Share this page:  
 

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Select Language version and font:
You can only select max. of two versions.
Book:
Chapter:
Verse:
---------
From: To:

Free Search:

Select Language version and font:
Enter search text:

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Proverbs

Swedish 1917 Bible
Chapter # Verse # Verse Detail
11Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
12Av dem kan man lära vishet och tukt,
13så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
14De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
15Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
16Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
17HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
18Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
19Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
110Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
111Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
112såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
113allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
114dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
115då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
116ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
117Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
118Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
119Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
120Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
121I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
122Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
123Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
124Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
125eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
126därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
127ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
128Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
129Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
130ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
131därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
132Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
133Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
21Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,
22så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
23ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,
24Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,
25då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.
26Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.
27Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,
28ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.
29Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.
210Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,
211eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.
212Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,
213från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,
214från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,
215från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.
216Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord,
217från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.
218Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar.
219Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.
220Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
221Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.
222Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.
31Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.
32Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
33Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;
34så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.
35Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.
36På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.
37Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
38Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
39Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,
310så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.
311Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.
312Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.
313Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.
314Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.
315Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.
316Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
317Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.
318Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
319Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.
320Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
321Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;
322så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.
323Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.
324När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.
325Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.
326Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.
327Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.
328Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.
329Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.
330Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.
331Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.
332Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.
333HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.
334Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.
335De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.
41Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.
42Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.
43Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.
44Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.
45Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.
46Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.
47Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.
48Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.
49Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.
410Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.
411Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.
412När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla;
413håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.
414Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg.
415Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.
416Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.
417Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.
418De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;
419men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.
420Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.
421Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
422Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.
423Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.
424Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.
425Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.
426Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.
427Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.
51Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
52så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
53Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
54Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
55Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
56Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
57Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
58Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
59Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
510må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
511så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
512och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
513Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
514Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
515Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
516Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
517Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
518Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
519hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
520Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
521Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
522Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
523Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
61Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,
62om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,
63då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,
64unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.
65Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
66Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.
67Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;
68dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
69Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?
610Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
611så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.
612En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,
613som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.
614Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.
615Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
616Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ
617stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,
618ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
619den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.
620Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.
621Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
622När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
623Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.
624De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.
625Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.
626Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.
627Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?
628Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?
629Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
630Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?
631Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.
632Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.
633Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.
634Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;
635lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.
71Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
72Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
73Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
74Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
75så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
76Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
77då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
78Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
79skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
710Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
711Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
712Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
713Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
714»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
715Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
716Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
717Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
718Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
719Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
720Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
721Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
722Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
723ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
724Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
725Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
726Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
727Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.
81Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
82Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
83Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
84Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
85Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
86Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
87Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
88Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
89De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
810Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
811Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
812Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
813Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
814Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
815Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
816Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
817Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
818Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
819Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
820På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
821till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
822HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
823Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
824Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
825Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
826när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
827När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
828när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
829när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
830då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
831jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
832Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
833Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
834Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
835Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
836Men den som går miste om mig han skadar sig själv;
837alla de som hata mig, de älska döden.
91Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
92Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
93Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
94»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
95»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
96Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
97(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
98Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
99Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
910HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
911Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
912Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
913En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
914Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
915för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
916»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
917»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
918han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----
101Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
102Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.
103HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
104Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.
105En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.
106Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
107Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.
108Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
109Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.
1010Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
1011Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
1012Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.
1013På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.
1014De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.
1015Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.
1016Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
1017Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.
1018Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.
1019Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.
1020Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.
1021Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.
1022Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill
1023Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.
1024Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.
1025När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.
1026Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.
1027HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.
1028De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.
1029HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.
1030Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.
1031Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.
1032Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.
111Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
112När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
113De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
114Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
115Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
116De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
117När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
118Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
119Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
1110När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
1111Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
1112Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
1113Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
1114Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
1115En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
1116En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
1117En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
1118Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
1119Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
1120En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
1121De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
1122Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
1123Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
1124Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
1125Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
1126Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
1127Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
1128Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
1129Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
1130Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
1131Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
121Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
122Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
123Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
124En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
125De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
126De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
127De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
128I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
129Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
1210Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
1211Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
1212Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
1213Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
1214Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
1215Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
1216Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
1217Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
1218Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
1219Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
1220De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
1221Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
1222En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
1223En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
1224De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
1225Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
1226Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
1227Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
1228På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
131En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
132Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
133Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
134Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
135Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
136Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
137Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
138Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
139De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
1310Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
1311Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
1312Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
1313Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
1314Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
1315Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
1316Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
1317En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
1318Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
1319Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
1320Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
1321Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
1322Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
1323De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
1324Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
1325Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
141Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
142Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
143I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
144Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
145Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
146Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
147Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
148Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
149De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
1410Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
1411De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
1412Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
1413Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
1414Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
1415Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
1416Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
1417Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
1418De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
1419De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
1420Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
1421Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
1422De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
1423Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
1424De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
1425Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
1426Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
1427I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
1428Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
1429Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
1430Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
1431Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
1432Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
1433I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
1434Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
1435En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
151Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
152De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
153HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.
154En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
155Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
156Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.
157De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
158De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.
159En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
1510Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
1511Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!
1512Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
1513Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
1514Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
1515Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
1516Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
1517Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
1518En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
1519Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
1520En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
1521I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
1522Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
1523En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
1524Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.
1525Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.
1526För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
1527Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.
1528Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
1529HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
1530En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.
1531Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.
1532Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
1533HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
161En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
162Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
163Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
164HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
165En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
166Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
167Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
168Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
169Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
1610Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
1611Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
1612En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
1613Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
1614Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
1615När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
1616Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
1617De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
1618Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
1619Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
1620Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
1621Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
1622En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
1623Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
1624Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
1625Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
1626Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
1627Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
1628En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
1629Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
1630Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
1631En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
1632Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
1633Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
171Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
172En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
173Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
174En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
175Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
176De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
177Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
178En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
179Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
1710En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
1711Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
1712Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
1713Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
1714Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
1715Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
1716Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
1717En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
1718En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
1719Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
1720Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
1721Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
1722Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
1723Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
1724Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
1725En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
1726Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
1727Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
1728Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
181Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
182Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
183Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
184Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
185Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
186Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
187Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
188Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
189Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
1810HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
1811Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
1812Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
1813Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
1814Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
1815Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
1816Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
1817Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
1818Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
1819En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
1820Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
1821Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
1822Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
1823Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
1824Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
191Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
192Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
193En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
194Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
195Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
196Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
197Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
198Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
199Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
1910Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
1911Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
1912En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
1913En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
1914Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
1915Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
1916Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
1917Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
1918Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
1919Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
1920Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
1921Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
1922Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
1923HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
1924Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
1925Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
1926Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
1927Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
1928Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
1929Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
201En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
202Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
203Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
204När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
205Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
206Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
207Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
208En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
209Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
2010Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
2011Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
2012Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
2013Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
2014»Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
2015Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
2016Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
2017Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
2018Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
2019Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
2020Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
2021Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
2022Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
2023Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
2024Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
2025Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
2026En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
2027Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
2028Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
2029De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
2030Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
211Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
212Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
213Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
214Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
215Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
216De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
217De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
218En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
219Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
2110Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
2111Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
2112Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
2113Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
2114En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
2115Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
2116Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
2117Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
2118Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
2119Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
2120Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
2121Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
2122En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
2123Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
2124Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
2125Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
2126Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
2127De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
2128Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
2129En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
2130Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
2131Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.
221Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.
222Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.
223Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
224Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.
225Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.
226Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
227Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.
228Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.
229Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.
2210Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.
2211Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.
2212HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.
2213Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»
2214En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.
2215Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.
2216Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust. ----
2217Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.
2218Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.
2219För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.
2220Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,
2221för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.
2222Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.
2223Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.
2224Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,
2225på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.
2226Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.
2227Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?
2228Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.
2229Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.
231När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
232och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
233Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
234Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
235Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
236Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
237ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
238Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
239Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
2310Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
2311Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
2312Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
2313Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
2314ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.
2315Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
2316ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
2317Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
2318Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
2319Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
2320Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
2321Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
2322Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
2323Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
2324Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
2325Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
2326Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
2327Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
2328Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
2329Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
2330Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
2331Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
2332På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
2333Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
2334Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
2335»De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
241Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
242Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
243Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
244Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
245En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
246Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
247Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
248Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
249Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
2410Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
2411Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
2412Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
2413Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
2414Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
2415Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
2416Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
2417Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
2418på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
2419Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
2420Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
2421Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
2422Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
2423Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
2424Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
2425Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
2426En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
2427Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
2428Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
2429Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
2430Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
2431Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
2432Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
2433Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
2434så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.
251Dessa ordspråk äro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, män hava gjort detta utdrag.
252Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak.
253Himmelens höjd och jordens djup och konungars hjärtan kan ingen utrannsaka.
254Skaffa slagget bort ifrån silvret, så får guldsmeden fram en klenod därav.
255Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjänst, så varder hans tron befäst genom rättfärdighet.
256Förhäv dig icke inför konungen, och träd icke fram på de stores plats.
257Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp», än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man, någon som dina ögon redan hava sett.
258Var icke för hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest göra längre fram, om din vederpart kommer dig på skam?
259Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet,
2510på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt.
2511Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid.
2512Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.
2513Såsom snöns svalka på en skördedag, så är en pålitlig budbärare för avsändaren; sin herres själ vederkvicker han.
2514Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord.
2515Genom tålamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.
2516Om du finner honung, så ät icke mer än du tål, så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den.
2517Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.
2518En stridshammare och ett svärd och en skarp pil är den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa.
2519Såsom en gnagande tand och såsom ett skadedjurs fot är den trolöses tillförsikt på nödens dag.
2520Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag, och såsom syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta.
2521Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, och om han är törstig, så giv honom att dricka;
2522så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig.
2523Nordanvind föder regn och en tasslande tunga mulna ansikten.
2524Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
2525Såsom friskt vatten för den försmäktande, så är ett gott budskap ifrån fjärran land.
2526Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.
2527Att äta för mycket honung är icke gott, och den som vinner ära får sin ära nagelfaren.
2528Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man som icke kan styra sitt sinne.
261Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
262Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
263Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
264Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
265Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
266Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
267Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
268Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
269Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
2610En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
2611Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
2612Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
2613Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
2614Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
2615Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
2616Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
2617Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
2618Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
2619är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
2620När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
2621Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
2622Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
2623Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
2624En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
2625Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
2626Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
2627Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
2628En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
271Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
272Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
273Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
274Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
275Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
276Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
277Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
278Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
279Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
2710Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
2711Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
2712Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
2713Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
2714Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
2715Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
2716Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
2717Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
2718Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
2719Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
2720Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
2721Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
2722Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
2723Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
2724Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
2725När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
2726då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
2727då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
281De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
282För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
283En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
284De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
285Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
286Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
287Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
288De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
289Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
2810Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
2811En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
2812När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
2813Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
2814Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
2815Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
2816Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
2817En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
2818Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
2819Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
2820En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
2821Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
2822Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
2823Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
2824Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.
2825Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
2826Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
2827Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
2828När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
291Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
292När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
293Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
294Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
295Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
296En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
297Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
298Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
299När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
2910De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
2911Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
2912Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
2913Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
2914Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
2915Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
2916Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
2917Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
2918Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
2919Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
2920Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
2921Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
2922En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
2923En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
2924Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
2925Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
2926Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
2927En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
301Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
302Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
303vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
304Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
305Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
306Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
307Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
308Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
309Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
3010Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
3011Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
3012ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
3013ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
3014ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
3015Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
3016dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»
3017Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
3018Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
3019örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
3020Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
3021Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
3022under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
3023under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
3024Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
3025myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
3026klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
3027gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
3028gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
3029Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
3030lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
3031en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
3032Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
3033Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----
311Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
312Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
313Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
314Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
315De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
316Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
317Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
318Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
319Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
3110En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
3111På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
3112Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
3113Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
3114Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
3115Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
3116Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
3117Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
3118Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
3119Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
3120För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
3121Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
3122Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
3123Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
3124Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
3125Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
3126Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
3127Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
3128Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
3129»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
3130Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
3131Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.