Multilingual Scriptures

Multilingual Scriptures Home » Swedish 1917 Bible » Ezra

Swedish 1917 Bible
Chapter #	Verse #	Verse Detail
1	1	Men i den persiske konungen Kores' f�rsta regerings�r uppv�ckte HERREN -- f�r att HERRENS ord fr�n Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s� att denne l�t utropa �ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung�ra f�ljande:
1	2	�S� s�ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p� jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
1	3	Vemhelst nu bland eder, som tillh�r hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda f�r att bygga p� HERRENS, Israels Guds, hus; han �r den Gud som bor i Jerusalem.
1	4	Och varhelst n�gon �nnu finnes kvar, m� han av folket p� den ort d�r han bor s�som fr�mling f� hj�lp med silver och guld, med gods och boskap, detta j�mte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem.�
1	5	D� stodo huvudm�nnen f�r Judas och Benjamins familjer upp, �vensom pr�sterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppv�ckte till att draga upp och bygga p� HERRENS hus i Jerusalem.
1	6	Och alla de som bodde i deras grannskap underst�dde dem med silverk�rl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara sk�nker, detta f�rutom allt vad man eljest frivilligt gav.
1	7	Och konung Kores utl�mnade de k�rl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade f�rt bort ifr�n Jerusalem och l�tit s�tta in i sin guds hus.
1	8	Dem utl�mnade nu Kores, konungen i Persien, �t skattm�staren Mitredat, och denne r�knade upp den �t Sesbassar, h�vdingen f�r Juda.
1	9	Och detta var antalet av dem: trettio b�cken av guld, ett tusen b�cken av silver, tjugunio andra offerk�rl,
1	10	trettio b�gare av guld, fyra hundra tio silverb�gare av ringare slag, d�rtill ett tusen andra k�rl.
1	11	K�rlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra hundra. Allt detta f�rde Sesbassar med sig, n�r de som hade varit i f�ngenskapen drogo upp fr�n Babel till Jerusalem.
2	1	Och dessa voro de m�n fr�n h�vdingd�met, som drogo upp ur den landsflykt och f�ngenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortf�rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v�nde tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
2	2	i det att de f�ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana. Detta var antalet m�n av Israels meniga folk:
2	3	Pareos' barn: tv� tusen ett hundra sjuttiotv�;
2	4	Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv�;
2	5	Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
2	6	Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv� tusen �tta hundra tolv;
2	7	Elams barn: ett tusen tv� hundra femtiofyra;
2	8	Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
2	9	Sackais barn: sju hundra sextio;
2	10	Banis barn: sex hundra fyrtiotv�;
2	11	Bebais barn: sex hundra tjugutre;
2	12	Asgads barn: ett tusen tv� hundra tjugutv�;
2	13	Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
2	14	Bigvais barn: tv� tusen femtiosex;
2	15	Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
2	16	Aters barn av Hiskia: nittio�tta;
2	17	Besais barn: tre hundra tjugutre;
2	18	Joras barn: ett hundra tolv;
2	19	Hasums barn: tv� hundra tjugutre;
2	20	Gibbars barn: nittiofem;
2	21	Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
2	22	m�nnen fr�n Netofa: femtiosex;
2	23	m�nnen fr�n Anatot: ett hundra tjugu�tta;
2	24	Asmavets barn: fyrtiotv�;
2	25	Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
2	26	Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
2	27	m�nnen fr�n Mikmas: ett hundra tjugutv�;
2	28	m�nnen fr�n Betel och Ai: tv� hundra tjugutre;
2	29	Nebos barn: femtiotv�;
2	30	Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
2	31	den andre Elams barn: ett tusen tv� hundra femtiofyra;
2	32	Harims barn: tre hundra tjugu;
2	33	Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
2	34	Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
2	35	Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.
2	36	Av pr�sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
2	37	Immers barn: ett tusen femtiotv�;
2	38	Pashurs barn: ett tusen tv� hundra fyrtiosju;
2	39	Harims barn: ett tusen sjutton.
2	40	Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra;
2	41	av s�ngarna: Asafs barn: ett hundra tjugu�tta;
2	42	av d�rrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio.
2	43	Av tempeltr�larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
2	44	Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
2	45	Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
2	46	Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
2	47	Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
2	48	Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
2	49	Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
2	50	Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
2	51	Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
2	52	Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
2	53	Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
2	54	Nesias barn, Hatifas barn.
2	55	Av Salomos tj�nares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn,
2	56	Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
2	57	Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.
2	58	Tempeltr�larna och Salomos tj�nares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv�.
2	59	Och dessa voro de som drogo �stad fr�n Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin sl�kt och huruvida de voro av Israel:
2	60	Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv�.
2	61	Och av pr�sternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d�ttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.
2	62	Dessa s�kte efter sina sl�ktregister, men kunde icke finna dem; d�rf�r blevo de s�som ov�rdiga uteslutna fr�n pr�stad�met.
2	63	Och st�th�llaren tillsade dem att de icke skulle f� �ta av det h�gheliga, f�rr�n en pr�st uppstode med urim och tummim.
2	64	Hela f�rsamlingen utgjorde sammanr�knad fyrtiotv� tusen tre hundra sextio,
2	65	f�rutom deras tj�nare och tj�narinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem h�rde tv� hundra s�ngare och s�ngerskor.
2	66	De hade sju hundra trettiosex h�star, tv� hundra fyrtiofem mul�snor,
2	67	fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu �snor.
2	68	Och somliga av huvudm�nnen f�r familjerna g�vo, n�r de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga g�vor till Guds hus, f�r att det �ter skulle byggas upp p� samma plats.
2	69	De g�vo, efter som var och en f�rm�dde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s� ock ett hundra pr�sterliga livkl�dnader.
2	70	Och pr�sterna, leviterna, en del av meniga folket, s�ngarna, d�rrvaktarna och tempeltr�larna bosatte sig i sina st�der: hela Israel i sina st�der.
3	1	N�r sjunde m�naden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina st�der, f�rsamlade sig folket s�som en man till Jerusalem.
3	2	Och Jesua, Josadaks son, och hans br�der, pr�sterna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans br�der stodo upp och byggde Israels Guds altare f�r att offra br�nnoffer d�rp�, s�som det var f�reskrivet i gudsmannen Moses lag.
3	3	De uppf�rde altaret p� dess plats, ty en f�rskr�ckelse hade kommit �ver dem f�r de fr�mmande folken; och de offrade �t HERREN br�nnoffer d�rp�, morgonens och aftonens br�nnoffer.
3	4	Och de h�llo l�vhyddoh�gtiden, s�som det var f�reskrivet, och offrade br�nnoffer f�r var dag till best�mt antal, p� stadgat s�tt, var dag det f�r den dagen best�mda antalet,
3	5	och d�refter det dagliga br�nnoffret och de offer som h�rde till nym�naderna och till alla HERRENS �vriga helgade h�gtider, s� ock alla de offer som man frivilligt frambar �t HERREN.
3	6	P� f�rsta dagen i sjunde m�naden begynte de att offra br�nnoffer �t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel �nnu var lagd.
3	7	Och de g�vo penningar �t stenhuggare och timmerm�n, s� ock matvaror, dryckesvaror och olja �t sidonierna och tyrierna, f�r att dessa sj�ledes skulle f�ra cedertr� fr�n Libanon till Jafo, i enlighet med den till�telse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem.
3	8	Och �ret n�st efter det d� de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra m�naden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras �vriga br�der, pr�sterna och leviterna, och av alla dem som ur f�ngenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes d�rmed att de anst�llde leviterna, dem som voro tjugu �r gamla eller d�rut�ver, till att f�rest� arbetet p� HERRENS hus.
3	9	Och Jesua med sina s�ner och br�der och Kadmiel med sina s�ner, Judas s�ner, allasammans, blevo anst�llda till att hava uppsikt �ver dem som utf�rde arbetet p� Guds hus, sammaledes ock Henadads s�ner med sina s�ner och br�der, leviterna.
3	10	Och n�r byggningsm�nnen lade grunden till HERRENS tempel, st�lldes pr�sterna upp i �mbetsskrud med trumpeter, s� ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning.
3	11	Och de sj�ngo, under lov och tack till HERREN, d�rf�r att han �r god, och d�rf�r att hans n�d varar evinnerligen �ver Israel. Och allt folket jublade h�gt till HERRENS lov, d�rf�r att grunden till HERRENS hus var lagd.
3	12	Men m�nga av pr�sterna och leviterna och huvudm�nnen f�r familjerna, de gamle som hade sett det f�rra huset, gr�to h�gljutt, n�r de s�go grunden l�ggas till detta hus, m�nga �ter jublade och voro s� glada att de ropade med h�g r�st.
3	13	Och man kunde icke skilja mellan det h�gljudda, glada jubelropet och folkets h�gljudda gr�t; ty folket ropade s� h�gt att ljudet d�rav h�rdes vida omkring.
4	1	Men n�r ov�nnerna till Juda och Benjamin fingo h�ra att de som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen h�llo p� att bygga ett tempel �t HERREN, Israels Gud,
4	2	gingo de till Serubbabel och till huvudm�nnen f�r familjerna och sade till dem: �Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi s�ka eder Gud, likasom I, och �t honom offra vi alltsedan den tid d� den assyriske konungen Esarhaddon l�t f�ra oss hit.�
4	3	Men Serubbabel och Jesua och de �vriga huvudm�nnen f�r Israels familjer sade till dem: �Det �r icke tillb�rligt att I tillsammans med oss byggen ett hus �t v�r Gud, utan vi vilja f�r oss sj�lva med varandra bygga huset �t HERREN, Israels Gud, s�som konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.�
4	4	Men folket i landet bedrev det s�, att judafolkets mod f�ll och de avskr�cktes fr�n att bygga vidare.
4	5	Och de lejde mot dem m�n som genom sina r�d gjorde deras r�dslag om intet, s� l�nge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan �nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen.
4	6	(Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem.
4	7	Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes �vriga medbr�der till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokst�ver och avfattat p� arameiska.
4	8	Likaledes skrevo r�dsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av f�ljande inneh�ll.
4	9	De skrevo d�, r�dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr�der: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna
4	10	och de andra folk som den store och m�ktige Asenappar hade f�rt bort och l�tit bos�tta sig i staden Samaria och annorst�des i landet p� andra sidan floden o. s. v.
4	11	Och detta �r vad som stod skrivet i det brev som de s�nde till konung Artasasta: �Dina tj�nare, m�nnen p� andra sidan floden o. s. v.
4	12	Det vare veterligt f�r konungen att de judar som drogo upp fr�n dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de h�lla nu p� att bygga upp den upproriska och onda staden, att s�tta murarna i st�nd och att f�rb�ttra grundvalarna.
4	13	S� m� nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i st�nd, skola de varken giva skatt eller tull eller v�gpenningar, och s�dant skall bliva till men f�r konungarnas inkomster.
4	14	Alldenstund vi nu �ta palatsets salt, och det icke �r tillb�rligt att vi �se huru skada tillskyndas konungen, d�rf�r s�nda vi nu och l�ta konungen veta detta,
4	15	f�r att man m� g�ra efterforskningar i dina f�ders kr�nikor; ty av dessa kr�nikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till f�rf�ng f�r konungar och l�nder, och att man i den har anstiftat oroligheter �nda ifr�n �ldsta tider, varf�r ock denna stad har blivit f�rst�rd.
4	16	S� l�ta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i st�nd, s� skall du i f�ljd h�rav icke mer hava n�gon del i landet p� andra sidan floden.�
4	17	D� s�nde konungen f�ljande svar till r�dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr�der, som bodde i Samaria och i det �vriga landet p� andra sidan floden: �Frid o. s. v.
4	18	Den skrivelse som I haven s�nt till oss har noggrant blivit uppl�st f�r mig.
4	19	Och sedan jag hade givit befallning att man skulle g�ra efterforskningar, fann man att denna stad �nda ifr�n �ldsta tider har pl�gat s�tta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter d�r hava anstiftats.
4	20	I Jerusalem hava ock funnits m�ktiga konungar, som hava varit herrar �ver allt land som ligger p� andra sidan floden, och skatt, tull och v�gpenningar hava blivit dem givna.
4	21	S� utf�rden nu en befallning att man f�rhindrar dessa m�n att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning d�rom.
4	22	Och sen till, att I icke handlen f�rsumligt i denna sak, s� att skadan icke v�xer, konungarna till f�rf�ng.�
4	23	S� snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit l�st f�r Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbr�der, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med v�ld och makt.)
4	24	S� f�rhindrades nu arbetet p� Guds hus i Jerusalem. Och det blev f�rhindrat �nda till den persiske konungen Darejaves' andra regerings�r.
5	1	Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna, profeterade f�r judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade.
5	2	Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d� upp och begynte bygga p� Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som underst�dde dem.
5	3	Vid samma tid kommo till dem Tattenai, st�th�llaren i landet p� andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbr�der, och sade s� till dem: �Vem har givit eder till�telse att bygga detta hus och att s�tta denna mur i st�nd?�
5	4	D� sade vi dem vad de m�n hette, som uppf�rde byggnaden.
5	5	Och �ver judarnas �ldste vakade deras Guds �ga, s� att man lovade att icke l�gga n�got hinder i v�gen f�r dem, till dess saken hade kommit inf�r Darejaves; sedan skulle man s�nda dem en skrivelse h�rom.
5	6	Detta �r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai, st�th�llaren i landet p� andra sidan floden, och Setar-Bosenai och hans medbr�der, afarsekiterna, som bodde p� andra sidan floden, s�nde till konung Darejaves;
5	7	de s�nde n�mligen till honom en ber�ttelse, och d�ri var s� skrivet: �Frid vare i allo med konung Darejaves.
5	8	Det vare veterligt f�r konungen att vi kommo till det judiska h�vdingd�met, till den store Gudens hus. Detta h�ller man nu p� att bygga upp med stora stenar, och i v�ggarna l�gger man in tr�virke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framg�ng under deras h�nder.
5	9	D� fr�gade vi de �ldste d�r och sade till dem s�: 'Vem har givit eder till�telse att bygga detta hus och att s�tta denna mur i st�nd?'
5	10	Vi fr�gade dem ock huru de hette, f�r att kunna underr�tta dig d�rom, och f�r att teckna upp namnen p� de m�n som stodo i spetsen f�r dem.
5	11	Och detta var det svar som de g�vo oss: 'Vi �ro himmelens och jordens Guds tj�nare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, f�r m�nga �r sedan, var uppbyggt h�r, och som en stor konung i Israel hade byggt och full�ndat.
5	12	Men eftersom v�ra f�der f�rt�rnade himmelens Gud, gav han dem i kald�en Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han f�rst�rde detta hus och f�rde folket bort till Babel.
5	13	Men i den babyloniske konungen Kores' f�rsta regerings�r gav konung Kores befallning att man �ter skulle bygga upp detta Guds hus.
5	14	Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de k�rl av guld och silver, som hade tillh�rt Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och f�rt till templet i Babel; och de �verl�mnades �t en man vid namn Sesbassar, som han hade satt till st�th�llare.
5	15	Och till honom sade han: Tag dessa k�rl och far �stad och s�tt in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall �ter byggas upp p� sin plats.
5	16	S� kom d� denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och fr�n den tiden och intill nu har man byggt d�rp�, och det �r �nnu icke f�rdigt.'
5	17	Om det nu t�ckes konungen, m� man g�ra efterforskningar i konungens skattkammare d�rborta i Babel om det �r s�, att konung Kores har givit till�telse att bygga detta Guds hus i Jerusalem; d�refter m� konungen meddela oss sin vilja h�rom.�
6	1	D� gav konung Darejaves befallning att man skulle g�ra efterforskningar i kansliet i Babel, d�r skatterna nedlades.
6	2	Och i Ametas borg, i h�vdingd�met Medien, fann man en bokrulle i vilken f�ljande var upptecknat till h�gkomst:
6	3	�I konung Kores' f�rsta regerings�r gav konung Kores denna befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp till att vara en plats d�r man framb�r offer; och dess grundvalar skola g�ras fasta. Det skall byggas sextio alnar h�gt och sextio alnar brett,
6	4	med tre varv stora stenar och med ett varv nytt tr�virke; och vad som fordras f�r omkostnaderna skall utgivas fr�n konungens hus.
6	5	De k�rl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och f�rde till Babel, skall man ock giva tillbaka, s� att de komma �ter till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall s�tta in dem i Guds hus.' --
6	6	Allts�, du Tattenai, som �r st�th�llare i landet p� andra sidan floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de n�mndas medbr�der p� andra sidan floden: h�llen eder fj�rran d�rifr�n.
6	7	L�mnen arbetet p� detta Guds hus ost�rt. Judarnas st�th�llare och judarnas �ldste m� bygga detta Guds hus p� dess plats.
6	8	Och h�rmed giver jag befallning om huru I skolen f�rfara med dessa judarnas �ldste, n�r de bygga p� detta Guds hus. Av de penningar som givas �t konungen i skatt fr�n landet p� andra sidan floden skall vad som fordras f�r omkostnaderna redligt utgivas �t dessa m�n, s� att hinder icke uppst�r i arbetet.
6	9	Och vad de beh�va, ungtjurar, v�durar och lamm till br�nnoffer �t himmelens Gud, s� och vete, salt, vin och olja, det skall, efter uppgift av pr�sterna i Jerusalem, utgivas �t dem dag f�r dag utan n�gon f�rsummelse,
6	10	f�r att de m� kunna framb�ra offer, till en v�lbehaglig lukt �t himmelens Gud, och f�r att de m� bedja f�r konungens och hans s�ners liv.
6	11	Och h�rmed giver jag befallning, att om n�gon �vertr�der denna f�rordning, s� skall en bj�lke brytas ut ur hans hus, och p� den skall man upph�nga och f�sta honom, och hans hus skall g�ras till en plats f�r orenlighet, d�rf�r att han har s� gjort.
6	12	Och m� den Gud som har l�tit sitt namn bo d�r sl� ned alla konungar och folk som utr�cka sin hand till att �vertr�da denna f�rordning, och till att f�rst�ra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt fullgjord!�
6	13	Alldenstund nu konung Darejaves hade s�nt ett s�dant bud, blev detta redligt fullgjort av Tattenai, st�th�llaren i landet p� andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s� ock av deras medbr�der.
6	14	Och judarnas �ldste byggde vidare och hade god framg�ng i arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal; man byggde och fullbordade det s�som Israels Gud hade befallt, och s�som Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt.
6	15	Och huset blev f�rdigt till den tredje dagen i m�naden Adar, i konung Darejaves' sj�tte regerings�r.
6	16	Och Israels barn, pr�sterna och leviterna och de �vriga som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med gl�dje.
6	17	Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra tjurar, tv� hundra v�durar och fyra hundra lamm, s� ock till syndoffer f�r hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar.
6	18	Och man anst�llde pr�sterna, efter deras skiften, och leviterna, efter deras avdelningar, till att f�rr�tta Guds tj�nst i Jerusalem, s�som det var f�reskrivet i Moses bok.
6	19	Och de som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen h�llo p�skh�gtid p� fjortonde dagen i f�rsta m�naden.
6	20	Ty pr�sterna och leviterna hade d� allasammans renat sig, s� att de alla voro rena; och de slaktade p�skalammet f�r alla dem som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen, ocks� f�r sina br�der, pr�sterna, likas�v�l som f�r sig sj�lva.
6	21	Och de israeliter som hade �terv�nt ifr�n f�ngenskapen �to d�rav, j�mte alla s�dana som hade avskilt sig fr�n den hedniska landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem f�r att s�ka HERREN, Israels Gud.
6	22	Och de h�llo det osyrade br�dets h�gtid i sju dagar med gl�dje; ty HERREN hade berett dem gl�dje, i det att han hade v�nt den assyriske konungens hj�rta till dem, s� att han underst�dde dem i arbetet p� Guds, Israels Guds, hus.
7	1	Efter en tids f�rlopp, under den persiske konungen Artasastas regering, h�nde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia,
7	2	son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
7	3	son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
7	4	son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
7	5	son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, �verstepr�sten --
7	6	det h�nde sig att denne Esra drog upp fr�n Babel; han var en skriftl�rd, v�l f�rfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han beg�rde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var �ver honom.
7	7	Ocks� en del av Israels barn och av pr�sterna, leviterna, s�ngarna, d�rrvaktarna och tempeltr�larna drog upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regerings�r.
7	8	Och han kom till Jerusalem i femte m�naden, i konungens sjunde regerings�r.
7	9	Ty p� f�rsta dagen i f�rsta m�naden blev det best�mt att man skulle draga upp fr�n Babel; och p� f�rsta dagen i femte m�naden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var �ver honom.
7	10	Ty Esra hade v�nt sitt hj�rta till att begrunda HERRENS lag och g�ra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och r�tt.
7	11	S� stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav �t pr�sten Esra, den skriftl�rde, som var l�rd i det som HERREN hade bjudit och stadgat f�r Israel:
7	12	�Artasasta, konungarnas konung, till pr�sten Esra, den i himmelens Guds lag l�rde, o. s. v. med �vlig forts�ttning.
7	13	Jag giver h�rmed befallning att var och en i mitt rike av Israels folk och av dess pr�ster och leviter, som �r villig att fara till Jerusalem, m� fara med dig,
7	14	alldenstund du �r s�nd av konungen och hans sju r�dgivare till att h�lla unders�kning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag, som �r i din hand,
7	15	och till att f�ra dit det silver och guld som konungen och hans r�dgivare av fritt beslut hava givit �t Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem,
7	16	s� ock allt det silver och guld som du kan f� i hela Babels h�vdingd�me, tillika med de frivilliga g�vor som folket och pr�sterna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
7	17	Allts� skall du nu f�r dessa penningar s�som en redlig man k�pa tjurar, v�durar och lamm, j�mte s�dant som beh�ves till dith�rande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p� altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
7	18	Och vad du och dina br�der finnen f�r gott att g�ra med det silver och guld som bliver �ver, det m�n I g�ra efter eder Guds vilja.
7	19	Och alla de k�rl som givas dig till tempeltj�nsten i din Guds hus skall du avl�mna inf�r Jerusalems Gud.
7	20	Och vad du m�ste utbetala f�r det som h�rut�ver beh�ves till din Guds hus, det m� du l�ta utbetala ur konungens skattkammare.
7	21	Och jag, konung Artasasta, giver h�rmed befallning till alla skattm�stare i landet p� andra sidan floden att allt vad pr�sten Esra, den i himmelens Guds lag l�rde, beg�r av eder, det skall redligt g�ras och givas,
7	22	�nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat vin och hundra bat olja, s� ock salt utan s�rskild f�reskrift.
7	23	Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant g�ras och givas till himmelens Guds hus, f�r att icke vrede m� komma �ver konungens och hans s�ners rike.
7	24	Och vi g�ra eder veterligt att ingen skall hava makt att l�gga skatt, tull eller v�gpenningar p� n�gon pr�st eller levit, s�ngare, d�rrvaktare, tempeltr�l eller annan tj�nare i detta Guds hus.
7	25	Och du, Esra, m�, efter din Guds vishet, den som har blivit dig betrodd, f�rordna domare och lagkloke till att d�ma allt folket i landet p� andra sidan floden, alla dem som k�nna din Guds lagar; och om n�gon icke k�nner dessa, skolen I l�ra honom dem.
7	26	Och var och en som icke g�r efter din Guds lag och konungens lag, �ver honom skall dom f�llas med r�ttvisa, vare sig till d�d eller till landsf�rvisning eller till penningb�ter eller till f�ngelse.�
7	27	Lovad vare HERREN, v�ra f�ders Gud, som ingav konungen s�dant i hj�rtat, n�mligen att han skulle f�rh�rliga HERRENS hus i Jerusalem,
7	28	och som l�t mig finna n�d inf�r konungen och hans r�dgivare och inf�r alla konungens m�ktiga h�vdingar!
7	29	Och jag k�nde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var �ver mig, och jag f�rsamlade en del av huvudm�nnen i Israel till att draga upp med mig.
8	1	Och dessa voro de huvudm�n f�r familjerna, som under konung Artasastas regering med mig drogo upp fr�n Babel, och s� f�rh�ll det sig med deras sl�kter:
8	2	Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn Hattus;
8	3	av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i sl�ktregistret upptagna m�n, ett hundra femtio;
8	4	av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv� hundra m�n;
8	5	av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra m�n;
8	6	av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio m�n;
8	7	av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio m�n;
8	8	av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom �ttio m�n;
8	9	av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv� hundra aderton m�n;
8	10	av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio m�n;
8	11	av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugu�tta m�n;
8	12	av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra tio m�n;
8	13	av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem sextio m�n;
8	14	av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio m�n.
8	15	Och jag f�rsamlade dessa till den str�m som flyter till Ahava, och vi voro l�grade d�r i tre dagar. Men n�r jag n�rmare gav akt p� folket och pr�sterna, fann jag d�r ingen av Levi barn.
8	16	D� s�nde jag �stad huvudm�nnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och l�rarna Jojarib och Elnatan;
8	17	jag bj�d dem g� till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder och till tempeltr�larna i Kasifja, p� det att man skulle s�nda till oss tj�nare f�r v�r Guds hus.
8	18	Och eftersom v�r Guds goda hand var �ver oss, s�nde de till oss en f�rst�ndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn, �vensom Serebja med hans s�ner och br�der, aderton m�n,
8	19	vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes br�der och deras s�ner, tjugu m�n,
8	20	s� ock tv� hundra tjugu tempeltr�lar, alla namngivna, av de tempeltr�lar som David och hans f�rn�msta m�n hade givit till leviternas tj�nst.
8	21	Och jag l�t d�r, vid Ahavastr�mmen, lysa ut en fasta, f�r att vi skulle �dmjuka oss inf�r v�r Gud, till att av honom utbedja oss en lyckosam resa f�r oss och v�ra kvinnor och barn och all v�r egendom.
8	22	Ty jag blygdes f�r att av konungen beg�ra krigsfolk och ryttare till att hj�lpa oss mot fiender p� v�gen, eftersom vi hade sagt till konungen: �V�r Guds hand �r �ver alla dem som s�ka honom, och s� g�r det dem v�l, men hans makt och hans vrede �ro emot alla dem som �vergiva honom.�
8	23	D�rf�r fastade vi och s�kte hj�lp av v�r Gud, och han b�nh�rde oss.
8	24	Och jag avskilde tolv av de �versta bland pr�sterna, s� ock Serebja och Hasabja och med dem tio av deras br�der.
8	25	Och jag v�gde upp �t dem silvret och guldet och k�rlen, den g�rd till v�r Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans r�dgivare och h�vdingar och av alla de israeliter som voro d�r.
8	26	Jag v�gde upp �t dem sex hundra femtio talenter silver j�mte silverk�rl till ett v�rde av ett hundra talenter, s� ock ett hundra talenter guld,
8	27	d�rtill tjugu b�gare av guld, till ett v�rde av tusen dariker, samt tv� k�rl av fin, gl�nsande koppar, dyrbara s�som guld.
8	28	Och jag sade till dem: �I �ren helgade �t HERREN, och k�rlen �ro helgade, och silvret och guldet �r en frivillig g�va �t HERREN, edra f�ders Gud.
8	29	S� vaken d�r�ver och bevaren det, till dess I f�n v�ga upp det i Jerusalem inf�r de �versta bland pr�sterna och leviterna och de �versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.�
8	30	D� togo pr�sterna och leviterna emot det uppv�gda, silvret och guldet och k�rlen, f�r att de skulle f�ra det till Jerusalem, till v�r Guds hus.
8	31	Och vi br�to upp fr�n Ahavastr�mmen p� tolfte dagen i f�rsta m�naden f�r att draga till Jerusalem; och v�r Guds hand var �ver oss och r�ddade oss undan fiender och f�rs�t p� v�gen.
8	32	Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla d�r i tre dagar.
8	33	Men p� fj�rde dagen uppv�gdes silvret och guldet och k�rlen i v�r Guds hus, och �verl�mnades �t pr�sten Meremot, Urias son, och j�mte honom �t Eleasar, Pinehas' son, och j�mte dessa �t leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som --
8	34	alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d� upptecknad.
8	35	De landsflyktiga som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen offrade nu till br�nnoffer �t Israels Gud tolv tjurar f�r hela Israel, nittiosex v�durar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans till br�nnoffer �t HERREN.
8	36	Och de �verl�mnade konungens p�bud �t konungens satraper och �t st�th�llarna i landet p� andra sidan floden, och dessa g�vo underst�d �t folket och �t Guds hus.
9	1	Sedan allt detta hade skett, tr�dde n�gra av furstarna fram till mig och sade: �Varken folket i Israel eller pr�sterna och leviterna hava h�llit sig avskilda fr�n de fr�mmande folken, s�som tillb�rligt hade varit f�r de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kanan�erna, hetiterna, periss�erna, jebus�erna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amor�erna.
9	2	Ty av deras d�ttrar hava de tagit hustrur �t sig och �t sina s�ner, och s� har det heliga sl�ktet blandat sig med de fr�mmande folken; och furstarna och f�rest�ndarna hava varit de f�rsta att beg� s�dan otrohet.�
9	3	N�r jag nu h�rde detta, rev jag s�nder min livrock och min k�pa och ryckte av mig huvudh�r och sk�gg och blev sittande i djup sorg.
9	4	Och alla de som fruktade f�r vad Israels Gud hade talat mot s�dan otrohet som den de �terkomna f�ngarna hade beg�tt, de f�rsamlade sig till mig, under det att jag f�rblev sittande i min djupa sorg �nda till tiden f�r aftonoffret.
9	5	Men vid tiden f�r aftonoffret stod jag upp fr�n min bedr�velse och rev s�nder min livrock och min k�pa; d�refter f�ll jag ned p� mina kn�n och utr�ckte mina h�nder till HERREN, min Gud,
9	6	och sade: �Min Gud, jag sk�mmes och blyges f�r att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty v�ra missg�rningar hava v�xt oss �ver huvudet, och v�r skuld �r stor allt upp till himmelen.
9	7	Fr�n v�ra f�ders dagar �nda till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom v�ra missg�rningar hava vi, med v�ra konungar och pr�ster, blivit givna i fr�mmande konungars hand, och hava drabbats av sv�rd, f�ngenskap, plundring och skam, s�som det g�r oss �nnu i dag.
9	8	Men nu har ett litet �gonblick n�d vederfarits oss fr�n HERREN, v�r Gud, s� att han har l�tit en r�ddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotf�ste p� sin heliga plats, f�r att han, v�r Gud, s� skulle l�ta ljus g� upp f�r v�ra �gon och giva oss n�got litet andrum i v�r tr�ldom.
9	9	Ty tr�lar �ro vi, men i v�r tr�ldom har v�r Gud icke �vergivit oss, utan han har l�tit oss finna n�d inf�r Persiens konungar, s� att de hava givit oss andrum till att uppr�tta v�r Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en h�gnad plats i Juda och Jerusalem.
9	10	Och vad skola vi nu s�ga, o v�r Gud, efter allt detta? Vi hava ju �vergivit dina bud,
9	11	dem som du gav genom dina tj�nare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, f�r att taga det i besittning, �r ett besmittat land, genom de fr�mmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det fr�n den ena �ndan till den andra.
9	12	S� given nu icke edra d�ttrar �t deras s�ner, och tagen icke deras d�ttrar till hustrur �t edra s�ner. Ja, I skolen aldrig fr�ga efter deras v�lf�rd och lycka -- detta p� det att I m�n bliva starka, s� att I f�n �ta av landets goda och l�mna det till besittning �t edra barn f�r ev�rdlig tid.'
9	13	Skulle vi v�l nu, efter allt vad som har kommit �ver oss genom v�ra onda g�rningar och genom den stora skuld vi hava �dragit oss, och sedan du, v�r Gud, har skonat oss mer �n v�ra missg�rningar f�rtj�nade, och l�tit en skara av oss, s�dan som denna, bliva r�ddad --
9	14	skulle vi v�l nu p� nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva s�dana styggelser? Skulle du d� icke vredgas p� oss, �nda d�rh�n att du f�rgjorde oss, s� att intet mer vore kvar och ingen r�ddning funnes?
9	15	HERRE, Israels Gud, du �r r�ttf�rdig, ty av oss har allenast blivit kvar en r�ddad skara, s�som i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi h�r i v�r skuld inf�r dig, ty vid s�dant kan ingen best� inf�r dig.�
10	1	D� nu Esra s� bad och bek�nde, d�r han l�g gr�tande framf�r Guds hus, f�rsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara, m�n, kvinnor och barn; ty ocks� folket gr�t bitterligen.
10	2	Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade till Esra: �Ja, vi hava varit otrogna mot v�r Gud, i det att vi hava tagit till oss fr�mmande kvinnor fr�n de andra folken h�r i landet. Dock finnes �nnu hopp f�r Israel.
10	3	S� l�t oss nu sluta ett f�rbund med v�r Gud, att vi, i kraft av Herrens r�dslut och de m�ns som frukta f�r v�r Guds bud, vilja avl�gsna ifr�n oss alla s�dana kvinnor j�mte deras barn; s� b�r ju ske efter lagen.
10	4	St� upp, ty dig �ligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an.�
10	5	D� stod Esra upp och tog en ed av de �versta bland pr�sterna, leviterna och hela Israel, att de skulle g�ra s�som det var sagt; och de gingo eden.
10	6	Och Esra stod upp fr�n platsen framf�r Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och n�r han hade kommit dit, kunde han varken �ta eller dricka; s� s�rjde han �ver den otrohet som de �terkomna f�ngarna hade beg�tt.
10	7	Och man l�t utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen, att de skulle f�rsamla sig i Jerusalem;
10	8	och vilken som icke komme till den tredje dagen d�refter, i enlighet med furstarnas och de �ldstes beslut, hans hela egendom skulle givas till spillo, och han sj�lv skulle avskiljas fr�n de �terkomna f�ngarnas f�rsamling.
10	9	S� f�rsamlade sig d� alla Judas och Benjamins m�n i Jerusalem till den tredje dagen, det �r p� tjugonde dagen i nionde m�naden; och allt folket stannade p� den �ppna platsen vid Guds hus, sk�lvande b�de p� grund av den sak som f�rel�g och p� grund av det starka regnet.
10	10	Och pr�sten Esra stod upp och sade till dem: �I haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder fr�mmande kvinnor och d�rigenom �kat Israels skuld.
10	11	Men bek�nnen det nu, HERREN, edra f�ders Gud, till pris, och g�ren hans vilja: skiljen eder fr�n de andra folken h�r i landet och fr�n de fr�mmande kvinnorna.�
10	12	D� svarade hela f�rsamlingen och sade med h�g r�st: �S�som du har sagt, s� tillkommer det oss att g�ra.
10	13	Men folket �r talrikt, och regntiden �r nu inne, och man kan icke st� h�rute; detta �rende kan ej heller avslutas p� en dag eller tv�, ty vi hava mycket f�rbrutit oss h�rutinnan.
10	14	M� d�rf�r v�ra furstar st� redo f�r hela f�rsamlingen, och m� alla i v�ra st�der, som hava tagit till sig fr�mmande kvinnor, infinna sig p� best�mda tider, och med dem de �ldste i var stad och domarna d�r, till dess att vi hava avv�nt ifr�n oss v�r Guds vredes gl�d i denna sak.�
10	15	Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, tr�dde upp h�remot, och Mesullam j�mte leviten Sabbetai underst�dde dem.
10	16	Men de som hade �terkommit ifr�n f�ngenskapen gjorde s�som det var sagt. Och man uts�g pr�sten Esra och n�gra av huvudm�nnen f�r familjerna, efter de s�rskilda familjerna, alla namngivna; och p� f�rsta dagen i tionde m�naden satte de sig att rannsaka h�rom.
10	17	Och till f�rsta dagen i f�rsta m�naden hade de avslutat rannsakningen om allt som angick de m�n vilka hade tagit till sig fr�mmande kvinnor.
10	18	Bland pr�sternas s�ner befunnos f�ljande hava tagit till sig fr�mmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans br�der: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
10	19	vilka nu g�vo sin hand d�rp� att de skulle avl�gsna ifr�n sig sina kvinnor; och de skulle framb�ra en v�dur s�som skuldoffer f�r den skuld de hade �dragit sig;
10	20	av Immers barn: Hanani och Sebadja;
10	21	av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
10	22	av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.
10	23	Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser;
10	24	av s�ngarna: Eljasib; av d�rrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
10	25	Av det �vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
10	26	av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia;
10	27	av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa;
10	28	av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
10	29	av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
10	30	av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse;
10	31	vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
10	32	Benjamin, Malluk, Semarja;
10	33	av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei;
10	34	av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,
10	35	Benaja, Bedeja, Keluhi,
10	36	Vanja, Meremot, Eljasib,
10	37	Mattanja, Mattenai och Jaasu,
10	38	vidare Bani, Binnui, Simei,
10	39	vidare Selemja, Natan och Adaja,
10	40	Maknaddebai, Sasai, Sarai,
10	41	Asarel, Selemja, Semarja,
10	42	Sallum, Amarja, Josef;
10	43	av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.
10	44	Alla dessa hade tagit fr�mmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade f�tt barn.

Multilingual Scriptures

(Compare books in 2 different language versions of your choice)

Comparison Search:

Free Search: