dal!
28	2	Se, fr�n Herren kommer en som �r stark och v�ldig, lik en hagelskur, en f�r�dande storm, lik en st�rtskur med v�ldiga, �versv�mmande vatten, som sl�r allt till jorden med mat.
28	3	Under f�tterna bliver den d� trampad, Efraims druckna m�ns stolta krona.
28	4	Och det g�r med hans str�lande h�rlighets vissnande blomma p� bergshj�ssan ovan den b�rdiga dalen, s�som det g�r med ett fikon d�rnere, ett som har mognat f�re sommarsk�rden: s� snart n�gon f�r syn d�rp�, slukar han det, medan han �nnu har det i sin hand.
28	5	P� den tiden skall HERREN Sebaot bliva en h�rlig krona och en str�lande krans f�r kvarlevan av sitt folk;
28	6	och han skall bliva en r�ttens ande f�r den som skipar r�tt, och en starkhetsmakt f�r dem som driva fienden p� porten.
28	7	Men ocks� h�r raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; b�de pr�ster och profeter ragla av starka drycker, de �ro �verlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla, n�r de profetera, de vackla, n�r de skipa r�tt.
28	8	Ja, alla bord �ro fulla av v�mjeliga spyor, ingen ren fl�ck finnes.
28	9	-- �Vem �r det d� han vill l�ra f�rst�nd, och vem skall han f� att giva akt p� sin predikan? �ro vi d� nyss avvanda fr�n modersmj�lken, nyss tagna fr�n modersbr�stet?
28	10	Det �r ju gnat p� gnat, gnat p� gnat, prat p� prat, prat p� prat, litet h�r, litet d�r!�
28	11	-- Ja v�l, genom stammande l�ppar och p� ett fr�mmande tungom�l skall han tala till detta folk,
28	12	han som en g�ng sade till dem: �H�r �r vilostaden, l�ten den tr�tte f� vila; h�r �r vederkvickelsens ort.� Men s�dant ville de icke h�ra.
28	13	S� skall d� HERRENS ord bliva f�r dem �gnat p� gnat, gnat p� gnat, prat p� prat, prat p� prat, litet h�r, litet d�r�. Och s� skola de, b�st de g� d�r, falla bakl�nges och krossas, varda sn�rjda och f�ngade.
28	14	H�ren d�rf�r HERRENS ord, I bespottare, I som r�den �ver folket h�r i Jerusalem.
28	15	Eftersom I s�gen: �Vi hava slutit ett f�rbund med d�den, med d�dsriket hava vi ing�tt ett f�rdrag; om ock gisslet far fram likt en �versv�mmande flod, skall det icke n� oss, ty vi hava gjort l�gnen till v�r tillflykt och falskheten till v�rt besk�rm�,
28	16	d�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en bepr�vad sten, en dyrbar h�rnsten, fast grundad; den som tror p� den beh�ver icke fly.
28	17	Och jag skall l�ta r�tten vara m�tsn�ret och r�ttf�rdigheten s�nklodet. Och hagel skall sl� ned eder l�gntillflykt, och vatten skall sk�lja bort edert besk�rm.
28	18	Och edert f�rbund med d�den skall bliva utpl�nat, och edert f�rdrag med d�dsriket skall icke best�; n�r gisslet far fram likt en �versv�mmande flod, d� solen I varda nedtrampade.
28	19	S� ofta det far fram, skall det tr�ffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, b�de dag och natt. Idel f�rskr�ckelse bliver det, n�r I m�sten akta p� den predikan.
28	20	Ty s�ngen bliver d� f�r kort att str�cka ut sig p� och t�cket f�r knappt att svepa in sig i.
28	21	Ty HERREN skall st� upp likasom p� Perasims berg, och han skall l�ta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utf�ra sitt verk, ett s�llsamt verk; han skall f�rr�tta sitt arbete, ett f�runderligt arbete.
28	22	S� h�ren nu upp med eder bespottelse, f�r att edra band ej m� bliva �n h�rdare; ty om f�rst�ring och oryggligt besluten straffdom �ver hela jorden har jag h�rt fr�n Herren, HERREN Sebaot.
28	23	Lyssnen och h�ren min r�st, akten h�rp� och h�ren mitt tal.
28	24	N�r �kermannen vill s�, pl�jer han d� best�ndigt och hackar upp och harvar sin mark?
28	25	Nej, fastmer: sedan han har j�mnat f�ltet, str�r han ju d�r svartkummin och kastar dit kryddkummin och s�r vete i rader och korn p� dess s�rskilda plats och sp�lt i kanten.
28	26	Ty hans Gud har undervisat honom och l�rt honom det r�tta s�ttet.
28	27	Man tr�skar ju ej heller svartkummin med tr�skvagn och l�ter ej vagnshjul g� �ver kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med k�pp.
28	28	Och br�ds�den, tr�skar man s�nder den? Nej, man pl�gar icke oavl�tligt tr�ska den och driva sina vagnshjul och h�star d�r�ver; man vill ju icke tr�ska s�nder den.
28	29	Ocks� detta kommer fr�n HERREN Sebaot; han �r underbar i r�d och stor i vishet.
29	1	Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, d�r David slog upp sitt l�ger! L�ggen �r till �r och l�ten h�gtiderna fullborda sitt kretslopp,
29	2	s� skall jag bringa Ariel i tr�ngm�l; j�mmer skall f�lja p� j�mmer, och d� bliver det f�r mig ett verkligt Ariel.
29	3	Jag skall sl� l�ger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp b�lverk emot dig.
29	4	D� skall du tala djupt nedifr�n jorden, och dina ord skola d�mpade komma fram ur stoftet; din r�st skall h�ras s�som en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
29	5	Men fr�mlingshopen skall bliva s�som fint damm och v�ldsverkarhopen s�som bortflyende agnar; pl�tsligt och med hast skall detta ske.
29	6	Fr�n HERREN Sebaot skall hems�kelsen komma, med tord�n och jordb�vning och stort dunder, med storm och ov�der och med l�gor av f�rt�rande eld.
29	7	Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara s�som en dr�msyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i tr�ngm�l.
29	8	S�som n�r den hungrige dr�mmer att han �ter, men vaknar och k�nner sin buk vara tom, och s�som n�r den t�rstande dr�mmer att han dricker, men vaknar och k�nner sig t�rstig och f�rsm�ktande, s� skall det g� med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg.
29	9	St�n d�r med h�pnad, ja, varen h�pna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som �ren druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker.
29	10	Ty HERREN har utgjutit �ver eder en tung s�mns ande och har tillslutit edra �gon; han har h�ljt m�rker �ver profeterna och �ver siarna, edra ledare.
29	11	Och s� har profetsynen om allt detta blivit f�r eder lik orden i en f�rseglad bok: om man r�cker en s�dan �t n�gon som kan l�sa och s�ger: �L�s detta�, s� svarar han: �Jag kan det icke, den �r ju f�rseglad�,
29	12	och om man r�cker den �t n�gon som icke kan l�sa och s�ger: �L�s detta�, s� svarar han: �Jag kan icke l�sa.�
29	13	Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och �rar mig med sina l�ppar, men l�ter sitt hj�rta vara l�ngt ifr�n mig, s� att deras fruktan f�r mig best�r i inl�rda m�nniskobud,
29	14	d�rf�r skall jag �nnu en g�ng g�ra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och f�runderliga; de visas vishet skall f�rg�s, och de f�rst�ndigas f�rst�nd skall bliva f�rm�rkat.
29	15	Ve eder, I som s�ken att d�lja edra r�dslag f�r HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i m�rkret, I som s�gen: �Vem ser oss, och vem k�nner oss?�
29	16	Huru f�rv�nda �ren I icke! Skall d� leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket s�ga om sin m�stare: �Han har icke gjort mig�? Eller skall bilden s�ga om honom som har format den: �Han f�rst�r intet�?
29	17	Se, �nnu allenast en liten tid, och Libanon skall f�rvandlas till ett b�rdigt f�lt och det b�rdiga f�ltet r�knas s�som vildmark.
29	18	De d�va skola p� den tiden h�ra vad som l�ses f�r de, och de blindas �gon skola se och vara fria ifr�n dunkel och m�rker;
29	19	och de �dmjuka skola d� k�nna allt st�rre gl�dje i HERREN; och de fattigaste bland m�nniskor skola fr�jda sig i Israels Helige.
29	20	Ty v�ldsverkarna �ro d� icke mer till, bespottarna hava f�tt en �nde, och de som stodo efter f�rd�rv �ro alla utrotade,
29	21	de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo f�llda och sn�rjde den som skulle skipa r�tt i porten och genom l�gn vr�ngde r�tten f�r den r�ttf�rdige.
29	22	D�rf�r s�ger HERREN s� till Jakobs hus, han som f�rlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer beh�va blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
29	23	ty n�r han -- hans barn -- f� se mina h�nder verk ibland sig, d� skola de h�lla mitt namn heligt, de skola h�lla Jakobs Helige helig och f�rskr�ckas f�r Israels Gud.
29	24	De f�rvillade skola d� f� f�rst�nd, och de knorrande skola taga emot l�rdom.
30	1	Ve eder, I vanartiga barn, s�ger HERREN, I som g�ren upp r�dslag som icke komma fr�n mig, och sluten f�rbund, utan att min Ande �r med, s� att I d�rigenom hopen synd p� synd,
30	2	I som dragen ned till Egypten, utan att hava r�dfr�gat min mun, f�r att s�ka eder ett v�rn hos Farao och en tillflykt under Egyptens skugga!
30	3	Se, Faraos v�rn skall bliva eder till skam, och tillflykten under Egyptens skugga skall bliva eder till blygd.
30	4	Ty om ock hans furstar �ro i Soan, och om �n hans s�ndebud komma �nda till Hanes,
30	5	s� skall dock var man f� blygas �ver detta folk, som icke kan hj�lpa dem, icke vara till bist�nd och hj�lp, utan allenast till skam och sm�lek.
30	6	Utsaga om S�derlandets odjur. Genom ett farornas och �ngestens land, d�r lejoninnor och lejon hava sitt tillh�ll, j�mte huggormar och flygande drakar, d�r f�ra de p� �snors ryggar sina rikedomar och p� kamelers pucklar sina skatter till ett folk som icke kan hj�lpa dem.
30	7	Ty Egyptens bist�nd �r f�f�nglighet och tomhet; d�rf�r kallar jag det landet �Rahab, som ingenting utr�ttar�.
30	8	S� g� nu in och skriv detta p� en tavla, som m� f�rvaras bland dem, och teckna upp det i en bok, s� att det bevaras f�r kommande dagar, alltid och evinnerligen.
30	9	Ty det �r ett genstr�vigt folk, trol�sa barn, barn som icke vilja h�ra HERRENS lag,
30	10	utan s�ga till siarna: �Upph�ren med edra syner�, och till profeterna: �Profeteren icke f�r oss vad sant �r; talen till oss s�dant som �r oss v�lbehagligt, profeteren bedr�gliga ting;
30	11	viken av ifr�n v�gen, g�n �t sidan fr�n stigen, skaffen bort ur v�r �syn Israel Helige.�
30	12	D�rf�r s�ger Israels Helige s�: �Eftersom I f�rakten detta ord och f�rtr�sten p� v�ld och vr�nghet och st�djen eder p� s�dant,
30	13	d�rf�r skall denna missg�rning bliva f�r eder s�som ett fallf�rdigt stycke p� en h�g mur, vilket mer och mer giver sig ut, till dess att muren pl�tsligt och med hast st�rtar ned och krossas;
30	14	den krossa, s�som n�r man v�ldsamt sl�r en lerkruka i bitar, s� v�ldsamt att man bland bitarna icke kan finna en sk�rva stor nog att d�rmed taga eld fr�n eldstaden eller �sa upp vatten ur dammen.�
30	15	Ty s� s�ger Herren, HERREN, Israels Helige: �Om i v�nden om och �ren stilla, skolen I bliva fr�lsta, genom stillhet och f�rtr�stan varden I starka.� Men i viljen icke.
30	16	I s�gen: �Nej, p� h�star vilja vi jaga fram� -- d�rf�r skolen I ocks� bliva jagade; �p� snabba springare vilja vi rida �stad� -- d�rf�r skola ock edra f�rf�ljare vara snabba.
30	17	Tusen av eder skola fly f�r en enda mans hot eller f�r fem m�ns hot, till dess att vad som �r kvar av eder bliver s�som en ensam st�ng p� bergets topp, s�som ett baner p� h�jden.
30	18	Ja, d�rf�r v�ntar HERREN, till dess att han kan vara eder n�dig; d�rf�r tronar han i h�ghet, till dess att han kan f�rbarma sig �ver eder. Ty en domens Gud �r HERREN; saliga �ro alla de som v�nta efter honom.
30	19	Ja, du folk som bor p� Sion, i Jerusalem, ingalunda m� du gr�ta. Han skall f�rvisso vara dig n�dig, n�r du ropar; s� snart han h�r din r�st, skall han svara dig.
30	20	Ty v�l skall Herren giva eder n�dens br�d och f�ngenskapens dryck, men sedan skola dina l�rare icke mer s�ttas � sido, utan dina �gon skola se upp till dina l�rare.
30	21	Och om du viker av, vare sig �t h�ger eller �t v�nster, s� skola dina �ron h�ra detta ord ljuda bakom dig; �H�r �r v�gen, vandren p� en.�
30	22	D� skolen I akta f�r orent silvret varmed edra skurna bel�ten �ro �verdragna, och guldet varmed edra gjutna bel�ten �ro belagda; du skall kasta ut det s�som orenlighet och s�ga till det: �Bort h�rifr�n!�
30	23	Och han skall giva regn �t s�den som du har s�tt p� din mark, och han skall av markens gr�da giva dig br�d som �r kraftigt och n�rande; och din boskap skall p� den tiden g� i bet p� vida �ngar.
30	24	Och oxarna och �snorna med vilka man brukar jorden, de skola �ta saltad blands�d om man har kastat med vanna och kastskovel.
30	25	Och p� alla h�ga berg och alla stora h�jder skola b�ckar rinna upp med str�mmande vatten -- n�r den stora slaktningens dag kommer, d� torn skola falla.
30	26	Och m�nens ljus skall bliva s�som solens ljus, och solens ljus skall varda sju g�nger klarare, s�som ett sjufaldigt dagsljus, n�r den tid kommer, d� HERREN f�rbinder sitt folks skador och helar s�ren efter slagen som det har f�tt.
30	27	Se, HERRENS namn kommer fj�rran ifr�n, med brinnande vrede och med tunga r�kmoln; hans l�ppar �ro fulla av f�rgrymmelse, och hans tunga �r s�som f�rt�rande eld;
30	28	hans andedr�kt �r lik en str�m som sv�mmar �ver, s� att den n�r �nd� upp till halsen. Ty han vill s�lla folken i f�rintelsens s�ll och l�gga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse.
30	29	D� skolen I sjunga s�som i en natt d� man firar helig h�gtid, och edra hj�rtan skola gl�dja sig, s�som n�r man under fl�jters ljud t�gar upp p� HERRENS berg, upp till Israels klippa.
30	30	Och HERREN skall l�ta h�ra sin r�st i majest�t och visa huru hans arm drabbar, i vredesf�rgrymmelse och med f�rt�rande eldsl�ga, med storm och st�rtskurar och hagelstenar.
30	31	Ty f�r HERRENS r�st skall Assur bliva f�rf�rad, n�r han sl�r honom med sitt ris.
30	32	Och s� ofta staven far fram och HERREN efter sitt r�dslut l�ter den falla p� honom skola pukor och harpor ljuda. G�ng p� g�ng skall han lyfta sin arm till att strida mot honom.
30	33	Ty en Tofetplats �r l�ngesedan tillredd, ja ock f�r konungen �r den gjord redo, och djup och vid �r den; dess rund �r fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelstr�m skall HERRENS Ande s�tta den i brand.
31	1	Ve dem som draga �stad ned till Egypten f�r att f� hj�lp, i det de f�rlita sig p� h�star, dem som s�tta sin f�rtr�stan p� vagnar, d�rf�r att d�r finnas s� m�nga, och p� ryttare, d�rf�r att m�ngden �r s� stor, men som ej v�nda sin blick till Israels Helige och icke fr�ga efter HERREN!
31	2	Ocks� han �r ju vis; han l�ter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hj�lp som og�rningsm�nnen s�nda.
31	3	Ty egyptierna �ro m�nniskor och �ro icke Gud, deras h�star �ro k�tt och icke ande. Och HERREN skall r�cka ut sin hand, och d� skall hj�lparen vackla och den hj�lpte falla, och b�da skola tillhopa f�rg�s.
31	4	Ty s� har HERREN sagt till mig: S�som ett lejon ryter, ett ungt lejon �ver sitt rov, och icke skr�mmes bort av herdarnas rop eller r�des f�r deras larm, n�r de i m�ngd samlas dit, s� skall HERREN Sebaot fara ned f�r att strida p� Sions berg och uppe p� dess h�jd.
31	5	S�som f�geln breder ut sina vingar, s� skall HERREN Sebaot besk�rma Jerusalem; han skall besk�rma och hj�lpa, han skall skona och r�dda.
31	6	S� v�nden nu om till honom, fr�n vilken I haven avfallit genom ett s� djupt fall, I Israels barn.
31	7	Ty p� den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra h�nder hava gjort �t eder till synd.
31	8	Och Assur skall falla, men icke f�r en mans sv�rd; ett sv�rd, som icke �r en m�nniskas, skall f�rt�ra honom. Han skall fly f�r sv�rd, och hans unga m�n skola bliva tr�lar.
31	9	Och hans klippa skall f�rg�s av skr�ck, och hans furstar skola i f�rf�ran fly ifr�n baneret. S� s�ger HERREN, han som har sin eld p� Sion och sin ugn i Jerusalem.
32	1	En konung skall uppst�, som skall regera med r�ttf�rdighet, och h�rskare, som skola h�rska med r�ttvisa.
32	2	Var och en av dem skall vara s�som en tillflykt i stormen, ett skydd mot st�rtskuren; de skola vara s�som vattenb�ckar i en �demark, s�som skuggan av en v�ldig klippa i ett t�rstigt land.
32	3	D� skola de seendes �gon icke vara f�rblindade, och de h�randes �ron skola lyssna till.
32	4	D� skola de l�ttsinnigas hj�rtan bliva f�rst�ndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.
32	5	D�ren skall d� icke mer heta �dling, ej heller bedragaren kallas herre.
32	6	Ty en d�re talar d�rskap, och hans hj�rta reder till f�rd�rv; s� �var han gudl�shet och talar, vad f�rv�nt �r, om HERREN, s� l�ter han den hungrige sv�lta och nekar den t�rstige en dryck vatten.
32	7	Och bedragaren brukar onda vapen, han t�nker ut sk�ndliga anslag till att f�rd�rva de betryckta genom l�gnaktiga ord, f�rd�rva en fattig, som har r�tt i sin talan.
32	8	Men en �dling t�nker �dla tankar och st�r fast vid det som �delt �r.
32	9	I kvinnor, som �ren s� s�kra, st�n upp och h�ren min r�st; I sorgl�sa jungfrur, lyssnen till mitt tal.
32	10	N�r �r och dagar hava g�tt, d� skolen I darra, I som �ren s� sorgl�sa, ty d� �r det slut med all vinb�rgning, och ingen fruktsk�rd kommer mer.
32	11	B�ven, I som �ren s� s�kra, darren, I som �ren s� sorgl�sa, l�ggen av edra kl�der och blotten eder, kl�den edra l�nder med s�cktyg.
32	12	Sl�n eder f�r br�stet och klagen �ver de sk�na f�lten, �ver de fruktsamma vintr�den,
32	13	�ver mitt folks �krar som fyllas av t�rne och tistel, ja, �ver alla gl�djens boningar i den yra staden.
32	14	Ty palatsen �ro �vergivna, den folkrika staden ligger �de, Ofelh�jden med vakttornet �r f�rvandlad till grotth�lor f�r evig tid, till en plats, d�r vild�snor hava sin fr�jd och d�r hjordar beta --
32	15	detta intill dess att ande fr�n h�jden bliver utgjuten �ver oss. D� skall �knen bliva ett b�rdigt f�lt och det b�rdiga f�ltet r�knas s�som vildmark;
32	16	d� skall r�tten taga sin boning i �knen och r�ttf�rdigheten bo p� det b�rdiga f�ltet.
32	17	Och r�ttf�rdighetens frukt skall vara frid och r�ttf�rdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.
32	18	Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och p� s�kra viloplatser.
32	19	Men under hagelskurar skall skogen f�llas, och djupt skall staden bliva �dmjukad.
32	20	S�lla �ren d� I som f�n s� vid alla vatten, I som kunnen l�ta edra oxar och �snor fritt str�va omkring.
33	1	Ve dig, du f�rd�rvare, som sj�lv har g�tt fri ifr�n f�rd�rvet! Ve dig, du h�rjare, som sj�lv har undg�tt f�rh�rjning! N�r du har fyllt ditt m�tt att f�rd�rva, drabbas du sj�lv av f�rd�rvet; n�r du har fullbordat till h�rjande drabbas du sj�lv av f�rh�rjning.
33	2	HERRE, var oss n�dig, dig f�rbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var v�r fr�lsning i n�dens tid.
33	3	F�r ditt v�ldiga d�n fly folken bort; n�r du reser dig upp, f�rskingras folkslagen.
33	4	Och man f�r sk�vla och taga byte efter eder, s�som gr�smaskar sk�vla; s�som gr�shoppor st�rta fram, s� st�rtar man �ver det.
33	5	HERREN �r h�g, ty han bor i h�jden; han uppfyller Sion med r�tt och r�ttf�rdighet.
33	6	Ja, trygga tider skola komma f�r dig! Vishet och kunskap bereda Sion fr�lsning i rikt m�tt, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.
33	7	H�r, deras hj�ltar klaga d�rute, fredsbudb�rarna gr�ta bitterligen.
33	8	V�garna �ro �de, ingen g�r mer p� stigarna. Han bryter f�rbund, han aktar st�der ringa, m�nniskor r�knar han f�r intet.
33	9	Landet ligger s�rjande och f�rsm�ktar, Libanon blyges och st�r f�rvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar f�lla sina l�v.
33	10	Men nu vill jag st� upp, s�ger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upph�va mig.
33	11	Med halm g�n I havande, och str� f�den I; edert raseri �r en eld, som skall f�rt�ra eder sj�lva.
33	12	Folken skola f�rbr�nnas och bliva till aska, ja, likna avhugget t�rne, som brinner upp i eld.
33	13	S� h�ren nu, I som fj�rran �rer, vad jag har gjort; f�rnimmen min makt, I som n�ra �ren.
33	14	Syndarna i Sion bliva f�rskr�ckta, b�van griper de gudl�sa. �Vem av oss kan h�rda ut vid en f�rt�rande eld, vem av oss kan bo vid en evig gl�d?�
33	15	Den som vandrar i r�ttf�rdighet och talar, vad r�tt �r, den som f�raktar, vad som vinnes genom or�tt och v�ld, och den som avh�ller sina h�nder fr�n att taga mutor, den som tillstoppar sina �ron f�r att icke h�ra om blodsg�rningar och tillsluter sina �gon f�r att icke se, vad ont �r,
33	16	han skall bo p� h�jderna, klippf�sten skola vara hans v�rn, sitt br�d skall han f�, och vatten skall han hava best�ndigt.
33	17	Ja, dina �gon skola sk�da en konung i hans h�rlighet, de skola blicka ut �ver ett vidstr�ckt land.
33	18	D� skall ditt hj�rta t�nka tillbaka p� f�rskr�ckelsens tid: �Var �r nu skatter�knaren, var �r nu skattev�garen, var �r den som r�knade tornen?�
33	19	Du slipper d� att se det fr�cka folket, folket, vars obegripliga spr�k man ej kunde f�rst�, vars stammande tungom�l ingen kunde tyda.
33	20	Men sk�da p� Sion, v�ra h�gtiders stad, l�t dina �gon betrakta Jerusalem: det �r en s�ker boning, ett t�lt, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister s�nder.
33	21	Ja, vi hava d�r HERREN, den v�ldige; han �r f�r oss s�som floder och breda str�mmar; ingen roddflotta kommer d�r fram, och det v�ldigaste skepp kan ej fara d�r�ver.
33	22	Ty HERREN �r v�r domare, HERREN �r v�r h�rskare, HERREN �r v�r konung, han fr�lsar oss.
33	23	Dina t�g h�nga slappa, de h�lla ej masten stadig, ej seglet sp�nt. Men d� skall r�vat gods utskiftas i myckenhet, ja, ocks� de lama skola d� taga byte.
33	24	Och ingen av inv�narna skall s�ga: �Jag �r svag�, ty folket, som d�r bor, har f�tt sin missg�rning f�rl�ten.
34	1	Tr�den fram, I folk, och h�ren; I folkslag, akten h�rp�. Jorden h�re och allt vad p� den �r, jordens krets och vad som alstras d�rav.
34	2	Ty HERREN �r f�rt�rnad p� alla folk och vred p� all deras h�r; han giver dem till spillo, han �verl�mnar dem till att slaktas.
34	3	Deras slagna k�mpar ligga bortkastade, och stank stiger upp fr�n deras d�da kroppar, och bergen flyta av deras blod.
34	4	Himmelens hela h�rskara f�rg�s, och himmelen sj�lv hoprullas s�som en bokrulle; hela dess h�rskara faller f�rvissnad ned, lik vissnade l�v fr�n vinrankan, lik vissnade blad ifr�n fikontr�det.
34	5	Ty mitt sv�rd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned p� Edom till dom, p� det folk jag har givit till spillo.
34	6	Ja, ett sv�rd har HERREN, det dryper av blod och �r dr�nkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett ifr�n v�durars njurar; ty HERREN anst�ller ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land.
34	7	Vildoxar f�llas ock d�rvid, tjurar, b�de sm� och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver dr�nkt i fett.
34	8	Ty detta �r en HERRENS h�mndedag, ett vederg�llningens �r, d� han utf�r Sions sak.
34	9	D� bliva Edoms b�ckar f�rvandlade till tj�ra och dess jord till svavel; ja, dess land bliver f�rbytt i brinnande tj�ra.
34	10	Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall r�ken d�rav stiga upp. Fr�n sl�kte till sl�kte skall landet ligga �de, aldrig i evighet skall n�gon g� d�r fram.
34	11	Pelikaner och r�rdrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo d�ri; ty f�r�delsens m�tsn�re och f�rst�relsens murlod skall han l�ta komma d�r�ver.
34	12	Av dess �dlingar skola inga finnas kvar d�r, som kunna utropa n�gon till konung; och alla dess furstar f� en �nde.
34	13	Dess palatser fyllas av t�rne, n�sslor och tistlar v�xa i dess f�sten; och det bliver en boning f�r �kenhundar och ett tillh�ll f�r strutsar.
34	14	Schakaler bo d�r tillsammans med andra �kendjur, och gastar ropa d�r till varandra; ja, d�r kan Lilit f� ro, d�r kan hon finna en vilostad.
34	15	D�r reder pilormen sitt bo och l�gger sina �gg och kl�cker s� ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, d�r komma gamarna tillhopa, den ene m�ter d�r den andre.
34	16	S�ken efter i HERRENS bok och l�sen d�ri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke f�f�ngt s�ka det andra. Ty det �r hans mun, som bjuder det, det �r hans Ande, som samlar dem tillhopa.
34	17	Det �r han, som kastar lott f�r dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter m�tsn�re; till evig tid skola de hava den till besittning, fr�n sl�kte till sl�kte bo d�rp�.
35	1	�knen och �demarken skola gl�dja sig, och hedmarken skall fr�jdas och blomstra s�som en lilja.
35	2	Den skall blomstra sk�nt och fr�jda sig, ja, fr�jda sig och jubla; Libanons h�rlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola f� se HERRENS h�rlighet, v�r Guds prakt.
35	3	St�rken maktl�sa h�nder, given kraft �t vacklande kn�n.
35	4	S�gen till de f�rsagda: �Varen frimodiga, frukten icke.� Se, eder Gud kommer med h�mnd; vederg�llning kommer fr�n Gud, ja, sj�lv kommer han och fr�lsar eder.
35	5	D� skola de blindas �gon �ppnas och de d�vas �ron uppl�tas.
35	6	D� skall den lame hoppa s�som en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i �knen och str�mmar p� hedmarken.
35	7	Av f�rbr�nt land skall bliva en sj� och av torr mark vattenk�llor; p� den plats, d�r �kenhundar l�grade sig, skall v�xa gr�s j�mte vass och r�r.
35	8	Och en banad v�g, en farv�g, skall g� d�r fram, och den skall kallas �den heliga v�gen�; ingen oren skall f�rdas d�rp�, den skall vara f�r dem sj�lva. Den som vandrar den v�gen skall icke g� vilse, om han ock h�r till de f�kunniga.
35	9	D�r skall icke vara n�got lejon, ej heller skall n�got annat vilddjur komma dit. Intet s�dant skall finnas d�r, men ett fr�lsat folk skall vandra p� den.
35	10	Ja, HERRENS f�rlossade skola v�nda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gl�dje skall kr�na deras huvuden, fr�jd och gl�dje skola de undf�, men sorg och suckan skola fly bort.
36	1	Och i konung Hiskias fjortonde regerings�r h�nde sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla bef�sta st�der i Juda och intog dem.
36	2	Och konungen i Assyrien s�nde fr�n Lakis �stad Rab-Sake med en stor h�r till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid �vre dammens vattenledning, p� v�gen till Valkarf�ltet.
36	3	D� gingo �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
36	4	Och Rab-Sake sade till dem: �S�gen till Hiskia: S� s�ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad �r det f�r en f�rtr�stan, som du nu har h�ngivit dig �t?
36	5	Jag s�ger: Det �r allenast munv�der, att du vet r�d och har makt att f�ra kriget. P� vem f�rtr�star du d�, eftersom du har satt dig upp mot mig?
36	6	Du f�rtr�star v�l p� den br�ckta r�rstaven Egypten, men se, n�r n�gon st�der sig p� den, g�r den i i hans hand och genomborrar den. Ty s�dan �r Farao, konungen i Egypten, f�r alla som f�rtr�sta p� honom.
36	7	Eller s�ger du kanh�nda till mig: 'Vi f�rtr�sta p� HERREN, v�r Gud?' Var det d� icke hans offerh�jder och altaren Hiskia avskaffade, n�r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf�r detta altare skolen I tillbedja'?
36	8	Men ing� nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv� tusen h�star, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
36	9	Huru skulle du d� kunna sl� tillbaka en enda st�th�llare, en av min herres ringaste tj�nare? Och du s�tter din f�rtr�stan till Egypten i hopp om att s� f� vagnar och ryttare!
36	10	Menar du d� att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land f�r att f�rd�rva det? Nej, det �r HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f�rd�rva det.�
36	11	D� sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: �Tala till dina tj�nare p� arameiska, ty vi f�rst� det spr�ket, och tala icke till oss p� judiska inf�r folket som st�r p� muren.�
36	12	Men Rab-Sake svarade: ��r det d� till din herre och till dig, som min herre har s�nt mig att tala dessa ord? �r det icke fastmer till de m�n som sitta p� muren och som j�mte eder skola n�dgas �ta sin egen tr�ck och dricka sitt eget vatten?�
36	13	D�refter tr�dde Rab-Sake n�rmare och ropade med h�g r�st p� judiska och sade: �H�ren den store konungens, den assyriske konungens, ord.
36	14	S� s�ger konungen: L�ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f�rm�r icke r�dda eder.
36	15	Och l�ten icke Hiskia f�rleda eder att f�rtr�sta p� HERREN, d�rmed att han s�ger: 'HERREN skall f�rvisso r�dda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
36	16	H�ren icke p� Hiskia. Ty s� s�ger konungen i Assyrien: G�ren upp i godo med mig och given eder �t mig, s� skolen I f� �ta var och en av sitt vintr�d och av sitt fikontr�d och dricka var och en ur sin brunn,
36	17	till dess jag kommer och h�mtar eder till ett land som �r likt edert eget land, ett land med s�d och vin, ett land med br�d och ving�rdar.
36	18	L�ten icke Hiskia f�rleda eder, n�r han s�ger: 'HERREN skall r�dda oss.' Har v�l n�gon av de andra folkens gudar r�ddat sitt land ur den assyriske konungens hand?
36	19	Var �ro Hamats och Arpads gudar? Var �ro Sefarvaims gudar? Eller hava de r�ddat Samaria ur min hand?
36	20	Vilken bland dessa l�nders alla gudar har v�l r�ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall r�dda Jerusalem ur min hand?�
36	21	Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s� bjudit och sagt: �Svaren honom icke.�
36	22	Och �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s�nderrivna kl�der och ber�ttade f�r honom, vad Rab-Sake hade sagt.
37	1	D� nu konung Hiskia h�rde detta, rev han s�nder sina kl�der och h�ljde sig i sorgdr�kt och gick in i HERRENS hus.
37	2	Och �verhovm�staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de �ldste bland pr�sterna s�nde han, h�ljda i sorgdr�kt, till profeten Jesaja, Amos' son.
37	3	Och de sade till denne: �S� s�ger Hiskia: En n�dens, tuktans och sm�lekens dag �r denne dag, ty fostren hava v�l kommit fram till f�dseln, men kraft att f�da finnes icke.
37	4	Kanh�nda skall HERREN, din Gud, h�ra Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s�nt honom till att sm�da den levande Guden, s� att han straffar honom f�r dessa ord som han, HERREN, din Gud, har h�rt. S� bed nu en b�n f�r den kvarleva som �nnu finnes.�
37	5	N�r nu konung Hiskias tj�nare kommo till Jesaja,
37	6	sade Jesaja till dem: �S� skolen I s�ga till eder herre: S� s�ger HERREN: Frukta icke f�r de ord som du har h�rt, dem, med vilka den assyriske konungens tj�nare hava h�dat mig.
37	7	Se, jag skall l�ta en s�dan ande komma in i honom, att han p� grund av ett rykte som han skall f� h�ra v�nder tillbaka till sitt land; och jag skall l�ta honom falla f�r sv�rd i hans eget land.�
37	8	Och Rab-Sake v�nde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att bel�gra Libna; ty han hade h�rt, att han hade brutit upp fr�n Lakis.
37	9	Men n�r Sanherib fick h�ra s�gas om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut f�r att strida mot honom, skickade han, s� snart han h�rde detta, s�ndebud till Hiskia och sade:
37	10	�S� skolen I s�ga till Hiskia, Juda konung: L�t icke din Gud, som du f�rtr�star p�, bedraga dig, i det att du t�nker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'
37	11	Du har ju h�rt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra l�nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva r�ddad!
37	12	Hava v�l de folk, som mina f�der f�rd�rvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit r�ddade av sina gudar?
37	13	Var �r Hamats konung och Arpads konung och konungen �ver Sefarvaims stad, �ver Hena och Iva?�
37	14	N�r Hiskia hade mottagit brevet av s�ndebuden och l�st det, gick han upp i HERRENS hus, och d�r bredde Hiskia ut det inf�r HERRENS ansikte.
37	15	Och Hiskia bad till HERREN och sade:
37	16	�HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p� keruberna, du allena �r Gud, den som r�der �ver alla riken p� jorden; du har gjort himmel och jord.
37	17	HERRE, b�j ditt �ra h�rtill och h�r; HERRE, �ppna dina �gon och se. Ja, h�r alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har sm�dat den levande Guden.
37	18	Det �r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f�r�tt alla l�nder s�som ock sitt eget land.
37	19	Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av m�nniskoh�nder, tr� och sten; d�rf�r kunde de f�rg�ra dem.
37	20	Men fr�ls oss nu, HERRE, v�r Gud, ur hans hand, s� att alla riken p� jorden f�rnimma, att du, HERRE, �r den ende.�
37	21	D� s�nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l�t s�ga: �S� s�ger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett ang�ende Sanherib, konungen i Assyrien:
37	22	Detta �r det ord, som HERREN har talat om honom: Hon f�raktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
37	23	Vem har du sm�dat och h�dat, och mot vem har du upph�vt din r�st? Alltf�r h�gt har du upplyft dina �gon -- ja, mot Israels Helige.
37	24	Genom dina tj�nare sm�dade du HERREN, n�r du sade: 'Med mina m�nga vagnar drog jag upp p� bergens h�jder, l�ngst upp p� Libanon; jag h�gg ned dess h�ga cedrar och v�ldiga cypresser; jag tr�ngde fram till dess �versta h�jder, dess frodigaste skog;
37	25	jag gr�vde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens str�mmar.'
37	26	Har du icke h�rt, att jag f�r l�nge sedan beredde detta? Av �lder best�mde jag ju s�; och nu har jag f�rt det fram: du fick makt att �del�gga bef�sta st�der till grusade stenhopar.
37	27	Deras inv�nare blevo maktl�sa, de f�rf�rades och stodo med skam. Det gick dem s�som gr�set p� marken och gr�na �rter, s�som det som v�xer p� taken, och s�d, som f�rg�s, f�rr�n str�et har vuxit upp.
37	28	Om du sitter eller g�r ut eller g�r in, s� vet jag det, och huru du rasar mot mig.
37	29	Men d� du nu s� rasar mot mig och d� ditt �vermod har n�tt till mina �ron, skall jag s�tta min krok i din n�sa och mitt betsel i din mun och f�ra dig tillbaka samma v�g, som du har kommit p�.
37	30	Och detta skall f�r dig vara tecknet: man skall detta �r �ta, vad som v�xer upp av spills�d, och n�sta �r sj�lvvuxen s�d, men det tredje �ret skolen I f� s� och sk�rda och plantera ving�rdar och �ta deras frukt.
37	31	Och den r�ddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall �ter skjuta rot nedtill och b�ra frukt upptill.
37	32	Ty fr�n Jerusalem skall utg� en kvarleva, en r�ddad skara fr�n Sions berg. HERREN Sebaots nit�lskan skall g�ra detta.
37	33	D�rf�r s�ger HERREN s� om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta n�gon pil ditin; han skall icke mot den f�ra fram n�gon sk�ld eller kasta upp n�gon vall mot den.
37	34	Samma v�g han kom skall han v�nda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, s�ger HERREN.
37	35	Ty jag skall besk�rma och fr�lsa denna stad f�r min tj�nare Davids skull.�
37	36	Och HERRENS �ngel gick ut och slog i assyriernas l�ger ett hundra �ttiofem tusen man; och n�r man bittida f�ljande morgon kom ut, fick man se d�da kroppar ligga d�r �verallt.
37	37	D� br�t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t�gade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.
37	38	Men n�r han en g�ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dr�pt med sv�rd av sina s�ner Adrammelek och Sareser; d�refter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.
38	1	Vid den tiden blev Hiskia d�dssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: �S� s�ger HERREN: Best�ll om ditt hus; ty du m�ste d� och skall icke tillfriskna.�
38	2	D� v�nde Hiskia sitt ansikte mot v�ggen och bad till HERREN.
38	3	Och han sade: �Ack HERRE, t�nk dock p� huru jag har vandrat inf�r dig i trohet och med h�ngivet hj�rta och gjort, vad gott �r i dina �gon.� Och Hiskia gr�t bitterligen.
38	4	D� kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
38	5	�G� och s�g till Hiskia: S� s�ger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har h�rt din b�n, jag har sett dina t�rar. Se, jag skall f�r�ka din livstid med femton �r;
38	6	jag skall ock r�dda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall besk�rma denna stad.
38	7	Och detta skall f�r dig vara tecknet fr�n HERREN d�rp� att HERREN skall g�ra, vad han nu har lovat:
38	8	se, solvisarskuggan, som nu p� Ahas' solvisare har g�tt ned�t med solen, skall jag l�ta g� tio steg tillbaka.� S� gick solen tillbaka p� solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga.
38	9	En s�ng, skriven av Hiskia, Juda konung, n�r han hade varit sjuk och tillfrisknat fr�n sin sjukdom:
38	10	Jag t�nkte: Jag g�r h�dan i mina b�sta dagar, in genom d�dsrikets portar; jag varder ber�vad �terstoden av mina �r.
38	11	Jag t�nkte: Jag f�r icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i f�rg�ngelsens rike f�r jag ej mer sk�da m�nniskor.
38	12	Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifr�n mig s�som en herdes t�lt. Jag har v�vt mitt liv till slut s�som en v�vare sin v�v, och jag sk�res nu ned fr�n bommen; innan dagen har g�tt �ver till natt, �r du f�rdig med mig.
38	13	Jag m�ste ryta s�som ett lejon intill morgonen; s� krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har g�tt �ver till natt, �r du f�rdig med mig.
38	14	Jag klagade s�som en svala, s�som en trana, jag suckade s�som en duva; matta blickade mina �gon mot h�jden: �HERRE, jag lider n�d; tag dig an min sak.�
38	15	Men vad skall jag v�l s�ga, d� han nu har talat till mig och sj�lv utf�rt sitt verk? I ro f�r jag nu leva alla mina �r till slut efter all min sj�ls bedr�velse.
38	16	Herre, s�dant l�nder till liv, min ande har i allo sitt liv d�rav. Och s� helar du mig -- ja, giv mig liv!
38	17	Se till mitt b�sta kom denna bittra bedr�velse �ver mig. I din k�rlek r�ddade du min sj�l ifr�n f�rintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.
38	18	Ty d�dsriket tackar dig icke, d�den prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer p� din trofasthet.
38	19	De som leva, de som leva, de tacka dig, s�som ock jag nu g�r; och f�derna g�ra din trofasthet kunnig f�r barnen.
38	20	HERREN skall fr�lsa mig, och mina s�nger skola vi d� spela i alla v�ra livsdagar d�ruppe i HERRENS hus.
38	21	Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och l�gga den s�som pl�ster p� bulnaden, s� skulle han tillfriskna.
38	22	Men Hiskia sade: �Vad f�r ett tecken gives mig d�rp� att jag skall f� g� upp i HERRENS hus?�
39	1	Vid samma tid s�nde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sk�nker till Hiskia; och han fick h�ra, att denne hade varit sjuk, men blivit �terst�lld.
39	2	Och Hiskia gladde sig �ver deras ankomst och visade dem sitt f�rr�dshus, sitt silver och guld, sina v�lluktande kryddor och sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans �go, som han icke visade dem.
39	3	Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: �Vad hava dessa m�n sagt, och varifr�n hava de kommit till dig?� Hiskia svarade: �De hava kommit till mig ifr�n fj�rran land, ifr�n Babel.�
39	4	Han sade vidare: �Vad hava de sett i ditt hus?� Hiskia svarade: �Allt som �r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.�
39	5	D� sade Jesaja till Hiskia: �H�r HERREN Sebaots ord:
39	6	Se, dagar skola komma, d� allt som finnes i ditt hus och som dina f�der hava samlat �nda till denna dag skall f�ras bort till Babel; intet skall bliva kvar, s�ger HERREN.
39	7	Och s�ner till dig, de som skola utg� av dig och som du skall f�da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj�nare i den babyloniske konungens palats.�
39	8	Hiskia sade till Jesaja: �Gott �r det HERRENS ord, som du har talat.� Och han sade ytterligare: �Frid och trygghet skola ju f� r�da i min tid.�
40	1	Tr�sten, tr�sten mitt folk, s�ger eder Gud.
40	2	Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken f�r det, att dess vederm�da �r slut, att dess missg�rning �r f�rsonad och att det har f�tt dubbelt igen av HERRENS hand f�r all sina synder.
40	3	H�r, man ropar; �Bereden v�g f�r HERREN i �knen, banen p� hedmarken en j�mn v�g f�r v�r Gud.
40	4	Alla dalar skola h�jas och alla berg och h�jder s�nkas; vad oj�mnt �r skall j�mnas, och vad ol�ndigt �r skall bliva sl�t mark.
40	5	HERRENS h�rlighet skall varda uppenbarad, och allt k�tt skall tillsammans se den. Ty s� har HERRENS mun talat.�
40	6	H�r, n�gon talar: �Predika!�, och en annan svarar: �Vad skall jag predika?� �Allt k�tt �r gr�s och all dess h�rlighet s�som ett blomster p� marken.
40	7	Gr�set torkar bort, blomstret f�rvissnar, n�r HERRENS andedr�kt bl�ser d�rp�.
40	8	Gr�set torkar bort, blomstret f�rvissnar, men v�r Guds ord f�rbliver evinnerligen.�
40	9	Stig upp p� ett h�gt berg, Sion, du gl�djens budb�rarinna; h�v upp din r�st med kraft, Jerusalem, du gl�djens budb�rarinna: h�v upp den utan fruktan, s�g till Juda st�der: �Se, d�r �r eder Gud!�
40	10	Ja, Herren, HERREN kommer med v�ldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin l�n, och hans segerbyte g�r framf�r honom.
40	11	Han f�r sin hjord i bet s�som en herde, han samlar lammen i sin famn och b�r dem i sitt sk�te och sakta f�r han moderf�ren fram.
40	12	Vem �r det, som m�ter upp havens vatten i sin hand och m�rker ut himmelens vidd med sina utsp�nda fingrar? Vem m�ter upp stoftet p� jorden med ett tredingsm�tt? Vem v�ger bergen p� en v�g och h�jderna p� en viktsk�l?
40	13	Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom r�d och undervisa honom?
40	14	G�r han till r�ds med n�gon, f�r att denne skall giva honom f�rst�nd och l�ra honom den r�tta stigen, l�ra honom kunskap och visa honom f�rst�ndets v�g?
40	15	Nej, folken �ro att akta s�som en droppe ur �mbaret och s�som ett grand p� v�gsk�len; se, havsl�nderna lyfter han s�som ett stoftkorn.
40	16	Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till br�nnoffer.
40	17	Folken �ro allasammans s�som ett intet inf�r honom; s�som alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
40	18	Vid vem viljen I d� likna Gud, och vad finnes honom likt att st�lla vid hans sida?
40	19	M�nne ett avgudabel�te? -- det gjutes av n�gon konstn�r, och guldsmeden �verdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder s� guldsmeden det.
40	20	Den som icke har r�d att offra s� mycket, han v�ljer ut ett stycke tr�, som icke ruttnar, och s�ker sig en f�rfaren konstn�r, som kan f�rf�rdiga ett bel�te, som ej faller omkull.
40	21	Haven I d� intet f�rst�nd? H�ren I d� intet? Blev detta icke f�rkunnat f�r eder fr�n begynnelsen? Haven I icke f�rst�tt, vad jordens grundvalar s�ga?
40	22	Han �r den som tronar �ver jordens rund, och dess inbyggare �ro s�som gr�shoppor; han �r den som utbreder himmelen s�som ett flor och sp�nner ut den s�som ett t�lt att bo inunder.
40	23	Han �r den som g�r furstarna till intet, f�rvandlar domarna p� jorden till idel tomhet.
40	24	Knappt �ro de planterade, knappt �ro de s�dda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, s� bl�ser han p� dem, och de f�rtorka, och en stormvind f�r dem bort s�som str�.
40	25	Vid vem viljen I d� likna mig, s� agg jag skulle vara s�som han? s�ger den Helige.
40	26	Lyften upp edra �gon mot h�jden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som f�r h�rskaran d�ruppe fram i r�knade hopar; han n�mner dem alla vid namn. S� stor �r hans makt, s� v�ldig hans kraft, att icke en enda utebliver.
40	27	Huru kan du s�ga s�dant, du Jakob, och tala s�, du Israel: �Min v�g �r f�rdold f�r HERREN, och min r�tt �r f�rsvunnen f�r min Gud�?
40	28	Vet du d� icke, har du ej h�rt det, att HERREN �r en evig Gud, han som har skapat jordens �ndar? Han bliver ej tr�tt och uppgives icke, hans f�rst�nd �r outrannsakligt.
40	29	Han giver den tr�tte kraft och f�r�kar den maktl�ses styrka.
40	30	Ynglingar kunna bliva tr�tta och uppgivas, och unga m�n kunna falla;
40	31	men de som bida efter HERREN h�mta ny kraft, de f� nya vingfj�drar s�som �rnarna. S� hasta de �stad utan att uppgivas, de f�rdas fram�t utan att bliva tr�tta.
41	1	Tigen, I havsl�nder, och lyssnen till mig, och m� folken h�mta ny kraft; m� de s� komma fram och tala, ja, l�t oss med varandra tr�da inf�r r�tta.
41	2	Vem har i �ster l�tit denne uppst�, som m�tes av seger, var han g�r fram? Vem giver folkslag i hans v�ld och g�r honom till h�rskare �ver konungar? Vem g�r deras sv�rd till stoft och deras b�gar till str� som f�res bort av vinden?
41	3	Han f�rjagar dem, d�r han g�r lyckosam fram, vanliga v�gar trampar icke hans fot.
41	4	Vem har verkat och utf�rt detta? Det har han som fr�n begynnelsen kallade m�nniskors sl�kten fram: jag, HERREN, som �r den f�rste och som intill det sista �r densamme.
41	5	Havsl�nderna se det och frukta, och jordens �ndar f�rskr�ckas. Man n�rmar sig till varandra och kommer tillhopa.
41	6	Den ene vill hj�lpa den andre; han s�ger till den andre: �Fatta mod!�
41	7	Tr�snidaren s�tter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar p� st�d. Han s�ger om l�dningen: �Den �r god� och f�ster bilden med spikar, s� att den ej faller omkull.
41	8	Men du Israel, min tj�nare, du Jakob, som jag har utvalt, du �ttling av Abraham, min v�n,
41	9	du som jag har h�mtat fr�n jordens �ndar och kallat hit fr�n dess yttersta h�rn och till vilken jag har sagt: �Du �r min tj�nare, dig har jag utvalt och icke f�rsm�tt�,
41	10	frukta icke, ty jag �r med dig; var ej f�rsagd, ty jag �r din Gud. Jag styrker dig, jag hj�lper dig ock, jag uppeh�ller dig med min r�ttf�rdighets h�gra hand.
41	11	Se, alla som �ro dig h�tska skola komma p� skam och blygas; dina motst�ndare skola bliva till intet och skola f�rg�s.
41	12	Du skall s�ka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och f� en �nde.
41	13	Ty jag �r HERREN, din Gud, som h�ller dig vid din h�gra hand och som s�ger till dig: Frukta icke, jag hj�lper dig.
41	14	S� frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hj�lper dig, s�ger HERREN; din f�rlossare �r Israels Helige.
41	15	Se, jag g�r dig till en tr�skvagn, ny och med skarpa taggar, s� att du skall s�ndertr�ska berg och krossa dem till stoft och g�ra h�jder lika agnar.
41	16	Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall f�ra dem bort och stormen f�rskingra dem; men du sj�lv skall fr�jda dig i HERREN och ber�mma dig av Israels Helige.
41	17	De betryckta och fattiga s�ka f�rg�ves efter vatten, deras tunga f�rsm�ktar av t�rst; men jag, HERREN, skall b�nh�ra dem, jag, Israels Gud, skall icke �vergiva dem.
41	18	Jag skall l�ta str�mmar rinna upp p� h�jderna och k�llor i dalarna; jag skall g�ra �knen till en vattenrik sj� och torrt land till k�llspr�ng.
41	19	Och jag skall l�ta cedrar och akacietr�d v�xa upp i �knen j�mte myrten och olivtr�d och skall p� hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,
41	20	f�r att man skall b�de se och veta och akta p� och f�rst�, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.
41	21	S� tr�den nu fram med eder sak, s�ger HERREN; kommen med edra bevis, s�ger Jakobs konung.
41	22	Ja, m� man komma med dem och f�rkunna f�r oss, vad som skall ske. Var �ro edra forna utsagor? L�ggen fram dem, f�r att vi m� akta p� dem och se till, huru de hava g�tt i fullbordan. Eller l�ten oss h�ra, vad som nu skall komma,
41	23	f�rkunnen, vad framdeles skall h�nda, f�r att vi m� se, att I �ren gudar. Ja, g�ren n�gonting, vad det nu vara m�, s� att vi alla h�pna, n�r vi se det.
41	24	Men se, I �ren ett intet, och edert verk �r alls intet; den som utv�ljer eder �r en styggelse.
41	25	Jag l�t i norr en man uppst�, och han kom, ja, i �ster en som skulle �kalla mitt namn; och han skulle g� fram �ver landsherrarna, s�som vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.
41	26	Vem f�rkunnade detta f�rut, s� att vi fingo veta det, eller i f�rv�g, s� att vi kunde s�ga: �Du hade r�tt�? Ingen fanns, som f�rkunnade det, ingen, som l�t oss h�ra det, ingen, som h�rde eder tala d�rom.
41	27	Jag �r den f�rste, som s�ger till Sion: �Se, se d�r �ro de�, den f�rste, som bringar Jerusalem detta gl�djens budskap.
41	28	Jag ser mig om, men h�r finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar p� min fr�ga.
41	29	Se, de �ro allasammans f�f�nglighet, deras verk �ro ett intet, deras bel�ten vind och tomhet.
42	1	Se, �ver min tj�nare som jag uppeh�ller, min utkorade, till vilken min sj�l har behag, �ver honom har jag l�tit min Ande komma; han skall utbreda r�tten bland folken.
42	2	Han skall icke skria eller ropa och icke l�ta h�ra sin r�st p� gatorna.
42	3	Ett brutet r�r skall han icke s�nderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsl�cka; han skall i trofasthet utbreda r�tten.
42	4	Hans kraft skall icke f�rtyna eller brytas, intill dess att han har grundat r�tten p� jorden; havsl�nderna v�nta efter hans lag.
42	5	S� s�ger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utsp�nt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras d�rav, han som har givit liv �t folket som �r d�rp� och ande �t dem som vandra d�r:
42	6	Jag, HERREN, har kallat dig i r�ttf�rdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig f�rbundet med folket och s�tta dig till ett ljus f�r folkslagen,
42	7	f�r att du m� �ppna blinda �gon och f�ra f�ngar ut ur f�ngelset, ja, ur f�ngenskapen dem som sitta i m�rkret.
42	8	Jag, HERREN, det �r mitt namn; och jag giver icke min �ra �t n�gon annan eller mitt lov �t bel�tena.
42	9	Se, vad jag f�rut f�rkunnade, det har nu kommit. Nu f�rkunnar jag nya ting; f�rr�n de visa sig, l�ter jag eder h�ra om dem.
42	10	Sjungen till HERRENS �ra en ny s�ng, hans lov fr�n jordens �nda, I som faren p� havet, s� ock allt vad d�ri �r, I havsl�nder med edra inbyggare;
42	11	st�mmen upp, du �ken med dina st�der och I byar, d�r Kedar bor; jublen, I klippornas inv�nare, ropen fr�n bergens toppar.
42	12	Given HERREN �ra och f�rkunnen hans lov i havsl�nderna.
42	13	HERREN drager ut s�som en hj�lte, han eggar upp sig till iver s�som en krigare; han uppgiver h�rskri, han ropar h�gt och visar sin makt mot sina fiender.
42	14	I l�ng tid har jag tegat, jag h�ll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag h�ja rop s�som en barnaf�derska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.
42	15	Jag skall f�r�da berg och h�jder och l�ta allt gr�s p� dem f�rtorka; jag skall g�ra str�mmar till land och l�ta allt gr�s p� dem f�rtorka; jag skall g�ra str�mmar till land och l�ta sj�ar torka ut.
42	16	Och de blinda skall jag leda p� en v�g som de icke k�nna; p� stigar som de icke k�nna skall jag f�ra dem. Jag skall g�ra m�rkret framf�r dem till ljus och det som �r oj�mnt till j�mn mark. Detta �r, vad jag skall g�ra, och jag skall ej rygga mitt ord.
42	17	Men de som f�rtr�sta p� skurna bel�ten och som s�ga till gjutna bel�ten: �I �ren v�ra gudar�, de skola vika tillbaka och st� d�r med skam.
42	18	H�ren, I d�ve; I blinde, sk�den och sen.
42	19	Vem �r blind, om icke min tj�nare, och s� d�v som den budb�rare jag s�nder �stad?
42	20	Du har f�tt se mycket, men du aktar icke d�rp�; fast�n �ronen hava blivit �ppnade, lyssnar ingen till.
42	21	Det �r HERRENS behag, f�r hans r�ttf�rdighets skull, att han vill l�ta sin lag komma till makt och �ra.
42	22	Men detta �r ett plundrat och sk�vlat folk; dess ynglingar �ro alla lagda i bojor, och i f�ngelser h�llas de g�mda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som r�ddar, till sk�vling, och ingen s�ger: �Giv tillbaka.�
42	23	Ack att n�gon bland eder ville lyssna h�rtill, f�r framtiden giva akt och h�ra h�rp�!
42	24	Vem har l�mnat Jakob till sk�vling och Israel i plundrares v�ld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, p� vilkens v�gar man icke ville vandra och p� vilkens lag man icke ville h�ra?
42	25	D�rf�r utg�t han �ver dem i sin vrede f�rt�rnelse och krigets raseri. Och de f�rbr�ndes d�rav runt omkring, men besinnade det icke; de f�rt�rdes d�rav, men aktade icke d�rp�.
43	1	Men nu s�ger HERREN s�, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har f�rlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du �r min.
43	2	Om du ock m�ste g� genom vatten, s� �r jag med dig, eller genom str�mmar, s� skola de icke f�rdr�nka dig; m�ste du �n g� genom eld, s� skall du ej bliva svedd, och l�gorna skola ej f�rt�ra dig.
43	3	Ty jag �r HERREN, din Gud, Israels Helige, din fr�lsare; jag giver Egypten till l�sepenning f�r dig, Etiopien och Seba i ditt st�lle.
43	4	Eftersom du �r s� dyrbar i mina �gon, s� h�gt aktad och s� �lskad av mig, d�rf�r giver jag m�nniskor till l�sen f�r dig och folk till l�sen f�r ditt liv.
43	5	Frukta d� icke, ty jag �r med dig. Jag skall l�ta dina barn komma fr�n �ster, och fr�n v�ster skall jag samla dig tillhopa.
43	6	Jag skall s�ga till Norden: �Giv hit� och till s�dern: �F�rh�ll mig dem icke; f�r hit mina s�ner ifr�n fj�rran och mina d�ttrar ifr�n jordens �nda,
43	7	envar som �r uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min �ra, envar som jag har danat och gjort.�
43	8	F�r hitut det blinda folket, som dock har �gon, och de d�va, som dock hava �ron.
43	9	Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna f�ruts�ga s�dant? M� de l�ta oss h�ra sina forna utsagor. M� de st�lla fram sina vittnen och bevisa sin r�tt, s� att dessa, n�r de h�ra det, kunna s�ga: �Det �r sant.�
43	10	Men I �ren mina vittnen, s�ger HERREN, I �ren min tj�nare, den som jag har utvalt, p� det att I m�n veta och tro mig och f�rst�, att det �r jag; f�re mig �r ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.
43	11	Jag, jag �r HERREN, och f�rutom mig finnes ingen fr�lsare.
43	12	Jag har f�rkunnat det och skaffat fr�lsning, jag har kungjort det och ingen fr�mmande gud bland eder. I �ren mina vittnen, s�ger HERREN; och jag �r Gud.
43	13	Ja, allt framgent �r jag densamme, och ingen kan r�dda fr�n min hand. N�r jag vill g�ra n�got, vem kan d� avv�nda det?
43	14	S� s�ger HERREN, eder f�rlossare, Israels Helige: F�r eder skull s�nder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans p� flykten, jag skall driva kald�erna ned p� skeppen som voro deras fr�jd.
43	15	Jag �r HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung.
43	16	S� s�ger HERREN, han som g�r en v�g i havet, en stig i v�ldiga vatten,
43	17	han som f�r vagnar och h�star ditut, ja, h�rskara och och stridsmakt, sedan ligga de d�r tillhopa och kunna icke st� upp, de �ro utsl�ckta, de hava slocknat s�som en veke:
43	18	T�nken icke p� vad f�rr har varit, akten icke p� vad fordom har skett.
43	19	Se, jag vill g�ra n�got nytt. Redan nu visar det sig; m�rken I det icke? Ja, jag skall g�ra en v�g i �knen och str�mmar i �demarken,
43	20	s� att markens djur skola �ra mig, schakaler och strutsar, d�rf�r att jag l�ter vatten flyta i �knen, str�mmar i �demarken, s� att mitt folk, min utkorade, kan f� dricka.
43	21	Det folk, som jag har danat �t mig, skall f�rt�lja mitt lov.
43	22	Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig m�da f�r min skull, du Israel.
43	23	Icke har du framburit �t mig dina br�nnoffersf�r eller �rat mig med dina slaktoffer; icke har jag v�llat dig arbete med spisoffer, ej heller m�da med r�kelse.
43	24	Icke har du k�pt kalmus �t mig f�r dina penningar eller m�ttat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har v�llat mig arbete genom dina synder och m�da genom dina missg�rningar.
43	25	Jag, jag �r den som utpl�nar dina �vertr�delser f�r min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ih�g.
43	26	L�t mig h�ra, vad du har att s�ga, och l�t oss g� till r�tta med varandra; tala du, f�r att du m� finnas r�ttf�rdig.
43	27	Men se, redan din stamfader syndade, och de som f�rde din talan begingo �vertr�delser mot mig.
43	28	D�rf�r har jag m�st l�ta helgedomens furstar utst� van�ra och har �verl�mnat Jakob �t tillspillogivning, Israel �t f�rsm�delse.
44	1	Men h�r nu, du Jakob, min tj�nare, du Israel, som jag har utvalt.
44	2	S� s�ger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hj�lper dig: Frukta icke, du min tj�nare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.
44	3	Ty jag skall utgjuta vatten �ver de t�rstiga och str�mmar �ver det torra; jag skall utgjuta min Ande �ver din barn och min v�lsignelse �ver dina telningar,
44	4	s� att de v�xa upp mitt ibland gr�set s�som piltr�d vid vattenb�ckar.
44	5	D� skall den ene s�ga: �HERREN tillh�r jag�, och den andre skall �beropa Jakobs namn, och en tredje skall skriva p� sin hand: �HERRENS egen� och skall bruka Israel s�som ett �renamn.
44	6	S� s�ger HERREN, Israels konung, och hans f�rlossare, HERREN Sebaot: Jag �r den f�rste, och jag �r den siste, och f�rutom mig finnes ingen Gud.
44	7	Och vem talar, s�som jag har gjort, alltsedan jag l�t urtidsfolket framtr�da? M� han f�rkunna det och l�gga det fram f�r mig. Ja, m� de f�rkunna det tillkommande, vad som skall ske.
44	8	Frukten icke och varen icke f�rskr�ckta. Har jag icke f�r l�nge sedan l�tit dig h�ra om detta och f�rkunnat det? I �ren ju mina vittnen. Finnes v�l n�gon Gud f�rutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
44	9	Avgudamakarna �ro allasammans idel tomhet, och deras k�ra gudar kunna icke hj�lpa. Deras bek�nnare se sj�lva intet och f�rst� intet; d�rf�r m�ste de ock komma p� skam.
44	10	Om n�gon formar en gud och gjuter ett bel�te, s� �r det honom till intet gagn.
44	11	Se, hela dess f�lje skall komma p� skam; konstn�rerna sj�lva �ro ju allenast m�nniskor. M� de f�rsamlas, s� m�nga de �ro, och tr�da fram; de skola d� alla tillhopa med f�rskr�ckelse komma p� skam.
44	12	Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i gl�den, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till �ventyrs f�r han d�rvid sv�lta, s� att han bliver vanm�ktig, och f�rsaka att dricka, s� att han bliver matt.
44	13	Tr�snidaren sp�nner ut sitt m�tsn�re och g�r m�rken p� tr�stycket med sitt ritstift, han arbetar d�rp� med sina eggj�rn och m�rker ut det med passaren; och han g�r s� d�rav en mansbild, en prydlig m�nniskogestalt, som f�r bo i ett hus.
44	14	Man f�ller �t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem �t sig bland skogens tr�d; man planterar �t sig l�rktr�d, och regnet giver dem v�xt.
44	15	Detta hava m�nniskorna till br�nsle; och man tager d�rav och v�rmer sig d�rmed, man t�nder p� det och bakar br�d d�rvid. Men d�rj�mte f�rf�rdigar man en gud d�rav och tillbeder den, man g�r d�rav ett bel�te och faller ned f�r det.
44	16	En del av tr�et br�nner man allts� upp i eld, �ver en annan del d�rav tillagar man k�tt till att �ta, steker sin stek och �ter sig m�tt; n�r man s� har v�rmt sig, s�ger man: �Gott, nu �r jag varm, nu njuter jag av brasan.�
44	17	Men av det som �r kvar g�r man en gud, man g�r sig ett bel�te, och f�r det faller man ned och tillbeder, man b�nfaller inf�r det och s�ger: �R�dda mig, ty du �r min gud.� --
44	18	Ja, s�dana veta intet och f�rst� intet, ty igent�ppta �ro deras �gon, s� att de icke se, och deras hj�rtan, s� att de intet begripa.
44	19	Ingen har s� mycken eftertanke, s� mycket vett eller f�rst�nd, att han s�ger: �En del d�rav har jag br�nt upp i eld, och p� kolen har jag bakat br�d och stekt k�tt och har s� �tit; skulle jag d� av �terstoden g�ra en styggelse? Skulle jag falla ned f�r ett stycke tr�?�
44	20	Den som s� h�ller sig till vad som blott �r aska, han �r f�rledd av ett d�rat hj�rta, s� att han icke f�rst�r att r�dda sin sj�l, icke att t�nka: �Blott f�f�nglighet �r, vad jag h�ller i min h�gra hand.�
44	21	T�nk h�rp�, du Jakob, du Israel, ty du �r min tj�nare; jag har danat dig, ja, du �r min tj�nare. Israel, du varder icke f�rg�ten av mig.
44	22	Jag utpl�nar dina �vertr�delser s�som ett moln och dina synder s�som en sky. V�nd om till mig, ty jag f�rlossar dig.
44	23	Jublen, I himlar, ty HERREN utf�r sitt verk; h�jen gl�djerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina tr�d; ty HERREN f�rlossar Jakob, han bevisar sig h�rlig i Israel.
44	24	S� s�ger HERREN, din f�rlossare, han som danade dig redan i moderlivet: �Jag, HERREN, �r den som f�r allt, den som ensam utsp�nner himmelen och utan n�gons hj�lp breder ut jorden.
44	25	Jag �r den som g�r l�gnprofeternas tecken om intet och g�r sp�m�nnen till d�rar, den som l�ter de vise komma till korta och g�r deras klokhet till d�rskap,
44	26	men som l�ter sin tj�nares ord bliva best�ndande och fullbordar sina s�ndebuds r�dslag. Jag �r den som s�ger om Jerusalem: �Det skall bliva bebott� och om Juda st�der: �De skola varda uppbyggda; jag skall uppr�tta ruinerna d�r.�
44	27	Jag �r den som s�ger till havsdjupet: �Sina ut; dina str�mmar vill jag l�ta uttorka.�
44	28	Jag �r den som s�ger om Kores: �Han �r min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall s�ga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall �ter varda lagd.'�
45	1	S� s�ger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans h�gra hand, d� jag nu vill sl� ned folken inf�r honom och l�sa sv�rdet fr�n konungarnas l�nd, d� jag vill �ppna d�rrarna f�r honom s� att inga portar mer �ro st�ngda:
45	2	Sj�lv skall jag g� framf�r dig, backarna skall jag j�mna ut; kopparportarna skall jag krossa, och j�rnbommarna skall jag bryta s�nder.
45	3	Och jag skall giva dig dolda skatter och bortg�mda rikedomar, f�r att du m� f�rnimma, att jag, HERREN, �r den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
45	4	F�r min tj�nare Jakobs skull, f�r Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig �renamn, innan du k�nde mig.
45	5	Jag �r HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du k�nde mig, omgjordade jag dig,
45	6	f�r att man skulle f�rnimma b�de i �ster och i v�ster, att alls ingen finnes f�rutom mig, att jag �r HERREN och eljest ingen,
45	7	jag som danar ljuset och skapar m�rkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, �r den som g�r allt detta.
45	8	Drypen, I himlar d�rovan, och m� skyarna l�ta r�ttf�rdighet str�mma ned. M� jorden �ppna sig, och m� dess frukt bliva fr�lsning; r�ttf�rdighet l�te den ock v�xa upp. Jag, HERREN, skapar detta.
45	9	Ve dig som vill g� till r�tta med din Skapare, ja, ve dig, du sk�rva bland andra sk�rvor av jord! Skall v�l leret s�ga till krukmakaren: �Vad kan du g�ra?� Och skall ditt verk s�ga om dig: �Han har inga h�nder�?
45	10	Ve dig som s�ger till din fader: �Icke kan du avla barn� och till hans hustru: �Icke kan du f�da barn�!
45	11	S� s�ger HERREN, Israels Helige, som ock �r hans skapare: Fr�gen mig om det tillkommande; l�mnen �t mig omsorgen om mina s�ner, mina h�nder verk.
45	12	Det �r jag, som har gjort jorden och skapat m�nniskorna d�rp�; det �r mina h�nder, som hava utsp�nt himmelen, och hela dess h�rskara har jag b�dat upp.
45	13	Det �r ock jag, som har l�tit denne uppst� i r�ttf�rdighet, och alla hans v�gar skall jag g�ra j�mna. Han skall bygga upp min stad och sl�ppa mina f�ngar l�sa, och det icke f�r betalning eller f�r g�vor, s�ger HERREN Sebaot.
45	14	S� s�ger HERREN: Vad egyptierna hava f�rv�rvat med sitt arbete och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel, det skall allt �verg� i din hand och h�ra dig till. De skola f�lja bakom dig, i kedjor skola de g�. Och de skola falla ned inf�r dig och st�lla sin b�n till dig: �Allenast i dig �r Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud.�
45	15	Ja, du �r sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du fr�lsare
45	16	De komma alla p� skam och varda till blygd, de m�ste allasammans g� d�r med blygd, alla avgudamakarna.
45	17	Men Israel bliver fr�lst genom HERREN med en evig fr�lsning; aldrig i evighet skolen I komma p� skam och varda till blygd.
45	18	Ty s� s�ger HERREN, han som har skapat himmelen, han som �r Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara �de, utan danat den till att bebos: Jag �r HERREN och eljest ingen.
45	19	Jag har icke talat i det f�rdolda, n�gonst�des i ett m�rkt land; jag har icke sagt till Jakobs sl�kt: F�rg�ves skolen I s�ka mig. Jag �r HERREN, som talar sanning, som f�rkunnar, vad r�tt �r.
45	20	S� f�rsamlen eder nu och kommen hit, tr�den fram allasammans, I r�ddade, som �ren kvar av folken. Ty de hava intet f�rst�nd, de som f�ra sina tr�bel�ten omkring i h�gtidst�g och bedja till en gud som icke kan fr�lsa.
45	21	F�rkunnen n�got och l�ggen fram det; alla tillhopa m� r�dsl� d�rom. Vem har l�ngt f�rut l�tit eder h�ra detta och f�r l�nge sedan f�rkunnat det? Har icke jag, HERREN, gjort det jag, f�rutom vilken ingen Gud mer finnes, ingen Gud, som �r r�ttf�rdig och som fr�lsar, nej, ingen finnes j�mte mig.
45	22	V�nden eder till mig, s� varden I fr�lsta, I jordens alla �ndar; ty jag �r Gud och eljest ingen.
45	23	Jag har svurit vid mig sj�lv, fr�n min mun har utg�tt ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: F�r mig skola alla kn�n b�ja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed.
45	24	S� har man betygat om mig: Allenast hos HERREN finnes r�ttf�rdighet och makt. Till honom skola komma med blygd alla de som hava varit honom h�tska.
45	25	Ja, genom HERREN f�r all Israels sl�kt sin r�tt, och av honom skola de ber�mma sig.
46	1	Bel sjunker ned, Nebo m�ste b�ja sig, deras bilder l�mnas �t djur och f�nad; de som I f�rden omkring i h�gtidst�g, de lastas nu p� �k som b�ra sig tr�tta av b�rdan.
46	2	Ja, de m�ste b�da b�ja sig och sjunka ned; de kunna icke r�dda n�gon b�rda, sj�lva vandra de bort i f�ngenskap.
46	3	S� h�ren nu p� mig, I av Jakobs hus, I alla som �ren kvar av Israels hus, I som haven varit lastade p� mig allt ifr�n moderlivet och burna av mig allt ifr�n moderssk�tet.
46	4	�nda till eder �lderdom �r jag densamme, och intill dess I varden gr�, skall jag b�ra eder; s� har jag hittills gjort, och jag skall ocks� framgent h�lla eder uppe, jag skall b�ra och r�dda eder.
46	5	Med vem viljen I likna och j�mf�ra mig, och med vem viljen I sammanst�lla mig, s� att jag skulle vara honom lik?
46	6	Man skakar ut guld ur pungen och v�ger upp silver p� v�gen, och s� lejer man en guldsmed att g�ra det till en gud, f�r vilken man kan falla ned och tillbedja.
46	7	Den lyfter man p� axeln och b�r den bort och s�tter ned den p� dess plats, f�r att den skall st� d�r och ej vika fr�n st�llet. Men ropar n�gon till den, s� svarar den icke och fr�lsar honom icke ur hans n�d.
46	8	T�nken h�rp� och kommen till f�rnuft; besinnen eder, I �vertr�dare.
46	9	T�nken p� vad f�rr var, redan i forntiden; ty jag �r Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;
46	10	jag som i f�rv�g f�rkunnar, vad komma skall, och l�ngt f�rut, vad �nnu ej har skett; jag som s�ger: �Mitt r�dslut skall g� i fullbordan, och allt vad jag vill, det g�r jag�;
46	11	jag som kallar p� �rnen fr�n �ster och ifr�n fj�rran land p� mitt r�dsluts man. Vad jag har best�mt, det s�tter jag ock i verket.
46	12	S� h�ren nu p� mig, I stormodige, I som menen, att hj�lpen �r l�ngt borta.
46	13	Se, jag l�ter min hj�lp nalkas, den �r ej l�ngt borta, och min fr�lsning dr�jer icke; jag giver fr�lsning i Sion och min h�rlighet �t Israel.
47	1	Stig ned och s�tt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, s�tt dig p� jorden utan tron, du kald�ernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig �den bortklemade och yppiga�.
47	2	Tag till kvarnen och mal mj�l, l�gg av din sl�ja, lyft upp sl�pet, blotta benet, vada genom str�mmarna.
47	3	Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. H�mnd skall jag utkr�va och ej skona n�gon m�nniska.
47	4	V�r f�rlossares namn �r HERREN Sebaot, Israels Helige!
47	5	Sitt tyst och drag dig undan i m�rkret, du kald�ernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad �konungarikenas drottning�.
47	6	Jag f�rt�rnades p� mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet f�rbarmande; p� gamla m�n l�t du ditt ok tynga h�rt.
47	7	Du t�nkte: �Jag skall evinnerligen f�rbliva en drottning� d�rf�r ville du ej akta p� och t�nkte ej p� �nden.
47	8	S� h�r nu detta, du som lever i v�llust, du som tronar s� trygg, du som s�ger i ditt hj�rta: �Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta s�som �nka, aldrig veta av, vad barnl�shet �r.�
47	9	Se, b�da dessa olyckor skola komma �ver dig med hast, p� en och samma dag: b�de barnl�shet och �nkest�nd skola komma �ver dig i fullaste m�tt, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besv�rjelsers starka kraft.
47	10	Du k�nde dig trygg i din ondska, du t�nkte: �Ingen ser mig.� Din vishet och din kunskap var det, som f�rf�rde dig, s� att du s� sade i ditt hj�rta: �Jag och ingen annan.�
47	11	D�rf�r skall en olycka komma �ver dig, som du ej f�rm�r besv�rja bort, och ett f�rd�rv skall falla �ver dig, som du icke skall kunna avv�nda; ja, pl�tsligt skall �del�ggelse komma �ver dig, n�r du minst anar det.
47	12	Tr�d fram med de besv�rjelser och m�nga trolldomskonster som du har m�dat dig med fr�n din ungdom; se till, om du s� kan skaffa hj�lp, om du s� kan skr�mma bort faran.
47	13	Du har arbetat dig tr�tt med dina m�nga r�dslag. M� de nu tr�da fram, m� de fr�lsa dig, dessa som avm�ta himmelen och spana i stj�rnorna och var nym�nad kung�ra, varifr�n ditt �de skall komma �ver dig.
47	14	Men se, de �ro att likna vid str� som br�nnes upp i eld, de kunna icke r�dda sitt liv ur l�gornas v�ld. Detta �r ju ingen koleld att v�rma sig framf�r, ingen brasa att sitta vid.
47	15	Ja, s� g�r det f�r dig med dem som du m�dade dig f�r. Och dina handelsv�nner fr�n ungdomstiden draga bort, var och en �t sitt h�ll och ingen finnes, som fr�lsar dig.
48	1	H�ren detta, I av Jakobs hus, I som �ren uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda k�lla, I som sv�rjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud -- dock icke i sanning och r�ttf�rdighet,
48	2	allt medan I kallen eder efter den heliga staden och st�djen eder p� Israels Gud, p� honom vilkens namn �r HERREN Sebaot.
48	3	Vad f�rut skedde, det hade jag f�r l�nge sedan f�rkunnat; av min mun var det f�rutsagt, och jag hade l�tit eder h�ra d�rom. Pl�tsligt satte jag det i verket, och det intr�ffade.
48	4	Eftersom jag visste, att du var s� styvsint, ja, att din nacksena var av j�rn och din panna av koppar,
48	5	d�rf�r f�rkunnade jag det f�r l�nge sedan och l�t dig h�ra d�rom, innan det skedde, p� det att du icke skulle kunna s�ga: �Min gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s�.�
48	6	Du hade h�rt det, nu kan du se alltsammans; viljen I d� icke erk�nna det? Nu l�ter jag dig �ter h�ra om nya ting, om f�rdolda ting som du ej har vetat av.
48	7	F�rst nu hava de blivit skapade, icke tidigare, och f�rr�n i dag fick du icke h�ra om dem, p� det att du ej skulle kunna s�ga: �Det visste jag ju f�rut.�
48	8	Du fick icke f�rr h�ra n�got d�rom eller veta n�got d�rav, ej heller kom det tidigare f�r dina �ron, eftersom jag visste, huru trol�s du var och att du hette ��vertr�dare� allt ifr�n moderlivet.
48	9	Men f�r mitt namns skull �r jag l�ngmodig, och f�r min �ras skull h�ller jag tillbaka min vrede, s� att du icke bliver utrotad.
48	10	Se, jag har sm�lt dig, men silver har jag icke f�tt; jag har pr�vat dig i lidandets ugn.
48	11	F�r min egen skull, ja, f�r min egen skull g�r jag s�, ty huru skulle jag kunna l�ta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min �ra �t n�gon annan.
48	12	H�r p� mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag �r det; jag �r den f�rste, jag �r ock den siste.
48	13	Min hand har lagt jordens grund, och min h�gra hand har utsp�nt himmelen; jag kallar p� dem, d� st� de d�r b�da.
48	14	F�rsamlen eder, I alla, och h�ren: Vem bland dessa andra har f�rutsagt detta, att den man, som HERREN �lskar, skall utf�ra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kald�erna?
48	15	Jag, jag har talat detta, jag har ock kallat honom, jag har f�rt honom fram, s� att hans v�g har blivit lyckosam.
48	16	Tr�den hit till mig och h�ren detta; Mina f�ruts�gelser har jag icke talat i det f�rdolda; n�r tiden kom, att n�got skulle ske, d� var jag d�r. Och nu har Herren, HERREN s�nt mig och s�nt sin Ande.
48	17	S� s�ger HERREN, din f�rlossare, Israels Helige: Jag �r HERREN, din Gud, den som l�r dig, vad nyttigt �r, den som leder dig p� den v�g du skall vandra.
48	18	O att du ville akta p� mina bud! D� skulle frid tillflyta dig s�som en str�m och din r�tt s�som havets b�ljor;
48	19	dina barn skulle d� vara s�som sanden och din livsfrukt s�som sandkornen, dess namn skulle aldrig bliva utrotat eller utpl�nat ur min �syn.
48	20	Dragen ut fr�n Babel, flyn ifr�n kald�ernas land; f�rkunnen det med fr�jderop och l�ten det bliva k�nt, utbreden ryktet d�rom till jordens �nda; s�gen: �HERREN har f�rlossat sin tj�nare Jakob.�
48	21	De ledo ingen t�rst, n�r han f�rde dem genom �demarker, ty han l�t vatten str�mma fram ur klippan �t dem, han kl�v s�nder klippan, och vattnet fl�dade.
48	22	Men de ogudaktiga f� ingen frid, s�ger HERREN.
49	1	H�ren p� mig, I havsl�nder, och akten h�rp�, I folk, som bon i fj�rran. HERREN kallade mig, n�r jag �nnu var i moderlivet, han n�mnde mitt namn, medan jag l�g i min moders sk�te.
49	2	Och han gjorde min mun lik ett skarpt sv�rd och g�mde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.
49	3	Och han sade till mig: �Du �r min tj�nare, Israel, genom vilken jag vill f�rh�rliga mig.�
49	4	Men jag t�nkte: �F�rg�ves har jag m�dat mig, fruktl�st och f�f�ngt har jag f�rt�rt min kraft; dock, min r�tt �r hos HERREN och min l�n hos min Gud.�
49	5	Och nu s�ger HERREN, han som danade mig till sin tj�nare, n�r jag �nnu var i moderlivet, p� det att jag m�tte f�ra Jakob tillbaka till honom, s� att Israel icke rycktes bort -- ty jag �r �rad i HERRENS �gon, och min Gud har blivit min starkhet --
49	6	han s�ger: Det �r f�r litet f�r dig, d� du �r min tj�nare, att allenast uppr�tta Jakobs stammar och f�ra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill s�tta dig till ett ljus f�r hednafolken, f�r att min fr�lsning m� n� till jordens �nda.
49	7	S� s�ger HERREN, Israels f�rlossare, hans Helige, till den djupt f�raktade som �r en styggelse f�r m�nniskor, en tr�l under tyranner: Konungar skola se det och st� upp, furstar skola se det och buga sig f�r HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, f�r Israels Heliges skull, som har utvalt dig.
49	8	S� s�ger HERREN: Jag b�nh�r dig i behaglig tid, och jag hj�lper dig p� fr�lsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig f�rbundet med folket, s� att du skall uppr�tta landet och utskifta de f�r�dda arvslotterna
49	9	och s�ga till de f�ngna: �Dragen ut�, till dem som sitta i m�rkret: �Kommen fram.� De skola finna bete utmed v�garna, ja, betesplatser p� alla kala h�jder;
49	10	de skola varken hungra eller t�rsta, �kenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras f�rbarmare skall leda dem och skall f�ra dem till vattenk�llor.
49	11	Och jag skall g�ra alla mina berg till �ppna v�gar, och mina farv�gar skola byggas h�ga.
49	12	Se, d�r komma de fj�rran ifr�n, ja, somliga fr�n norr och andra fr�n v�ster, somliga ock fr�n sin�ernas land.
49	13	Jublen, I himlar, och fr�jda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tr�star sitt folk och f�rbarmar sig �ver sina betryckta.
49	14	Men Sion s�ger: �HERREN har �vergivit mig, Herren har f�rg�tit mig.�
49	15	Kan d� en moder f�rg�ta sitt barn, s� att hon icke har f�rbarmande med sin livsfrukt? Och om hon �n kunde f�rg�ta sitt barn, s� skulle dock jag icke f�rg�ta dig.
49	16	Se, p� mina h�nder har jag upptecknat dig; dina murar st� alltid inf�r mina �gon.
49	17	Redan hasta dina s�ner fram, under det dina f�rst�rare och h�rjare draga bort ifr�n dig.
49	18	Lyft upp dina �gon och se dig omkring: alla komma f�rsamlade till dig. S� sant jag lever, s�ger HERREN, du skall f� ikl�da dig dem alla s�som en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.
49	19	Ty om du f�rut l�g i ruiner och var �delagd, ja, om ock ditt land var f�rh�rjat, s� skall du nu i st�llet bliva f�r tr�ng f�r dina inbyggare, och dina f�rd�rvare skola vara l�ngt borta.
49	20	Den tid stundar, d� du skall f� h�ra s�gas av barnen som f�ddes under din barnl�shet: �Platsen �r mig f�r tr�ng, giv rum, s� att jag kan bo h�r.�
49	21	D� skall du s�ga i ditt hj�rta: �Vem har f�tt dessa �t mig? Jag var ju barnl�s och ofruktsam, landsflyktig och f�rdriven; vem har d� fostrat dessa? Se, jag var l�mnad ensam kvar; varifr�n komma d� dessa?�
49	22	S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken �t folken och resa upp mitt baner till tecken �t folkslagen; d� skola de b�ra dina s�ner hit i sin famn och f�ra dina d�ttrar fram p� sina axlar.
49	23	Och konungar skola vara dina barns v�rdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned inf�r dig med ansiktet mot jorden och slicka dina f�tters stoft. Och du skall f�rnimma, att jag �r HERREN och att de som f�rbida mig icke komma p� skam.
49	24	Kan man taga ifr�n hj�lten hans byte eller rycka f�ngarna ifr�n den som har segerns r�tt?
49	25	Och om �n s� vore, s�ger HERREN, om man �n kunde taga ifr�n hj�lten hans f�ngar och rycka bytet ur den v�ldiges hand, s� skulle jag dock sj�lv st� emot dina motst�ndare, och sj�lv skulle jag fr�lsa dina barn.
49	26	Ja, jag skall tvinga dina f�rtryckare att �ta sitt eget k�tt, och av sitt eget blod skola de bliva druckna s�som av druvsaft. Och allt k�tt skall d� f�rnimma, att jag, HERREN, �r din fr�lsare och att den Starke i Jakob �r din f�rlossare.
50	1	S� s�ger HERREN: Var �r eder moders skiljebrev, det, varmed jag skulle hava f�rskjutit henne? Eller finnes bland mina borgen�rer n�gon som jag har s�lt eder �t? Nej, genom edra missg�rningar bleven I s�lda, och f�r edra �vertr�delsers skull blev eder moder f�rskjuten.
50	2	Varf�r var ingen tillst�des, n�r jag kom? Varf�r svarade ingen, n�r jag ropade? Har d� min arm blivit f�r kort, s� att den ej kan f�rlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hj�lpa? Med min n�pst uttorkar jag ju havet, och str�mmarna g�r jag till torrt land, s� att fiskarna ruttna och d� av t�rst, eftersom vattnet �r borta;
50	3	sj�lva himmelen kl�der jag i m�rker och giver den sorgdr�kt att b�ra.
50	4	Herren, HERREN har givit mig en tunga med l�rdom, s� att jag f�rst�r att genom mina ord hugsvala den tr�tte; han v�cker var morgon mitt �ra, han v�cker det till att h�ra p� l�rjunges�tt.
50	5	Ja, Herren, HERREN har �ppnat mitt �ra, och jag har ej varit genstr�vig, jag har ej vikit tillbaka.
50	6	Jag h�ll fram min rygg �t dem som slogo mig och mina kinder �t dem som ryckte mig i sk�gget; jag skylde icke mitt ansikte mot sm�delse och spott.
50	7	Men Herren, HERREN hj�lper mig, d�rf�r k�nde jag ej sm�delsen, d�rf�r gjorde jag min panna h�rd s�som sten; jag visste ju, att jag ej skulle komma p� skam.
50	8	Den som d�mer mig fri �r n�ra, vem vill d� g� till r�tta med mig? M� han tr�da fram j�mte mig. Vem vill vara min anklagare? M� han komma hit till mig.
50	9	Se, Herren, HERREN hj�lper mig; vem vill d� d�ma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla s�nder s�som en kl�dnad; mal skall f�rt�ra dem.
50	10	Vem bland eder, som fruktar HERREN och h�r hans tj�nares r�st? Om han �n vandrar i m�rkret och icke ser n�gon ljusning, s� f�rtr�ste han dock p� HERRENS namn och st�dje sig vid sin Gud.
50	11	Men se, I alla som t�nden upp en brand och v�pnen eder med gl�dande pilar, I hemfallen sj�lva �t l�gorna fr�n eder brand och �t pilarna som I haven ant�nt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga.
51	1	H�ren p� mig, I som faren efter r�ttf�rdighet, I som s�ken HERREN. Sk�den p� klippan, ur vilken I �ren uthuggna, och p� gruvan, ur vilken I haven framh�mtats:
51	2	ja, sk�den p� Abraham, eder fader, och p� Sara som f�dde eder. Ty n�r han �nnu var ensam, kallade jag honom och v�lsignade honom och f�r�kade honom.
51	3	Ja, HERREN skall varkunna sig �ver Sion, han skall varkunna sig �ver alla dess ruiner; han g�r dess �ken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustg�rd. Fr�jd och gl�dje skall h�ras d�rinne, tacks�gelse och lovs�ngs ljud.
51	4	Akta p� mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty fr�n mig skall lag utg�, och min r�tt skall jag s�tta till ett ljus f�r folken.
51	5	Min r�ttf�rdighet �r n�ra, min fr�lsning g�r fram, och mina armar skola skaffa r�tt bland folken; havsl�nderna bida efter mig och hoppas p� min arm.
51	6	Lyften upp edra �gon till himmelen, sk�den ock p� jorden h�rnere: se, himmelen skall uppl�sa sig s�som r�k och jorden n�tas ut s�som en kl�dnad, och dess inbyggare skola d� s�som mygg; men min fr�lsning f�rbliver evinnerligen, och min r�ttf�rdighet varder icke om intet.
51	7	H�ren p� mig, I som k�nnen r�ttf�rdigheten, du folk, som b�r min lag i ditt hj�rta; Frukten icke f�r m�nniskors sm�delser och varen ej f�rf�rade f�r deras h�n.
51	8	Ty mal skall f�rt�ra dem s�som en kl�dnad, och mott skall f�rt�ra dem s�som ull; men min r�ttf�rdighet f�rbliver evinnerligen och min fr�lsning ifr�n sl�kte till sl�kte.
51	9	Vakna upp, vakna upp, kl�d dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp s�som i forna dagar, i f�rg�ngna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken?
51	10	Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en v�g, d�r ett fr�lsat folk kunde g� fram?
51	11	Ja, HERRENS f�rlossade skola v�nda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gl�dje skall kr�na deras huvuden, fr�jd och gl�dje skola de undf�, sorg och suckan skola fly bort.
51	12	Jag, jag �r den som tr�star eder. Vem �r d� du, att du fruktar f�r d�dliga m�nniskor, f�r m�nniskobarn som bliva s�som torrt gr�s?
51	13	Och d�rvid f�rg�ter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utsp�nt himmelen och lagt jordens grund. Ja, best�ndigt, dagen igenom, f�rskr�ckes du f�r f�rtryckarens vrede, s�som stode han just redo till att f�rd�rva. Men vad bliver v�l av f�rtryckarens vrede?
51	14	Snart skall den fj�ttrade l�sas ur sitt tv�ng; han skall icke d� och hemfalla �t graven, ej heller skall han lida brist p� br�d.
51	15	ty jag �r HERREN, din Gud, han som r�r upp havet, s� att dess b�ljor brusa, han vilkens namn �r HERREN Sebaot;
51	16	och jag har lagt mina ord i din mun och �vert�ckt dig med min hands skugga f�r att plantera en himmel och grunda en jord och f�r att s�ga till Sion: Du �r mitt folk.
51	17	Vakna upp, vakna upp, st� upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har f�tt att dricka hans vredes b�gare, ja, du som har t�mt berusningens kalk till sista droppen.
51	18	Bland alla de s�ner hon hade f�tt fanns ingen som ledde henne, bland alla de s�ner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen.
51	19	Dubbel �r den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? H�r �r f�r�delse och f�rst�ring, hunger och sv�rd. Huru skall jag tr�sta dig?
51	20	Dina s�ner f�rsm�ktade, de l�go vid alla gath�rn, lika antiloper i j�garens garn, drabbade i fullt m�tt av HERRENS vrede, av din Guds n�pst.
51	21	D�rf�r m� du h�ra detta, du arma, som �r drucken, fast�n icke av vin:
51	22	S� s�ger HERREN, som �r din Herre, och din Gud, som utf�r sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens b�gare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka.
51	23	Och jag s�tter den i dina pl�gares hand, deras som sade till dig: �Fall ned, s� att vi f� g� fram �ver dig�; och s� n�dgades du g�ra din rygg likasom till en mark och till en gata f�r dem som gingo d�r fram.
52	1	Vakna upp, vakna upp, ikl�d dig din makt, o Sion; ikl�d dig din h�gtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.
52	2	Skaka stoftet av dig, st� upp och intag din plats, Jerusalem; l�s banden fr�n din hals, du f�ngna dotter Sion.
52	3	Ty s� s�ger HERREN: I haven blivit s�lda f�r intet; s� skolen I ock utan penningar bliva l�sk�pta.
52	4	Ja, s� s�ger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde d�r s�som fr�mlingar; sedan f�rtryckte Assur dem utan all r�tt.
52	5	Och vad skall jag nu g�ra h�r, s�ger HERREN, nu d� man har f�rt bort mitt folk utan sak, nu d� dess tyranner s� skr�na, s�ger HERREN, och mitt namn best�ndigt, dagen igenom, varder sm�dat?
52	6	Jo, just d�rf�r skall mitt folk f� l�ra k�nna mitt namn, just d�rf�r skall det f�rnimma p� den dagen, att jag �r den som talar; ja, se h�r �r jag.
52	7	Huru ljuvliga �ro icke gl�djebudb�rarens fotsteg, n�r han kommer �ver bergen f�r att f�rkunna frid och framb�ra gott budskap och f�rkunna fr�lsning, i det han s�ger till Sion: �Din Gud �r nu konung!�
52	8	H�r, huru dina v�ktare upph�va sin r�st och jubla allasammans, ty de se f�r sina �gon, huru HERREN v�nder tillbaka till Sion.
52	9	Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tr�star sitt folk, han f�rlossar Israel.
52	10	HERREN blottar sin heliga arm inf�r alla hedningars �gon, och alla jordens �ndar f� se v�r Guds fr�lsning.
52	11	Bort, bort, dragen ut d�rifr�n, kommen icke vid det orent �r; dragen ut ifr�n henne, renen eder, I som b�ren HERRENS k�rl.
52	12	Se, I beh�ven icke draga ut med hast, icke vandra bort s�som flyktingar, ty HERREN g�r framf�r eder, och Israels Gud slutar edert t�g. Jesaja, 53 Kapitlet Herrens tj�nares lidande och f�rh�rligande.
52	13	Se, min tj�nare skall hava framg�ng; han skall bliva upph�jd och stor och h�gt uppsatt.
52	14	S�som m�nga h�pnade �ver honom, d�rf�r att hans utseende var vanst�llt mer �n andra m�nniskors och hans gestalt oansenligare �n andra m�nniskobarns,
52	15	s� skall han ock v�cka f�rundran hos m�nga folk; ja, konungar skola f�rstummas i f�rundran �ver honom. Ty vad aldrig har varit f�rt�ljt f�r dem, det f� de se, och vad de aldrig hava h�rt, det f� de f�rnimma.
53	1	Men vem trodde, vad som predikades f�r oss, och f�r vem var HERRENS arm uppenbar?
53	2	Han sk�t upp s�som en ringa telning inf�r honom, s�som ett rotskott ur f�rtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller f�gring; n�r vi s�go p� honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
53	3	F�raktat var han och �vergiven av m�nniskor, en sm�rtornas man och f�rtrogen med krankhet; han var s�som en, f�r vilken man skyler sitt ansikte, s� f�raktat, att vi h�llo honom f�r intet.
53	4	Men det var v�ra krankheter han bar, v�ra sm�rtor, dem lade han p� sig, medan vi h�llo honom f�r att vara hems�kt, tuktad av Gud och pinad.
53	5	Ja, han var sargad f�r v�ra �vertr�delsers skull och slagen f�r v�ra missg�rningars skull; n�psten var lagd p� honom, f�r att vi skulle f� frid, och genom hans s�r bliva vi helade.
53	6	Vi gingo alla vilse s�som f�r, var och en av oss ville vandra sin egen v�g, men HERREN l�t allas v�r missg�rning drabba honom.
53	7	Han blev pl�gad, fast�n han �dmjukade sig och icke �ppnade sin mun, lik ett lamm, som f�res bort att slaktas, och lik ett f�r, som �r tyst inf�r dem som klippa det ja, han �ppnade icke sin mun.
53	8	Undan v�ld och dom blev han borttagen, men vem i hans sl�kte bet�nker detta? Ja, han rycktes bort ifr�n de levandes land, och f�r mitt folks �vertr�delses skull kom pl�ga �ver honom.
53	9	Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han f�rst, n�r han var d�d fast�n han ingen or�tt hade gjort och fast�n svek icke fanns i hans mun.
53	10	Det behagade HERREN att sl� honom med krankhet: om hans liv s� bleve ett skuldoffer, d� skulle han f� se avkomlingar och l�nge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framg�ng.
53	11	Ja, av den vederm�da hans sj�l har utst�tt skall han se frukt och s� bliva m�ttad; genom sin kunskap skall han g�ra m�nga r�ttf�rdiga, han, den r�ttf�rdige, min tj�nare, i det han b�r deras missg�rningar.
53	12	D�rf�r skall jag tillskifta honom hans lott bland de m�nga, och med talrika skaror skall han f� utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i d�den och blev r�knad bland �vertr�dare, han som bar m�ngas synder och bad f�r �vertr�darna.
54	1	Jubla, du ofruktsamma, du som icke har f�tt barn; brist ut i jubel och ropa av fr�jd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava m�nga barn, flera �n den som har man, s�ger HERREN.
54	2	Vidga ut platsen f�r ditt tj�ll, l�t sp�nna ut t�ltet, under vilket du bor, och spar icke; f�rl�ng dina t�ltstreck och g�r dina t�ltpluggar fastare.
54	3	Ty du skall utbreda dig b�de �t h�ger och v�nster, och dina avkomlingar skola taga hedningarnas l�nder i besittning och �ter befolka �delagda st�der.
54	4	Frukta icke, ty du skall ej komma p� skam; blygs icke, ty du skall ej varda utsk�md. Nej, du skall f� f�rg�ta din ungdoms skam, och ditt �nkest�nds sm�lek skall du icke mer komma ih�g.
54	5	Ty den som har skapat dig �r din man, han vilkens namn �r HERREN Sebaot; och Israels Helige �r din f�rlossare, han som kallas hela jordens Gud.
54	6	Ty s�som en �vergiven kvinna i hj�rtesorg kallades du av HERREN. Sin ungdomsbrud, vill n�gon f�rskjuta henne? s�ger din Gud.
54	7	Ett litet �gonblick �vergav jag dig, men i stor barmh�rtighet vill jag �ter f�rsamla dig.
54	8	I min f�rt�rnelses �versvall dolde jag ett �gonblick mitt ansikte f�r dig, men med evig n�d vill jag nu f�rbarma mig �ver dig, s�ger HERREN, din f�rlossare.
54	9	Ty s�som jag gjorde vid Noas flod, s� g�r jag ock nu: s�som jag d� svor, att Noas flod icke mer skulle komma �ver jorden, s� sv�r jag ock nu, att jag icke mer skall f�rt�rnas p� dig eller n�psa dig.
54	10	Ja, om �n bergen vika bort och h�jderna vackla, s� skall min n�d icke vika ifr�n dig och mitt fridsf�rbund icke vackla, s�ger HERREN; din f�rbarmare.
54	11	Du arma, som har blivit s� hems�kt av stormar utan att f� n�gon tr�st, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer,
54	12	jag vill g�ra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av �dla stenar.
54	13	Och dina barn skola alla bliva HERRENS l�rjungar, och stor frid skola dina barn d� hava.
54	14	Genom r�ttf�rdighet skall du bliva bef�st. All tanke p� f�rtryck vare fj�rran ifr�n dig, ty du skall intet hava att frukta, och all tanke p� f�rd�rv, ty s�dant skall icke nalkas dig.
54	15	Om man d� rotar sig samman till anfall, s� kommer det ingalunda fr�n mig; och vilka de �n �ro, som rota sig samman mot dig, s� skola de falla f�r dig.
54	16	Se, jag �r den som skapar smeden, vilken bl�ser upp kolelden och s� frambringar ett vapen, s�dant han vill g�ra det; men jag �r ock den som skapar f�rd�rvaren, vilken f�rst�r det.
54	17	Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava n�gon lycka; var tunga, som upph�ver sig f�r att g� till r�tta med dig, skall du f� domf�lld. Detta �r HERRENS tj�nares arvedel, den r�tt de skola undf� av mig, s�ger HERREN.
55	1	Upp, alla I som �ren t�rstiga, kommen hit och f�n vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och h�mten s�d och �ten. Ja, kommen hit och h�mten s�d utan penningar och f�r intet b�de vin och mj�lk.
55	2	Varf�r given I ut penningar f�r det som ej �r br�d och edert f�rv�rv f�r det som icke kan m�tta? H�ren p� mig, s� skolen I f� �ta det gott �r och f�rn�ja eder med feta r�tter.
55	3	B�jen edra �ron hit och kommen till mig; h�ren, s� f�r eder sj�l leva. Jag vill sluta med eder ett evigt f�rbund: att I skolen undf� all den trofasta n�d jag har lovat David.
55	4	Se, honom har jag satt till ett vittne f�r folken, till en furste och h�vding f�r folken.
55	5	Ja, du skall kalla p� folkslag som du icke k�nner, och folkslag, som icke k�nna dig, skola hasta till dig f�r HERRENS, din Guds, skull, f�r Israels Heliges skull, n�r han f�rh�rligar dig.
55	6	S�ken HERREN, medan han l�ter sig finnas; �kallen honom, medan han �r n�ra.
55	7	Den ogudaktige �vergive sin v�g och den or�ttf�rdige sina tankar och v�nde om till HERREN, s� skall han f�rbarma sig �ver honom, och till v�r Gud, ty han skall besk�ra mycken f�rl�telse.
55	8	Se, mina tankar �ro icke edra tankar, och edra v�gar �ro icke mina v�gar, s�ger HERREN.
55	9	Nej, s� mycket som himmelen �r h�gre �n jorden, s� mycket �ro ock mina v�gar h�gre �n edra v�gar och mina tankar h�gre �n edra tankar.
55	10	Ty likasom regnet och sn�n faller ifr�n himmelen och icke v�nder tillbaka dit igen, f�rr�n det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och b�rande, s� att den giver s�d till att s� och br�d till att �ta,
55	11	s� skall det ock vara med ordet som utg�r ur min mun; det skall icke v�nda tillbaka till mig f�f�ngt utan att hava verkat, vad jag vill, och utf�rt det, vartill jag hade s�nt ut det.
55	12	Ty med gl�dje skolen I draga ut, och i frid skolen I f�ras �stad. Bergen och h�jderna skola brista ut i jubel, d�r I g�n fram, och alla tr�d p� marken skola klappa i h�nderna.
55	13	D�r t�rnsn�r nu finnas skola cypresser v�xa upp, och d�r n�sslor st� skall myrten uppv�xa. Och detta skall bliva HERREN till �ra och ett evigt tecken, som ej skall pl�nas ut.
56	1	S� s�ger HERREN: Akten p� vad r�tt �r och �ven r�ttf�rdighet, ty min fr�lsning kommer snart, och snart bliver min r�ttf�rdighet uppenbarad.
56	2	S�ll �r den m�nniska, som g�r detta, den m�nniskoson, som st�r fast d�rvid, den som h�ller sabbaten, s� att han icke ohelgar den, och den som avh�ller sin hand fr�n att g�ra n�got ont.
56	3	Fr�mlingen, som har slutit sig till HERREN, m� icke s�ga s�: �S�kert skall HERREN avskilja mig fr�n sitt folk.� Ej heller m� den sn�pte s�ga: �Se, jag �r ett f�rtorkat tr�d.�
56	4	Ty s� s�ger HERREN: De sn�pta, som h�lla mina sabbater och utv�lja det mig behagar och st� fast vid mitt f�rbund,
56	5	�t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en �minnelse och ett namn, en v�lsignelse, som �r f�rmer �n s�ner och d�ttrar; jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat.
56	6	Och fr�mlingarna, som hava slutit sig till HERREN f�r att tj�na honom och f�r att �lska HERRENS namn och s� vara hans tj�nare, alla som h�lla sabbaten, s� att de icke ohelga den, och som st� fast vid mitt f�rbund,
56	7	dem skall jag l�ta komma till mitt heliga berg och giva dem gl�dje i mitt b�nehus, och deras br�nnoffer och slaktoffer skola vara mig v�lbehagliga p� mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett b�nehus f�r alla folk.
56	8	S� s�ger Herren, HERREN, han som f�rsamlar de f�rdrivna av Israel: Jag skall f�rsamla �nnu flera till honom, ut�ver dem som redan �ro f�rsamlade till honom.
56	9	I alla djur p� marken, kommen och �ten, ja, I alla skogens djur.
56	10	V�ktarna h�r �ro allasammans blinda, de hava intet f�rst�nd; de �ro allasammans stumma hundar, som icke kunna sk�lla; de ligga och dr�mma och vilja g�rna slumra.
56	11	Men de hundarna �ro ock glupska och kunna ej bliva m�tta. Ja, s�dana m�nniskor �ro herdar, dessa som intet kunna f�rst�! De vilja allasammans vandra sin egen v�g; var och en s�ker sin egen vinning, alla, s� m�nga de �ro.
56	12	�Kommen, jag skall h�mta vin, och s� skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en �verm�ttan h�rlig dag!�
57	1	Den r�ttf�rdige f�rg�s, och ingen finnes, som t�nker d�rp�; fromma m�nniskor ryckas bort, utan att n�gon l�gger m�rke d�rtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den r�ttf�rdige bort
57	2	och g�r d� in i friden; de som hava vandrat sin v�g r�tt fram f� ro i sina vilorum.
57	3	Men tr�den fram hit, I s�ner av teckentyderskor, I barn av �ktenskapsbrytare och sk�kor.
57	4	�ver vem g�ren I eder lustiga? Mot vem sp�rren I upp munnen och r�cken I ut tungan? Sannerligen, I �ren �vertr�delsens barn, en l�gnens avf�da,
57	5	I som uppt�ndens av br�nad vid terebinterna, ja, under alla gr�na tr�d, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.
57	6	Stenarna i din dal har du till din del, de, just de �ro din lott; ocks� �t dem utgjuter du drickoffer och framb�r du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid s�dant?
57	7	P� h�ga och stora berg redde du dig l�ger; ocks� upp p� s�dana begav du dig f�r att offra slaktoffer.
57	8	Och bakom d�rren och d�rrposten satte du ditt m�rke. Du �vergav mig; du kl�dde av dig och besteg ditt l�ger och beredde plats d�r. Du gjorde upp med dem, g�rna delade du l�ger med dem vid f�rsta vink du s�g.
57	9	Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina m�nga salvor; du s�nde dina budb�rare till fj�rran land, ja, �nda ned till d�dsriket.
57	10	Om du �n blev tr�tt av din l�nga f�rd, sade du dock icke: �F�rg�ves!� S� l�nge du kunde r�ra din hand, mattades du icke.
57	11	F�r vem r�ddes och fruktade du d�, eftersom du var s� trol�s och eftersom du icke t�nkte p� mig och ej ville akta p�? �r det icke s�: eftersom jag har tegat, och det sedan l�nge, d�rf�r fruktar du mig icke?
57	12	Men jag skall visa, huru det �r med din r�ttf�rdighet och med dina verk, de skola icke hj�lpa dig.
57	13	N�r du ropar, d� m� ditt avgudaf�lje r�dda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fl�kt f�ra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall f� landet till arvedel och f� besitta mitt heliga berg.
57	14	Ja, det skall heta: �Banen v�g, banen och bereden v�g; skaffen bort st�testenarna fr�n mitt folks v�g.�
57	15	Ty s� s�ger den h�ge och upph�jde, han som tronar till evig tid och heter �den Helige�: Jag bor i helighet uppe i h�jden, men ock hos den som �r f�rkrossad och har en �dmjuk ande; ty jag vill giva liv �t de �dmjukas ande och liv �t de f�rkrossades hj�rtan.
57	16	Ja, jag vill icke evinnerligen g� till r�tta och icke st�ndigt f�rt�rnas; eljest skulle deras ande f�rsm�kta inf�r mig, de sj�lar, som jag sj�lv har skapat.
57	17	F�r hans girighetssynd f�rt�rnades jag; jag slog honom, och i min f�rt�rnelse h�ll jag mig dold. Men i sin avf�llighet fortfor han att vandra p� sitt hj�rtas v�g.
57	18	Hans v�gar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans s�rjande tr�st.
57	19	Jag skall skapa frukt ifr�n hans l�ppar. Frid �ver dem som �ro fj�rran och frid �ver dem som �ro n�ra! s�ger HERREN; jag skall hela honom.
57	20	Men de ogudaktiga �ro s�som ett uppr�rt hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars v�gor r�ra upp dy och orenlighet.
57	21	De ogudaktiga hava ingen frid, s�ger min Gud.
58	1	Ropa med full hals utan �terh�ll, h�v upp din r�st s�som en basun och f�rkunna f�r mitt folk deras �vertr�delse, f�r Jakobs hus deras synder.
58	2	V�l s�ka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina v�gar. S�som vore de ett folk, som �vade r�ttf�rdighet och icke �verg�ve sin Guds r�tt, s� fr�ga de mig om r�ttf�rdighetens r�tter och vilja, att Gud skall komma till dem:
58	3	�Vartill gagnar det, att vi fasta, n�r du icke ser det, vartill, att vi sp�ka oss, n�r du icke m�rker det?� Men se, p� edra fastedagar sk�ten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott p�.
58	4	Och se, I h�llen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudl�sa n�var. I h�llen icke mer fasta p� s�dant s�tt, att I kunnen g�ra eder r�st h�rd i h�jden.
58	5	Skulle detta vara en fasta, s�dan som jag vill hava? Skulle detta vara en r�tt sp�kningsdag? Att man h�nger med huvudet s�som ett s�vstr� och s�tter sig i s�ck och aska, vill du kalla s�dant att h�lla fasta, att fira en dag till HERRENS behag?
58	6	Nej, detta �r den fasta, som jag vill hava: att I lossen or�ttf�rdiga bojor och l�sen okets band, att I given de f�rtryckta fria och krossen s�nder alla ok,
58	7	ja, att du bryter ditt br�d �t den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla h�rb�rge att du kl�der den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan f�r den som �r ditt k�tt och blod.
58	8	D� skall ljus bryta fram f�r dig s�som en morgonrodnad, och dina s�r skola l�kas med hast, och din r�tt skall d� g� framf�r dig och HERRENS h�rlighet f�lja dina sp�r.
58	9	D� skall HERREN svara, n�r du �kallar honom; n�r du ropar, skall han s�ga: �Se, h�r �r jag.� Om hos dig icke f�r finnas n�gon som p�l�gger ok och pekar finger och talar, vad f�rd�rvligt �r,
58	10	om du delar med dig av din n�dtorft �t den hungrige och m�ttar den som �r i betryck, d� skall ljus g� upp f�r dig i m�rkret, och din natt skall bliva lik middagens sken.
58	11	Och HERREN skall leda dig best�ndigt; han skall m�tta dig mitt i �demarken och giva styrka �t benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik tr�dg�rd och likna ett k�llspr�ng, vars vatten aldrig tryter.
58	12	Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna, du skall �ter uppr�tta grundvalar ifr�n forna sl�kten; och du skall kallas �han som murar igen revor�, �han som �terst�ller stigar, s� att man kan bo i landet.�
58	13	Om du �r varsam med din fot p� sabbaten, s� att du icke p� min heliga dag utf�r dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och HERRENS helgdag en �redag, ja, om du �rar den, s� att du icke g�r dina egna v�gar eller sk�ter dina sysslor eller talar tomma ord,
58	14	d� skall du finna din lust i HERREN, och jag skall f�ra dig fram �ver landets h�jder och giva dig till n�ring din fader Jakobs arvedel. Ja, s� har HERRENS mun talat.
59	1	Se, HERRENS arm �r icke f�r kort, s� att han ej kan fr�lsa, och hans �ra �r icke tillslutet, s� att han ej kan h�ra.
59	2	Nej, det �r edra missg�rningar, som skilja eder och eder Gud fr�n varandra, och edra synder d�lja hans ansikte f�r eder, s� att han icke h�r eder.
59	3	Ty edra h�nder �ro fl�ckade av blod och edra fingrar av missg�rning, edra l�ppar tala l�gn, och eder tunga framb�r or�ttf�rdighet.
59	4	Ingen h�jer sin r�st i r�ttf�rdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till r�tten h�r. De f�rtr�sta p� idel tomhet, de tala falskhet, de g� havande med olycka och f�da f�rd�rv.
59	5	De kl�cka ut basilisk�gg och v�va spindeln�t. Om n�gon �ter av deras �gg, s� d�r han, och trampas ett s�dant s�nder, s� kommer en huggorm ut.
59	6	Deras spindeln�t duga icke till kl�der, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk �ro f�rd�rvliga verk, och v�ldsg�rningar �va deras h�nder.
59	7	Deras f�tter hasta till vad ont �r och �ro snara, n�r det g�ller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar �ro f�rd�rvliga tankar, f�r�delse och f�rst�ring �r p� deras v�gar.
59	8	Fridens v�g k�nna de icke, och r�tten f�ljer ej i deras sp�r; de g� krokiga stigar, och ingen som vandrar s� vet, vad frid �r.
59	9	D�rf�r �r r�tten fj�rran ifr�n oss, och r�ttf�rdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, m�rker r�der, efter solsken, men vi f� vandra i djupaste natt.
59	10	Vi m�ste famla utefter v�ggen s�som blinda, famla, s�som hade vi inga �gon; vi stappla mitt p� dagen, s�som vore det skymning, mitt i v�r fulla kraft �ro vi s�som d�da.
59	11	Vi brumma allasammans s�som bj�rnar och sucka alltj�mt s�som duvor; vi bida efter r�tten, men den kommer icke, efter fr�lsningen, men den �r fj�rran ifr�n oss.
59	12	Ty m�nga �ro v�ra �vertr�delser inf�r dig, och v�ra synder vittna emot oss; ja, v�ra �vertr�delser hava vi f�r v�ra �gon, och v�ra missg�rningar k�nna vi.
59	13	Genom �vertr�delse och f�rnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifr�n v�r Gud; vi hava talat f�rtryck och avf�llighet, l�gnl�ror hava vi f�rkunnat och h�mtat fram ur v�ra hj�rtan.
59	14	R�tten tr�nges tillbaka, och r�ttf�rdigheten st�r l�ngt borta, ja, sanningen vacklar p� torget, och vad r�tt �r kan ej komma fram.
59	15	S� m�ste sanningen h�lla sig undan, och den som v�nde sig ifr�n det onda blev plundrad. Detta s�g HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns n�gon r�tt.
59	16	Och han s�g, att ingen tr�dde fram; han f�rundrade sig �ver att ingen grep in. D� hj�lpte honom hans egen arm, och hans r�ttf�rdighet underst�dde honom.
59	17	Och han kl�dde sig i r�ttf�rdighet s�som i ett pansar och satte fr�lsningens hj�lm p� sitt huvud; han kl�dde sig i h�mndens dr�kt s�som i en livkl�dnad och h�ljde sig i nit�lskan s�som i en mantel.
59	18	Efter deras g�rningar skall han nu vederg�lla dem; vrede skall han l�ta komma �ver sina ov�nner och �ver sina fiender l�nen f�r vad de hava gjort; ja, havsl�nderna skall han vederg�lla, vad de hava gjort.
59	19	S� skall HERRENS namn bliva fruktat i v�ster och hans h�rlighet, d�r solen g�r upp. N�r fienden bryter fram lik en str�m, skall HERRENS andedr�kt f�rjaga honom.
59	20	Men s�som en f�rlossare kommer HERREN f�r Sion och f�r dem i Jakob, som omv�nda sig fr�n sin �vertr�delse, s�ger HERREN.
59	21	Och detta �r det f�rbund, som jag � min sida g�r med dem, s�ger HERREN: min Ande, som �r �ver dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun fr�n nu och till evig tid, s�ger HERREN.
60	1	St� upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS h�rlighet g�r upp �ver dig.
60	2	Se, m�rker �vert�cker jorden och t�cken folken, men �ver dig uppg�r HERREN, och hans h�rlighet uppenbaras �ver dig.
60	3	Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som g�r upp �ver dig.
60	4	Lyft upp dina �gon och se dig omkring: alla komma f�rsamlade till dig; dina s�ner komma fj�rran ifr�n, och dina d�ttrar b�ras fram p� armen.
60	5	D�, vid den synen skall du str�la av fr�jd, och ditt hj�rta skall b�va och vidga sig; ty havets rikedomar skola f�ras till dig, och folkens skatter skola falla dig till.
60	6	Skaror av kameler skola �vert�cka dig, kamelf�lar fr�n Midjan och Efa; fr�n Saba skola de alla komma, guld och r�kelse skola de b�ra och skola f�rkunna HERRENS lov.
60	7	Alla Kedars hjordar skola f�rsamlas till dig, Nebajots v�durar skola vara dig till tj�nst. Mig till v�lbehag skola de offras p� mitt altare, och min h�rlighets hus skall jag s� f�rh�rliga.
60	8	Vilka �ro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag?
60	9	Se, havsl�nderna bida efter mig, och fr�mst komma Tarsis' skepp; de vilja f�ra dina s�ner hem ifr�n fj�rran land, och de hava med sig silver och guld �t HERRENS, din Guds, namn, �t Israels Helige, ty han f�rh�rligar dig.
60	10	Och fr�mlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betj�na dig. Ty v�l har jag slagit dig i min f�rt�rnelse, men i min n�d f�rbarmar jag mig nu �ver dig.
60	11	Och dina portar skola h�llas �ppna best�ndigt, varken dag eller natt skola de st�ngas, s� att folkens skatter kunna f�ras in i dig, med deras konungar i hyllningst�get.
60	12	Ty det folk eller rike, som ej vill tj�na dig, skall f�rg�s; ja, s�dana folk skola i grund f�rg�ras.
60	13	Libanons h�rlighet skall komma till dig, b�de cypress och alm och buxbom, f�r att pryda platsen, d�r min helgedom �r; ty den plats, d�r mina f�tter st�, vill jag g�ra �rad.
60	14	Och bugande skola dina f�rtryckares s�ner komma till dig, och dina f�raktare skola allasammans falla ned f�r dina f�tter. Och man skall kalla dig �HERRENS stad�, �Israels Heliges Sion�.
60	15	I st�llet f�r att du var �vergiven och hatad, s� att ingen ville taga v�gen genom dig, skall jag g�ra dig till en h�rlighetens boning evinnerligen och till en fr�jdeort ifr�n sl�kte till sl�kte.
60	16	Och du skall dia folkens mj�lk, ja, konungabr�st skall du dia; och du skall f�rnimma, att jag, HERREN, �r din fr�lsare och att den Starke i Jakob �r din f�rlossare.
60	17	Jag skall l�ta guld komma i st�llet f�r koppar och l�ta silver komma i st�llet f�r j�rn och koppar i st�llet f�r tr� och j�rn i st�llet f�r sten. Och jag vill s�tta frid till din �verhet och r�ttf�rdighet till din beh�rskare.
60	18	Man skall icke mer h�ra talas om v�ld i ditt land, om �del�ggelse och f�rst�ring inom dina gr�nser, utan du skall kalla dina murar f�r �fr�lsning� och dina portar f�r �lovs�ng�.
60	19	Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och m�nen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din h�rlighet.
60	20	Din sol skall d� icke mer g� ned och din m�ne icke mer taga av; ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en �nde.
60	21	Och i ditt folk skola alla vara r�ttf�rdiga, evinnerligen skola de besitta landet; de �ro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina h�nder, som jag vill f�rh�rliga mig med.
60	22	Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag �r HERREN; n�r tiden �r inne, skall jag med hast fullborda detta.
61	1	Herrens, HERRENS Ande �r �ver mig, ty HERREN har smort mig till att f�rkunna gl�djens budskap f�r de �dmjuka; han har s�nt mig till att l�ka dem som hava ett f�rkrossat hj�rta, till att predika frihet f�r de f�ngna och f�rlossning f�r de bundna,
61	2	till att predika ett n�dens �r fr�n HERREN och en h�mndens dag fr�n v�r Gud, en dag, d� han skall tr�sta alla s�rjande,
61	3	d� han skall l�ta de s�rjande i Sion f� huvudprydnad i st�llet f�r aska, gl�djeolja i st�llet f�r sorg, h�gtidskl�der i st�llet f�r en bedr�vad ande; och de skola kallas �r�ttf�rdighetens terebinter�, �HERRENS plantering, som han vill f�rh�rliga sig med�.
61	4	Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och uppr�tta f�rf�dernas �deplatser; de skola �terst�lla de f�r�dda st�derna, de platser, som hava legat �de sl�kte efter sl�kte.
61	5	Fr�mlingar skola st� redo att f�ra edra hjordar i bet, och utl�nningar skola bruka �t eder �krar och ving�rdar.
61	6	Men I skolen heta HERRENS pr�ster, och man skall kalla eder v�r Guds tj�nare; I skolen f� njuta av folkens skatter, och deras h�rlighet skall �verg� till eder.
61	7	F�r eder skam skolen I f� dubbelt igen, och de som ledo sm�lek skola nu jubla �ver sin del. S� skola de f� dubbelt att besitta i sitt land; evig gl�dje skola de undf�.
61	8	Ty jag, HERREN, �lskar, vad r�tt �r, och hatar or�ttf�rdigt rov; och jag skall giva dem deras l�n i trofasthet och sluta ett evigt f�rbund med dem.
61	9	Och deras sl�kte skall bliva k�nt bland folken och deras avkomma bland folkslagen; alla som se dem skola m�rka p� dem, att de �ro ett sl�kte, som HERREN har v�lsignat.
61	10	Jag gl�der mig storligen i HERREN, och min sj�l fr�jdar sig i min Gud, ty han har ikl�tt mig fr�lsningens kl�dnad och h�ljt mig i r�ttf�rdighetens mantel, likasom n�r en brudgum s�tter h�gtidsbindeln p� sitt huvud eller likasom n�r en brud pryder sig med sina smycken.
61	11	Ty likasom jorden l�ter sina v�xter spira fram och en tr�dg�rd sin s�dd v�xa upp, s� skall Herren, HERREN l�ta r�ttf�rdighet uppv�xa och lovs�ng inf�r alla folk.
62	1	F�r Sions skull vill jag icke tiga, och f�r Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, f�rr�n dess r�tt g�r upp s�som solens sken och dess fr�lsning lyser s�som ett brinnande bloss.
62	2	Och folken skola se din r�tt och alla konungar din h�rlighet; och du skall f� ett nytt namn, som HERRENS mun skall best�mma.
62	3	S� skall du vara en h�rlig krona i HERRENS hand, en konungslig huvudbindel i din Guds hand.
62	4	Du skall icke mer kallas �den �vergivna�, ej heller skall ditt land mer kallas ��demark�, utan du skall f� heta �hon som jag har min lust i�, och ditt land skall f� heta ��kta hustrun�; ty HERREN har sin lust i dig, och ditt land har f�tt sin �kta man.
62	5	Ty s�som n�r en ung man bliver en jungrus �kta herre, s� skola dina barn bliva dina �kta herrar, och s�som en brudgum fr�jdar sig �ver sin brud, s� skall din Gud fr�jda sig �ver dig.
62	6	P� dina murar, Jerusalem, har jag st�llt v�ktare; varken dag eller natt f� de n�gonsin tystna. I som skolen ropa till HERREN, given eder ingen ro.
62	7	Och given honom ingen ro f�rr�n han �ter har byggt upp Jerusalem och l�tit det bliva ett �mne till lovs�ng p� jorden.
62	8	HERREN har svurit vid sin h�gra hand och sin starka arm: Jag skall icke mer giva din s�d till mat �t dina fiender, och fr�mlingar skola icke dricka ditt vin, frukten av din m�da.
62	9	Nej, de som insamla s�den skola ock �ta den och skola lova HERREN, och de som inb�rga vinet skola dricka det i min helgedoms g�rdar.
62	10	Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden v�g f�r folket; banen, ja, banen en farv�g rensen den fr�n stenar, resen upp ett baner f�r folken.
62	11	H�r, HERREN h�jer ett rop, och det n�r till jordens �nda: S�gen till dottern Sion: Se, din fr�lsning kommer. Se, han har med sig sin l�n, och hans segerbyte g�r framf�r honom.
62	12	Och man skall kalla dem �det heliga folket�, �HERRENS f�rlossade�; och dig sj�lv skall man kalla �den m�ngbes�kta staden�, �staden, som ej varder �vergiven�.
63	1	Vem �r han som kommer fr�n Edom, fr�n Bosra i h�gr�da kl�der, s� pr�ktig i sin dr�kt, s� stolt i sin stora kraft? �Det �r jag, som talar i r�ttf�rdighet, jag, som �r en m�stare till att fr�lsa.�
63	2	Varf�r �r din dr�kt s� r�d? Varf�r likna dina kl�der en vintrampares?
63	3	�Jo, en vinpress har jag trampat, jag sj�lv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade s�nder dem i min f�rt�rnelse. D� st�nkte deras blod p� mina kl�der, och s� fick jag hela min dr�kt nedfl�ckad.
63	4	Ty en h�mndedag hade jag beslutit, och mitt f�rlossnings�r hade kommit.
63	5	Och jag sk�dade omkring mig, men ingen hj�lpare fanns; jag stod d�r i f�rundran, men ingen fanns, som underst�dde mig. D� hj�lpte mig min egen arm, och min f�rt�rnelse underst�dde mig.
63	6	Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min f�rt�rnelse, och jag l�t deras blod rinna ned p� jorden.�
63	7	HERRENS n�deg�rningar vill jag f�rkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den n�derike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmh�rtighet och sin stora n�d.
63	8	Ty han sade: �De �ro ju mitt folk, barn, som ej svika.� Och s� blev han deras fr�lsare.
63	9	I all deras n�d var ingen verklig n�d, ty hans ansiktes �ngel fr�lste dem. D�rf�r att han �lskade dem och ville skona dem, f�rlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltj�mt, i forna tider.
63	10	Men de voro genstr�viga, och de bedr�vade hans heliga Ande; d�rf�r f�rvandlades han till deras fiende, han sj�lv stridde mot dem.
63	11	D� t�nkte hans folk p� forna tider, de t�nkte p� Mose: Var �r nu han som f�rde dem upp ur havet, j�mte herdarna f�r hans hjord? Var �r han som lade i deras br�st sin helige Ande,
63	12	var �r han som l�t sin h�rliga arm g� fram vid Moses h�gra sida, han som kl�v vattnet framf�r dem och s� gjorde sig ett evigt namn,
63	13	han som l�t dem f�rdas genom djupen, s�som h�star f�rdas genom �knen, utan att stappla?
63	14	Likasom n�r boskapen g�r ned i dalen s� f�rdes de av HERRENS Ande till ro. Ja, s� ledde du ditt folk och gjorde dig ett h�rligt namn.
63	15	Sk�da ned fr�n himmelen och se h�rtill fr�n din heliga och h�rliga boning. Var �ro nu din nit�lskan och dina v�ldiga g�rningar, var �r ditt hj�rtas varkunnsamhet och din barmh�rtighet? De h�lla sig tillbaka fr�n mig.
63	16	Du �r ju dock v�r fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel k�nner oss icke. Men du, HERRE, �r v�r fader; �v�r f�rlossare av evighet�, det �r ditt namn.
63	17	Varf�r, o HERRE, l�ter du oss d� g� vilse fr�n dina v�gar och f�rh�rdar v�ra hj�rtan, s� att vi ej frukta dig? V�nd tillbaka f�r dina tj�nares skull, f�r din arvedels stammars skull.
63	18	Allenast helt kort fick ditt heliga folk beh�lla sin besittning; v�ra ov�nner trampade ned din helgedom.
63	19	Det �r oss nu s�, som om du aldrig hade varit herre �ver oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.
64	1	O att du l�te himmelen r�mna och fore hitned, s� att bergen sk�lvde inf�r dig,
64	2	likasom n�r ris ant�ndes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, s� att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ov�nner och folken darrade f�r dig!
64	3	O att du fore hitned med underbara g�rningar som vi icke kunde v�nta, s� att bergen sk�lvde inf�r dig!
64	4	Aldrig n�gonsin har man ju h�rt, aldrig har n�got �ra f�rnummit, aldrig har n�got �ga sett en annan Gud �n dig handla s� mot dem som v�nta efter honom.
64	5	Du kom dem till m�tes, som �vade r�ttf�rdighet med fr�jd, dem som p� dina v�gar t�nkte p� dig. Men se, du blev f�rt�rnad, och vi stodo d�r s�som syndare. S� hava vi l�nge st�tt; skola vi v�l bliva fr�lsta?
64	6	Vi blevo allasammans lika orena m�nniskor, och all v�r r�ttf�rdighet var s�som en fl�ckad kl�dnad. Vi vissnade allasammans s�som l�v, och v�ra missg�rningar f�rde oss bort s�som vinden.
64	7	Ingen fanns, som �kallade ditt namn, ingen, som vaknade upp f�r att h�lla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte f�r oss och l�t oss f�rsm�kta genom v�r missg�rning.
64	8	Men HERRE, du �r ju v�r fader; vi �ro leret, och du �r den som har danat oss, vi �ro allasammans verk av din hand.
64	9	Var d� ej s� h�geligen f�rt�rnad, HERRE; och t�nk icke evinnerligen p� v�r missg�rning; nej, se d�rtill att vi allasammans �ro ditt folk.
64	10	Dina heliga st�der hava blivit en �ken, Sion har blivit en �ken, Jerusalem en �demark.
64	11	V�rt heliga och h�rliga tempel, d�r v�ra f�der lovade dig, det har blivit uppbr�nt i eld; och allt vad dyrbart vi �gde har l�mnats �t f�r�delsen.
64	12	Kan du vid allt detta h�lla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och pl�ga oss s� sv�rt?
65	1	Jag har l�tit mig bliva uppenbar f�r dem som icke fr�gade efter mig, jag har l�tit mig finnas av dem som icke s�kte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, h�r �r jag, h�r �r jag.
65	2	Hela dagen har jag utr�ckt mina h�nder till ett genstr�vigt folk som vandrar p� den v�g som icke �r god, i det att de f�lja sina egna tankar --
65	3	ett folk, som best�ndigt f�rt�rnar mig utan att hava n�gon f�rsyn, som framb�r offer i lustg�rdar och t�nder offereld p� tegelaltaren,
65	4	som har sitt tillh�ll bland gravar och tillbringar natten i undang�mda n�sten, som �ter svinens k�tt och har vederstygglig spis i sina k�rl,
65	5	som s�ger: �Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag �r helig f�r dig.� De �ro s�som r�k i min n�sa, en eld, som brinner best�ndigt.
65	6	Se, detta st�r upptecknat inf�r mina �gon; jag skall icke tiga, f�rr�n jag har givit vederg�llning, ja, vederg�llning i deras sk�te,
65	7	b�de f�r deras egna missg�rningar och f�r deras f�ders, s�ger HERREN, vederg�llning f�r att de t�nde offereld p� bergen och f�r att de sm�dade mig p� h�jderna; ja, f�rst skall jag m�ta upp l�nen �t dem i deras sk�te.
65	8	S� s�ger HERREN: Likasom man s�ger om en druvklase, n�r d�ri finnes saft: �F�rd�rva den icke, ty v�lsignelse �r d�ri�, s� skall ock jag g�ra f�r mina tj�nares skull: jag skall icke f�rd�rva alltsammans.
65	9	Jag skall l�ta en avkomma utg� fr�n Jakob, fr�n Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tj�nare skola bo d�ri.
65	10	Saron skall bliva en betesmark f�r f�r och Akors dal en l�gerplats f�r f�kreatur, och de skola givas �t mitt folk, n�r det s�ker mig.
65	11	Men I som �vergiven HERREN och f�rg�ten mitt heliga berg, I som duken bord �t Gad och isk�nken vindryck �t Meni,
65	12	eder har jag best�mt �t sv�rdet, och I skolen alla f� b�ja eder ned till att slaktas, d�rf�r att I icke svaraden, n�r jag kallade, och icke h�rden, n�r jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina �gon, och utvalden det som var mig misshagligt.
65	13	D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: Se, mina tj�nare skola �ta, men I skolen hungra; se, mina tj�nare skola dricka, men I skolen t�rsta; se, mina tj�nare skola gl�djas, men I skolen f� blygas.
65	14	Ja, mina tj�nare skola jubla i sitt hj�rtas fr�jd, men I skolen ropa i edert hj�rtas pl�ga och j�mra eder i f�rtvivlan.
65	15	Och I skolen l�mna edert namn till ett f�rbannelsens ord, s� att mina utkorade skola s�ga: �S�dan d�d give dig Herren, HERREN.� Men �t sina tj�nare skall han giva ett annat namn:
65	16	den som d� v�lsignar sig i landet skall v�lsigna sig i �den sannf�rdige Guden�, och den som sv�r i landet, han skall sv�rja vid �den sannf�rdige Guden�. Ty de f�rra bedr�velserna �ro d� f�rg�tna och dolda f�r mina �gon.
65	17	Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ih�g det f�rg�ngna eller t�nka d�rp�.
65	18	Nej, I skolen fr�jdas och jubla till evig tid �ver det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fr�jd.
65	19	Och jag skall jubla �ver Jerusalem och fr�jda mig �ver mitt folk, och d�r skall icke mer h�ras gr�t eller klagorop.
65	20	D�r skola icke mer finnas barn som leva allenast n�gra dagar, ej heller gamla m�n, som icke fylla sina dagars m�tt; nej, den som d�r ung skall d� f�rst vid hundra �rs �lder, och f�rst vid hundra �rs �lder skall syndaren drabbas av f�rbannelsen.
65	21	N�r de bygga hus, skola de ock f� bo i dem; n�r de plantera ving�rdar, skola de ock f� �ta deras frukt.
65	22	N�r de bygga hus, skall det ej bliva andra, som f� bo i dem; n�r de plantera n�got, skall det ej bliva andra, som f� �ta d�rav. Ty samma �lder, som ett tr�d uppn�r, skall man uppn� i mitt folk, och mina utkorade skola sj�lva njuta av sina h�nders verk.
65	23	De skola icke m�da sig f�rg�ves, och barnen, som de f�da, drabbas ej av pl�tslig d�d; ty de �ro ett sl�kte av HERRENS v�lsignade, och deras avkomlingar f� leva kvar bland dem.
65	24	Och det skall ske, att f�rr�n de ropa, skall jag svara, och medan de �nnu tala, skall jag h�ra.
65	25	D� skola vargar g� i bet tillsammans med lamm, och lejon skola �ta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens f�da. Ingenst�des p� mitt heliga berg skall man d� g�ra, vad ont och f�rd�rvligt �r, s�ger HERREN.
66	1	S� s�ger HERREN: Himmelen �r min tron, och jorden �r min fotapall; vad f�r ett hus skullen I d� kunna bygga �t mig, och vad f�r en plats skulle tj�na mig till vilostad?
66	2	Min hand har ju gjort allt detta, och s� har allt detta blivit till, s�ger HERREN. Men till den sk�dar jag ned, som �r betryckt och har en f�rkrossad ande, och till den som fruktar f�r mitt ord.
66	3	Den d�remot, som slaktar sin offertjur, men ock �r en mandr�pare, den som offrar sitt lamm, men tillika krossar nacken p� en hund, den som framb�r ett spisoffer, men d�rvid framb�r svinblod, den som offrar r�kelse, men d�runder hyllar en f�f�nglig avgud -- likasom det lyster dessa att g� sina egna v�gar och likasom deras sj�l har behag till deras styggelser,
66	4	s� lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att l�ta f�rskr�ckelse komma �ver dem, eftersom ingen svarade, n�r jag kallade, och eftersom de icke h�rde, n�r jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina �gon, och hade sin lust i att g�ra, vad mig misshagligt var.
66	5	H�ren HERRENS ord, I som frukten f�r hans ord. Edra br�der, som hata eder och st�ta eder bort f�r mitt namns skull, de s�ga: �M� HERREN f�rh�rliga sig, s� att vi f� se eder gl�dje.� Men de skola komma p� skam.
66	6	H�r, huru det larmar i staden, h�r d�net i templet! H�r d�net, n�r HERREN vederg�ller sina fiender, vad de hava gjort!
66	7	Innan Sion har k�nt n�gon f�dslov�nda, f�der hon barnet; innan kval har kommit �ver henne, bliver hon f�rl�st med ett gossebarn.
66	8	Vem har h�rt n�got s�dant, vem har sett n�got dylikt? Kan d� ett land komma till liv p� en enda dag, eller kan ett folk f�das i ett �gonblick, eftersom Sion f�dde fram sina barn, just d� v�ndan begynte?
66	9	Ja, ty skulle jag v�l l�ta fostret bliva fullg�nget, men icke giva kraft att f�da fram det? s�ger HERREN. Eller skulle jag giva kraft att f�da, men sedan h�lla fostret tillbaka? s�ger din Gud.
66	10	Gl�djens med Jerusalem och fr�jden eder �ver henne, alla I som haven henne k�r; jublen h�gt med henne, alla I som haven s�rjt �ver henne.
66	11	S� skolen I f� dia eder m�tta vid hennes hugsvalelses br�st; s� skolen I f� suga med lust av hennes rika barm.
66	12	Ty s� s�ger HERREN: Se, jag vill l�ta frid komma �ver henne s�som en str�m och folkens rikedomar s�som en �versv�mmande flod, och I skolen s� f� dia, I skolen bliva burna p� armen och skolen f� sitta i kn�et och bliva smekta.
66	13	S�som en moder tr�star sin son, s� skall jag tr�sta eder; ja, i Jerusalem skolen I f� tr�st.
66	14	Och edra hj�rtan skola gl�dja sig, n�r I f�n se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft s�som spirande gr�s; och man skall f�rnimma, att HERRENS hand �r med hans tj�nare och att ogunst kommer �ver hans fiender.
66	15	Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara s�som en stormvind; och han skall l�ta sin vrede drabba med hetta och sin n�pst med eldsl�gor.
66	16	Ty HERREN skall h�lla dom med eld, och med sitt sv�rd skall han sl� allt k�tt, och m�nga skola de vara, som bliva slagna av HERREN.
66	17	De som l�ta inviga sig och rena sig till gudstj�nst i lustg�rdar, anf�rda av en som st�r d�r i mitten, de som �ta svink�tt och annan styggelse, ja, ocks� m�ss, de skola allasammans f�rg�s, s�ger HERREN.
66	18	Jag k�nner deras g�rningar och tankar. Den tid kommer, d� jag skall f�rsamla alla folk och tungom�l; och de skola komma och se min h�rlighet.
66	19	Och jag skall g�ra ett tecken bland dem; och n�gra av dem som bliva r�ddade skall jag s�nda s�som budb�rare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, b�gskyttfolken, till Tubal och Javan, till havsl�nderna i fj�rran, som icke hava h�rt n�got om mig eller sett min h�rlighet; och de skola f�rkunna min h�rlighet bland folken.
66	20	Och p� h�star och i vagnar och b�rstolar och p� mul�snor och dromedarer skola de fr�n alla folk f�ra alla edra br�der fram till mitt heliga berg i Jerusalem s�som ett spisoffer �t HERREN, s�ger HERREN, likasom Israels barn i rena k�rl f�ra fram spisoffer till HERRENS hus.
66	21	Och j�mv�l s�dana skall jag taga till mina pr�ster, till mina leviter, s�ger HERREN.
66	22	Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill g�ra, bliva best�ndande inf�r mig, s�ger HERREN, s� skall det ock vara med edra barn och med edert namn.
66	23	Och nym�nadsdag efter nym�nadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske, att allt k�tt kommer och tillbeder inf�r mig, s�ger HERREN.
66	24	Och man skall g� ut och se med lust, huru de m�nniskor, som avf�llo fr�n mig, nu ligga d�r d�da; ty deras mask skall icke d�, och deras eld skall icke utsl�ckas, och de skola vara till v�mjelse f�r allt k�tt.

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: