Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Ecclesiastes

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Detta �r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
1	2	F�f�ngligheters f�f�nglighet! s�ger Predikaren. F�f�ngligheters f�f�nglighet! Allt �r f�f�nglighet!
1	3	Vad f�rm�n har m�nniskan av all m�da som hon g�r sig under solen?
1	4	Sl�kte g�r, och sl�kte kommer, och jorden st�r evinnerligen kvar.
1	5	Och solen g�r upp, och solen g�r ned, och har sedan �ter br�tt att komma till den ort d�r hon g�r upp.
1	6	Vinden far mot s�der och v�nder sig s� mot norr; den v�nder sig och v�nder sig, allt under det att den far fram, och s� begynner den �ter sitt kretslopp.
1	7	Alla floder rinna ut i havet, och �nd� bliver havet aldrig fullt; d�r floderna f�rut hava runnit, dit rinna de st�ndigt �ter.
1	8	Alla arbetar utan rast; ingen kan uts�ga det. �gat m�ttas icke av att se, och �rat bliver icke fullt av att h�ra.
1	9	Vad som har varit �r vad som kommer att vara, och vad som har h�nt �r vad som kommer att h�nda; intet nytt sker under solen.
1	10	Intr�ffar n�got varom man ville s�ga: �Se, detta �r nytt�, s� har detsamma �nd� skett redan f�rut, i gamla tider, som voro f�re oss.
1	11	Man kommer icke ih�g dem som levde f�re oss. Och dem som skola uppst� efter oss skall man icke heller komma ih�g bland dem som leva �nnu senare.
1	12	Jag, Predikaren, var konung �ver Israel i Jerusalem.
1	13	Och jag v�nde mitt hj�rta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som h�nder under himmelen; s�dant �r ett uselt besv�r, som Gud har givit m�nniskors barn till att pl�ga sig med.
1	14	N�r jag nu s�g p� allt vad som h�nder under himmelen, se, d� var det allt f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
1	15	Det som �r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i n�gon r�kning.
1	16	Jag sade i mitt hj�rta: �Se, jag har f�rv�rvat mig stor vishet, och jag har f�r�kat den, s� att den �verg�r allas som f�re mig hava regerat �ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hj�rta inh�mtat i rikt m�tt.�
1	17	Men n�r jag nu v�nde mitt hj�rta till att f�rst� vishet och till att f�rst� of�rnuft och d�rskap, d� ins�g jag att ocks� detta var ett jagande efter vind.
1	18	Ty d�r mycken vishet �r, d�r �r mycken gr�melse; och den som f�r�kar sin insikt, han f�r�kar sin pl�ga.
2	1	Jag sade i mitt hj�rta: �V�lan, jag vill pr�va huru gl�dje kommer dig, g�r dig nu goda dagar.� Men se, ocks� detta var f�f�nglighet.
2	2	Jag m�ste s�ga om l�jet: �Det �r d�rskap�, och om gl�djen: �Vad gagnar den till?�
2	3	I mitt hj�rta begrundade jag huru jag skulle pl�ga min kropp med vin -- allt under det att mitt hj�rta �gnade sig �t vishet -- och huru jag skulle h�lla fast vid d�rskap, till dess jag finge se vad som vore b�st f�r m�nniskors barn att g�ra under himmelen, de dagar de leva.
2	4	Jag f�retog mig stora arbeten, jag byggde hus �t mig, jag planterade ving�rdar �t mig.
2	5	Jag anlade �t mig lustg�rdar och parker och planterade i dem alla slags frukttr�d.
2	6	Jag anlade vattendammar �t mig f�r att ur dem vattna den skog av tr�d, som v�xte upp.
2	7	Jag k�pte tr�lar och tr�linnor, och hemf�dda tj�nare fostrades �t mig; jag fick ock boskap, f�kreatur och f�r, i st�rre myckenhet �n n�gon som f�re mig hade varit i Jerusalem.
2	8	Jag samlade mig j�mv�l silver och guld och allt vad konungar och l�nder kunna �ga; jag skaffade mig s�ngare och s�ngerskor och vad som �r m�nniskors lust: en hustru, ja, m�nga.
2	9	S� blev jag stor, allt mer och mer, st�rre �n n�gon som f�re mig hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag �nd� min vishet.
2	10	Intet som mina �gon beg�rde undanh�ll jag dem, och ingen gl�dje nekade jag mitt hj�rta. Ty mitt hj�rta fann gl�dje i all min m�da, och detta var min beh�llna del av all min m�da.
2	11	Men n�r jag s� v�nde mig till att betrakta alla de verk som mina h�nder hade gjort, och den m�da som jag hade nedlagt p� dem, se, d� var det allt f�f�nglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan r�knas f�r vinning.
2	12	N�r jag allts� v�nde mig till att j�mf�ra vishet med of�rnuft och d�rskap -- ty vad kunna de m�nniskor g�ra, som komma efter konungen, annat �n detsamma som man redan f�rut har gjort? --
2	13	d� ins�g jag att visheten v�l har samma f�retr�de framf�r d�rskapen, som ljuset har framf�r m�rkret:
2	14	Den vise har �gon i sitt huvud, men d�ren vandrar i m�rker. Dock m�rkte jag att det g�r den ene som den andre.
2	15	D� sade jag i mitt hj�rta: �S�som det g�r d�ren, s� skall det ock g� mig; vad gagn har d� d�rav att jag �r f�rmer i vishet?� Och jag sade i mitt hj�rta att ocks� detta var f�f�nglighet.
2	16	Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som d�rens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara f�rg�tet. Och m�ste icke den vise d� s�v�l som d�ren?
2	17	Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som h�nder under solen, eftersom allt �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
2	18	Ja, jag blev led vid all den m�da som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag �t n�gon annan som skall komma efter mig m�ste l�mna vad jag har gjort.
2	19	Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en d�re? Men �nd� skall han f� r�da �ver allt det varp� jag har nedlagt min m�da och min vishet under solen. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
2	20	S� begynte jag d� att �ter f�rtvivla i mitt hj�rta �ver all den m�da som jag hade gjort mig under solen.
2	21	Ty om en m�nniska med vishet och insikt och skicklighet har utst�tt sin m�da, s� m�ste hon dock l�mna sin del �t en annan som icke har haft n�gon m�da d�rmed. Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett stort el�nde.
2	22	Ja, vad gagn har m�nniskan av all m�da och hj�rteoro som hon g�r sig under solen?
2	23	Alla hennes dagar �ro ju fulla av pl�ga, och det besv�r hon har �r fullt av gr�melse; icke ens om natten f�r hennes hj�rta n�gon ro. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
2	24	Det �r icke en lycka som beror av m�nniskan sj�lv, att hon kan �ta och dricka och g�ra sig goda dagar under sin m�da. Jag ins�g att ocks� detta kommer fr�n Guds hand, hans som har sagt:
2	25	�Vem kan �ta, och vem kan njuta, mig f�rutan?�
2	26	Ty �t den m�nniska som t�ckes honom giver han vishet och insikt och gl�dje; men �t syndaren giver han besv�ret att samla in och l�gga tillhopa, f�r att det sedan m� tillfalla n�gon som t�ckes Gud. Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
3	1	Allting har sin tid, och vart f�retag under himmelen har sin stund.
3	2	F�das har sin tid, och d� har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
3	3	Dr�pa har sin tid, och l�ka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
3	4	Gr�ta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
3	5	Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avh�lla sig fr�n famntag har sin tid.
3	6	S�ka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. F�rvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
3	7	Riva s�nder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
3	8	�lska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
3	9	Vad f�rm�n av sin m�da har d� den som arbetar?
3	10	Jag s�g vilket besv�r Gud har givit m�nniskors barn till att pl�ga sig med.
3	11	Allt har han gjort sk�nt f�r sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i m�nniskornas hj�rtan, dock s�, att de icke f�rm� att till fullo, ifr�n begynnelsen intill �nden, fatta det verk som Gud har gjort.
3	12	Jag ins�g att intet �r b�ttre f�r dem, �n att de �ro glada och g�ra sig goda dagar, s� l�nge de leva.
3	13	Men om n�gon kan �ta och dricka och njuta vad gott �r under all sin m�da, s� �r ocks� detta en Guds g�va.
3	14	Jag ins�g att allt vad Gud g�r skall f�rbliva evinnerligen; man kan icke l�gga n�got d�rtill, ej heller taga n�got d�rifr�n. Och Gud har s� gjort, f�r att man skall frukta honom.
3	15	Vad som �r, det var redan f�rut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan f�rut; Gud s�ker blott fram det f�rg�ngna.
3	16	Ytterligare s�g jag under solen att p� domars�tet r�dde or�ttf�rdighet, och p� r�ttf�rdighetens s�te or�ttf�rdighet.
3	17	D� sade jag i mitt hj�rta: B�de den r�ttf�rdige och den or�ttf�rdige skall Gud d�ma; ty vart f�retag och allt vad man g�r har sin tid hos honom.
3	18	Jag sade i mitt hj�rta: F�r m�nniskornas skull sker detta, p� det att Gud m� pr�va dem, och p� det att de sj�lva m� inse att de �ro s�som f�nad.
3	19	Ty det g�r m�nniskors barn s�som det g�r f�naden, dem alla g�r det lika. S�som f�naden d�r, s� d� ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, m�nniskorna hava intet framf�r f�naden, ty allt �r f�f�nglighet.
3	20	Alla g�r de till samma m�l; alla have de kommit av stoft, och alla skola de �ter varda stoft.
3	21	Vem kan veta om m�nniskornas ande att den stiger upp�t, och om f�nadens ande att den far ned under jorden?
3	22	Och jag s�g att intet �r b�ttre f�r m�nniskan, �n att hon �r glad under sitt arbete; ty detta �r den del hon f�r. Ty vem kan f�ra henne tillbaka, s� att hon f�r se och hava gl�dje av vad som skall ske efter henne?
4	1	Och ytterligare s�g jag p� alla de v�ldsg�rningar som f�r�vas under solen. Jag s�g f�rtryckta f�lla t�rar, och ingen fanns, som tr�stade dem; jag s�g dem lida �verv�ld av sina f�rtryckares hand, och ingen fanns, som tr�stade dem.
4	2	D� prisade jag de d�da, som redan hade f�tt d�, lyckliga framf�r de levande, som �nnu leva;
4	3	Men lycklig framf�r b�da prisade jag den som �nnu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som g�res under solen.
4	4	Och jag s�g att all m�da och all skicklighet i vad som g�res icke �r annat �n den enes avund mot den andre. Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
4	5	D�ren l�gger h�nderna i kors och t�r s� sitt eget k�tt.
4	6	Ja, b�ttre �r en handfull ro �n b�da h�nderna fulla med m�da och med jagande efter vind.
4	7	Och ytterligare s�g jag n�got som �r f�f�nglighet under solen:
4	8	m�ngen finnes, som st�r ensam och icke har n�gon j�mte sig, varken son eller broder; och likv�l �r det ingen �nde p� all hans m�da, och hans �gon bliva icke m�tta p� rikedom. Och f�r vem m�dar jag mig d� och nekar mig sj�lv vad gott �r? Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett uselt besv�r.
4	9	B�ttre �r att vara tv� �n en, ty de tv� f� st�rre vinning av sin m�da.
4	10	Om n�gondera faller, s� kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.
4	11	Likaledes, om tv� ligga tillsammans, s� hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?
4	12	Och om n�gon kan sl� ned den som �r ensam, s� h�lla dock tv� st�nd mot angriparen. Och en tretvinnad tr�d brister icke s� snart.
4	13	B�ttre �r en gammal konung som �r d�raktig och ej har f�rst�nd nog att l�ta varna sig �r en fattig yngling med vishet.
4	14	Ty ifr�n f�ngelset gick en g�ng en s�dan till konungav�lde, fast�n han var f�dd i fattigdom inom den andres rike.
4	15	Jag s�g huru alla som levde och r�rde sig under solen f�ljde ynglingen, denne nye som skulle tr�da i den f�rres st�lle;
4	16	det var ingen �nde p� hela skaran av alla dem som han gick i spetsen f�r. Men �nd� hava de efterkommande ingen gl�dje av honom. Ty ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind. Predikaren, 5 Kapitlet F�rhastade l�ften inf�r Gud. F�f�nglig undran; f�f�nglig �vlan.
4	17	Bevara din fot, n�r du g�r till Guds hus; att komma dit f�r att h�ra �r b�ttre �n n�got slaktoffer som d�rarna framb�ra; ty de �ro of�rst�ndiga och g�ra s� vad ont �r.
5	1	Var icke obet�nksam med din mun, och l�t icke ditt hj�rta f�rhasta sig med att uttala n�got ord inf�r Gud. Gud �r ju i himmelen, och du �r p� jorden; l�t d�rf�r dina ord vara f�.
5	2	Ty tankl�shet har med sig m�ngahanda besv�r, och en d�res r�st har �verfl�d p� ord.
5	3	N�r du har gjort ett l�fte �t Gud, s� dr�j icke att infria det; ty till d�rar har han icke behag. Det l�fte du har givit skall du infria.
5	4	Det �r b�ttre att du intet lovar, �n att du g�r ett l�fte och icke infriar det.
5	5	L�t icke din mun draga skuld �ver hela din kropp; och s�g icke inf�r Guds s�ndebud att det var ett f�rhastande. Icke vill du att Gud skall f�rt�rnas f�r ditt tals skull, s� att han f�rd�rvar sina h�nders verk?
5	6	Se, d�r mycken tankl�shet och f�f�nglighet �r, d�r �r ock en myckenhet av ord. Ja, Gud m� du frukta.
5	7	Om du ser att den fattige f�rtryckes, och att r�tt och r�ttf�rdighet v�ldf�res i landet, s� f�rundra dig icke d�r�ver; ty p� den h�ge vaktar en h�gre, och andra �nnu h�gre vakta p� dem b�da.
5	8	Och vid allt detta �r det en f�rm�n f�r ett land att hava en konung som s� styr, att marken bliver brukad.
5	9	Den som s� �lskar penningar bliver icke m�tt p� penningar, och den som �lskar rikedom har ingen vinning d�rav. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
5	10	N�r �godelarna f�r�kas, bliva ock de som �ta av dem m�nga; och till vad gagn �ro de d� f�r �garen, utom att hans �gon f� se dem?
5	11	S�t �r arbetarens s�mn, vare sig han har litet eller mycket att �ta; men den rikes �verfl�d tillst�djer honom icke att sova.
5	12	Ett bedr�vligt el�nde som jag har sett under solen �r det att hopsparad rikedom kan bliva sin �gare till skada.
5	13	Och om rikedomen har g�tt f�rlorad f�r n�gon genom en olycka, s� f�r hans son, om han har f�tt en son, alls intet d�rav.
5	14	S�dan som han kom ur sin moders liv m�ste han sj�lv �ter g� bort, lika naken som han kom, och f�r sin m�da f�r han alls intet som han kan taga med sig.
5	15	Ocks� det �r ett bedr�vligt el�nde. Om han m�ste g� bort alldeles s�dan som han kom, vad f�rm�n har han d� d�rav att han s� m�dar sig -- f�r vind?
5	16	Nej, alla sina livsdagar framlever han i m�rker; och mycken gr�melse har han, och pl�ga och f�rtret.
5	17	Se, vad jag har funnit vara b�st och sk�nast f�r m�nniskan, det �r att hon �ter och dricker och g�r sig goda dagar vid den m�da som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta �r den del hon f�r.
5	18	Och om Gud �t n�gon har givit rikedom och skatter, och d�rtill f�runnat honom makt att njuta h�rav och att g�ra sig till godo sin del och att vara glad under sin m�da, s� �r ocks� detta en Guds g�va.
5	19	Ty man t�nker d� icke s� mycket p� sina livsdagars g�ng, n�r Gud f�rl�nar gl�dje i hj�rtat.
6	1	Ett el�nde som jag har sett under solen, och som kommer tungt �ver m�nniskorna �r det,
6	2	n�r Gud �t n�gon har givit rikedom och skatter och �ra, s� att denne f�r sin r�kning intet saknar av allt det han �nskar sig, och Gud sedan icke f�runnar honom makt att sj�lv njuta d�rav, utan l�ter en fr�mling f� njuta d�rav; detta �r f�f�nglighet och en usel pl�ga.
6	3	Om en man �n finge hundra barn och finge leva i m�nga �r, ja, om hans livsdagar bleve �n s� m�nga, men hans sj�l icke finge njuta sig m�tt av hans goda, och om han s� bleve utan begravning, d� s�ger jag: lyckligare �n han �r ett ofullg�nget foster.
6	4	Ty s�som ett f�f�ngligt ting har detta kommit till v�rlden, och i m�rker g�r det bort, och i m�rker h�ljes dess namn;
6	5	det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett s�dant har b�ttre ro �n han.
6	6	Ja, om han �n levde i tv� g�nger tusen �r utan att f� njuta n�got gott -- g� icke �nd� alla till samma m�l?
6	7	All m�nniskans m�da �r f�r hennes mun, och likv�l bliver hennes hunger icke m�ttad.
6	8	Ty vad f�rm�n har den vise framf�r d�ren? Vad b�tar det den fattige, om han f�rst�r att skicka sig inf�r de levande?
6	9	B�ttre �r att se n�got f�r �gonen �n att fara efter n�got med beg�ret. Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind.
6	10	Vad som �r, det var redan f�rut n�mnt vid namn; f�rutbest�mt var vad en m�nniska skulle bliva. Och hon kan icke g� till r�tta med honom som �r m�ktigare �n hon sj�lv.
6	11	Ty om man ock ordar �n s� mycket och d�rmed f�r�kar f�f�ngligheten, vad f�rm�n har man d�rav? 7:1. elektroniska utg�van.
7	1	Ty vem vet vad gott som skall h�nda en m�nniska i livet, under de f�f�ngliga livsdagar som hon f�r framleva, lik en skugga? Och vem kan s�ga en m�nniska vad som efter henne skall ske under solen? Predikaren, 7 Kapitlet Sorg och gl�dje, r�ttf�rdighet och or�ttf�rdighet, vishet, kvinnors ondska m. m.
7	2	B�ttre �r gott namn �n god salva, och b�ttre �r d�dens dag �n f�delsedagen.
7	3	B�ttre �n att g� i g�stabudshus �r det att g� i sorgehus; ty d�r �r �nden f�r alla m�nniskor, och den efterlevande m� l�gga det p� hj�rtat.
7	4	B�ttre �r gr�melse �n l�je, ty av det som g�r ansiktet sorgset far hj�rtat v�l.
7	5	De visas hj�rtan �ro i sorgehus, och d�rarnas hj�rtan i hus d�r man gl�des.
7	6	B�ttre �r att h�ra f�rebr�elser av en vis man �n att f� h�ra s�ng av d�rar.
7	7	Ty s�som sprakandet av t�rne under grytan, s� �r d�rarnas l�je. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
7	8	Ty vinningslystnad g�r den vise till en d�re, och mutor f�rd�rva hj�rtat.
7	9	B�ttre �r slutet p� en sak �n dess begynnelse; b�ttre �r en t�lmodig man �n en h�gmodig.
7	10	Var icke f�r hastig i ditt sinne till att gr�ma dig, ty gr�melse bor i d�rars br�st.
7	11	Sp�rj icke: �Varav kommer det att forna dagar voro b�ttre �n v�ra?� Ty icke av vishet kan du fr�ga s�.
7	12	J�mgod med arvgods �r vishet, ja, hon �r f�rmer i v�rde f�r dom som se solen.
7	13	Ty under vishetens besk�rm �r man s�som under penningens besk�rm, men den f�rst�ndiges f�rm�n �r att visheten beh�ller sin �gare vid liv.
7	14	Se p� Guds verk; vem kan g�ra rakt vad han har gjort krokigt?
7	15	Var allts� vid gott mod under den goda dagen, och bet�nk under den onda dagen att Gud har gjort denna s�v�l som den andra, f�r att m�nniskan icke skall kunna utfinna n�got om det som skall ske, n�r hon �r borta.
7	16	Det ena som det andra har jag sett under mina f�f�ngliga dagar: m�ngen r�ttf�rdig som har f�rg�tts i sin r�ttf�rdighet, och m�ngen or�ttf�rdig som l�nge har f�tt leva i sin ondska.
7	17	Var icke alltf�r r�ttf�rdighet, och var icke alltf�r mycket vis; icke vill du f�rd�rva dig sj�lv?
7	18	Var icke alltf�r or�ttf�rdig, och var icke en d�re; icke vill du d� i f�rtid?
7	19	Det �r b�st att du h�ller fast vid det ena, utan att �nd� sl�ppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utv�g ur allt detta.
7	20	Visheten g�r den vise starkare �n tio v�ldiga i staden.
7	21	Ty ingen m�nniska �r s� r�ttf�rdig p� jorden, att hon g�r vad gott �r och icke beg�r n�gon synd.
7	22	Akta icke heller p� alla ord som man talar, eljest kunde du f� h�ra din egen tj�nare uttala f�rbannelser �ver dig.
7	23	Ditt hj�rta vet ju att du sj�lv m�ngen g�ng har uttalat f�rbannelser �ver andra.
7	24	Detta allt har jag f�rs�kt att utr�na genom vishet. Jag sade: �Jag vill bliva vis�, men visheten f�rblev fj�rran ifr�n mig.
7	25	Ja, tingens v�sen ligger i fj�rran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
7	26	N�r jag v�nde mig med mitt hj�rta till att eftersinna och begrunda, och till att s�ka visheten och det som �r huvudsumman, och till att f�rst� ogudaktigheten i dess d�rskap och d�raktigheten i dess of�rnuft,
7	27	d� fann jag n�got som var bittrare �n d�den: kvinnan, hon som sj�lv �r ett n�t, och har ett hj�rta som �r en snara, och armar som �ro bojor. Den som t�ckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes f�nge.
7	28	Se, detta fann jag, s�ger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra f�r att komma till huvudsumman.
7	29	N�got gives, som min sj�l best�ndigt har s�kt, men som jag icke har funnit: v�l har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
7	30	Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort m�nniskorna s�dana de borde vara, men sj�lva t�nka de ut m�ngahanda funder.
8	1	Vem �r lik den vise, och vem f�rst�r att s� uttyda en sak? Visheten g�r m�nniskans ansikte ljust, genom den f�rvandlas det r�a i hennes uppsyn.
8	2	Jag s�ger er: Akta p� konungens bud, ja, g�r det f�r den eds skull som du har svurit vid Gud.
8	3	F�rhasta dig icke att �vergiva honom, inl�t dig ej p� n�got som �r ont; han kan ju g�ra allt vad han vill.
8	4	Ty en konungs ord �r m�ktigt, och vem kan s�ga till honom: �Vad g�r du?�
8	5	Den som h�ller budet skall icke veta av n�got ont; och tid och s�tt skall den vises hj�rta l�ra k�nna.
8	6	Ty vart f�retag har sin tid och sitt s�tt, och en m�nniskas ondska kommer tungt �ver henne.
8	7	Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan s�ga henne huru n�got kommer att ske?
8	8	Ingen m�nniska har makt �ver vinden, till att hejda den, ej heller har n�gon makt �ver d�dens dag, ej heller finnes undflykt i krig; s� kan ogudaktigheten icke r�dda sin man.
8	9	Allt detta s�g jag, n�r jag gav akt p� allt vad som h�nder under solen, i en tid d� den ena m�nniskan har makt �ver den andra, henne till olycka.
8	10	Ock likaledes s�g jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och g� till vila, under det att s�dana som hade gjort vad r�tt var m�ste draga bort ifr�n den Heliges boning och blevo f�rg�tna i staden. Ocks� detta �r f�f�nglighet.
8	11	D�rf�r att dom icke strax g�r �ver vad ont som g�res, f� m�nniskors barn dristighet att g�ra det ont �r,
8	12	eftersom syndaren hundra g�nger kan g�ra vad ont �r och likv�l f�r l�nge leva. Dock vet jag ju att det skall g� de gudfruktiga v�l, d�rf�r att de frukta Gud,
8	13	men att det icke skall g� den ogudaktige v�l, och att hans dagar icke skola f�rl�ngas, s�som skuggan f�rl�nges, eftersom han icke fruktar Gud.
8	14	En f�f�nglighet som h�nder h�r p� jorden �r det att r�ttf�rdiga finnas, vilka det g�r s�som hade de gjort de ogudaktigas g�rningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det g�r s�som hade de gjort de r�ttf�rdigas g�rningar. Jag sade: Ocks� detta �r f�f�nglighet.
8	15	S� prisade jag d� gl�djen och fann att intet �r b�ttre f�r m�nniskan under solen, �n att hon �ter ock dricker och �r glad, s� att detta f�r f�lja henne vid hennes m�da, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.
8	16	N�r jag v�nde mitt hj�rta till att f�rst� vishet, och till att betrakta det besv�r som man g�r sig p� jorden utan att f� s�mn i sina �gon, varken dag eller natt,
8	17	d� ins�g jag att det �r s� med alla Guds verk, att m�nniskan icke f�rm�r fatta vad som h�nder under solen; ty huru mycket en m�nniska �n m�dar sig f�r att utforska det, fattar hon det �nd� icke. Och om n�gon vis man t�nker att han skall kunna f�rst� det, s� kommer han �nd� icke att kunna fatta det.
9	1	Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har s�kt pr�va allt detta, huru de r�ttf�rdiga och de visa och deras verk �ro i Guds v�ld. Varken om k�rlek eller hat kan en m�nniska veta n�got f�rut; allt kan f�rest� henne.
9	2	Ja, allt kan vederfaras alla; det g�r den r�ttf�rdige s�som den ogudaktige, den gode och rene s�som den orene, den som offrar s�som den vilken icke offrar; den gode r�knas lika med syndaren, den som sv�r bliver lik den som har f�rsyn f�r att sv�rja.
9	3	Ett el�nde vid allt som h�nder under solen �r detta, att det g�r alla lika. D�rf�r �ro ock m�nniskornas hj�rtan fulla med ondska, och of�rnuft �r i deras hj�rtan, s� l�nge de leva; och sedan m�ste de ned bland de d�da.
9	4	F�r den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju �nnu n�got att hoppas; ty b�ttre �r att vara en levande hund �n ett d�tt lejon.
9	5	Och v�l veta de som leva att de m�ste d�, men de d�da vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att v�nta, utan deras �minnelse �r f�rg�ten.
9	6	B�de deras k�rlek och deras hat och deras avund hava redan n�tt sin �nde, och aldrig n�gonsin f� de mer n�gon del i vad som h�nder under solen.
9	7	V�lan, s� �t d� ditt br�d med gl�dje, och drick ditt vin med glatt hj�rta, ty Gud har redan i f�rv�g givit sitt bifall till vad du g�r.
9	8	L�t dina kl�der alltid vara vita, och l�t aldrig olja fattas p� ditt huvud.
9	9	Njut livet med n�gon kvinna som du �lskar, s� l�nge de f�f�ngliga livsdagar vara, som f�rl�nas dig under solen, ja, under alla dina f�f�ngliga dagar; ty detta �r den del du f�r i livet vid den m�da som du g�r dig under solen.
9	10	Allt vad du f�rm�r utr�tta med din kraft m� du s�ka utr�tta; ty i d�dsriket, dit du g�r, kan man icke verka eller t�nka, d�r finnes ingen insikt eller vishet.
9	11	Ytterligare s�g jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i l�pandet, icke av hj�ltarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de f� sitt br�d, icke av de kloka vad rikedom de f�rv�rva, eller av de f�rst�ndiga vad ynnest de vinna, utan att allt f�r dem beror av tid och l�genhet.
9	12	Ty m�nniskan k�nner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka f�ngas i olycksn�tet, eller f�glarna, vilka fastna i snaran. S�som dessa, s� sn�rjas ock m�nniskornas barn p� olyckans tid, n�r of�rd pl�tsligt faller �ver dem.
9	13	Ocks� detta s�g jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort:
9	14	Det fanns en liten stad med f� inv�nare, och mot den kom en stor konung och bel�grade den och byggde stora b�lverk mot den.
9	15	Men d�rinne fanns en fattig man som var vis; och denne r�ddade staden genom sin vishet. Dock, sedan t�nkte ingen m�nniska p� denne fattige man.
9	16	D� sade jag: V�l �r vishet b�ttre �n styrka, men den fattiges vishet bliver icke f�raktad, och hans ord varda icke h�rda. Predikaren, 10 Kapitlet Levnadsregler och t�nkespr�k.
9	17	De vises ord, om de ock h�ras helt stilla, �ro f�rmer �n allt ropande av en d�rarnas �verste.
9	18	B�ttre �r vishet �n krigsredskap; ty en enda som felar kan f�rd�rva mycket gott.
10	1	Giftflugor v�lla stank och j�sning i salvoberedarens salva; s� uppv�ger ett grand av d�rskap b�de vishet och �ra.
10	2	Den vise har sitt hj�rta �t h�ger, men d�ren har sitt hj�rta �t v�nster.
10	3	Ja, varhelst d�ren g�r kommer hans f�rst�nd till korta, och till alla s�ger han ifr�n, att han �r en d�re.
10	4	Om hos en furste vrede uppst�r mot dig, s� h�ll dig dock stilla, ty saktmod g�r stora synder ogjorda.
10	5	Ett el�nde gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
10	6	att d�rskap s�ttes p� h�ga platser, medan f�rn�mliga m�n f� sitta i f�rnedring.
10	7	Jag har sett tr�lar f�rdas till h�st och h�vdingar f� g� till fots s�som tr�lar.
10	8	Den som gr�ver en grop, han faller sj�lv d�ri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
10	9	Den som v�ltrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara d�rvid.
10	10	Om man icke slipar eggen, n�r ett j�rn har blivit sl�tt, s� m�ste man anstr�nga krafterna dess mer; och vishet �r att g�ra allt p� b�sta s�tt.
10	11	Om ormen f�r stinga, innan han har blivit tjusad, s� har besv�rjaren intet gagn av sin konst.
10	12	Med sin muns ord f�rv�rvar den vise ynnest, men d�rens l�ppar f�rd�rva honom sj�lv.
10	13	Begynnelsen p� hans muns ord �r d�rskap, och �nden p� hans tal �r uselt of�rnuft.
10	14	Och d�ren �r rik p� ord; dock vet ingen m�nniska vad som skall ske; vem kan s�ga en m�nniska vad som efter henne skall ske?
10	15	D�rens m�da bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
10	16	Ve dig, du land vars konung �r ett barn, och vars furstar h�lla m�ltid redan p� morgonen!
10	17	V�l dig, du land vars konung �r en �dling, och vars furstar h�lla m�ltid i tillb�rlig tid, med m�ttlighet, och icke f�r att �verlasta sig!
10	18	Genom l�ttja f�rfalla husets bj�lkar, och genom f�rsumlighet dryper det in i huset.
10	19	Till sin f�rlustelse h�ller man g�stabud, och vinet g�r livet glatt; men penningen �r det som f�rl�nar alltsammans.
10	20	Uttala ej ens i din tanke f�rbannelser �ver en konung, och ej ens i din sovkammare f�rbannelser �ver en rik man; ty himmelens f�glar b�ra fram ditt tal, och de bevingade f�rkunna vad du har sagt.
11	1	S�nd ditt br�d �ver vattnet, ty i tidens l�ngd f�r du det tillbaka.
11	2	Dela vad du har i sju delar, ja, i �tta, ty du vet icke vilken olycka som kan g� �ver landet.
11	3	Om molnen �ro fulla av regn, s� t�mma de ut det p� jorden; och om ett tr�d faller omkull, det m� falla mot s�der eller mot norr, s� ligger det p� den plats d�r det har fallit.
11	4	En vindspejare f�r aldrig s�, och en molnspanare f�r aldrig sk�rda.
11	5	Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet f�rst�r du Guds verk, hans som verkar alltsammans.
11	6	S� ut om morgonen din s�d, och underl�t det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som �r gagneligast, eller om det ena j�mte det andra �r b�st.
11	7	Och ljuset �r ljuvligt, och det �r gott f�r �gonen att f� se solen.
11	8	Ja, om en m�nniska f�r leva �n s� m�nga �r, s� m� hon vara glad under dem alla, men bet�nka, att eftersom m�rkrets dagar bliva s� m�nga, �r �nd� allt som h�nder f�f�nglighet. Predikaren, 12 Kapitlet Ungdom och �lderdom. Slutord.
11	9	Gl�d dig, du yngling, din ungdom, och l�t ditt hj�rta unna dig fr�jd i din ungdomstid; ja, vandra de v�gar ditt hj�rta lyster och s�, som det behagar dina �gon. Men vet att Gud f�r allt detta skall draga dig till doms.
11	10	Ja, l�t gr�melse vika ur ditt hj�rta, och h�ll pl�ga borta fr�n din kropp. Ty ungdom och blomstring �r f�f�nglighet.
12	1	S� t�nk d� p� din Skapare i din ungdomstid, f�rr�n de onda dagarna komma och de �r nalkas, om vilka du skall s�ga: �Jag finner icke behag i dem�;
12	2	Ja, f�rr�n solen bliver f�rm�rkad, och dagsljuset och m�nen och stj�rnorna; f�re den �lder d� molnen komma igen efter regnet,
12	3	den tid d� v�ktarna i huset darra och de starka m�nnen kr�ka sig; d� malerskorna sitta f�f�nga, s� f� som de nu hava blivit, och sk�derskorna hava det m�rkt i sina f�nster;
12	4	d� d�rrarna �t gatan st�ngas till, medan ljudet fr�n kvarnen f�rsvagas; d� man st�r upp, n�r f�geln begynner kvittra, och alla s�ngens t�rnor s�nka r�sten;
12	5	d� man fruktar f�r var backe och f�rskr�ckelser bo p� v�garna; d� mandeltr�det blommar och gr�shoppan sl�par sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu d� m�nniskan skall fara till sin eviga boning och gr�tarna redan g� och v�nta p� gatan;
12	6	ja, f�rr�n silversn�ret ryckes bort och den gyllene sk�len sl�s s�nder, och f�rr�n �mbaret vid k�llan krossas och hjulet sl�s s�nder och faller i brunnen
12	7	och stoftet v�nder �ter till jorden, varifr�n det har kommit, och anden v�nder �ter till Gud, som har givit den.
12	8	F�f�ngligheters f�f�nglighet! s�ger Predikaren. Allt �r f�f�nglighet! ----
12	9	F�r �vrigt �r att s�ga att Predikaren var en vis man, som ocks� annars l�rde folket insikt och �verv�gde och rannsakade; m�nga ordspr�k f�rfattade han.
12	10	Predikaren s�kte efter att finna v�lbehagliga ord, s�dant som med r�tt kunde skrivas, och s�dant som med sanning kunde s�gas.
12	11	De visas ord �ro s�som uddar, och lika indrivna spikar �ro deras t�nkespr�k. De �ro g�vor fr�n en och samma Herde.
12	12	Och f�r �vrigt �r utom detta att s�ga: Min son, l�t varna dig! Ingen �nde �r p� det myckna bokskrivandet, och mycket studerande g�r kroppen tr�tt.
12	13	�nden p� talet, om vi vilja h�ra huvudsumman, �r detta: Frukta Gud och h�ll hans bud, ty det h�r alla m�nniskor till.
12	14	Ty Gud skall draga alla g�rningar till doms, n�r han d�mer allt vad f�rborgat �r, evad det �r gott eller ont.

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: